Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för utrotande av nötbromsen m. m

1930-02-21 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:189, Angående åtgärder för utrotande av nötbromsen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för utrotande

av nötbromsen m. m.; given Stockholms slott den 21

februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

Uti en den 24 oktober 1925 till jordbruksdepartementet inkommen skrivelse

har de svenska djurskyddsföreningarnas centralförbund, under åberopande

av innehållet i ett av professorn Harry Stålfors vid djurskydds - konferensen den 30 augusti 1924 hållet föredrag angående bekämpande av

nötbromsens larver, anhållit, att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga

proposition rörande åtgärder i sådant syfte. Sedan denna framställning

remitterats till lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen,

hava ämbetsverken den 4 januari 1928 avgivit gemensamt utlåtande

Bihang till riksdagens protokoll 19110. 1 sami. lött haft. (Nr 189.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

i ärendet, åtföljt av ett inom ämbetsverken utarbetat förslag till lag

örn utrotande av nötbromsen. Vid utlåtandet hava ämbetsverken jämväl

fogat dels en till lantbruksstyrelsen inkommen framställning i

ämnet från svenska garveriidkareföreningen jämte över nämnda framställning

införskaffade yttranden från föreståndaren för centralanstaltens

för försöksväsendet på jordbruksområdet entomologiska avdelning,

professorn A. Tullgren, och från hushållningssällskapens ombud, dels oek

en av f. d. länsveterinären Th. Helleborg till lantbruksstyrelsen avgiven

redogörelse för under år 1927 bedrivna försök till utrotande av nötbromsen

på Öland medelst hypol (hypodermaolja). Därefter hava infordrade

yttranden i ärendet avgivits av samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Sedan inom departementet utarbetats en promemoria rörande,

bland annat, kostnaderna för vissa ifrågasatta kontrollundersökningar

i samband med åtgärder mot nötbromsen, har jämväl statskontoret

inkommit med utlåtande.

Av framställningarna angående bekämpande av nötbromsen och däröver

avgivna yttranden inhämtas bland annat följande.

Uti det av centralförbundet åberopade föredraget lämnar professorn

Stålfors till en början en redogörelse för nöt- och renbromsarnas biologi.

Professorn Stålfors framhåller, att ox- eller nötbromsen och renbromsen

respektive deras larver, torde vara de parasiter, som värst plågade

djuren och på samma gång vållade de största ekonomiska förlusterna.

Ett djur, som vore behäftat med stort antal bromsbulor, holle

sig magert; hårremmen vore ruggig och djuret såge eländigt ut. Produktionen,

i synnerhet mjölkavkastningen, nedsattes, och ungdjuren hämmades

i växten. En omständighet, som man gärna förbisåge, ehuru den

spelade en ej obetydlig roll, vore, att djuren förorsakades stort obehag,

redan då bromsen lade äggen på huden. För att undkomma bromsarna

plägade korna »kesa» eller »besa»; och korna vore så rädda för bromsarna,

att de varken vågade vila eller äta. Detta vore i ännu högre grad

förhållandet med renarna. Att både välbefinnandet och produktionsförmågan

skulle lida därav, läge i öppen dag. Köttvärdet folie ej endast

därigenom att köttet bleve magert utan även till följd av de av larverna

vållade lokala skadorna, som kunde framkalla inflammation och vargöring

i synnerhet omkring bulorna; framför allt förstörde de s. k. vandrande

larverna köttet. Den mest påtagliga ekonomiska förlusten uppkomme

emellertid genom de av bromsbulorna och hålen orsakade skadorna

å hudarna. Under alla omständigheter representerade de sammanlagda

skadorna stora värden. Sifferuppgifterna därom från de olika

länderna varierade betydligt men gåve dock en föreställning örn de årliga

förlusternas omfång. För England växlade uppgifterna mellan Vs—2 miljoner

pund, för Frankrike beräknades de ända till 10 miljoner francs, för

Tyskland till minst 6—8 miljoner mark, för Belgien till 250,000 francs och

för Holland till 4 Vs—5 miljoner gulden. Vad Danmark beträffade hade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

3

professor Boas år 1916 uppskattat de av bromsarna vållade skadorna till

omkring 7 miljoner kronor; för senare år hade likväl lägre siffror uppgivits.

Huru allmänt djuren kunde vara angripna, framginge därav, att

enligt uppgift i Holland 30—33 procent och i Rhenlandet ända till 35 procent

av nötkreaturen skulle vara angripna av bromsar. För vårt land

saknades visserligen statistik, men vissa landsdelar vore svårt hemsökta,

såsom Kalmar län, framför allt Öland, och norra Norrland, där renarna

vore mycket utsatta och där under svåra år stora mängder renar kunde

duka under.

Efter det Stålfors redogjort för olika metoder för nötbromsens

utrotande, såsom utlämning eller utsugning av bromslarverna ur

bromsbulorna eller bulornas bestrykande med olika smörjmedel, framhåller

han emellertid, att kreaturens behandling mot bromslarver ej vore

alldeles utan risk. Förutom sådana komplikationer som inflammation

och vargöring, som kunde uppkomma i synnerhet örn larven vid utklämningsförsöket

krossats inuti bromsbulan, hade exempel förekommit på en

egendomlig på anafylaxi beroende sjukdom, som av danskarna benämndes

»rosenfeber». Den yttrade sig oftast endast genom ett utslag, påminnande

örn det vid nässelfeber, men kunde i enstaka fall leda till döden

och det t. o. m. mycket snart, inom 1—2 timmar. Närmast vore

åkomman en förgiftning genom larvens vävnadssafter, som ginge ut i

.värddjurets organism. I sällsynta fall kunde rosenfebern framkallas av

larven, även örn ej någon behandling mot larven ägt rum. I Danmark,

där staten ersatte alla dödsfall i »rosenfeber», som vållats av ingrepp

mot larven, hade under år 1924 inalles 7 fall anmälts, vilket dock vöre ett

försvinnande antal, örn man betänkte huru många djur, som behandlats.

Vilken behandlingsmetod man än använde, måste emellertid kampen mot

dessa parasiter organiseras; det mest rationella vore, att statsmakterna

toge hand örn frågan. Efter en summarisk framställning av de i Danmark

i ifrågavarande hänseende vidtagna lagstiftningsåtgärderna framh

klies i föredraget, att för Sveriges del ett steg i rätt riktning skulle vara,

örn en lag stiftades av liknande innebörd som lagen angående besiktningstvång

för avelshingstar. Liknande lagar funnes för övrigt angående

pasteuriseringstvång och berberisbuskens utrotande. Vidare borde

staten ikläda sig ersättningsskyldighet för sådana djur, som till följd av

behandling mot bromslarver bomme att dö i rosenfeber.

I den till lantbruksstyrelsen från svenska garveriidkareföreningen inkomna

framställningen framhålles de stora ekonomiska fördelar, som

stöde att vinna genom vidtagande av effektiva åtgärder till oxstyngets

(nötbromsens) bekämpande. Genom hushållningssällskapens försorg borde

enligt föreningens mening införskaffas uppgifter angående oxstyngets utbredning,

de skador den förorsakade, örn utrotningsmetoder samt huruvida

det i Danmark tillämpade tillvägagångssättet kunde förväntas här i

landet leda till önskat resultat eller i motsatt fall, vilka andra åtgärder

som kundo för Sveriges vidkommande förordas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Professorn Tullgren förklarar i sitt yttrande till lantbruksstyrelsen,

att den danska lagstiftningen i ämnet visat så god effektivitet, att det

nied fog kunde ifrågasättas, om icke liknande bestämmelser borde införas

även i vårt land. Vid övervägandet av ett sådant spörsmål kunde

tvekan uppstå endast av en anledning, nämligen den, att vi saknade alla

uppgifter örn de ekonomiska förluster, oxstynget vållade oss. För undanröjande

av denna tvekan borde en grundlig oell allsidig utredning

företagas, varvid samtliga de av garveriföreningen framhållna synpunkterna

borde tagas i beaktande.

Hushållningssällskapens ombud framhålla i sitt till lantbruksstyrelsen

avgivna utlåtande, att den av garveriidkareföreningen ifrågasatta

omständliga utredningen syntes obehövlig med hänsyn till redan vunnen

kännedom i ämnet. Lagbestämmelser för oxstyngets bekämpande syntes

vara behövliga, men hänsyn borde tagas till de olika förhållandena i

skilda delar av vårt land på det sätt, att tillämpningen av en blivande

lagstiftning gjordes beroende på framställning av vederbörande hushållningssällskap.

Oavsett huruvida lagbestämmelser bomme till stånd eller

ej, syntes emellertid en kraftig upplysningsverksamhet böra igångsättas

rörande oxstynget och dess skadegörelser samt medlen för dess bekämpande.

Lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen hava i sitt gemensamma utlåtande

till en början framhållit, att bekämpandet av renbromsen måste

ske efter andra linjer än beträffande nötbromsen, samt förordat, att en

utredning rörande olika kampmetoder gentemot renbromsen bomme till

stånd.

I fråga örn nötbromsens skadegörelser och behovet av åtgärder från

det allmännas sida för dess bekämpande anföra ämbetsverken:

De ekonomiska förluster, nötbromsen tillfogade landets nötboskapsskötsel,

kunde för närvarande icke närmare angivas i siffror. Från Danmark

förelåge emellertid mera exakta uppgifter. Av saluförda hudar hade 20

procent befunnits skadade genom hål, som bromslarverna åstadkommit.

Därigenom förorsakade förluster utgjorde dock endast en bråkdel av totalförlusterna.

Nötkreaturen hyste en panisk förskräckelse för insekten

ifråga under äggläggningstiden, vilket föranledde dem att genom »kesning»

söka undkomma den, eller ock förbleve djuren timvis stående i vatten,

där de i någon mån vore skyddade för bromsens angrepp. I båda fallen

upphörde de att beta och följden bleve, att både hull och mjölkavkastning

avsevärt nedsattes. Officiella rapporter från Danmark visade, att

i vissa socknar ända till över 70 procent av nötkreatursstocken (djur över 1

år) varit behäftad med nötbromslarver. De årliga förlusterna för landet

i dess helhet hade ock tidigare beräknats till flera miljoner kronor

årligen.

Som antytts saknades statistiskt underlag för verkställande av motsvarande

beräkningar för vårt land, men av bland annat garveriidkarföreningens

skrivelse och hushållningssällskapens ombuds yttrande framginge,

att även i Sverige de förluster, nötbromsen årligen förorsakade,

vore betydande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Lantbruksstyrelsen hade känvänt sig till husdjurskonsulenterna i vissa

län med förfrågan om förekomsten av nötbromsen och behovet av lagstiftningsåtgärder

mot densamma. Dylikt behov hade vitsordats av konsulenterna

i Kronobergs, Kalmar läns södra, Malmöhus och Älvsborgs

läns norra hushållningssällskap. I Malmöhus län syntes insekten förekomma

huvudsakligen i skogstrakterna. Så syntes förhållandet vara även

i Halland. Övriga tillspörja konsulenter ansåge, att insekten förekomma

mera fläckvis och att särskilda lagbestämmelser icke Amre av nöden.

Viktiga erfarenheter i denna fråga hade vunnits genom försök

å Öland. Därvid hade använts ett a\- försöksledaren Aud A7eterinäroeh

lantbrukshögskolan i Köpenhamn N. Beck uppfunnet preparat, benämnt

liypol. Rätten att tillverka nämnda fabrikat hade för S\Terige förvärvats

av firman Lamberg & C:o i Kalmar. I kungörelse den 2 april

1927 från länsstyrelsen i Kalmar län hade intagits meddelande örn att på

patenträttsägarens bekostnad utsända personer skulle i varje socken på

Öland med sagda preparat behandla av nötbromsen angripna djur, Alrvid

dock i Anssa fall ägarna sjäbca skulle bestrida en del av utgifterna för

ändamålet. Under sommaren 1927 hade undersökts 21,695 nötkreatur, A7arav

9,374 eller 40.3 procent varit behäftade med bromsbulor. De undersökta

djuren torde omfatta cirka 25 procent av hela djurstocken på ön.

Resultatet av denna lokal undersökning vore i viss mån överraskande.

Visserligen hade man ansett, att Öland kunde räknas till de trakter ax

landet, där insekten förekomma mera allmänt, men att ÖATer 40 procent

av kreaturen hyste laimer avT nötbromsen Amre dock förvånande. Sannolikt

torde en mera systematisk undersökning även på andra håll giva

liknande resultat. Ämbetsverken holle därför i likhet med centralförbundet,

gaimeriidkareföreningen och hushållningssällskapens ombud före, att

ett systematiskt bekämpande a a7 nötbromsen vore av stor betydelse för

nötboskapsskötselns ekonomiska utveckling. Det syntes ämbetsverken

alltså önskligt, att åtgärder vidtoges, ATarigenom insekten i möjligaste

mån utrotades.

Beträffande frågan vilka åtgärder, som böra vidtagas för utrotande

av nötbromsen, yttra ämbetsverken:

Målet syntes icke kunna nås enbart på upplysningens väg. Ämbetsverken

ville med a Afseende härå erinra, att redan år 1906 statsmedel beviljats

för tryckning ax en flygskrift i ämnet, författad av professorn Lampa.

ÄAren örn vissa enskilda djurägare följde de däri föreskrivna anvisningarna,

syntes dock frågan örn nötbromsens utrotande icke kunna helt

överlämnas åt det enskilda initiativet, som icke skulle kunna medföra

a Ansedd nytta, såvida ej alla djurägare i orten utrotade bromslarverna å

sina kreatur. En överenskommelse derutinnan torde Amra svår att åvägabringa,

enär kostnaderna kunde tynga ganska ojämt. Vid sådant förhållande

syntes det ämbetsverken obetingat nödvändigt, att de bestämmelser,

som i första hand borde komma till stånd, utfärdades i lagstiftningsväg.

Därvid torde lagbestämmelserna på området i Danmark i tillämpliga

delar kunna läggas till grund.

Nämnda bestämmelser grundade sig pä antagandet, att endast de under

första hal\Tåret på nötkreaturen i de s. k. bromsbulorna befintliga larverna

a a7 nötbromsen gåve upphov till fullt utbildade insekter. Förintades

dessa larver, utrotades även själva nötbromsen. På grund därav hade i

Danmark i enlighet med lagarna i iimnet den <3 mars och den 21 decem
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

ber 1923 — vilka numera trätt ur kraft — under åren 1923/1925 i huvudsak

följande bestämmelser för insektens bekämpande varit gällande. Alla

kreatursägare hade ålagts att befria sina kreatur från nötbromslarver.

Kommunalråden skulle genom särskilt utsedda besiktningsmän senast

14 dagar före den sedvanliga tid i orten, då djuren släpptes på

bete, kontrollera, att utrotning verkställts. Skulle så icke hava varit

fallet, hade avlarvningen skett på djurägarens bekostnad. Vägrade

ägare besiktning av djuren eller hindrade han verkställighet av avlarvning

genom kommunalrådets försorg, drabbades han av böter mellan

100—1,000 kronor. Djur ägare, som genom veterinärintyg styrkt, att hans

besättning varit fri från bromslarver, hade befriats från kontrollundersökning.

Kontrollkostnaderna, som kunde indrivas, fördelades på ägarna

efter antalet kontrollerade djur över 1 år. Vidare hade föreskrivits att,

då behandlingen för utrotande av bromslarver icke vore helt riskfri,

djurägare under vissa villkor kunde erhålla ersättning av statsmedel för

djur, som avlidit i »rosenfeber». Som professor Stålfors i förenämnda föredrag

anfört, hade i Danmark under år 1924 inträffat endast 7 ersättningspliktiga

fall. Hela antalet behandlade nötkreatur uppgick till cirka

1.7 miljoner.

För Danmarks vidkommande hade bekämpandet av nötbromsen givit

enastående resultat. Såsom exempel på lagens effektivitet kunde anföras,

att år 1922 15 procent av salubjudna hudar från de danska öarna vore

skadade av bromshål. År 1925 utgjorde skadade hudar därstädes blott 1

procent. Motsvarande tal från Jylland och Sönderjylland vore år 1922

respektive 24.5 procent och 54 procent samt år 1925 respektive 4 procent

och 16.5 procent. Lagens tillämpning hade emellertid icke kunnat fullt

genomföras på grund av mul- och klövsjuka. Under år 1926 hade därför

antalet skadade hudar ånyo stegrats. Nämnda stegring syntes emellertid

endast hava varit tillfällig, ty i skrivelse den 23 september 1927 hade meddelats,

att nötbromsen då kunde anses utrotad i Danmark.

I syfte att förhindra ett förnyat uppträdande av nötbromsen, hade i

Danmark den 9 februari 1926 för tiden intill utgången av år 1930 utfärdats

en ny lag, varigenom lantbruksministern bemyndigats förordna

örn lagens ikraftträdande å orter, där så påfordrades.

Då det nu gällde att taga ställning till frågan angående utfärdande

av liknande lagbestämmelser i vårt land, torde först böra framhållas, att

nötbromsen här förekomme huvudsakligen i södra och mellersta delarna

av landet och detta i mycket olika omfattning. I övre Norrland torde

den fullständigt saknas.

Den mest radikala åtgärden för nötbromsens förintande vore, att obligatoriska

föreskrifter utfärdades örn samtidiga åtgärder under 2—3 år i

hela södra och mellersta Sverige. Med hänsyn därtill att olika landsdelar

drabbades olika av nötbromsens framfart och att kreatursägare i trakter,

där bromsen veterligen icke förekomme, skulle betungas med samma

granskningsplilct, som i trakter, där åtgärderna skulle vara till uppenbar

båtnad för kreatursägarna, syntes emellertid lagens utsträckning till

hela södra och mellersta Sverige för närvarande icke böra ifrågasättas.

Hushållningssällskapens ombud, som vitsordat behovet av lagen, hade

ock framhållit, att lagen borde tillämpas fakultativt eller då vederbörande

hushållningssällskap funné dess tillämpning av behovet påkallad.

Ifrågasättas kunde ock, huruvida förordnande örn tillämpning av en

dylik lag ovillkorligen skulle omfatta ett hushållningssällskaps hela örn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

råde. Nötkreaturskonsulenterna inom Malmöhus och Hallands län meddelade,

att nötbromsen inom båda länen förekomme i skogstrakterna men

icke på slätten. Därest närmare utredning visade att så vöre fallet, syntes

åtgärder av ifrågavarande slag icke böra verkställas inom hushållningssällskapets

hela område. Det torde vara tillfyllest, att granskningsplikten

omfattade endast de mest hemsökta trakterna och således, örn så

befunnes lämpligt, begränsades till viss del av respektive sällskaps verksamhetsområde.

Härför talade även av Helleborg gjorda iakttagelser.

Helleborg framhölle sålunda i förenämnda berättelse, att nötbromshonans

äggläggningsområde vore lokaliserat samt att spridning på längre avstånd

förnämligast skedde genom larvernas förflyttning med värddjuret.

Härför talade bland annat den omständigheten, att »kesning» icke

förekommit någon gång beträffande djur, som behandlats med hypol, medan

till och med i samma by, där närmaste grannes djur icke behandlats,

djuren »kesat» upprepade gånger. Enligt ämbetsverkens mening torde

det icke möta större svårigheter för vederbörande hushållningssällskap

att på lämpligt sätt avgränsa sådana områden, där tillämpning av

lagen kunde väntas få åsyftad verkan. Därigenom komme säkerligen

även åtgärderna bland kreatursägarna att vinna den förståelse, varförutan

kampen mot nötbromsen icke kunde bliva effektiv.

Ehuru anslag från landstingen icke erfordrades, syntes dock i enlighet

med tidigare utfärdade lagar av fakultativ art —- lagen örn hingstbesiktningstvång

och lagen örn utrotande av berberisbuskar — jämväl nu böra

föreskrivas, att förordnande, varom här vore fråga, meddelades på framställning

av vederbörande hushållningssällskap och landsting.

I enlighet med det anförda hava ämbetsverken utarbetat förslag till

lag om utrotande av nötbromsen, vilket är av följande lydelse:

»1 §.

Där förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant

påkalla, äger Konungen på framställning av hushållningssällskapet och

vederbörande landsting förordna, att larver av nötbromsen (oxstynget,

Hypoderma bovis) å nötkreatur över ett år skola inom sällskapets område

eller viss del därav genom djurägarens försorg utrotas.

2 §.

I förordnande, varom i 1 § sägs, skall utsättas viss tid, under vilken

lagen skall tillämpas. Denna tid, som ej får understiga två år, må sättas

olika för olika delar av det område, förordnandet avser.

3 §.

Inom varje socken på landet och i stad, där nötkreatur finnes, skall det

åligga kommunens verkställande organ att utöva tillsyn över ifrågavarande

utrotande. Nämnda organ skall utse lämpliga besiktningsmän, som

hava att senast fjorton dagar före i orten sedvanlig betesutsläppningstid

undersöka, att nötkreaturen befriats från nötbromslarver. Styrker kreatursägare

med intyg av veterinär, att hans nötkreatursbesättning är fri

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

från nötbromslarver, som kunna antagas vara levande, skall dylik undersökning

icke verkställas.

De med utrotandet av nötbromslarver oell kontrollen däröver förbundna

kostnader gäldas av vederbörande kreatursägare. Kontrollkostnaderna

förskotteras av ovan angivna kommunala myndighet och fördelas på

kreatursägarna efter antalet kreatur över ett år.

Över verkställda förrättningar har besiktningsman att årligen före den

1 juli enligt formulär, som fastställes av Konungen, till ovannämnda

kommunala myndighet avgiva rapport, som inom en månad efter förrättningarnas

avslutande skall ingivas till vederbörande länsstyrelse.

4 $.

Bef innes vid kontrollundersökning, varom i 3 § förmäles, djurägare

hava uraktlåtit att verkställa föreskrivet utrotande av nötbromslarver

å sina nötkreatur, skall utrotandet på hans bekostnad verkställas genom

den i samma pragraf omfönnälda kommunala myndighetens försorg.

5 §.

För kreatur, som dött till följd av i denna lag åsyftad behandling, utgår

ersättning av allmänna medel, därest genom intyg av legitimerad

veterinär styrkes, att dödsfallet varit en omedelbar följd av behandlingen;

dock förfaller rätten till dylik ersättning, örn ägaren eller den honom

företräder genom oförsiktighet eller genom användning av olämpligt

förfaringssätt orsakat djurets död eller örn han trots på fara tydande

sjukdomstecken hos djuret underlåter att tillkalla veterinär.

För övergående sjukdom i samband med behandlingen utgår ingen ersättning.

För obduktionsförrättning, som veterinär företager i och för utfärdande

av intyg varom ovan sägs, utgår rese- och traktamentsersättning av

allmänna medel.

6 §.

Kreatursägare, som reser hinder mot åtgärder, varom i 3 och 4 §§ sägs,

straffas med böter från och med 10 kronor till och med 200 kronor.

7 §.

Åtal för överträdelse, varom i denna lag sägs, anhängiggöres vid allmän

domstol och utföres av allmän åklagare.

8 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän

lag.

9 §.

Konungen äger meddela närmare föreskrifter rörande verkställigheten

och efterlevnaden av denna lag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

10 §.

9

Förordnande enligt denna lag skall tillika med erinran om påföljd avöverträdelse

därav genom vederbörande länsstyrelses försorg på statsverkets

bekostnad införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar

inom orten samt anslås på lämpliga ställen inom det område, förordnandet

avser.»

I fråga örn lagförslagets detaljbestämmelser oell särskilt rörande kostnaderna

för nötbromsens bekämpande anföra ämbetsverken.

3 §. För att förenkla organisationen oell nedbringa kostnaderna för

djurägarna hade föreslagits, att kommunalnämnderna skulle utse kontrollanter.

Då bromsbulorna under kontrolltiden i allmänhet nått full

utbildning och i alla händelser vore lätt igenkännliga på de öppna hålen,

vari larvens svarta andningsrör utmynnade, syntes särskild teoretisk

kompetens icke behöva krävas av besiktningsmännen. Ämbetsverken förutsatte,

att en instruktion utfärdades för besiktningsmännen, för vilka,

örn så kunde anses erforderligt, genom hushållningssällskapens försorgkortare

instruktionskurser torde kunna anordnas. Under sådana förhållanden

torde pålitliga, med kreatursskötsel förtrogna personer nied god

iakttagelseförmåga kunna förordnas som besiktningsmän.

För lagens tillämpning torde i övrigt hos kommunalnämnderna böra

finnas tillgängliga flygblad med råd angående kampmetoderna.

Vidkommande de kostnader, som de föreslagna åtgärderna skulle föranleda,

holle ämbetsverken före, att statsbidrag för bekämpandet icke

vore erforderligt. Själva behandlingen för larvernas avlägsnande torde

icke vålla avsevärt större kostnader utöver deni en omtänksam djurägare

finge vidkännas för bekämpande av flugor och andra insekter, som

oroade kreaturen. Utrotandet av nötbromsen torde nämligen i allmänhet

komma att verkställas antingen genom utklämning av larverna med

fingrarna eller genom bromsbulornas överpensling med vissa kemiska

ämnen, vilka hushållningssällskapet borde kunna anskaffa och distribuera

till självkostnadspris.

Kostnaderna för den föreslagna enkla kontrollen syntes likaledes böra

åvila djurägarna. Därigenom att lagen trädde i kraft endast för viss tid

(2—3 år) efter vederbörande hushållningssällskaps och landstings framställning

— i sin tur i allmänhet grundad på inom orten förefintlig opinion

för saken — syntes tillräckliga garantier hava skapats för att utgifterna

icke bleve över hövan betungande. Ämbetsverken holle före att,

utöver det humanitära syfte lagen främjade och som borde ligga varje

djurägare om hjärtat eller att befria kreaturen från de svåra lidanden,

nötbromsen tillskyndade dem, stora ekonomiska fördelar för den enskilde

syntes kunna ernås. Av vad i det föregående anförts torde framgå, att hudarna

betingade högre värde, örn larvhål icke förekomme. Likaså komme

kött- och mjölkproduktionen att stegras. Då alla dessa förmåner odelat

komme den enskilde djurägaren till godo, syntes tillriicklig anledning

icke föreligga att ifrågasätta statsbidrag till bestridande av kontrollkostnaderna.

Statens mellankomst påkallades fastmera för att säkerställa

samtliga djurägares deltagande i utrotningsarbetet, sedan beslut därom i

vederbörlig ordning fattats.

5 §. Örn det alltså å ena sidan syntes skäligt, att den enskilde vidkändes

kostnaderna för själva bekämpandet, kontrollen därav, ävensom för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

lustenia vid de övergående sjukdomar, behandlingen kunde medföra,

syntes det å andra sidan icke rimligt, att lian ensam finge bära förlusten

i de fall, behandlingen bevisligen medfört djurets död. Såsom redan

antytts, kunde behandlingen i enstaka undantagsfall föranleda uppkomsten

av allmän förgiftning hos värddjuret genom larvens vävnadssafter,

varvid döden inom några timmar följde. Sjukdomsfall uppgåves

ock hava inträffat oberoende av behandling. De i Danmark inträffade

fallen av »rosenfeber» under år 1924 eller 7 på 1.7 miljoner behandlade

kreatur, torde dock icke böra föranleda tveksamhet örn lagens införande.

Liksom i Danmark, där ersättning utginge efter samma grunder, som

gällde vid nedslagning av djur, angripna av smittsamma kreaturssjukdomar,

syntes även här ersättning böra utgå av statsmedel och beräknas

enligt bestämmelserna örn värdering och ersättning i gällande förordning

angående vad iakttagas bör till förekommande och hämmande av

smittsamma sjukdomar bland husdjuren.

Med hänsyn till de ringa belopp, varom — att döma av erfarenheter

från Danmark — här torde bliva fråga, ville ämbetsverken vidare ifrågasätta,

huruvida icke dylik ersättning lämpligen kunde utgå från ordinarie

förslagsanslaget till övriga utgifter till förekommande och hämmande

av smittsamma sjukdomar bland husdjuren.

Ämbetsverken framhålla slutligen vikten av en energisk upplysningsverksamhet

rörande insekten och dess skadegörelse samt medlen för dess

bekämpande samt anföra i detta sammanhang.

Lagbestämmelser av ifrågavarande slag skulle säkerligen vinna större

effektivitet, därest bland allmänheten spredes upplysning örn den ekonomiska

betydelsen för den enskilde och för landet i dess helhet av nötbromsens

bekämpande. För detta ändamål syntes dock särskilt anslag

icke behöva anvisas. Enligt sin instruktion hade centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, bland annat, att, i den mån så lämpligen

kunde ske, meddela allmänheten råd och anvisningar i praktiska frågor,

som rörde lantbruket och dess binäringar. Det torde alltså ankomma

på anstaltens entomologiska avdelning att utarbeta lämpligt flygblad

med råd och anvisningar i berörda ämne. Härjämte torde det ankomma

på lantbruksstyrelsen att sörja för att vid den statligt understödda undervisningen

å jordbruksområdet upplysning meddelades örn vikten av

och utvägarna för insektens bekämpande. Slutligen torde med hänsyn

till de rent humanitära syften, ifrågavarande lag vore avsedd att främja,

en betydande upplysningsverksamhet ävensom agitation för lagens tilllämpning

kunna förväntas från djurskyddsföreningarnas sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa ämbetsverken, att

Kungl. Majit täcktes föreslå riksdagen att dels antaga det inom ämbetsverken

utarbetade förslaget till lag örn utrotande av nötbromsen, dels bestämma,

att ersättning för kreatur, som dött till följd av i samma lag

åsyftad behandling, skulle beräknas enligt bestämmelserna örn värdering

och ersättning i gällande förordning angående vad iakttagas bör till förekommande

och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren,

dels och medgiva, att ersättning, varom nyss nämnts, finge utgå

från ordinarie förslagsanslaget till övriga utgifter till förekommande och

hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren. Ämbetsverken

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

hemställa tillika, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående

åtgärder för bekämpande av renens hudbroms (CEdemagena tarandi).

Av de av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i ärendet avgivna

yttranden inhämtas huvudsakligen följande:

Förvaltningsutskotten hos hushållningssällskapen i Svealand och Norrland

framhålla i allmänhet, att nötbromsen icke torekomme inom sällskapens

områden, i varje fall icke i sådan omfattning, att dess skadegörelser

vore av någon betydelse. Av uttalandena från hushållningssällskapens

i Götaland förvaltningsutskott framgår, att nötbromsens

egentliga förekomst vore begränsad till Götalands skogsområden eller

det sydsvenska höglandet och dess utlöpare samt till Öland, medan slätterna

och kusttrakterna i stort sett vore fria från bromsen.

Endast två av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, nämligen

Södermanlands läns och Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

hava helt avstyrkt förslaget till lag örn utrotande av nötbromsen

under framhållande av att resultatet kunde ernås genom en kraftig

upplysningsverksamhet. Övriga förvaltningsutskott tillstyrka förslaget

eller förklara sig icke hava något att erinra däremot, Stockholms

stads och läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott dock under

framhållande av, att man i första hand borde försöka bekämpa nötbromsen

genom en effektiv upplysningsverksamhet och, endast örn denna icke

medförde resultat, tillgripa lagstiftningsåtgärder.

Förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskap anför

i huvudsak följande:

Nötbromsen åstadkomme genom de larver, vartill den gåve upphov,

väsentlig skada å hudar ifrån nötkreatur inom hushållningssällskapets

område. Enligt inhämtade uppgifter syntes största skadegörelsen förekomma

å hudar efter nötkreatur från de trakter inom området, som vore

av skogsbygdsnatur, medan dylika skador i mindre utsträckning förefunnes

å kreaturshudar från slättbygder och i all synnerhet skärgården

och kusten, där sådan skada å hudarna torde förekomma endast i ringa

omfattning. Undantagslöst vore hudar från yngre djur mest skadade:

detta tydde på att äldre djur ej vore så utsatta för insektens angrepp.

Efter en varm sommar vore djuren det följande året mera angripna av

bromslarver, än örn den föregående sommaren i väderlekshänseende varit

mindre gynnsam för insektens uppträdande. l)å ett flertal inflytelser i

detta sammanhang gjorde sig gällande, vore det ytterst svårt att utan

närmare undersökning uppskatta storleken av de förluster, som genom

hudarnas värdeminskning på grund av larvskador tillskyndades djurägarna.

Förlusterna torde dock stundom vara ganska avsevärda. Exempel

gåves sålunda på prisreducering intill V* av hudarnas saluvärde.

Därjämte uppstode förluster genom nedsatt produktionsförmåga hos

djur, som i högre grad vore behäftade med bromsbölder, och i minskat

köttvärde vid avyttrande av sådana djur till slakt. För djuren medförde

larvbölderna därjämte ett plågsamt lidande. Skäl syntes därför

föreligga till att åtgärder för nötbromsens utrotande vidtoges, och utskot
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

tet hade i huvudsak icke något att erinra mot det framkomna lagförslaget.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller,

att åtgärder för insektens utrotande ovedersägligen vore av behovet påkallade.

Genom upplysning skulle måhända på frivillighetens väg bekämpande

av nötbromsen så småningom kunna åvägabringas. Sannolikt

skulle dock ett dylikt bekämpande ej bliva tillräckligt effektivt, varför

det torde vara nödvändigt, att lagstiftningsåtgärder vidtoges.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

vitsordar, att nötbromsen vissa år uppträdde i stor omfattning inom länet.

De svåraste angreppen hade förekommit i skogstrakterna å länets

inland, men även från kusttrakterna uppgåves, att besvärande angrepp

kunde förekomma. Förvaltningsutskottet, som funne det föreliggande

lagförslaget väl ägnat att ligga till grund för ett organiserat bekämpande

av nötbromsen, tillstyrkte, att förslaget bleve antaget.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott upplyser, att

nötbromsen vore allmänt förekommande inom länets skogstrakter och

med största sannolikhet tillfogade nötboskapsskötseln mycket avsevärda

årliga förluster. Ett systematiskt bekämpande av denna skadeinsekt

vore av behovet påkallat främst med hänsyn till nötsboskapsskötselns

ekonomiska utveckling men även ur djurskyddssynpunkt. Förvaltningsutskottet

ansåge därutinnan lagbestämmelser erforderliga och vålle i

princip tillstyrka det föreliggande lagförslaget.

Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser visserligen

den ifrågasatta lagstiftningen vara av mindre betydelse för nämnda

län, då större skadegörelse av nötbromsen icke förekomme inom länet,

men framhåller, att de trakter, vilka verkligt lida av nötbromsens skadegörelse,

knappast utan lagbestämmelser kunna därifrån befrias samt

att utrotandet av nötbromsen inom sådana trakter måste anses innebära

en trygghetsåtgärd även för närliggande områden, som hittills varit helt

befriade från eller i ringare grad besvärats av densamma.

I fråga örn detaljbestämmelserna i det av lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen

utarbetade lagförslaget anmärka ett flertal förvaltningsutskott,

att det vore olämpligt att göra lagens tillämpning beroende av

framställning jämväl från vederbörande landsting, särskilt som efter hushållningssällskapens

omorganisation inom varje sällskap funnes representanter

från hela dess område och dessa representanter väl finge anses

fullt skickade att avgöra denna huvudsakligen lantbruket berörande

fråga. Åtskilliga förvaltningsutskott framhålla tillika, att kostnaderna

för nötbromsens bekämpande, åtminstone de därmed förenade kontrollkostnaderna,

borde bestridas av allmänna medel. Förvaltningsutskottet

i Kristianstads Idris hushållningssällskap föreslår, att kostnaderna för

anskaffande av utrotningsmedel borde gäldas av allmänna medel, samt

framhåller, att ett dylikt ekonomiskt stöd skulle göra djurägarna samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Martts proposition Nr 189.

vederbörande hushållningssällskap och landsting mera benägna att påkalla

lagens tillämpning. Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhåller, att det syntes tveksamt, huruvida kommunernas

verkställande organ kunde föreläggas att utöva tillsyn över lagens

efterlevnad samt att förskottera kostnader, samt föreslår, att de skyldigheter,

som i förslagets 3 § skulle åligga kommunalnämnderna, måtte

överflyttas å vederbörande distriktsveterinärer. Uppsala läns och Värmlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anse tillika, att det

vore lämpligt att införa bestämmelser om rätt att i förekommande fall

påkalla kronobetjäningens medverkan mot tredskande djurägare. Slutligen

har Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott föreslagit

fastställande av högre bötesbelopp.

Statskontoret anför i sitt utlåtande.

Ur de synpunkter, statskontoret hade att företräda, vore intet att erinra

mot det av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen i ämnet framställda

förslag, enligt vilket statsbidrag för bekämpande av nötbromsen

endast skulle utgå, för den händelse nötkreatur dött på grund av undergången

behandling mot nötbroms.

I en inom jordbruksdepartementet uppgjord promemoria hade emellertid

blivit ifrågasatt, att staten jämväl skulle bidraga med tre fjärdedelar

av kostnaderna för kontrollundersökningar. Statskontoret, som icke tilltrodde

sig att bedöma behövligheten av att statsverket bidroge även till

sistnämnda kostnader, ville allenast erinra, att i ett tämligen analogt fall,

nämligen i fråga örn utrotande av berberisbuskar å viss mark, statsbidrag

utginge jämlikt föreskrift i kungörelsen den 3 december 1918

(nr 992), dock blott under förutsättning att ett minst mot statsbidraget

svarande belopp tillskötes från medel, beviljade av landsting, kommuner

eller enskilda.

Det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till övriga

utgifter till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar

bland husdjuren torde lämpligen kunna tagas i anspråk för de med nötbromsens

utrotande förenade kostnader för statsverket.

Av utredningen i ärendet synes framgå, att nötbromsen förekommer i

ganska stor utsträckning inom vissa delar av landet, förnämligast inom

skogstrakterna i Götaland. Den skada, som därigenom förorsakas nötboskapsskötseln,

är säkerligen betydande. Såsom i ärendet framhållits,

minskas avsevärt värdet av hudarna från djur, som varit angripna av

nötbromslarver. Härtill kommer, att djuren magra, mjölkavkastningen

minskar och köttet försämras, varjämte ungdjuren stanna i växten. Förutom

dessa ekonomiska skäl torde åtgärder för nötbromsens utrotande

även ur djurskyddssynpunkt få anses önskvärda, då nötbromsen och dess

larver otvivelaktigt tillfoga kreaturen svåra lidanden.

Det torde knappast kunna förväntas, att ett effektivt bekämpande av

nötbromsen skall ernås enbart på upplysningens väg. De åtgärder, som

kunna vidtagas för utrotande av insekten, måste nämligen för vinnande

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

av ett gott resultat genomföras samtidigt och av alla djurägare inom

orten. Ett dylikt samfällt uppträdande torde svårligen kunna uppnås

endast genom upplysningsverksamhet och i varje fall torde lång tid förflyta,

innan någon mera påtaglig bättring skulle på denna väg ernås.

Genomförandet av ett tvång för den enskilde djurägaren att befria sin

nötkreatursbesättning från bromslarver synes mig vara det säkraste och

bästa medlet i kampen mot nötbromsen. För införande av dylika tvångsbestämmelser

tala även de goda erfarenheter man har från Danmark av

lagstiftningen på detta område.

Emellertid böra dylika tvångsbestämmelser icke genomföras i andra

trakter, än där de lokala förhållandena sådant påkalla. Såsom framgår

av de av hushållningssällskapens förvaltningsutskott avgivna yttrandena,

förekommer icke nötbromsen i stora delar av vårt land, i allt fall icke

i den utsträckning att särskilda åtgärder för dess utrotande äro av behovet

påkallade. Å andra sidan bör denna omständighet icke utgöra

hinder för tillämpande av tvångsbestämmelser i de trakter, där så finnes

lämpligt och önskvärt. Emellertid torde föreskrifterna för att bliva

fullt effektiva endast böra tillämpas å sådana trakter, där de uppbäras

av den allmänna meningen. Tillfyllestgörande garantier i sådant hänseende

torde emellertid få anses föreligga, därest införandet av tvångsbestämmelserna

göres beroende av framställning från hushållningssällskap

och landsting, såsom fallet är t. ex. beträffande tillämpningen av

lagarna örn hingst- och galtbesiktningstvång.

En viktig förutsättning för ett gott resultat av åtgärderna mot nöt

bromsen är emellertid, att djurägarna äga kännedom örn medlen för dess

bekämpande. Det synes mig böra tillkomma vederbörande hushållningssällskap

att, sedan tvångsbestämmelser införts inom dess område, på

lämpligt sätt verka för spridande av kunskap örn de behandlingsmetoder,

som kunna komma till användning.

I anslutning till vad ovan anförts har jag inom jordbruksdepartementet

låtit utarbeta förslag till förordning örn utrotande av nötbromsen,

vilket torde såsom bilaga A fogas till detta protokoll. Förslaget — som

i sina huvudgrunder ansluter sig till det av lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen

upprättade förslaget till lag i samma ämne ävensom till

lagarna örn hingst- och galtbesiktningstvång samt avses att träda i tillämpning

den 1 juli 1930 — torde allenast i nedan angivna hänseenden

kräva närmare motivering.

Ämbetsverken hava i sitt lagförslag efter mönster av de danska bestämmelserna

i ämnet ålagt kommunernas verkställande organ att handhava

kontrollen över bromslarvernas utrotande. En sådan uppgift synes

emellertid i stort sett främmande för den kommunala verksamheten här

i landet. Bland annat med hänsyn därtill att de föreslagna åtgärderna

avse att främja nötkreatursskötseln, torde det vara lämpligare, att hushållningssällskapen

omhändertaga kontrollen. Det torde ej möta större

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

svårigheter för sällskapen, som hava underavdelningar i varje socken

eller annat motsvarande område, att i de olika orterna finna lämpliga

besiktningsmän för verkställande av kontrollen.

Vad angår de utgifter, som föranledas av den föreslagna lagens genomförande,

förorda ämbetsverken, att kostnaderna för såväl själva utrotandet

som kontrollen skola bestridas av djurägarna. Där djur dött till

följd av undergången behandling, skulle ersättning av statsmedel utgå

för djurets värde. Mot förslaget i sistnämnda hänseende och i fråga

örn kostnaderna för larvernas dödande synes icke vara något att erinra.

Däremot kan ifrågasättas, huruvida djurägarna böra vidkännas kontrollkostnaderna.

Det torde kunna befaras, att ett dylikt stadgande skall

komma att alstra missnöje bland djurägarna och verka avhållande på

framställningar örn tillämpning av den föreslagna författningen. Av

sistnämnda orsak synas ej heller hushållningssällskapen böra åläggas

skyldighet att i mera avsevärd utsträckning deltaga i kontrollkostnaderna.

Lämpligast torde vara för ifrågavarande åtgärders vidtagande

i önskvärd omfattning, att staten påtager sig huvuddelen av dessa kostnader.

En mindre del därav torde emellertid höra bestridas av vederbörande

hushållningssällskap. Vidkommande den proportion, i vilken

kostnaderna böra fördelas mellan staten och hushållningssällskap, anser

jag skäligt, att staten bestrider 3/i och hushållningssällskapet V« av

utgifterna. Statshjälpen synes böra utgå i form av bidrag till de utgifter,

som hushållningssällskap visar sig hava fått vidkännas för ändamålet.

I överensstämmelse härmed har i det inom departementet utarbetade

författningsförslaget icke upptagits stadgande örn skyldighet för

djurägare att deltaga i kontrollkostnaderna.

Kostnaderna för kontrollen torde huvudsakligen komma att bestå i gottgörelse

till besiktningsmännen för deras resor för kontrollens utövande.

Det synes böra tillkomma vederbörande hushållningssällskap att bestämma

rörande storleken av dylik gottgörelse. För vinnande av garanti för

att densamma ej må bliva högre än skäligt, torde emellertid i de bestämmelser

Kungl. Majit torde utfärda i ämnet höra föreskrivas, att ersättningen

ej må beräknas efter högre grunder, än som innefattas i viss reseoch

traktamentsklass i gällande allmänna resereglemente, förslagsvis III F.

Såsom förut nämnts, torde kostnaderna för dödandet av nötbromslarven

böra bestridas av djurägarna. Denna regel bör uppenbarligen gälla

även i de fall, där på grund av försummelse från djurägarens sida utrotandet

måst verkställas av besiktningsmännen under deras kontrollresor.

Eljest skulle kunna befaras, att djurägarna i avsevärd utsträckning

underläte att själva företaga erforderliga utrotningsåtgärder utan

överlämnade detta åt besiktningsmännen, vilket givetvis skulle hava till

följd en stark ökning av kostnaderna för kontrollen. Ersättningen för

av besiktningsman företagna utrotningsåtgärder torde lämpligen kunna

utgå i form av viss, av hushållningssällskapet bestämd avgift för varje

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

behandlat djur. Sålunda influtna avgifter böra, efter avdrag för hushållningssällskapets

kostnader för behandlingsmedel, av hushållningssällskapet

användas till bestridande av utgifterna för besiktningsmännens

resor. I anslutning därtill torde det förordade statsbidraget böra

beräknas å vad av nämnda utgifter återstår, sedan berörda avgifter tagits

i anspråk. En dylik ordning förutsätter givetvis, att ifrågavarande

avgift fastställes till belopp motsvarande de verkliga kostnaderna för besiktningsmannens

ingripande.

På sätt tidigare i korthet omnämnts, torde ersättning böra utgå av

allmänna medel till djurägare, vars kreatur avlidit till följd av undergången

behandling mot bromslarver. Att döma av den erfarenhet, som

vunnits i Danmark, torde antalet fall, då kreatur dör till följd av dylik

behandling, komma att bliva ringa och statens utgifter i sådant hänseende

följaktligen obetydliga. Vid bestämmande av ersättning för dylikt

djurs värde torde, såsom lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen

föreslagit, böra tillämpas bestämmelserna om värdering och ersättning i

gällande förordning angående vad iakttagas bör till förekommande och

hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren.

I fråga örn storleken av de utgifter, som staten skulle få vidkännas

för genomförande av de ifrågasatta föreskrifterna, synas hållbara beräkningar

ej kunna för närvarande göras. Utgifternas storlek blir i främsta

rummet beroende av den omfattning, i vilken den föreslagna lagen

kan komma att tillämpas. Att för utgifternas bestridande uppföra något

särskilt anslag i riksstaten synes knappast vara påkallat. Desamma

torde i anslutning till vad lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen föreslagit

kunna utgå av ordinarie förslagsanslaget till övriga utgifter till

förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren.

Vidkommande slutligen frågan örn åtgärder för utrotande av renbromsen

torde, såsom lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen framhållit,

denna fråga icke kunna lösas utan en omfattande utredning angående

lämpligaste tillvägagångssättet för renbromsens bekämpande, och anhåller

jag att i annat sammanhang få återkomma härtill.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

a) antaga härvid såsom bilaga A fogat förslag till förordning örn utrotande

av nötbromsen,

b) medgiva, att från det i riksstaten under nionde huvudtiteln uppförda

ordinarie förslagsanslaget till övriga utgifter till förekommande och

hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjur.en må enligt i statsrådsprotokollet

angivna grunder bestridas dels ersättning som enligt 5 §

i nämnda förordning må utgå för kreatur, som dött till följd av i samma

förordning åsyftad behandling, dels och hushållningssällskap tillkomman
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

de statsbidrag till kostnaderna för handhavandet av tillsyn, varom förmäles

i 3 § av förordningen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami

15/i haft. (Nr 189.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Bilaga A.

Förslag

till

Förordning

om utrotande av nötbromsen.

Härigenom för or ellias som följer:

1 $.

Där förhållandena inom något hushållningssällskaps område sådant påkalla,

äger Kungl. Majit på framställning av hushållningssällskapet och

vederbörande landsting förordna, att inom sällskapets område eller viss

del därav larver av nötbromsen (oxstynget, Hypoderma bovis) å nötkreatur

över ett års ålder skola genom djurägarens försorg utrotas.

2 §.

I förordnande, varom i 1 § sägs, skall utsättas viss tid, under vilken

förordnandet skall gälla. Denna tid, som icke får understiga två år, må

sättas olika för olika delar av det område, förordnandet avser.

3 §.

Har Kungl. Majit meddelat förordnande, som i 1 § sägs, åligger det hushållningssällskapet

att utöva tillsyn över förordnandets efterlevnad. För

ändamålet skall hushållningssällskapet för varje kommun, där nötkreatur

finnes, utse erforderligt antal besiktningsmän, som hava att minst fjorton

dagar före i orten sedvanlig betesutsläppningstid undersöka, huruvida

nötkreaturen befriats från nötbromslarver. Styrker djurägare med intyg

av veterinär, att hans nötkreatursbesättning är fri från nötbromslarver,

som kunna antagas vara levande, erfordras ej undersökning av dylik

besättning.

4 §.

Befinnes vid undersökning, varom i 3 § förmäles, att djurägare uraktlåtit

att verkställa föreskrivet utrotande av nötbromslarver, skall utrotandet

på djurägarens bekostnad verkställas genom besiktningsmannens

försorg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

5 $.

För nötkreatur, som dött till följd av i denna förordning åsyftad behandling,

utgår ersättning av allmänna medel, därest genom intyg av legitimerad

veterinär styrkes, att dödsfallet varit en omedelbar följd av behandlingen.

Har djurägaren eller den honom företräder genom bristande

aktsamhet vid behandlingen av djuret orsakat djurets död eller har

han, trots på fara tydande sjukdomstecken hos djuret, underlåtit att

tillkalla veterinär, vare han förlustig rätt till ersättning.

För övergående sjukdom i samband med behandlingen utgår ej ersättning.

För obduktionsförrättning, som veterinär företager för utfärdande av

intyg, varom ovan sägs, utgår rese- och traktamentsersättning av allmänna

medel.

6 %.

Djurägare, som reser hinder mot åtgärd, varom i 3 eller 4 § sägs, straffes

med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor.

7 §.

Åtal för förseelse, varom i 6 § sägs, anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

8 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän

lag.

9 %.

Kungl. Majit äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras rörande

verkställigheten och efterlevnaden av denna förordning.

10 §.

Förordnande, som i 1 § sägs, skall tillika med erinran örn påföljd av

överträdelse därav genom vederbörande länsstyrelses försorg på statsverkets

bekostnad införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar

inom orten samt anslås på lämpliga ställen inom det område,

förordnandet avser.

Det åligger hushållningssällskapet att, sedan dylikt förordnande blivit

meddelat, på lämpligt sätt verka för spridande av kännedom örn medlen

för nötbromsens utrotande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:239 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utrotande av nötbromsen m. m. a1 i texten
  2. JoU 1930:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utrotande av nötbromsen m. m. s. 1 i texten