Angående vissa eftergifter för S. E. Carlströmer i fråga om betalning av köpeskilling fölen inköpt kronoegendom
1930-02-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:141, Angående vissa eftergifter för S. E. Carlströmer i fråga om betalning av köpeskilling fölen inköpt kronoegendom
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
1
Nr 141.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa eftergifter
för S. E. Carlströmer i fråga om betalning av köpeskilling fölen
inköpt kronoegendom; given Stockholms slott den 7 februV
ari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 7 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Johansson anför:
Jämlikt brev den 30 maj 1919 har Kungl. Majit förordnat, att av den
till försäljning då ifrågasatta kronoegendomen Vs mantal Spånga nr 1 i
Lerbo socken av Södermanlands län huvuddelen, vilken betecknats med
litt. B, skulle försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande under
villkor, som bestämmas i Kungl. Majits brev den 29 maj 1874, kungjort genom
kammarkollegii cirkulärbrev den 14 augusti samma år. Ifrågavarande
hemmanslott, omfattande 43.cr,4 hektar, därav åker och tomt 14.413 hektar, äng
Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 1H hafi. (Nr IM.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
6.146 hektar, skogs- och betesmark 22.743 hektar samt impediment 0.352 hektar,
hade saluvärderats till 27,300 kronor. Den växande skogen hade därvid
upptagits till 10,800 kronor.
Å auktion den 24 juli 1920 inköptes ifrågavarande hemmanslott av Swen
Emil Carlströmer för 29,800 kronor med tillträde den 14 mars
1921. Köpeskillingen skulle erläggas med en sjättedel årligen under
loppet av sex år. Vid tillträdet erlade Carlströmer första
sjättedelen av köpeskillingen och utfärdade behörig skuldförbindelse
å återstående fem sjättedelar. Sedermera erlades ytterligare en
sjättedel under vart och ett av åren 1922 och 1923. Med anledning av
därom gjord framställning har Kungl. Maj:t, med stöd av riksdagens
i skrivelse den 2 april 1924, nr 72, givna bemyndigande, den 20 juni 1924
beviljat Carlströmer anstånd under fem år med erläggande av de respektive
den 14 mars 1924 till betalning förfallna och samma dag 1925 och
1926 förfallande sjättedelarna av ifrågavarande köpeskilling på villkor,
bland andra, att sökanden erlade ränta efter fem procent å oguldet, till
betalning förfallet belopp. Samtidigt medgav Kungl. Majit Carlströmer
anstånd till respektive anståndstiders utgång med erläggande av nämnda
ränta. Enligt Kungl. Majlis beslut den 12 februari 1926 erhöll Carlströmer
ersättning för vissa kostnader i samband med laga skifte å fastigheten
med 1,401 kronor 6 öre.
I skrivelse den 21 januari 1929 har Carlströmer, under åberopande av
sin undergrävda ekonomiska ställning, anhållit, dels att av köpeskillingen
måtte efterskänkas 2,500 kronor, motsvarande det belopp varmed köpeskillingen
översteg egendomens vid försäljningen uppskattade värde, dels
att de räntebelopp, tillhopa »2,235» kronor, som förfallit till betalning den
14 mars 1929, måtte avskrivas, dels ock slutligen att Carlströmer måtte berättigas
erlägga den därefter återstående delen av köpeskillingen (14,900
— 2,500 =) 12,400 kronor på sätt, som finnes stadgat i fråga örn gäldande
av köpeskilling för jordbruksegnahemslägenheter.
Till stöd för framställningen anför sökanden, bland annat, att han på
grund av de år 1920 rådande höga prisen å lantbruksprodukter lockats
att vid auktionen å egendomen i tävlan med annan spekulant bjuda ifrågavarande
höga pris. Carlströmer hade även måst inköpa kreatur och
inventarier till gården till då rådande höga priser. Förhållandena på jordbrukets
område hade sedermera blivit synnerligen svåra och priserna å
lantbruksprodukter hade väsentligt sjunkit. Köpet hade fördenskull visat
sig vara mycket förlustbringande. Därtill komme, att gården efter
köpet undergått laga skifte, som medfört stora förändringar beträffande
den areal, som sökanden vid köpet beräknat skola ligga under gården.
Den vid skiftet bekomna åkerarealen utgjorde 18 hektar, därav emellertid
6 hektar utgjordes av vattensjuk mark invid sjön Långhalsen. På
grund av vattuflöden i nämnda sjö hade sistherörda mark burit skörd
endast under tre av de sju år, den brukats av sökanden, varjämte även
betet å en del vid sjön belägen hagmark av samma anledning blivit
förstört. Det uppskattade värdet på skogen syntes vara alldeles för
Kunni. Maj:ts proposition Nr 141.
3
högt. Skogen hade visat sig vara i stor utsträckning angripen av röta
och mindervärdig i övrigt, så att sökanden hade måst köpa virke för
reparationer och husbyggnad.
Sökanden hade nedlagt betydande kostnader för anskaffande och reparation
av byggnader å fastigheten. Första året hade sålunda reparationer
och inköp av en bostadsbyggnad tillhörande förutvarande arrendatorn
uppgått tillhopa till 11,000 kronor. Vidare hade han anlagt
vattenledning, verkställt elektrifiering av egendomen samt utfört täckdikning
och annan dikning, odlingsarbeten m. m. På hösten 1922 hade
gårdens loge och redskapshus övergåtts av eldsvåda, varvid årets gröda
ävensom lantbruksredskap brunnit upp. Då det brunna varit lågt försäkrat,
hade sökanden genom branden tillfogats avsevärd förlust. På
grund av gårdsköpet hade sökanden förlorat såväl sina egna besparingar,
15,000 kronor, som ett belopp örn 2,500 kronor utgörande hans barn
tillhöriga arvsmedel, varförutom sökanden nödgats sätta sig i betydande
bankskuld, som krävde en årlig ränteutbetalning av 1,015 kronor. Sökandens
fader och syskon, vilka tidigare trätt hjälpande emellan, vore
numera icke i stånd därtill. Till följd av berörda förhållanden hade sökanden
råkat i ett verkligt nödläge. Han hade måst avyttra en stor del
av sin djurbesättning, så att han nu hade endast 4 kor kvar. Romme ej
hjälp emellan, såge sig sökanden icke i stånd att fullgöra sina till statsverket
åtagna förpliktelser utan vore nödgad att gå från gården.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 22 mars 1929
av domänstyrelsen, som därvid fogat yttranden från landsfiskalen i orten,
vederbörande överlantmätare och domänintendent samt länsstyrelsen
i Södermanlands län, dels ock den 17 maj 1929 av statskontoret.
Landsfiskalen framhåller, att Carlströmer vore för honom känd såsom
en arbetsam och skötsam man, men hade Carlströmer till följd därav att
han under kristiden förvärvat ifrågavarande egendom och uppsatt densamma
med inventarier till då rådande priser kommit i ekonomiskt trångmål.
Carlströmers tillgångar uppginge, såvitt landsfiskalen kunnat utröna,
till omkring 30,600 kronor, därvid fastigheten upptagits till taxeringsvärdet
eller 19,000 kronor, yttre lösören till 5,300 kronor samt inre
lösören till 5,000 kronor. Skulderna belöpte sig till omkring 33,300 kronor,
utgörande förutom resterande köpeskilling för egendomen och ränta
därå, tillhopa 17,135 kronor, annan intecknad gäld till belopp av 7,500
kronor, lån mot borgen 6,475 kronor och andra skulder omkring 1,880
kronor. Med hänsyn till fastighetens höga pris och de betydande belopp,
som Carlströmer fått utgiva för reparationer å egendomens byggnader,
vilka nu vore i gott stånd, ville landsfiskalen, med hänsyn jämväl
till den kännedom han ägde örn Carlströmers förhållanden i övrigt,
tillstyrka bifall till framställningen.
Överlantmätaren påpekar, att till grund för egendomens värdering legat
uppgifter rörande ägoslag och arealer, som funnos angivna å en år 1897
upprättad karta. Denna utvisade emellertid icke de verkliga ägorna,
som tillhörde hemmanet, i det en del ägor saknades och av de upptagna
ägorna en del rätteligen tillhörde hemmanet Spånga nr 2. För försäljningen
hade egendomen Spånga nr 1 uppdelats i två områden, nämligen
lägenheten Håkansberg med vissa bestämda gränser samt huvudgården,
som skulle omfatta återstoden utan angivande av gränser. Vid seder
-
4
Kungl. Maurts proposition Nr 141.
mera verkställt laga skifte å Spånga by bade ägoanordningen för däri
ingående hemman blivit betydligt förändrad. De arealer, som därvid tilllades
sökandens fastighet, vore dock, jämförda med 1897 års karta och det
värderingsinstrument, som legat till grund för saluvärderingen, icke
mindre utan större. Åkern utgjorde sålunda enligt värderingsinstrumentet
14.413 hektar mot 18.175 hektar vid skiftet. Bland den åkerareal, som
tillskiftats egendomen, befunnes ett område örn 6 hektar, som tidigare
icke tillhört egendomen och som vore beläget intill sjön Långhalsen. Det
läte sig dock icke av skiftesakten bedömas, huruvida sistnämnda åker
lede av vatten från sjön. Beträffande lägenheten Håkansberg kunde
ändringen av dess areal knappast anses hava inverkat på stamhemmanets
areal, enär någon större ändring av de mot stamhemmanet från början
bestämda gränserna för lägenheten icke syntes hava förekommit.
Domänintendenten framhåller, att gården före försäljningen arrendevärderats
till 620 kronor för år samt saluvärderats till 27,300 kronor. Såsom
av förhållandet mellan arrendevärde och saluvärde framginge, hade ett
fel begåtts därutinnan, att egendomen såldes, innan laga skifte hållits
och gårdens ägogränser blivit definitiva. Obestridligt vore, att egendomen
vid skiftet erhållit större areal än tidigare hävdats, men förklaringen
därtill vore att söka i den sämre kvalitet hos den åker, som vid skiftet
tilldelats egendomen. Att gårdens vatten- och avdikningsförhållanden
icke vore goda kunde domänintendenten intyga. Carlströmer hade onekligen
haft en massa motigheter och förluster att kämpa med. I huvudsak
hade man att söka orsaken till hans obestånd i de nedgående konjunkturerna.
Carlströmer hade förvärvat fastigheten på den tid, då man
trodde sig kunna betala vad som helst för jord och icke räknade med
möjligheten av fallande pris och stigande arbetskostnader. Domänintendenten
ansåge Carlströmers omständigheter vara synnerligen behjärtansvärda
samt att det av Carlströmer nu framställda förslaget vore det
enda, som kunde medföra hans kvarblivande vid gården. Även örn kronan
tillmötesginge Carlströmers begäran, skulle kronan få väl betalt för
fastigheten, i det att den årliga räntebetalning Carlströmer i dylikt fall
skulle komma att till statsverket fullgöra, skulle komma att i det närmaste
sammanfalla med det vid den sista arrendeuppskattningen föreslagna
arrendevärdet av 620 kronor för år. Under alla förhållanden
skulle en dylik uppgörelse ställa sig lika fördelaktig för kronan, som att
Carlströmer tvingades gå i konkurs. Örn kronan i en eventuell konkurs
skulle få återtaga gården, så bleve en kommande utarrendering antagligen
mera förlustbringande för kronan än den nu föreslagna uppgörelsen.
Domänintendenten trodde sig veta, att Carlströmers släktingar hittills
understött honom med borgen och lån. Skulle kronan komma att gå in
på det föreslagna ackordet, kunde man taga för givet, att Carlströmers
anförvanter fortfarande skulle hjälpa honom att sitta kvar vid gården.
I motsatt fall vore det antagligt, att de hellre omedelbart toge en given
förlust. Framför allt finge det anses vara rättvist, att Carlströmer, som
— låt vara att han inlåtit sig på överspekulation — dock på egendomen
nedlagt betydande kostnader för byggnader och andra förbättringar, finge
söka att föra affären i land i stället för att åse, att någon annan finge
gården för arrendebelopp eller ränta, som understege vad Carlströmer
nu erbjudit.
Länsstyrelsen upplyser, att sökandens familj består av hustru och fyra
minderåriga barn, samt anför vidare: Uppenbarligen vore sökandens eko
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
nomiska ställning fortfarande starkt undergrävd. Till sökandens ekonomiska
obestånd hade utan all fråga i väsentlig grad bidragit, att de uppskattade
fastighetsprisen vid tiden för egendomens försäljning förlett sökanden
att erbjuda en köpeskilling, som ej stått i rimlig proportion till jordbruksprodukternas
värden efter prisfallet. Då i liknande ömmande fall
tidigare viss lindring torde hava medgivits i betalningsvillkoren, tillstyrkte
länsstyrelsen, att eftergifter skedde å sökandens betalningsskyldighet,
vilka eftergifter, därest man skulle kunna hysa förhoppning, att sökanden
skull kunna behålla gården och fortfara med jordbruksdriften, ej borde
sättas lägre än sökanden begärt.
Domänstyrelsen har av principiella skäl ansett sig ej kunna tillstyrka
nedsättning av köpeskillingen, men vill med hänsyn till vad av de lokala
myndigheterna framhållits rörande sökandens på grund av köpet iråkade
ekonomiska svårigheter ej motsätta sig, att sökanden erhölle befrielse från
erläggande av under anståndstiden upplupna räntor och medgåves rätt att
erlägga den hittills oguldna delen av köpeskillingen på sätt vore stadgat
örn köpeskilling för jordbruksegnahemslägenhet.
Statskontoret har på de av domänstyrelsen anförda skäl ansett sig kunna
tillstyrka, att sökanden erhölle rätt att betala den hittills oguldna delen
av köpeskillingen på det sätt, som vore stadgat i fråga örn gäldande
av köpeskilling för jordbruksegnahemslägenheter. Detta syntes stå i överensstämmelse
med det uttalande, som av riksdagen gjorts i samband med
bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva köpare av kronojord anstånd
eller ytterligare anstånd med erläggande av köpeskilling och ränta
(jfr jordbruksutskottets utlåtande nr 17 vid 1924 års riksdag). Statskontoret
ville icke heller motsätta sig domänstyrelsens förslag örn befrielse
för sökanden från erläggande av under den förut medgivna anståndstiden
upplupna räntor. Sistnämnda fråga torde dock vara av beskaffenhet
att böra underställas riksdagens prövning.
Det höga pris sökanden betalat för ifrågavarande fastighet torde i Departementsfrämsta
rummet vara anledningen till de ekonomiska svårigheter, varav chefen.
sökanden drabbats. Hittills har sökanden genom arbetsamhet samt bistånd
av sina anförvanter kunnat upprätthålla sin ställning. Skulle
emellertid staten söka att av honom uttaga hela sin fordran, torde vara
att emotse, att sökanden skulle komma i ett ekonomiskt nödläge och ej
längre kunna behålla sin fastighet, å vilken han likvisst nedlagt alla sina
besparingar och mycket arbete.
Även örn sökanden själv bär närmaste skulden till sin nuvarande ställning,
synes det vara med billighet överensstämmande, att staten träder
hjälpande emellan, så att sökanden må kunna fullfölja sitt arbete. Detta
torde även vara bäst förenligt med statens egna ekonomiska intressen. Såsom
ett ytterligare skäl må anföras, att vid saluvärderingen av egendomen
knappast tillräckligt säkra uppgifter synas hava förelegat rörande omfattningen
och beskaffenheten av den åkerareal, som rätteligen tillhörde gården
samt att i följd härav uppskattningen icke kunnat giva nödig säkerhet
vid beräknande av gårdens värde. För att sökanden må bringas hjälp
vill jag tillstyrka, att staten i någon noin efterskänker sin fordran hos
Bihang lill riksdagens prolokotl 19110. 1 sami. lil haft. (Nr Hl.)
2
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
sökanden. I likhet nied domänstyrelsen och statskontoret anser jag mig
emellertid icke kunna föreslå någon nedsättning av själva köpeskillingen.
Däremot förordar jag, att i anslutning till nämnda myndigheters förslag
sökanden erhåller viss befrielse från erläggande av de räntor, som under
den för den återstående köpeskillingens inbetalande medgivna anståndstiden
upplupit. I sådant hänseende har föreslagits, att intill den 14 mars
1929 upplupna räntor, utgörande tillhopa 2,980 kronor, skulle avskrivas.
Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida sökanden, då någon
nedskrivning av köpeskillingen ej skulle ifrågakomma, skall bliva
i stånd att, där ej ytterligare lättnad i hans skuld till kronan befedes
honom, fullgöra sina förbindelser. Jag vill fördenskull tillstyrka, att
räntefriheten å den oguldna delen av köpeskillingen utsträckes ytterligare
ett år eller intill den 14 mars 1930. Hela det räntebelopp, som skulle
komma att avskrivas, uppgår då till 3,725 kronor. Frågan härom torde
emellertid ankomma på riksdagens prövning.
Även sökandens hemställan att få erlägga återstående del av köpeskillingen
på sätt är stadgat i fråga örn gäldande av köpeskilling för jordbruksegnahemslägenheter
synes mig vara förtjänt av bifall. Detta spörsmål
torde falla under Kungl. Maj:ts beslutanderätt, och anhåller jag att
få återkomma därtill, sedan riksdagen meddelat beslut angående ansökningen
i övrigt. Godkännes nyssnämnda omläggning likasom mitt omförmälda
förslag angående ränteavskrivning, skulle sökanden endast under
en kortare tid efter den 14 mars 1930 hava att efter nuvarande grunder
erlägga ränta å ogulden del av köpeskillingen, innan såväl avbetalningen
därå som räntelikvider skulle utgå enligt villkoren för egnahemslägenheter.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förenämnde Swen Emil Carlströmer må befrias från erläggande av
den 14 mars 1930 upplupna räntebelopp å ogulden del av köpeskillingen
för ovan omförmälda av honom inköpta hemmanet litt. B av kronoegendomen
mantal Spånga nr 1 i Lerbo socken av Söderman
lands
län.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
300740. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa eftergifter för S. E. Carlströmer i fråga om betalning av köpeskilling för en in a1 i texten
- JoU 1930:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa eftergifter för S. E. Carlströmer i fråga örn betalning av köpeskilling för en inköpt kronoege a1 i texten