Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av kronan tillhöriga 3/32 mantal Långforssel nr 1 i Överkalix socken samt efterskänkande i samband med försäljningen av visst räntekrav

1930-02-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:133, Angående försäljning av kronan tillhöriga 3/32 mantal Långforssel nr 1 i Överkalix socken samt efterskänkande i samband med försäljningen av visst räntekrav

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

kronan tillhöriga 3/32 mantal Långforssel nr 1 i Överkalix socken

samt efterskänkande i samband med försäljningen av visst

räntekrav; given Stockholms slott den 21 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson, anför:

Under hösten 1922 inropade skogstorparen J. E. Brännholm i Granholmen

å två särskilda auktioner inför länsstyrelsen i Norrbottens län två

från kronoparkerna inom länet utstämplade virkespartier örn tillhopa

19,478 träd för en sammanlagd köpeskilling av 32,111 kronor 6 öre. Såsom

likvid för köpeskillingen överlämnade Brännholm tre reverser, var

och en lydande å det belopp vartill den sammanlagda köpeskillingen uppginge,

jämte ränta. Reverserna voro försedda med borgen av ett flertal

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 105 höft. (Nr 133.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

personer, bland dem H. P. Larsson, dåvarande ägare till hemmanet 3/a2

mantal Långforssel nr 1 (13) i Överkalix socken. Då reverserna påföljande

år skulle inlösas, hade Brännholm börjat komma på obestånd och

lyckades ej intill den 11 december 1925, trots upprepade anstånd med

likvidens erläggande, åstadkomma mer än 12,835 kronor 25 öre i kapitalavbetalning.

Vid nämnda tid avvek Brännholm ur landet. Så gott som

samtliga de personer, vilka tecknat borgen å förenämnda reverser, befunnos

vara insolventa utom ovannämnde H. P. Larsson. För att i

någon mån säkerställa sin fordran vidtog domänstyrelsen åtgärder för

indrivning av densamma hos Larsson. Till följd härav blev Larssons

hemman 8;32 mantal Långforssel nr 1 taget i mät, varefter det å exekutiv

auktion den 30 april 1926 för kronans räkning inropades för 10,000 kronor.

Sedan fastigheten övergått i kronans ägo, har densamma år efter år

upplåtits på arrende till sin förre ägare H. P. Larsson emot en kontant

arrendeavgift av 300 kronor.

I skrivelse den 28 september 1929 har advokaten Jonas Landahl på angivet

uppdrag av Larsson hos Kungl. Majit anhållit örn vidtagande av

åtgärder för att underlätta lians återförvärv av fastigheten. I nämnda

skrivelse framhålles bland annat:

Larsson hade drabbats särskilt hårt av sitt borgensansvar, på den

grund att borgen tecknats å tre särskilda reverser och han till följd

därav icke varit i tillfälle att hos vissa av Brännliolms övriga borgensmän,

som icke tecknat borgen å samma revers som Larsson, återkräva

något av sina utlägg. Borgensmännens antal hade, oberäknat Larsson,

varit 12. Ehuru Larsson vid tecknandet av borgen ej haft anledning

räkna med högre borgensansvar för egen del än en trettondel av skulden,

hade han plötsligt sett sig ställd i den situationen att hela hans

under arbete och sparsamhet förvärvade hemman jämte lösöre frångått

honom.

För att emellertid sätta Larsson i stånd att med äganderätt kunna återvinna

sitt hemman hade några sockenbor och goda vänner till Larsson

trätt emellan och erbjudit honom försträckning, varigenom han kunnat

till domänstyrelsen ingå med framställning örn att få återköpa hemmanet.

Med hänsyn till omständigheterna syntes icke obilligt, att köpeskillingen

i någon mån nedsattes. Likaså syntes Larssons tidigare arrendeutlägg

m. m. i någon form böra tillgodoföras honom.

Till stöd för framställningen åberopas vidare två vid skrivelsen fogade

intyg, varav i det ena, som undertecknats av 17 personer från orten, uttalas,

att Larsson städse fört en redbar och hedrande vandel samt varit

aktad och avhållen av ortsbefolkningen. Genom sin arbetsamhet hade

han kommit i en god ekonomisk ställning, vilken på grund av hans hjälpsamhet

mot Brännholm blivit förstörd. Han hade numera svårt att kunna

försörja sig och sin familj.

I det andra intyget, som utfärdats av landsfiskalen i Överkalix distrikt,

erinras, att till gäldande av Larssons skuld på grund av ifrågavarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

borgen utmätts och försålts hans såväl lösa som fasta egendom. Sedermera

hade, landsfiskalen veterligt, Larsson icke förvärvat utmätningsbar

egendom. Larsson hade städse gjort sig känd för skötsamhet, ordentlighet

och pålitlighet. Larssons familj utgjordes av hustru och sju

barn, därav två minderåriga, vilka samtliga vistades i hemmet.

Larssons framställning överlämnades till domänstyrelsen för yttrande

efter vederbörandes hörande.

Såsom svar å nämnda remiss åberopade styrelsen i skrivelse den 23

december 1929, med bifogande av från vederbörande Överjägmästare och

jägmästare infordrade yttranden, en av styrelsen den 7 i samma månad

till Kungl. Majit i ämnet avlåten framställning. Däri har styrelsen, med

överlämnande av förslag till köpebrev å fastigheten, ifrågasatt, att densamma

finge försäljas till Larsson för en köpeskilling av 18,500 kronor

samt att i samband därmed kronans återstående oguldna räntefordringar

på grund av omförmälda virkesförsäljning måtte efterskänkas.

Innan jag närmare ingår härpå må fran jägmästarens och överjägmästarens

berörda yttranden anmärkas följande:

Jägmästaren åberopar till en början ett av honom till domänstyrelsen

över tidigare framställning av Larsson örn återköp av hemmanet avgivet

yttrande av den 9 april 1929, vari anföres bland annat:

Ursprungliga hemmanet Långforssel nr 1 vore uppdelat i tvenne hemman

vardera örn 3/32 mantal samt en mindre lägenhet. Dessa hemman läge

inuti och helt omslutna av Ängeså kronopark.

Ett bibehållande av Larssons förutvarande hemman nr l3 i kronans

ägo skulle sålunda icke medföra kronans dispositionsrätt av området i

dess helhet, enär hemmanet nr l2 fortfarande skulle komma att innehavas

av annan ägare. Något skäl för hemmanets fortsatta, bibehållande

i kronans ägo, i händelse Larsson vore villig att till skäligt pris återköpa

detsamma, syntes således icke föreligga.

Enligt Larssons uppgift skulle årligt arrende, utlagor, underhållskostnader

m. m. uppgå till en summa av cirka 1,200 kronor för år. Vid den beräkning

av arrendeavgälden, som för några år sedan verkställdes, uppskattades

dessa utgifter till cirka 800 kronor. Då emellertid sökanden

själv uppfört ny ladugård, kunde skillnaden uti summorna vara att söka

i kostnaderna för denna byggnad.

Jägmästaren anför nu vidare:

För bedömande av frågan örn hemmanets försäljning lämnades följande

uppgifter.

Areal enligt skifteshandlingarna: tomt och åker 2.20 hektar, äng 20 hektar,

odlingsmark 1.27 hektar, avrösningsjord 298.25 hektar, samt impediment

0.42 hektar eller tillhopa 322.14 hektar.

Virkesförråd (från 10 centimeters brösthöjd) enligt okuläruppskattning

1926: 7,300 kubikmeter. Medelbonitet V—VI (något närmare VI.)

Totalvärde enligt 1926 års okuläruppskattning 20,200 kronor. Taxeringsvärde

enligt 1928 års fastighetstaxering 15,600 kronor.

Med hänsyn till de omständigheter, som föranlett att Larsson måst avträda

sitt hemman, samt under vitsordande av att han vore en synnerli

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

gen arbetsam, godhjärtad och rättskaffens man finge jägmästaren förorda,

att hemmanet måtte till Larsson återförsäljas i befintligt skick och

till billigast möjliga pris.

Över jägmästaren omnämner, att han vid olika tillfällen uppmanat Larsson

att återköpa hemmanet; i övrigt hänvisas till de förhandlingar, som

därom inletts med domänstyrelsen.

Domänstyrelsen har i sin skrivelse den 7 december 1929 rörande förhandlingarna

med Larsson meddelat följande.

Larsson hade vid upprepade tillfällen anhållit att få återförvärva fastigheten

men därvid ställt i utsikt så lågt pris för densamma, att styrelsen

icke ansett sig kunna upptaga förhandlingar med honom på sådan

basis. Å sin sida hade styrelsen övervägt att för att på bästa sätt

tillvarataga statens intressen försälja så stor del av hemmanets skogstillgång,

som lämpligen kunde på en gång uttagas, och därefter gå i författning

örn försäljning av fastigheten. Detta tillvägagångssätt hade emellertid

synts styrelsen synnerligen motbjudande, dels av den anledningen

att en fastighet av den omfattning som förevarande utan egentlig annan

skogstillgång än till husbehov knappast kunde uti ifrågavarande delar av

landet lämna en familj fullständig bärgning, dels ock med hänsyn till

den vidsträckta stödaktion, som staten måst gå in för i Norrbottens län

för att bereda befolkningen å vissa orter inom detsamma existensmöjligheter.

På sista tiden hade Larsson synbarligen lyckats erhålla hjälp i sin

strävan att återförvärva sitt fäderneärvda hemman samt genom ombud

upptagit förhandlingar med styrelsen örn återköp av detsamma. Sålunda

förelåge nu ett i vederbörlig ordning i två exemplar upprättat köpebrev,

undertecknat av Larsson, enligt vilket denne förbundit sig att

till ett pris av kontant 18,500 kronor inköpa fastigheten ifråga. Köpebrevet

innefattade därjämte bland annat följande villkor, nämligen att de

inteckningar, som åvilade hemmanet och som domänstyrelsen med anledning

av den exekutiva auktionen möjligen innehade, skulle utan vidare till

köparen överlämnas för att av honom disponeras, samt att domänstyrelsen

skulle förbinda sig att, mot avstående från alla på en vid köpebrevet fogad

kontokurant grundade och underliggande rättsförhållanden, till köparen

överlämna och överlåta samtliga tre reverser av den 24 september, 29 oktober

och 30 oktober 1922 av J. E. Brännholm till Kungl. Majit och kronan

eller order, med rätt för köparen att i mån av befogenhet å desamma

göra sin rätt gällande. Avtalet enligt köpebrevet innebure sålunda för

kronans vidkommande, att hemmanet s/s2 mantal Långforssel återginge

till sin förre ägare emot en kontant likvid av 18,500 kronor samt att

kronan därmed avsade sig all vidare rätt att av Brännholm eller de personer,

som tecknat borgen för fullgörande av dennes tidigare omnämnda

virkesköp, uttaga den fordran, kronan kunde anses gentemot honom hava

utöver nämnda 18,500 kronor.

Vid skrivelsen finnes fogat dels ett exemplar av omförmälda förslag

till köpebrev, dels en skrivelse från aktiebolaget svenska handelsbanken

av innehåll att till dess kontor i Luleå inbetalts ett belopp av 18,500 kronor,

avsett att utgöra köpeskilling för ifrågavarande hemman och som

skulle utbetalas till domänstyrelsen, sedan köpet blivit av kronan god
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition Nr 133.

känt, dels ock ett exemplar av den i köpebrevet omförmälda kontokurant,

dagtecknad den 7 oktober 1929, utvisande ett saldo per den 15 oktober

1929 domänstyrelsen till godo å 25,936 kronor 20 öre, vid vars beräknande

såsom avbetalning tillgodoförts Larsson bland annat tre års arrende

för hemmanet efter 300 kronor för år med 900 kronor; och bar av

nämnda saldo såsom kapital upptagits 18,375 kronor 81 öre och såsom

oguldna räntor 7,560 kronor 39 öre.

I ärendet anför domänstyrelsen vidare:

Enligt nämnda kontokurant och köpebrev skulle kronan erhålla full

täckning för sin kapitalfordran men däremot avstå från räntor till ett

belopp av i runt tal 7,415 kronor.

Såge man den ifrågasatta försäljningen enbart ur den synpunkten, att

det rörde sig örn att ersätta en pant eller säkerhet med kontant valuta,

hade den ifrågavarande säkerheten kostat domänstyrelsen 10,000 kronor,

men inbringade 18,500 kronor. Emellertid hade fastigheten vid en år

1926 av styrelsen företagen överslagsberäkning ansetts hava ett saluvärde

av 18,100 kronor och vid nu senast företagen fastighetstaxering

åsatts ett taxeringsvärde av 15,600 kronor. Med hänsyn därtill finge styrelsen

framhålla, att enligt dess uppfattning det erbjudna priset, 18,500

kronor, borde anses fullt tillfredsställande. Givetvis kunde däremot invändas,

att det först vid ett offentligt utbud av fastigheten vore möjligt

erhålla belägg för, huruvida nu erbjudna pris motsvarade dess verkliga

värde. Styrelsen hade emellertid fått den uppfattningen, att med anordnande

av ett dylikt utbud föga eller intet stöde att vinna, då de personer,

som nu understödde Larsson, vid sådant förfarande möjligen skulle draga

sig tillbaka; i all synnerhet som det nu föreliggande anbudet jämväl förutsatte

ett snabbt avgörande, på det att den nye ägaren omedelbart skulle

kunna vidtaga åtgärder för avverkning av skogen. Domänstyrelsen vore

sålunda beredd, att ur nämnda synpunkt obetingat tillstyrka försäljningen.

Ifråga åter örn det uppgivande av kravet på uppdebiterade räntor,

som skulle bliva en följd av köpets avslutande enligt nu föreliggande förslag

till avtal, torde detta böra helt bero på Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen

ville emellertid även i detta avseende förorda, att affären snarast

måtte komma till stånd, då enligt styrelsens uppfattning hemmansägare

Larsson, sedan denne fått ikläda sig betalningsförbindelse för

18,500 kronor, icke torde kunna åstadkomma ytterligare likvida medel,

varför förenämnda tvenne reverser i realiteten måste anses värdelösa.

Såsom en sammanfattning av det anförda finge styrelsen förorda

godkännande av det upprättade köpebrevet samt därvid ytterligare understryka,

att detsammas fullgörande från köparens sida till stor del

berodde av, att denne finge snarast tillträda fastigheten i och för påbörjande

av avverkning av skogen å densamma.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i infordrat utlåtande den 27 december

1929 förklarat, att såväl med hänsyn till det vid senaste fastighetstaxering

fastigheten åsätta taxeringsvärdet som på orten gällande

fastighetsvärden den bjudna köpeskillingen kunde anses fullt tillfredsställande,

vadan länsstyrelsen icke hade något att erinra mot den

ifra ga varande försäljningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

Med anledning av under hand gjord förfrågan har länsstyrelsen i ärendet

vidare meddelat följande:

Mot såväl gäldenären som borgensmännen vid ovan berörda virkesköp

från kronan hade exekutiva åtgärder vidtagits. Utom hemmanet Långforssel

hade fyra andra hemmansdelar blivit utbjudna å exekutiv auktion,

varvid två fastigheter försålts. Å de håda andra hade något anbud

icke erhållits och, då de vore högt intecknade och för övrigt av

obetydligt värde, hade förnyad auktion icke påfordrats. Samtliga gäldenärer

hade i den mån de ålagts betalningsskyldighet befunnits sakna utmätningsbara

tillgångar till gäldande av ytterligare andel av skulden.

Statskontoret har i remissutlåtande den 4 januari 1980 anfört:

Statskontoret vore i likhet med domänstyrelsen av den uppfattningen,

att det erbjudna priset, 18,500 kronor, måste anses vara fullt tillfredsställande,

och hade ej heller med hänsyn till vad handlingarna i ärendet

innehölle något att erinra mot att försäljning nu skedde till hemmanets

förre ägare H. P. Larsson i enlighet med det upprättade köpebrevet.

Statskontoret ansåge sig jämväl böra tillstyrka, att kronan i samband

därmed eftergåve kravet på uppdebiterade räntor. I likhet med vad som

skett i tidigare fall (jämför 1929 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln

punkt 109) borde dock frågan örn efterskänkande av kronans rätt

underställas riksdagens prövning.

1 ärendet bär sedermera från advokaten Landahl inkommit ytterligare

en skrift, vari framhålles önskvärdheten av ärendets snara avgörande.

Av utredningen i ärendet synes framgå, att samtliga de personer, som

tecknat borgen för J. E. Brännholms ifrågavarande förbindelser, äro insolventa

samt att utöver de kontanta belopp, som redan influtit, ävensom

den köpeskilling, som kan komma att utgå vid försäljning av H. P. Larssons

förutvarande hemman, ytterligare betalning för nämnda förbindelser icke

torde kunna påräknas. Då ett bibehållande i kronans ägo av hemmanet

Långforssel l3 varken ur arronderingssynpunkt eller eljest torde vara

påkallat eller önskvärt, torde försäljning av hemmanet fördenskull

vara för kronan lämpligast. I ärendet har av myndigheterna vitsordats,

att den av Larsson bjudna köpeskillingen även ur rent affärsmässig synpunkt

kan anses tillfredsställande. Jämväl ur billighetssynpunkt synes

skäligt, att Larsson får återförvärva den fäderneärvda fastigheten, varå

han nedlagt många års arbete och omsorg. Såsom villkor för försäljningen

torde kunna godkännas de i förslaget till köpebrev intagna bestämmelser,

dock att däri icke, såsom skett, bör göras något uttalande rörande

rätt för köparen att genast efter köpeskillingens gäldande påbörja

utstämpling och avverkning av å hemmanet befintlig skog, en fråga som

för en skogsägare regleras i annan ordning.

Av den bjudna köpeskillingen skulle för kronan, efter avdrag av vissa

kostnader för utmätningsförfarandet m. m., återstå ett netto av omkring

17,800 kronor för avskrivning å kronans fordran av Brännholm. Av sagda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 133.

fordran skulle därefter, nied beräknat avdrag jämväl för tre års

arrendeavgifter från Larsson å 900 kronor, återstå omkring 575

kronor. Härtill kommer oguldna räntor, vilka den 15 oktober 1929

uppgått till 7,560 kronor. Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst

rörande borgensmännens betalningsförmåga, torde nämnda räntefordran

vara värdelös, och anser jag mig fördenskull och med hänsyn till de beträffande

Larsson upplysta förhållanden kunna tillstyrka, att, förutom

berörda resterande kapital, jämväl räntefordringen efterskänkes. Vid ett

överlåtande på Larsson av kronans rätt på grund av ifrågavarande av

Brännholm utfärdade reverser å virkesköpet bör givetvis bestämmas, att

Larsson icke må hos övriga borgensmän söka indriva vad kronan sålunda

efterskänker.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) förklara hinder ej möta, att kronoegendomen 3/32 mantal Långforssel

nr 1 (l3) i Överkalix socken av Norrbottens län må i huvudsaklig överensstämmelse

med de i omförmälda förslag till köpebrev angivna villkor

försäljas till förre hemmansägaren H. P. Larsson för en köpeskilling av

18,500 kronor att betalas kontant vid tillträdet,

b) medgiva, att i samband med ifrågakomna försäljning den å J. E.

Brännholms förevarande skuld till kronan belöpande ränta må i anslutning

till den beräkning därav, som verkställts i förenämnda kontokurant,

av Kungl. Maj:t efterskänkas.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Begenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:108 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.is proposition angående försäljning av kronan tillhöriga 3/32 mantal Långforssel nr 1 i Överkalix socken samt a1 i texten
  2. JoU 1930:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående för säljning av kronan tillhöriga 3/32 mantal Långforssel nr 1 i Överkalix socken samt efterskänkand a1 i texten