Sök i Ratio Lex

Angående avstående från visst ersättningskrav mot jägmästaren i Halmstads revir C. E. L. von Sydoui

1930-02-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:172, Angående avstående från visst ersättningskrav mot jägmästaren i Halmstads revir C. E. L. von Sydoui

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

1

Nr 172.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående från

visst ersättningskrav mot jägmästaren i Halmstads revir C. E.

L. von Sydoui; given Stockholms slott den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. .Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

I en med domänstyrelsens skrivelse den 21 september 1929 till Kungl.

Majit överlämnad framställning har jägmästaren i Halmstads revir Carl

Eric Ludvig von Sydow anhållit, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder i

syfte att von Sydow bleve förklarad fri från ersättningsskyldighet till statsverket

för av honom under år 1920 i egenskap av jägmästare i Porjus revir

på kredit försålt virke.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 139 haft. (Nr 172.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 21 september 1929 av domänstyrelsen

och den 6 november 1929 av statskontoret.

Enligt vid tiden för ifrågavarande virkesförsäljningar gällande författningar—-förordningen

den 26 januari 1894 (nr 17) angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket, §§ 47 och 50, samt instruktionen

för skogsstaten den 8 oktober 1918 (nr 950) § 26 — äger jägmästare att

under hand till ortens pris från kronans skogar sälja virke till mindre

belopp ävensom skogsavfall m. m. Vid försäljning av skogsalster genom

skogsstatstjänstemans försorg får det försålda dock icke utlämnas, förrän

köpeskillingen blivit gulden eller säkerhet därför blivit ställd. Närmare

bestämmelser härom funnos vid angivna tid meddelade i domänstyrelsens

cirkulär den 24 januari 1919, nr 1, i vilket cirkulär såsom villkor för

kredit till köparen stadgades, att denne skulle i jägmästarens förvar mot

kvitto överlämna bankgaranti, depositionsbevis eller garantibrev av viss

lydelse eller ock ställa till vederhäftigheten styrkt borgen.

I förevarande fall har vederbörande jägmästare, efter det han under

hand försålt vissa virkespartier fran kronans såg i Porjus, underlåtit att

före desammas avlämnande till köparen avfordra denne säkerhet för köpeskillingen.

Sedan köparen därefter råkat i konkurs, har fråga uppkommit

örn skyldighet för jägmästaren att ersätta kronan den skada, som genom

jägmästarens berörda underlåtenhet blivit kronan tillskyndad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande.

Såsom jägmästare i Porjus revir ålåg det von Sydow att, förutom sina övriga

tjänsteåligganden, förvalta kronans såg i Porjus och sköta försäljningarna

därifrån. Vid mindre försäljningar från kronsågen erlades likviden

kontant å sågkontoret i samband med virkets avhämtning. Ofta återkommande

leveranser till större kunder, bland dem aktiebolaget Porjus

smältverk, betalades däremot icke vid utlastning eller avhämtning

utan sammanfördes, efter det kvantitetsuppgifterna från sågen insänts till

revirexpeditionen i Gällivare, å månadsräkningar. Först sedan dessa av

köparna godkänts, utskrevos försäljningssedlar i vanlig ordning. Någon

säkerhet för den sålunda lämnade månadskrediten avfordrades icke köparna.

Så länge köparna voro kreditvärdiga, märktes ej olägenheten av detta

försäljningssätt. Under år 1920 började emellertid betalningarna från aktiebolaget

Porjus smältverk att bliva oregelbundna. Under maj och juni

månader utlämnades sålunda virke från sågen till ett belopp av 2,764 kronor

47 öre, som icke av bolaget betalades, varför von Sydow i oktober utskrev

försäljningssedel å beloppet och anmälde försäljningen till länsstyrelsen

för uppbörd. Under senare halvåret 1920 utlämnades till bolaget

ytterligare virke från sågen, nämligen under juli till värde av 1,494

kronor 81 öre, under oktober till värde av 1,138 kronor 20 öre, under november

till värde av 4,275 kronor 69 öre och under december till värde av

50 kronor 53 öre, eller sålunda till värde av sammanlagt 6,954 kronor 23

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

3

öre. Priserna ä detta virke fastställdes av domänstyrelsen i skrivelse den

11 september 1920, varefter det ander juli månad utlämnade virket av

jägmästaren fakturerades den 31 oktober 1920 i samband med försäljningarna

under nämnda oktober månad. Emellertid kunde bolaget icke betala

vare sig den till länsstyrelsen för uppbörd anmälda fordringen å

2,764 kronor 47 öre eller de av jägmästaren utställda räkningarna å tillhopa

6,954 kronor 23 öre. I mitten av februari månad 1921 utsände bolaget därefter

meddelande örn, att det instälit betalningarna. Bolaget försattes sedermera

i konkurs, i vilken kronans ifrågavarande fordringar bevakades,

men erhöll kronan ej utdelning i konkursen.

Efter anmodan av domänstyrelsen att inkomma med förklaring över det

förhållandet att omförmälda virkespartier med ett värde av tillhopa 6,954

kronor 23 öre utlämnats till bolager utan att för köpeskillingen, som icke

erlagts kontant, ställts vare sig skuldsedel eller säkerhet och utan att försäljningssedlar

utskrivits, anförde von Sydou> i skrivelse till domänstyrelsen

den 19 juli 1921 följande.

Sedan kronosågen år 1919 börjat leverera virke till de olika statsverken

och till enskilda i Porjus, hade även förekommit, att virke levererats till

aktiebolaget Porjus smältverk. Då virket vid lastningen mättes i längdmeter

av de olika dimensionerna men betalningen skulle erläggas efter

visst pris per kubikfot, hade det varit omöjligt att mottaga betalning kontant,

utan betalning hade lämnats först, då räkningen hade hunnit utskrivas.

Rapporter från sågen hade månadsvis insänts till revirexpeditionen, där

förvandlingen till kubikfot verkställts och räkningar utskrivits och tillställts

köparen. Räkningarna hade punktligt betalats antingen till revirexpeditionen

eller till riksbanken. Sista året hade bolaget begärt att

som förut få köpa sitt virkes- och vedbehov av kronosågen. Enligt styrelsens

bestämmelser i skrivelse nr S. IV. 922 13 6 1919 och S. IV 1505 20 9

1920 hade von Sydow kunnat under hand sälja intill 2,000 kubikfot sågat

virke jämte bakved. Avsikten hade varit att, då denna kubikmassa uppnåtts

eller senast i början av det nya året, utskriva försäljningssedel på

det under året levererade virket, då förbindelse även skulle avlämnas av

bolaget på det då fixerade beloppet. Emellertid hade bolaget kommit på

obestånd, innan någon förbindelse hunnit avlämnas.

Att alla räkningarna ej hunnit omedelbart tillställas köparen hade icke

berott på von Sydow. Han hade nämligen ej från domänstyrelsen fått

meddelande örn priser förr än i september månad och hade ej ansett sig

kunna neka en så pass stor kund som bolaget leverans av virke, endast

på den grund att han ej fått priser fastställda, särskilt då köparen

erbjudit sig betala de priser som bomme att åsättas virket. Von Sydow

hade ej ansett sig befogad sälja efter 1919 års lägre prisnota.

Von Sydow hade visserligen kunnat inställa leveransen i november, då

det visat sig, att bolaget betalade endast en del av de räkningar, han

tillsänt bolaget, men han hade å andra sidan ej gärna velat gå miste

örn leveransen, då brädgården börjat bliva full, avsevärda försäljningar

till andra ej förekommit och virkespriserna på andra håll börjat visa

symptom på nedgång.

Av vad som anförts torde framgå, att anledningen varför försäljningssedlar

ej utskrivits vore, att von Sydow ej ansett leveransen avslutad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

förrän vid årets slut, då den ej uppgått till mer än 1,397.54 kubikfot sågat

virke, vartill komme avfall bestående av 407 kubikmeter bakved och 1.5

kubikmeter sågspån. Anledningen varför säkerhet ej ställts före leveransen

vore, att någon summa då ej kunnat fixeras.

Enligt beslut den 22 januari 1929 har domänstyrelsen sedermera, då så

vitt av handlingarna i ärendet framginge von Sydow vore ansvarsskyldig

för att virke i förevarande fall utlämnats utan att föreskriven säkerhet

för köpeskillingen blivit ställd, anmodat von Sydow att till domänstyrelsen

inbetala den sammanlagda köpeskillingens belopp 9,718 kronor

70 öre jämte därå belöpande ränta, beräknad efter fem procent.

I ovan omförmälda av domänstyrelsen med utlåtande den 21 september

1929 överlämnade ansökning anhåller von Sydow, såsom förut nämnts,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att von Sydow måtte förklaras

fri från ersättningsskyldighet.

I berörda framställning anför von Sydow bland annat följande.

Såsom jägmästare i Porjus revir under åren 1917—1923 ålåg det von

Sydow vid sidan av jägmästarens vanliga tjänsteåligganden att förvalta

kronans såg vid Porjus och sköta försäljningarna därifrån. Porjus hade

vid denna tid en mycket kraftig utvecklingsperiod. Statens kraftverk i

Porjus och Harsprånget likasom ock Porjus smältverk utbyggdes för flera

miljoner, och en mängd byggnader av olika slag uppfördes. Sågens produkter,

som omfattade sågat och hyvlat virke, ved av s. k. bakar, sågspån

m. m. representerade ock, så vitt von Sydow nu kunde minnas, ett årligt

värde av 300,000 å 400,000 kronor.

Inrättande av ett så stort sågverk för kronans räkning hade på den tiden

varit en ny sak, varom större erfarenhet saknats. Något system för

bokföring hade icke hunnit utarbetas, och såväl därutinnan som i fråga

örn en mängd andra förhållanden hade det ankommit på jägmästaren att

efter eget bedömande ordna driften på bästa sätt. Att svårigheterna varit

många och arbetet ofta synnerligen påfrestande borde icke fördöljas. En

betydande olägenhet hade legat däri, att revirexpeditionen i Gällivare vore

belägen på 5 mils avstånd från sågen och att jägmästarens assistent

nästan ständigt och jägmästaren själv mycket ofta hade arbete ute i skogarna.

På expeditionen hade i deras frånvaro funnits endast ett skrivbiträde,

som icke varit mäktigt självständigt arbete.

Beträffande betalning för försäljningarna från sågen hade särskilda bestämmelser

icke varit utfärdade, utan hade gällt den allmänna principen

i § 50 av Kungl. Maj:ts förordning den 26 januari 1894 angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket, att skogsalster icke finge avverkas

eller utlämnas förr än köpeskillingen vore betald eller säkerhet därför

blivit ställd. Att i full utsträckning upprätthålla denna princip hade

emellertid icke varit möjligt. Genom omständigheternas makt och med

vederbörandes goda minne hade förhållandena utvecklat sig på följande

sätt.

Vid försäljning hästlassvis från brädgården till smärre köpare hade

sågmästaren genast uträknat virkets pris med ledning av prisnota, som

fastställts av domänstyrelsen; betalningen hade erlagts kontant å sågkontoret.

Vid försäljning vagnslastvis till större förbrukare hade det varit

praktiskt outförbart att fordra kontant betalning före vagnarnas avsändande,

i det att kubikmassan måst uträknas på revirexpeditionen och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 172.

5

fakturorna utskrivas därifrån. Vagnarna hade under tiden icke kunnat

kvarhållas. Enligt vanlig affärskutym hade därför beträffande för vederhäftighet

kände köpare kontant betalning måst likställas med betalning

inom 30 dagar. Större ständiga kunder hade sålunda, likasom vattenfallsstyrelsen

underställda verk, köpt på månadsräkning. Dessa senare hade

erlagt likvid enligt särskild instruktion. Vid leverans till högre belopp än

2,000 kronor hade von Sydow eljest plägat låta likvid erläggas till länsstyrelsen

genom riksbanken, och, om likvid skolat ske först efter viss tid,

hade von Sydow i allmänhet fordrat säkerhet i form av revers eller bankgaranti.

Ibland hade det emellertid hänt, att även större belopp inbetalts

direkt till von Sydow av kunder, som så önskade. Likviden hade på detta

sätt influtit fortare än eljest. Mot formerna för detta betalningssystem

hade aldrig framställts anmärkning.

Väst kraftverken hade aktiebolaget Porjus smältverk varit sågens största

och bästa kund. Till att börja med hade bolaget köpt allt sitt virke från

förädlingsverken i norrländska kustlandet eller längre söder ut. Genom

personlig påverkan hade von Sydow emellertid inom kort lyckats övertyga

bolagets disponent örn att från kronosågen kunde till bolagets fördel

tillgodoses dess behov, och under åren 1919—1920 hade med betydlig

vinst från kronan levererats stora kvantiteter sågat virke m. m. till bolaget.

I de flesta fall hade bolaget erlagt likvid på ovan angivet sätt genom

kontant betalning på månadsräkning, ibland dock även genom insättning

i riksbanken. Huruvida von Sydow i senare fallet avfordrat bolaget

säkerhet, vore honom omöjligt att så långt efteråt minnas. I varje fall

torde så icke hava skett beträffande den leverans på 2,764 kronor 47 öre,

som för inkassering i november 1920 av von Sydow genom överjägmästaren

överlämnats till länsstyrelsen, och för vilken likvid skulle hava skett

i riksbanken den 1 december samma år. von Sydow ansåge sig genom att

överlämna saken till länsstyrelsen hava skilt sig från ärendet. Anledningen

till att inkassering icke på angiven tid skett, vore von Sydow obekant.

Orsaken till att Porjus smältverk i fråga om kreditförsäljningar fått en

mjukare behandling än vad som kommit andra kunder till del, torde för

dem. som kände till dåvarande förhållanden, vara mycket naturlig. Bolaget

hade varit ett efter våra förhållanden storartat miljonföretag, som

stötts av synnerligen starka penninginstitut. Att bevilja ett sådant företag

en kredit på ett eller annat tiotusentals kronor hade icke av någon ansetts

innebära den ringaste risk. Därtill komme, att bolaget varit sågens

största och bästa privata kund, som punktligt fullgjort sina förbindelser

och som det hade synts synnerligen angeläget att få behålla.

Att reviret hos bolaget kommit att få så stora obetalda fordringar, som

skett, hade berott på en särskild omständighet. Då virkespriserna under

1920 ytterligare stigit, hade von Sydow inrapporterat detta till domänstyrelsen

och föreslagit en ny högre prisnota. Samtidigt hade von Sydow

meddelat bolaget, att för sommarens leveranser antagligen komme att

debiteras högre priser än förut. Däremot hade från bolagets sida ingen

invändning gjorts, utan bolaget hade förklarat sig villigt att betala efter

den notering, som kunde komma att av domänstyrelsen fastställas. linder

avvaktan pa den nya prisnotan hade fått anstå med fakturornas utskrivande.

Först i slutet av september 1920 hade von Sydow fått besked örn

de nya priserna, och hade han då ögonblickligen gått i författning örn att

tillställa såväl bolaget som en del andra kunder deras räkningar. Då

bolaget icke i november enligt överenskommelse likviderat samtliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nt 172.

räkningar, hade von Sydow vänt sig till bolagets chef med påminnelser.

Denne hade lovat att genast stöta på huvudkontoret, von Sydow hade därefter

blivit uppehållen med iörklaringar och löiten, men erinrade sig, att

han till bolaget översänt reversblankett med anmodan att ställa borgen

för räkningarnas belopp. Fortfarande hade man ej vetat något örn att bolagets

ställning skulle vara undergrävd, och platschefen själv hade ej anat

något, förrän von Sydow den 18 februari 1921 av bolagets styrelse erhållit

meddelande örn, att bolaget inställt sina betalningar. Samma dag, von Sydow

erhållit detta meddelande, hade han underrättat domänstyrelsen örn

saken och anmält, att reviret hos bolaget hade fordringar på sammanlagt,

6,954 kronor 23 öre för på månadsräkning levererat virke. Fordringen

på 2,764 kronor 47 öre, vilken von Sydow antagit för länge sedan varit betald,

hade icke medtagits.

von Sydow hade redan den 19 juli 1921 till domänstyrelsen avgivit yttrande

i ärendet. De säregna och svåra förhållanden, under vilka von Sydow

under ifrågavarande tid arbetat, torde hava varit för styrelsen

kända, och möjligen hade man ansett von Sydows arbete på tillgodoseende

av statsverkets intressen hava varit värt ett visst erkännande, eftersom

ärendet då icke föranlett någon särskild åtgärd från styrelsens sida. Då saken

nu ånyo blivit aktuell genom styrelsens fordran, att von Sydow skulle

betala 9,71*8 kronor 70 öre jämte ränta, ville von Sydow ej bestrida att rent

formellt sett viss försummelse torde kunna läggas honom till last därigenom

att han ej efter ordalagen följt de för honom gällande instruktioner

rörande fordran på säkerhet vid virkesförsäljningarna. Även örn härmed

skulle från strängt juridisk synpunkt anses löija skadeståndsansvar från

von Sydows sida, syntes emellertid de förhållanden, varunder försummelsen

inträffat, knappast höra föranleda, att detta ansvar gjordes mot honom

gällande.

Det kunde vara sant, att von Sydow icke strikte följt en allmän bestämmelse

i gällande författningar. Såsom von Sydow redan påpekat, hade

denna bestämmelse, som tillkommit på en tid, då kronan ännu icke inlåtit

sig på industriell förädling av skogsprodukter på sätt, som skett i Porjus,

icke varit möjlig att tillämpa. Utan att anmärkning däremot gjorts, hade

bestämmelsen av praktiska och af färshänsyn icke tillämpats. Men därmed

hade frågan, i vad man ersättningsskyldighet i förevarande fall kunde

åläggas von Sydow, ock inträtt i ett annat läge. Det räckte, så vitt

von Sydow kunde förstå, icke att enhart peka på en bestämmelse i reglementet

och, örn denna icke följts, automatiskt fastställa en skadeståndsskyldighet

för den, som icke följt reglementet. Enligt § 47 i nyssnämnda

förordning skulle i regel försäljning från sågen endast skett på auktion

och undantagsvis under hand. Nu hade försäljningarna ordnats efter

mönster av enskilda liknande företag på ett praktiskt och för kronan

vinstgivande sätt med hänsyn tagen jämväl till kundernas bekvämlighet.

Det vore helt naturligt att, när kronan på detta sätt fått njuta samma

fördelar i form av högre priser och ökad omsättning, som enskilda företagare,

kronan ej heller kunde undgå att ikläda sig vissa risker. Med avseende

å dessa ville von Sydow dessutom understryka, att beträffande

fordringen å 2,764 kronor 47 öre den på länsstyrelsen ankommande indrivningen

utan von Sydows förvållande dragit ut på tiden och att törhända

genom snabbare ingripande beloppet kunnat utbekommas. Tillika

ville von Sydow erinra örn de svårigheter, som för revirförvaltaren upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 172.

kommit genom det sena delgivandet från domänstyrelsens sida av prissättningen

från virkesförsäljningarna under år 1920.

von Sydow beklagade mycket, att han icke lyckats helt skydda kronan

för förluster, men sedda i jämförelse med de vinster, som intjänats, vågade

han hävda, att de varit jämförelsevis obetydliga. Bolaget hade ansetts

vara i alla avseenden kreditvärdigt; att denna uppfattning delats av

andra institutioner, framginge bland annat därav, att vattenfallsstyrelsen,

vid bolagets betalningsinställelse haft mångdubbelt så stort belopp att

fordra av bolaget som reviret.

Vid överlämnande av von Sydows framställning har domänstyrelsen

anfört bland annat följande.

Ehuru domänstyrelsen icke kunde frånkänna von Sydow en dryg andel

i den olyckliga utgången av förevarande virkesförsäljningar, ansåge

dock styrelsen, att åtskilliga förmildrande omständigheter kunde åberopas

till hans förmån. Det kunde visserligen synas betänkligt att befria von Sydow

från att ersätta kronans hela förlust, enär detta lätt kunde ingiva

den föreställningen, att det icke vore så allvarligt menat med föreskriften

att av skogstjänsteman under hand försålt virke icke finge utlämnas, förrän

köpeskillingen vore betald eller säkerhet därför ställd. Å andra sidan

borde emellertid bemärkas, att nu ifrågavarande försäljningar verkställdes

under kristiden, då alldeles särskilda förhållanden vörö för handen.

Efter övervägande av samtliga i ärendet förekommande omständigheter

hade domänstyrelsen funnit sig böra tillstyrka von Sydows ansökan att

i förevarande fall bliva befriad från ersättningsskyldighet.

Statskontoret har yttrat:

Statskontoret tiiläte sig erinra, att Kungl. Majit och riksdagen tidigare

haft att pröva ett med det förevarande väsentligen likartat fall. I proposition

till 1925 års riksdag, nr 30, hade Kungl. Majit föreslagit riksdagen

medgiva, att jägmästaren i Kristinehamns revir Erik Danielsson måtte

befrias från honom genom domänstyrelsens beslut den 28 februari 1923

ålagd skyldighet att till Kungl. Majit och kronan utgiva 5,294 kronor 30

öre jämte ränta, under det villkor att han före viss angiven dag till revirets

kassa inbetalade ett belopp av 500 kronor. Danielssons betalningsskyldighet

grundade sig på, att han, efter att hava under hand försålt ett

parti avfallsvirke, underlåtit att före detsammas avforsling till köparen

avkräva denne säkerhet för köpeskillingen. Sedan köparen råkat i konkurs,

hade Danielsson genom domänstyrelsens ovanberörda beslut ålagts

ersätta kronan den skada, som genom Danielssons berörda underlåtenhet

blivit kronan tillskyndad. Såväl departementschefen som de i ärendet

hörda myndigheterna hade funnit förmildrande omständigheter tala till

Danielssons förmån. Riksdagen biföll propositionen.

Jämväl i det nu förevarande fallet syntes förmildrande omständigheter

föreligga. Statskontoret funne det emellertid med hänsyn till konsekvenserna

för framtiden betänkligt, att von Sydows skuld, på sätt domänstyrelsen

föreslagit, helt efterskänktes. Statskontoret skulle för sin del vilja

föreslå, att samma förfaringssätt måtte tillämpas som i det Danielssonska

fallet, och att von Sydow måtte befrias från den honom ålagda ersättningsskyldigheten,

under villkor att han före viss av Kungl. Majit bestämd

dag erlade en mindre del av skulden till kronan, förslagsvis ett belopp av

1,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Ärenden av nied förevarande likartad beskaffenhet hava tidigare varit

underställda riksdagens prövning. 1 ett av dessa fall hade vederbörande

jägmästare på grund av uraktlåtenhet att tillse, att betryggande säkerhet

blivit ställd för erläggande av köpeskilling för från kronans skogar försålt

virke, blivit av allmän domstol förpliktad att till kronan erlägga visst

belopp jämte ränta. Kungl. Maja föreslog emellertid 1918 års riksdag

(prop. nr 174) att medgiva, att nämnde jägmästare befriades från honom

ålagd ersättningsskyldighet, vilket av riksdagen bifölls. I det av statskontoret

berörda fallet beslöt 1925 års riksdag befria en annan jägmästare

från honom på enahanda grunder ålagd betalningsskyldighet, dock mot

villkor att han före viss dag till revirets kassa inbetalade ett mindre belopp,

motsvarande ungefär 10 procent av skuldsumman.

I likhet med. de hörda myndigheterna linner jag de i ärendet föreliggande

omständigheterna vara för von Sydow förmildrande. Detta

framträder särskilt vid en jämförelse med förhållandena i de båda tidigare

av mig berörda fallen, där det gällde försäljningar, som kunna betecknas

såsom vanligen förekommande i en reviriörvaltares verksamhet. De av

von Sydow verkställda försäljningarna skedde i samband med en statens

nyupprättade sågverksrörelse, rörande vars ekonomiska förhållanden

särskilda föreskrifter ännu icke meddelats, och kreditgivningen

anordnades därvid i närmare anslutning till i det enskilda aflärslivet

tillämpad ordning, varjämte torde böra komma i betraktande, att den

kund, varom här är fråga, utgjordes av ett stort bolag, som torde allmänt

ansetts såsom väl solvent, samt att försäljningarna voro i förhållande till

bolagets storlek och omfattningen av dess rörelse av jämförelsevis ringa

betydenhet.

Även om von Sydow med hänsyn till gällande bestämmelser måste anses

ej hava förfarit med nödig försiktighet, synes på grund av de i ärendet

föreliggande särskilda förhållanden skadestånd av honom knappast böra

utkrävas. Domänstyrelsen synes själv hava hyst stor tvekan, huruvida

över huvud dylikt krav borde resas mot von Sydow, i det styrelsen låtit

åtta år förflyta från det von Sydow gjorde anmälan örn förlustens inträffande

och till dess dylikt krav, innefattande jämväl ränta under hela

nämnda tid, mot honom gjordes gällande. Såsom framgår av styrelsens

yttrande i ärendet, har styrelsen jämväl föreslagit, att von Sydow skulle

helt befrias från återbetalningsskyldighet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att jägmästaren i Halmstads revir Carl Eric Ludvig von Sydow må befrias

från den honom genom domänstyrelsens beslut den 22 januari 1929

ålagda skyldigheten att till Kungl. Majit och kronan utgiva 9,718 kronor

70 öre jämte ränta.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 172.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Rugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 139 käft. (Nr 172.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1930:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående från visst ersättningskrav mot jägmästaren i Halmstads revir C. E. L. von Sydow. s. 12 i texten
  2. Rskr. 1930:115 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majda proposition angående avstående från visst ersättningskrav mot jägmästaren i Halmstads revir C. E. L. von Syd a1 i texten