Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande av återbetalning sskyldighet beträffande till viss personal vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstillägg m. m

1930-03-07 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:197, Angående efterskänkande av återbetalning sskyldighet beträffande till viss personal vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstillägg m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Xr 197.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande

av återbetalning sskyldighet beträffande till

viss personal vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalta

dyrtidstillägg m. m.; given Stockholms slott den

1 mars 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1930.

Kärv a rande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Jag anhåller att få anmäla en av f. d. överdirektören och chefen för

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen O. J. F. Wijnbladh samt f. d. byråchefen

O. Z. Ekdahl, byrådirektören G. C. A. Lindencrona och revisorn E. V. Lager,

samtliga i nämnda styrelse, gjord framställning, avseende befrielse från dem

ålagd återbetalningsskyldighet beträffande belopp, som under åren 1920 och

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 162 käft. (Nr 197.) r>N4 .io

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj-.ts proposition nr 197.

1921 utbetalts såsom dyrtidstillägg till personal vid statens fiskehamnsbyggnader.

Innan jag ingår på denna framställning torde jag få erinra örn följande:

I de under åren 1920 oell 1921 gällande kungörelserna den 30 maj 1919

(nr 262), den 30 juni 1920 (nr 364) oell den 29 juni 1921 (nr 344) med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst stadgades,

bland annat, att till innehavare av sådan befattning i statens tjänst,

för vilken avlöningen icke till siffran bestämts av Konung och riksdag eller

av Kungl. Maj:t och ej heller utginge efter av riksdagen prövade grunder,

den myndighet, som ägde bestämma avlöningen, skulle enligt angivna grunder

lämna dyrtidstillägg, örn och i den mån sådant funnes påkallat.

För utförande av fiskehamnar, vartill riksdagen alltsedan år 1911 anvisat

medel, är jämlikt riksdagens beslut sedan år 1913 inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

inrättad en särskild hamnavdelning, vars arbete ledes av

en särskild, för viss tid förordnad chef och för vilken kostnaderna utgå från

de för hamnarnas byggande anslagna medlen. Fiskeliamnsbyggnaderna, som

till att börja med utlämnades på entreprenad, utföras sedan år 1916 direkt

av staten genom ifrågavarande hamnavdelning.

Den personal vid statens fiskehamnsbyggnader, varom här är fråga, utgöres,

enligt vad som meddelats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, av

arbetschefer, kontorspersonal och förmän. Några särskilda beslut örn denna

personals antagande och avlöning hava icke fattats, utan har personalen antagits

och dess avlöning bestämts av chefen för hamnavdelningen. Jämlikt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut den 1 september 1917 har dyrtidstillägg

utgått till berörda personal vid statens fiskehamnsbyggnader.

Enligt instruktionen den 30 december 1911 (nr 165) för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utgöres styrelsen av en överdirektör såsom chef för verket

samt två byråchefer och en byrådirektör såsom ledamöter. I instruktionen

stadgas bland annat, att i alla hos styrelsen förekommande ärenden överdirektören

äger ensam besluta samt att tillstädesvarande ledamot, vilkens

åsikt icke överensstämmer med det av överdirektören fattade beslutet,

åligger att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening vid äventyr

att han eljest varder för beslutet ansvarig. Vidare stadgas, att alla frågor

örn utbetalning av medel avgöras av styrelsen samt att byrådirektören åligger

bland annat att bereda och föredraga alla på styrelsen ankommande administrativa

och ekonomiska ärenden. Därest överdirektören eller ledamot av

styrelsen beträdes med fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal därför inför

Svea hovrätt.

I kungörelse den 15 augusti 1913 (nr 210) med föreskrifter rörande hamnavdelningens

verksamhet m. m. stadgas bland annat, att byrådirektören i

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall beträffande statens fiskehamnsbyggnader

fullgöra de åligganden, som eljest tillkomma honom enligt den för

styrelsen gällande instruktionen.

Vid granskning inom riksräkenskapsverket av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

räkenskaper för åren 1920 och 1921 framställdes år 1923 en anmärkning

av huvudsakligen följande innehåll:

Till personal vid statens fiskehamnsbyggnader hade utbetalts dyrtidstilllägg

för år 1920 med 77,010 kronor 68 öre samt för år 1921 med 74,131

kronor 52 öre, vilka belopp avförts å de till bestridande av utgifterna för

dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst beviljade anslagen. Då

ifrågavarande personal icke kunde anses hänförlig till sådana befattningshavare,

som avsåges i kungörelserna den 30 maj 1919, den 30 juni 1920 och

den 29 juni 1921 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 197.

havare i statens tjänst, hade nämnda utgifter icke bort bestridas av oinförmälda

anslag, utan hade, därest personalen vid fiskehamnsbyggnaderna ansetts

till följd av dyrtiden böra komma i åtnjutande av löneförhöjning, kostnaderna

därför bort utgå av anslaget till utförande av vissa fiskehamnar.

Detta anslag hade för ett vart av åren 1920 och 1921 utgått med ett belopp

av 2,000,000 kronor. 1920 års anslag utvisade en behållning till år 1921 av

164,941 kronor 36 öre, men som det under år 1920 i dyrtidstillägg utbetalta

beloppet, 77,010 kronor 68 öre, enligt vad förut nämnts, jämväl bort belasta

sistnämnda anslag, återstode av omförmälda behållning allenast 87,930 kronor

68 öre. För bestridande av 1921 års utgifter för fiskehamnsanläggningar

hade således funnits tillgängliga 2,087,930 kronor 68 öre, vartill ytterligare

kommit 211,933 kronor 31 öre, utgörande särskilda under år 1921 uppburna

medel, eller således tillhopa 2,299,863 kronor 99 öre. Då utgifterna för

arbetena med fiskehamnar under år 1921 — bortsett från de under samma

år till personalen utbetalta dyrtidstilläggen, 74,131 kronor 52 öre — uppgått

till 2,347,323 kronor 58 öre, hade alltså anslaget till fiskehamnsbyggnader

för sistnämnda år överskridits med 47,459 kronor 59 öre. Enär ifrågavarande

anslag vore reservationsanslag och således icke finge överskridas, borde sistnämnda

belopp, 47,459 kronor 59 öre, inbetalas till statsverket. Som överskridande

av anslaget ägt rum genom utan ordningar under december månad

1921 samt Wijnbladh och Lindencrona undertecknat samtliga då fattade utanordningsbeslut,

som avsåge utgifter för fiskehamnsanläggningarna, borde

den uppkomna bristen ersättas av dem. Jämväl det under år 1921 i dyrtidstillägg

utbetalda beloppet, 74,131 kronor 52 öre, borde av ovan angivna

skäl inbetalas till statsverket. Betalningsskyldighet därför ålåge Wijnbladh,

Ekdahl, Lindencrona och Lager, vilka, Ekdahl i egenskap av t. f. överdirektör

och Lager i egenskap av t. f. byrådirektör, undertecknat de anordningar,

enligt vilka utbetalning av dyrtidstillägg under år 1921 ägt runi,

ävensom revisorn D. Ström, som upprättat de avlöningslistor, som legat till

grund för utanordningarna, och fördelade sig ansvaret sålunda: Wijnbladh

och Lindencrona vore gemensamt ansvariga för 7,436 kronor 35 öre, Wijnbladh.

Lindencrona och Ström för 55,952 kronor 44 öre, Wijnbladh och Lager

för 5,476 kronor 70 öre samt Ekdahl, Lindencrona och Ström för 5,266

kronor 3 öre.

Sedan nämnda personer i avgiven förklaring bestritt kravet, hemställde

riksräkenskapsverket hos kammarrätten örn åläggande för deni att i enlighet

med angiven fördelningsgrund gemensamt eller vilken av dem gälda gitte

ersätta statsverket de anmärkta beloppen, tillhopa 121,591 kronor 11- öre.

Genom utslag den 10 december 1924 utlät sig kammarrätten — jämte det

kammarrätten på anfört skäl fann den mot Ström förda talan icke kunna

bifallas — sålunda:

Enär kostnaderna för ifrågavarande dyrtidstillägg bort pä skäl riksräkenskapsverket

anfört bestridas av de för utförande av fiskehamnsbyggnader

anvisade medlen, men de tillgångar, som för detta ändamål åren 1920 och

1921 varit tillgängliga, blivit för andra med fiskehamnsbyggnaderna förknippade

utgifter i så stor utsträckning förbrukade, att av berörda samma

år utbetalta dyrtidstillägg, tillhopa 151,142 kronor 20 öre, ett belopp av

sammanlagt 121,591 kronor 11 öre icke kunnat med nämnda tillgångar bestridas,

alltså och dä de befattningshavare, som beslutat utbetalningen av

ifrågavarande felaktigt avförda dyrtidstillägg, måste anses ansvariga gent

emot statsverket för därav föranledda utgifter, i den mån de icke kunnat

gäldas av de medel, som åren 1920 och 1921 kunnat få disponeras för fiske
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr 197.

hamnsbyggnaderna, funne kammarrätten skäligt förplikta Wijnbladh, Ekdahl,

Lindencrona och Lager att gemensamt eller vilkendera gälda gitte ersätta

statsverket, Wijnbladh och Lindencrona 110,848 kronor 38 öre, Wijnbladh

och Lager 5,476 kronor 70 öre samt Ekdahl och Lindencrona 5,266 kronor

3 öre.

Över kammarrättens utslag hava samtliga vederbörande anfört besvär,

därvid andragits huvudsakligen följande:

Därest klagandena under år 1921 haft den uppfattningen, att dyrtidstilläggen

till ifrågavarande personal skulle, såsom riksräkenskapsverket och

kammarrätten gjort gällande, belasta fiskehamnsanslagen, hade klagandena

kunnat genom ett långsammare bedrivande av byggnadsarbetena begränsa

årskostnaderna, inberäknat dyrtidstilläggen, inom ramen av de medel, som

i budgetredovisningen funnes upptagna såsom tillgång för ändamålet. Då

detta skulle hava fördyrat byggnadsarbetena i deras helhet, hade klagandena

ej tillgripit denna åtgärd, detta så mycket mindre som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utöver den i budgetredovisningen upptagna tillgången disponerat

tillgångar i det av riksdagen å tilläggsstat för år 1921 anvisade reservationsanslaget

å 500,000 kronor till utförande av vissa i huvudsak av

muddringar bestående hamnförbättringar i de norrländska kustlänen samt

Uppsala län ävensom i viss arbetsmateriel m. m.

För bestridande av utgifterna för statens fiskehamnsanläggningar under

år 1921 hade alltså, utöver det i anmärkningen angivna beloppet, 2,299,863

kronor 99 öre, funnits förenämnda anslag å 500,000 kronor eller tillhopa

2,799,863 kronor 99 öre. Då utgifterna för arbetena med statens fiskehamnar

under år 1921 med inberäknande av de under samma år utbetalta dyrtidstilläggen,

74,131 kronor 52 öre, i sin helhet uppgått till 2,421,455 kronor 10

öre, hade, även örn dyrtidstilläggen utanordnats av byggnadsanslagen, vid

1921 års utgång förefunnits en odisponerad behållning av 378,408 kronor

89 öre.

Något överskridande av anslaget hade således icke, såsom av budgetredovisningen

framginge, i verkligheten ägt rum.

Då i varje fall icke något tjänstefel kunde läggas klagandena till last i

saken och staten icke åsamkats någon förlust genom den av dem vidtagna

åtgärden, hava klagandena hemställt, att för den händelse Kungl. Maj:t

skulle gilla kammarrättens uppfattning, att ifrågavarande dyrtidstillägg skulle

belasta de till byggande av statens fiskehamnar anslagna medlen, kammarrättens

utslag icke måtte föranleda annan påföljd än åläggande för väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att genom omföring avföra dyrtidstilläggen å anslaget

för utförande av vissa fiskehamnar.

Utlåtanden häröver hava avgivits av riksräkenskapsverket, kammarrätten

och statskontoret.

Riksräkenskapsverket har åberopat vad av ämbetsverket förut i anmärkningsmålet

anförts.

Kammarrätten har åberopat det överklagade utslagets innehåll samt funnit

sig icke kunna tillstyrka den i samband med besvären gjorda ansökningen.

Statskontoret har anfört huvudsakligen följande:

Då personalen i statens fiskehamnsbyggnader givetvis icke vore att anse

som befattningshavare i statens tjänst, hade dyrtidstillägg icke bort till dem

utbetalas från sjätte huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg åt sådana befatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 107.

ningshavare, utan hade, därest en mot dyrtidstillägg svarande förmån ansetts

böra tillerkännas dem, densamma bort utgå av anslagen till utförande

av vissa fiskehamnar. Örn så förfarits, hade, på sätt överklagade utslaget

innehölle, å nämnda anslag för åren 1920 och 1921 uppstått en brist av

121,591 kronor 11 öre.

Det syntes skäligen tvivelaktigt, örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ägt

att utan Kungl. Majits medgivande använda det norrländska hamnförbättringsanslaget

för ändamål, som skulle tillgodoses med fiskehamnsanslagen.

I varje fall torde den omständigheten, att vissa åtgärder, ledande till att

brist icke skulle hava uppstått i fiskehamnsanslagen, skulle kunnat av klagandena

vidtagas, icke kunna befria dem från ersättningsskyldighet på grund

av de felaktiga beslut beträffande utbetalning av dyrtidstillägg, som av dem

fattats.

Statskontoret finge alltså hemställa, att Kungl. Majit ej måtte finna skäl

göra ändring i överklagade utslaget.

Beträffande klagandenas alternativt gjorda hemställan, att utslaget icke

måtte föranleda annan påföljd än att dyrtidstilläggen genom omföring avfördes

å fiskehamnsanslaget, vore statskontoret icke i tillfälle att bedöma,

huruvida saken läte sig göra endast genom bokföringsåtgärder. Härom syntes

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt riksräkenskapsverket böra erhålla

befallning att yttra sig. Därest det skulle befinnas, att det utdömda beloppet

helt eller delvis icke kunde täckas genom omföring, torde förslag få

framläggas för riksdagen att befria klagandena från återbetalningsskyldigliet

för beloppet.

En ledamot av statskontoret har på anförda skäl hemställt, att kammarrättens

överklagade utslag måtte undanröjas och klagandena befrias från

den dem ådömda ersättningsskyldigheten.

Med anledning av vad statskontoret anfört har riksräkenskapsverket anbefallts

att efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hörande ånyo yttra sig

i målet. Riksräkenskapsverket anför i sitt utlåtande bland annat följande:

I skrivelse den 17 april 1925 hade riksräkenskapsverket anmodat väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att, sedan det enligt överklagade utslaget till återbetalning

fastställda beloppet inbetalts, i styrelsens räkenskaper å sjätte

huvudtitelns anslag till »dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst»

uppdebitera återstoden av de under åren 1920 och 1921 till personal

vid statens fiskehamnsanläggningar felaktigt utbetalda dyrtidstilläggen eller

29,551 kronor 9 öre samt avföra detta belopp å anslaget till utförande av

vissa fiskehamnar.

Vidare hade riksräkenskapsverket på grund av samma utslag genom särskild

skrivelse nyssnämnda dag anhållit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ville vidtaga vederbörlig omföringsåtgärd beträffande de under år 1922 till

den vid statens fiskeliamnsbyggnader anställda personalen från dyrtidstilläggsanslaget

utbetalda dyrtidstilläggen, utgörande tillhopa 39,647 kronor 88 öre.

Än vidare hade riksräkenskapsverket enligt skrivelse den 15 januari 1926

anhållit, att vederbörlig omföring måtte vidtagas beträffande de under första

halvåret 1923 till ifrågavarande personal felaktigt utbetalda dyrtidstilläggen,

uppgående för denna tid till sammanlagt 12,166 kronor 76 öre.

Därest nu, såsom det ifrågasatts, den ersättningsskyldighet, som genom

kammarrättens utslag ålagts vederbörande, skulle få bero därvid, att det utdömda

beloppet på vederbörligt sätt finge omföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

räkenskaper, inskränkte sig omföringen, såsom av det föregående

framginge, icke till detta belopp, utan borde densamma givetvis örn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i! Kuni/l. Majus proposition nr 107.

fatta jämväl de i riksräkenskapsverkets förenämnda tre skrivelser å respektive

årens dyrtidstilläggsanslag felaktigt avförda beloppen. Härtill komme,

enligt vad väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen uppgivit, under budgetåret

1923/24 till sådan personal, varom nu vore fråga, ytterligare utbetalt dyrtidstillägg.

Aven detta belopp borde medräknas, om rättelse nu skulle vinnas

genom en omföringsåtgärd. Enligt den utredning, väg- och vatten byggnadsstyrelsen

verkställt, skulle de belopp, som sålunda borde omföras till fiskehamnsanslagen,

uppgå till sammanlagt 215,998 kronor 18 öre, varav 206,210

kronor 66 öre avsåge anslaget till utförande av vissa fiskehamnar, vilket

anslag numera motsvarades av det i riksstaten upptagna anslaget »Statens

fiskehamnar», och 9,787 kronor 52 öre anslaget till understödjande av mindre

fiskehamnar, numera benämnt »Statsunderstödda fiskehamnar». Emellertid

skulle, enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sitt förenämnda yttrande

upplyst, med hänsyn till storleken av de behållningar, som för det

dåvarande förefunnes å nämnda fiskehamnsanslag (omkring 330,000 kronor

respektive 17,222 kronor 68 öre), en omföring från desamma av så stora

belopp som de ifrågavarande dyrtidstilläggen nödvändiggöra anvisande av

särskilda medel, varför alltså den ifrågasatta omföringsåtgärden under alla

förhållanden syntes böra få anstå, tills sådana medel anvisats.

Då sålunda en omföring icke utan avsevärda olägenheter skulle kunna

göras, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på anförda skäl föreslagit, att

vid de ifrågavarande bokföringsåtgärderna, sådana de på sin tid verkställts,

finge bero. Häremot hade riksräkenskapsverket för sin del intet annat att

erinra än att ifråga om en sådan eftergift riksdagens medgivande torde böra

inhämtas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade vidare anfört, att därest icke vid

nämnda bokföringsåtgärder finge bero, en omföringsåtgärd vore erforderlig

men att styrelsen saknade möjlighet att bedöma, huruvida denna omföring

till undvikande av riksstatens belastande med rena omföringsbelopp kunde

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande verkställas av riksräkenskapsverket i samband

med riksbokslutet. I anledning härav ville riksräkenskapsverket framhålla,

att ämbetsverket icke funnit en sådan lösning av frågan möjlig.

Slutligen hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört att, för det fall

att även sist angivna utväg ej vore framkomlig, det bleve nödvändigt att

för budgetåret 1930/1931 anvisa å anslaget »Statens fiskehamnar» 206,210

kronor 66 öre och å anslaget »Statsunderstödda fiskehamnar» 9,787 kronor

52 öre samt att, enär beloppen ifråga vore avsedda att omföringsvis tillföras

sjätte huvudtitelns anslag till dyrtids tillägg, sistnämnda anslag därigenom

kunde upptagas med så mycket mindre belopp, varigenom någon ökning

av huvudtitelns slutsumma i riksstaten för sistnämnda budgetår ej bleve

erforderlig. En sådan utväg syntes riksräkenskapsverket icke kunna förordas.

Under sjätte huvudtiteln hade till dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst för budgetåret 1928/29 anvisats 170,000 kronor och för budgetåret

1929/30 180,000 kronor. Antagligt vore, att för budgetåret 1930/31

anslag till dyrtidstillägg komme att under sjätte huvudtiteln anvisas med

enahanda belopp som för vart och ett av de närmast föregående åren. Då

nu det belopp, som skulle omföras, väsentligt överstege det, som sålunda

förväntades bliva anvisat till dyrtidstillägg för det kommande budgetåret,

syntes väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nyssnämnda förslag icke kunna

möjliggöras utan ökning av huvudtitelns slutsumma i riksstaten.

Efter att på anförda skäl hava framhållit, att förenämnda å tilläggsstat

för år 1921 anvisade reservationsanslag å 500,000 kronor till utförande av

vissa hamnförbättringar i de norrländska kustlänen och Uppsala län under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 197. 7

inga förhållanden syntes kunna användas tili täckande av kostnaderna för

nu ifrågavarande dyrtidstillägg, anför riksräkenskapsverket slutligen följande:

I förenämnda anmärkning hade icke gjorts gällande, att till personalen

vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalts högre avlöning — de utgivna dyrtidstilläggen

inberäknade — än som med hänsyn till den rådande dyrtiden

vederbort. Och det vore väl knappast anledning antaga annat än att den

omhandlade personalens löner i genomsnitt stannat omkring den lönenivå,

som i allmänna marknaden vid tiden ifråga varit gällande för jämförlig

arbetspersonal. De utbetalda dyrtidstilläggen torde därför icke kunna betraktas

såsom någon oskälig lönetillökning. Billighetsskäl syntes sålunda

tala för att sökandena befriades från dem ålagd ersättningsskyldighet. Det

syntes då riksräkenskapsverket, med hänsyn till vad förut av ämbetsverket

anförts, som örn härvid icke funnes någon annan utväg än att antingen särskilda

medel till täckande av utgifterna för ifrågavarande dyrtidstillägg av

riksdagen anvisades för ett kommande budgetår eller att klagandena befriades

från betalningsskyldighet för utdömda beloppet, vartill emellertid

riksdagens medgivande torde böra inhämtas.

Då det senare av nyssnämnda båda alternativ måhända kunde vara att

föredraga, har riksräkenskapsverket, under förutsättning att ändring i det

överklagade utslaget icke komme att ske, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att befria klagandena från dem ålagd ersättningsskyldighet.

Kungl. Majit har i denna dag med regeringsrätten beslutat utslag ej

funnit skäl att göra ändring i kammarrättens utslag men på grund av vad

i målet förekommit förklarat sig framdeles vilja meddela beslut, huruvida

den klagandena åliggande betalningsskyldigheten må efterskänkas.

Såsom riksräkenskapsverket framhållit, lärer det icke föreligga anledning Departementsantaga

annat än att ifrågavarande personals löner — däri inberäknat de chefen,

utbetalta dyrtidstilläggen — i genomsnitt varit avvägda i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som i allmänna marknaden under samma tid tillkommit

motsvarande arbetspersonal. Då det vid sådant förhållande får

anses skäligt att ifrågavarande dyrtidstillägg utgått och staten följaktligen

icke kan sägas hava åsamkats förlust genom utbetalningen av desamma,

anser jag mig böra tillstyrka, att den vederbörande genom Kungl. Maj:ts

utslag ålagda återbetalningsskyldigheten må efterskänkas. Härtill torde riksdagens

medgivande böra inhämtas.

Yad därefter beträffar ifrågasatt omföring från anslag till dyrtidstillägg åt

befattningshavare i statens tjänst till respektive fiskehamnsanslag av de belopp,

vartill de i riksräkenskapsverkets utlåtande omförmälda, till personal

vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstilläggen uppgått, så anser

jag mig med hänsyn till därmed förbundna olägenheter lika med väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt riksräkenskapsverket böra förorda, att vid de

vidtagna bokföringsåtgärderna, sådana de på sin tid verkställts, må bero

Aven härtill torde riksdagens medgivande böra utverkas.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 197.

dels att återbetalningsskyldigheten beträffande ifrågavarande

till viss personal vid statens fiskehamnsbyggnader under åren

1920 och 1921 utbetalta dyrtidstillägg må efterskänkas;

dels oek att vid de bokföringsåtgärder, varigenom till personal

vid statens fiskehamnsbyggnader utbetalta dyrtidstillägg

avförts å sjätte huvudtitelns förslagsanslag till dyrtidstillägg åt

befattningshavare i statens tjänst, må bero.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.