Sök i Ratio Lex

Angående garanti för ett lån åt föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland

1930-01-09 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:18, Angående garanti för ett lån åt föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 18.

1

Tfr 18.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående garanti

för ett lån åt föreningen för bistånd åt vanföra

i Norrland; given Stockholms slott den 9

januari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför departementschefen,

statsrådet Lubeck:

Såsom redan omnämnts i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkt 74), har styrelsen för föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland, som

genom överenskommelse med Kungl. Maj:t av den 20 februari 1928 åtagit

sig att driva den blivande van f örean stalten i Härnösand, i skrivelse den 26

september 1929 gjort framställning örn åtgärder från statens sida för att

bereda föreningen medel till anskaffande av vissa inventarier samt till fyllnad

av driftkapital för nämnda anstalt.

Jag anhåller nu att få upptaga denna framställning till behandling och

vill då inledningsvis erinra om vissa omständigheter i samband med statsBihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 15 käft. (Nr 18.) 71 so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 1$.

makternas beslut beträffande berörda anstalt samt överenskommelsen med

föreningen.

Redan från början — se proposition den 22 februari 1927 nr 137 — utgick

man från att berörda anstalt lämpligen borde drivas av en enskild förening,

vare sig den sedan ett flertal år förefintliga föreningen för bistånd åt

vanföra i Norrland och Dalarne, i det följande benämnd Sundsvallsföreningen,

eller en nybildad förening. Yad angår de närmare villkoren härutinnan an

förde föredragande departementschefen i nämnda proposition bland annat,

att han icke ansåge anledning förefinnas till antagande, att statens bidrag

till anstaltens drift skulle behöva sättas nämnvärt högre än dylikt bidrag

till de redan förut befintliga vanföreanstalterna. Däremot höll departementschefen

före, att staten i varje fall borde bestrida viss del av kostnaden för

anskaffande av inventarier. Emellertid syntes frågan därom i sinom tid böra

bliva föremål för särskild utredning, vilken borde verkställas i samråd med

den förening, som kunde befinnas villig och lämplig att övertaga driften vid

anstalten.

I den skrivelse (nr 205 år 1927), vari riksdagen anmälde sitt beslut rörande

nyssnämnda proposition, framställde riksdagen icke någon erinran

mot de av departementschefen sålunda förordade riktlinjerna beträffande den

blivande anstaltens nyttjande och drift m. m.

Sedan Sundsvallsföreningen förklarat sig icke vara villig att omhänderhava

driften av vanföreanstalten samt i anledning därav den här ifrågavarande

föreningen ■— i det följande benämnd Härnösandsföreningen — bildats för

ändamålet, upptogos förhandlingar mellan representanter för sistnämnda förening

och för socialdepartementet. Dessa förhandlingar utmynnade i ett förslag

till överenskommelse mellan staten och föreningen örn driften och villkoren

därför. I 1928 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 67) yttrade

föredragande departementschefen örn det sålunda upprättade avtalsförslaget,

att däri bland annat avhandlades frågan örn ordningen för förvaltningen

av anstaltens område och byggnader ävensom frågan örn medverkan från

statens sida till anskaffande av nödiga inventarier m. m. samt örn underhållet

av det blivande inventariebeståndet. I överenskommelsen skulle däremot icke

avgöras, efter vilka grunder statsbidrag till själva driften skulle utgå, samt

ej heller spörsmålet örn statens medverkan för att redan från början uppbringa

föreningens rörelsekapital till nödig storlek. Dessa frågor vore bland

annat beroende av huruvida Härnösandsföreningen, såsom ställts i utsikt,

komme att få åtminstone i viss omfattning disponera över de Sundsvallsföreningen

tillhörande donationsmedlen. Departementschefen yttrade vidare,

att Härnösandsföreningens beslut att förklara sig villig att övertaga driften

av anstalten tillsammans med det föreliggande avtalsförslaget finge anses

innebära trygghet för att överenskommelse rörande anstaltens omhänderliavande

av föreningen kunde komma till stånd. I sin skrivelse i ämnet

(nr 5 A, punkt 53, år 1928) förklarade sig riksdagen lika med departementschefen

anse, att trygghet förefunnes för att avtal rörande anstaltens omhänderhavande

av Härnösandsföreningen kunde komma till stånd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Sedan yttranden över avtalsförslaget inhämtats från vissa myndigheter

samt en del jämkningar vidtagits i förslaget, undertecknades detsamma av

representanter för föreningen, varefter överenskommelsen godkändes av

Kungl. Maj:t genom beslut den 10 februari 1928 och för statens räkning

undertecknades den 20 i samma månad. Överenskommelsens §§ 2 och 3,

vilka äro de, som här äro av betydelse, lyda på följande sätt.

§ 2.

För anskaffande av den första uppsättningen inventarier, läkarutensilier

och annan för vanföreanstalten erforderlig utrustning förbinder sig Kungl.

Maj:t och kronan dels att foga anstalt för tillhandahållande åt föreningen

senast under år 1929 av ett belopp av 175,000 kronor, dels ock att låta

föreningen av å fångvårdsanstalt, tvångsarbetsanstalt eller annan statlig inrättning

bedriven tillverkning till lägsta möjliga pris erhålla möbler och andra

inventarier, i den mån berörda tillverkning icke tages i anspråk för statens

eget behov, ävensom att låta föreningen till högst självkostnadspris — under

förutsättning att transportkostnader eller andra utgifter icke förorsakas

statsverket — bekomma utrustningsföremål (exempelvis sängar o. dyl.) från

staten tillhörande förråd, i den mån av vederbörande myndighet så finnes

lämpligen kunna ske.

Underhållet av vad sålunda under kronans medverkan anskaffats har föreningen

att ombesörja.

§ 3.

Föreningen — vilken utav det för anstaltens drivande erforderliga rörelsekapital,

av föreningen beräknat till vid pass 250,000 kronor, anser sig för

närvarande hava säker utsikt att vid tiden för anstaltens trädande i verksamhet

(omkring årsskiftet 1930—1931) såsom rörelsekapital disponera dels

egna medel av natur att kunna användas såsom dylikt kapital och dels lånemedel

till ett sammanlagt belopp av omkring 85,000 kronor och vilken givetvis

skall vinnlägga sig örn att snarast möjligt vinna ökning av sistnämnda

belopp — har att inom erforderlig tid före anstaltsdriftens upptagande hos

chefen för socialdepartementet med redogörelse för sitt dåvarande rörelsekapitals

storlek och sammansättning göra den framställning, som förhållandena

må påkalla; och vill Kungl. Majit i anledning av denna framställning

undersöka, huru eventuellt förefintlig brist i det nödiga rörelsekapitalet må

kunna fyllas eller andra åtgärder vidtagas av beskaffenhet att ekonomiskt

möjliggöra driftens igångsättande.

Frågan örn grunder för statsbidrag för anstaltens drift behandlades

icke i överenskommelsen. Denna fråga har emellertid berörts i statsverkspropositionen

för innevarande år. Vid behandlingen av spörsmålet om

anslag till statsbidrag till kliniker vid vanföreanstalter yttrade jag nämligen

(femte huvudtiteln, sid. 343), att medicinalstyrelsen vid sina kalkyler för anslaget

utgått från att Härnösandsanstalten skulle i avseende å bidragens

storlek i allo likställas med de nu befintliga anstalterna, att enligt vad

jag inhämtat denna uppfattning delades av ledningen för anstalten samt

att även jag vore av samma mening.

Vidare får jag här erinra örn att Kungl. Majit — i anslutning till den i

§ 2 i överenskommelsen av Kungl. Majit gjorda utfästelsen att tillhandahålla

föreningen visst belopp för anskaffande av inventarier m. ra, —•

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 18.

för sådant ändamål dels genom resolution den 31 mars 1928 tillerkänt

Härnösandsföreningen ett belopp av 125,000 kronor av behållningen från

ett samma dag medgivet penninglotteri, dels och genom brev den 15

november 1929 bemyndigat medicinalstyrelsen att av barnförlamnings-och

vanföref ondens medel till föreningen utbetala ett belopp av 50,000

kronor.

Såsom inledningsvis anförts begär föreningen nu i förevarande framställning

hjälp såväl till fyllnad av driftkapitalet som till erhållande av

felande medel för inköp av inventarier. Det belopp, som anses erforderligt

i sistnämnda hänseende utöver den summa av tillhopa 175,000

kronor, som föreningen, enligt vad nyss anförts, redan erhållit, utgör

50,000 kronor. Den behövliga fyllnaden i driftkapital har föreningen

uppskattat till 150,000 kronor. Sammanlagt anhåller föreningen alltså,

att 200,000 kronor måtte i någon form ställas till dess förfogande.

Vad först angar frågan örn det erforderliga rörelsekapitalet anför föreningen

i sin skrivelse, att föreningen efter noggrant övervägande och

nära samråd med personer med mångårig erfarenhet från arbete i ledande

ställningar inom andra svenska vanförevårdsföreningar och deras anstalter,

särskilt föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm och den

till densamma slutna anstalten, kommit till den uppfattningen, att det i

nyssnämnda överenskommelse såsom erforderligt rörelsekapital uppskattade

beloppet av 250,000 kronor näppeligen kunde anses vara för högt. Rörande

de grunder, på vilka föreningen kommit till denna uppskattning,

torde jag få hänvisa till berörda skrivelse och vill här endast nämna,

att föreningen utgått från en jämförelse med Stockholmsanstalten och

därjämte tagit hänsyn till de särskilda omständigheterna i föreliggande

fall. Till stor del beror behovet av driftkapital därpå, att statsbidragen

till driften liksom även landstingsbidragen inflyta först kvartalsvis i efterskott.

Vidare har föreningen beräknat att vid tiden för anstaltsverksamhetens

upptagande äga ett fritt rörelsekapital av 75,000 ä 80,000 kronor. I

denna summa ingå även de för dylikt ändamål användbara tillgångar,

som föreningen beräknar att få övertaga från Sundsvallsföreningen. I anledning

av vad som i § 3 av överenskommelsen anförts därom att föreningen

hade att vinnlägga sig örn att snarast möjligt vinna ökning av sitt

rörelsekapital har föreningen anfört, att föreningen sökt göra vad på föreningen

därutinnan ankomme men dittills dock icke lyckats ernå dylik

ökning eller ens någon säkrare utsikt därtill. Av det erforderliga rörelsekapitalet

å 250,000 kronor skulle alltså alltjämt återstå att anskaffa ett

belopp av 175,000 ä 170,000 kronor. Emellertid har föreningen framhållit

dels att den i sitt handhavande av anstaltsdriften självfallet korinne

att iakttaga all möjlig sparsamhet och försiktighet i fråga örn utgifter,

dels ock att förhoppning syntes kunna hysas örn att föreningens ekonomi

med tiden skulle stärkas genom rikligare inflytande medlemsavgifter, gåvor

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

5

m. m. Med hänsyn härtill har föreningen funnit sig berättigad antaga,

att den nied ett till 150,000 kronor begränsat tillskott från statens sida

skulle kunna nöjaktigt ombesörja vanföreanstaltens drift.

Vidkommande härefter framställningen, i vad den avser erhållande av

bidrag av staten -— utöver redan erhållet belopp av 175,000 kronor —

till en första utrustning av anstalten, framhåller föreningen, att under

de med de sakkunniga å vanförevårdens område hållna överläggningarna

i stor utsträckning post för post genomgåtts de olika grupperna av utrustningsföremål

i ändamål att med iakttagande av all återhållsamhet

beräkna nödiga belopp för förvärvande av dylika föremål i erforderlig omfattning.

Såsom resultat av dessa undersökningar hade framgått, att för

ändamålet med sannolikhet krävdes ett totalbelopp av inemot 250,000

kronor.

Utöver förenämnda belopp av 175,000 kronor skulle alltså enligt föreningen

erfordras omkring 75,000 kronor. Med hänsyn till de föreningen

enligt § 2 i överenskommelsen tillerkända förmånerna att få på

billigt sätt förvärva en del utrustningsföremål ävensom till skyldigheten

för föreningen att alltifrån början i möjligaste omfattning inskränka utgifterna

för anstalten har föreningen dock funnit sig icke behöva ifrågasätta

större ytterligare belopp än 50,000 kronor.

I fråga örn sättet för tillhandahållande av det äskade beloppet har föreningen

anfört, att framställning örn anslag å riksstaten knappast borde

i första rummet ifrågakomma. En annan utväg vore, att föreningen upptoge

lån å berörda belopp samt att, eftersom föreningen saknade möjlighet

att för ett dylikt lån ställa särskild säkerhet, staten iklädde sig

garanti för lånets amortering och förräntning. Denna utväg skulle emellertid

medföra ett belastande av föreningens ekonomi, som bestämt syntes

böra örn möjligt undvikas. Däremot ansåge föreningen, att det icke borde

möta betänkligheter att anvisa beloppet att utgå av behållningen från något

av Kungl. Majit medgivet penninglotteri.

I utlåtande den 29 oktober 1929 har medicinalstyrelsen yttrat sig över

Härnösandsföreningens ifrågavarande framställning. Yad angår storleken

av det erforderliga rörelsekapitalet har medicinalstyrelsen i detta utlåtande

— efter en detaljerad utredning, rörande vilken jag torde få hänvisa till

utlåtandet — förklarat sig anse föreningens beräkning kunna godtagas.

Medicinalstyrelsen har alltså ansett föreningen vara i behov av ytterligare

medel för ifrågavarande ändamål till det av föreningen angivna beloppet

av 150,000 kronor. I samband härmed har medicinalstyrelsen anfört

följande.

Det vore emellertid att märka, att föreningen vore i behov av medel till

nämnda belopp för att gälda löpande utgifter allenast i avbidan på att däremot

svarande inkomster inflöte. Med hänsyn därtill ansåge styrelsen, att,

därest det för ändamålet behövliga beloppet skulle anskaffas åt föreningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

genom statens försorg, detta icke borde ske genom att anslag för ändamålet

beviljades, vilket jämväl på grund av konsekvenserna för andra statsunderstödda

anstalters vidkommande finge anses vara olämpligt. Medel för

ändamålet borde i stället beredas föreningen antingen så, att föreningen erhölle

andel av lotterimedel till ifrågavarande belopp, eller så, att staten gåve

möjlighet för föreningen att mot billig ränta upplåna beloppet. Då den

fastighet, i vilken föreningens verksamhet komme att drivas, torde förbliva

statens egendom och föreningen vid sådant förhållande icke bleve i tillfälle

att inteckna fastigheten, skulle dess möjligheter att utan statens garanti erhålla

ett fördelaktigt lån bliva betydligt beskurna. Örn föreningen skulle

hänvisas att genom lån anskaffa kapitalbeloppet i fråga, förelåge därför viss

anledning, att staten garanterade ett dylikt lån. I händelse statens garanti

skulle ställas för berörda lån, torde föreningen hava utsikt att exempelvis

ur pensionsförsäkringsfonden erhålla lån på fördelaktigare villkor.

Vad angår frågan örn ytterligare statsbidrag för anskaffning av inventarier

har medicinalstyrelsen funnit sig icke böra göra någon erinran mot

det av föreningen beräknade totala utgiftsbeloppet, liksom ej heller mot

storleken av det nu begärda bidraget. Styrelsen har också förklarat sig

anse, att staten, som ställt till förfogande i övrigt erforderliga medel för

anstaltens inventarieutrustning, borde medverka till anskaffningen av det

felande beloppet, dock utan att för ändamålet bevilja anslag av statsmedel.

Styrelsen har i stället tillstyrkt enahanda utvägar för dylik medverkan,

som styrelsen förordat i fråga örn anskaffning av rörelsekapitalet.

Statskontoret har i utlåtande den 16 november 1929 framhållit, att det

för anstaltens första utrustning ifrågasatta ytterligare statsbidraget å 50,000

kronor syntes — i likhet med ett belopp å 125,000 kronor, som tidigare

anvisats för samma ändamål — kunna utgå av behållningen å något med

Kungl. Maj:ts tillstånd anordnat penninglotteri. Däremot syntes den

summa, föreningen'' ansåge sig behöva såsom förstärkning av sitt rörelsekapital,

böra anvisas i sådan form, att föreningen själv finge stå i ansvar

för dess förräntande och återgäldande. Statens medverkan vid anskaffandet

av sagda kapitalförstärkning syntes därför kunna inskränka sig

till tecknande av garanti för det lån, föreningen enligt vad medicinalstyrelsen

antytt kunde erhålla från pensionsförsäkringsfonden. Därest anordning

av sistnämnda slag funnes böra vidtagas, torde statskontoret böra

erhålla bemyndigande att teckna erforderlig garantiförbindelse, sedan hos

riksdagen utverkats bemyndigande för riksgäldskontoret att i fall av behov

infria nämnda förbindelse.

Såsom jag redan i statsverkspropositionen i förut angivet sammanhang

framhållit, anser jag Härnösandsföreningens framställning i båda nu förevarande

hänseenden böra tillmötesgås. Detta synes böra följa redan av

den ställning, som statsmakterna från början intagit till frågan örn sättet

för drivande av ifrågavarande anstalt. Det innebär otvivelaktigt väsentliga

fördelar såväl för det allmänna som för vanförevården, att anstalten drives

opaginerad Kontrollera mot PDF

:

Kungl. Majus proposition nr 18.

av en enskild förening. I den mån dennas resurser uppenbart, trots

gjorda bemödanden, äro otillräckliga, synas alltså statsmakterna ytterligare

böra träda emellan. I fråga örn storleken av det nu begärda beloppet

bär jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna funnit de framlagda

kalkylerna samt de skäl, som i övrigt anförts, böra godtagas.

Vad angår sättet för statens medverkan vill jag till en början framhålla,

att jag, i anslutning till den uppfattning som uttalats såväl av

föreningen som av medicinalstyrelsen och statskontoret, ansett det mindre

lämpligt att av riksdagen begära anslag för ändamålet. Yad sedan beträffar

valet mellan i övrigt föreslagna utvägar, nämligen dels statsgaranti

för ett lån, som föreningen skulle upptaga och som föreningen eljest icke

kan erhålla, eftersom anstalten och dess område äro statens egendom och

alltså icke kunna av föreningen intecknas, dels ock anvisande av lotterimedel,

har jag funnit skillnad böra göras beträffande de båda ändamål, för vilka

bidrag ifrågasatts. Det felande beloppet till inventarieanskaffning torde,

enligt vad jag inhämtat vid samråd med chefen för handelsdepartementet,

kunna, på sätt redan i viss utsträckning ägt rum beträffande medel för

samma ändamål, anvisas på sistnämnda väg.

I fråga däremot örn den erforderliga fyllnaden i rörelsekapital tillstyrker

jag, i likhet med statskontoret och på av nämnda ämbetsverk anförda

skäl, att staten ikläder sig garanti för ett av föreningen upptaget lån på

150,000 kronor. Då med en sådan garanti lån torde — närmast från

pensionsförsäkringsfonden — kunna erhållas på förmånliga villkor, synes

en dylik lösning icke behöva i allt för hög grad tynga föreningens

ekonomi. Detta förslag kan icke heller sägas innebära någon nyhet.

Riksdagen har under senare år flera gånger lämnat medgivande till att

statlig garanti finge ställas för lån till allmännyttiga ändamål i sådana

fall, då tillgångar, ägnade att tjäna som lånesäkerhet, icke funnits tillgängliga.

Sålunda har 1929 års riksdag (proposition nr 68, riksdagens

skrivelse nr 53) lämnat dylikt medgivande beträffande ett lån å 450,000

kronor, avsett att upptagas av Byske och Aby älvars flottningsförening.

För ställande av den här ifrågasatta statsgarantien bör givetvis riksdagens

medgivande utverkas. Det torde böra överlämnas åt Kungl. Majit

att sedermera bestämma de villkor och former, varunder garantien skall

lämnas. Därest riksdagen bifaller förevarande förslag, torde statskontoret

böra erhålla bemyndigande att teckna den erforderliga garantiförbindelsen.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen, att

dels medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska

staten att ikläda sig garanti för ett amorteringslån å högst

150,000 kronor, som till av mig här angivet ändamål kan

komma att av föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland

upptagas;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

dels och bemyndiga riksgäldskontoret att i fall av behov

infria nämnda förbindelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr , 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garanti för ett lån åt föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland. a1 i texten
  2. SU 1930:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående garanti för ett lån åt föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland. a1 i texten