Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199

1930-03-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:199, Kungl. Maj:ts proposition Nr 199

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

1

Jir 199.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen (utgående undersökning rörande

reglering av Övre och Nedre Olandsån i Uppsala och

Stockholms län; given Stockholms slott den 7 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

,/. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

I en den 19 december 1929 till Kungl. Majit inkommen skrivelse hava

hemmansägaren Axel Andersson i Veskinge jämte medintressenter hemställt,

att för undersökningar rörande reglering av övre Olandsån i Stockholms

och Uppsala län måtte beviljas ett anslag av statsmedel å 00,000

kronor.

Vidare har i skrivelse, som inkommit till Kungl. Majit den 22 januari

1930, Matts Jansson i Barkö med flera anhållit örn statsbidrag för undersökningar

angående reglering av Nedre Olandsån i Uppsala län. I sistberörda

framställning har något visst belopp icke begärts men åberopas

Witling till riksdagens protokoll I9.''I0. 1 sami. U>b höft. (Sr 199.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 199.

nedanintagna av statens lantbruksingenjör i Stockholms län Nils Risberg

och statens lantbruksingenjör i Uppsala län Gunnar Ytterberg avgivna

yttrande, enligt vilket föreslagits ett gemensamt statsbidrag å 95,000 kronor

till undersökningar rörande Övre och Nedre Olandsåns reglering.

I ansökningen beträffande Övre Ola nåsan Ilai1 anförts följande:

Från dalgångarna kring de inom Uppsala och Stockholms län belägna

sjöarna Ovansjön, Testen, Kärven, Harsjön, Långsjön, Hosjön, Giningen,

Viken och Stamsjön ävensom flera andra mindre sjöar och träsk avrunne

nederbörden i åtskilliga mindre bäckar och åar, vilka sammanflöte i det

gemensamma avloppet Olandsån, som slutligen avbördade vattnet i Kallrigafjärden

av Bottniska viken omkring 11 kilometer västerut från Öregrund.

Ä en vid ansökningen fogad översiktskarta vore med blå färgbeteckning

inramat vattensamlingsområdet för den del av ån, som benämndes

Övre Olandsån och inom vilken under åren 1864—1870 betydande

sprängnings- och rensningsarbeten hade utförts. Sedermera hade de

då upprensade åsträckorna årligen rensats, så att man vågade påstå, att

desamma befunne sig i tämligen gott skick. Men under de senast förflutna

sex årtiondena hade det alltmer visat sig, att de på 1860-talet

åstadkomna dimensionerna av ån icke vore tillräckliga för att inom

åbräddarna rymma tillrinnande vattenmängder, utan vore de i dalgångarnas

lägre delar belägna mestadels odlade fälten så gott som årligen ej

blott vid vårflöden utan även vid starka sommarregn översvämmade eller

besvärade av så högt vattenstånd att, där ej skördarna helt bortspolades,

avkastningen väsentligen nedsattes till såväl kvantitet som kvalitet, varjämte

givetvis brukningen i hög grad försvårades, gjordes tyngre och

sämre än på bättre torrlagda fält.

Enligt en nu tillrättakommen »Beskrivning över de ägor, som vunnit

förbättring genom sänkning av Olandsån och dess tillflöden, upprättad

år 1870 av C. Sjöholm, Lantmätare», utgjordes arealen av 8,738 tunnland

eller 4,313 hektar, varav ungefär hälften inom vartdera av de båda länen.

Ehuru man torde kunna säga, att de kring ån belägna markerna mestadels

utgjordes av ganska fast mark, grund mylla på lerbotten, förekomme

här dock betydliga områden med mera djup svartmylla eller dyjord, vilka

områden under årtiondens brukning och förmultning i de översta jordlagren

hopsjunkit, vadan minst den ovannämnda arealen även nu torde

vara av en åsänkning beroende, varjämte densamma torde bliva utökad

med fält, vilka på 1860-talet ansåges fullt torrlagda men vilka dock ej

hade ett sådant höjdläge, att en rationell täckdikning på dem kunde utföras,

innan grundvattenståndet bleve sänkt.

På grund av de anförda omständigheterna hade det länge bland jordägarna

i denna ådal varit en allmänt delad åsikt, att de rådande förhållandena

vore olidliga och att något måste åtgöras för att få till stånd

en utvidgning av Olandsån och dess tillflöden. Alla önskningar härom

hade dock ej kunnat förverkligas på grund av att det visat sig omöjligt,

att bland de till mellan 200 och 300 uppgående jordägarna åstadkomma

en sammanslutning av personer, vilka hade förmåga att förskottera utgifterna

för en undersökning av avloppen, uppgörande av kostnadsberäkningar

för deras utvidgning samt utförande av en lagenlig utredning örn

båtnaden och de beräknade utgifternas fördelning på de olika hemmanslotterna.

Till huru stort belopp utgifterna för dessa undersökningar och ufred
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maurts proposition Nr 199-

ningar kunde ga, vore givetvis svårt att angiva, meli om man räknade

med att endast huvudavloppen till de ovan nämnda sjöarna från Skefthammars

kyrka oell uppåt hade en längd av 50 kilometer, att ytterligare

sidotillopp av 20 kilometers längd torde behöva undersökas samt att

de till en areal av omkring 4,300 hektar kringliggande markerna skulle

uppmätas, nätavvägas och värderas och båtnaden redovisas på de hundratals

hemmanslotterna, torde man säkerligen fa beräkna, att utgifterna

härför i arvoden till synemännen komine att uppgå till omkring 50,000

kronor. Härjämte torde vara tänkbart, att det under utredningens gång

kunde visa sig lämpligt att ej inskränka företaget till enbart utvidgning

av dimensionerna av ån ovanför Skefthammar, utan torde det måhända

vara skäl undersöka, huruvida det ej vore mera ekonomiskt att utnyttja

befintlig fallhöjd mellan Skefthammar och havet och framgå med en

större bottenlutning och mindre bredd. Härför erfordrades emellertid

undersökning av nämnda sträcka om 25 kilometer, vadan de beräknade

utredningskostnaderna torde böra utökas till 60,000 kronor. Dessutom

erfordrades givetvis en del naturaprestation^'' i form av hantlangning

och material vid undersökningarna, men torde kostnaderna härför kunna

bestridas dels av de medel, vilka genom årliga utdebiteringar inflöte till

underhållsdirektionen för Övre Olandsån, dels av enskilda jordägare,

vilka vore för utredningen intresserade.

För att giva jordägarna kring Övre Olandsån ett begrepp örn de ungefärliga

kostnaderna för en reglering av ån anmodade underhållsdirektionen

år 1926 lantbruksingenjören Ytterberg att upprätta förslag och beräkna

kostnaderna för den 20 kilometer långa sträckan mellan Skefthammar

och sjön Viken, och hade undersökningarna givit vid handen, att denna

sträcka, där dock de egentliga bergssprängningarna och grussehacktningarna.

förekomma, skulle kunna utföras för 267.000 kronor. Ytterberg hade

dock ansett sig hava i detta fall räknat schaktningspriserna något i underkant

och under förutsättning att maskinkraft utnyttjades så mycket

som möjligt.

Måhända borde man därför utgå från, att kostnaderna för nyssnämnda

sträcka borde ökas med 50 procent till 400,000 kronor samt att övriga fölen

likformig torrläggnings ernående behövliga åsträckor och sidotillopp,

vilka dock huvdsakligen framginge genom lösa jordarter, likaledes betingade

en kostnad av 400,000 kronor eller tillsammans för hela företaget

ovanför Skefthammar 800,000 kronor. Fördelades denna kostnad på de

4,000 hektar, Anika ma- företaget skulle 11 ar-a båtnad, bomme endast omkring

200 kronor per hektar, en utgift vilken väl torde kunna förräntas,

helst jorden vore av bördig beskaffenhet, gårdarna försedda med goda och

tillräckliga åbyggnader samt området genomskuret av järnvägen Faringe—Gimo

ävensom av ett nät av landsvägar, ATarigenom goda förbindelser

förefunnes med städer, industrisamhällen och hamnar. Härtill

torde kunna fogas, att bygden vore en utpräglad bondebygd med en befolkning,

som sedan århundraden lärt sig i blista möjliga man utnyttja

sin jord och på den nedlägga ett idogt arbete.

Över denna ansökning- har den 22 januari 1930 avgivits infordrat gemensamt

utlåtande av länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län, Anika

därvid överlämnat ovanberörda yttrande, likaledes gemensamt, av lantbruksingenjörerna

Hisberg och Ytterberg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Muj:ts proposition Nr 199.

Lantbruksingenjörerna Risberg oell Ytterberg hava anfört bland annat:

Vad först beträffade nödvändigheten av det ifrågasatta företagets genomförande

vitsordades vad sökandena därom framhållit. Under tjänsteresorna

genom den bygd, som av företaget bomme att beröras, hade Kisberg

och Ytterberg ofta iakttagit såväl den direkta skadegörelse, som vid

inträffande flöden förorsakats av ån, som ock den nedsättning av skörderesultaten

från de ån omgivande, vidsträckta markerna, vilken uppenbarligen

haft sin huvudsakliga orsak i deras av åns vattenstånd föranledda

försumpning. Vidare hade de under dessa resor konstaterat det

allmänna önskemålet, att dessa olägenheter snarast måtte undanröjas.

Trots att frågan örn åns reglering sålunda omfattats med stort och allmänt

intresse och trots att man varit allmänt övertygad om de stora

ekonomiska fördelar, som detta företags genomförande skulle medföra för

hela bygden, hade man dock icke ansett sig'' äga tillräcklig ekonomisk

bärkraft att igångsätta detsamma. Det vida övervägande antalet delägare,

som skulle beröras av företaget, vore nämligen mindre jordbrukare,

för vilka det givetvis kunde bliva allt för riskfyllt att igångsätta ett företag

av den omfattning, varom här vore fråga. Sedan emellertid villkoren

för statsbidrag från statens avdikningsanslag genom 1929 års riksdags

beslut blivit mera gynnsamma, torde svårigheterna för intressenterna

i det tillämnade företaget att medelst bidrag från sagda anslag och

lån från avdikningslånefonden genomföra detsamma hava avsevärt lind

rats. Då emellertid undersökningarna för och planläggandet av ett företag

av den omfattning, varom här vore fråga, vore förenade med högst

avsevärda kostnader, som givetvis måste erläggas vare sig företaget bomme

till utförande eller ej. och då intressenterna icke torde äga förmåga

att av egna medel förskottera dessa kostnader, syntes det vara ett ofrånkomligt

villkor för företagets bringande till stånd, att intressenterna erhold

största möjliga hjälp till undersökningarnas genomförande. Den

lämpligaste formen för sådan hjälp syntes vara den, som intressenterna

i sin ansökning avsett, nämligen bidrag från statens avdikningsanslag.

Vad beträffade den nu ifrågasatta regleringen av Övre Olandsån syntes

det högst sannolikt, att densamma till förhindrande av eljest uppkommande

skadliga översvämningar av markerna omkring den omedelbart

nedom belägna sträckningen av ån, som benämndes Nedre Olandsån

och som även tidigare varit föremål för upprensning oell fördjupning, behövde

utsträckas att omfatta jämväl denna nedre del av ån. Redan under

nuvarande förhållande befunne sig Nedre Olandsån i ett ur torrläggningssynpunkt

synnerligen otillfredsställande skick. I stort sett gjorde

sig här samma olägenheter gällande som beträffande Övre Olandsån, varför

en reglering av denna nedre del av ån i och för sig vore starkt av

behovet påkallad, oavsett örn sådana åtgärder skulle vidtagas i den övre

delen av ån eller ej. De marker, som vore beroende av vattenstånden i

Nedre Olandsån, torde omfatta en areal av omkring 2,400—2,800 hektar,

nästan uteslutande bestående av åker och ängsmarker och fördelade på

omkring 250 ägare, till allra störst delen mindre jordbrukare. Då underhållningsdireldionen

för denna del av ån hos Kisberg'' anmält, att den hade

för avsikt att förena sig med intressenterna i Övre Olandsån i den av

dessa gjorda framställningen örn statsunderstöd till undersökningar för

åns reglering, hade vid beräkningen av det för ändamålet erforderliga bidragsbeloppet

tagits hänsyn till att undersökningarna borde utsträckas

att omfatta jämväl Nedre Olandsån.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition Nr 199. 5

I fråga örn storleken av det belopp, sorn för ändamålet salunda skulle

erfordras framhölles, att en fullt tillförlitlig förliandsberäkning givetvis

icke läte sig göra. Den omständigheten att företaget kunde komina att

beröra allmänna intressen, vilket kunde föranleda särskilda utredningai

och medverkan av biträdande förrättningsman, bidroge härvid att göra en

sådan beräkning än svårare. Det av sökandena angivna beloppet, i vad frågan

gällde Övre Olandsån 60,000 kronor, syntes dock, så vitt av föreliggande

fakta kunde bedömas, vara väl avvägt. Härvid förutsattes såsom

självfallet, att utredningen skulle ske genom laga syneförrättning enligt

bestämmelserna i vattenlagen.

Skulle undersökningarna komma att utsträckas att omfatta jämväl

Nedre Olandsån, syntes det erforderliga beloppet böra beräknas komma

att höjas i proportion till den areal, varmed företagets omfattning härigenom

skulle komma att ökas. Med ledning härav torde för undersökningarna

ifråga böra beräknas åtgå ett sammanlagt belopp av 95,000 kronor.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att förrättningsmannens

arvode beräknades enligt bestämmelserna i lantbruksingenjörstaxan.

Hantlangnings- och därmed jämförliga kostnader, till vilka sökandena

icke nu ifrågasatt statsbidrag, inginge icke i det ovan angivna beloppet.

Till dessa senare kostnader torde intressenterna, därest företaget komme

till stånd, vara oförhindrade att framdeles i samband med statsunderstöd

till företagets genomförande bliva i tillfälle att erhålla understöd.

Länsstyrelserna hava under hänvisning till lantbruksingenjörernas yttrande

tillstyrkt bifall till ansökningen på sätt dessa föreslagit.

T ovannämnda framställning beträffande Nedre Olandsån bär i huvudsak

yttrats följande:

Omedelbart nedom den s. k. Övre Olandsån vidtoge en omkring 25 kilometer

lång sträcka av samma vattendrag, benämnd Nedre Olandsån, vilken

sträcka 1880—1881 och även sedermera varit föremål för upprensning, och

utvidgning. De sålunda utförda arbetena vore emellertid numera ej pa

långt när tillfredsställande för torrläggningen av omgivande marker. Beträffande

denna åsträcka gällde i detta hänseende samma förhållanden

som ifråga örn Övre Olandsån. Även bland markägarna omkring den

nedre delen av ån hade det därför varit ett länge närt önskemål att genom

reglering av densamma kunna undanröja de olägenheter, som åns

höga vattenstånd medförde för dessa marker. Emellertid hade det även

här stött på svårigheter för intressenterna att bekosta undersökningarna

för en sådan reglering. Så gott som samtliga de omkring 250 jordägare,

vilka skulle beröras av en sådan reglering, vore nämligen mindre jordbrukare,

för vilka utgifterna för en sådan undersökning i de flesta fall ansetts

allt för betungande. Skulle den av intressenterna i övre Olandsån

tillämnade regleringen komma till stånd, vore det emellertid uppenbart,

att den därigenom uppkommande hastigare avrinningen skulle medföra

högst betydande skadegörelse å markerna omkring Nedre Olandsån, därest

ej denna del av ån samtidigt reglerades. Det redan förefintliga starka

behovet av att sådana åtgärder vidtoges å den nedre delen av ån bleve

härigenom jin mer trängande och torde ej längre kunna avvisas.

De markområden, som genom en reglering av Nedre Olandsån skulle

tillskyndas båtnad, torde omfatta en areal av 2,400—2,800 hektar nästan

uteslutande åker och ängsmarker. Då kostnaden för denna åreglering

torde approximativt kunna beräknas till omkring 500,000 kronor, skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition Nr 199-.

densamma sålunda utgöra endast omkring 200 kronor per hektar, ett belopp

som den genom företaget uppkommande båtnaden med största sannolikhet

tolde komma att avsevärt överstiga.

Länsstyrelsen i Uppsala län har efter remiss i skrivelse den 27 .januari

1930, under åberopande av sitt gemensamt med länsstyrelsen i Stockholms

län avgivna yttrande rörande Övre Olandsån, tillstyrkt bifall jämväl

till denna senare framställning.

Lantbrukstyrelsen har över båda ifrågavarande framställningar avgivit

infordrat utlåtande den 6 februari 1930. Häri anföres följande:

Fråga örn reglering av vattenståndet i Övre Olandsån med tillstötande

vattendrag hade tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning i samband

med ansökning örn statsunderstöd för ändamålet. Sålunda beviljades

den 25 augusti 1864 lån av statsmedel med 137,500 riksdaler riksmynt

till genomförandet av en dylik reglering. Arbetet utfördes enligt av

Kungl. Maj:t fastställd plan och godkändes år 1870 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Ä det till företaget utanordnade statslånet erlades

sista annuiteten år 1903.

Vad beträffade Nedre Olandsån hade, så vitt lantbruksstyrelsen kunnat

utröna, fråga örn reglering av dess vattenstånd icke tidigare varit föremål

för Kungl. Majrts prövning.

Ovannämnda reglering av Övre Olandsån krävde utrivning av ett vattenverk

i åns nedre del. Däremot syntes ett utsträckande av arbetet till

Nedre Olandsån, eller vattendragets omedelbara fortsättning nedanför

berörda vattenverk, icke varit påkallad för genomförandet av sagda reglering.

Av i nu föreliggande ärenden avgivna yttranden syntes emellertid

framgå, att numera erforderliga regleringsarbeten inom det ifrågavarande

vattendragets övre del komme att direkt inverka på torrläggningsförhållandena

för markerna inom Nedre Olandsåns vattenområde. Jämväl

lantbruksstyrelsen vore av den uppfattningen, att från jordbrukssynpunkt

nödiga regleringsåtgärder inom Olandsåns övre och nedre del icke längre

torde kunna verkställas oberoende av varandra.

Genom sammanförande av ifrågavarande redan i och för sig betydande

regleringsföretag bildades ett torrläggningsprojekt av mycket stor omfattning.

I detsamma ingående marker kunde antagas komma att uppgå

till omkring 7,000 hektar och vattenavloppens sammanlagda längd till 90

å 100 kilometer. Antalet av regleringsarbetena berörda fastigheter torde

kunna uppskattas till omkring 450.

Åvägabringandet av en fullständig utredning angående företaget och

dess ekonomiska förutsättningar finge därför anses utgöra ett ortsintresse

av synnerlig vikt. Med hänsyn härtill oell då på grund av företagets

vidlyftiga utsträckning ett samgående mellan vederbörande intressenter

för bestridande av utredningskostnaderna näppeligen torde kunna åstadkommas,

funne lantbruksstyrelsen för sin del statens mellankomst i angivna

syfte kunna vara motiverad. Därest statsanslag för ändamålet beviljades,

torde därvid böra föreskrivas, att utlämnade medel skulle avräknas

å det statsbidrag, som framdeles till äventyrs kunde komma att

beviljas till företagets utförande. I likhet med vad tidigare i liknande

fall tillämpats, torde emellertid, såsom även i föreliggande framställningar

hade förutsatts, vederbörande intressenter böra själva bestrida kostnaderna

för erforderlig hantlangning och därtill hörande material.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds proposition Nr 199.

Det statsbidrag, söm eventuellt kunde bliva anvisat för ändamålet, torde

sålunda böra avse enbart kostnaden för regleringsfrågans fullständiga

utredning vid syneförrättning enligt vattenlagen. I ärendets nuvarande

skick saknades givetvis säkra hållpunkter för exakt bestämmande av denna

kostnad. Enligt föreliggande framställningar hade densamma ansetts

kunna beräknas till 95,000 kronor. Lantbruksstyrelsen, som funne denna

beräkning hög, ansåge för sin del ifrågavarande kostnad, begränsad i enlighet

med vad ovan sagts till vederbörande förrättningsmän och gode

män tillkommande gottgörelse för syneförrättningen, kunna beräknas till

högst 60,000 kronor.

De statsmedel, som på grund av föreliggande framställningar kunde

bliva anvisade, torde böra ställas till länsstyrelsens i Uppsala län disposition,

och skulle länsstyrelsen äga att därav mot till länsstyrelsen avgiven

räkning till vederbörande förrättningsmän och gode män utbetala dem

tillkommande gottgörelse för syneförrättningen. Från de av företaget

berörda jordägarna torde till länsstyrelsen böra avlämnas ej mindre förbindelse

att anskaffa och bekosta ali för undersökningarna erforderlig liantlangning

och därtill hörande material än även till vederhäftigheten styrkt

borgen för återbetalning till statsverket av för syneförrättningen utbetalade

statsmedel, för den händelse nämnda förbindelse icke behörigen infriades

eller syneförrättningen genom intressenternas förvållande avbrötes,

innan densamma blivit slutförd.

Med anledning .av vad sålunda anförts hemställer lantbruksstyrelsen,

att Kungl. Majit måtte i proposition till riksdagen anhålla örn bemyndigande

att av statens avdikningsanslag för ifrågavarande ändamål och

på av lantbruksstyrelsen angivna villkor använda ett belopp av högst

60,000 kronor.

Statskontoret har, efter remiss, i yttrande den 21 februari 1930 anfört:

Då i detta fall syntes föreligga ungefär liknande omständigheter, som

föranledde 1928 och 1929 års riksdagar att i anledning av propositionerna

nr 99/1928 och 123/1929 medgiva, att vissa kelop]) av statens avdikningsanslag

finge användas för undersökning rörande reglering av vissa delar

av Lyckebyån i Blekinge län samt örekilsälven i Älvsborgs län och Kalix

älv i Norrbottens län, syntes ett dylikt medgivande böra utverkas i fråga

örn erforderlig utredning rörande reglering av Olandsån. Statskontoret,

som i avseende ä anslagsbeloppet och villkoren för dess åtnjutande anslöto

sig till vad lantbruksstyrelsen föreslagit, tillstyrkte alltså, att åtgärd

måtte vidtagas i enlighet med nämnda styrelses hemställan.

Torrläggningsföretag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos Departement»- mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker eller ständig slåtter ••litlen.

och betesvall, kunna från statens avdikningsanslag understödjas medelst

statsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Enligt kungörelsen den 11

juni 1926 (nr 257) angående villkoren för statsbidrag från statens avdik

ningsanslag skall — såsom första förutsättning för dylikt bidrag — förslag

till företagets utförande vara upprättat vid syneförrättning enligt

vattenlagen, varjämte beträffande företaget skall hava verkställts den

ytterligare utredning, varom lantbruksstyrelsen meddelar närmare före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. May.ts proposition Nr lily.

skrifter. Ärendet prövas därefter av Kungl. Majit, som fastställer arbetsplanen.

Kungl. Majit kan därvid bevilja statsbidrag jämväl för ifrågakommande

undersökning oell syneförrättning jämte erforderliga kartor

och handlingar. För närvarande pläga kostnaderna såväl i berörda avseenden

som för hantlangning upptagas i den summa, som ligger till

grand för statsbidragets beräknande.

Ett anvisande av medel från statens avdikningsanslag i anledning av

förevarande framställningar innebär salunda ett frångående av gällande

bestämmelser. Bärande skäl synas emellertid föreligga för medgivande

av ett undantag i föreliggande fall. Såsom framgår av utredningen

kunna de nu ifrågasatta regleringarna, vilka torde böra verkställas i ett

sammanhang och behandlas såsom ett enda företag, antagas komma att

beröra jord med en sammanlagd areal av omkring 7,000 hektar och vattenavlopp

med en sammanlagd längd av mellan 90 till 100 kilometei. Antalet

jordägare i ett blivande företag kan uppskattas till mellan 400 och

500. Kommer företaget till stånd, lär det alltså bliva av betydelse för

en mycket stor bygd. På grand av det stora antalet intressenter och då

större delen av dem torde vara föga ekonomiskt bärkraftiga, äro utsikterna

ringa att en undersökning skall komma till stånd utan statens medverkan.

Jag förordar därför att, såsom jämväl tillstyrkts a\ samtliga

i ärendet hörda myndigheter, staten från avdikningsanslaget bereder medel

till utredningen i fråga. Denna bör utföras såsom syneförrättning

enligt bestämmelserna i vattenlagen.

Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit böra intressenterna själva bestrida

kostnaderna för erforderlig hantlangning och därtill hörande material.

Statens bidrag, vilket bör avräknas å det anslag, som framdeles kan bliva

beviljat till företagets utförande, torde lämpligen bestämmas till det i

lantbruksstyrelsens framställning angivna, av statskontoret tillstyrkta

beloppet ö0,000 kronor.

Därest företaget icke kommer till utförande, torde laga synekostnaderna

uti nu ifrågavarande del böra stanna å statsverket. Avbrytes förrättningen

genom intressenternas förvållande, böra emellertid alla kostnader

för de utförda undersökningsarbetena bäras av intressenterna. Jämlikt

lantbruksstyrelsens förslag böra intressenterna förpliktas att avlämna

förbindelse beträffande bestridande av hantlangnings- och därmed förbundna

materialkostnader. För nämnda förbindelses infriande ävensom

för återbetalning av för undersökningen utanordnade statsmedel i händelse

av förrättningens avbrytande genom intressenternas förvållande synes

böra ställas borgen, och torde därvid kunna godkännas borgensåtagande

av hushållningssällskap eller annan dylik institution. Statsbidragets

utbetalande torde ske i den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta ordning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

att bemyndiga Kungl. Maj:t att av statens avdikningsanslag anvisa ett

belopp av högst 60,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna

för syneförrättning enligt vattenlagen för utredning rörande reglering

av övre Olandsån i Stockholms och Uppsala län samt Nedre Olandsån

i Uppsala län.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1930.

1 sami.

16k höft. (Nr 199.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående undersökning rörande reglering av Övre och Nedre Olandsån i Uppsala och Stockholms län a1 i texten
  2. JoU 1930:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående undersökning rörande reglering av Övre och Nedre Olandsån i Uppsala och Stockholms län. s. 18 i texten