Angående godkännande av ett i Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll rörande Amerikas Förenta Staters anslutning till signaturprotokollet angående stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen
1930-01-16 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:20, Angående godkännande av ett i Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll rörande Amerikas Förenta Staters anslutning till signaturprotokollet angående stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr SO.
29
Nr 20.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av ett i Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll
rörande Amerikas Förenta Staters anslutning
till signaturprotokollet angående stadgan för den fasta
mellanfolkliga domstolen; given Stockholms slott den
16 januari 1930.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag samt med överlämnande av texten till ett i
Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll rörande Amerikas Förenta
Staters anslutning till signaturprotokollet angående stadgan för den fasta mellanfolkliga
domstolen vill Kungl. Maj :t härmed äska riksdagens godkännande av
nämnda protokoll den 14 september 1929.
GUSTAF.
Ernst Trygger.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 16 januari 1930.
N ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför ministern
för utrikes ärendena:
Ehuru Förenta Staterna på grund av amerikanska senatens motstånd icke
inträtt i Nationernas förbund, har tanken på Staternas anslutning till förbundets
fasta mellanfolkliga domstol icke uppgivits. Regeringsförslag örn anslutning
under vissa förbehåll, betingade av Staternas ställning utanför förbundet,
förelädes senaten redan i början av år 1923 men ledde först tre år
senare, den 27 januari 1926, till ett beslut. Detta beslut, som utgjorde en kompromiss
mellan en råd i ämnet framlagda motioner, innebar, att senaten ut
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 20.
talade sig till förmån för en anslutning till 1920 års protokoll angående domstolsstadgan
under förutsättning, att signatärmakterna till nämnda protokoll
godtoge följande, i fem punkter formulerade förbehåll:
1- Anslutningen skulle icke för Förenta Staternas del anses innebära
någon rättslig förbindelse med Nationernas förbund eller godkännande
från Förenta Staternas sida av någon som helst förpliktelse enligt Versailles
-traktaten.
2. Förenta Staterna skulle tillåtas att genom för ändamålet utsedda ombud
och i likställighet med övriga medlemmar av Nationernas förbund, vare
sig dessa vore företrädda i rådet eller församlingen, deltaga i såväl rådets
som församlingens alla förhandlingar i vad angår val av domare i
den fasta mellanfolkliga domstolen eller suppleanter för dessa eller besättande
av vakanser.
3. Förenta Staterna skulle bestrida en rimlig andel av domstolens utgifter
i överensstämmelse med vad Förenta Staternas kongress tid efter
annan kunde besluta och anslå.
4. Förenta Staterna skulle när som helst kunna återtaga sin anslutning
till nämnda protokoll, och den till protokollet fogade stadgan för den
fasta mellanfolkliga domstolen skulle icke kunna ändras utan Förenta
Staternas samtycke.
5. Domstolen skulle icke avgiva rådgivande utlåtanden annat än offentligen
och efter vederbörlig notifikation till alla till domstolen anslutna
stater och till alla intresserade stater samt efter det varje ifrågakommande
stat blivit hörd eller beretts tillfälle att höras, ej heller skulle domstolen
utan Förenta Staternas samtycke tillmötesgå begäran örn rådgivande utlåtande
berörande tvist eller spörsmål, i fråga örn vilka Förenta Staterna
ägde eller ansåge sig äga ett intresse.
Detta beslut, som av amerikanska regeringen den 2 mars 1926 delgavs
förbundet och signatärstaterna till 1920 års protokoll, gav anledning till sammankallandet,
i september 1926 i Genéve, av en konferens mellan sistnämnda
stater. Amerikanska regeringen avböjde förbundsrådets inbjudan till deltagande
däri. Resultatet av konferensens arbete framlades i en slutakt och ett därtill
fogat protokollsutkast. I slutakten angavs konferensens ståndpunkt till
vart och ett av de fem förbehållen. De fyra första samt första delen av det
femte förbehållet visade sig icke vålla några större svårigheter och förordades
av konferensen till godkännande. Konferensen framhöll emellertid, att den i
fjärde förbehållets första del av Förenta Staterna begärda rätten att när som
helst uppsäga anslutningen till domstolsprotokollet borde motsvaras av rättighet
för signatärmakterna att med 2/3 majoritet återtaga sitt godkännande av de
särskilda villkor, som av Förenta Staterna uppställts i andra delen av fjärde
och i femte förbehållet. I fråga örn detta senares andra del gjorda konferensen
ett uttalande av väsentligen följande innehåll:
I fråga örn utanför förbundet stående staters ställning till rådgivande
utlåtanden i tvister, där dylik stat vore part, hänvisades till den rättstilllämpning,
som kommit till uttryck i domstolens år 1923 avgivna yttrande
rörande den östkarelska frågan, där domstolens majoritet vägrat avgiva
sakutlåtande på den grund, att den ena parten i tvisten, Sovjetunionen,
som ej vore medlem i förbundet, icke givit sitt samtycke till frågans
hänskjutande till domstolen.
Kungl. Majlis proposition nr SO.
31
1 fråga åter om tvister, där Förenta Staterna förklarat sig äga ett intresse,
liksom i fråga om spörsmål, som icke hade karaktären av tvist, utginge
konferensen från att syftet med förbehållet vore att tillförsäkra Staterna
en likaberättigad ställning med de makter, som vore företrädda i rådet
eller församlingen. Denna princip borde godtagas. Förbehållet syntes
vara grundat på det antagandet, att för framställandet från rådets
sida av begäran örn rådgivande utlåtande fordrades enhälligt beslut. En
dylik uppfattning hade emellertid hittills icke vunnit allmänt erkännande,
och man kunde icke med säkerhet angiva, huruvida icke i vissa, måhända
i samtliga fall majoritetsbeslut kunde anses tillfyllest. Huru än
härmed förhölle sig, syntes Förenta Staterna böra beredas en med andra
makter likaberättigad ställning och borde sålunda i alla de fall, då en i
rådet eller församlingen företrädd stat ägde rätt att medelst sitt votum
förhindra antagandet av förslag örn inhämtande av rådgivande utlåtande
från domstolen, åtnjuta en motsvarande rätt.
Konferensen underströk vidare, att Nationernas förbunds medlemmar
tillerkände domstolens rådgivande utlåtanden en mycket stor betydelse.
Den vore därför övertygad örn att Förenta Staternas regering icke avsåge
att inskränka förbundets möjlighet att inhämta dylika utlåtanden. Emellertid
skulle i femte förbehållet använda uttryck kunna tolkas såsom avseende
en dylik inskränkning. Härvidlag finge man taga i betraktande,
att Nationernas förbunds medlemmar hade att utöva sina rättigheter i rådet
och församlingen med full kännedom om alla detaljer i det läge, som
kunde nödvändiggöra inhämtandet av ett rådgivande utlåtande, ävensom
med full känsla, för det ansvar, som i enlighet med förbundsakten åvilade
dem, för den händelse de icke skulle lyckas att åvägabringa en lösning.
En stat, på vilken icke vilade de förpliktelser och det ansvar, som härflöte
ur förbundsakten, befunne sig i ett annat läge. På grund härav vore det
av särskild betydelse att fastställa det sätt, varpå Förenta Staternas samtycke
till begäran örn rådgivande utlåtanden skulle lämnas, och det borde
iakttagas, att denna fråga så ordnades, att icke det fredliga biläggandet av
framtida tvister mellan Nationernas förbunds medlemmar försvårades.
I överensstämmelse med vad sålunda framhållits stadgades beträffande andra
delen av femte förbehållet i det av konferensen utarbetade protokollsutkastet,
att särskild överenskommelse borde träffas mellan Förenta Staterna och Nationernas
förbunds råd rörande det sätt, på vilket Staternas samtycke till inhämtandet
av rådgivande yttranden skulle lämnas.
Flertalet signatärmakter till 1920 års protokoll avgåvo därefter till amerikanska
regeringen svar å dess cirkulärskrivelse den 2 mars 1926 i överensstämmelse
med den av konferensen förordade lösningen, däribland även Sverige i
enlighet med av Kungl. Majit den 3 december 1926 fattat beslut. Ehuru spörsmålet
därefter icke under den närmaste tiden blev föremål för något officiellt
ställningstagande från amerikansk sida, ville det synas, som örn konferensens
ståndpunkt i fråga om de rådgivande utlåtandena icke skulle visa sig godtagbar
för Förenta Staterna och som om frågan örn en anslutning därför åtminstone
tills vidare förfallit.
Emellertid synes sedermera ökat intresse för en anslutning till domstolen hava
gjort sig gällande i Förenta Staterna, och frågan upptogs ånyo av amerikanska
regeringen genom en skrivelse den 19 februari 1929 till generalsekreteraren
i förbundet samt till domstolens signatärmakter. Häri framhölls, att de
32
Kungl. Majlis proposition nr SO.
lösningar av den svävande frågan om domstolens rådgivande utlåtanden, vilka
förordats av 1926 års konferens, visserligen icke vore för Förenta Staterna tillfredsställande
men att upptagandet av förhandlingar av officiös natur i ämnet
syntes hava utsikt att åvägabringa ett gynnsamt resultat, så mycket hellre som
de föreliggande meningsskiljaktighetema i sakfrågan förefölle vara av underordnad
betydelse.
Med anledning härav beslöt förbundsrådet att till den juristkommitté, som
erhållit i uppdrag att framlägga förslag rörande revision av domstolens stadga,
hänskjuta jämväl frågan örn Förenta Staternas eventuella anslutning. Till
medlem av nämnda kommitté hade bl. a. kallats den bekante amerikanske
statsmannen Elihu Root, vilken år 1920 tagit en särskilt aktiv del i
utarbetandet av stadgan. Ehuru Mr. Root’s deltagande i kommitténs arbete
— i likhet med övriga medlemmars — icke officiellt grundade sig på ett
regeringsuppdrag, torde han realiter hava haft att utveckla amerikanska regeringens
synpunkter i syfte att bereda vägen för en lösning av frågan. Mr.
Root framlade också redan vid början av kommitténs möte ett kompromissförslag,
vilket sedermera utan större sakliga ändringar enhälligt godtogs. Resultatet
av kommitténs arbete i nu förevarande hänseende framlades i form
av ett protokollsutkast, vilket, bortsett från frågan örn de rådgivande utlåtandena,
nära ansluter sig till 1926 års förslag och för vars innehåll jag i det
följande skall närmare redogöra.
Vid sitt möte under sistlidne juni beslöt förbundsrådet, att juristkommitténs
förslag skulle delgivas amerikanska regeringen ävensom domstolsprotokollets
signatärmakter. Enär ett eventuellt antagande av protokollet skulle beröra församlingens
arbetsordning liksom också rådets, i vad angår framställningar örn
rådgivande utlåtanden, beslöts samtidigt att uppföra frågan på dagordningen
för församlingens tionde möte. Vid rådets nästpåföljande möte under sistlidne
augusti beslöts vidare, att protokollet skulle behandlas av den konferens,
som sammankallats för att dryfta den i det föregående berörda frågan örn
revision av domstolsstadgan. Vid öppnandet av denna konferens, vid vilken
Sverige företräddes av presidenten friherre E. Marks von Wurtemberg, förelåg
från amerikansk sida ett meddelande av innebörd, att Förenta Staternas utrikesstatssekreterare
förklarat sig för sin del kunna godkänna det av juristkommittén
utarbetade protokollet, varför han, därest detsamma godtoges av signatärmakterna,
komme att anbefalla Staternas president att underteckna protokollet
och att i och för ratifikation framlägga det för senaten. I det läge
frågan sålunda befann sig kom den föreliggande kompromisslösningen naturligt
nog icke att föranleda någon mera ingående diskussion, vare sig vid konferensen
eller inom församlingen, vilka också båda enhälligt godkände protokollet
utan några som helst ändringar. Konferensen avgav vidare ett utlåtande
rörande den procedur för Förenta Staternas anslutning, vilken betingades
av det samtidigt fattade beslutet örn revision av den ursprungliga domstolsstadgan.
Häri framhölls, att amerikanska regeringen lämpligen hade att
underteckna och ratificera, förutom det särskilda protokollet örn Staternas anslutning,
såväl 1920 som 1929 års protokoll rörande domstolsstadgan, de tvenne
Kungl. Maj:ts proposition nr 20.
33
senare eventuellt nied förbehåll för ikraftträdandet av förstnämnda överenskommelse.
Denna undertecknades redan i samband med församlingens möte
av flertalet makter, vilka ratificerat 1920 års protokoll, däribland av Sverige
i enlighet med beslut, fattat av Kungl. Maj:t den 23 augusti 1929 efter utrikesnämndens
hörande.
Sedermera har Förenta Staternas regering, den 9 nästlidne december, undertecknat
samtliga tre nyssnämnda protokoll.
Den i protokollets inledning och art. 1 uttryckta grundprincipen innebär,
att signatärmakterna å ena sidan godtaga Förenta Staternas anslutning med de
av senaten angivna förbehållen, men å andra sidan till godkännandet av vissa
av dessa förbehåll i sin tur knyta i protokollet angivna villkor. Beträffande
senatens första och tredje förbehåll göras inga sådana villkor. För att undvika
en stadgeändring har i art. 2, som återgiver det andra förbehållet rörande
Förenta Staternas deltagande i domarvalen, tillagts, att Förenta Staternas
röst skall räknas vid bestämmandet av den för inval erforderliga majoriteten
i församlingen och rådet. Art. 8 godkänner första delen av det fjärde amerikanska
förbehållet rörande Förenta Staternas rätt att när som helst uppsäga
överenskommelsen och tillägger, i huvudsaklig överensstämmelse med vad år
1926 föreslagits, en motsvarande rätt för övriga stater. I art. 3 fastslås den
även utan denna bestämmelse erkända principen, att stadgan ej kan ändras
utan samtliga därtill anslutna staters samtycke; härigenom tillförsäkras
Förenta Staterna den genom andra delen av det fjärde förbehållet begärda
vetorätten i detta hänseende. Art. 4 stadgar under åberopande av domstolsreglementets
för närvarande gällande bestämmelser i detta avseende, att de
rådgivande utlåtandena skola avgivas offentligen och efter det tillfälle beretts
samtliga intresserade makter att bliva hörda. Det är vidare att märka, att
den i det föregående berörda revisionen av domstolens stadga bl. a. innebär,
att nyssnämnda bestämmelser i reglementet överflyttas till stadgan och sålunda
ej skola kunna ändras utan samtycke av samtliga stater, som definitivt
anslutit sig till densamma.
Protokollet innehåller vidare vissa bestämmelser av formell art, nämligen
dels art. 7, enligt vilken protokollet skall träda i kraft, så snart detsamma
ratificerats av såväl Förenta Staterna som samtliga stater, vilka ratificerat
1920 års protokoll, dels ock art. 6, enligt vilken ett biträdande av 1920 års
protokoll hädanefter skall anses innefatta jämväl nu förevarande överenskommelse.
För vad slutligen angår det femte förbehållets andra del framgår redan av
det föregående, att denna, som berör Förenta Staternas ställning till de rådgivande
utlåtanden, varom rådet och församlingen enligt förbundsaktens art.
14 kunna framställa begäran, vållat den huvudsakliga svårigheten vid fastställandet
av formerna för Staternas anslutning till domstolen. Vid 1926 års
konferens gjordes härvidlag skillnad mellan å ena sidan sådana tvister, i vilka
Förenta Staterna vore part, och å andra sidan andra tvister och frågor, i vilka
Förenta Staterna förklarade sig hava ett intresse. Beträffande den förstnämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 16 käft. (Nr 19—20.) 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr SO.
kategorin ansåg sig konferensen kunna tillmötesgå amerikanska regeringens
fordran på vetorätt genom en hänvisning till domstolens hittillsvarande rättstillämpning,
enligt vilken utlåtanden icke avgivits i tvist, vari en utanför förbundet
stående stat varit part, då denna senare bestritt domstolens behörighet.
För vad åter angår den senare kategorin — tvister och frågor, vari Staterna,
utan att vara part, förklara sig äga ett intresse— hava svårigheterna i främsta
rummet haft sin grund däri, att hittills icke kunnat fastslås, huruvida för
beslut örn begäran av rådgivande utlåtanden erfordras enhällighet eller endast
majoritet. Redan 1926 års konferens konstaterade, att denna fråga ej
kunde med säkerhet besvaras, varför man då nödgades inskränka sig till att
tillförsäkra Förenta Staterna likställighet med övriga förbundsmedlemmar
utan att dock kunna garantera, att detta innebure vetorätt. Att gå än
längre genom att garantera Förenta Staterna en dylik rätt, som övriga förbundsmedlemmar
eventuellt saknade — d. v. s. därest endast majoritetsbeslut
erfordrades -— måste ingiva betänkligheter. Ehuru det visserligen
icke vore antagligt, att amerikanska senaten åsyftat en obehörig inblandning
i förbundets inre angelägenheter, måste man nämligen likväl räkna med
möjligheten, att en dylik vetorätt, tillkommande en utanför förbundet stående
stat, kunde komma att användas på ett för förbundets verksamhet störande
sätt, särskilt som spörsmålet, huruvida en stat hade ett intresse i en viss tvist
eller fråga, uppenbarligen lämnade rum för de mest skiljaktiga tolkningar.
Vid förbundsförsamlingens möte år 1928 blev frågan örn formerna för rådets
beslut rörande rådgivande utlåtanden föremål för en ingående diskussion med
anledning av ett från schweizisk sida framställt förslag örn inhämtande av
domstolens yttrande, huruvida enhällighet erfordrades för sådant beslut eller
icke. Förslaget stöddes av ett flertal delegationer, bland andra den svenska,
vilka underströko vikten av att rådet i större utsträckning än hittills skett
begagnade sig av möjligheten att inhämta domstolens utlåtanden beträffande
inför detsamma anhängiga frågor. För att befordra en sådan praxis borde
den rådande ovissheten, huruvida majoritetsbeslut erfordrades eller icke, undanröjas.
Det schweiziska förslaget rönte emellertid från åtskilliga ombuds
sida ett starkt motstånd, motiverat bl. a. med följande argument. Utvecklingen
hade givit vid handen, att de av domstolen avgivna rådgivande yttrandena
erhöllo karaktären av verkliga domstolsutslag. Rådet hade sålunda i
samtliga hittills förekommande fall utan tvekan anslutit sig till de rådgivande
yttranden, som av domstolen avgivits. Härigenom hade domstolens auktoritet
utan tvivel stärkts. Därest framställning till domstolen örn rådgivande yttrande
skedde trots opposition från en minoritet, skulle detta antingen leda till
att ett majoritetsbeslut inom rådet eller församlingen utmynnade i ett för förbundets
samtliga medlemmar åtminstone politiskt och moraliskt bindande
yttrande från domstolens sida, vilket knappast kunde anses stå i överensstämmelse
med förbundsaktens anda, eller också skulle följden bliva, att rådet —
med frångående av hittillsvarande praxis -— icke alltid kunde acceptera ett
av domstolen infordrat yttrande. Härigenom skulle rådet lätt komma i motsatsförhållande
till domstolen, vilket skulle kunna skada dennas auktoritet.
Kungl. Maj:ts proposition nr SO.
35
Genom kompromiss uppnåddes slutligen enighet örn en resolution, enligt
vilken rådet anmodades att, så snart omständigheterna det tilläte, utreda frågan
örn enhällighetsregelns tillämpning med avseende å de rådgivande utlåtandena.
Denna resolution behandlades i december 1928 av rådet, som därvid uppsköt
ärendets behandling i syfte att lämna medlemmarna tillfälle att närmare studera
detsamma. Frågan har därefter ej åter upptagits till behandling.
Då 1929 års juristkommitté sammanträdde, kvarstod därför huvudanlednin-,
gen till Förenta Staternas betänkligheter mot en reservationslös anslutning
till domstolen, nämligen risken att rådet eller församlingen kunde komma att
genom majoritetsbeslut och mot amerikanska regeringens votum begära rådgivande
utlåtanden utan behörigt hänsynstagande till de intressen, som i ett
visst fall kunde stå på spel för Förenta Staterna. Dessa betänkligheter synas
även i viss mån hava haft sin grund i den föreställning, som i Förenta Staterna
lärer hava gjort sig gällande, att förbundsaktens art. 13, mom. 4, skulle
avse även rådgivande utlåtanden och att rådet i enlighet med denna bestämmelse
skulle kunna ålägga förbundsmedlemmarna att öppna krig i syfte att
bringa ett sådant utlåtande i verkställighet. Det må nämnas, att det för undanröjande
av varje dylik missuppfattning i 1929 års juristkommittés motivering
till dess protokollsutkast fastslogs, dels att nämnda bestämmelse icke
avsåge de rådgivande utlåtandena, vilka ej hade obligatorisk karaktär, dels
att rådet enligt samma bestämmelse endast hade att föreslå åtgärder och
följaktligen ej kunde ålägga staterna några mått och steg, som stöde i strid
med deras fördragsenligt åtagna förpliktelser.
I det läge frågan sålunda befann sig och då en så radikal utväg ur svårigheterna
som avskaffandet av systemet med rådgivande utlåtanden ej kunde
ifrågasättas med hänsyn till den betydelse detsamma tillmättes av många förbundsmedlemmar,
fann juristkommittén det lönlöst att genom någon abstrakt
regel söka undanröja de betänkligheter, som hystes å ena sidan av förbundsmedlemmarna,
å andra sidan av Förenta Staterna. Den på Mr. B,oot’s förslag
grundade formuleringen avser också fastmera att lösa problemet in concreto
genom åstadkommande av en smidig procedur, som i varje uppkommande fall
tillåter ett meningsutbyte mellan vederbörande förbundsorgan och Förenta
Staterna, ägnat att leda till en för alla parter tillfredsställande lösning. Protokollets
art. 5, som behandlar denna fråga, har följande lydelse:
I syfte att säkerställa, att domstolen icke utan Förenta Staternas medgivande
efterkommer en framställning örn rådgivande yttrande berörande
en fråga eller en tvist, vari Förenta Staterna hava eller förklara sig hava
ett intresse, skall förbundets generalsekreterare underrätta Förenta Staterna,
i av dem för ändamålet angiven väg, örn varje förslag, som underställts
Nationernas förbunds råd eller församling och avser att från domstolen
erhålla ett rådgivande yttrande, och därefter skall, örn detta anses
önskvärt, med största möjliga skyndsamhet ett meningsutbyte äga rum
mellan Nationernas förbunds råd eller församling och Förenta Staterna rörande
frågan, huruvida Förenta Staternas intressen äro berörda.
Då en framställning örn rådgivande yttrande kommer domstolen tillhanda,
skall dess sekreterare därom underrätta Förenta Staterna samtidigt
med övriga i nuvarande art. 73 i domstolens reglemente nämnda stater, med
36
Kungl. Maj:ts proposition nr SO.
angivande av en rimlig., av presidenten bestämd tidsfrist för ingivande
av en skriftlig inlaga från Förenta Staternas sida rörande framställningen.
Örn av en eller annan orsak meningsutbytet rörande nämnda framställning
icke kunnat äga rum under tillfredsställande förhållanden och
örn Förenta Staterna meddelar domstolen, att den fråga, angående vilken
domstolens yttrande begäres, berör Förenta Staternas intressen, skall
förfarandet uppskjutas under tillräckligt lång tid för att möjliggöra ett
sådant meningsutbyte mellan rådet eller församlingen och Förenta Staterna.
Då fråga är om att begära ett rådgivande yttrande av domstolen i fall,
som avses i föregående stycken, skall en gensaga däremot från Förenta
Staternas sida tillmätas samma verkan, som tillmätes en utav en medlem
i Nationernas förbund inom rådet eller församlingen mot framställningen
om rådgivande yttrande avgiven röst.
Därest det efter det i styckena 1 och 2 i denna artikel avsedda meningsutbytet
visar sig, att samförstånd icke kan ernås och att Förenta Staterna
icke äro villiga att uppgiva sitt; motstånd, blir en naturlig följd därav,
att den i art. 8 stadgade uppsägningsrätten utövas, utan att denna handling
må kunna tolkas såsom en ovänlig handling eller såsom en vägran att
medverka till allmän fred och samförstånd.
Denna formel giver Förenta Staterna en dubbel garanti — genom meddelande
från såväl förbundets generalsekreterare som ock i förekommande fall domstolens
sekreterare — att bliva underrättade, så snart fråga örn inhämtande av ett
rådgivande utlåtande uppstått. Därest amerikanska regeringen skulle anse sig
hava ett intresse i frågan, skola underhandlingar mellan Staterna och vederbörande
förbundsorgan inledas. Överenskommelsen är tydligen baserad på
sannolikheten, att efter ett sådant meningsutbyte antingen förbundsrådet (eller
församlingen) avstår från tanken på inhämtandet av ett utlåtande — eventuellt
på den grund att enhällighetsregeln visar sig tillämplig och Förenta Staternas
med en rådsmedlems likvärdiga röst sålunda är tillräcklig för att förhindra
beslutet —- eller Förenta Staterna uppgiva sitt motstånd mot åtgärden.
örn å andra sidan enighet mot förmodan ej ernås, äro såväl Förenta Staterna
som signatärmakterna i sin fulla rätt att uppsäga överenskommelsen, varigenom
den nuvarande situationen återställes. Den absoluta vetorätt, som amerikanska
senaten synes hava åsyftat, har däremot ej tillförsäkrats Förenta Staterna.
'' ''•
Då de långvariga förhandlingarna i nu förevarande fråga slutligen utmynnat
i ett resultat, som synes ägnat att i stort sett tillfredsställa alla parters legitima
intressen, anser jag mig icke kunna annat än förorda, att Sverige genom
ratifikation av den föreliggande överenskommelsen möjliggör Förenta Staternas
anslutning till Nationernas förbunds fasta mellanfolkliga domstol och att
proposition i sådant syfte avlåtes till riksdagen. Visserligen står det enligt
domstolsstadgans art. 35, mom. 1, Förenta Staterna redan nu fritt att
anlita domstolen i samma utsträckning som de därtill anslutna staterna,
och ur denna synpunkt medför därför överenskommelsens ikraftträdande ingen
förändring i det nuvarande läget. Det är emellertid å andra sidan tydligt, att
Förenta Staternas anslutning har i politiskt och moraliskt hänseende en bety
-
Kungl. May.ts proposition nr SO.
37
delse, som vida överväger de rent rättsliga konsekvenserna därav. Sedan gammalt
har inom Förenta Staterna ett starkt intresse gjort sig gällande för skiljedomsidéns
utveckling å det mellanfolkliga området, och vikten av att denna
opinion får en påtaglig anknytning till den genom Nationernas förbund skapade
rättsordningen torde icke få underskattas. Det är också otvivelaktigt, att den
auktoritativa ställning, som förbundets domstol genom sin hittillsvarande verksamhet
redan vetat förskaffa sig, skulle än ytterligare stärkas genom Förenta
Staternas anslutning. Det förefaller icke heller omöjligt, att Förenta Staternas
anslutning till domstolsstadgan sa småningom skall kunna leda till ett biträdande
från Staternas sida av den s. k. fakultativa klausulen i domstolsstadgan,
d. v. s. ett förhandsåtagande att underkasta sig domstolens beslut i rättstvister.
Vad ett sådant steg från Förenta Staternas sida skulle betyda för utvecklingen
av en universell rättsordning, ligger i öppen dag.
Det är visserligen sant, att den föreliggande överenskommelsen möjligen
skulle kunna medföra en viss begränsning i förbundets möjligheter att i frågor av
rättslig natur bänvända sig till den fasta mellanfolkliga domstolen för erhållande
av rådgivande utlåtanden. Emellertid ligger det alltid i förbundsmedlemmarnas
makt att, därest en dylik farhåga skulle besannas, genom överenskommelsens
uppsägning återgiva förbundet full handlingsfrihet i förevarande
hänseende. Härigenom har risben för ett störande inflytande å förbundets
verksamhet så förminskats, att densamma synes mig mer än väl uppvägas av
de fördelar, vilka Amerikas Förenta Staters anslutning till Nationernas förbunds
fasta mellanfolkliga domstol måste anses innebära.
Jag får därför hemställa,
att Kungl. Majit måtte i proposition äska riksdagens godkännande
av det i Genéve den 14 september 1929 dagtecknade
protokollet rörande Amerikas Förenta Staters anslutning till
signaturprotokollet angående stadgan för den fasta mellanfolkfolkliga
domstolen.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
K. Y. Vendel.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 20.
Bilaga.
Amerikas Förenta Staters anslutning till signaturprotokollet till stadgan
för den fasta mellanfolkliga domstolen.
Proto cole.
Les Etats signataires
du Protocole de signatur
du Statut de la
Cour permanente de
Justiee internationale
du 16 décembre 1920,
et les Etats-Unis d’Amérique,
représentés par
les soussignés dument
autorisés, sont convenus
des dispositions suivantes,
relativement å
Tadhésion des EtatsUnis
d’Amérique, audit
Protocole bous condition
des cinq réserves
formulées par les EtatsUnis
dans la résolution
adoptée par le Senat le
27 janvier 1926.
Article premier.
Les Etats signataires
dudit Protocole acceptent,
aux tennes des
conditions spécifiées
dans les artides ci-aprés,
les conditions spéciales
Protocol.
Tile States signatories
of the Protocol of
Signature of the Statute
of the Permanent Court
of International Justiee,
dated December löth,
1920, and the United
States of America,
through the undersigned
duly authorised representatives,
havé mutually
agreed upon the
following provisions regarding
the adherence
of the United States of
America to the said
Protocol subject to the
five reservations formulated
by the United
States in the resolution
adopted by the Senäte
on January 27th, 1926.
Article 1.
The States signatories
of the said Protocol accept
the special conditions
attached by the
United States in the
five reservations men
-
(Översättning.)
Protokoll.
De stater, som undertecknat
signaturprotokollet
till stadgan för
den fasta mellanfolkliga
domstolen av den
16 december 1920, och
Amerikas Förenta Stater,
företrädda av undertecknade,
vederbörligen
befullmäktigade
ombud, hava överenskommit
örn följande
bestämmelser rörande
Amerikas Förenta Staters
anslutning till
nämnda protokoll med
de fem förbehåll, som
angivits av Förenta Staterna
i den av senaten
den 27 januari 1926 antagna
resolution.
Art. 1.
Signatärmakterna till
nämnda protokoll godkänna,
under de i nedanstående
artiklar närmare
angivna förutsättningar,
de av För
-
Kungl. Majlis proposition nr SO.
39
mises pär les Etats-Unis
å leur adhesion audit
Protocole et énoncées
dans les cinq réserves
précitées.
Artide 2.
Les Etats-Unis sont
admis å participer, par
le moyen de délégués
qu’ils désigneront å cet
effet et sur un pied
d’égalité avec les Etats
signataires, Membres de
la Société des Nations,
représentés, soit au Conseil,
soit å 1’Assemblée,
å toutes délibérations
du Conseil ou de l’Assemblée
ayant pour objet
les élections de juges
ou de juges suppléants
de la Cour permanente
de Justiee internationale
visées au Statut
de la Cour. Leur voix
sera comptée dans le
calcul de la majorité
absolue requise dans le
Statut.
Artide 3.
Aucune modification
du Statut de la Cour
ne pourra avoir lieu
sans 1’acceptation de
tous les Etats contractants.
tioned abo ve to its adberence
to the said Protocol
upon the terms
and conditions set out
in the following Artides.
Artide 2.
The United States
shall be admitted to
participate, through representatives
designated
for the purpose and
upon an equality with
the signatory States
Members of the League
of Nations represented
in the Council or in the
Assembly, in any and all
proceedings of elther the
Council or the Assembly
for the election of judges
or deputy-judges of the
Permanent Court of International
Justiee, provided
for in the Statute
of the Court. The vote
of the United States
shall be counted in determining
the absolute
majority of votes required
by the Statute.
Artide 3.
No amendment of
the Statute of the Court
may be made without
the consent of all the
Contracting States.
enta Staterna i ovan
berörda fem förbehåll
uppställda särskilda villkoren
för deras anslutning
till nämnda protokoll.
Art. 2.
Förenta Staterna må
genom för ändamålet
utsedda ombud och i
likställighet med signatärmakter,
som äro medlemmar
i Nationernas
förbund och företrädda
i vare sig rådet eller
församlingen, deltaga
i rådets eller församlingens
samtliga överläggningar,
vilka gälla
de i domstolsstadgan avsedda
valen av domare
eller suppleanter vid
den fasta mellanfolkliga
domstolen. Förenta Staternas
röst skall räknas
vid beräkningen av den
enligt stadgan erforderliga
absoluta röstövervikten.
Art. 3.
Ingen ändring uti
domstolsstadgan må
kunna vidtagas utan
samtliga fördragsslutande
staters godkännande.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr SO
-
Artide 4.
La Cour prononcera
ses avis consultatifs en
séance publique, aprés
avoir procédé aux notifications
nécessaires
et avoir donné aux intéressés
1’occasion d’étre
entendus, conformément
aux dispositions essentiel^
des articles 73
et 74 actuels du Regement
de la Cour.
Artide 4.
The Court shall render
advisory opinions
in public session after
notice and opportunity
for hearing substantially
as provided in the
now existing Articles
73 and 74 of the Rules
of Court.
Art. 4.
Domstolen skall avgiva
sina rådgivande
yttranden i offentligt
sammanträde, efter att
hava verkställt erforderliga
delgivningar och
givit vederbörande tillfälle
att yttra sig, i allt
väsentligt enligt de
nuvarande art. 73 och
74 i domstolens reglemente.
Article 5.
En vue d’assurer que
la Cour ne donne pas
suite, sans le consentement
des Etats-Unis, å
une demande d’avis consultatif
concernant une
question ou un différend
auquel les Etats-Unis
sont ou déclarent étre
intéressés, le Secrétaire
général avisera les Etats-Unis,
par la voie
indiquée par eux å cet
effet, de toute proposition
soumise au Conseil
ou å TAssemblée
de la Société des Nations
et tendant å obtenir
de la Cour un avis
consultatif et, ensuite,
si cela est jugé désirable,
il sera procédé,
avec toute la rapidité
possible, å un échange
de vues entre le Conseil
ou TAssemblée de la
Article 5.
With a view to ensuring
that the Court
shall not, without the
consent of the United
States, entertain any
request for an advisory
opinion touching any
dispute or question in
which the United States
has or dahns an interest,
the Secretary-General of
the League of Nations
shall, through any channel
designated for that
purpose by the United
States, inform the United
States of any proposal
before the Council
or the Assembly of the
League for obtaining an
advisory opinion from
the Court, and thereupon,
if desired, an exchange
of views as to
whether an interest of
the United States is
Art. 5.
I syfte att säkerställa,
att domstolen icke utan
Förenta Staternas medgivande
efterkommer en
framställning örn rådgivande
yttrande berörande
en fråga eller en
tvist, vari Förenta Staterna
hava eller förklara
sig hava ett intresse,
skall generalsekreteraren
underrätta Förenta
Staterna i av dem för
ändamålet angiven väg
örn varje förslag, som
underställts Nationernas
förbunds råd eller
församling och avser
att från domstolen erhålla
ett rådgivande
yttrande, och därefter
skall, örn detta anses
önskvärt, med största
möjliga skyndsamhet
ett meningsutbyte äga
rum mellan Nationernas
Kungl. Maj.ts proposition nr 20.
41
Société des Nations et
les Etats-Unis sur la
question de savoir si
les intéréts des EtatsUnis
sont affectés.
Lorsqu’une demande
d’avis consultatif parviendra
å la Cour, le
Greffier en avisera les
Etats-Unis en méme
temps que les autres
Etats mentionnés å
1’article 73 actuel du
Réglement de la Cour
en indiquant un délai
raisonnable fixé pär
le Président pour la
transmission d’un exposé
écrit des EtatsUnis,
concernant la demande.
Si, pour une
raison quelconque, l’échange
de vries au sujet
de ladite demande n’a
pu avoir lieu dans des
conditions satisfaisantes,
et si les Etats-Unis
avisent la Cour que la
question au sujet de
laquelle 1’avis de la
Cour est demandé est
une question qui affecte
les intéréts des EtatsUnis,
la procédure sera
suspendue pendant une
période suffisante pour
permettre ledit échange
de vues entre le Conseil
ou 1’Assemblé et
les Etats-Unis.
affected shall proceed
with all convenient
speed between the Council
or Assembly of the
League and the United
States.
Whenever a request
for an advisory opinion
comes to the Court, the
Register shall notify
the United States thereof,
among other States
mentioned in the now
existing Artide 73 of
the Rules of Court, stating
a reasonable timelimit
fixed by the President
within which a
written statement by
the United States concerning
the request will
be received. If for any
reason no sufficient opportunity
for an exchange
of views upon
such request should
havé been afforded and
the United States advises
the Court that the
question upon which the
opinion of the Court
is asked is one that
affects the interests of
the United States, proceedings
shall be stayed
for a period sufficient
to enable such an exchange
of views between
the Council or the
Assembly and the United
States to take place.
förbunds råd eller församling
och Förenta
Staterna rörande frågan,
huruvida Förenta Staternas
intressen äro
berörda.
Då en framställning
örn rådgivande yttrande
kommer domstolen
tillhanda, skall sekreteraren
därom underrätta
Förenta Staterna
samtidigt med övriga
i nuvarande art. 73 i
domstolens reglemente
nämnda stater, med
angivande av en rimlig,
av presidenten bestämd
tidsfrist för ingivande
av en skriftlig
inlaga från Förenta
Staternas sida rörande
framställningen. Örn av
en eller annan orsak
meningsutbytet rörande
nämnda framställning
icke kunnat äga rum
under tillfredsställande
förhållanden och örn
Förenta Staterna meddela
domstolen, att
den fråga, angående vilken
domstolens yttrande
begäres, berör Förenta
Staternas intressen,
skall förfarandet uppskjutas
under tillräckligt
lång tid för att möjliggöra
ett sådant meningsutbyte
mellan rådet
eller församlingen och
Förenta Staterna.
42
Kungl. Majlis proposition nr
Lorsqu’il s’agira de
demander å la Cour un
avis consultatif dans un
cas tombant sous le
coup des paragraphes
précédents, il sera attaché
a 1’opposition des
Etats-Unis la méme valeur
que celle qui s’attache
å un vote emis
par un Membre de la
Société des Nations au
sein du Conseil ou de
l’Assemblée pörn: s’opposer
å la demande
d’avis consultatif.
Si, apres 1’échange
de vues prévu aux paragraphes
1 et 2 du present
article, il apparait
qu’on ne peut aboutir
a aucun accord et que
les Etats-Unis ne sont
pas disposés å renoncer
a leur opposition, la
faculté de retrait prévue
å 1''article 8 s’exercera
normalement, sans que
cet aete puisse étre interprété
comme un aete
inamical, ou comme un
refus de coopérer å la
paix et ä la bonne entente
générales.
Artide 6.
Sous réserve de ce
qui sera dit a 1’article
8 ci-aprés, les dispositions
du present Protocole
auront la méme
force et valeur que les
With regard to requesting
an advisory
opinion of the Court in
any case covered by
the preceding paragraphs,
there shall be
attributed to an objection
of the United
States the same force
and effeet as attachés
to a vote against asking
for the opinion given
by a Member of the
League of Nations in
the Council or in the
Assembly.
If, after the exchange
of views provided for in
paragraphs 1 and 2
of this Article, it shall
appear that no agreement
can be reached
and the United States
is not prepared to forgo
its objection, the exercise
of the powers of
withdrawal provided for
in Article 8 hereof will
follow naturally without
any imputation of unfriendliness
or unwillingness
to co-operate
generally for peace and
goodwill.
Artide 6.
Subject to the provisions
of Article 8 below,
the provisions of the
present Protocol shall
havé the same force and
effeet as the provisions
Då fråga är örn att
begära ett rådgivande
yttrande av domstolen
i fall, som avses i föregående
stycken, skall
en gensaga däremot från
Förenta Staternas sida
tillmätas samma verkan,
som tillmätes en
av en medlem i Nationernas
förbund inom rådet
eller församlingen
mot framställningen örn
rådgivande yttrande avgiven
röst.
Därest det efter det
i styckena 1 och 2 i denna
artikel avsedda meningsutbytet
visar sig,
att samförstånd icke kan
ernås och att Förenta
Staterna icke äro villiga
att uppgiva sitt motstånd,
blir en naturlig
följd därav, att den i
art. 8 stadgade uppsägningsrätten
utövas utan
att denna handling må
kunna tolkas såsom en
ovänlig handling eller
såsom en vägran att
medverka till allmän
fred och samförstånd.
Art. 6.
Med förbehåll för vad
som säges i art. 8 här
nedan skola bestämmelserna
i detta protokoll
hava samma verkan
som bestämmelserna i
Kungl. Maj :ts proposition nr 20.
43
dispositions du Statut
de la Cour et toute
signatur ultérieure du
Protocole du 16 décembre
1920 sera réputée
impliquer une acceptation
des dispositions
du présent Protocole.
Article 7.
Le présent Protocole
sera ratifié. Chaque Etat
adressera Instrument
de sa ratification
au Secrétaire général de
la Société des Nations,
par les soins duquel il
en sera donne avis å
tous les autres Etats
signataires. Les instruments
de ratification
seront déposés dans les
archives du Secrétariat
de la Société des Nations.
Le présent Protocole
entrera en vigueur des
que tous les Etats ayant
ratifié le Protocole du
16 décembre 1920, amsi
que les Etats-Unis, auront
déposé leur ratification.
Artide 8.
Les Etats-Unis pourront,
en tout temps, notifier
au Secrétaire général
de la Société des
Nations qu’ils retirent
leur adhésion au Pro
-
of tbe Statute of tbe
Court and any future
signatur of the Protocol
of December löth,
1920, skall be deemed
to be an acceptance of
tbe provisions of tbe
present Protocol.
Artide 7.
Tbe present Protocol
shall be ratified. Eacb
State skall forward tbe
instrument of ratification
to tbe SecretaryGeneral
of tbe League
of Nations, who skall
inform all tbe otber signatory
States. Tbe instruments
of ratification
skall be deposited
in tbe archives of tbe
Secretariat of the
League of Nations.
Tbe present Protocol
skall come into force
as soon as all States
wbicb bave ratified tbe
Protocol of December
löth, 1920, and also
tbe United States, bave
deposited tbeir ratifications.
Article 8.
Tbe United States
may at any time notify
tbe Secretary-General of
tbe League of Nations
tbat it withdraws its
adherence to tbe Pro
-
domstolsstadgan, och
varje efterföljande undertecknande
av protokollet
av den 16 december
1920 skall anses
innebära godtagande av
bestämmelserna i detta
protokoll.
Art. 7.
Detta protokoll skall
ratificeras. Varje stat
skall översända sitt ratifikationsinstrument
till
Nationernas förbunds
generalsekreterare, genom
vilkens försorg alla
övriga signatärmakter
skola därom underrättas.
Ratifikationsinstrumenten
skola deponeras
i Nationernas förbunds
sekretariats arkiv.
Detta protokoll skall
träda i kraft, så snart
alla stater, som ratificerat
protokollet av den
16 december 1920, samt
Förenta Staterna deponerat
sina ratifikationer.
Art. 8.
Förenta Staterna må
när som helst meddela
Nationernas förbunds
generalsekreterare, att de
återtaga sin anslutning
till protokollet av den
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 20.
tocole du 16 décembre
1920. Le Secrétaire général
donnera immédiatement
eommunication
de cette notification å
tous les autres Etats
signataires du Protocole.
En pareil cas, le present
Protocole sera considéré
comme ayant
cessé d’étre en vigueux
des réception pär le
Secrétaire general de la
notification des EtatsUnis.
De leur cote, efraeim
des autres Etats contraetants
pourra, en tout
temps notifier au Secrétaire
général de la
Société des Nations qu’il
désire retirer son acceptation
des conditions
spéciales näses par les
Etats-Unis å leur adhésion
au Protocole du
16 décembre 1920. Le
Secrétaire général donnera
immédiatement
eommunication de cette
notification å tous les
Etats signataires du present
Protocole. Le present
Protocole sera considéré
comme ayant
cessé d’étre en vigueur
des que, dans un délai
ne dépassant pas une
année å compter de la
date de la réception de
la notification susdite,
tocol of December 16tfr,
1920. Tile SecretaryGeneral
sfrall immediately
communicate this
notification to all tile
otter States signatories
of the Protocol.
In suell case, the present
Protocol shall cease
to be in force as from
the receipt by the Secretary-General
of the
notification by the United
States.
On their part, each
of the otfrer Contracting
States may at any
time notify the Secretary-General
of the
League of Nations that
it desires to withdraw
its acceptance of the
special conditions attared
by the United
States to its adherence
to the Protocol of December
löth, 1920. The
Secretary-General shall
immediately give communication
of this notification
to each of the
States signatories of the
present Protocol. The
present Protocol shall
be considered as ceasing
to be in force if and
when, within one year
from the date of receipt
of the said notification,
not less thån
16 december 1920. Generalsekreteraren
skall
omedelbart delgiva protokollets
alla övriga signatärmakter
detta meddelande.
I dylikt fall skall detta
protokoll anses hava
upphört att gälla, så
snart generalsekreteraren
mottagit Förenta
Staternas meddelande.
Envar av övriga fördragsslutande
stater må
å sin sida när som helst
meddela Nationernas
förbunds generalsekreterare,
att den önskar
återtaga sitt godkännande
av de av Förenta
Staterna uppställda särskilda
villkoren för deras
anslutning till protokollet
av den 16 december
1920. Generalsekreteraren
skall omedelbart
delgiva detta
protokolls samtliga signatärmakter
detta meddelande.
Detta protokoll
skall anses hava
upphört att gälla, så
snart som, inom en tid
icke överstigande ett år
räknat från dagen för
mottagandet av ovannämnda
meddelande,
minst två tredjedelar
Kungl. Maj:ts proposition nr 20.
45
au moms deux tiers
des Etats contractants,
autres que les EtatsUnis,
auront notifié au
Secrétaire général de
la Société des Nations
qu’ils désirent retirer
1’acceptation susvisée.
Fait å Genéve, le
quatorziéme jour de
septembre mil neuf
cent vingt-neuf, en un
seul exemplaire, dont
les textes fran§ais et
anglais feront également
foi.
two-thirds of the Contracting
States otlier
thån the United States
shall havé notified the
Secretary-General of the
League of Nations that
they desire to withdraw
the above-mentioned
acceptance.
Done at Geneva, the
fourteenth day of September,
nineteen hundred
and twenty-nine,
in a single copy, of
which the French and
English texts shall both
be authoritative.
(Underskrifter.)
av de fördragsslutande
staterna, Förenta Staterna
icke inräknade,
meddelat Nationernas
förbunds generalsekreterare,
att de önska
återtaga ovan berörda
godkännande.
Som skedde i Genéve
den 14 september 1929,
i ett enda exemplar,
vars franska och engelska
texter skola äga enahanda
vitsord.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående godkännande av ett i Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll a1 i texten