Sök i Ratio Lex

Angående vissa eftergifter för S. E. Carlströmer i fråga om betalning av köpeskilling fölen inköpt kronoegendom

1930-02-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:141, Angående vissa eftergifter för S. E. Carlströmer i fråga om betalning av köpeskilling fölen inköpt kronoegendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa eftergifter

för S. E. Carlströmer i fråga om betalning av köpeskilling fölen

inköpt kronoegendom; given Stockholms slott den 7 februV

ari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

Jämlikt brev den 30 maj 1919 har Kungl. Majit förordnat, att av den

till försäljning då ifrågasatta kronoegendomen Vs mantal Spånga nr 1 i

Lerbo socken av Södermanlands län huvuddelen, vilken betecknats med

litt. B, skulle försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande under

villkor, som bestämmas i Kungl. Majits brev den 29 maj 1874, kungjort genom

kammarkollegii cirkulärbrev den 14 augusti samma år. Ifrågavarande

hemmanslott, omfattande 43.cr,4 hektar, därav åker och tomt 14.413 hektar, äng

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 1H hafi. (Nr IM.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

6.146 hektar, skogs- och betesmark 22.743 hektar samt impediment 0.352 hektar,

hade saluvärderats till 27,300 kronor. Den växande skogen hade därvid

upptagits till 10,800 kronor.

Å auktion den 24 juli 1920 inköptes ifrågavarande hemmanslott av Swen

Emil Carlströmer för 29,800 kronor med tillträde den 14 mars

1921. Köpeskillingen skulle erläggas med en sjättedel årligen under

loppet av sex år. Vid tillträdet erlade Carlströmer första

sjättedelen av köpeskillingen och utfärdade behörig skuldförbindelse

å återstående fem sjättedelar. Sedermera erlades ytterligare en

sjättedel under vart och ett av åren 1922 och 1923. Med anledning av

därom gjord framställning har Kungl. Maj:t, med stöd av riksdagens

i skrivelse den 2 april 1924, nr 72, givna bemyndigande, den 20 juni 1924

beviljat Carlströmer anstånd under fem år med erläggande av de respektive

den 14 mars 1924 till betalning förfallna och samma dag 1925 och

1926 förfallande sjättedelarna av ifrågavarande köpeskilling på villkor,

bland andra, att sökanden erlade ränta efter fem procent å oguldet, till

betalning förfallet belopp. Samtidigt medgav Kungl. Majit Carlströmer

anstånd till respektive anståndstiders utgång med erläggande av nämnda

ränta. Enligt Kungl. Majlis beslut den 12 februari 1926 erhöll Carlströmer

ersättning för vissa kostnader i samband med laga skifte å fastigheten

med 1,401 kronor 6 öre.

I skrivelse den 21 januari 1929 har Carlströmer, under åberopande av

sin undergrävda ekonomiska ställning, anhållit, dels att av köpeskillingen

måtte efterskänkas 2,500 kronor, motsvarande det belopp varmed köpeskillingen

översteg egendomens vid försäljningen uppskattade värde, dels

att de räntebelopp, tillhopa »2,235» kronor, som förfallit till betalning den

14 mars 1929, måtte avskrivas, dels ock slutligen att Carlströmer måtte berättigas

erlägga den därefter återstående delen av köpeskillingen (14,900

— 2,500 =) 12,400 kronor på sätt, som finnes stadgat i fråga örn gäldande

av köpeskilling för jordbruksegnahemslägenheter.

Till stöd för framställningen anför sökanden, bland annat, att han på

grund av de år 1920 rådande höga prisen å lantbruksprodukter lockats

att vid auktionen å egendomen i tävlan med annan spekulant bjuda ifrågavarande

höga pris. Carlströmer hade även måst inköpa kreatur och

inventarier till gården till då rådande höga priser. Förhållandena på jordbrukets

område hade sedermera blivit synnerligen svåra och priserna å

lantbruksprodukter hade väsentligt sjunkit. Köpet hade fördenskull visat

sig vara mycket förlustbringande. Därtill komme, att gården efter

köpet undergått laga skifte, som medfört stora förändringar beträffande

den areal, som sökanden vid köpet beräknat skola ligga under gården.

Den vid skiftet bekomna åkerarealen utgjorde 18 hektar, därav emellertid

6 hektar utgjordes av vattensjuk mark invid sjön Långhalsen. På

grund av vattuflöden i nämnda sjö hade sistherörda mark burit skörd

endast under tre av de sju år, den brukats av sökanden, varjämte även

betet å en del vid sjön belägen hagmark av samma anledning blivit

förstört. Det uppskattade värdet på skogen syntes vara alldeles för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition Nr 141.

3

högt. Skogen hade visat sig vara i stor utsträckning angripen av röta

och mindervärdig i övrigt, så att sökanden hade måst köpa virke för

reparationer och husbyggnad.

Sökanden hade nedlagt betydande kostnader för anskaffande och reparation

av byggnader å fastigheten. Första året hade sålunda reparationer

och inköp av en bostadsbyggnad tillhörande förutvarande arrendatorn

uppgått tillhopa till 11,000 kronor. Vidare hade han anlagt

vattenledning, verkställt elektrifiering av egendomen samt utfört täckdikning

och annan dikning, odlingsarbeten m. m. På hösten 1922 hade

gårdens loge och redskapshus övergåtts av eldsvåda, varvid årets gröda

ävensom lantbruksredskap brunnit upp. Då det brunna varit lågt försäkrat,

hade sökanden genom branden tillfogats avsevärd förlust. På

grund av gårdsköpet hade sökanden förlorat såväl sina egna besparingar,

15,000 kronor, som ett belopp örn 2,500 kronor utgörande hans barn

tillhöriga arvsmedel, varförutom sökanden nödgats sätta sig i betydande

bankskuld, som krävde en årlig ränteutbetalning av 1,015 kronor. Sökandens

fader och syskon, vilka tidigare trätt hjälpande emellan, vore

numera icke i stånd därtill. Till följd av berörda förhållanden hade sökanden

råkat i ett verkligt nödläge. Han hade måst avyttra en stor del

av sin djurbesättning, så att han nu hade endast 4 kor kvar. Romme ej

hjälp emellan, såge sig sökanden icke i stånd att fullgöra sina till statsverket

åtagna förpliktelser utan vore nödgad att gå från gården.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 22 mars 1929

av domänstyrelsen, som därvid fogat yttranden från landsfiskalen i orten,

vederbörande överlantmätare och domänintendent samt länsstyrelsen

i Södermanlands län, dels ock den 17 maj 1929 av statskontoret.

Landsfiskalen framhåller, att Carlströmer vore för honom känd såsom

en arbetsam och skötsam man, men hade Carlströmer till följd därav att

han under kristiden förvärvat ifrågavarande egendom och uppsatt densamma

med inventarier till då rådande priser kommit i ekonomiskt trångmål.

Carlströmers tillgångar uppginge, såvitt landsfiskalen kunnat utröna,

till omkring 30,600 kronor, därvid fastigheten upptagits till taxeringsvärdet

eller 19,000 kronor, yttre lösören till 5,300 kronor samt inre

lösören till 5,000 kronor. Skulderna belöpte sig till omkring 33,300 kronor,

utgörande förutom resterande köpeskilling för egendomen och ränta

därå, tillhopa 17,135 kronor, annan intecknad gäld till belopp av 7,500

kronor, lån mot borgen 6,475 kronor och andra skulder omkring 1,880

kronor. Med hänsyn till fastighetens höga pris och de betydande belopp,

som Carlströmer fått utgiva för reparationer å egendomens byggnader,

vilka nu vore i gott stånd, ville landsfiskalen, med hänsyn jämväl

till den kännedom han ägde örn Carlströmers förhållanden i övrigt,

tillstyrka bifall till framställningen.

Överlantmätaren påpekar, att till grund för egendomens värdering legat

uppgifter rörande ägoslag och arealer, som funnos angivna å en år 1897

upprättad karta. Denna utvisade emellertid icke de verkliga ägorna,

som tillhörde hemmanet, i det en del ägor saknades och av de upptagna

ägorna en del rätteligen tillhörde hemmanet Spånga nr 2. För försäljningen

hade egendomen Spånga nr 1 uppdelats i två områden, nämligen

lägenheten Håkansberg med vissa bestämda gränser samt huvudgården,

som skulle omfatta återstoden utan angivande av gränser. Vid seder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maurts proposition Nr 141.

mera verkställt laga skifte å Spånga by bade ägoanordningen för däri

ingående hemman blivit betydligt förändrad. De arealer, som därvid tilllades

sökandens fastighet, vore dock, jämförda med 1897 års karta och det

värderingsinstrument, som legat till grund för saluvärderingen, icke

mindre utan större. Åkern utgjorde sålunda enligt värderingsinstrumentet

14.413 hektar mot 18.175 hektar vid skiftet. Bland den åkerareal, som

tillskiftats egendomen, befunnes ett område örn 6 hektar, som tidigare

icke tillhört egendomen och som vore beläget intill sjön Långhalsen. Det

läte sig dock icke av skiftesakten bedömas, huruvida sistnämnda åker

lede av vatten från sjön. Beträffande lägenheten Håkansberg kunde

ändringen av dess areal knappast anses hava inverkat på stamhemmanets

areal, enär någon större ändring av de mot stamhemmanet från början

bestämda gränserna för lägenheten icke syntes hava förekommit.

Domänintendenten framhåller, att gården före försäljningen arrendevärderats

till 620 kronor för år samt saluvärderats till 27,300 kronor. Såsom

av förhållandet mellan arrendevärde och saluvärde framginge, hade ett

fel begåtts därutinnan, att egendomen såldes, innan laga skifte hållits

och gårdens ägogränser blivit definitiva. Obestridligt vore, att egendomen

vid skiftet erhållit större areal än tidigare hävdats, men förklaringen

därtill vore att söka i den sämre kvalitet hos den åker, som vid skiftet

tilldelats egendomen. Att gårdens vatten- och avdikningsförhållanden

icke vore goda kunde domänintendenten intyga. Carlströmer hade onekligen

haft en massa motigheter och förluster att kämpa med. I huvudsak

hade man att söka orsaken till hans obestånd i de nedgående konjunkturerna.

Carlströmer hade förvärvat fastigheten på den tid, då man

trodde sig kunna betala vad som helst för jord och icke räknade med

möjligheten av fallande pris och stigande arbetskostnader. Domänintendenten

ansåge Carlströmers omständigheter vara synnerligen behjärtansvärda

samt att det av Carlströmer nu framställda förslaget vore det

enda, som kunde medföra hans kvarblivande vid gården. Även örn kronan

tillmötesginge Carlströmers begäran, skulle kronan få väl betalt för

fastigheten, i det att den årliga räntebetalning Carlströmer i dylikt fall

skulle komma att till statsverket fullgöra, skulle komma att i det närmaste

sammanfalla med det vid den sista arrendeuppskattningen föreslagna

arrendevärdet av 620 kronor för år. Under alla förhållanden

skulle en dylik uppgörelse ställa sig lika fördelaktig för kronan, som att

Carlströmer tvingades gå i konkurs. Örn kronan i en eventuell konkurs

skulle få återtaga gården, så bleve en kommande utarrendering antagligen

mera förlustbringande för kronan än den nu föreslagna uppgörelsen.

Domänintendenten trodde sig veta, att Carlströmers släktingar hittills

understött honom med borgen och lån. Skulle kronan komma att gå in

på det föreslagna ackordet, kunde man taga för givet, att Carlströmers

anförvanter fortfarande skulle hjälpa honom att sitta kvar vid gården.

I motsatt fall vore det antagligt, att de hellre omedelbart toge en given

förlust. Framför allt finge det anses vara rättvist, att Carlströmer, som

— låt vara att han inlåtit sig på överspekulation — dock på egendomen

nedlagt betydande kostnader för byggnader och andra förbättringar, finge

söka att föra affären i land i stället för att åse, att någon annan finge

gården för arrendebelopp eller ränta, som understege vad Carlströmer

nu erbjudit.

Länsstyrelsen upplyser, att sökandens familj består av hustru och fyra

minderåriga barn, samt anför vidare: Uppenbarligen vore sökandens eko
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

nomiska ställning fortfarande starkt undergrävd. Till sökandens ekonomiska

obestånd hade utan all fråga i väsentlig grad bidragit, att de uppskattade

fastighetsprisen vid tiden för egendomens försäljning förlett sökanden

att erbjuda en köpeskilling, som ej stått i rimlig proportion till jordbruksprodukternas

värden efter prisfallet. Då i liknande ömmande fall

tidigare viss lindring torde hava medgivits i betalningsvillkoren, tillstyrkte

länsstyrelsen, att eftergifter skedde å sökandens betalningsskyldighet,

vilka eftergifter, därest man skulle kunna hysa förhoppning, att sökanden

skull kunna behålla gården och fortfara med jordbruksdriften, ej borde

sättas lägre än sökanden begärt.

Domänstyrelsen har av principiella skäl ansett sig ej kunna tillstyrka

nedsättning av köpeskillingen, men vill med hänsyn till vad av de lokala

myndigheterna framhållits rörande sökandens på grund av köpet iråkade

ekonomiska svårigheter ej motsätta sig, att sökanden erhölle befrielse från

erläggande av under anståndstiden upplupna räntor och medgåves rätt att

erlägga den hittills oguldna delen av köpeskillingen på sätt vore stadgat

örn köpeskilling för jordbruksegnahemslägenhet.

Statskontoret har på de av domänstyrelsen anförda skäl ansett sig kunna

tillstyrka, att sökanden erhölle rätt att betala den hittills oguldna delen

av köpeskillingen på det sätt, som vore stadgat i fråga örn gäldande

av köpeskilling för jordbruksegnahemslägenheter. Detta syntes stå i överensstämmelse

med det uttalande, som av riksdagen gjorts i samband med

bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva köpare av kronojord anstånd

eller ytterligare anstånd med erläggande av köpeskilling och ränta

(jfr jordbruksutskottets utlåtande nr 17 vid 1924 års riksdag). Statskontoret

ville icke heller motsätta sig domänstyrelsens förslag örn befrielse

för sökanden från erläggande av under den förut medgivna anståndstiden

upplupna räntor. Sistnämnda fråga torde dock vara av beskaffenhet

att böra underställas riksdagens prövning.

Det höga pris sökanden betalat för ifrågavarande fastighet torde i Departementsfrämsta

rummet vara anledningen till de ekonomiska svårigheter, varav chefen.

sökanden drabbats. Hittills har sökanden genom arbetsamhet samt bistånd

av sina anförvanter kunnat upprätthålla sin ställning. Skulle

emellertid staten söka att av honom uttaga hela sin fordran, torde vara

att emotse, att sökanden skulle komma i ett ekonomiskt nödläge och ej

längre kunna behålla sin fastighet, å vilken han likvisst nedlagt alla sina

besparingar och mycket arbete.

Även örn sökanden själv bär närmaste skulden till sin nuvarande ställning,

synes det vara med billighet överensstämmande, att staten träder

hjälpande emellan, så att sökanden må kunna fullfölja sitt arbete. Detta

torde även vara bäst förenligt med statens egna ekonomiska intressen. Såsom

ett ytterligare skäl må anföras, att vid saluvärderingen av egendomen

knappast tillräckligt säkra uppgifter synas hava förelegat rörande omfattningen

och beskaffenheten av den åkerareal, som rätteligen tillhörde gården

samt att i följd härav uppskattningen icke kunnat giva nödig säkerhet

vid beräknande av gårdens värde. För att sökanden må bringas hjälp

vill jag tillstyrka, att staten i någon noin efterskänker sin fordran hos

Bihang lill riksdagens prolokotl 19110. 1 sami. lil haft. (Nr Hl.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

sökanden. I likhet nied domänstyrelsen och statskontoret anser jag mig

emellertid icke kunna föreslå någon nedsättning av själva köpeskillingen.

Däremot förordar jag, att i anslutning till nämnda myndigheters förslag

sökanden erhåller viss befrielse från erläggande av de räntor, som under

den för den återstående köpeskillingens inbetalande medgivna anståndstiden

upplupit. I sådant hänseende har föreslagits, att intill den 14 mars

1929 upplupna räntor, utgörande tillhopa 2,980 kronor, skulle avskrivas.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida sökanden, då någon

nedskrivning av köpeskillingen ej skulle ifrågakomma, skall bliva

i stånd att, där ej ytterligare lättnad i hans skuld till kronan befedes

honom, fullgöra sina förbindelser. Jag vill fördenskull tillstyrka, att

räntefriheten å den oguldna delen av köpeskillingen utsträckes ytterligare

ett år eller intill den 14 mars 1930. Hela det räntebelopp, som skulle

komma att avskrivas, uppgår då till 3,725 kronor. Frågan härom torde

emellertid ankomma på riksdagens prövning.

Även sökandens hemställan att få erlägga återstående del av köpeskillingen

på sätt är stadgat i fråga örn gäldande av köpeskilling för jordbruksegnahemslägenheter

synes mig vara förtjänt av bifall. Detta spörsmål

torde falla under Kungl. Maj:ts beslutanderätt, och anhåller jag att

få återkomma därtill, sedan riksdagen meddelat beslut angående ansökningen

i övrigt. Godkännes nyssnämnda omläggning likasom mitt omförmälda

förslag angående ränteavskrivning, skulle sökanden endast under

en kortare tid efter den 14 mars 1930 hava att efter nuvarande grunder

erlägga ränta å ogulden del av köpeskillingen, innan såväl avbetalningen

därå som räntelikvider skulle utgå enligt villkoren för egnahemslägenheter.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förenämnde Swen Emil Carlströmer må befrias från erläggande av

den 14 mars 1930 upplupna räntebelopp å ogulden del av köpeskillingen

för ovan omförmälda av honom inköpta hemmanet litt. B av kronoegendomen

mantal Spånga nr 1 i Lerbo socken av Söderman
lands

län.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

300740. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa eftergifter för S. E. Carlströmer i fråga om betalning av köpeskilling för en in a1 i texten
  2. JoU 1930:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa eftergifter för S. E. Carlströmer i fråga örn betalning av köpeskilling för en inköpt kronoege a1 i texten