Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i fö>'' statens pensionsanstalt gällande stat

1930-02-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:138, Angående viss ändring i fö>'' statens pensionsanstalt gällande stat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående viss ändring i

fö>'' statens pensionsanstalt gällande stat; given Stockholms

slott den 21 februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför härefter:

I nu gällande stat för statens pensionsanstalt, vilken av riksdagen godkänts

i skrivelse den 11 mars 1927, nr 64, och som slutar på ett belopp av

118,000 kronor, ingår en anslagspost å 42,000 kronor till avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare. I detta sammanhang torde jag få erinra,

att pensionsanstaltens förvaltningskostnader helt bestridas med under anstaltens

förvaltning stående medel och alltså icke till någon del belasta

budgeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 110 höft. (Nr 138—140.)

Ang. viss

ändring i

för statens

pensionsanstalt

gällande

stat.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

I skrivelse den 29 november 1929 har nu statens pensionsanstalt hemställt,

att Kungl. Majit måtte i proposition till 1930 års riksdag föreslå, att

det i staten för statens pensionsanstalt uppförda bestämda anslaget: avlöningar

till icke-ordinarie befattningshavare å 42,000 kronor måtte tills vidare

höjas till 46,000 kronor.

Till stöd för denna sin framställning har anstalten anfört huvudsakligen

följande:

Enligt den specifikation, som finnes intagen i propositionen nr 86/1927,

sid. 9, uppgå avlöningarna till pensionsanstaltens icke-ordinarie befattningshavare

i respektive lägsta löneklasser till 37,722 kronor. För uppflyttningar

i högre löneklass har vid lönestatens fastställande härtill lagts en summa

av cirka 4,000 kronor, varigenom anslagsposten bragts upp i ett till 42,000

kronor avrundat belopp.

Under budgetåren 1927/1928 och 1928/1929 togos av anslaget i anspråk

respektive 40,161 kronor 2 öre och 40,271 kronor 99 öre, vadan återstodo

besparade belopp av ungefär respektive 1,800 kronor och 1,700 kronor.

Under budgetåret 1929/1930 blir anslaget ytterligare utnyttjat med omkring

1,120 kronor med hänsyn till uppflyttningar i högre löneklass. Det skulle

således möjligen kunna räknas med, att utgiften å anslaget under detta

budgetår håller sig inom ett belopp av ungefär 41,400 kronor och att således

å anslaget kan uppstå en besparing av ungefär 600 kronor. Huruvida

i verkligheten en sådan besparing eller över huvud taget någon besparing

alls kan uppstå är dock delvis beroende på faktorer, som ej kunna

på förhand beräknas, exempelvis inträffande sjukdomsfall bland den ickeordinarie

personalen och därav föranledd nödvändighet att anlita extra biträden.

Under de närmaste åren förestående uppflyttningar i högre löneklass

komma att medföra en utgiftsökning i runda tal av 500 kronor från och med

budgetåret 1930/1931, ytterligare 950 kronor från och med budgetåret 1931/

1932 och ytterligare 1,220 kronor från och med budgetåret 1932/1933. Dessutom

kan, med hänsyn till en allt fort på riksräkenskapsverkets prövning

beroende fråga örn den löneklass, i vilken anstaltens matematiker bort avlönas

sedan den 1 juli 1927, pensionsanstalten bliva skyldig att till denne

tjänsteman utgiva avlöningsskillnad, uppgående till 456 kronor mera per

år, än anstalten sedan nämnda dag till honom utgivit samt under den närmaste

treårsperioden fortfarande skulle hava att till honom utgiva. För

mötande av denna eventuella utgift torde, i vad den belöper sig på budgetåren

1927/1928 och 1928/1929, få tagas i anspråk de för dessa år uppkomna

besparingar. För budgetåret 1929/1930 kan anslaget tänkas förslå

för avlöningsfyllnaden, i den mån den avser samma tidrymd. För de följande

budgetåren tillkomme en ytterligare utgift av 456 kronor per år.

Av det ovanstående framgår, att utgifterna å anslaget i fråga kunna

tänkas under nedannämnda budgetår ungefärligen bliva: 1930/1931 41,900

kronor, 1931/1932 42,850 kronor och 1932/1933 44,070 kronor, eventuellt

456 kronor mera under varje budgetår. Anslaget kan således redan från

och med budgetåret 1930/1931 befinnas otillräckligt och synes komma att

från och med näst därpå följande budgetår understiga behovet.

En höjning av anslaget redan från och med budgetåret 1930/1931 är således

av behovet påkallad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Kr 138.

I detta sammanhang får pensionsanstalten jämväl hemställa örn åtgärd i

en annan angelägenhet, som är av vikt för anstalten.

De arbetsuppgifter, som åligga pensionsanstaltens matematiska avdelning,

äro numera på grund av göromålens ständiga ökning av den omfattning,

att till förfogande ställda arbetskrafter icke förslå för uppgifternas skötande.

Såsom enda tjänstebiträde hos matematikern är anställd den i ovannämnda

specifikation upptagne halvtidsamanuensen i lönegrad 12. Någon

annan arbetskraft har ej kunnat för detta ändamål disponeras, dels emedan

övriga befattningshavare äro fullt upptagna av sina uppgifter, dels jämväl

av det skäl, att ett verksamt biträde åt matematikern ej kan lämnas av annan

än den, som har väsentligen samma kompetens som denne, således behörighet

såsom aktuarie hos livförsäkringsbolag.

Men blott halvtidshjälp åt matematikern har visat sig otillräcklig, och

amanuensen ifråga har måst helt utnyttjas, varigenom dock ej kunnat förhindras,

att balansen av ärenden på matematikerns avdelning ökats. För

att åtminstone formellt bibehålla befattningens karaktär av halvtidstjänst

har pensionsanstalten valt den utväg att låta befattningshavaren åtnjuta,

förutom halv avlöning i sin löneklass, viss timpenning för tre och en halv

timmars övertidsarbete. På sådant sätt har denne amanuens avlönats allt

sedan den 1 juli 1927, då lönestaten trädde i kraft.

Det är tydligt, att en dylik avlöningsform för en påtagligen så behövlig

tjänsteman är otillfredsställande ur såväl verkets som tjänstemannens synpunkt.

Pensionsanstalten kan icke påräkna att under dylika villkor få någon

längre tid behålla en tjänsteman på denna post. Med hänsyn till anstaltens

konstaterade behov att fullt utnyttja honom synes riktigt, att han

avlönas såsom heltidsamanuens, och med avseende å kompetensvillkor och

åligganden måste anses befogat, att han härvid placeras i åtminstone lika

hög lönegrad som anstaltens övriga amanuenser, således lönegrad 16, varmed

följer en begynnelselön av 4,104 kronor. Detta skulle för nuvarande

befattningshavaren, som i timpenning åtnjutit ungefär 1,700 kronor för år,

innebära en reel avlöningsförbättring, oavsett dyrtidstillägg, av omkring 750

kronor (timpenningen har jämlikt kungörelsen den 26 juni 1925, nr 357,

7 §, utgått med 1 krona 95 öre per timme, således med 6 kronor 82 öre

per arbetsdag.)

Timpenningen har utgått från det anslag, varom ovan talats, och är således

inräknad i de utgifter under anslaget, med vilka i det föregående

räknats.

Pensionsanstalten får således föreslå, att anslaget bestämmes till sådant

belopp, att det lämnar tillgång jämväl till befattningens avlönande såsom

heltidstjänst i lönegrad 16. Detta ändamål skulle kunna vinnas, örn härför

beräknades en utgift av omkring 750 kronor.

Om således till ovan beräknade utgift för budgetåret 1932/1933 44,070

kronor läggas dels nyssnämnda belopp 750 kronor och dels det belopp 456

kronor, som eventuellt kan tillkomma matematikern, stiger utgiftssumman

till omkring 45,300 kronor. För att anslaget skall förslå för de närmaste

tre åren, synes det lämpligen böra höjas till ett uppåt avrundat belopp av

46,000 kronor.

Det bör måhända i detta sammanhang erinras, att avlöningen till de i

specifikationen upptagna icke-ordinare tjänstemännen skulle, därest de samtliga

vore uppflyttade i högsta respektive löneklasser, uppgå till sammanlagt

48,621 kronor. Härvid har för den amanuens, örn vilken ovan nämnts,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

räknats endast nied hans avlöning enligt specifikationen, ej med någon timlön

därutöver. Räknas det med avlöning för honom såsom heltidsamanuens

i lönegrad 16, ökas summan till 52,122 kronor.

Över denna framställning har statskontoret den 1 februari 1930 avgivit

utlåtande och därvid anfört:

Mot den föreslagna ändringen av en halvtidsamanuensbefattning i 12:e

lönegraden till en heltidsamanuensbefattning i 16:e lönegraden har statskontoret

intet att erinra. Såsom direktionen över statens pensionsanstalt framhållit,

skulle ett genomförande av en dylik ändring endast kräva en merkostnad

av omkring 750 kronor årligen.

Utgifterna under budgetåret 1928/1929 å den i anstaltens stat upptagna

anslagsposten å 42,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,

hava endast uppgått till 40,271 kronor 99 öre och de av direktionen

väntade ökade utgifterna hänföra sig, frånsett förberörda belopp å 750 kronor,

till kostnader för avlöningsförhöjningar. Statskontoret vill i anledning

härav erinra, att under senare år en stor del av anslagsposterna till avlöningar

till icke ordinarie befattningshavare, med hänsyn till svårigheten att

beräkna kostnaderna för avlöningsförhöjningar, blivit förslagsvis beräknade.

En liknande anordning synes lämpligen böra vidtagas beträffande statens

pensionsanstalt, därvid de i brev den 1 juni 1928 meddelade föreskrifter i

fråga örn riksräkenskapsverkets avlöningsstat torde kunna tjäna såsom föredöme.

De fastställda grundavlöningarna till extra ordinarie tjänstemän vid anstalten

uppgå till 37,722 kronor, vilket belopp överstiger de verkliga utgifterna

under år 1929 för dylika grundavlöningar samt för avlöning till

extra befattningshavare, tillfällig personal, renskrivning, övertidsersättning

m. m. Även med beräkning av ovanberörda merutgift å 750 kronor torde

det vara tillräckligt, om för grundavlöningar för extra ordinarie tjänstemän,

extra befattningshavare och tillfällig personal, övertidsersättning, renskrivning

m. m. beräknas ett belopp av 38,600 kronor. Utan höjning av nu ifrågavarande

i anstaltens stat upptagna anslagspost å 42,000 kronor skulle alltså

för avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, läkarvård jämte

läkemedel och dylikt samt begravningshjälp till sådan personal återstå ett

belopp av 3,400 kronor, vilket torde vara tillfyllest. Statskontoret anser

därför, att annan ändring i anstaltens stat ej är erforderlig än att anslagsposten

å 42,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

upptages såsom förslagsanslag. Härtill torde dock krävas riksdagens medgivande.

Departe- I likhet med statskontoret anser jag det icke nödvändigt, att nu någon

mentschefen. höjning eker av ifrågavarande anslagspost å 42,000 kronor. Däremot synes

det vara erforderligt att vidtaga sådan anordning, att statens pensionsanstalt

må kunna bestrida de ökade kostnader för icke-ordinarie befattningshavare

hos anstalten, som främst förorsakas av ifrågavarande befattningshavares

regelbundet återkommande uppfattning i högre löneklass.

I sådant hänseende finner jag den lämpligaste åtgärden vara den av statskontoret

förordade, varigenom den nu av bestämt anslags natur varande

anslagsposten å 42,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie befattnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 138.

havare skulle uppdelas i två poster, den ena, med ett belopp av 38,600

kronor, av bestämt anslags natur och avsedd för grundavlöningar till ickeordinarie

tjänstemän, extra befattningshavare och tillfällig personal, övertidsersättning,

renskrivning m. m., och den andra, med ett belopp av 3,400

kronor, av förslagsanslags natur och avsedd för bestridande av kostnaderna

för avlöningsförhöjningar till icke-ordinarie tjänstemän, läkarvård jämte

läkemedel och dylikt samt begravningshjälp till sådan personal.

I enlighet med detta förslag skulle det nu i staten ingående anslaget å

42,000 kronor betecknas såsom förslagsanslag. I övrigt föranleder förslaget

inga ändringar i den för pensionsanstalten gällande staten.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,®

att för ändamål, som av mig i det föregående angivits,

den i staten för statens pensionsanstalt uppförda anslagsposten

å 42,000 kronor till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare må från och med den 1 juli 1930 erhålla

förslagsanslags natur.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:100 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i för statens pensionsanstalt gällande stat. a1 i texten
  2. BU 1930:25 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i för statens pensionsanstalt gällande stat. s. 1 i texten