Sök i Ratio Lex

Angående vissa pensioner, understöd och anslag från allmänna indragningsstaten

1930-02-21 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:137, Angående vissa pensioner, understöd och anslag från allmänna indragningsstaten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner,

understöd och anslag från allmänna indragningsstaten;

given Stockholms slott den 21 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—16:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 februari 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lindskog, anför härefter:

l:o.

I skrivelse den 31 augusti 1929 har överintendenten och chefen för na- Pension åt

tionalmuseum anhållit, att Kungl. Majit måtte av riksdagen äska anslag till eens°na^a^(’''k

pension åt e. o. amanuensen vid nationalmuseum, filosofie doktorn Karl tom K. L.

Ludvig Wåhlin. Wåhlin.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wåhlin, som den 14 juli 1930

uppnår en levnadsålder av 69 år, varit anställd vid nationalmuseum alltsedan

den 9 januari 1890 eller under något mer än 40 år, av vilken tid

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 109 haft. (Nr 137.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

lian dock åtnjutit tjänstfrihet inemot 9 år, att han under åren 1896—1904

samt 1913—1916 tjänstgjort som museets sekreterare, och år 1917 förordnats

att handhava skötseln av museets bibliotek, samt att hans avlöning

under de senaste fem åren med halv tjänstgöring utgjort 3,600 kronor för

år förutom dyrtidstillägg.

I sin nyssnämnda skrivelse har överintendenten anfört, bland annat:

Wåhlin har under sin 39-åriga tjänstgöring vid museet dock åtnjutit tjänstledighet

i 8 år för fullgörande av annan syssla — såsom konstkritiker i

Stockholms Dagblad — samt i 11 månader för enskilda angelägenheter.

När platsen som museichef erbjöds Richard Bergh, var ett av de villkor

han uppsatte, att han fick påräkna Wåhlin som sekreterare. I denna egenskap

gjorde Wåhlin en högst betydande insats i det stora omdaningsarbete,

som Bergh igångsatte i museet.

Under senare år är det särskilt en avdelning, som haft honom att tacka

för den stora utveckling den genomgått under de senare åren, nämligen

biblioteket, som han sedan år 1917 förestått. Särskilt skall framhållas

Wåhlins arbete för uppläggande och ordnande av ett arkiv av tidningsurklipp

rörande skön konst, ett arkiv som i framtiden för visso kommer att

räknas som en av de förnämsta kunskapskällor rörande nutidens konst.

Även på denna plats har Wåhlin emellertid för museets olika chefer tack

vare sin rika erfarenhet, sitt sunda och kloka omdöme betytt en ovärderlig

tillgång som stöd och rådgivare vid de svåra och ofta delikata uppgifter,

som föreläggas ledningen för nationalmuseum.

I ärendet har vidare ingivits en skrift, undertecknad av ett tjugutal inom

konstens och litteraturens områden framstående personer, däribland professorerna

O. Björck, A. Blanck, I. G. Clason, A. Hahr, R. Josephson, M. Lamm,

A. Lindblom, A. Nilsson, A. L. Romdahl, J. Roosval, H. Schuck, O. Sylwan

och E. Wrangel samt filosofie doktorerna V. von Heidenstam, E. A. Karlfeldt,

T. Hedberg, P. Hallström ävensom riksantikvarien S. Curman. Häri anföres:

Wåhlin kan blicka tillbaka på ett långt och trofast arbete i den svenska

kulturens tjänst. Som redaktör och utgivare av tidskriften Ord och Bild

under 38 år har han för vår allmänhet sammanbragt en kulturell skattkammare

av förnämligaste art. I den monumentala monografien över målaren

Ernst Josephson har Wåhlin skapat ett av den svenska konsthistoriska

litteraturens standardverk. Den djupa och sällsynt personliga uppfattning

örn konst, åt vilken Wåhlin ger uttryck i denna monografi, har även besjälat

och skänkt beståndande värde åt hans verksamhet under en följd av

år i den dagliga pressen.

En synnerligen betydande insats har doktor Wåhlin gjort inom Samfundet

De Nio, där han haft säte och fungerat såsom skattmästare ända sedan

stiftelsens tillkomst.

Inom nationalmuseum har doktor Wåhlin tjänstgjort såsom amanuens, såsom

sekreterare under den Berghska reformperioden samt därefter som bibliotekarie.

Särskilt som överintendenten Berghs högt skattade rådgivare under

det krävande och betydelsefulla omdaningsarbetet av nationalmuseum har

han för museets utveckling haft den allra största betydelse.

Den pension, som skulle kunna komma doktor Wåhlin till del för hans tjänst

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

vid nationalmuseum, skulle vara synnerligen obetydlig. Med tanke fäst på

den stora insats, som han såväl inom som utom museet gjort för svenskt

kulturliv, våga undertecknade härmed hemställa, det Kungl. Maj:t ville till

1930 års riksdag framlägga förslag örn en pension åt Wåhlin tillmätt med

hänsyn tagen till det stora värde hans kulturgärning haft och har för vårt

land.

Vidare har statskontoret den 4 november 1929 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört:

Av vad i ärendet förekommit inhämtas, att pension föreslagits för Wåhlin

dels i hans egenskap av e. o. amanuens vid nationalmuseum dels ock för

hans framstående arbete i den svenska kulturens tjänst.

På grund av Wåhlins anställning vid museet och med hänsyn till föreliggande

vitsord örn hans synnerligen förtjänstfulla verksamhet vid museet,

anser statskontoret, att pension av statsmedel bör vid avgången från hans

anställning tillkomma honom med belopp, som med hänsyn tagen till tjänstetidens

längd och den avlöning, han åtnjutit, kan anses böra utgöra 2,000

kronor för år räknat.

Beträffande därefter frågan örn utverkande av någon ytterligare pension

eller något understöd åt Wåhlin må framhållas, att frågan i denna del undandrager

sig bedömande efter de grunder, som komma i tillämpning vid

avpassande av pension åt befattningshavare i statstjänst. Statskontoret vill

emellertid erinra, att vid riksdagarna 1924 och 1926 behandlats två frågor

av liknande beskaffenhet som den nu förevarande. I anledning av propositionen

nr 88 beviljade nämligen 1924 års riksdag förste amanuensen hos

kommerskollegium fil. dr. A. Vannérus dels en årlig pension å 1,200 kronor

dels ock ett understöd för fortsatt vetenskapligt författarskap å 3,800 kronor,

med föreskrift bland annat att dyrtidstillägg finge utgå allenast å pensionen.

I anledning av väckt motion örn beviljande av årligt understöd åt f. d. intendenten

O. Granberg såsom ett erkännande av hans förtjänstfulla verksamhet

såsom kultur- och konsthistoriker medgav 1926 års riksdag, att

Granberg finge åtnjuta ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten

å 3,000 kronor. Med hänsyn till vad sålunda förekommit och på grund av

vad handlingarna i nu förevarande ärende innehålla rörande Wåhlins framstående

verksamhet i den svenska kulturens tjänst, finner sig statskontoret

kunna tillstyrka, att något understöd beredes Wåhlin, som enligt vad statskontoret

inhämtat är för sitt uppehälle beroende av sin arbetsinkomst; och

statskontoret vill för sin del föreslå ett understödsbelopp av 3,000 kronor,

varigenom sammanlagda förmånen skulle för Wåhlin uppgå till samma belopp,

som tillerkänts Vannérus, eller 5,000 kronor. Understödsbeloppet torde

emellertid, för att sammanlagda förmånerna må uppgå till ett med tolv i

fullt krontal jämnt delbart belopp, böra bestämmas till 3,004 kronor. Understödet

liksom pensionen torde böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten

samt åtnjutas från och med månaden näst efter den, vari Wåhlin

lämnar sin anställning vid nationalmuseet.

I överensstämmelse med de grunder, som hittills vunnit tillämpning vid

beviljande av pension åt e. o. tjänstemän, vill jag förorda att pension beredes

Wåhlin i hans egenskap av e. o. amanuens vid nationalmuseet på det

sätt och till det belopp, som av statskontoret blivit tillstyrkt.

Departe
mentschefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Emellertid har Wåhlin, förutom sin verksamhet i nationalmuseets tjänst,

utfört en kulturgärning av betydande mått. Såsom mångårig redaktör och

utgivare av tidskriften Ord och Bild har han skänkt vårt folk en skattkammare

inom konstens och litteraturens områden av betydande och bestående

värde. Det oförtröttade och oegennyttiga arbete i kulturens tjänst, som

Wåhlin härigenom och även på annat sätt utfört, synes mig göra honom

väl förtjänt av en erkänsla från det allmännas sida för vad han i detta

hänseende bidragit till kulturlivet i vårt land. Jag finner det därför tillbörligt,

att för beredande åt honom av en bekymmersfri ålderdom ett särskilt

understöd varder honom tillerkänt utöver den pension, som han kan

anses böra erhålla som e. o. tjänsteman. I fråga örn beloppet av ett sådant

understöd och det sätt, varpå detsamma bör utgå, får jag ansluta mig till

statskontorets mening.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. amanuensen vid nationalmuseet, filosofie doktor

Karl Ludvig Wåhlin må från och med månaden näst efter

den, då han lämnar sin anställning vid museet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära dels

en årlig pension till belopp av 2,000 kronor dels och ett årligt

understöd till belopp av 3,004 kronor, med iakttagande

likväl, att dyrtidstillägg må utgå allenast å pensionen.

2:o.

Understöd »Såsom en gärd av det erkännande, varmed svenska folket hyllade förlåt

änk<™el tjänsten av ett stort och lyckligen utfört värv» anvisade 1880 års riksdag i

tagare i Vega- anledning av inom riksdagen väckta förslag om nation albelöningar åt delexpeditionen.

hagarna i den med ångaren Vega fullbordade kringseglingen av Asien åt

professorn friherre A. E. Nordenskiöld och kaptenen i kungl, flottan sedermera

amiralen A. A. L. Palander af Vega ett årligt anslag av 4,000 kronor

för dem vardera att från och med år 1881 under deras återstående livstid

utgå från allmänna indragningsstaten, utan att dessa anslag finge tagas i

beräkning vid frågan örn den pension, vartill de eljest kunde vara eller

bliva berättigade, varjämte riksdagen ställde till Kungl. Majits förfogande

på extra stat för år 1881 ett belopp av 50,000 kronor, att av Kungl. Majit

användas till lämpliga belöningar åt övriga deltagare i förevarande forskningsfärd;

och hade riksdagen vid bestämmande av sistnämnda belopp, därvid

det skulle ankomma på Kungl. Majit att tilldela vederbörande belöningar

i den form, Kungl. Majit kunde pröva lämplig, antagit, att dymedelst icke

någon belöning torde komma att i värde understiga 1,000 kronor, vilket

belopp syntes vara tillräckligt för anskaffande åt män av besättningen å

Vega av ett eget hem för deras ålderdom, vilket enligt riksdagens mening

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137. 5

voro den »säkerligen mest kärkomna belöningen för deras ansträngningar

och umbäranden».

I Vegafärden deltog dåvarande matrosen, sedermera flaggstyrmannen vid

flottan Otto Wilhelm Hansson. Från ovannämnda av riksdagen anslagna

belopp å 50,000 kronor tillerkändes genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 maj

1880 Hansson en belöning av 1,000 kronor.

Hos Kungl. Majit har nu styrelsen för svenska sällskapet för antropologi

och geografi, efter framställning av Hanssons änka Hilda Fredrika Hansson,

född Bergh, anhållit örn beredande av skäligen avpassad pension åt henne.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Hansson är född den 18

november 1852 och sedan den 27 april 1929 änka efter förre flaggunderofficeren

Hansson, att bouppteckningen efter denne utvisade en behållning

av 7,929 kronor 86 öre, att änkan Hansson på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet

vore oförmögen att genom arbete försörja sig samt att hon

vore i behov av understöd.

I ärendet har statskontoret den 9 januari 1930 avgivit utlåtande och därvid

anfört:

Vid flera tillfällen har riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar

beviljat understöd åt änkor efter deltagare i Vegaexpeditionen, senast

år 1929, då riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition nr 72 om understöd

å 600 kronor åt förre timmermannen S. Anderssons änka; och såsom framgår

av 1925 års riksdags beslut i anledning av Kungl. Maj:ts under punkten

12 i propositionen nr 136 gjorda framställning örn understöd åt kommendörkaptenen

E. C. Brusewitz’ änka har sådant understöd beviljats utan hinder

av att vederbörande varit i åtnjutande av gratial från flottans pensionskassa.

På grund härav hemställer statskontoret, det täcktes Kungl. Majit föreslå

riksdagen medgiva, att änkan Hansson må från och med den 1 maj 1929

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd å

600 kronor.

Riksdagens avsikt med den nationalbelöning, som tillerkändes deltagarna

i Vegaexpeditionen, synes främst hava varit att bereda dem en tryggad

ålderdom. Av handlingarna i nu föreliggande ärende framgår, att änkan

efter en deltagare i expeditionen, örn ock ej alldeles utblottad, dock befinner

sig i sådana villkor, att vederbörande ansett sig böra hos det allmänna

för henne söka bistånd. Riksdagen har tidigare i åtskilliga fall beli

järtat framställningar örn understöd för änkor till deltagare i Vegaexpeditionen,

och det synes mig staten värdigt att jämväl i nu förevarande fall

räcka en hjälpande hand. I likhet med vad i framställningar till 1921 års

riksdag örn pension åt amiralen Palanders änka, till 1925 års riksdag om

pensioner till kommendörkaptenen Eric Cornelius Brusewitz’ änka och båtsmannen

Per Magnus Jansson Lustigs änka samt till 1929 års riksdag om

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 137.

Tilläggspension

åt

professor

emeritus

L. V. A.

Stavenow.

pension åt förre timmermannen Sven Anderssons änka från då föredragande

departementschefers sida framhölls, torde förevarande fråga icke böra bedömas

efter sedvanliga grunder för beräknande av änkepension utan snarare

betraktas ur den synpunkten, att avsikten med den av 1880 års riksdag

beslutade nationalbelöningen bör säkerställas. Mot det av statskontoret föreslagna

beloppet, 600 kronor, har jag ingen erinran att göra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att förre flaggstyrmannen Otto Wilhelm Hanssons änka

Hilda Fredrika Hansson, född Bergh, må, räknat från och

med den 1 maj 1929, under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.

3:o.

Den 14 januari 1914 utnämndes utan föregående ansökning professorn

vid Göteborgs högskola Ludvig Vilhelm Albert Stavenow till professor i

historia vid universitetet i Uppsala.

Genom beslut den 10 oktober 1929 förklarade statskontoret Stavenow

berättigad att från och med månaden näst efter den, vari avgång från sistnämnda

tjänst efter den 12 oktober 1929 uppnådd levnadsålder av 65 år

bomme att äga rum, under återstående livstiden åtnjuta avkortad pension

till belopp av 5,700 kronor årligen att utgå enligt bestämmelserna i lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907.

Den 18 oktober 1929 beviljade Kungl. Majit Stavenow avsked.

I en av kanslersärabetet för rikets universitet med eget utlåtande den 5

oktober 1929 och yttranden av humanistiska sektionen och det mindre

akademiska konsistoriet i Uppsala till Kungl. Majit överlämnad ansökning

har Stavenow anhållit att få tillgodoräkna sig så lång tid av sin tjänstgöring

vid Göteborgs högskola, som erfordrades för erhållande av full

professorspension (7,500 kronor).

Stavenow har därvid anfört, bland annat, att han vid Göteborgs högskola

tjänstgjort dels såsom tillförordnad professor under tiden den 1 januari

1894—10 oktober 1895, dels ock såsom professor från och med den 11

oktober 1895 till dess han tillträdde professuren i Uppsala, vadan hans

tjänstetid vid högskolan uppginge till sammanlagt mer än 20 år.

Såväl humanistiska sektionen som det mindre akademiska konsistoriet och

kanslersämbetet hava tillstyrkt Stavenows ansökning.

I ärendet har statskontoret den 28 oktober 1929 avgivit utlåtande och

därvid anfört:

Vid bestämmandet för Stavenow av förutnämnda pension å 5,700 kronor,

räknades honom tillgodo såsom tjänstår dels den tid av 3 år 3 månader

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

10 dagar, varunder han innehaft anställning såsom docent vid universitetet

i Uppsala, nämligen från och med den 20 september 1890 till och med den

31 december 1893, dels ock tiden efter den 14 januari 1914, då han innehaft

professorstjänst vid samma universitet, eller 15 år 8 månader 28 dagar.

Då för hel pension motsvarande pension sunderlaget 7,500 kronor erfordrades

25 tjänstår men allenast 19 tjänstår sålunda kunde tillgodoräknas sökanden,

erhöll han en avkortad pension, motsvarande 19/25 av pensionsunderlaget,

eller alltså 5,700 kronor. Under tiden från ingången av år 1894 intill tillträdet

av nämnda professorstjänst hade sökanden varit anställd såsom professor

vid Göteborgs högskola; men då denna befattning icke är statstjänst,

kunde sistnämnda tid icke författningsenligt räknas honom tillgodo vid

bestämmande av pensionsbeloppet.

Emellertid har riksdagen medgivit, att beträffande vissa befattningshavare

tjänstetid i utomstatlig tjänst må i viss mån tillgodoräknas i pensionsavseende,

eller i särskilda fall beviljat motsvarande tilläggspension.

I detta hänseende må erinras, hurusom i det förslag till civil tjänstepensionslag,

som förelädes 1925 års riksdag och som var avsett att ersätta

1907 års civila pensionslag, ett stadgande upptagits av innehåll, att på

Konungens prövning skulle bero att medgiva befattningshavare att såsom

tjänstår för pension tillgodoräkna intill 2/s av den tid, han utom statens

tjänst kunde hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,

som kunde anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst.

Lagförslaget, som i nu berörda del icke föranledde någon erinran under

behandlingen i riksdagen, förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga

beslut; men samtidigt godkände riksdagen ett tillägg av liknande innebörd

till 20 § i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk (se lag den 18 juni 1925 nr 215). Den omständigheten,

att sålunda beträffande befattningshavare vid kommunikationsverken

lämnats medgivande om tillgodoräkning under vissa villkor av utomstatlig

anställning ävensom det förhållande, att riksdagen i åtskilliga fall,

såsom beträffande generaldirektören May, byråchefen Dickman, överdirektören

Falk ävensom vissa lärare vid allmänna läroverk, beviljat tilläggspensioner

på grund av tjänstgöring i utomstatlig anställning, utgöra utan

tvivel goda stöd för sökandens nu förevarande framställning.

Då sökandens tjänstetid såsom professor vid Göteborgs högskola omfattar

så lång tid att 2/3 därav mer än väl täcker vad som för sökanden fattas i

25 års statstjänst, synes tilläggspensionen i detta fall alltså böra motsvara

skillnaden mellan 7,500 och 5,700 kronor och således utgöra 1,800 kronor.

Vid flera föregående tillfällen har riksdagen haft att behandla frågor av

liknande slag som här föreliggande. Jag anhåller att få anföra några precedensfall.

Vid 1918 års lagtima riksdag erhöll professorn vid tekniska högskolan

E. G:son Odelstierna tilläggspension av motsvarande slag, varom nu

är fråga, därvid han fick tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring som lärare

vid bergsskolorna i Falun och Filipstad. Professorn vid farmaceutiska institutet

T. E. Ekecrantz, som av 1921 års riksdag erhöll fyllnadspension, fick

tillgodoräkna sig föregående verksamhet som apoteksföreståndare. Vid 1922

års riksdag fick riksantikvarien K. B. Salin i pensionshänseende räkna sig

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Tilläggspension

åt

professorn

P. E. Lilieqvist.

8 Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 137.

till godo den tid, varunder han varit dels intendent vid Nordiska museets

avdelning på Lejonslätten, dels styresman för Nordiska museet och Skansen.

Vidare fick vid 1923 års riksdag f. d. professorn vid karolinska institutet J. G.

Ekehorn, som, innan han blev professor, under åtskilliga år varit lasarettsläkare,

tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i sistnämnda egenskap för erhållande

av full pension. Slutligen medgav 1928 års riksdag professor emeritus

vid universitetet i Uppsala A. Hamberg en tilläggspension, varvid honom

tillgodoräknades viss tjänstgöring vid Stockholms högskola.

Stavenow^ 20-åriga verksamhet som professor vid Göteborgs högskola

synes mig väl kunna uppväga den relativt korta tid, som fattas för att han

skulle vara berättigad till full pension som universitetsprofessor. Denna

verksamhet torde utan tvekan kunna betecknas såsom ett arbete i det allmännas

tjänst och kunna betraktas som fullt likvärdigt med den tjänstgöring

av olika slag, som i de av mig nyss anförda fallen tillerkänts betydelse

i pensionshänseende.

Mot det av statskontoret beräknade tilläggsbeloppet, 1,800 kronor, har jag

intet att erinra. Då Stavenow, som den 18 oktober 1929 erhållit avsked,

berättigats att från och med den 1 november 1929 åtnjuta den honom enligt

civila pensionslagen tillkommande pensionen, torde tilläggspensionen

böra utgå, räknat från och med sistnämnda dag.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att professor emeritus vid Uppsala universitet Ludvig

Vilhelm Albert Stavenow må, räknat från och med den 1

november 1929, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig tilläggspension å 1,800

kronor.

4:o.

I en av kanslersämbetet för rikets universitet med eget tillstyrkande utlåtande

den 28 januari 1930 och likaledes tillstyrkande yttrande av det

större akademiska konsistoriet i Lund till Kungl. Majit överlämnad ansökning

har filosofiska fakultetens vid universitetet i Lund humanistiska sektion

anhållit örn beviljande av full pension åt professorn i praktisk filosofi vid

nämnda universitet Per Efraim Liljeqvist.

Till stöd för denna framställning har sektionen anfört följande:

Liljeqvist inträder den 25 september 1930 i pensionsåldern. En undersökning

angående hans tjänstgöring vid universiteten i Uppsala och Lund

ger vid handen, att de 25 tjänsteår i statstjänst, som numera erfordras för

full pension, icke föreligga. Enligt akademiskt betyg från Uppsala universitet

över hans docenttjänstgöring (med offentliga seminarieövningar och

enskild undervisning) förordnades han till docent i teoretisk filosofi därstädes

den 16 september 1893 samt erhöll med anledning av professorsförordnande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

vid Göteborgs högskola under vårterminen 1894 tjänstledighet den 27 februari

1894 och, sedan han kallats till docent i filosofi vid samma högskola,

begärt avsked från Uppsala-docenturen den 28 mars 1894. Utnämnd till

professor i praktisk filosofi vid Lunds universitet den 29 juni 1906 har han

från denna sin befattning åtnjutit följande tjänstledigheter:

1) 16/i —31/s 1908 för vetenskaplig studieresa utomlands;

2) 15/i —14/s 1913 för offentligt uppdrag (sakkunnig för Lunds teol. fak.);

3) V9 —31/10 1914 för sakkunniguppdrag vid Göteborgs högskola;

4) 1/g —sl/io 1915 för offentligt uppdrag (sakkunnig för Uppsala humanis
tiska

sektion);

5) 22/s —19A 1916 endast från undervisningen (sakkunnig för Köpenhamns

universitet);

6) 15/i —15/s 1918 för sakkunniguppdrag vid Göteborgs högskola;

7) 15/i —15A 1919 för sakkunniguppdrag vid Göteborgs högskola;

8) 26/n— e/i2 1919 såsom Lunds universitets representant vid universitets
jubileet

i Rostock;

9) ‘/ii—80/u 1921 för offentligt uppdrag (sakkunnig för Kristiania univer
sitet);
10)

Vd —37io 1928 för offentligt uppdrag (sakkunnig för Lunds humanistiska

sektion).

Av dessa tjänstledigheter medföra väl endast de under 1) 3) 6) 7) angivna

— med 11 V9 månader — avdrag i tjänstgöringstiden, däremot knappast de

under 5) och 9) anförda — med icke fullt 2 månader — eftersom tjänstledigheten

endast varit partiell (d. v. s. från undervisningen), och helt visst

icke de under 2) 4) 8) 10) angivna fallen, då det ju i dessa fall handlat om

offentligt uppdrag. Från tjänstgöringstiden i Lund, d. v. s. 24 år 2 månader

och 24 dagar, avgå således 11 7a månader, medan från tjänstgöringen

i Uppsala skulle tillkomma 5 månader och 11 dagar (eller eventuellt 6 månader

och 12 dagar), vadan tjänstgöringen i statstjänst synes uppgå till åtminstone

23 år 8 månader 23 dagar (eller eventuellt 23 år 9 månader 6

dagar).

Humanistiska sektionen vill emellertid med hänsyn till den gjorda beräkningen

anmärka, att då våra statsuniversitet, i ej ringa utsträckning och

enligt universitetsstatuternas bud att till sakkunnige böra företrädesvis utses

svenska vetenskapsidkare, nödgas hänvända sig med sakkunniguppdrag till

professorer vid Göteborgs och Stockholms högskolor, dessa institutioner —- jämlikt deras av Kungl. Majit stadfästa stadgar — borde kunna hava reciprocitetsanspråk

på statsuniversiteten, vadan billigheten synes kräva, att

tjänstledighet för dylika uppdrag ej fråndrages vid tjänstetidens beräkning.

I förevarande fall tillkommer nu, att professorn Liljeqvist kan hänvisa på

en tjänstgöring vid Göteborgs högskola, där — enligt tjänstgöringsbetyg av

den 19 februari 1910 — efter avdrag av sammanlagt 1 år och 11 72

nader åtnjuten tjänstledighet för vetenskapligt arbete och vetenskapliga studieresor

— återstå mer än 10 tjänsteår med »samma undervisningsskyldighet

som tillkommer professor vid högskolan», varförutom han också på förordnande

där examinerat (mestadels i praktisk filosofi men ett pär gånger

även i teoretisk) under sammanlagt 18 examensperioder. Då Göteborgs

högskola ju enligt av Kungl. Majit stadfästa stadgar och beviljad examensrätt

knappast torde få betraktas såsom blott privat institution, utan med

denna karaktär förenar en av staten erkänd och för staten gagnelig offent
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Tilläggspension

åt professorn

Ch. E.

Överton.

10 Kungl. May.ts proposition Nr 137.

lig funktion, bör med allt skäl kunna hemställas, att av professorn Liljeqvists

berörda tjänstgöring därstädes nu räknas honom till godo vad som fattas i

tjänstgöringstiden för erhållande av full pension. Motsatsen vore ägnad att

försvåra den framtida rekryteringen av professorsämbetena ej blott vid

Stockholms och Göteborgs högskolor, utan även vid Sveriges båda statsuniversitet,

en rekrytering som självfallet gynnas av ett visst utbyte mellan

ifrågavarande institutioner. I realitet synes detta också redan vara av

Kungl. Maj:t och riksdag erkänt vid professorerna Kjelléns och Stavenows

kallelse från Göteborgs högskola till Uppsala universitet.

Statskontoret har den 3 februari 1930 avgivit infordrat utlåtande i detta

ärende och därvid anfört:

Såvitt av handlingarna framgår lärer professorn Liljeqvist kunna vid uppnående

den 25 september 1930 av 65 år, då skyldighet för honom inträder

att avgå, räkna 23-tjänstår för pension enligt den civila pensionslagen; och

han skulle alltså bliva berättigad till avkortad pension, motsvarande 23/25

av pensionsunderlaget 7,500 kronor, eller alltså 6,900 kronor. Härvid kan

endast hans tjänstetid i statens tjänst räknas honom tillgodo; därutöver har

han emellertid en tjänstetid av mer än 10 år vid Göteborgs högskola. Här

föreligga alltså ungefär enahanda omständigheter som de, vilka föranledde

statskontoret att i utlåtande den 28 oktober 1929 tillstyrka framställning

till riksdagen örn en tilläggspension åt professor emeritus L. V. A. Stavenow.

Statskontoret åberopar vad ämbetsverket anfört i berörda utlåtande.

Under hänvisning till vad jag nyss under föregående punkt anfört rörande

tilläggspension åt professor emeritus vid universitetet i Uppsala L. V. A.

Stavenow får jag tillstyrka bifall till nu föreliggande framställning och hemställer

förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att professorn vid universitetet i Lund Per Efraim Liljeqvist

må från och med månaden näst efter den, under vilken

han efter uppnådda 65 levnadsår erhåller avsked från

sin professorsbefattning, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till

sådant belopp, att densamma jämte den honom författningsenligt

tillkommande pension uppgår till 7,500 kronor.

5:o.

I en av kanslersäm betet för rikets universitet med eget utlåtande av den

19 november 1929 och yttrande av det större akademiska konsistoriet i Lund

till Kungl. Majit överlämnad skrivelse har medicinska fakulteten vid universitetet

därstädes anhållit örn åtgärders vidtagande för beredande av oavkortad

pension åt professorn i farmakologi vid nämnda universitet Charles

Ernest Överton.

Till stöd för denna framställning har fakulteten anfört följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Överton uppnår den 25 februari 1930 en ålder av 65 år och är sålunda

vid denna tidpunkt skyldig avgå med pension. Ilan utnämndes nämligen

den 5 juli 1907 till extra ordinarie professor i farmakologi härstädes och

äger allenast rätt att från denna dag räkna tjänstår för pension, vadan lian,

som vid tiden för avskedet sålunda endast kan tillgodoräkna sig ungefär 22 Va

tjänstår, jämlikt gällande bestämmelser i ämnet erhåller avkortad pension.

Då fråga blev att besätta den genom 1906 års riksdags beslut nyinrättade

extra ordinarie professuren i farmakologi vid universitetet i Lund, var det

för fakulteten i första band angeläget att erhålla kännedom om, huruvida

någon svensk man, kompetent till befattningen och villig att söka densamma,

funnes. En yngre vetenskapsidkare, vilken som tillförordnad innehaft lärarbefattning

inom fakulteten och måhända kunnat komma i fråga, hade för

fakulteten anmält, att han beslutat ägna sig åt praktisk läkarverksamhet,

För att undersöka, huruvida på annat håll inom riket kompetent person

vore att påräkna, närmast för extra ordinarie professurens upprätthållande

från den 1 januari 1907, förfrågade sig fakultetens dåvarande dekanus hos

extra ordinarie professorn i farmakologi i Stockholm C. G. Santesson och

hos extra ordinarie professorn i farmakologi i Uppsala M. Elfstrand. Anvisning

lämnades då å tvenne medicine kandidater, över vilkas kompetens,

sedan meritförteckningar från dem införskaffats, professorn Santesson i sakkunnigutlåtande

av den 16 november 1906 framhöll, att ingendera av dem

torde vara eller intill den 1 januari 1907 kunna bliva verkligt kompetent

att fullgöra ett sådant uppdrag.

Då till professuren kompetent person, som vore villig åtaga sig densamma,

sålunda icke stod att finna inom landet, var fakulteten alltså nödsakad vända

sig till utlandet. Den omständigheten, att genom en lycklig tillfällighet en

av dåtidens förnämsta vetenskapliga forskare inom den moderna farmakologien

gick obefordrad och befanns villig att mottaga en kallelse till professuren,

styrkte naturligtvis fakulteten i denna avsikt.

I anledning härav väcktes inom fakulteten förslag örn att enligt § 80 i

då gällande universitetsstatuter utan ansökan anmäla assistenten vid fysiologiska

universitetsinstitutionen i Wurzburg Charles Ernest Överton till erhållande

av professuren ifråga. För att få det förhållande styrkt, att regeringsformens

fordran för utnämning av utländsk man till professuren kunde

anses fylld och att Överton sålunda innehade kvalifikationen av »utmärkt

förtjänst», tillfrågades speciellt sakkunniga härom. Professorerna Mörner

och Santesson anförde i anledning härav i utlåtande av den 22 januari

1907, att Överton bland annat såsom forskare på farmakodynamikens område

redan utfört arbeten, vilka syntes dem göra det fullt berättigat att beteckna

honom som »en man av utmärkt förtjänst». Professorn i farmakologi

vid Köpenhamns universitet J. Bock förklarade i utlåtande av den

23 januari 1907, att »dr. Övertons betydelige, til dels banebrydende Arbejder

på Farmakologions område viser hain som en udmajrked dygtig og insigtsfuld

Videnskapsmand». Professorn i fysiologi vid universitetet i Wurzburg

M. v. Frey anförde slutligen örn Övertons arbeten: »Ihr grosser wissenschaftliclicr

Wert begt in den weden Ausblicken, die sie eröffnen, in dem Gedankenreichtum

bei grösster Sorgfalt in der Durchfuhrung der Experimente,

in der Einfachheit und Klarheit der Darstellung. Alle diese Eigenschaften

stempeln dr. Övertons Arbeten zu klassischen Leistungen von dauerndem

Werte.»

Den 30 januari 1907 förehade fakulteten befordringsärendet till helland
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

ling och beslöt då enhälligt att anmäla Överton att utan ansökan varda utnämnd

till innehavare av professuren ifråga. Överton hade dessförinnan,

på särskild förfrågan från fakulteten, förklarat sig villig att emottaga dylik

kallelse, och sedan han genom särskilt nådigt beslut erhållit svenskt medborgarskap,

utnämndes han den 5 juli 1907 till extra ordinarie professor i

farmakologi vid härvarande universitet.

Innan Överton sålunda blev professor härstädes, hade han under åren

1891—1901 varit docent i biologi och assistent vid botanisk-mikroskopiska

universitetslaboratoriet i Ziirich och under åren 1901—1907 assistent vid

fysiologiska universitetsinstitutet i Wiirzburg. Med sin tjänstgöring i Sverige

kan Överton alltså räkna sammanlagt icke mindre än 38 år som akademisk

lärare.

Genom Övertons utnämning hade fakulteten sålunda med sig införlivat

en av de erkänt främsta representanterna för den moderna farmakologien

och detta under förhållanden, då kompetent svensk vetenskapsman för professuren

icke stod att få. Det synes fakulteten klart, att i ett fall som

detta undantag bör kunna göras från de allmängiltiga principerna för pensionering,

särskilt som dessa principer äro grundade på att pensionsberättigad

redan från begynnelsen av sin tjänstgöring i statens tjänst äger rätt

till tjänstår och detta alltså även vid innehav av mera underordnade befattningar.

Övertons tjänstgöring vid dylika befattningar har visserligen

ägt rum i utlandet, men denna tjänstgöring har dock kommit landet till

godo genom den utmärkta skicklighet, den medfört.

Såväl det större akademiska konsistoriet som kanslersämbetet hava tillstyrkt

fakultetens framställning.

I ärendet har statskontoret den 27 november 1929 avgivit utlåtande och

därvid anfört:

Enligt den civila pensionslagen inträder vid uppnådd levnadsålder av 65

år skyldighet att avgå från professorsbefattning vid universiteten; och för

hel pension, motsvarande pensionsunderlaget 7,500 kronor, erfordras 25

tjänstår. Enligt vad handlingarna giva vid handen, uppnår professorn

Överton nämnda levnadsålder den 25 februari 1930 och innehar då 22 för

pension beräkneliga tjänstår; och skulle pensionen alltså bliva 6,600 kronor

ii-7''500)-

Emellertid föreligga beträffande professorn Överton ungefär enahanda förhållanden,

som föranlett riksdagen (jfr propositionen nr 125 punkt 3 vid

1927 års riksdag) att bevilja fyllnad till hel pension åt professorn J. E.

Lehmann.

Genom vad sålunda blivit anfört synes mig framstå såsom rättvist, att i

detta fall göres undantag från de vanliga principerna för pensionering av

statstjänare och att Överton sålunda genom det allmännas inskridande förses

med sådan fyllnad i den honom enligt civila pensionslagen tillkommande

pension, att denna pension jämte fyllnadsbeloppet uppgår till 7,500 kronor.

Jag får därför förorda den gjorda framställningen härom. Som ytterligare

stöd härför ber jag få hänvisa till vad som förekommit i det i proposition

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

nr 125 till 1927 års riksdag, punkt 3:o, omhandlade ärendet angående fyllnadspension

åt professorn J. E. Lehmann.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att professorn vid universitetet i Lund Charles Ernest

Överton må från och med månaden näst efter den, under

vilken han efter uppnådda 65 levnadsår erhåller avsked från

sin professorsbefattning, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till

sådant belopp, att densamma jämte den honom författningsenligt

tillkommande pension uppgår till 7,500 kronor.

6:o.

Till 1912 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag örn inrättande av en

personlig professur i fysikalisk kemi vid universitetet i Uppsala för dåvarande

docenten i kemi därstädes Theodor Svedberg. I skrivelse den 22 maj

1912 anmälde riksdagen, att förslaget vunnit riksdagens bifall.

Vid föredragning härav fann Kungl. Majit genom beslut den 29 juni

1912 gott utnämna och förordna Svedberg att från början av år 1913 vid

universitetet i Uppsala vara professor i fysikalisk kemi.

Av den framställning, som låg till grund för riksdagens ovan omförmälda

beslut (punkten 19 i bilagan tionde huvudtiteln till 1912 års statsverksproposition

jämte till nämnda huvudtitel hörande utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 15 december 1911, sid. 29 ff.) inhämtas,

bland annat, att denna lärostols upprättande ej för det dåvarande

påkallade några nämnvärda kostnader vid sidan av dem, som krävdes för

innehavarens avlönande.

Detta förhållande kunde pågå under åtskilliga år, och först de av kristiden

föranledda prisförhöjningarna gjorde anslag även för detta ändamål

av behovet påkallade. Redogörelse härför återfinnes under punkt 16 i bilagan

åttonde huvudtiteln till propositionen om 1919 års tilläggsstat å sid.

24—26, vartill jag ber att få hänvisa.

Efter det riksdagen vidare under en följd av år anvisat extra anslagsmedel

till materielutrustning m. m. för Svedbergs institution, beslöt 1923

års riksdag, på därom av Kungl. Majit framställt förslag, att till materiel

m. m. för den åt Svedberg inrättade personliga professuren i fysikalisk kemi

på allmänna indragningsstaten anvisa ett årligt belopp av 4,000 kronor.

Vid anmälan av riksdagens beslut härutinnan anförde riksdagen i skrivelse

den 19 maj 1923 (nr 199 p. 2) bland annat:

Av vad i ärendet förekommit har riksdagen funnit sig övertygad om behovet

av särskilt anslag till materiel m. m. för ifrågavarande personliga

professur; och har riksdagen — under erinran om 1913 års riksdags beslut

beträffande anslag till materiel m. in. för den åt professorn A. Gullstrand

Anslag till

materiel för

det fysikalisk-kemiska

laboratoriet

vid universitetet

i

Uppsala.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

inrättade personliga professuren vid Uppsala universitet, vilket anslag av

1920 års riksdag höjdes från 5,000 till 7,000 kronor — funnit lämpligt, att

dylikt anslag uppföres å allmänna indragningsstaten. Mot det av Kungl.

Majit föreslagna anslagsbeloppets storlek finner riksdagen icke anledning till

anmärkning.

Genom beslut den 15 juni 1923 ställde Kungl. Majit förenämnda belopp,

4,000 kronor, till förfogande av det större akademiska konsistoriet i Uppsala

att mot redovisning i vanlig ordning användas för därmed avsett

ändamål, under föreskrift tillika att vid Svedbergs frånträdande av professuren

då befintlig materiel, som inköpts för berörda ändamål, skulle enligt

beprövande av universitetskanslern tillfalla någon till universitetet i Uppsala

hörande institution.

I en av kanslersämbetet för rikets universitet med eget utlåtande av den

13 oktober 1923 till Kungl. Majit överlämnad skrivelse hemställde det

större akademiska konsistoriet i Uppsala, i enlighet med framställning av

den filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion, örn utverkande

av proposition till 1924 års riksdag örn höjning från och med

budgetåret 1924/1925 av det å allmänna indragningsstaten utgående materielanslaget

till det fysikalisk-kemiska laboratoriet från 4,000 till 8,000

kronor.

Till grund för sektionens hemställan låg en skrivelse av Svedberg av

bland annat följande innehåll:

Det fysikalisk-kemiska laboratoriet, som upprättats i anslutning till min

personliga professur i fysikalisk kemi, och som gjort utforskandet av kolloiderna

till sin specialitet, har snabbt utvecklats. För närvarande torde det

få anses som ett av de förnämsta kolloid-laboratorierna. Ett vittnesbörd

härom är det nyligen avslutade uppdraget, som meddelades mig att vid

Wisconsins universitet (Förenta Staterna) organisera vetenskapliga undersökningar

i kolloidkemi och hålla föreläsningar över kolloidkemi speciellt

över mätmetoder och experimentalteknik inom kolloidkemien. I dessa av

mig ledda kurser och konferenser deltogo representanter från så gott som

alla delar av Förenta Staterna. För den allmänna kemiundervisningen vid

Uppsala universitet torde det fysikalisk-kemiska laboratoriet få anses vara

av väsentlig betydelse i det redan ett dussin licentiat- och doktorsavhandlingar

utarbetats inom detsamma. För att denna utveckling icke skall

äventyras och redan påbörjade eller planerade vetenskapliga arbeten behöva

avbrytas fordras emellertid ett årsanslag, som står i rimlig proportion till

behovet.

Såväl det större konsistoriet som kanslersämbetet hade tillstyrkt den gjorda

framställningen.

Vid föredragning av detta ärende inför Kungl. Majit den 7 mars 1924

anförde dåvarande departementschefen (jämför proposition nr 84 till 1924

års riksdag), bland annat, följande;

Med hänsyn till det framgångsrika och betydelsefulla arbete, som bedrives

vid fysikalisk-kemiska laboratoriet i Uppsala, anser jag den gjorda fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

ställningen om höjning av maten elanslaget vara i hög grad behjärtansvärd.

Därest det moderna, experimentella vetenskapliga arbete, varom här är

fråga, och som ingiver förhoppningar örn lösandet av flera dels för medicinen

dels för industrien viktiga problem, skall kunna fortgå i planerad

omfattning, kräves givetvis en mot det förefintliga behovet svarande tillgång

till materiell utrustning, såväl årliga förbrukningsartiklar som nyanskaffningar

av för de vetenskapliga undersökningarna erforderliga instrument.

Med hänsyn härtill torde ett årsanslag av 8,000 kronor nu icke kunna anses

för högt. Jag anser mig därför böra tillstyrka en höjning av det nu

utgående anslaget till materiel m. m. från 4,000 kronor till 8,000 kronor.

Sedan riksdagen i skrivelse den 10 maj 1924, nr 147, anmält, att riksdagen

bifallit Kungl. Majda berörda framställning, ställde Kungl. Majit

genom beslut den 30 maj 1924 förenämnda anslag, 8,000 kronor, till förfogande

av det större akademiska konsistoriet i Uppsala att mot redovisning

i vanlig ordning användas för därmed avsedda ändamål under föreskrift

tillika, att vid Svedbergs frånträdande av professuren då befintlig materiel,

som inköpts för berörda till materiel avsedda medel, skulle enligt beprövande

av universitetskanslern tillfalla någon till universitetet i Uppsala

hörande institution.

Med bifall till Kungl. Majits förslag beviljade 1927 års riksdag ett anslag

av 1,222,500 kronor för tillbyggnad av institutionen för allmän och analytisk

kemi vid universitetet i Uppsala i syfte att bereda lokaler för det

fysikalisk-kemiska laboratoriet samt för denna tillbyggnads inredande och

förseende med behövlig utrustning, allt i överensstämmelse med upprättade,

av t, f. universitetskanslern med skrivelse den 27 juli 1926 överlämnade

ritningar och kostnadsberäkningar. Enbgt entreprenadkontrakt skall byggnaden

vara färdig till den 1 april 1930.

I en av t. f. kanslern för rikets universitet med tillstyrkande yttrande

av den 26 september 1929 till Kungl. Majit överlämnad framställning har

nu det större akademiska konsistoriet i Uppsala hemställt örn avlåtande av

proposition till riksdagen att för budgetåret 1930/1931 bevilja ett anslag av

27,000 kronor till förstärkande av fysikalisk-kemiska laboratoriets materielanslag.

Till grund för konsistoriets framställning ligger en till filosofiska fakultetens

vid universitetet matematisk-naturvetenskapliga sektion ingiven skrivelse

av professor Svedberg. Denne anför följande:

I den skrivelse, vari vissa av sektionens professorer anhöllo att sektionen

ville göra framställning örn upptagande bland universitetets petita till 1927

års riksdag av anslag för uppförande av en ny institutionsbyggnad för det

fysikalisk-kemiska laboratoriet, framhölls att, örn den planerade nybyggnaden

bomme till stånd, en framställning örn ökat materialanslag för sagda laboratorium

ävensom om anslag för personal sedermera måste göras. Enligt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition Nr 137.

entreprenadkontraktet skall nybyggnaden vara fullbordad i april 1930. Vid

denna tidpunkt böra alltså medel för laboratoriets uppvärmning, belysning

och övriga drift vara tillgängliga. Örn en framställning till 1930 års riksdag

vunne densammas bifall skulle medel för dessa ändamål vara tillgängliga

1 juli 1930.

Undertecknad får därför hemställa, att sektionen ville utverka, att universitetet

bland sina petita till 1930 års riksdag ville upptaga ett anslag

å extra stat av 27,000 kronor för förstärkande av fysikalisk-kemiska institutionens

materielanslag.

Såsom stöd för detta yrkande tillåter jag mig anföra följande motivering.

Det fysikalisk-kemiska laboratoriets materielanslag utgår för närvarande

med 8,000 kronor. Det har hittills i huvudsak använts för inköp av instrument

och apparater för de vetenskapliga specialundersökningarna. Att med

hjälp av detsamma bestrida det nya laboratoriets drift är naturligtvis otänkbart.

I nedanstående tablå har ett försök gjorts att med hjälp av siffror

från det nuvarande laboratoriets drift samt beräknade uppvärmnings- och

belysningskostnader för nybyggnaden uppskatta driftkostnaderna för den

nya institutionen.

Tablå över beräknade utgifter för det nya fysikalisk-kemiska

laboratoriets drift.

Uppvärmning, ventilation........................

Gas, vatten, varmvatten, ånga, destination, tryckluft. . . .

Elektricitet:

belysning....................kronor 1,400: —

hissar....................... » 100: —

reservuppvärmning, kylaggregat .... » 300: —

verkstaden.................... » 700: —

experiment.................... » 1,000: —

Renhållning.........

Instrument och apparater

Böcker, katalogisering . .

Förbrukningsmateriel:

kemikalier....................kronor 1,500: —

glas, porslin, gummi, filtrerpapper. . . » 1,000: —

monteringsmateriel ............. » 500: —

metallvaror, verktyg............. » 2,000: —

skrivmateriel.................. » 200: —

diverse förbrukningsmateriel....... » 500: —

kronor 6,900: —

» 1,600: —

» 3,500: —

» 1,000: —

» 10,000: —

» 1,000: —

5,700: —

Telefon..................................... »

Underhåll av verkstadsmaskiner, elektriska maskiner, ackumulatorer,

möbler............................ »

Arvoden för preparativt arbete, skriv- och Utarbete .... »

Arvoden för extra verkstadsarbete................. »

300: —

2,000: —

1,000: —

3,000: —

Summa kronor 36,000

Såsom grundval för dessa siffror hava, bland annat, nedanstående kalkyler

tjänat.

Uppvärmning. Under antagande att eldningssäsongen är 240 dygn beräknas

åtgå cirka 1,600 hl. koks ä 2 kronor 25 öre motsvarande 3,600 kronor.

Drift av cirkulationspump cirka 300 kronor. Totalkostnad 3,900 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Ventilation. Vid 3 gånger luftomsättning och under förutsättning att

cirka 50 procent av rumsvolymen ventileras beräknas åtgå cirka 80 hl. koks

å 2 kronor 25 öre eller cirka 2,000 kronor för friskluftens uppvärmning.

Fläktarnas effekt är cirka 3,6 kW. Driftkostnad för 240 dygn ä 10 timmar

utgör cirka 1,000 kronor. Summa 3,000 kronor.

Gas. 4,000 m3 ä 15 öre ger 600 kronor.

Vatten. 2,000 m3 å 27 öre ger cirka 500 kronor.

Varmvatten, ånga, dest. tnjckluft uppskattas tillsammans till cirka 500

kronor.

Underhåll av maskiner och ackumulatorer beräknas såsom 2 procent å

75,000 kronor till 1,500 kronor. D:o för möbler och annan inredning såsom

0,5 procent å 100,000 kronor till 500 kronor.

I laborationsavgifter från övningslaboranter och specialister kan beräknas

inflyta en summa av 1,000 kronor per år. Med hänsyn tagen till denna

inkomst samt till det förut disponibla anslaget 8,000 kronor återstår alltså

ett behov av 27,000 kronor.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen tillstyrker Svedbergs framställning.

Då förslag av Kungl. Maj:t framlades för 1912 års riksdag om inrättande

av en personlig professur för Svedberg i fysikalisk kemi, voro de lokaler,

som för hans verksamhet kunde upplåtas inom den kemiska institutionsbyggnaden,

fullt tillräckliga. Några nämnvärda kostnader utöver dem, som

krävdes för professorns avlönande, ansågs lärostolens upprättande då icke

medföra. Sedan dess har emellertid en fortgående storartad utveckling ägt

rum på den fysikaliska kemiens område, en utveckling, som kommit andra

viktiga verksamhetsområden till nytta, bland dem såväl medicinen som industrien.

Att Svedberg varit och är ett av de främsta namnen på nu ifrågavarande

vetenskapsområde och att hans insatser där förskaffat honom världsrykte,

är alltför väl känt för att jag här skulle behöva uppehålla mig därvid.

Med den fortgående utvecklingen har helt naturligt ett stegrat behov

av arbetskrafter, lokalutrymmen och materiel för den fysikalisk-kemiska institutionen

gjort sig gällande. Fråga örn beredande av ökade medel till

materiel har vid två särskilda tillfällen varit föremål för beslut av riksdagen,

nämligen år 1923 och år 1924. Sistnämnda års riksdag beviljade även

medel för anställande av en assistent vid det fysikalisk-kemiska laboratoriet.

I annat sammanhang har jag förordat förslag till innevarande års riksdag

örn ytterligare ökning av personalen vid ifrågavarande institution. Genom

ett av 1927 års riksdag beviljat anslag hava vidare erforderliga lokaler

för den fysikalisk-kemiska institutionen kunnat beredas. Dessa lokaler beräknas,

såsom jag nyss anfört, vara färdiga att av institutionen tagas i

bruk i april 1930. Det är givet att, om de förbättrade möjligheter, som de

nya lokalerna avse att bereda forskningen och undervisningen på området,

skola kunna utnyttjas, däremot svarande tillräcklig och ändamålsenlig materiel

måste anskaffas. Förutnämnda av professor Svedberg uppgjorda och

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 109 haft. (Nr 137.) 2

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Äng tilläggspension

åt

f. d. ämneslärarinnan

vid högre

lärarinneseminariet

i

Stockholm

m m. Sigrid

Een.

Kuagl. Maj:ts proposition Nr 137.

av vederbörande universitetsmyndigheter godkända kostnadsberäkning angiver

det årliga medelsbehovet för materiel vid institutionen till 36,000 kronor.

I detta belopp har emellertid inräknats dels det för närvarande till materiel

m. m. för ifrågavarande institution å allmänna indragningsstaten utgående

årliga anslaget å 8,000 kronor, dels ock ett belopp av 1,000 kronor,

som beräknas årligen inflyta i laborationsavgifter. Den föreliggande ansökningen

syftar alltså till en höjning av nyssnämnda anslag å 8,000 kronor

med 27,000 kronor eller till 35,000 kronor. Jag finner det nämligen riktigt,

att det till materiel för den med Svedbergs personliga professur förenade

institutionen avsedda anslaget alltjämt utgår från allmänna indragningsstaten.

Svedbergs kostnadsberäkning grundar sig på förhållandena,

sådana de nu kunna överblickas; och är det givetvis tänkbart, att anslagsbeloppet

framdeles, då större erfarenhet örn behovet föreligger, skall behöva

undergå någon jämkning. Efter granskning av de i beräkningen ingående

posterna finner jag desamma tilltagna med all försiktighet, och jag anser

mig icke kunna stå till svars med att nu förorda en lägre anslagssumma

än den av professor Svedberg angivna. Jag får sålunda, under åberopande

av vad som blivit anfört, hemställa att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
''

att från och med budgetåret 1930/1931 höja det till materiel

m. m. för den åt professorn Theodor Svedberg vid

universitetet i Uppsala inrättade personliga professuren i

fysikalisk kemi å allmänna indragningsstaten utgående årliga

anslaget från 8,000 kronor till 35,000 kronor.

7:o.

Under senare år — från och med år 1924 — har riksdagen vid åtskilliga

tillfällen medgivit, att tilläggspensioner finge utgå åt f. d. lärare och lärarinnor,

vilka för sin statstjänst erhållit avkortade pensioner men som därjämte

tjänstgjort vid enskilda läroanstalter av olika slag. Jag tillåter mig

att i detta hänseende endast hänvisa till den redogörelse för riksdagens

ifrågavarande beslut under åren 1924—1928, som återfinnes å sid. 1—3 i

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 till 1929 års riksdag. Vidare tillåter jag

mig att erinra att jämväl 1929 års riksdag i två fall — riksdagens skrivelse

nr 215, punkterna 71 och 72 — i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

medgav, att tilläggspension finge utgå åt f. d. lärare.

Hos Kungl. Majit gjordes under år 1928 framställningar i enahanda syfte

av åtskilliga f. d. lärare och lärarinnor vid statsläroverk, som förut innehaft

anställning vid enskilda läroanstalter och därefter statsanställning samt efter

avsked kommit i åtnjutande av avkortade pensioner, beroende på att de i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137. 19

statens tjänst ej innehaft det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av

hel pension.

Efter utförliga utredningar, beträffande vilka jag tillåter mig att hänvisa

till handlingarna i ärendet, framlade Kungl. Maj:t den 15 februari 1929 för

riksdagen proposition, nr 116, angående tilläggspensioner åt vissa f. d. lärare

och lärarinnor.

I skrivelse den 28 maj 1929, nr 215, angående vissa framställningar rörande

elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,

anförde riksdagen under punkt 79 bland annat följande :

Såsom framgår av utredningen i ärendet, avser föreliggande framställning

icke blott beträffande samtliga omförmälda förutvarande lärare utan

även beträffande flertalet ifrågavarande f. d. lärarinnor sådana fall, där pensionering

ägt rum redan innan principen örn tillgodoräknande i viss utsträckning

av tjänstgöring utom statens tjänst kommit till uttryck i av

statsmakterna fattade beslut; och i vissa fall gäller det befattningshavare,

vilkas pensionering ägt rum för en avsevärd tid sedan, nämligen åren 1915

och 1916. Vad statskontoret i avgivet utlåtande ifråga om lärarna anfört

angående det betänkliga i en retroaktiv reglering av en gång författningsenligt

fastställda pensionsförmåner måste i lika mån äga tillämpning jämväl

i fråga om nyssnämnda lärarinnor. Riksdagen delar statskontorets uppfattning

örn det olämpliga i att låta ändrade bestämmelser eller av statsmakterna

tillkännagiven ändrad uppfattning beträffande sättet för avvägande av

pensionsförmåner erhålla tillbakaverkande inflytande på tidigare avgjorda

pensionsärenden. Riksdagen vill erinra, att dylik retroaktivitet hittills icke

plägat tillämpas. Även örn, såsom departementschefen gjort gällande, ett

bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke skulle komma att föranleda

några mera avsevärda konsekvenser beträffande lärarpersonal, finner riksdagen

uppenbart, att ett beslut i enlighet med förslaget skulle kunna medföra

vittomfattande konsekvenser i fråga örn andra områden av statsförvaltningen.

På grund av vad nu anförts måste riksdagen såväl av principiella skäl

som med hänsyn till praktiska konsekvenser bestämt motsätta sig bifall

till Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser tilläggspensioner åt befattningshavare,

vilka pensionerats före år 1926 eller det år, då riksdagen första

gången medgivit tilläggspensioner enligt grunder, vilkas tillämpning här

ifrågasatts.

Vidkommande härefter de lärarinnor, vilka pensionerats efter ingången av

år 1926, kunde måhända ifrågasättas beviljande av tilläggspension i anslutning

till de beslut, vilka tidigare fattats i sådant avseende. Emellertid har

riksdagen uppmärksammat, att i vissa av dessa fall tid, som ifrågasatts till

tillgodoräknande, avser tjänstgöring vid läroanstalter, vilka vid ifrågavarande

tider icke varit statsunderstödda. Riksdagen, som tagit i övervägande

vad skolöverstyrelsen i avgivet utlåtande anfört i detta hänseende, vill

visserligen icke förneka, att skill stundom torde kunna anföras för tillgodoräknande

av tjänstgöringstid vid enskild läroanstalt, även om densamma

icke vid denna tid erhållit det erkännande från det allmännas sida, som

kan anses ligga i statsunderstödet. Riksdagen har dock — under erinran,

att i ärendet åberopade tidigare riksdagsbeslut om tilläggspension åt lärarinnor

avsett tjänstgöringstider, under vilka vederbörande läroanstalt åtnjutit

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ls proposition Nr 137.

statsunderstöd — ansett sig icke böra förorda ett beslut, som skulle kunna

tagas till intäkt för ett mera allmänt medgivande i dylik riktning, utan att

äga tillfälle till bedömande av de konsekvenser, ett sådant beslut skulle

kunna medföra särskilt med tanke på de omläggningar av såväl det statliga

som det enskilda skolväsendet, vilka blivit eller komma att bliva en följd

av den år 1927 beslutade omorganisationen av undervisningsväsendet. Bland

annat med hänsyn härtill har riksdagen funnit sig för närvarande ej böra

bifalla Kungl. Maj:ts förslag i nu avsedda delar.

Riksdagen slutade med att anmäla, att Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition

icke vunnit riksdagens bifall.

Från en av de f. d. lärarinnor, beträffande vilka framställning om tillläggspension

gjordes i ovanberörda proposition nr 116 till 1929 års riksdag,

nämligen f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm

och den därmed förenade statens normalskola för flickor Sigrid Een har nu

en förnyad ansökning inkommit om beredande av tilläggspension.

Sigrid Een, som är född den 12 juni 1868, har genom beslut av statskontoret

den 23 augusti 1928 beviljats avkortad pension till belopp av 2,130

kronor årligen. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräknats

henne de 22 år, under vilka hon fullgjort tjänstgöring såsom extraordinarie

ämneslärarinna med full tjänstgöring eller ordinarie ämneslärarinna vid den

med högre lärarinneseminariet i Stockholm förenade statens normalskola

för flickor, nämligen läsåren 1906/1928. Sökanden har emellertid före nu

nämnda tjänstgöring under 16 läsår bestritt tjänstgöring även vid enskilda

läroanstalter, nämligen vid Mathilda Halls skola för flickor i Göteborg läsåren

1889/1895, vid Östermalms högre läroanstalt för flickor i Stockholm

läsåren 1895/1902 och vid Visby högre flickskola läsåren 1902/1905, samt

under denna tid bestritt full tjänstgöring i klasserna över de förberedande

och icke åtnjutit annan tjänstledighet än under 2 dagar på grund av sjukdom.

Skolöverstyrelsen framhöll i sitt över Sigrid Bens tidigare ansökning avlåtna,

den 29 oktober 1928 dagtecknade utlåtande — under erinran att Östermalms

högre läroanstalt för flickor från och med vårterminen 1889 och

Visby högre flickskola från och med vårterminen 1877 åtnjutit statsunderstöd

— att Mathilda Halls skola för flickor i Göteborg icke åtnjöt statsbidrag

under den tid, då sökanden tjänstgjorde därstädes; sådant bidrag

begärde och erhöll skolan först från och med vårterminen 1897. Emellertid

fann skolöverstyrelsen sig dock böra förorda, att jämväl sökandens

tjänstgöring vid denna skola borde tagas med i beräkningen. Av en utförlig

motivering, beträffande vilken jag vill hänvisa till handlingarna i ärendet,

fann skolöverstyrelsen framgå, att nämnda tjänstgöring måste anses

hava varit sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet och till särskilt

gagn för vederbörandes arbete i statstjänst, som omförmäldes i § 18 mom.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

3 i det av Kungl. Majit genom proposition nr 153 till 1925 års riksdag

framlagda förslag till civil tjänstepensionslag. Under dessa omständigheter

fann skolöverstyrelsen det vara med billigheten överensstämmande, att sökanden

finge för tilläggspension beräkna en tjänstgöringstid av intill 2/3 iiy

nämnda 16 tjänstår, d. v. s. 10 hela tjänstår. Under denna förutsättning

skulle hennes sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå

till mer än 30 år och hennes årliga pension till 2,900 kronor. Då den

henne författningsenligt tillkommande pensionen uppginge till 2,130 kronor

årligen, fann sig överstyrelsen med hänsyn härtill böra föreslå en tilläggspension

å 770 kronor att utgå från och med månaden näst efter den, under

vilken avgång från tjänsten ägt rum.

I ett över åtskilliga ansökningar örn tilläggspension den 2 februari 1929

avgivet gemensamt utlåtande förklarade sig statskontoret till en början i

likhet med skolöverstyrelsen anse det vara med billighet överensstämmande,

att sökandena komrne i åtnjutande av tilläggspensioner.

Härefter anförde statskontoret bland annat följande:

Statskontoret kan beträffande vissa av här föreliggande fall icke instämma med

skolöverstyrelsens förslag rörande storleken av de pensionsbelopp, som skulle

utgå till sökandena. Styrelsen har nämligen ansett, att vid fastställande

av tilläggspension hänsyn ej skulle tagas till den pension vederbörande

uppbure från enskild pensionskassa för lärarinnor. Såsom skäl härför har

skolöverstyrelsen bland annat anfört, att civila pensionslagen icke innehölle

några bestämmelser örn minskning av pensionen, därest vederbörande åtnjöte

pension på grund av förut innehavd enskild tjänst. Enligt statskontorets mening

är bär icke fråga örn att avpassa tilläggspensionen efter de författningsbestämmelser,

som reglera vederbörandes rätt till pension, utan det gäller att

till författningsenligt utgående avkortad pension av billighetsskäl lämna ett

lämpligt avvägt tillägg; och det synes statskontoret att härvid hänsyn bör

tagas till de pensioner, vilka vederbörande i egenskap av förutvarande lärarinnor

vid enskilda läroanstalter uppbära och för vilka i de flesta fall statsbidrag

utgått. Ett bifall till skolöverstyrelsens förslag skulle medföra, att en

lärarinna, vilken under en del av sin lärarinneverksamhet varit i enskild

skola, skulle komma i bättre ställning än en lärarinna, vilken hela tiden

varit anställd i statstjänst, och därvid i båda fallen ungefärligen samma

pensionsavgifter blivit erlagda.

Vid beräkning av tilläggspension i nu förevarande fall bör enligt statskontorets

mening tillses, att sådan pension utgår med högst så stort belopp,

att detsamma jämte redan beviljad statspension och pension från

lärarinnornas pensionsanstalt, pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas pensionsförening

uppgår till det pensionsunderlag, som för vederbörande gällde vid

avsked från statstjänst. Statskontoret vill därför tillstyrka, att envar av sökandena

erhåller tilläggspension med av skolöverstyrelsen föreslaget belopp

dock med den modifikation, som eventuellt erfordras i enlighet med nyss

angivna regel för bestämmande av tilläggspension sbeloppets maximistorlek.

Skolöverstyrelsen har framhållit att, därest vid beräkning av tilläggspension

avdrag skulle göras för från enskild pensionsinrättning utgående

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

pensioner, vederbörande skulle gå förlustig den annars till henne å ifrågavarande

del av tilläggspensionen utgående pensionsförhöjning och dyrtidstillägg.

Nu berörda olägenhet torde emellertid enligt statskontorets mening

kunna undanröjas därigenom, att medgivande lämnas att pensionsförhöjning

och dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda beloppet av statspension,

tilläggspension och pension från enskilda pensionsinrättningar dock högst å

för vederbörande vid avsked gällande pensionsunderlag.

I fråga örn den tidpunkt, från vilken nu ifrågasatta tilläggspensioner

skulle utgå, förordade statskontoret den 1 januari 1929.

I anslutning till sina sålunda angivna grundsatser hemställde statskontoret

i fråga om Sigrid Ben — då beträffande henne upplysts, att hon från

pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig

ungdom åtnjöte en årlig pension av 459 kronor — att hennes tilläggspension

skulle från och med den 1 januari 1929 utgå med ett årligt belopp av

(770—459) 311 kronor ävensom att pensionsförhöjning enligt kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg måtte beräknas å ett belopp

av 2,900 kronor.

Till vad statskontoret sålunda föreslagit anslöt jag mig vid min anmälan

inför Kungl. Majit av Sigrid Eens förra ansökan.

Över den nu föreliggande ansökningen har skolöverstyrelsen den 19 november

1929 avgivit utlåtande och därvid anfört huvudsakligen följande:

Såsom i ansökningen framhålles fann sig 1929 års riksdag icke för det

dåvarande böra bifalla det i Kungl. Maj:ts proposition nr 116 till sagda

riksdag framställda förslag rörande av sökanden och fyra andra lärarinnor,

vilka i likhet med sökanden efter ingången av år 1926 avgått från sina befattningar

i statens tjänst, ingivna ansökningar örn tilläggspensioner, beräknade

för av dem fullgjord tjänstgöring vid enskilda läroanstalter. Av riksdagens

skrivelse i ärendet (nr 215 punkt 79) synes framgå, att anledningen

till riksdagens nämnda beslut huvudsakligen varit den, att i vissa av nämnda

fall tid, som ifrågasatts till tillgodoräknande för sådan pension, avsåg tjänstgöring

vid läroanstalter, vilka vid ifrågavarande tider icke varit statsunderstödda,

Sökanden anhåller nu, att tilläggspension måtte beviljas henne för

endast den tjänstgöring, som hon fullgjort vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter och att sagda tilläggspension måtte beräknas med tillämpande

av det i övrigt av Kungl. Majit i propositionen nr 116 till 1929 års riksdag

föreslagna beräkningssättet.

Överstyrelsen finner ifrågavarande framställning mycket beli järtans värd

och vill såsom ytterligare stöd för densamma, utöver vad överstyrelsen i sitt

utlåtande den 29 oktober 1928 anfört i frågan, framhålla, att sökanden, på

grund därav att hon ansågs vara för befattningen särskilt lämplig, år 1909

blivit av läroverksöverstyrelsen kallad till innehavare av den vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan för

flickor från och med den 1 januari 1910 upprättade ämneslärarinnebefattning,

å vilken hon med högsta vitsord alltsedan kvarstått, tills hon den 1

september 1928 avgick med pension. Den stora pedagogiska erfarenhet,

sorn gjort sökanden särskilt lämplig för nämnda befattning, hade hon förvärvat,

förutom genom studier såsom elev vid högre lärarinneseminariet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

i Stockholm och 3 1h års tjänstgöring vid nämnda normalskola för flickor,

under 16 års tjänstgöring vid enskilda läroanstalter såsom ämneslärarinna

med full tjänstgöring. Då således hennes ifrågavarande arbete

vid enskilda läroanstalter torde hava varit av mycket stor betydelse för

hennes följande arbete i statens tjänst, finner överstyrelsen det vara med

billigheten överensstämmande, att sökanden beviljas tilläggspension för ifrågavarande

tjänstgöring vid enskilda läroanstalter. Vad beträffar den av

sökanden gjorda framställningen angående storleken dels av den begärda

tilläggspensionen, dels av det pensionsbelopp, å vilket pensionsförhöjning

enligt kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, och dyrtidstillägg må utgå, vill

överstyrelsen, då sagda framställning grundar sig på de uttalanden i frågan,

som gjorts dels av Kungl. Majit, dels av riksdagen, tillstyrka bifall till densamma.

Då det på grund av det sätt, på vilket den begärda tilläggspensionen

i detta fall beräknas, är betydelselöst för pensionsbeloppets storlek,

örn de år* sökanden tjänstgjort vid enskild läroanstalt, vilken vid ifrågavarande

tid icke varit statsunderstödd, tillgodoräknas för pension eller ej, har

överstyrelsen icke ansett erforderligt att i detta sammanhang taga ställning

till frågan, huruvida tjänstgöring vid enskild läroanstalt före den tidpunkt,

vid vilken läroanstalten första gången erhöll statsunderstöd, bör tagas i betraktande

vid beräknande av tilläggspension.

Vad beträffar den tidpunkt, från och med vilken ifrågavarande tilläggspension

må utgå, anhåller sökanden, att tilläggspensionen, i likhet med vad

av 1929 års riksdag beslutats i fråga om de av riksdagen då beviljade tillläggspensioner

till f. d. överdirektören August Falk och läroverksadjunkten

E. O. G. Lindqvist (riksdagens skrivelse nr 215 punkterna 71 och 72), må

beviljas från och med månaden näst efter den, under vilken hon avgått

från sin befattning i statens tjänst. Det torde även enligt överstyrelsens

mening vara med billigheten överensstämmande, att tilläggspensionen beviljas

från sagda tidpunkt, enär i sakens natur torde ligga, att framställning om

tilläggspension icke kan göras förrän beloppet av den till vederbörande författningsenligt

utgående statspensionen blivit bestämd och således i sådant

ärende framställning till riksdagen i regel icke kan göras förrän efter det

att vederbörande sökande avgått med pension. Nämnda förhållande har

icke heller vare sig i nyssnämnda två fall eller i fråga örn tidigare av riksdagen

beviljade sådana tilläggspensioner ansetts utgöra hinder för att tillläggspensionen

må kunna beviljas retroaktivt från och med månaden näst

efter den, under vilken vederbörande sökande avgått från statstjänsten. Med

anledning härav torde, då framställning örn tilläggspension för sökanden

gjordes till närmast efter bennes avgång ur statstjänst sammanträdande.riksdag,

men riksdagen för det dåvarande icke funnit skäl bevilja den gjorda

framställningen, den av sökanden nu begärda tilläggspensionen böra, i överensstämmelse

jämväl med 1929 års riksdags beslut i fråga örn förhöjd pension

till gymnastikvaktmästaren Lindström (riksdagens skrivelse nr 215/1929

punkt 73), beviljas från och med månaden näst efter den, under vilken

sökanden avgått från sin statstjänst. Överstyrelsen vill därför även i nu

berörda hänseende tillstyrka förevarande ansökan.

Få grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen hemställa, det Kungl.

Majit täcktes föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm

och den därmed förenade normalskolan för flickor Sigrid Een må från och

med månaden näst efter den, under vilken hon avgått från sin ämneslära
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

rinnebefattning, eller från och med den 1 september 1928, under sin återstående

livstid uppbära —- utöver henne författningsenligt tillkommande

pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av

311 kronor för år,

dels att pensionsförhöjning enligt nådiga kungörelsen den 18 juni 1925,

nr 280, och dyrtidstillägg må för henne beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp

av 2,900 kronor.

Slutligen har statskontoret den 9 december 1929 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört följande:

Såsom skolöverstyrelsen erinrat har 1929 års riksdag ansett sig icke för

det dåvarande böra bifalla Kungl. Maj:ts proposition örn tilläggspension åt

vissa lärarinnor, bland dem sökanden. I förevarande ansökning hava icke

blivit anförda några nya omständigheter utöver dem, som voro .kända för

riksdagen. Lämpligheten av att ånyo underställa riksdagen frågan örn pension

åt sökanden kan därför ifrågasättas. Emellertid föreligga i detta fall

liknande omständigheter, som förut föranlett riksdagen att bevilja tilläggspensioner

åt vissa lärare. På grund härav vill det synas, att frågan om

pension åt sökanden må kunna ånyo föreläggas riksdagen; och statskontoret

har icke annan erinran mot vad skolöverstyrelsen i ärendet hemställt än att

tilläggspensionen synes böra utgå från och med den 1 januari 1930.

Såsom av den nu av mig lämnade redogörelsen framgår, har frågan örn

tilläggspension åt Sigrid Een så sent som 1929 varit föremål för riksdagens

provning, och med anledning härav skulle man möjligen kunna ifrågasätta

lämpligheten av att denna fråga redan nu ånyo underställes riksdagen.

Emellertid finner jag i likhet med statskontoret, att i detta fall föreligga

liknande omständigheter, som förut föranlett riksdagen att bevilja tilläggspensioner

åt vissa lärare, och i anslutning härtill har jag nu ansett mig

kunna och böra ånyo upptaga denna fråga.

De skäl, som av 1929 års riksdag i dess skrivelse nr 215 under punkt

79 anfördes för avslag å Kungl. Maj:ts då gjorda framställning, voro dels

att i propositionen nr 116 i flera fall föreslagits tilläggspensioner åt befattningshavare,

vilka pensionerats före år 1926 eller det år, då riksdagen första

gången medgivit tilläggspensioner enligt grunder, vilkas tillämpning i sagda

proposition ifrågasatts, dels ock att i vissa i propositionen nr 116 upptagna

fall tid, som ifrågasatts till tillgodoräknande, avsåge tjänstgöring vid läroanstalter,

vilka vid ifrågavarande tider icke varit statsunderstödda.

Vad den första av dessa invändningar beträffar, har densamma ej tilllämplighet

å Sigrid Een, då hon, såsom förut meddelats, beviljats pension

genom beslut av statskontoret den 23 augusti 1928.

Vad däremot riksdagens andra invändning beträffar har Sigrid Een, såsom

av handlingarna i ärendet inhämtas, före inträde i statstjänst under 16

läsår bestritt tjänstgöring vid enskilda läroanstalter, däribland under 6 läsår

vid Mathilda Halls skola för flickor i Göteborg läsåren 1889/1895, vilken

skola begärde och erhöll statsbidrag först från och med vårterminen 1897.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Jag finner visserligen fortfarande starka skäl vara förebragta för den ståndpunkt,

som jag år 1929 intog ifråga om tillgodoräknandet av tjänstgöring

vid enskild läroanstalt, även örn densamma icke redan erhållit det erkännande

från det allmännas sida, som kan anses ligga i statsunderstödet. Med

hänsyn till de uttalanden, som i detta hänseende gjordes av 1929 års riksdag,

och i avsaknad av en utredning beträffande de konsekvenser, ett sådant

beslut skulle kunna medföra, finner jag mig dock för närvarande böra

avstå från att medräkna nu ifrågavarande tid för beräkning av tilläggspensionen.

Under denna förutsättning och under iakttagande av de grunder, som tidigare

tillämpats, skulle Sigrid Een för tilläggspension få tillgodoräkna sig

2/3 av den tid av 10 läsår, d. v. s. 62/s läsår eller i avrundat tal 6 läsår,

av läsåren 1895—1905, då hon tjänstgjort vid Östermalms högre läroverk

för flickor i Stockholm och vid Visby högre flickskola. Då Sigrid Een

dessutom under 22 år fullgjort tjänstgöring i statens tjänst, skulle hon alltså

hava att för pension tillgodoräkna sig (22 + 6 2/s)=28 2/3 eller i avrundat

tal 28 tjänstår. Då hennes pensionsunderlag uppgår till 2,900 kronor, skulle

alltså, därest inga andra omständigheter inverkade, hennes pension jämte

tilläggspension uppgå till 28/30x2,900=2,706:66 kronor eller med föreskriven

avrundning uppåt 2,710 kronor, vadan tilläggspensionen skulle uppgå

till (2,710—2,130) 580 kronor.

Här är emellertid ett annat förhållande att observera. Sigrid Een åtnjuter

nämligen, såsom tidigare meddelats, från pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom en årlig pension av 459

kronor. Enligt statskontorets i utlåtande den 2 februari 1929 uttalade uppfattning,

vartill jag i propositionen nr 116 uttalade min anslutning, borde

i liknande fall tillses, att tilläggspension utginge med högst så stort belopp,

att detsamma jämte redan beviljad statspension och pension från lärarinnornas

pensionsanstalt, pensionsinrättning för lärarinnor vid Sveriges högre

skolor för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas pensionsförening

uppginge till det pensionsunderlag, som för vederbörande gällde vid avskedet

från statstjänst. Då jag icke funnit någon anledning att frångå

denna uppfattning skulle tilläggspensionen för Sigrid Een — vars pensionsunderlag

uppgår till 2,900 kronor och som för närvarande åtnjuter pension

från staten med 2,130 kronor och från enskild pensionskassa med 459 kronor

eller sammanlagt 2,589 kronor •— uppgå till (2,900—2,589) 311 kronor.

Jag finner mig vidare, i likhet med statskontorets år 1929 framlagda, av

mig upptagna förslag, böra tillstyrka, att riksdagens medgivande måtte utverkas

därtill, att för Sigrid Een pensionsförhöjning jämlikt kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda

beloppet av statspension, tilläggspension och pension från enskild pensionsinrättning,

dock högst å för henne vid avskedet gällande pensionsunderlag,

d. v. s. 2,900 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Äng. tilläggspension

åt

f. d. ämneslärarinnan

vid samskolan

i Ängelholm

Karin

Åhman.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Jag finner mig vidare böra uttala min anslutning till den av statskontoret

i dess senaste utlåtande framförda uppfattningen, att den nu ifrågasatta tillläggspensionen

må utgå först från och med den 1 januari 1930.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och den därmed förenade normalskolan för

flickor Sigrid Een må, räknat från och med den 1 januari

1930, under sin återstående livstid uppbära — utöver henne

eljest tillkommande pension av statsmedel — en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 311

kronor för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg för Sigrid Een må,

likaledes från och med den 1 januari 1930, beräknas å ett

sammanlagt pensionsbelopp av 2,900 kronor.

8:o.

I proposition nr 116 till 1929 års riksdag, vartill jag här tillåter mig

att i huvudsak hänvisa, hade Kungl. Maj:t med anledning av en utav f. d.

ämneslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Karin Åhman gjord ansökningföreslagit

riksdagen, att åt henne måtte från och med den 1 januari 1929

under hennes återstående livstid, utöver henne eljest tillkommande pension

av statsmedel, beredas en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten

av 307 kronor.

Riksdagen avslog emellertid Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Jag tillåter mig att beträffande de skäl, som av riksdagen anfördes för detta

dess beslut, hänvisa till den under föregående punkt lämnade redogörelsen.

Från Karin Åhman har nu inkommit förnyad ansökning om beredande

av tilläggspension. Karin Åhman, som är född den 5 januari 1867, har

genom beslut av statskontoret den 9 juni 1927 beviljats avkortad pension

till ett belopp av 1,350 kronor. Därvid hava jämlikt bestämmelserna i civila

pensionslagen tillgodoräknats henne de 15 år —läsåren 1912/1927 — under

vilka hon tjänstgjort som ämneslärarinna vid samskolan i Ängelholm. Sökanden

har emellertid, förutom sagda tjänstgöring i statens tjänst, även bestritt

tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen — med

undantag av läsåret 1899/1900 — under tiden från och med vårterminen

1891 till och med vårterminen 1912, således 20 V» år, såsom ämneslärarinna

med full tjänstgöring vid Landskrona elementarläroverk för flickor; hon har

därvid åtnjutit tjänstledighet sammanlagt 65/7 veckor.

I sitt över Karin Åhmans tidigare ansökning avgivna, den 8 december

1928 dagtecknade utlåtande anförde skolöverstyrelsen bland annat:

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts ''proposition Nr 137.

Det syntes billigt, att till sökanden beviljas tilläggspension av statsmedel

samt att därvid tillgodoräknas henne 2/s av hennes till 201/i år uppgående

tjänstetid vid Landskrona elementarläroverk för flickor, d. v. s. 13 hela år.

Sistnämnda läroverk hade åtnjutit statsunderstöd alltsedan vårterminen 1879.

Under förutsättning av sådant beräkningssätt finner skolöverstyrelsen, att

sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid skulle uppgå

till 28 år och hennes årliga pension till 28/3oX 2,700 kronor eller 2,520

kronor. Då, såsom nyss nämnts, den henne författningsenligt tillkommande

pensionen utgår med 1,350 kronor, finner skolöverstyrelsen, att den tilläggspension,

som skulle kunna ifrågakomma, utgör (2,520— 1,350) 1,170 kronor.

Emellertid framhåller skolöverstyrelsen, att sökanden redan för ovanberörda

tjänstgöring vid enskild läroanstalt uppbär dels från lärarinnornas pensionsanstalt

såväl en pension av 34 kronor örn året, som ock, jämlikt kungörelsen

den 18 november 1921, nr 703, en årlig tilläggspension av 559 kronor,

av vilka pensioner den förstnämnda grundas på kommunalt bidrag och för

sökanden erlagda egna pensionsavgifter till sagda pensionsanstalt, medan

den senare, jämlikt bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse, helt utgår av

statsmedel, dels ock från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom en årlig pension av 400 kronor. Skolöverstyrelsen

föreslår nu, att från ovannämnda beräknade belopp av 1,170

kronor bör avdragas ett belopp, motsvarande ovanberörda av statsmedel

utgående tilläggspension av 559 kronor, vadan den nu ifrågasatta tilläggspensionen

skulle uppgå till 611 kronor. Däremot finner skolöverstyrelsen

hänsyn i nu förevarande sammanhang icke böra tagas till de båda andra

omförmälda pensionsbeloppen av 34 kronor och 400 kronor.

Vad slutligen beträffar den tidpunkt, från och med vilken den nu föreslagna

tilläggspensionen torde böra tillerkännas sökanden, som erhållit avsked

från sin ämneslärarinnebefattning med utgången av juni 1927, finner

skolöverstyrelsen nu ifrågavarande tilläggspension böra beviljas att utgå från

och med den 1 juli 1927.

Härefter avgav statskontoret den 2 februari 1929 utlåtande över, bland

andra, här ifrågavarande ansökning. I enlighet med de grundsatser för

dylika tilläggspensioner, vilka statskontoret i sagda utlåtande framlade och

för vilka jag under föregående punkt redogjort, hemställde statskontoret i

sagda utlåtande beträffande Karin Åhman —- då beträffande henne upplysts,

att hon från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor

för kvinnlig ungdom åtnjöte en årlig pension av 450 kronor samt från

lärarinnornas pensionsanstalt en årlig pension av 34 kronor eller sammanlagt

484 kronor — att hennes tilläggspension skulle från och med den 1

januari 1929 utgå med ett årligt belopp av 307 kronor eller skillnaden

mellan det högsta för henne vid avskedet gällande pensionsunderlaget, 2,700

kronor, och henne redan tillkommande pension, 1,350 kronor, tilläggspension,

559 kronor, och pensioner från enskilda pensionsinrättningar, 484

kronor.

Till vad statskontoret sålunda föreslagit anslöt jag mig vid min anmälan

inför Kungl. Majit av Karin Åhmans förra ansökan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Över den nu föreliggande ansökningen har skolöverstyrelsen den 19 november

1929 avgivit utlåtande och därvid anfört bland annat följande:

Överstyrelsen får erinra därom, att 1929 års riksdag icke fann sig för

det dåvarande böra bifalla Kungl. Maj:ts i propositionen nr 116 till sagda

riksdag framställda förslag angående tilläggspension för sökanden och

fyra andra lärarinnor, vilka i likhet med sökanden efter ingången av år

1926 avgått från sina befattningar i statens tjänst (riksdagens skrivelse

nr 215 punkt 79). Av riksdagens skrivelse i ärendet synes framgå, att anledning

till riksdagens nämnda beslut huvudsakligen varit den, att i vissa

av nämnda fall tid, som ifrågasatts till tillgodoräknande för sådan pension,

avsåg tjänstgöring vid läroanstalter, vilka vid ifrågavarande tider icke varit

statsunderstödda. Då nu sökanden ånyo ingivit ansökan örn tilläggspension,

får överstyrelsen framhålla, att den tjänstgöring, som för sökanden skulle

komma att tillgodoräknas för sådan tilläggspension blivit fullgjord vid

Landskrona elementarläroverk för flickor och att sagda läroanstalt åtnjutit

statsunderstöd alltsedan vårterminen 1879, således hela den tid sökanden

tjänstgjort därstädes.

Till stöd för ifrågavarande ansökan, utöver vad överstyrelsen anfört i sitt

utlåtande i frågan den 8 december 1928, vill överstyrelsen framhålla, att

det för utvecklingen av de år 1905 startade statens samskolor varit av stor

betydelse, att dessa skolor, särskilt under de första skedena av sin tillvaro,

haft tillgång till dugliga lärarinnor med pedagogisk erfarenhet från skolor

av med dem närbesläktad typ, d. v. s. de högre flickskolorna, enskilda mellanskolorna

eller högre goss- och samskolorna. Efter att under 20 Va år

med högsta vitsord hava tjänstgjort såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring

vid Landskrona elementarläroverk för flickor, utnämndes sökanden

från och med den 1 februari 1912 till ämneslärarinna vid samskolan i

Ängelholm å den befattning, vilken hon alltsedan innehaft, tills hon den

30 juni 1927 avgick med pension. Då således hennes ifrågavarande arbete

vid Landskrona elementarläroverk för flickor torde hava varit av stor betydelse

för hennes följande arbete i statens tjänst, finner överstyrelsen det

vara med billigheten överensstämmande, att hon beviljas största möjliga

tilläggspension för den tid hon tjänstgjort vid nämnda läroanstalt.

Vad beträffar storleken av den tilläggspension, som må beviljas sökanden

för ifrågavarande tjänstgöring, vill överstyrelsen hemställa, att densamma

må beräknas på det sätt, Kungl. Majit föreslagit i ovannämnda proposition

nr 116 till 1928 års riksdag, samt att även pensionsförhöjning enligt kungörelsen

nr 280/1925 och dyrtidstillägg må beviljas utgå på det i samma

proposition föreslagna belopp.

Vad åter beträffar den tidpunkt, från och med vilken ifrågavarande tillläggspension

torde böra beviljas, synes densamma böra beviljas senast från

den tidpunkt, från och med vilken den skulle hava utgått, örn 1929 års

riksdag bifallit Kungl. Majrts då gjorda hemställan örn tilläggspension.

På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning till den i ovannämnda

proposition nr 116 till 1928 års riksdag förebragta utredning i

frågan får överstyrelsen hemställa, det Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid samskolan i Ängelholm Karin Åhman

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten

ägt rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver henne författnings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

enligt tillkommande pension — en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 307 kronor,

dels att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280,

och dyrtidstillägg må för henne beräknas å ett sammanlagt belopp av 2,700

kronor.

Slutligen har statskontoret den 9 december 1929 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid — under åberopande av vad statskontoret anfört i sitt av mig

under föregående punkt återgivna utlåtande angående beredande av tilläggspension

åt f. d. lärarinnan Sigrid Een — tillstyrkt, att i anledning av förevarande

framställning åtgärd måtte vidtagas på sätt skolöverstyrelsen hemställt,

dock att den ifrågasatta tilläggspensionen torde böra utgå från och

med den 1 januari 1930.

Av samma skäl, som av mig angivits under nästföregående punkt, finner

jag mig böra hemställa, att frågan om beredande av tilläggspension åt Karin

Åhman ånyo måtte underställas riksdagens prövning.

De skäl, som av 1929 års riksdag i dess skrivelse nr 215 under punkt

79 anfördes för avslag å Kungl. Maj:ts då gjorda framställning voro dels

att i propositionen nr 116 i flera fall föreslagits tilläggspensioner åt befattningshavare,

vilka pensionerats före år 1926 eller det år, då riksdagen första

gången medgivit tilläggspensioner enligt grunder, vilkas tillämpning i sagda

proposition ifrågasatts, dels ock att i vissa i propositionen nr 116 upptagna

fall tid, som ifrågasatts till tillgodoräknande, avsåge tjänstgöring vid läroanstalter,

vilka vid ifrågavarande tider icke varit statsunderstödda.

Ingen av de sålunda gjorda invändningarna har emellertid tillämplighet

å Karin Åhman, då hon, såsom förut meddelats, dels beviljats pension

genom beslut av statskontoret den 9 juni 1927, dels ock under hela den tid,

som skulle tillgodoräknas henne för tilläggspension — d. v. s. från och med

vårterminen 1891 till och med vårterminen 1912 med undantag av läsåret

1899/1900 — tjänstgjort vid Landskrona elementarläroverk för flickor, vilken

läroanstalt åtnjutit statsunderstöd alltsedan vårterminen 1879.

Med hänsyn härtill finner jag mig böra tillstyrka, att tilläggspension, beräknad

efter av mig i det föregående angivna grunder, måtte tillerkännas

Karin Åhman. Beloppet härav bör, i anslutning till vad jag tidigare uttalat,

fastställas till 307 kronor.

Jag finner mig vidare, i likhet med statskontorets år 1929 framlagda, av

mig tillstyrkta förslag, böra tillstyrka, att riksdagens medgivande måtte utverkas

därtill, att för Karin Åhman pensionsförhöjning jämlikt kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda

beloppet av statspension, tilläggspension och pension från enskild pensionsinrättning,

dock högst å för henne vid avskedet gällande pensionsunderlag,

d. v. s. 2,700 kronor.

Jag finner mig vidare böra uttala min anslutning till den av statskontoret

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Ang. tilläggspension

åt

t. d. läroverksadjunkten

J. A.

Eckstein.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

i dess senaste utlåtande framförda uppfattningen, att den nu ifrågasatta tillläggspensionen

må utgå först från och med den 1 januari 1930.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid samskolan i Ängelholm

Karin Åhman må, räknat från och med den 1 januari 1930,

under sin återstående livstid uppbära — utöver henne eljest

tillkommande pension av statsmedel — en tilläggspension å

allmänna indragningsstaten till belopp av 307 kronor för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg för Karin Åhman må,

likaledes från och med den 1 januari 1930, beräknas å ett

sammanlagt pensionsbelopp av 2,700 kronor.

9:o.

Hos Kungl. Maj:t har f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i

Jönköping Johan Alfred Eckstein anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att låta honom få tillgodoräkna sig två tredjedelar av hans tjänstgöring

vid enskilt läroverk med dimissionsrätt i och för tilläggspension utöver

den pension av 2,310 kronor, som tillerkänts honom vid avgången

från hans adjunktur.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden, som genom beslut den

23 augusti 1929 erhöll avsked från sin innehavande adjunktstjänst från och

med den 6 december 1929, genom beslut av statskontoret den 11 juli 1929

beviljats avkortad pension till ett belopp av 2,310 kronor örn året. Därvid

hava enligt bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräknats honom 19 år av den till

omkring 19 2h år uppgående tid, under vilken han tjänstgjort i statens

tjänst. Sökanden har emellertid, såsom av handlingarna framgår, utöver

nämnda tjänstgöringstid bestritt tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild

läroanstalt, nämligen vid Fjellstedtska skolan i Uppsala under läsåren 1896—

1910, eller under 14 läsår, och har därvid bestritt en undervisningsskyldighet

av under det första läsåret 20 veckotimmar och under de 13 senare

läsåren 23—32 veckotimmar.

I ärendet har skolöverstyrelsen den 31 januari 1930 avgivit utlåtande och

därvid anfört bland annat följande:

Då nu sökanden anhåller att på grund av nyssnämnda tjänstgöring erhålla

tilläggspension, får överstyrelsen erinra därom, att Kungl. Majit och riksdagen

i vissa tidigare fall bifallit liknande ansökningar. Så har 1926 års

riksdag beviljat f. d. adjunkterna J. J:son Ekegren och K. G. Harlin tillläggspensioner,

beräknade för 2/s av den tid, under vilken var och en av

dem bestritt tjänstgöring vid kommunal eller enskild läroanstalt, och 1929

års riksdag har till bland andra f. d. adjunkten E. O. G. Lindqvist beviljat

på liknande sätt beräknad tilläggspension. Vad nu förevarande ansökan

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

beträffar, får överstyrelsen framhålla, att Fjellstedtska skolan i Uppsala ägt

samma bildningsmål som de högre allmänna läroverken och att den vunnit

erkännande för sin verksamhet genom att tillerkännas statsunderstöd alltsedan

höstterminen 1890, studentexamensrätt alltsedan vårterminen 1882

samt lönetursrätt för skolans lärare genom brev den 30 april 1875, den

sistnämnda rätten visserligen icke längre gällande med de löneregleringsprinciper,

som tillämpas sedan år 1905. Vad sökandens tjänstgöring vid

ifrågavarande läroanstalt beträffar, får överstyrelsen framhålla, att densamma

måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet och till stort

gagn för sökandens följande arbete i statens tjänst. Under sådana omständigheter

synes det överstyrelsen med billigheten överensstämmande, att även

till sökanden beviljades tilläggspension av statsmedel, och att därvid tillgodoräknades

honom 2/s av den till 14 läsår uppgående tjänstetid, under vilken

han vid Fjellstedtska skolan i Uppsala tjänstgjort såsom ämneslärare med

full tjänstgöring, eller nio hela läsår.

Vid bifall härtill skulle sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid uppgå till 28 år och hans årliga pension till 28/s3X 4,000 kronor

eller 3,393 kronor 94 öre och med föreskriven avrundning av pensionsbeloppet

uppåt 3,400 kronor. Den tilläggspension, som i nu förevarande

fall skulle kunna ifrågakomma, synes alltså, enär den sökanden författningsenligt

tillkommande pensionen utgår med 2,310 kronor, utgöra 1,090 kronor.

Och torde med hänsyn till Kungl. Maj :ts och riksdagens ovannämnda beslut

i fråga örn f. d. adjunkterna Ekegren och Harlin samt f. d. adjunkten Lindqvist

sökanden böra erhålla rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta

förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925,

nr 280.

På grund av vad sålunda blivit anfört får överstyrelsen tillstyrka, det

täcktes Kungl. Majit föreslå riksdagen medgiva,

dels att Eckstein må från och med månaden näst efter den, under vilken

avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver

honom författningsenligt tillkommande avkortad pension — en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 1,090 kronor för år,

dels och att å sammanlagda beloppet av Ecksteins pension och tilläggspension

må utgå förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280).

Vidare har statskontoret den 6 februari 1930 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört, bland annat:

Sökanden har under åren 1896—1910 eller 14 läsår innehaft anställning

vid statsunderstött enskilt läroverk. Här föreligger ett sådant fall, där riksdagen,

om vederbörande avgått med pension efter ingången av år 1926,

beviljat tilläggspension genom tillgodoräkning av högst 2/s av tjänstetiden

vid det enskilda läroverket, såsom framgår exempelvis av 1929 års riksdags

beslut örn tilläggspension åt läroverksadjunkten E. O. G. Lindqvist. På

grund härav och då intet synes vara att erinra mot vad skolöverstyrelsen

föreslagit, tillstyrker statskontoret, att åtgärd måtte vidtagas i enlighet med

skolöverstyrelsens hemställan.

På de av skolöverstyrelsen anförda skäl och under hänvisning till de av

överstyrelsen och statskontoret åberopade precedensfall får jag tillstyrka, att

Departe
mentschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Pension åt

läroverksvaktmästaren

A. K

Engberg.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

tilläggspension beredes Eckstein till det belopp, myndigheterna tillstyrkt.

Vid bifall härtill lärer sammanlagda beloppet av den Eckstein tillkommande

pensionen jämte tilläggspensionen böra regleras i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Jönköping

Johan Alfred Eckstein må från och med den 1

januari 1930 under sin återstående livstid uppbära — utöver

honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp av

1,090 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmåner

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

10:o.

Med skrivelse den 19 november 1929 har skolöverstyrelsen överlämnat en

ansökning av rektorn vid östra realskolan i Göteborg örn pension för vaktmästaren

vid nämnda läroverk Anders Konrad Engberg.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Engberg är född

den 23 mars 1863 och alltså uppnått en ålder av 66 år, att han varit anställd

såsom vaktmästare vid läroverket sedan augusti månad år 1902, d. v. s.

under 28 läsår, det innevarande inberäknat, och därvid städse med pålitlighet

och plikttrohet fullgjort sina åligganden, samt att han den 1 juli

1930 skall avgå från sin befattning vid läroverket, ävensom att hans löneförmåner

såsom läroverkets vaktmästare under vart och ett av de senaste

fem åren utgjort 2,490 kronor, dyrtidstillägg inräknat, samt fri bostad.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag

till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga

av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, är Engbergs

vaktmästarbefattning vid östra realskolan i Göteborg att hänföra till den

pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit för förste vaktmästare vid högre

allmänt läroverk. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass har pension

senast beviljats av 1929 års riksdag, då full pension, beräknad för en tjänstetid

av 30 år,_ beviljades f. d. gymnastikvaktmästaren vid högre allmänna

läroverket å Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström, och bestämdes

då ifrågavarande pension, i överensstämmelse med riksdagens under de

senare åren fattade beslut i fråga örn pensioner till vaktmästare av nämnda

pensionsklass, till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill äldre pension å

1,100 kronor uppgår vid omräkning efter de i kungörelserna nr 360/1922

och nr 280/1925 angivna grunder för bestämmande av nyreglerad pension.

Med anledning härav torde jämväl till Engberg böra utgå efter samma

grunder beräknad pension. Då Engberg emellertid vid avskedstagandet

torde komma att innehava en tjänstetid av endast 28 tjänstår, torde den

pension, som beviljas honom, böra, i överensstämmelse med av riksdagen

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.is proposition Nr 137.

tidigare fattade beslut i liknande fall, till exempel det av 1928 års riksdag

fattade beslutet angående avkortad pension till ovannämnde gymnastikvaktmästare

Lindström, böra beräknas till ett belopp, som utgör 28/3oX 1,100

kronor eller 1,026 kronor 67 öre och, omräknat efter de i ovannämnda

kungörelser angivna grunder, 1,488 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer skolöverstyrelsen, att Kungl.

Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva, att Engberg måtte från och med

månaden näst efter den, under vilken han avgår från sin befattning, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,488 kronor.

I ärendet har statskontoret den 11 december 1929 avgivit infordrat yttrande

och därvid tillstyrkt, att åtgärd måtte vidtagas på det sätt skolöverstyrelsen

hemställt.

Det torde vara skäligt att Engberg, i likhet med vad tidigare skett beträffande

läroverksvaktmästare, beredes pension, vilken torde böra utgå å

allmänna indragningsstaten. Mot skolöverstyrelsens beräkning av pensionsbeloppet,

vilken överensstämmer med förut tillämpade grunder, har jag icke

något att erinra.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid östra realskolan i Göteborg Anders

Konrad Engberg må från och med månaden näst efter den,

under vilken han avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,488 kronor.

lim.

Med skrivelse den 19 november 1929 har skolöverstyrelsen till Kungl.

Majit överlämnat en ansökning av vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

å Kungsholmen i Stockholm Henrik Wilhelm Theodor Lundin om

pension från och med den 1 juli 1930.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundin är född den 20 juli 1859

och alltså uppnått en ålder av 70 år, att han tjänstgjort såsom vaktmästare

vid Kungsholmens realskola i Stockholm under tiden från den 1 juli 1902

till och med den 30 juni 1929 och vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen

i Stockholm från och med den 1 juli 1929, således sammanlagt

mera än 27 år, och därvid på ett förtjänstfullt sätt skött sitt arbete samt

att Lundins löneförmåner under de senaste fem åren utgjort i medeltal

3,096 kronor jämte fri bostad.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet underdånigt

förslag till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund

för åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 109 haft. (Nr 137.) 3

Departe
mentschefen.

Pension åt

läroverksvaktmästaren

H. W. T.

Lundin.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

var sökandens vaktmästarbefattning vid Kungsholmens realskola i Stockholm

att hänföra till den pensionsklass, som överstyrelsen föreslagit för förste

vaktmästare vid högre allmänt läroverk, och måste hans vaktmästarbefattning

givetvis även efter läroverkets ombildning till högre allmänt läroverk

räknas till samma pensionsklass. Till vaktmästare av nämnda pensionsklass

har pension senast beviljats av 1929 års riksdag, då full pension, beräknad

för en tjänstetid av 30 år, beviljades till f. d. gymnastikvaktmästaren vid

högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm Karl Johan Lindström,

och bestämdes då ifrågavarande pension, i överensstämmelse med riksdagens

under de senare åren fattade beslut i fråga om pensioner till vaktmästare

av nämnda pensionsklass, till 1,584 kronor, d. v. s. det belopp, vartill äldre

pension å 1,100 kronor uppgår vid omräkning efter de i kungörelserna nr

360/1922 och nr 280/1925 angivna grunder för bestämmande av nyreglerad

pension. Med anledning härav torde jämväl till sökanden böra utgå efter

samma grunder beräknad pension. Då sökanden emellertid vid avskedstagandet

torde komma att innehava en tjänstetid av endast 28 tjänstår, torde

den pension, som beviljas honom, böra i överensstämmelse med av riksdagen

tidigare fattade beslut i liknande fall, till exempel det av 1928 års riksdag

fattade beslutet angående beviljande av avkortad pension till ovannämnde

gymnastikvaktmästare Lindström, böra beräknas till ett belopp, som utgör

28/30x1,100 kronor eller 1,026 kronor 67 öre och, omräknat efter de i

ovannämnda kungörelserna nr 360/1922 och nr 280/1925 angivna grunder,

1,488 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer skolöverstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lundin må från och med månaden

näst efter den, under vilken han avgår från sin befattning, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,488 kronor.

I ärendet har statskontoret den 11 december 1929 avgivit infordrat yttrande

och därvid tillstyrkt, att åtgärd måtte vidtagas på det sätt skolöverstyrelsen

hemställt.

I likhet med vad jag under nästföregående punkt föreslagit i fråga örn

pension åt läroverksvaktmästaren A. K. Engberg får jag tillstyrka, att pension

beredes Lundin från allmänna indragningsstaten till belopp, som blivit

av skolöverstyrelsen angivet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen

i Stockholm Henrik Wilhelm Theodor Lundin må

från och med månaden näst efter den, under vilken han

avgår från sin befattning, under sin återstående livstid från

• allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,488 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

12:o.

Hos Kungl. Maj:t har rektorn vid högre lärarinneseminariet i Stockholm

gjort framställning om beredande av pension åt städerskan och tamburvakten

vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Emma Sofia Wennerström.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Emma Sofia Wennerström är

född den 1 maj 1858 och således uppnått en ålder av 71 år, att hon varit

anställd vid nämnda seminarium från-och med den 1 oktober 1917, alltså

i nära 13 läsår, att hon med plikttrohet utfört sitt arbete samt att hon på

grund av sin höga ålder väntas lämna sin befattning med utgången av läsåret

1929/1930. Av handlingarna inhämtas vidare, att Emma Wennerström

under lästerminerna varit för läroanstaltens räkning sysselsatt minst 8 timmar

örn dagen. Beloppet av hennes kontanta arvode har under de senaste 10

åren växlat mellan 520 kronor och 1,000 kronor och har i medeltal utgjort

744 kronor örn året. Därjämte har hon åtnjutit fri bostad samt fritt bränsle

och lyse, vilka naturaförmåner av rektor uppskattats till värde av 600 kronor

om året. Hennes sammanlagda avlöningsförmåner hava således i medeltal

uppgått till ett årligt belopp av 1,344 kronor. Vad hennes ekonomiska

förhållanden i övrigt beträffar, framgår av handlingarna, att hennes

enda tillgång utgöres av ett kapital på omkring 3,000 kronor, insatta på

sparkasseräkning.

I ärendet hava yttranden avgivits den 19 oktober 1929 av skolöverstyrelsen

och den 30 oktober 1929 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har därvid anfört, bland annat:

Med anledning av vad örn Emma Sofia Wennerströms förhållanden blivit

upplyst och då med hänsyn till längden av hennes dagliga arbetstid hennes

befattning vid högre lärarinneseminariet icke kan anses som bisyssla och

då hon i mer än 10 år varit anställd i statens tjänst, finner överstyrelsen

det i hög grad behjärtansvärt, att hon, då hon nu vid hög ålder avgår från

sin befattning, erhölle så stor pension, som med hänsyn till arten och längden

av hennes arbete där kan synas skälig.

Överstyrelsen får i sådant hänseende erinra därom, att Kungl. Majit och

riksdagen vid tidigare tillfällen beviljat pension till städerskor vid allmänna

läroverk och. vid högre lärarinneseminariet i Stockholm. Så har 1926 års

riksdag beviljat städerskan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Maria

Olsdotter Kilfeldt pension, vilken på grund av den låga avlöning, hon åtnjutit,

bestämts till ett belopp av 660 kronor om året. Kilfeldts avlöningsförmåner

hade nämligen utgjort i medeltal 875 kronor om året, varjämte

hon tillsammans med en dotter, som var vaktmästare vid seminariet, åtnjutit

fri bostad inom seminariets lokaler. Då nu Emma Wennerströms kontanta

avlöning och naturaförmåner under de sista 10 åren i medeltal uppgått

till ett belopp av sammanlagt omkring 1,344 kronor, torde full pension för

henne kunna beräknas till ett belopp, som jämte därå utgående dyrtidstilllägg

uppgår . till 2/3 av sistnämnda belopp eller 896 kronor. Örn dyrtidstdlågget

å ifrågavarande pension beräknas utgå med 18 procent av pensionsbeloppet,

skulle således full pension för henne beräknas till lu%i8 X 896

kronor eller 759 kronor 32 öre och avjämnat till närmast lägre med 12

jämnt delbart krontal 756 kronor. Med hänsyn därtill att sökanden vid

avgången torde komma att hava varit anställd i statens tjänst under ej fullt

13 läsår, torde emellertid den pension, som beviljas henne, böra, i överens
-

Pension åt

städerskan

och tamburvakten

Emma Sofia

W conerström.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

stämmelse nied det av Kungl. Majit och 1928 års riksdag fattade beslutet

angående beviljande av avkortad pension till förre vaktmästaren vid samskolan

i Sala Vilhelmina Lindroth, beräknas endast till 12/3o av sistnämnda

belopp eller 302 kronor 40 öre och avjämnat till närmast lägre med 12

jämnt delbart krontal 300 kronor.

Statskontoret har anfört:

Med hänsyn därtill, att Emma Sofia Wennerström vid sin anställning i

statens tjänst uppnått en levnadsålder av 59 år och vid sin avgång tjänat

staten allenast något mer än 12 år, förefaller det statskontoret i någon mån

tveksamt, huruvida pension av statsmedel bör beredas henne. På grund av

de i ärendet meddelade upplysningar vill statskontoret dock icke motsätta

sig, att framställning i sådant syfte förelägges riksdagen. Vad pensionsbeloppet

beträffar synes icke vara något att erinra mot den av skolöverstyrelsen

gjorda beräkningen, enligt vilkén pensionen skulle bestämmas till 300

kronor.

Departe- Jag vill tillstyrka, att Emma Sofia Wennerström från tiden för sin avgång

mentschefen. befattningen vid högre lärarinneseminariet beredes någon pension. Pen
sionen,

som torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, anser jag böra

bestämmas till det belopp, som av statskontoret angivits, eller 300 kronor

årligen. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att städerskan och tamburvakten vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm Emma Sofia Wennerström må från

och med månaden näst efter den, under vilken hon avgår

från sin befattning, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300

kronor.

13:o.

Pension åt Hos Kungl. Majit har rektorn vid högre lärarinneseminariet i Stockholm

vaktmästar gjort framställning om beredande av pension åt förra vaktmästaren och

derskan städerskan vid det med seminariet förenade statens skolköksseminarium och

Maria Inge- hushållsskola Maria Ingeborg Andersdotter.

borg Anders- _ . .

dotter. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Ingeborg Andersdotter ar

född den 11 november 1864 och således uppnått.en ålder av 65 år, att hon

varit anställd vid läroanstalten från och med början av höstterminen 1893,

alltså i mer än 36 år, samt att hon på grund av sjuklighet med utgången

av år 1929 lämnat sin befattning. Av handlingarna framgår vidare, att

Maria Ingeborg Andersdotter under lästerminerna varit för läroanstaltens

räkning sysselsatt minst 8 timmar om dagen och att det ålegat henne att

under ferierna hava tillsyn över undervisningslokalerna samt att hon städse

fullgjort sina åligganden med plikttrohet och noggrannhet. I avlöning har

hon under de senaste 10 åren åtnjutit i medeltal 935 kronor om året, dyrtidstillägg

inberäknat, jämte fritt vivre och fri tvätt samt fri bostad med

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

fritt bränsle och lyse, vilka naturaförmåner av rektorn vid lärarinneseminariet

uppskattats till 950 kronor om året, alltså ett sammanlagt avlöningsbelopp

av i medeltal 1,885 kronor om året. Vad hennes ekonomiska förhållanden

i övrigt beträffar framgår av ett till ansökningen fogat intyg att hon

äger ett kapital av 3,800 kronor, av vilket den årliga avkastningen uppgår

till icke fullt 200 kronor samt att hon uppbär en livränta å 30 kronor.

I ärendet hava yttranden avgivits den 19 oktober 1929 av skolöverstyrelsen

och den 30 oktober 1929 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Med anledning av vad örn Maria Ingeborg Andersdotters förhållanden blivit

upplyst och då med hänsyn till längden av den henne åliggande dagliga

arbetstiden, hennes befattning som både vaktmästare och städerska vid statens

skolköksseminarium och hushållsskola ej kan betraktas som en bisyssla,

vore det i hög grad behjärtansvärt, att hon erhölle så stor pension,

som med hänsyn till arten av hennes arbete i statens tjänst kunde synas

skälig.

Överstyrelsen får i sådant hänseende erinra därom, att Kungl. Maj:t och

riksdagen vid flera tillfällen beviljat pensioner till såväl vaktmästare som

städerskor vid de allmänna läroverken och vid högre lärarinneseminariet. I

ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares

pensionering, vilket legat till grund för åtskilliga av

riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare, hava ifrågavarande

betjänte vid de allmänna läroverken förts till tre olika pensionsklasser.

Med hänsyn till det arbete, som åligger nu ifrågavarande vaktmästare och

städerska, torde hon vara närmast att jämställa med vaktmästare av den

andra i ordningen av nyssnämnda tre pensionsklasser. Till vaktmästare av

denna klass har pension senast beviljats av 1928 års riksdag, då full pension

av 1,320 kronor örn året, d. v. s. det belopp, vartill äldre pension å

880 kronor uppgår vid omräkning efter de i kungörelsen nr 280/1925 angivna

grunder för bestämmande av nyreglerad pension, beviljades vaktmästaren

vid realskolan i Varberg Gustaf Johansson och efter samma grunder

beräknad avkortad pension beviljades förra vaktmästaren vid samskolan i

Vadstena Wilhelmina Lindroth. Då emellertid Maria Andersdotters avlöningsförmåner,

dyrtidstillägg inberäknat, icke hava utgått med högre belopp

än i medeltal 1,885 kronor örn året, torde icke till henne kunna beviljas

pension till så högt belopp, som nyss nämnts, utan torde den pension, som

beviljas henne, böra beräknas till ett belopp, som jämte därå utgående dyrtidstillägg

uppgår till 2/sX 1,885 kronor eller, uttryckt i ett till helt krontal

avrundat belopp, 1,257 kronor. Örn dyrtidstillägget å nu ifrågavarande

pension beräknas utgå med 18 % av pensionsbeloppet, skulle således den

pension, som bör beviljas henne, beräknas till —X 1,257 kronor eller 1,065

Ilo

kronor 25 öre och avjämnat till närmast lägre med 12 jämnt delbart krontal

1,056 kronor.

Statskontoret har anfört:

På grund av vad i detta ärende blivit meddelat och anfört anser statskontoret

goda skäl föreligga för utverkande av någon pension i detta fall.

Vad beträffar pensionsbeloppet håller statskontoret före, att det av skolöverstyrelsen

föreslagna beloppet 1,056 kronor är väl högt, då det gäller en be
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Pension åt

seminarievaktmäs

tarén

E. Bergvall.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

fattningshavare, vars åligganden till stor del bestått i städning av skollokalerna.

Statskontoret föreställer sig, att ett pensionsbelopp av 780 kronor,

motsvarande den del av förmånerna, som utgått såsom fast lön, skulle

kunna anses vara i detta fall lämpligt avvägt; i alla händelser synes beloppet

icke böra överstiga 900 kronor.

I övrigt har statskontoret icke något att erinra mot vad skolöverstyrelsen

föreslagit.

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret anser jag, att Maria Ingeborg

Andersdotter bör komma i åtnjutande av pension. I fråga om pensionens

storlek vill jag uttala mig för det belopp, som statskontoret ansett

högst böra komma i fråga, nämligen 900 kronor. Pensionen torde böra

utgå från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra vaktmästaren och städerskan vid det med högre

lärarinneseminariet i Stockholm förenade statens skolköksseminarium

och hushållsskola Maria Ingeborg Andersdotter

må från och med den 1 januari 1930 under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 900 kronor.

14:o.

Efter av vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Uppsala Edvard Bergvall

hos rektor vid seminariet gjord framställning har rektor hos skolöverstyrelsen

hemställt om utverkande åt Bergvall av en pension å förslagsvis 1,584

kronor jämte dyrtidstillägg enligt nu eller framdeles gällande grunder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Bergvall är född

den 11 december 1862, att han utan avbrott tjänstgjort som vaktmästare

vid seminariet sedan den 1 oktober 1898 samt att denna tjänstgöring fullgjorts

på ett enligt rektors uppfattning sällsynt plikttroget, samvetsgrant

och ansvarsmedvetet sätt. Vidare inhämtas, att Bergvalls löneförmåner från

och med den 1 januari 1918 utgjort, förutom fri bostad med bränsle och

lyse, 1,875 kronor årligen jämte dyrtidstillägg, vartill från och med budgetåret

1924/1925 kommit arvodesförhöjning, växlande mellan 310 och 302

kronor, jämte dyrtidstillägg härå, samt att från och med den 1 januari 1918

från hans löneförmåner årligen avdragits 42 kronor såsom pensionsbidrag.

Skolöverstyrelsen har med utlåtande av den 1 november 1929 överlämnat

rektors ifrågavarande framställning till Kungl. Majit och därvid anfört bland

annat följande:

Vad beträffar det av rektor föreslagna pensionsbeloppet 1,584 kronor

jämte dyrtidstillägg, finner överstyrelsen detsamma stå i överensstämmelse

med de grunder, som av Kungl. Majit och riksdagen under de senaste åren

tillämpats beträffande med Bergvall jämförliga läroverksvaktmästare, som

uppnått en tjänstålder av minst 30 år.

På grund av vad sålunda anförts hemställer överstyrelsen, att Kungl.

Majit täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Bergvall må från och med

månaden näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 137. 39

fattning äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Statskontoret har den 22 november 1929 avgivit utlåtande i ämnet och

därvid, under förklaring att statskontoret icke funnit anledning till erinran

mot den gjorda framställningen, tillstyrkt, att åtgärd måtte vidtagas i enlighet

med skolöverstyrelsens hemställan.

Under åberopande av förestående utredning hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Uppsala Edvard

Bergvall må från och med månaden näst efter den, under

vilken han avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,584 kronor.

15:o.

I en till ecklesiastikdepartementet ingiven ansökning har folkskolinspektören

Edvard Elieser Svänsson anhållit att efter avsked från sin folkskolinspektörsbefattning

få komma i åtnjutande av oavkortad pension.

Över denna ansökning hava utlåtanden avgivits den 13 januari 1930 av

skolöverstyrelsen och den 16 januari 1930 av statskontoret.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Svänsson, som är född den 12 februari 1865, tjänstgjorde efter avlagd

folkskollärarexamen såsom extra ordinarie och vikarierande folkskollärare

läsåren 1888—1890 och därefter såsom ordinarie folkskollärare (från och

med höstterminen 1909 jämväl såsom Överlärare), intill dess han den 1 januari

1915 tillträdde förordnande såsom folkskolinspektör i Smålands östra

inspektionsområde. Den 10 november 1916 konstituerades och förordnades

han att från och med den 1 januari 1917 vara ordinarie folkskolinspektör

i samma inspektionsområde.

Skolöverstyrelsen har anfört:

Då Svänsson före tillträdet av förordnandet å folkskolinspektörstjänst den

1 januari 1915 ej innehaft statstjänst, har för bestämmande av hans pension

enligt 1907 års civila pensionslag endast kunnat tillgodoräknas honom

de 15 år, han innehaft folkskolinspektörstjänst. Enär pension sunderlaget

för folkskolinspektör jämlikt kungörelsen nr 520 år 1919 är 4,300 kronor,

har statskontoret i enlighet härmed genom beslut den 2 januari 1930 tillerkänt

Svänsson en pension av 2,580 kronor (= || X 4,300: —).

Vid beräkningen av Svänssons pension har sålunda på grund av ännu

gällande bestämmelser hänsyn ej kunnat tagas till dennes långa anställning

i folkskolans tjänst. Enligt lämnad uppgift har Svänsson innehaft sådan

anställning av beskaffenhet att jämlikt § 41 i reglementet för statens pensionsanstalt

medföra rätt till pension enligt samma reglemente under tillhopa

26 Vä år, därav såsom Överlärare under 5''A år. Den pensionsrätt, som

varit förenad med Svänssons ifrågavarande anställning såsom folkskollärare

Departe
mentschefen.

Tilläggspension

åt f. d.

folkskolinspektören

E. E. Svänsson.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

och Överlärare, har genom hans övergång till statstjänst i sin helhet gått

förlorad. Då den i § 27 av reglementet för statens pensionsanstalt för visst

fall stadgade rätten till uppskjuten tjänstepension tillkommit genom beslut

av 1919 års riksdag eller sålunda efter Svänssons förordnande å inspektörstjänsten,

kan Svänsson vid sin pensionering ej ens påräkna den blygsamma

pension, som skulle motsvarat hans egna avgifter vid tjänst i folkskola.

Att folkskolinspektör för pensionering borde få tillgodoräkna viss föregående

tjänstgöring vid kommunal läroanstalt har redan framhållits vid de

speciella utredningar, som föregått den genom 1914 års riksdagsbeslut omorganiserade

folkskolinspektionen. Sålunda lia både löneregleringskommittén

i sitt den 30 januari 1913 avgivna betänkande del III, sid. 101 och 102,

och lärarlönenämnden i sitt huvudbetänkande den 31 oktober 1914, band 1,

sid. 134 och 135, framhållit önskvärdheten av tillerkännande av en dylik

rätt, och detta ej blott av billighetsskäl utan framförallt med hänsyn till

nödvändigheten av att för folkskolinspektionen förvärva personer med ingående

kännedom örn folkundervisningen.

Skolöverstyrelsen har såväl i utlåtanden den 30 april 1915 över lärarlönenämndens

förslag och den 29 september 1923 med anledning av en utav

folkskolinspektörernas förening ingiven framställning i ämnet gjort uttalanden

och förslag, däri bland annat framhållits behovet av rätt för folkskolinspektörer

att få tillgodoräkna sig viss utomstatlig tjänstgöring. I sistnämnda

yttrande har den tjänstgöringstid, som borde få tillgodoräknas,

angivits till sådana utom statstjänst förvärvade tjänstår, som få läggas till

grund för beräkning av pension enligt reglementet för statens pensionsanstalt.

Dessa framställningar ha icke föranlett ändring av ifrågavarande bestämmelser.

Vidare anser sig överstyrelsen böra erinra örn ytterligare ett förslag, innefattande

mera generella bestämmelser örn rätt att för statspension tillgodoräkna

utomstatlig verksamhet, nämligen det, som gjordes av 1921 års pensionskommitté

i 18 § av dess förslag till civil tjänstepensionslag, däri upptagits

en bestämmelse av följande lydelse: »Efter prövning av Konungen i

varje särskilt fall må tjänsteman kunna förklaras berättigad att 1‘å såsom

tjänstår för pension tillgodoräkna intill 2/s av den tid, han utom statens

tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,

som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt

svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än hans arbete i

statstjänst».

I propositionen nr 153 till 1925 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

till pensionslag i huvudsaklig enlighet med det av 1921 års pensionskommitté

utarbetade förslaget. I nu närmast förevarande del behölls förslaget

oförändrat, och gjordes vare sig av vederbörande utskott (bankoutskottets

utlåtande nr 50) eller riksdagen någon erinran mot förslaget i

denna del, men förföll propositionen i sin helhet på grund av skiljaktiga

beslut av kamrarna i andra avseenden.

Den 4 september 1926 tillkallades av chefen för finansdepartementet tre

sakkunniga för att moni departementet biträda vid överarbetning av uppgjort

pensionsförslag. Aven dessa sakkunniga, 1926 års pensionsutredning,

ha i sitt den 29 mars 1927 avgivna betänkande till ny civil pensionslag,

18 § 1 mom. sista stycket, föreslagit möjlighet att kunna för pension tillgodoräkna

utomstatlig tjänst. De sakkunniga föreslå nämligen följande:

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

»Jämväl i andra fall må tjänsteman efter prövning av Konungen kunna

förklaras berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna, helt

eller delvis, den tid, varunder han utom statens tjänst må hava utfört sådant

arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses hava varit till

särskilt gagn för hans arbete i statstjänst». Slutligen har den s. k. 1928

års lönekommitté erhållit uppdrag att utarbeta förslag till ny civil tjänstepensionslag,

men lärer yttrande och förslag i ämnet ännu ej ha avgivits.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att medan frågan om ändring

av tjänstepensionsförhållandena för tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande

den centrala civilförvaltningen, såsom ovan visats, ännu ej vunnit

sin lösning, antog riksdagen redan år 1920 en efter det nya lönesystemet

lämpad pensionslag för kommunikationsverkens ordinarie befattningshavare

(svensk författningssamling nr 254 år 1920). Och genom beslut av 1925

års riksdag har till 20 § av denna lag införts ett stadgande örn möjlighet

att få för pension tillgodoräkna viss tjänstgöring utom statens tjänst av

samma innehåll, som enligt vad ovan erinrats sedermera föreslogs av 1926

års pensionsutredning att inflyta i en civil tjänstepensionslag.

Efter att lia lämnat förestående sammanfattning av pensionsfrågans läge

särskilt med hänsyn till rätt för statstjänstemän att för pension tillgodoräkna

viss utomstatlig tjänstgöring, övergår överstyrelsen till frågan örn

möjlighet att — oaktat generellt stadgande i sådant avseende ännu ej föreligger

— bereda Svänsson tillägg till sin statspension på grund av hans

föregående verksamhet vid kommunala skolor.

Överstyrelsen får i detta hänseende erinra därom, att riksdagen på Kungl.

Maj:ts förslag under senare år tillerkänt tilläggspensioner åt statstjänstemän,

såväl vid undervisningsväsendet som inom andra områden av den civila

statsförvaltningen, på grund av före statsanställningen innehavd kommunal

eller enskild verksamhet I propositionen nr 116 till 1929 års riksdag har

sålunda angivits ett flertal fall, då tilläggspensioner beviljats åt f. d. lärare

med hänsyn till tidigare tjänstgöring vid kommunal eller enskild undervisningsanstalt.

Vidare har riksdagen (skrivelse nr 215 år 1929, sid. 24)

bifallit en av Kungl. Majit gjord framställning av sådan innebörd, att byråchefen

i pensionsstyrelsen K. D. Dickman finge för pension tillgodoräknas

2/s av den tid, varunder han innehaft anställning i livförsäkringsaktiebolag.

Av riksdagens handläggning av ovan omnämnda ärenden om tilläggspensioner

och särskilt av de uttalanden, som av riksdagen gjorts i dess

skrivelse nr 215 år 1929, punkt 79, angående ifrågasatta tilläggspensioner

åt vissa f. d. lärare, inhämtas, att riksdagen vid sitt ståndpunktstagande i

hithörande frågor uppställt följande villkor för tillgodoräknande av motsvarande

tjänstgöring utom statens tjänst, nämligen

att vederbörande ej pensionerats före år 1926,

att, när fråga är om tjänstgöring vid läroanstalt, tillgodoräknande endast

får ske för sådana tider, då anstalten åtnjutit statsunderstöd,

att vederbörandes ifrågavarande verksamhet utom statstjänst varit av

direkt allmännyttig beskaffenhet, samt

att denna verksamhet dessutom varit till särskilt gagn för vederbörandes

arbete i statens tjänst.

Undersöker man därefter, huruvida de angivna förutsättningarna äro för

handen i fråga om folkskolinspektören Svänsson, synes det överstyrelsen,

att detta måste vara fallet. Svänsson, som skall avgå från sin tjänst den

12 februari 1930, har haft hela sin föregående verksamhet förlagd till folk
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

skolor, därav från och med år 1894 till och med år 1914 såsom ordinarie

lärare i Kalmar. Att Svänssons verksamhet under hela denna tid varit av

direkt allmännyttig beskaffenhet, liksom att den varit till särskilt gagn för

hans arbete som folkskolinspektör, torde icke kunna bestridas. I sistnämnda

avseende anser sig överstyrelsen därjämte böra framhålla, att den

erfarenhet, som Svänsson efter avlagd folkskollärarexamen erhållit genom

sin verksamhet i folkskolans tjänst, varit av avgörande betydelse för Svänssons

lämplighet som folkskolinspektör. Överstyrelsen anser sig på grund

härav böra livligt tillstyrka, att åtgärd måtte vidtagas för att åt Svänsson

utverka sådan tilläggspension, varom här närmast är fråga.

Såsom ovan nämnts äger Svänsson för pension vid innehavande folkskolinspektörstjänst

tillgodoräkna 15 tjänstår, vilket, då pensionsunderlaget för

folkskolinspektör utgör 4,300 kronor, skulle medföra en pension för Svänsson

av allenast X 4,300 kronor = 2,580 kronor. Vid folkskolor har Svänsson

mer än 26 år fullgjort tjänstgöring av beskaffenhet att för folkskollärare

skola tillgodoräknas vid utmätande av pension från statens pensionsanstalt.

Aven om endast 2/z av denna tjänstgöring anses böra tagas i beräkning

för tilläggspension åt honom, skulle antalet sådana år likväl uppgå

till 17 eller 7 år mer än som skulle erfordras för att Svänsson skulle erhålla

hel pension som folkskolinspektör. Skillnaden mellan hel pension och

den pension, som nu tillerkänts Svänsson, utgör 1,720 kronor.

På grund av vad ovan anförts får skolöverstyrelsen hemställa, att åtgärd

måtte vidtagas för avlåtande av proposition till riksdagen om dess medgivande

därtill, att Svänsson må från och med dagen näst efter den, då

han avgår från sin tjänst, under sin återstående livstid uppbära, utöver

honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig tilläggspension å

allmänna indragningsstaten av 1,720 kronor.

Statskontorets utlåtande har följande lydelse:

Såsom skolöverstyrelsen framhållit är sökanden enligt statskontorets den

2 januari 1930 meddelade beslut berättigad att efter avgång från tjänsten

såsom folkskolinspektör åtnjuta pension enligt den civila pensionslagen till

årligt belopp av 2,580 kronor, motsvarande 15/25 av det för honom gällande

pensionsunderlaget; och anledningen till att allenast ett sålunda avkortat

pensionsbelopp kunnat tilläggas honom är att finna däri, att enligt

nämnda lag såsom tjänstår för pension endast må räknas den tid, varunder

anställning i statstjänst innehafts.

Med hänsyn till den långa tid, varunder sökanden innehaft lärarbefattning

vid folkskola, och på grund av den utredning i ämnet, som av skolöverstyrelsen

framlagts, torde goda skäl kunna anses föreligga för utverkande

åt sökanden av tilläggspension till sådant belopp att hans pensionsförmån

i sin helhet kommer att motsvara hel pension såsom folkskolinspektör.

Genom Kungl. Majrts beslut den 24 januari 1930 har Svänsson beviljats

nådigt avsked från och med den 13 februari 1930.

Den i ärendet framlagda utredningen synes mig giva vid handen, att

Svänssons begäran örn tilläggspension är, sakligt sett, befogad. Visserligen

skulle man kunna hysa någon tvekan med hänsyn till att liknande skäl

för erhållande av oavkortad pension kunde komma att åberopas beträffande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majlis proposition Nr 137.

övriga folkskolinspektörer, av vilka flertalet övergått till statstjänst efter

tjänstgöring inom det kommunala folkskoleväsendet. Emellertid är det

endast ett mindre antal av de nuvarande folkskolinspektörerna, som icke

vid blivande avgång komma att kunna åberopa fullt antal tjänstår i statstjänst,

varför ett bifall till Svänssons framställning icke, även örn det skulle

kunna betraktas såsom prejudicierande för dessa andra fall, synes kunna

få några mera vittgående konsekvenser. Därtill kommer att riksdagen i ett

flertal fall förut bifallit liknande framställningar, i vilket hänseende jag tilllåter

mig hänvisa till vad jag förut under punkt 3 härom anfört. Jag

har på grund härav ansett mig kunna låta mina betänkligheter vika och

vill tillstyrka, att Svänsson å allmänna indragningsstaten beredes tilläggspension

med det av överstyrelsen föreslagna beloppet, 1,720 kronor för år,

varigenom hans pensionsförmåner uppbringas till samma belopp som hel

tjänstepension för folkskolinspektör.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att f. d. folkskolinspektören Edvard Elieser

Svänsson må från och med den 1 mars 1930 under sin

återstående livstid, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig tilläggspension av 1,720 kronor, med rätt att å sammanlagda

pensionsförmånerna åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

16:o.

I skrivelse av den 13 april 1929 har direktionen över institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda, under åberopande av innehållet i en av

rektorn vid institutet, tillika blindinspektör, till direktionen avlåten skriftlig

framställning i ämnet, hemställt örn beredande av årlig pension till största

möjliga belopp till städerskan vid institutet Hulda Karolina Ekstrand, född

Envall, att utgå, sedan hon uppnått 65 år, från och med månaden näst

efter den, under vilken hennes tjänst vid institutet upphör.

Understöd åt

städerskan

Hulda

Karolina

Ekstrand.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat:

Hulda Karolina Ekstrand, som är född den 13 januari 1865, började sitt

arbete i institutets tjänst i september 1906. Under tiden till den 1 augusti

1909 var hon anställd som biträde med renhållning endast vissa dagar i

veckan. Från och med sistnämnda dag till och med den 31 augusti 1917

tjänstgjorde hon som tvätterska varannan vecka och med andra förefallande

göromål den övriga tiden med undantag av någon enstaka dag. Sedan den

1 augusti sistnämnda år har hon utan avbrott tjänstgjort som vårdarinnebiträde,

tvätterska eller städerska. Hennes kontanta lön uppgår till 708

kronor per år. Härtill kommer fri kost, bostad med värme och lyse, fri

tvätt och fri läkarvård, vilka naturaförmåner torde kunna beräknas till 600

kronor för år, varför den sammanlagda lönen utgör 1,308 kronor. Hennes

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

krafter räcka ej längre till med det ansträngande arbetet, och hon saknar

medel till sitt uppehälle.

Över ifrågavarande framställning hava utlåtanden avgivits den 31 augusti

1929 av skolöverstyrelsen och den 17 september 1929 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har i huvudsak anfört följande:

Då Hulda Karolina Ekstrand icke är uppförd å ordinarie stat, är hon

icke heller lagligen berättigad till pension. Överstyrelsen anser det emellertid

vara med rättvisa och billighet förenligt, att även hon på sin ålderdom kan

komma i åtnjutande av den förmån, som genom pension av statsmedel kan

beredas befattningshavare efter avslutad verksamhet i det allmännas tjänst,

detta så mycket hellre som hon på grund av sina nedsatta krafter synes

oförmögen att själv mera väsentligt bidraga till sitt uppehälle. Kungl. Majit

har också tidigare vid flera tillfällen gjort framställning till riksdagen örn

beredande av pension åt liknande befattningshavare, och dessa framställningar

hava i allmänhet vunnit riksdagens bifall. Så tilldelades genom

Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1929 pension åt bland andra vårdarinnan

vid institutet för blinda å Tomteboda Anna Augusta Öhman, född

Andersson, till belopp av 696 kronor (proposition nr 27, punkten ll:o, riksdagens

skrivelse nr 215, punkten 76:o).

Pensionsbeloppet åt här ifrågavarande befattningshavare synes överstyrelsen

lämpligen, böra beräknas i anslutning till vad som skett beträffande

nyssnämnda Öhman. Beträffande den tid, för vilken pension åt Ekstrand

skall beräknas utgå, vill överstyrelsen erinra örn att Ekstrand tjänstgjort

oavbrutet under mer än 20 år samt varit anställd som biträde med renhållning

vissa dagar i veckan tre år. Vad angår sistnämnda tid har överstyrelsen

av rektor vid institutet inhämtat, att Ekstrand för sagda tid utkvitterat

en förhållandevis hög avlöning, att hennes då utförda arbete vid institutet

torde hava utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning samt att hon

enligt vad rektor hade sig bekant icke innehaft annat avlönat arbete. Med

hänsyn härtill och i betraktande av hennes i övrigt långa tjänstgöring vid

institutet synes det icke obilligt, att hon må för pension tillgodoräkna sig

även sagda tre år. Pensionsbeloppet för Ekstrand, som vid avgång efter

uppnådda 65 år således synes kunna tillgodoräkna sig 23 tjänstår, skulle

enligt ovan angivna grunder komma att utgöra 768 kronor (530 + 8X14 +

132 = efter avrundning 768).

Statskontoret yttrar bland annat följande:

Goda skäl synas föreligga för beredande av pension åt Hulda Karolina

Ekstrand; och har statskontoret beträffande skolöverstyrelsens förslag icke annat

att erinra än försåvitt angår det föreslagna pensionsbeloppet. Detsamma har

avpassats enligt de grunder, som i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

fastställts för beviljande av förtidspension för vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen. Emellertid har statskontoret vid prövning av gjorda

framställningar örn förtidspension åt vid militära institutioner anställda städerskor

funnit sådan befattningshavare icke vara att hänföra till någon av

de grupper, som omförmälas i berörda kungörelse, och alltså funnit sådan

förmån icke tillkomma städerska. Med hänsyn härtill och då i allt fall en

beräkning av pensionsbeloppet efter de i nämnda kungörelse angivna grunderna

leder till högre förmån än som i dylika fall förut beviljats, föreställer

sig statskontoret, att det föreslagna beloppet måste icke obetydligt nedsättas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137. 45

Ämbetsverket håller före, att ett belopp av 660 kronor skulle kunna anses

lämpligt i detta fall.

Jag anser tillräckliga skäl hava anförts för beredande av understöd åt

Hulda Karolina Ekstrand, och ansluter jag mig i fråga om beloppet av berörda

understöd till det av statskontoret i ämnet avgivna förslaget.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att städerskan vid institutet och förskolan för blinda å

Tomteboda Hulda Karolina Ekstrand, född Envall, må från

och med månaden näst efter den, under vilken hon avgår

från sin anställning vid institutet, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 660 kronor.

Vad departementschefen sålunda under punkterna Ilo—

16:o hemställt behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga

ledamöter, Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Departe
mentschefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 137, angående vissa pensioner, understöd och anslag från allmänna indragningsstaten, under a1 i texten
  2. SBU 1930:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 137, angående vissa pensioner, understöd och anslag från allmänna indragningsstaten, under punkt 6:o gjo s. 19 i texten