Sök i Ratio Lex

Angående lån till främjande av bostadsproduktionen

1930-02-14 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:161, Angående lån till främjande av bostadsproduktionen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån till

främjande av bostadsproduktionen; given Stockholms

slott den 14 februari 1930.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härigenom föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, sid. 77—81, anmälde jag

en den 24 september 1929 dagtecknad framställning från statens byggnadsbyrå

angående anslag till byrån för budgetåret 1930/1931. Jag omnämnde därvid,

att byggnadsbyrån i en senare skrivelse av den 12 december 1929 jämväl

gjort framställning örn att till beredande av nya lån ur statens bostadslånefond

måtte få av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna för

åren 1929 och 1930 disponeras ett belopp av högst 3,000,000 kronor för budgetBihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 128 haft. (Nr 161.) 405 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 161.

året 1930/1931. I anledning därav anförde jag, att jag ännu icke varit i tillfälle

att fatta ståndpunkt till frågan om anvisande av nya medel till fortsättande

av ifrågavarande låneverksamhet.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga detta spörsmål.

Tidigare Härvid vill jag till en början i korthet erinra örn de senare årens statsåtåt

g arder, gärder på området.

Stats&tgärder I 1922 års proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen

1920—1929. (nr ^28 s^- 2) lämnades en sammanfattande översikt över de åtgärder, som

från statens sida vidtagits under åren 1920 och 1921 för att genom direkt ekonomiskt

stöd främja bostadsproduktionen. Motsvarande redogörelser för de därefter

följande åren hava lämnats i propositionerna i ämnet för åren 1923 (nr 62

sid. 2), 1924 (nr 68 sid. 2), 1925 (nr 202 sid. 2), 1926 (nr 153 sid. 2), 1927

(nr 107 sid. 2), 1928 (nr 84 sid. 2) och 1929 (nr 217 sid. 2).

Till dessa redogörelser tillåter jag mig nu hänvisa.

1929 års riks- År 1929 medgav riksdagen (skrivelse nr 235) i anledning av Kungl. Maj:ts

^kungörelse^ Proposition nr 217, att för år 1930 finge, till beredande av nya lån ur statens

bostadslånefond, av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna för

år 1929 disponeras ett belopp av högst 3,000,000 kronor.

För bostadslånefondens bildande och ökning ställdes under åren 1920—1924

till förfogande sammanlagt 55,500,000 kronor. För åren 1925, 1926 och 1927

ställdes sedermera till förfogande för det förstnämnda året 8,000,000 kronor

samt för de båda senare åren, i den mån angivna medel därtill kunnat förslå,

8,000,000, respektive 6,000,000 kronor. Det för år 1926 verkligen disponibla

beloppet kom att uppgå till 6,900,000 kronor. För år 1928 ställdes till förfogande

6,000,000 kronor, för år 1929 2,000,000 kronor och för år 1930, såsom

nyss nämnts, 3,000,000 kronor. För åren 1920—1930 hava sålunda gjorts

disponibla för utlåning ur bostadslånefonden sammanlagt 89,400,000 kronor.

Härav har emellertid en del utgjorts av amorteringar å tidigare beviljade lån

ur fonden. Jämväl må nämnas, att år 1923 ett belopp av 3,000,000 kronor

enligt riksdagens medgivande fick disponeras för beredande av extra statsbidrag.

Beloppet, som utgick av byggnadsskattemedel, användes till avskrivningar

å lån ur bostadslånefonden, och de icke fullt 3,000,000 kronor, som sålunda

tillfördes fonden, utlånades samma år på nytt. Samtliga åv bostadslånefonden

disponerade medel hava erhållits såsom lån från rusdrycksmedelsfonden.

Med avseende å de för år 1930 disponibla lånemedlen hava bestämmelser

meddelats i kungörelsen den 6 juni 1929 (nr 127) angående lån ur statens bostadslånefond.

Bestämmelserna ansluta sig till föreskrifterna i 1928 års motsvarande

kungörelse (nr 192), för vilkens huvudsakliga innehåll redogörelse

lämnades i 1929 års proposition i ämnet (nr 217).

Här må lämnas en översikt av de viktigare bland de föreskrifter, vilka gälla

i förevarande avseende.

Lån ur bostadslånefonden kan lämnas för bostadsbyggande i stad, köping

eller annat samhälle, där större bostadsbrist förefinnes eller sådant stafsund^-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

stöd av andra omständigheter är särskilt påkallat. Lån må tillgodokomma

kommun eller, under förmedling av särskild låneförmedlare, bolag, förening,

stiftelse eller enskild person för uppförande av bostadshus, innehållande en eller

flera lägenheter. Lånen skola så fördelas, att därigenom särskilt främja^ företag

äv direkt allmännyttig natur eller med anordningar, som avse att bereda den

boende äganderätt eller annan stadigvarande rätt till bostaden (kommunala

eller halvkommunala företag, kooperativa företag, egnahemsföretag eller liknande).

Låneförmedlare må vara vederbörande kommun samt bolag, förening

eller stiftelse, som Kungl. Majit lämnat tillstånd därtill.

Lån må ej, med mindre Kungl. Majit på synnerliga skäl lämnar tillstånd

därtill, utgå för större lägenheter än örn tre rum och kök eller, där fråga är örn

egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, om fyra rum och hök.

Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden

däri ej inberäknad, och får — med iakttagande av nyssnämnda belåningsgräns

— utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet. Inteckning, som lämnas så-i

som säkerhet för lån, skall ligga inom sjuttiofem procent eller, där fråga är örn

stenhus inom stads planlagda område, inom åttio procent av den belånade egendomens

värde, i båda fallen med den jämkning av procentsatsen, som kan betingas

av intecknings avrundning till helt hundratal kronor.

Låneförmedlare må ej av byggnadsföretagare betinga sig strängare lånevillkor,

än som gälla i fråga örn förmedlarens förbindelse mot staten. Härutinnan

göres dock beträffande enskilda låneförmedlare undantag för de bidrag

till förvaltningskostnader och till täckande av förluster, som förmedlaren efter

Kungl. Majits medgivande må kunna betinga sig av företagaren. I intet fall

må låneförmedlare av företagaren mottaga sådan säkerhet för lånet, att den

sistnämnde förhindras att i skälig omfattning för byggnadsföretaget upptaga

annat byggnadslån med förmånsrätt framför förmedlarens fordran.

Lån löper med fem procent ränta från lyftningsdagen och såsom amorteringslån

med amortering från och med ingången av kalenderåret näst efter det,

då lånet utlämnats. Amorteringen jämte ränta å oguldet lånebelopp utgöres

genom en annuitet av tillhopa sex och en halv procent.

Ansökningar örn lån skola ställas till Kungl. Majit och varje år senast den

1 november ingivas till statens byggnadsbyrå, som har att till Kungl. Majit

inkomma med förslag till fördelning av lånemedlen.

Under erinran att särskilda redogörelser för användningen av tillgängliga Användningen

medel för beredande av lån ur statens bostadslånefond m. m. för åren 1920—

1929 varit fogade till respektive propositioner i förevarande ämne (1921 nr

357 sid. 6, 1922 nr 228 sid. 4, 1923 nr 62 sid. 3, 1924 nr 68 sid. 3, 1925 nr 202

sid. 4, 1926 nr 153 sid. 4, 1927 nr 107 sid. 4, 1928 nr 84 sid. 4 och 1929 nr 217

sid. 4) övergår jag nu till en redogörelse för dispositionen av 1930 års lånemedel.

I skrivelse den 15 november 1929 framlade byggnadsbyrån förslag till fördelning

av då disponibla medel, vilka utgjordes dels av det för året 1930 an
-

av 1930 års

lånemedel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 161.

visade beloppet 3,000,000 kronor, dels av uppkommen besparing å tidigare beviljade

lån till ett beräknat belopp av 523,700 kronor eller sammanlagt 3,523,700

kronor.

Vid ansökningstidens utgång den 1 november 1929 hade förelegat ansökningar

från det antal låneförmedlare och till de belopp, som i följande förteckning

angivas. I densamma angivas tillika de belopp, vilkas beviljande byrån i

sitt förslag förordat.

Lånesökande

Sökt belopp

kronor

Av byggnads- byrån föresla- get belopp

kronor

14 städer .........

1,716,775

1,505,500

3 köpingar................. ..... . ........

76,395

29,700

1 landskommun..............................................................

7,700

3,700

5 enskilda låneförmedlare.................... .....

4,320,000

1,982,500

1 enskild person ...............................................................

6,000

—

Summa

6,126,870

3,521,400

Rörande de grundsatser, som varit vägledande vid förslagets upprättande,

anförde byrån i sistnämnda skrivelse följande.

Vid prövningen av ansökningarna och uppgörande av förslag till fördelning

av tillgängliga medel hade jämlikt kungörelsen den 6 juni 1929 (nr 127) hänsyn

i främsta rummet tagits till inom respektive kommun förefintlig bostadsbrist,

och hade kännedom därom vunnits icke blott genom ansökningshandlingarna

utan även genom från socialstyrelsen inhämtade uppgifter.

I likhet med vad som tillämpats under föregående år, hade såsom »eget hem»

ansetts sådan byggnad, som utom bostad för ägaren, innehölle ytterligare en

lägenhet, avsedd för uthyrning. Byggnad, innehållande tre eller flera lägenheter,

ävensom mindre byggnad, i vilken ägaren icke skulle hava sin bostad,

hade betraktats såsom hyreshus.

På grund av den i förenämnda kungörelse givna föreskriften, att lånen skulle

så fördelas, att därigenom särskilt främjades företag av direkt allmännyttig

natur eller med anordningar, som avsåge att bereda den boende äganderätt eller

annan stadigvarande rätt till bostaden, hade vid förslagets uppgörande lån

företrädesvis föreslagits åt egnahemsföretag och kooperativa bostadsföretag.

De hyreshus, för vilka lån föreslagits skola utgå, vore endast sådana byggnader,

som innehölle tre mindre lägenheter och som sålunda kunde anses stå

på gränsen till egna hem.

Med hänsyn till av 1926 års riksdag gjorda uttalanden hade byggnadsbyrån

ansett sig böra i vissa fall föreslå en rätt så betydande reduktion av de avsevärda

belopp, som av enskilda låneförmedlare begärts för den kooperativa

byggnadsverksamheten.

I överensstämmelse med de principer, som tillämpats vid fördelningen av de

närmast föregående årens lånemedel, hade byggnadsbyrån vid fördelningen av

1930^ års medel med hänsyn till nu rådande lägre byggnadskostnad icke ansett,

att lån borde utgå med den fastställda högsta procenten av byggnadskostnaden

utan att lånesumman borde kunna begränsas till omkring 35 % av nämnda

kostnad.

Den 6 december 1929 lämnade Kungl. Maj:t jämlikt 1929 års kungörelse på

därom gjorda och av byggnadsbyrån med utlåtanden överlämnade ansökningar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161.

5

följande enskilda sammanslutningar tillstånd att förmedla lån ur statens bostadslånefond

av 1930 års lånemedel, nämligen: föreningen Bromma trädgårdar

u. p. a., hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a.,

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a., Stuvsta fastighetsägareförening

u. p. a. och bostadsföreningen Örebro u. p. a. De villkor, som därvid

uppställdes, ansluta sig i huvudsak till de betingelser, som i brev den 26 mars

1926 fastslogos för omförmälda förbund vid meddelande av tillstånd för förbundet

att förmedla lån ur bostadslånefonden av 1926 års lånemedel. Till sistnämnda

betingelser, som äro intagna å sid. 9 i propositionen nr 107 till 1927

års riksdag, ber jag här att få hänvisa.

Samma dag, den 6 december 1929, fattade Kungl. Majit beslut rörande

byggnadsbyråns förslag till lånemedlens fördelning. Med bifall till byggnadsbyråns

förslag beviljade Kungl. Majit sålunda genom brev nämnda dag vissa

låneförmedlare lån ur statens bostadslånefond att i enlighet med bestämmelserna

i nyssnämnda kungörelse utgå med högst angivna belopp, under förutsättning

beträffande kommun att, därest jämlikt bestämmelserna i § 74 i förordningen

den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse i stad eller § 73 i förordningen

av samma dag örn kommunalstyrelse på landet så erfordrades, kommunen

erhölle Kungl. Majits tillstånd till lånets upptagande. Brevet innefattade

tillika föreskrift örn de slag av byggnadsföretag, till vilka lånen i huvudsak

skulle utgå. De sålunda beviljade lånen voro följande.

Städer:

Kronor

Kronor

Eskilstuna

för

enskilda egnahem sbyggnader...............

129,900

»

enskilt hyreshus ...................................

10,500

140,400

Gävle

2>

av fonden för större arbetarbostäder

byggnader............................................

uppförda

60,000

Göteborg

»

enskilda egnahemsbyggnader .............

86,500

Halmstad

» » ...........

56,300

kooperativa byggnadsföretag..............

12,700

69,000

Landskrona

>

enskilda egnahemsbyggnader ..............

150,000

Malmö

»

kooperativa byggnadsföretag.................

465,000

Norrköping

Nyköping

» » .................

enskilda egnahemsbyggnader ..............

192,500

29,100

Söderhamn

» » ..............

120,400

Södertälje

s-

enskild egnahemsbyggnad ..................

4,000

Uppsala

»

enskilda egnahemsbyggnader ..............

6,000

Vänersborg

»

» % ............

50,000

»

kooperativt byggnadsföretag..............

33,600

83,600

Västerås

»

enskilda egnahemsbyggnader ..............

70,000

Östersund

»

» » ..............

Kronor

29,000

1,505,500

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 161.

1929 års riksdags

beslut om

ordnande av

viss bostadskredit.

Köpingar:

Kronor

Björkhamre för enskilda egnahemsbyggnader .............................. 18,200

Nynäshamn » » » 11,500

Kronor 29,700

Landskommun:

Backa socken för enskild egnahem sbyggnad................................ 3,700

Kronor 3,700

Enskilda låneförmedlare:

Föreningen Bromma trädgårdar u. p. a. för egnahemsbygg
nader.

.............................................................................................. 65,000

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a.

för kooperativa byggnadsföretag i Stockholm 835,000

» » » » Göteborg 200,000

» » » ■ » Halmstad ...... 168,000

''» » . » » Västerås......... 94,500

Stockholms kooperativa bostadsförening u. p. a. för kooperativt

byggnadsföretag ....................... .............................................

Stuvsta fastighetsägareförening u. p. a. för egnahemsbyggnader

Bostadsföreningen Örebro u. p. a. för kooperativt byggnadsföretag

...........................................................................................

Kronor

1.297.500

500,000

50.000

70.000

1.982.500

Sammanfattning:

Städer ..............................

Köpingar ........................

Landskommun ..............

Enskilda låneförmedlare

........................ 1,505,500

.......................... 29,700

.......................... 3,700

......................... 1,982,500

Summa kronor 3,521,400

Vidare bemyndigade Kungl. Majit i brevet statens byggnadsbyrå att efter

framställning av vederbörande låneförmedlare, med iakttagande av vissa villkor,

i särskilda fall överflytta för visst slag av byggnadsföretag beviljat lån till

annat slag av byggnadsföretag.

I detta sammanhang får jag vidare erinra, att Kungl. Majit genom proposition

nr 214 föreläde 1929 års riksdag förslag till förordning örn svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar m. m. Detta förslag avsåg att

på ett stadigvarande sätt tillgodose behovet av primär- och sekundärkredit för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

egnahem samt av sekundärkredit till bostadskooperationen och för övriga bostadsfastigheter

i städer och andra tätare bebyggda samhällen. Kreditbehovet

skulle enligt förslaget tillgodoses genom inrättandet av en ny kreditorganisation

för bostadsbelåning, som skulle utgöras av en sammanslutning av låntagarna

själva och alltså, ehuru organiserad under statlig medverkan, vara en enskild

kreditinrättning.

Under hänvisning härtill anförde jag i förenämnda proposition nr 217 till

sistnämnda års riksdag bland annat följande.

Det av kristidsförhållandena föranledda extraordinära behovet av bostadsproduktion

syntes dåmera vara praktiskt taget tillfredsställt, och de kreditbehov,

som det gällde att tillgodose, kunde sägas vara av mera normal karaktär.

Beträffande hyreshus i allmänhet syntes en direkt statlig kreditgivning icke

behöva ifrågakomma, och även vad bostadsegnahemmen och bostadskooperationen

anginge syntes utvecklingen hava lett därhän, att kreditförhållandena

borde kunna i största utsträckning ordnas utan statens direkta långivning. Det

normala kreditbehov, som sålunda förefunnes, syntes kunna tillgodoses genom

den nya organisationen. Den genom bostadslånefonden bedrivna verksamheten

syntes" därför böra avvecklas. Emellertid vore det tydligt, att den nya organisationen

icke kunde omedelbart komma i funktion. Även örn åtgärder för organisationens

bildande vidtoges redan under år 1929, kunde det icke antagas, att

densamma bomme att erhålla någon egentlig omfattning förrän tidigast under

år 1930. Den kunde därför i endast ringa utsträckning bliva av betydelse för

byggnadsverksamheten under sistnämnda år. I den mån behov under samma

år förelåge av understöd för denna byggnadsverksamhet, kunde detsamma således

icke tillgodoses genom den föreslagna organisationen.

I sin i anledning av sistnämnda proposition avlåtna skrivelse nr 235 åberopade

riksdagen vad jag sålunda anfört.

Sedermera biföll riksdagen i skrivelse den 4 juni 1929 i huvudsak Kungl.

Maj:ts proposition nr 214, varefter Kungl. Majit genom beslut den 3 augusti

1929 (nr 256) utfärdade förordning om Svenska bostadskreditkassan och örn

bostadskreditföreningar. Därefter har på därom i förordningen föreskrivet

sätt interimistisk styrelse utsetts för nämnda kassa.

1 skrivelse den 12 december 1929 har statens byggnadsbyrå, såsom jag förut Förslag om

erinrat, framlagt förslag i fråga om beredande av medel för lån ur statens bostädslånefond

för år 1931.

I skrivelsen berör byrån till en början frågan om behovet av fortsatta åt- Statens

gärder från statens sida för förbättrande av läget på bostadsmarknaden och 5S8"a 8

anför därvid inledningsvis följande.

Frågan örn långivningen ur nämnda fond hade under de senare åren kommit

att bedömas ur något ändrade sjmpunkter mot de ursprungliga. När fonden inrättades

år 1920, åsyftades därmed allenast att främja den bostadsproduktion,

som påkallades med hänsyn till då rådande kristidsförhållanden på bostadsmarknaden.

Efter hand och i den mån som bostadsbristen minskats eller i vissa

orter övervunnits, hade emellertid långivningen kommit att tjäna kreditändamål

av beskaffenhet att böra fyllas genom anordningar av stadigvarande natur.

Alltsedan år 1926 — då jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande sakkunniga till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 161.

kallades inom socialdepartementet för att verkställa utredning om anordningar

för tillgodoseende av detta kreditbehov — hade byrån givit uttryck åt uppfattningen,

att långivningen i fråga borde fortgå, intill dess andra anordningar

av stadigvarande natur träffats, som vore ägnade att tillgodose motsvarande

kreditbehov, nämligen företrädesvis behovet av kredit för bostadskooperationen

samt för bostadsegnahem i städer och stadsliknande samhällen. När denna nya

situation inträdde, borde långivningen ur bostadslånefonden avvecklas.

Att de av byggnadsbyrån sålunda framförda synpunkterna även vunnit

Kungl. Maj:ts och riksdagens gillande syntes framgå av lånefrågans behandling

vid 1929 års riksdag, vid vilken, bland annat, spörsmålet örn sekundärkreditens

stadigvarande ordnande erhållit sin lösning.

Byggnadsbyrån anför härefter, att byrån, som icke haft anledning att frångå

sin tidigare uppfattning örn förutsättningarna för den statliga långivningens

avveckling, ansett sig böra i första hand söka utröna, huruvida den vid 1929 års

riksdag beslutade nya kreditorganisationen kunde förväntas bliva i stånd att

inom så nära tid övertaga de uppgifter, vilka långivningen ur statens bostadslånefond

hittills haft att fylla, att ett fortsättande av den statliga långivningen

på den grund vore obehövligt. För detta ändamål hade byrån hänvänt sig till

interimsst yr elsen för bostadskreditkassan med anhållan örn ett uttalande i

ämnet. Nämnda styrelse hade därvid under hand framhållit huvudsakligen

följande.

Styrelsen fullföljde för närvarande sin uppgift att snarast möjligt organisera

kassans kreditverksamhet. Det vore dock ännu icke styrelsen möjligt att lämna

några närmare uppgifter angående den tidpunkt, då kassans verksamhet kunde

bliva i stand att i allmänhet ersätta den statliga långivningen för bostadsändamål.

Oavsett den tidsutdräkt, som bildandet av bostadskreditföreningar över

hela landet kunde väntas medföra, syntes det ej heller uteslutet, att tillgodoseendet

av sekundärkreditbehovet även för det färdiga byggnadsbeståndet kunde

befaras komma att inkräkta på möjligheterna att omedelbart och i full utsträckning

tillgodose det särskilda behov av kredit för nyproduktion av egna hem och

kooperativa byggnadsföretag, på vilka byggnadsbyråns verksamhet kommit att

företrädesvis inriktas. Det syntes därför styrelsen lämpligt, att — därest statens

bistånd på detta område funnes böra oavbrutet lämnas i dittills tillämpad

utsträckning — den direkta statliga långivningen för dessa ändamål utsträcktes

ännu någon kortare tid. Först med ledning av därunder vunnen erfarenhet angående

utvecklingen av bostadskreditkassans rörelse syntes möjlighet föreligga

att fatta definitiv ställning till fragan örn tidpunkten för den statliga låneverksamhetens

slutliga avveckling.

Till belysande av läget på bostadsmarknaden lämnar byggnadsbyrån vissa

uppgifter dels angående nytillkomna bostadslägenheter, dels angående den befintliga

bostadstillgången.

I det förra hänseendet meddelar byggnadsbyrån en del bostadsstatistiska uppgifter

avseende städer och stadsliknande samhällen. Uppgifterna hava lämnats

av socialstyrelsen och återfinnas i Sociala meddelanden 1929, nr 4 och 12.

Byrån återgiver först en tablå över antalet nytillkomna bostadslägenheter i

städer och stadsliknande samhällen under vart och ett av åren 1920—1928 samt

under år 1913, vilket års siffror ansetts såsom en god utgångspunkt för jämförande

indexberäkningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161. 9

Med avseende å tablån, vilken här återgives, må anmärkas, att med smålägenheter

avses lägenheter örn högst två rum och kök.

1913

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

Antal tillkomna bo-

stadslägenheter......

8,594

4.524

6,365

6,360

9,461

11,901

13,068

14,221

15,095

16,399

Index .....................

Antal tillkomna små-

100

53

74

74

110

138

152

165

176

191

lägenheter ............

5,957

3.293

4,656

3,974

5,595

7,783

8,991

10,427

11,293

12,551

I % av samtliga ......

69.3

72.8

73.ä

62.5

59.1

65.4

68.8

73.s

74.8

76.5

Index .....................

100

55

78

67

94

131

151

175

190

211

Antalet nytillkomna lägenheter vore sålunda år 1928 91 procent större än

år 1913. Om siffrorna i fråga ställdes i relation till befolkningssiffrorna, hade

antalet per 10,000 invånare nytillkomna lägenheter under de båda jämförelseåren

ökats från 49 till 72 eller med 46.9 procent.

För enbart de större städerna (med över 10,000 invånare) hade antalet nytillkomna

lägenheter ökats från 6,155 (index 100) år 1913 till 13,476 (index

219) år 1928. I förhållande till invånarantalet hade antalet nytillkomna lägenheter

i dessa städer ökats proportionsvis mera än i samtliga orter, nämligen, per

10,000 invånare, från 49 år 1913 till 85 år 1928 eller med cirka 74 procent.

Vidare återgives av byggnadsbyrån en tablå, utvisande antalet nytillkomna

lägenheter örn ett rum och kök i procent av hela antalet nytillkomna lägenheter

i samtliga redovisade orter under år 1913 och 1920—1928. Enligt tablån har

denna lägenhetsgrupps relativa andel i totalproduktionen under de senaste åren

stigit icke obetydligt och för år 1928 nått upp till 1913 års siffra (30.8 %).

Byggnadsbyrån meddelar härefter vissa uppgifter rörande den icke-spekulativa

byggnadsverksamhet, som bedrives av stat, kommuner, bostadsföreningar,

stiftelser med flera, samt påpekar därvid bostadskooperationens absoluta och

relativa frammarsch. Dess relativa andel i den icke-spekulativa lägenhetsproduktionen

hade ökats från 17.6 procent år 1924 till 72.8 procent år 1928.

Till belysande av bostadstillgången har byggnadsbyrån härefter anfört följande.

Sedan ett antal år hade socialstyrelsen hos vederbörande myndigheter i våra

städer gjort förfrågan, huruvida tillgången på lägenheter vore att anse såsom

»otillräcklig», »knapp» eller »tillräcklig». Sedan år 1925 hade också termen

»god» upptagits. För att kunna siffermässigt bestämma bostadstillgången hade

man ersatt de erhållna omdömena med siffrorna 1, 2, 3 och 4, därvid 1 motsvarade

otillräcklig, 2 knapp. 3 tillräcklig och 4 god. Medelst dessa siffror hade

uPPgjorts följande tablå, vilken avsåge den genomsnittliga tillgången på smålägenheter

örn högst två rum och kök vid tiden strax efter den 1 oktober under

vart och ett av åren 1923—1929 i å ena sidan de 36 större städerna och å den

andra övriga, mindre städer.

1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929

större städer.................. 1.47 1.59 1.78 1.86 2.39 2.47 2.17

mindre » .................. 2.45 2.55 2.75 2.86 2.86 2.83 2.78

Ehuru siffror av denna art icke medgåve allt för långt gående slutsatser,

återspeglade de dock — anför byggnadsbyrån — på ett omisskännligt sätt den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

gradvisa förbättring i tillgången på smålägenheter, som tvivelsutan ägt rum i

städerna från år 1923 till åren 1927-—1928. I fråga örn de mindre städerna

hade siffrorna för åren 1928 och 1929 sjunkit en obetydlighet. Beträffande de

större städerna åter vore sänkningen från år 1928 till år 1929 icke alldeles

oväsentlig (resp. 2.47 och 2.17).

o Man syntes, däri hava ett stöd för uppfattningen, att viss försämring av tillgången

på smålägenheter gjort sig märkbar under den senaste tiden. I allt fall

lämnade dessa silf ror ingalunda stöd för antagandet, att behovet av smålägenhetsproduktion

för närvarande skulle vara mindre än år 1928.

I samma riktning talade även vissa av socialstyrelsen meddelade uppgifter

om hyresnivån för smålägenheter, vilken enligt de kommunala myndigheternas

bedömande i stort sett vore stillastående. Å de relativt fåtaliga orter, där förändringar

sedan föregående år konstaterats, hade tendensen varit svagt stigande

snarare än fallande.

Nämnas kunde slutligen, att antalet i kommunala nödbostäder omhändertagna

familjer och personer den 10 oktober 1929 enligt socialstyrelsens uppgifter

utgjort 219 respektive 1,225 (11 städer). Motsvarande siffror för samma

tidpunkt år 1928 hade varit 250 och 1,465 (14 städer).

Till ytterligare belysning av frågan örn bostadstillgången hänvisar byggnadsbyrån

till några utdrag ur de framställningar örn lån ur statens bostadslånefond,

som av olika kommuner ingivits närmast före den 1 november 1929. Av

dessa utdrag inhämtas följande.

Eskilstuna: Bostadsbrist vore fortfarande rådande inom staden. Till följd

därav vore ett flertal familjer inhysta i s, k. nödfallsbostäder, varjämte en del

bostadslägenheter borde utdömas, vilket dock icke kunde ske, förrän bostadsbristen

lindrats.

Gävle: Stor efterfrågan på smålägenheter vore alltjämt rådande. Härtill

bomme, att ett icke obetydligt antal mindervärdiga lägenheter ännu användes

i bostadsmarknaden, ehuru deras utrangerande vore av behovet synnerligen

påkallat.

Halmstad: Ett stort antal familjer i staden måste fortfarande bo i »nödbostäder»

på grund av för ringa tillgång på smärre lägenheter. Fortfarande rådde

brist särskilt på smålägenheter upp till tre rum och kök, vadan fortsatt produktion

av dylika lägenheter vore önskvärd.

Landskrona: En betydande brist av smålägenheter förefunnes. I början av

september månad 1929 hade bostadsförmedlingen till drätselkammaren anmält,

att ett 50-tal sökande till lägenheter örn två rum och kök eller ett rum och kök

icke kunde tillfredsställas på grund därav, att inga lägenheter av sådan storlek

anmälts hyreslediga. Genom annons i stadens tidningar hade vederbörande

husägare anmodats att till bostadsförmedlingen anmäla eventuellt lediga lägenheter.

Med anledning därav hade anmälan inkommit om två lediga lägenheter.

Bostadskris syntes därför vara förestående. Det försämrade läget beträffande

smålägenheter syntes sammanhänga med stadens industriella utveckling.

Malmö: Av bostadsförmedlingens rapport för tredje kvartalet 1929 framginge,

att efter oktoberflyttningen samma år hos bostadsförmedlingen kvarstode

en anmäld brist av 105 enrums- och 13 tvårumslägenheter, under det att på

bostadslägenheter av större typ förefunnes något överskott. I stadens nödbostäder

kvarbodde 24 familjer, och inom staden lunnes dessutom omkring 160

mindre lägenheter, vilka hälsovårdsnämnden ansåge böra utdömas såsom bostäder

men vilka på grund av rådande bostadsbrist dock tills vidare fått bebos.

Statistiskt funnes alltså för det dåvarande en brist av 278 smålägenheter.

Norrköping: Tillgången på lägenheter intill 2 rum och kök vore fortfarande

otillräcklig, vilket framginge därav, att 26 familjer vöre inhysta i provisoriska

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161.

11

bostäder. Vidare funnes en del undermåliga mindre bostadslägenheter, som

inom den närmaste tiden torde komma att utsynas.

Nyköping: Bostadsbristen i staden hade under året lättat, men brist rådde

alltjämt på smålägenheter. Den 1 oktober 1929 hade ännu funnits 11 familjer,

bestående av 38 personer, provisoriskt inkvarterade genom kommunens försorg.

Söderhamn: Bostadsfrågans läge i staden vore fortfarande mycket otillfredsställande

beträffande lägenheter om 1—3 rum och kök.

Södertälje: Tillgången på smålägenheter inom staden vore alltjämt otillräcklig,

och många av de befintliga smålägenheterna vore av dålig beskaffenhet,

varför behov förelåge för produktion av goda sådana lägenheter.

Uppsala: Beträffande lägenheter örn 1 rum och kök vore en tämligen kännbar

brist alltjämt rådande. Detta förhållande komme bland annat till uttryck

däri, att efter den 1 oktober 1929 10 familjer, bestående av tillsammans 39 personer,

fortfarande härbärgerades i stadens nödbostäder.

Vänersborg: På grund av bostadsbrist hade den 1 oktober 1929 8 familjer

måst av staden omhändertagas. Bristande tillgång förelåge särskilt på en- och

tvårumslägenheter.

Västerås: En inom staden verkställd utredning hade visat, att sedan åren

1924 och 1925 å ena sidan beboelsen i starkt befolkade lägenheter något uttunnats,

men att å andra sidan den genomsnittliga beboelsetätheten i staden

ökats från 135 till 141 boende per 100 rum, vilken siffra betydligt överstege

medeltalet för riket.

Östersund: Brist på smärre bostäder förefunnes fortfarande i staden, vilket

hade till följd att en del därstädes anställda personer vore bosatta i Ås och

Frösö socknar.

Björkhamre köping: Inom köpingen rådde fortfarande en tämligen konstant

bostadsbrist, framför allt på praktiska och hygieniska bostäder.

Byggnadsbyrån förklarar även, att de år 1929 ingivna framställningarna örn

lån ur statens bostadslånefond i det stora hela synts byrån väl grundade och

att byrån därför ej skulle hava tvekat att i större omfattning, än som skett, tillstyrka

bifall till desamma, därest bostadslånefondens disponibla tillgångar hade

medgivit det.

Med stöd av det anförda yttrar härefter byrån, att enligt dess uppfattning

tidpunkten för den slutliga avvecklingen av långivningen ur statens bostadslånefond

ännu icke uppnåtts och att alltså medel ur densamma fortfarande böra i

viss omfattning ställas till förfogande.

Vad angår storleken av det belopp, som kan antagas bliva erforderligt för

utlåning under år 1931 ur bostadslånefonden, har byggnadsbyrån uttalat sig

på följande sätt:

Försiktigheten bjöde, att nämnda belopp ej sattes lägre än 3,000,000 kronor,

I betraktande av att- svenska bostadskreditkassan kunde beräknas komma att i

någon utsträckning tillgodose det kreditbehov, varom fråga vore, syntes emellertid

nämnda belopp för statlig utlåning förslå. Byrån förutsatte, att de medel,

som eventuellt komme att anvisas, liksom dittills varit fallet finge av bostadslånefonden

disponeras såsom lån ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Någon

ny överföring av medel ur rusdrycksmedelsfonden syntes ej påkallas, utan torde

till bostadslånefonden inflytande räntor och amorteringar, enligt vad byrån

under hand inhämtat från statskontoret, därtill förslå.

Med avseende å lånevillkoren har byggnadsbyrån ansett, att bestämmelserna

i 1929 års kungörelse böra gälla i huvudsak oförändrade. Dock har

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Socialstyrelsen.

byrån — förutom de ändringar av fastställda data, som enligt sakens natur

påkallas — förordat vissa smärre ändringar. Härom har byrån anfört följande.

Enligt de senare årens kungörelser i ämnet hade ansökan om lån för visst

år skolat ingivas senast den 1 november näst föregående år. Denna regel syntes

böra upprätthållas beträffande huvuddelen av lånemedlen. Därjämte syntes

emellertid möjlighet böra öppnas att i fråga om någon del av det disponibla

beloppet, förslagsvis 1,000,000 kronor, inkomma med ansökningar vid ett tidigare

datum, exempelvis den 1 juli 1930. Lån av dessa medel syntes böra få

disponeras även för byggnadsföretag, som påbörjades redan under nämnda år.

Vad räntefoten för lånen anginge, utgjorde denna sedan länge 5 procent;

annuiteten, amorteringskvoten alltså inbegripen, vore 6V2 procent. Någon

ränte- eller amorteringsfrihet hade under senare år ej medgivits. En räntefot

av 5 procent torde för närvarande ungefär motsvara den ränta, som erhölles å

den del av rusdrycksmedelsfonden, vilken utlånats mot annan säkerhet. Byggnadsbyrån

hade emellertid vid flera tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,

att det stöd, som nu ifrågavarande statliga verksamhet åsyftade att

bereda, borde begränsa sig till att tillhandahålla en ordnad kredit, där tillgång

till sådan eljest saknades. Denna kredit borde därför ej lämnas mot billigare

ränta, än densamma skulle betinga vid ändamålsenligt organiserad sekundär

kreditgivning på den öppna marknaden. Genom inrättandet av svenska bostadskreditkassan

hade dylik långivning erhållit en därför avpassad organisation.

Om ytterligare medel enligt byggnadsbyråns förslag anvisades till statens

bostadslånefond, kunde nämnda kassa förväntas komma att — dock endast

under någon kortare tid och i mindre omfattning — bedriva låneverksamhet

jämsides med den genom bostadslånefonden utövade. Det kunde då ej anses

lämpligt, att ränteskillnaden mellan de olika lånen bleve alltför stor, ty därigenom

skulle ett slags konkurrens kunna anses föreligga mellan de två långivarna,

vilket uppenbarligen ej vore önskvärt. Att döma av nu rådande räntesatser

på penningmarknaden syntes det uteslutet, att kassan skulle kunna erbjuda

sina låntagare krediter mot en ränta av allenast 5 procent. Räntefoten

för lån ur bostadslånefonden torde ej behöva exakt anpassas efter kassans låneräntor,

ty utom inteckningssäkerheten förefunnes beträffande lånen ur bostadslånefonden

en ytterligare säkerhet i det ansvar vederbörande låneförmedlare

måste ikläda sig. Det syntes dock ej obilligt, att åtminstone större delen av förvaltningskostnaden

bestredes av låntagarna. Räntesatsen syntes därför böra

höjas till öVz procent. Annuiteten borde i så fall höjas från 6V2 procent till

7 procent av ursprungliga lånebeloppet.

Över byggnadsbyråns framställning har socialstyrelsen till följd av remiss

avgivit utlåtande den Bl december 1929.

Däri har socialstyrelsen inledningsvis anfört, att ett ställningstagande till

framställningen syntes böra bliva beroende av dels huruvida jämväl under år

1931 kunde antagas föreligga det särskilda behov av kredit för nyproduktion

av egna hem och kooperativa byggnadsföretag, varpå byggnadsbyråns verksamhet

hitintills företrädesvis inriktats, dels i vad mån svenska bostadskreditkassan

under samma tid kunde tänkas vara i stånd att tillgodose även ett sådant

kreditbehov.

Beträffande sistnämnda fråga framhåller socialstyrelsen, att det icke av det

av bostadskreditkassans interimsstyrelse gjorda, i det föregående återgivna uttalandet

framginge, huruvida styrelsen ansåge, att den direkta statliga långiv
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 161. 13

ningen å förevarande område borde omfatta även år 1931, samt att det därför

vore önskligt, att uttalandet bleve närmare preciserat.

Socialstyrelsen har härefter bekräftat riktigheten av de statistiska uppgifter

över byggnadsverksamheten och andra företeelser på bostadsmarknaden, vilka

byggnadsbyrån åberopat, samt i anslutning därtill anfört följande.

I likhet med byggnadsbyrån ansåge jämväl socialstyrelsen, att föreliggande

siffror ingalunda lämnade stöd för ett antagande, att behovet av smålägenhetsproduktion

för närvarande skulle vara mindre än år 1928. Däremot kunde man

ställa sig mera tveksam till, i vad mån de något ogynnsammare omdömen, kommunalmyndigheterna

i några större städer avgivit i fråga örn bostadstillgången

vid oktoberflyttningen 1929 i jämförelse med bostadssituationen ett år tidigare,

verkligen kunde tagas som bevis för en faktisk försämring av tillgången på

smålägenheter under den senaste tiden. Med hänsyn till dessa uppgifters subjektiva

karaktär syntes man icke böra tillmäta angivna skiftningar alltför stor

betydelse, låt vara att den minskning i tillgången på billiga smålägenheter,

som under de senaste åren framträtt i huvudstaden såsom en följd av de ökade

rivningarna och bostadsproduktionens starka inriktning på moderna smålägenheter,

även i någon mån gjort sig gällande i en del större landsortsstäder. Den

vid olika tidpunkter föreliggande efterfrågan å bostäder sammanhängde nämligen

till en avsevärd del med den sedan åtskilliga år pågående kraftiga höjningen

av de mindre bemedlades bostadsstandard, vilken ekonomiskt möjliggjordes

genom reallönens betydande ökning för industriarbetare och med dem

jämställda. Då frågan huru länge en dylik utveckling skulle kunna fortgå

undandroge sig varje exakt bedömande, borde givetvis en viss försiktighet iakttagas

såväl när det gällde att bedöma den sannolika bostadsefterfrågan vid en

så pass avlägsen tidpunkt som år 1931, som när det vore fråga örn att planera

hjälpåtgärder för tillgodoseende av ifrågavarande bostadsbehov. Det ville emellertid

synas, som örn även med nödig förtänksamhet och försiktighet i förevarande

avseenden statens byggnadsbyrås hemställan skulle kunna i princip

bifallas. Framställningen avsåge ju ej beviljande av särskilda medel till främjande

av viss småbostadsproduktion utan allenast ett medgivande att för sådant

ändamål få disponera visst belopp av till bostadslånefonden inflytande räntor

och amorteringar, vilka under alla omständigheter måste erhålla viss räntebärande

placering. Därest det längre fram skulle visa sig, att bostadsmarknaden

under år 1931 sannolikt komme att befinna sig i ett sådant läge, att småbostadsproduktionen

icke alls eller blott i begränsad utsträckning kunde anses

erbjuda ur ekonomiska och sociala synpunkter lämpliga objekt för placering av

statsmedel, syntes hinder ej möta att inom ramen av det gjorda medgivandet

vidtaga av omständigheterna betingade inskränkningar och omläggningar. I

sådant syfte syntes det dock önskvärt, att under år 1930 ansökningar örn lån

icke infordrades till en tidigare tidpunkt än den 1 november. Först efter

oktoberflyttningen syntes man nämligen med någon grad av visshet kunna bedöma

bostadsmarknadens sannolika läge under nästföljande år.

Under nu angivna förutsättningar samt under antagande av att svenska bostadskreditkassan

icke kunde beräknas komma att i större utsträckning tillgodose

här ifrågavarande kreditbehov har socialstyrelsen för sin del tillstyrkt

statens byggnadsbyrås hemställan örn anvisande för budgetåret 1930/1931 av

vissa medel för främjande av småbostadsproduktionen.

Härefter har infordrat utlåtande i ärendet den 9 januari 1930 avgivits av statskontoret.

statskontoret, som därvid i huvudsak yttrat följande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Departements
chefen.

Det kunde knappast anses uteslutet, att den nybildade kreditorganisationen

för bostadsändamål kunde bliva färdig att övertaga den med anlitande av

statens bostadslånefond dittills bedrivna låneverksamheten från det år, under

vilket de nu avsedda nya lånen skulle börja att utlämnas, eller år 1931. Statskontoret

hade vidare svårt att föreställa sig, att, även örn så ej skulle bliva

fallet, det avbrott i långivningen, som genom bostadslånerörelsens upphörande,

innan bostadskreditkassan trädde i verksamhet, skulle uppstå, vore ägnat att

medföra några allvarligare följder för bostadsproduktionen. Statskontoret

måste därför ställa sig betänksamt till det nu framlagda förslaget örn ytterligare

anvisande av medel för fortsatt utlåning ur statens bostadslånefond.

Skulle emellertid ett dylikt avbrott i möjligheten att erhålla lån för bostadsändamål

anses komma att utöva en alltför menlig inverkan på bostadsproduktionen

— något som statskontoret icke hade möjlighet att mera ingående bedöma

— ville statskontoret icke motsätta sig vidtagandet av åtgärder för fortsatt

utlåning från bostadslånefonden även under år 1931.

Med sitt förslag att räntesatsen för de nya lånen från bostadslånefonden

skulle höjas till öVa procent och annuiteten i så fall utgå med 7 procent av ursprungliga

lånebeloppet syntes byggnadsbyrån hava avsett att göra övergången

från den dittillsvarande lånerörelsen till den kreditgivning, som komme att

bliva föremål för bostadskreditkassans verksamhet, smidigare. Denna höjning

av räntesatsen syntes emellertid —- såvitt statskontoret kunde bedöma — komma

att medföra, att någon större efterfrågan från kommunernas sida på lån från

fonden knappast torde vara att förvänta.

De nu ifrågasatta nya lånemedlen syntes endast böra anvisas under den

förutsättningen, att bostadskreditkassan icke vid den tidpunkt, då ansökningar

örn nya lån skulle vara ingivna — vilken tidpunkt statskontoret ansåge böra

som dittills fastställas till den 1 november — trätt i sådan funktion, att kassan

kunde tillgodose föreliggande kreditbehov.

Vad frågan örn tillgängliga medel beträffar har statskontoret meddelat, att

under budgetåret 1930/1931 beräknades å statens bostadslånefond i amorteringar

och räntor inflyta sammanlagt 4,700,000 kronor.

Då år 1929 tillskapades en organisation för ordnande på ett stadigvarande

sätt av statens medverkan beträffande bostadskrediten i förevarande hänseenden,

avsågs givetvis, att denna organisation skulle ersätta den medelst anlitande

av statens bostadslånefond sedan åtskilliga år bedrivna statliga låneverksamheten.

Emellertid förutsattes det från början, att det måste taga viss tid,

innan den nya organisationen kunde träda i funktion. Med hänsyn därtill ansågs

den genom fonden bedrivna kreditgivningen böra fortsättas även för år

1930. Såsom framgår av det föregående, har nu emellertid statens byggnadsbyrå

ansett omständigheterna motivera en statlig kreditgivning från bostadslånefonden

också under år 1931.

Av byggnadsbyråns utredning framgår, att det fortfarande på flera platser

förefinnes viss knapphet på bostäder, särskilt vad angår smålägenheter, och att

det alltjämt måste anses önskvärt, att medel finnas tillgängliga för att, i den

mån det prövas lämpligt, användas till åtgärder från det allmännas sida för

bostadsproduktionens främjande. Även örn det numera kan antagas, att ifrågavarande

kreditbehov kommer att under år 1930 kunna i stor utsträckning fyllas

genom den nya kreditorganisationen, lärer det kunna förekomma fall, där så

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

icke kan ske men där kredit är nr social synpunkt önskvärd. På grund härav

synes det böra möjliggöras, att den genom bostadslånefonden bedrivna statliga

kreditgivningen kan i någon utsträckning fortgå även för år 1931. Givetvis

bör det emellertid noga tillses, att denna kreditgivning i enlighet med vad nu

anförts blir rent supplerande till bostadskreditkassans verksamhet, så att någon

slags konkurrens icke ifrågakommer. Garanti för att detta beaktas föreligger

däri. att det är Kungl. Majit, som för varje år fördelar lånemedlen; det gäller

ju här endast att bereda möjlighet för Kungl. Majit att vidtaga åtgärder, därest

sådana skulle finnas erforderliga.

Vad angår storleken av det belopp, som för nu angivna ändamål bör ställas

till förfogande, är det uppenbart, att med hänsyn till vad jag här framhållit

det av byggnadsbyrån föreslagna beloppet kan betydligt reduceras, förslagsvis

till 1,000,000 kronor. Detta belopp kan disponeras av de till bostadslånefonden

inflytande amorteringarna och räntorna för år 1930.

Vidkommande lånevillkoren synes anledning i stort sett saknas att frångå

de grunder, som tillämpats beträffande utlåningen för år 1930. Då jag lika med

byggnadsbyrån anser, att ifrågavarande lån numera avse att täcka det normala

behovet av en ordnad kredit och att man därför icke bör för dessa lån bevilja

förmånligare villkor, än som skulle gälla vid ändamålsenligt organiserad kredit

i öppna marknaden, biträder jag emellertid byggnadsbyråns förslag att för

de nya lånen höja räntesatsen från 5 till Kh procent samt i anledning därav

öka annuiteten från 6V2 till 7 procent, I övrigt torde de för år 1930 gällande

bestämmelserna böra i huvudsak bibehållas med de ändringar i fråga örn data,

som påkallas av sakens natur. Med hänsyn till vad socialstyrelsen anfört synes

mig skäl icke föreligga att möjliggöra något undantag med avseende å den tid,

då ansökan om lån ur fonden senast skall till byggnadsbyrån ingivas. Denna

tidpunkt synes alltså böra för alla fall vara den 1 november 1930.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för år 1931 må, till beredande av nya lån ur statens bostadslånefond

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående

angivna grunder, av de till fonden inflytande amorteringarna

och räntorna för år 1930 disponeras ett belopp av högst

1,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Natt och Bag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen. s. 4 i texten
  2. SU 1930:138 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte en i ämnet väckt motion. s. 8 i texten