Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av ett i Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll rörande Amerikas Förenta Staters anslutning till signaturprotokollet angående stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen

1930-01-16 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:20, Angående godkännande av ett i Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll rörande Amerikas Förenta Staters anslutning till signaturprotokollet angående stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen

Dokumentets text

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

29

Nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av ett i Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll

rörande Amerikas Förenta Staters anslutning

till signaturprotokollet angående stadgan för den fasta

mellanfolkliga domstolen; given Stockholms slott den

16 januari 1930.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag samt med överlämnande av texten till ett i

Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll rörande Amerikas Förenta

Staters anslutning till signaturprotokollet angående stadgan för den fasta mellanfolkliga

domstolen vill Kungl. Maj :t härmed äska riksdagens godkännande av

nämnda protokoll den 14 september 1929.

GUSTAF.

Ernst Trygger.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 januari 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför ministern

för utrikes ärendena:

Ehuru Förenta Staterna på grund av amerikanska senatens motstånd icke

inträtt i Nationernas förbund, har tanken på Staternas anslutning till förbundets

fasta mellanfolkliga domstol icke uppgivits. Regeringsförslag örn anslutning

under vissa förbehåll, betingade av Staternas ställning utanför förbundet,

förelädes senaten redan i början av år 1923 men ledde först tre år

senare, den 27 januari 1926, till ett beslut. Detta beslut, som utgjorde en kompromiss

mellan en råd i ämnet framlagda motioner, innebar, att senaten ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

talade sig till förmån för en anslutning till 1920 års protokoll angående domstolsstadgan

under förutsättning, att signatärmakterna till nämnda protokoll

godtoge följande, i fem punkter formulerade förbehåll:

1- Anslutningen skulle icke för Förenta Staternas del anses innebära

någon rättslig förbindelse med Nationernas förbund eller godkännande

från Förenta Staternas sida av någon som helst förpliktelse enligt Versailles

-traktaten.

2. Förenta Staterna skulle tillåtas att genom för ändamålet utsedda ombud

och i likställighet med övriga medlemmar av Nationernas förbund, vare

sig dessa vore företrädda i rådet eller församlingen, deltaga i såväl rådets

som församlingens alla förhandlingar i vad angår val av domare i

den fasta mellanfolkliga domstolen eller suppleanter för dessa eller besättande

av vakanser.

3. Förenta Staterna skulle bestrida en rimlig andel av domstolens utgifter

i överensstämmelse med vad Förenta Staternas kongress tid efter

annan kunde besluta och anslå.

4. Förenta Staterna skulle när som helst kunna återtaga sin anslutning

till nämnda protokoll, och den till protokollet fogade stadgan för den

fasta mellanfolkliga domstolen skulle icke kunna ändras utan Förenta

Staternas samtycke.

5. Domstolen skulle icke avgiva rådgivande utlåtanden annat än offentligen

och efter vederbörlig notifikation till alla till domstolen anslutna

stater och till alla intresserade stater samt efter det varje ifrågakommande

stat blivit hörd eller beretts tillfälle att höras, ej heller skulle domstolen

utan Förenta Staternas samtycke tillmötesgå begäran örn rådgivande utlåtande

berörande tvist eller spörsmål, i fråga örn vilka Förenta Staterna

ägde eller ansåge sig äga ett intresse.

Detta beslut, som av amerikanska regeringen den 2 mars 1926 delgavs

förbundet och signatärstaterna till 1920 års protokoll, gav anledning till sammankallandet,

i september 1926 i Genéve, av en konferens mellan sistnämnda

stater. Amerikanska regeringen avböjde förbundsrådets inbjudan till deltagande

däri. Resultatet av konferensens arbete framlades i en slutakt och ett därtill

fogat protokollsutkast. I slutakten angavs konferensens ståndpunkt till

vart och ett av de fem förbehållen. De fyra första samt första delen av det

femte förbehållet visade sig icke vålla några större svårigheter och förordades

av konferensen till godkännande. Konferensen framhöll emellertid, att den i

fjärde förbehållets första del av Förenta Staterna begärda rätten att när som

helst uppsäga anslutningen till domstolsprotokollet borde motsvaras av rättighet

för signatärmakterna att med 2/3 majoritet återtaga sitt godkännande av de

särskilda villkor, som av Förenta Staterna uppställts i andra delen av fjärde

och i femte förbehållet. I fråga örn detta senares andra del gjorda konferensen

ett uttalande av väsentligen följande innehåll:

I fråga örn utanför förbundet stående staters ställning till rådgivande

utlåtanden i tvister, där dylik stat vore part, hänvisades till den rättstilllämpning,

som kommit till uttryck i domstolens år 1923 avgivna yttrande

rörande den östkarelska frågan, där domstolens majoritet vägrat avgiva

sakutlåtande på den grund, att den ena parten i tvisten, Sovjetunionen,

som ej vore medlem i förbundet, icke givit sitt samtycke till frågans

hänskjutande till domstolen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr SO.

31

1 fråga åter om tvister, där Förenta Staterna förklarat sig äga ett intresse,

liksom i fråga om spörsmål, som icke hade karaktären av tvist, utginge

konferensen från att syftet med förbehållet vore att tillförsäkra Staterna

en likaberättigad ställning med de makter, som vore företrädda i rådet

eller församlingen. Denna princip borde godtagas. Förbehållet syntes

vara grundat på det antagandet, att för framställandet från rådets

sida av begäran örn rådgivande utlåtande fordrades enhälligt beslut. En

dylik uppfattning hade emellertid hittills icke vunnit allmänt erkännande,

och man kunde icke med säkerhet angiva, huruvida icke i vissa, måhända

i samtliga fall majoritetsbeslut kunde anses tillfyllest. Huru än

härmed förhölle sig, syntes Förenta Staterna böra beredas en med andra

makter likaberättigad ställning och borde sålunda i alla de fall, då en i

rådet eller församlingen företrädd stat ägde rätt att medelst sitt votum

förhindra antagandet av förslag örn inhämtande av rådgivande utlåtande

från domstolen, åtnjuta en motsvarande rätt.

Konferensen underströk vidare, att Nationernas förbunds medlemmar

tillerkände domstolens rådgivande utlåtanden en mycket stor betydelse.

Den vore därför övertygad örn att Förenta Staternas regering icke avsåge

att inskränka förbundets möjlighet att inhämta dylika utlåtanden. Emellertid

skulle i femte förbehållet använda uttryck kunna tolkas såsom avseende

en dylik inskränkning. Härvidlag finge man taga i betraktande,

att Nationernas förbunds medlemmar hade att utöva sina rättigheter i rådet

och församlingen med full kännedom om alla detaljer i det läge, som

kunde nödvändiggöra inhämtandet av ett rådgivande utlåtande, ävensom

med full känsla, för det ansvar, som i enlighet med förbundsakten åvilade

dem, för den händelse de icke skulle lyckas att åvägabringa en lösning.

En stat, på vilken icke vilade de förpliktelser och det ansvar, som härflöte

ur förbundsakten, befunne sig i ett annat läge. På grund härav vore det

av särskild betydelse att fastställa det sätt, varpå Förenta Staternas samtycke

till begäran örn rådgivande utlåtanden skulle lämnas, och det borde

iakttagas, att denna fråga så ordnades, att icke det fredliga biläggandet av

framtida tvister mellan Nationernas förbunds medlemmar försvårades.

I överensstämmelse med vad sålunda framhållits stadgades beträffande andra

delen av femte förbehållet i det av konferensen utarbetade protokollsutkastet,

att särskild överenskommelse borde träffas mellan Förenta Staterna och Nationernas

förbunds råd rörande det sätt, på vilket Staternas samtycke till inhämtandet

av rådgivande yttranden skulle lämnas.

Flertalet signatärmakter till 1920 års protokoll avgåvo därefter till amerikanska

regeringen svar å dess cirkulärskrivelse den 2 mars 1926 i överensstämmelse

med den av konferensen förordade lösningen, däribland även Sverige i

enlighet med av Kungl. Majit den 3 december 1926 fattat beslut. Ehuru spörsmålet

därefter icke under den närmaste tiden blev föremål för något officiellt

ställningstagande från amerikansk sida, ville det synas, som örn konferensens

ståndpunkt i fråga om de rådgivande utlåtandena icke skulle visa sig godtagbar

för Förenta Staterna och som om frågan örn en anslutning därför åtminstone

tills vidare förfallit.

Emellertid synes sedermera ökat intresse för en anslutning till domstolen hava

gjort sig gällande i Förenta Staterna, och frågan upptogs ånyo av amerikanska

regeringen genom en skrivelse den 19 februari 1929 till generalsekreteraren

i förbundet samt till domstolens signatärmakter. Häri framhölls, att de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr SO.

lösningar av den svävande frågan om domstolens rådgivande utlåtanden, vilka

förordats av 1926 års konferens, visserligen icke vore för Förenta Staterna tillfredsställande

men att upptagandet av förhandlingar av officiös natur i ämnet

syntes hava utsikt att åvägabringa ett gynnsamt resultat, så mycket hellre som

de föreliggande meningsskiljaktighetema i sakfrågan förefölle vara av underordnad

betydelse.

Med anledning härav beslöt förbundsrådet att till den juristkommitté, som

erhållit i uppdrag att framlägga förslag rörande revision av domstolens stadga,

hänskjuta jämväl frågan örn Förenta Staternas eventuella anslutning. Till

medlem av nämnda kommitté hade bl. a. kallats den bekante amerikanske

statsmannen Elihu Root, vilken år 1920 tagit en särskilt aktiv del i

utarbetandet av stadgan. Ehuru Mr. Root’s deltagande i kommitténs arbete

— i likhet med övriga medlemmars — icke officiellt grundade sig på ett

regeringsuppdrag, torde han realiter hava haft att utveckla amerikanska regeringens

synpunkter i syfte att bereda vägen för en lösning av frågan. Mr.

Root framlade också redan vid början av kommitténs möte ett kompromissförslag,

vilket sedermera utan större sakliga ändringar enhälligt godtogs. Resultatet

av kommitténs arbete i nu förevarande hänseende framlades i form

av ett protokollsutkast, vilket, bortsett från frågan örn de rådgivande utlåtandena,

nära ansluter sig till 1926 års förslag och för vars innehåll jag i det

följande skall närmare redogöra.

Vid sitt möte under sistlidne juni beslöt förbundsrådet, att juristkommitténs

förslag skulle delgivas amerikanska regeringen ävensom domstolsprotokollets

signatärmakter. Enär ett eventuellt antagande av protokollet skulle beröra församlingens

arbetsordning liksom också rådets, i vad angår framställningar örn

rådgivande utlåtanden, beslöts samtidigt att uppföra frågan på dagordningen

för församlingens tionde möte. Vid rådets nästpåföljande möte under sistlidne

augusti beslöts vidare, att protokollet skulle behandlas av den konferens,

som sammankallats för att dryfta den i det föregående berörda frågan örn

revision av domstolsstadgan. Vid öppnandet av denna konferens, vid vilken

Sverige företräddes av presidenten friherre E. Marks von Wurtemberg, förelåg

från amerikansk sida ett meddelande av innebörd, att Förenta Staternas utrikesstatssekreterare

förklarat sig för sin del kunna godkänna det av juristkommittén

utarbetade protokollet, varför han, därest detsamma godtoges av signatärmakterna,

komme att anbefalla Staternas president att underteckna protokollet

och att i och för ratifikation framlägga det för senaten. I det läge

frågan sålunda befann sig kom den föreliggande kompromisslösningen naturligt

nog icke att föranleda någon mera ingående diskussion, vare sig vid konferensen

eller inom församlingen, vilka också båda enhälligt godkände protokollet

utan några som helst ändringar. Konferensen avgav vidare ett utlåtande

rörande den procedur för Förenta Staternas anslutning, vilken betingades

av det samtidigt fattade beslutet örn revision av den ursprungliga domstolsstadgan.

Häri framhölls, att amerikanska regeringen lämpligen hade att

underteckna och ratificera, förutom det särskilda protokollet örn Staternas anslutning,

såväl 1920 som 1929 års protokoll rörande domstolsstadgan, de tvenne

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

33

senare eventuellt nied förbehåll för ikraftträdandet av förstnämnda överenskommelse.

Denna undertecknades redan i samband med församlingens möte

av flertalet makter, vilka ratificerat 1920 års protokoll, däribland av Sverige

i enlighet med beslut, fattat av Kungl. Maj:t den 23 augusti 1929 efter utrikesnämndens

hörande.

Sedermera har Förenta Staternas regering, den 9 nästlidne december, undertecknat

samtliga tre nyssnämnda protokoll.

Den i protokollets inledning och art. 1 uttryckta grundprincipen innebär,

att signatärmakterna å ena sidan godtaga Förenta Staternas anslutning med de

av senaten angivna förbehållen, men å andra sidan till godkännandet av vissa

av dessa förbehåll i sin tur knyta i protokollet angivna villkor. Beträffande

senatens första och tredje förbehåll göras inga sådana villkor. För att undvika

en stadgeändring har i art. 2, som återgiver det andra förbehållet rörande

Förenta Staternas deltagande i domarvalen, tillagts, att Förenta Staternas

röst skall räknas vid bestämmandet av den för inval erforderliga majoriteten

i församlingen och rådet. Art. 8 godkänner första delen av det fjärde amerikanska

förbehållet rörande Förenta Staternas rätt att när som helst uppsäga

överenskommelsen och tillägger, i huvudsaklig överensstämmelse med vad år

1926 föreslagits, en motsvarande rätt för övriga stater. I art. 3 fastslås den

även utan denna bestämmelse erkända principen, att stadgan ej kan ändras

utan samtliga därtill anslutna staters samtycke; härigenom tillförsäkras

Förenta Staterna den genom andra delen av det fjärde förbehållet begärda

vetorätten i detta hänseende. Art. 4 stadgar under åberopande av domstolsreglementets

för närvarande gällande bestämmelser i detta avseende, att de

rådgivande utlåtandena skola avgivas offentligen och efter det tillfälle beretts

samtliga intresserade makter att bliva hörda. Det är vidare att märka, att

den i det föregående berörda revisionen av domstolens stadga bl. a. innebär,

att nyssnämnda bestämmelser i reglementet överflyttas till stadgan och sålunda

ej skola kunna ändras utan samtycke av samtliga stater, som definitivt

anslutit sig till densamma.

Protokollet innehåller vidare vissa bestämmelser av formell art, nämligen

dels art. 7, enligt vilken protokollet skall träda i kraft, så snart detsamma

ratificerats av såväl Förenta Staterna som samtliga stater, vilka ratificerat

1920 års protokoll, dels ock art. 6, enligt vilken ett biträdande av 1920 års

protokoll hädanefter skall anses innefatta jämväl nu förevarande överenskommelse.

För vad slutligen angår det femte förbehållets andra del framgår redan av

det föregående, att denna, som berör Förenta Staternas ställning till de rådgivande

utlåtanden, varom rådet och församlingen enligt förbundsaktens art.

14 kunna framställa begäran, vållat den huvudsakliga svårigheten vid fastställandet

av formerna för Staternas anslutning till domstolen. Vid 1926 års

konferens gjordes härvidlag skillnad mellan å ena sidan sådana tvister, i vilka

Förenta Staterna vore part, och å andra sidan andra tvister och frågor, i vilka

Förenta Staterna förklarade sig hava ett intresse. Beträffande den förstnämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 16 käft. (Nr 19—20.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

kategorin ansåg sig konferensen kunna tillmötesgå amerikanska regeringens

fordran på vetorätt genom en hänvisning till domstolens hittillsvarande rättstillämpning,

enligt vilken utlåtanden icke avgivits i tvist, vari en utanför förbundet

stående stat varit part, då denna senare bestritt domstolens behörighet.

För vad åter angår den senare kategorin — tvister och frågor, vari Staterna,

utan att vara part, förklara sig äga ett intresse— hava svårigheterna i främsta

rummet haft sin grund däri, att hittills icke kunnat fastslås, huruvida för

beslut örn begäran av rådgivande utlåtanden erfordras enhällighet eller endast

majoritet. Redan 1926 års konferens konstaterade, att denna fråga ej

kunde med säkerhet besvaras, varför man då nödgades inskränka sig till att

tillförsäkra Förenta Staterna likställighet med övriga förbundsmedlemmar

utan att dock kunna garantera, att detta innebure vetorätt. Att gå än

längre genom att garantera Förenta Staterna en dylik rätt, som övriga förbundsmedlemmar

eventuellt saknade — d. v. s. därest endast majoritetsbeslut

erfordrades -— måste ingiva betänkligheter. Ehuru det visserligen

icke vore antagligt, att amerikanska senaten åsyftat en obehörig inblandning

i förbundets inre angelägenheter, måste man nämligen likväl räkna med

möjligheten, att en dylik vetorätt, tillkommande en utanför förbundet stående

stat, kunde komma att användas på ett för förbundets verksamhet störande

sätt, särskilt som spörsmålet, huruvida en stat hade ett intresse i en viss tvist

eller fråga, uppenbarligen lämnade rum för de mest skiljaktiga tolkningar.

Vid förbundsförsamlingens möte år 1928 blev frågan örn formerna för rådets

beslut rörande rådgivande utlåtanden föremål för en ingående diskussion med

anledning av ett från schweizisk sida framställt förslag örn inhämtande av

domstolens yttrande, huruvida enhällighet erfordrades för sådant beslut eller

icke. Förslaget stöddes av ett flertal delegationer, bland andra den svenska,

vilka underströko vikten av att rådet i större utsträckning än hittills skett

begagnade sig av möjligheten att inhämta domstolens utlåtanden beträffande

inför detsamma anhängiga frågor. För att befordra en sådan praxis borde

den rådande ovissheten, huruvida majoritetsbeslut erfordrades eller icke, undanröjas.

Det schweiziska förslaget rönte emellertid från åtskilliga ombuds

sida ett starkt motstånd, motiverat bl. a. med följande argument. Utvecklingen

hade givit vid handen, att de av domstolen avgivna rådgivande yttrandena

erhöllo karaktären av verkliga domstolsutslag. Rådet hade sålunda i

samtliga hittills förekommande fall utan tvekan anslutit sig till de rådgivande

yttranden, som av domstolen avgivits. Härigenom hade domstolens auktoritet

utan tvivel stärkts. Därest framställning till domstolen örn rådgivande yttrande

skedde trots opposition från en minoritet, skulle detta antingen leda till

att ett majoritetsbeslut inom rådet eller församlingen utmynnade i ett för förbundets

samtliga medlemmar åtminstone politiskt och moraliskt bindande

yttrande från domstolens sida, vilket knappast kunde anses stå i överensstämmelse

med förbundsaktens anda, eller också skulle följden bliva, att rådet —

med frångående av hittillsvarande praxis -— icke alltid kunde acceptera ett

av domstolen infordrat yttrande. Härigenom skulle rådet lätt komma i motsatsförhållande

till domstolen, vilket skulle kunna skada dennas auktoritet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

35

Genom kompromiss uppnåddes slutligen enighet örn en resolution, enligt

vilken rådet anmodades att, så snart omständigheterna det tilläte, utreda frågan

örn enhällighetsregelns tillämpning med avseende å de rådgivande utlåtandena.

Denna resolution behandlades i december 1928 av rådet, som därvid uppsköt

ärendets behandling i syfte att lämna medlemmarna tillfälle att närmare studera

detsamma. Frågan har därefter ej åter upptagits till behandling.

Då 1929 års juristkommitté sammanträdde, kvarstod därför huvudanlednin-,

gen till Förenta Staternas betänkligheter mot en reservationslös anslutning

till domstolen, nämligen risken att rådet eller församlingen kunde komma att

genom majoritetsbeslut och mot amerikanska regeringens votum begära rådgivande

utlåtanden utan behörigt hänsynstagande till de intressen, som i ett

visst fall kunde stå på spel för Förenta Staterna. Dessa betänkligheter synas

även i viss mån hava haft sin grund i den föreställning, som i Förenta Staterna

lärer hava gjort sig gällande, att förbundsaktens art. 13, mom. 4, skulle

avse även rådgivande utlåtanden och att rådet i enlighet med denna bestämmelse

skulle kunna ålägga förbundsmedlemmarna att öppna krig i syfte att

bringa ett sådant utlåtande i verkställighet. Det må nämnas, att det för undanröjande

av varje dylik missuppfattning i 1929 års juristkommittés motivering

till dess protokollsutkast fastslogs, dels att nämnda bestämmelse icke

avsåge de rådgivande utlåtandena, vilka ej hade obligatorisk karaktär, dels

att rådet enligt samma bestämmelse endast hade att föreslå åtgärder och

följaktligen ej kunde ålägga staterna några mått och steg, som stöde i strid

med deras fördragsenligt åtagna förpliktelser.

I det läge frågan sålunda befann sig och då en så radikal utväg ur svårigheterna

som avskaffandet av systemet med rådgivande utlåtanden ej kunde

ifrågasättas med hänsyn till den betydelse detsamma tillmättes av många förbundsmedlemmar,

fann juristkommittén det lönlöst att genom någon abstrakt

regel söka undanröja de betänkligheter, som hystes å ena sidan av förbundsmedlemmarna,

å andra sidan av Förenta Staterna. Den på Mr. B,oot’s förslag

grundade formuleringen avser också fastmera att lösa problemet in concreto

genom åstadkommande av en smidig procedur, som i varje uppkommande fall

tillåter ett meningsutbyte mellan vederbörande förbundsorgan och Förenta

Staterna, ägnat att leda till en för alla parter tillfredsställande lösning. Protokollets

art. 5, som behandlar denna fråga, har följande lydelse:

I syfte att säkerställa, att domstolen icke utan Förenta Staternas medgivande

efterkommer en framställning örn rådgivande yttrande berörande

en fråga eller en tvist, vari Förenta Staterna hava eller förklara sig hava

ett intresse, skall förbundets generalsekreterare underrätta Förenta Staterna,

i av dem för ändamålet angiven väg, örn varje förslag, som underställts

Nationernas förbunds råd eller församling och avser att från domstolen

erhålla ett rådgivande yttrande, och därefter skall, örn detta anses

önskvärt, med största möjliga skyndsamhet ett meningsutbyte äga rum

mellan Nationernas förbunds råd eller församling och Förenta Staterna rörande

frågan, huruvida Förenta Staternas intressen äro berörda.

Då en framställning örn rådgivande yttrande kommer domstolen tillhanda,

skall dess sekreterare därom underrätta Förenta Staterna samtidigt

med övriga i nuvarande art. 73 i domstolens reglemente nämnda stater, med

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

angivande av en rimlig., av presidenten bestämd tidsfrist för ingivande

av en skriftlig inlaga från Förenta Staternas sida rörande framställningen.

Örn av en eller annan orsak meningsutbytet rörande nämnda framställning

icke kunnat äga rum under tillfredsställande förhållanden och

örn Förenta Staterna meddelar domstolen, att den fråga, angående vilken

domstolens yttrande begäres, berör Förenta Staternas intressen, skall

förfarandet uppskjutas under tillräckligt lång tid för att möjliggöra ett

sådant meningsutbyte mellan rådet eller församlingen och Förenta Staterna.

Då fråga är om att begära ett rådgivande yttrande av domstolen i fall,

som avses i föregående stycken, skall en gensaga däremot från Förenta

Staternas sida tillmätas samma verkan, som tillmätes en utav en medlem

i Nationernas förbund inom rådet eller församlingen mot framställningen

om rådgivande yttrande avgiven röst.

Därest det efter det i styckena 1 och 2 i denna artikel avsedda meningsutbytet

visar sig, att samförstånd icke kan ernås och att Förenta Staterna

icke äro villiga att uppgiva sitt; motstånd, blir en naturlig följd därav,

att den i art. 8 stadgade uppsägningsrätten utövas, utan att denna handling

må kunna tolkas såsom en ovänlig handling eller såsom en vägran att

medverka till allmän fred och samförstånd.

Denna formel giver Förenta Staterna en dubbel garanti — genom meddelande

från såväl förbundets generalsekreterare som ock i förekommande fall domstolens

sekreterare — att bliva underrättade, så snart fråga örn inhämtande av ett

rådgivande utlåtande uppstått. Därest amerikanska regeringen skulle anse sig

hava ett intresse i frågan, skola underhandlingar mellan Staterna och vederbörande

förbundsorgan inledas. Överenskommelsen är tydligen baserad på

sannolikheten, att efter ett sådant meningsutbyte antingen förbundsrådet (eller

församlingen) avstår från tanken på inhämtandet av ett utlåtande — eventuellt

på den grund att enhällighetsregeln visar sig tillämplig och Förenta Staternas

med en rådsmedlems likvärdiga röst sålunda är tillräcklig för att förhindra

beslutet —- eller Förenta Staterna uppgiva sitt motstånd mot åtgärden.

örn å andra sidan enighet mot förmodan ej ernås, äro såväl Förenta Staterna

som signatärmakterna i sin fulla rätt att uppsäga överenskommelsen, varigenom

den nuvarande situationen återställes. Den absoluta vetorätt, som amerikanska

senaten synes hava åsyftat, har däremot ej tillförsäkrats Förenta Staterna.

'' ''•

Då de långvariga förhandlingarna i nu förevarande fråga slutligen utmynnat

i ett resultat, som synes ägnat att i stort sett tillfredsställa alla parters legitima

intressen, anser jag mig icke kunna annat än förorda, att Sverige genom

ratifikation av den föreliggande överenskommelsen möjliggör Förenta Staternas

anslutning till Nationernas förbunds fasta mellanfolkliga domstol och att

proposition i sådant syfte avlåtes till riksdagen. Visserligen står det enligt

domstolsstadgans art. 35, mom. 1, Förenta Staterna redan nu fritt att

anlita domstolen i samma utsträckning som de därtill anslutna staterna,

och ur denna synpunkt medför därför överenskommelsens ikraftträdande ingen

förändring i det nuvarande läget. Det är emellertid å andra sidan tydligt, att

Förenta Staternas anslutning har i politiskt och moraliskt hänseende en bety
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr SO.

37

delse, som vida överväger de rent rättsliga konsekvenserna därav. Sedan gammalt

har inom Förenta Staterna ett starkt intresse gjort sig gällande för skiljedomsidéns

utveckling å det mellanfolkliga området, och vikten av att denna

opinion får en påtaglig anknytning till den genom Nationernas förbund skapade

rättsordningen torde icke få underskattas. Det är också otvivelaktigt, att den

auktoritativa ställning, som förbundets domstol genom sin hittillsvarande verksamhet

redan vetat förskaffa sig, skulle än ytterligare stärkas genom Förenta

Staternas anslutning. Det förefaller icke heller omöjligt, att Förenta Staternas

anslutning till domstolsstadgan sa småningom skall kunna leda till ett biträdande

från Staternas sida av den s. k. fakultativa klausulen i domstolsstadgan,

d. v. s. ett förhandsåtagande att underkasta sig domstolens beslut i rättstvister.

Vad ett sådant steg från Förenta Staternas sida skulle betyda för utvecklingen

av en universell rättsordning, ligger i öppen dag.

Det är visserligen sant, att den föreliggande överenskommelsen möjligen

skulle kunna medföra en viss begränsning i förbundets möjligheter att i frågor av

rättslig natur bänvända sig till den fasta mellanfolkliga domstolen för erhållande

av rådgivande utlåtanden. Emellertid ligger det alltid i förbundsmedlemmarnas

makt att, därest en dylik farhåga skulle besannas, genom överenskommelsens

uppsägning återgiva förbundet full handlingsfrihet i förevarande

hänseende. Härigenom har risben för ett störande inflytande å förbundets

verksamhet så förminskats, att densamma synes mig mer än väl uppvägas av

de fördelar, vilka Amerikas Förenta Staters anslutning till Nationernas förbunds

fasta mellanfolkliga domstol måste anses innebära.

Jag får därför hemställa,

att Kungl. Majit måtte i proposition äska riksdagens godkännande

av det i Genéve den 14 september 1929 dagtecknade

protokollet rörande Amerikas Förenta Staters anslutning till

signaturprotokollet angående stadgan för den fasta mellanfolkfolkliga

domstolen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

K. Y. Vendel.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Bilaga.

Amerikas Förenta Staters anslutning till signaturprotokollet till stadgan

för den fasta mellanfolkliga domstolen.

Proto cole.

Les Etats signataires

du Protocole de signatur

du Statut de la

Cour permanente de

Justiee internationale

du 16 décembre 1920,

et les Etats-Unis d’Amérique,

représentés par

les soussignés dument

autorisés, sont convenus

des dispositions suivantes,

relativement å

Tadhésion des EtatsUnis

d’Amérique, audit

Protocole bous condition

des cinq réserves

formulées par les EtatsUnis

dans la résolution

adoptée par le Senat le

27 janvier 1926.

Article premier.

Les Etats signataires

dudit Protocole acceptent,

aux tennes des

conditions spécifiées

dans les artides ci-aprés,

les conditions spéciales

Protocol.

Tile States signatories

of the Protocol of

Signature of the Statute

of the Permanent Court

of International Justiee,

dated December löth,

1920, and the United

States of America,

through the undersigned

duly authorised representatives,

havé mutually

agreed upon the

following provisions regarding

the adherence

of the United States of

America to the said

Protocol subject to the

five reservations formulated

by the United

States in the resolution

adopted by the Senäte

on January 27th, 1926.

Article 1.

The States signatories

of the said Protocol accept

the special conditions

attached by the

United States in the

five reservations men
-

(Översättning.)

Protokoll.

De stater, som undertecknat

signaturprotokollet

till stadgan för

den fasta mellanfolkliga

domstolen av den

16 december 1920, och

Amerikas Förenta Stater,

företrädda av undertecknade,

vederbörligen

befullmäktigade

ombud, hava överenskommit

örn följande

bestämmelser rörande

Amerikas Förenta Staters

anslutning till

nämnda protokoll med

de fem förbehåll, som

angivits av Förenta Staterna

i den av senaten

den 27 januari 1926 antagna

resolution.

Art. 1.

Signatärmakterna till

nämnda protokoll godkänna,

under de i nedanstående

artiklar närmare

angivna förutsättningar,

de av För
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr SO.

39

mises pär les Etats-Unis

å leur adhesion audit

Protocole et énoncées

dans les cinq réserves

précitées.

Artide 2.

Les Etats-Unis sont

admis å participer, par

le moyen de délégués

qu’ils désigneront å cet

effet et sur un pied

d’égalité avec les Etats

signataires, Membres de

la Société des Nations,

représentés, soit au Conseil,

soit å 1’Assemblée,

å toutes délibérations

du Conseil ou de l’Assemblée

ayant pour objet

les élections de juges

ou de juges suppléants

de la Cour permanente

de Justiee internationale

visées au Statut

de la Cour. Leur voix

sera comptée dans le

calcul de la majorité

absolue requise dans le

Statut.

Artide 3.

Aucune modification

du Statut de la Cour

ne pourra avoir lieu

sans 1’acceptation de

tous les Etats contractants.

tioned abo ve to its adberence

to the said Protocol

upon the terms

and conditions set out

in the following Artides.

Artide 2.

The United States

shall be admitted to

participate, through representatives

designated

for the purpose and

upon an equality with

the signatory States

Members of the League

of Nations represented

in the Council or in the

Assembly, in any and all

proceedings of elther the

Council or the Assembly

for the election of judges

or deputy-judges of the

Permanent Court of International

Justiee, provided

for in the Statute

of the Court. The vote

of the United States

shall be counted in determining

the absolute

majority of votes required

by the Statute.

Artide 3.

No amendment of

the Statute of the Court

may be made without

the consent of all the

Contracting States.

enta Staterna i ovan

berörda fem förbehåll

uppställda särskilda villkoren

för deras anslutning

till nämnda protokoll.

Art. 2.

Förenta Staterna må

genom för ändamålet

utsedda ombud och i

likställighet med signatärmakter,

som äro medlemmar

i Nationernas

förbund och företrädda

i vare sig rådet eller

församlingen, deltaga

i rådets eller församlingens

samtliga överläggningar,

vilka gälla

de i domstolsstadgan avsedda

valen av domare

eller suppleanter vid

den fasta mellanfolkliga

domstolen. Förenta Staternas

röst skall räknas

vid beräkningen av den

enligt stadgan erforderliga

absoluta röstövervikten.

Art. 3.

Ingen ändring uti

domstolsstadgan må

kunna vidtagas utan

samtliga fördragsslutande

staters godkännande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr SO
-

Artide 4.

La Cour prononcera

ses avis consultatifs en

séance publique, aprés

avoir procédé aux notifications

nécessaires

et avoir donné aux intéressés

1’occasion d’étre

entendus, conformément

aux dispositions essentiel^

des articles 73

et 74 actuels du Regement

de la Cour.

Artide 4.

The Court shall render

advisory opinions

in public session after

notice and opportunity

for hearing substantially

as provided in the

now existing Articles

73 and 74 of the Rules

of Court.

Art. 4.

Domstolen skall avgiva

sina rådgivande

yttranden i offentligt

sammanträde, efter att

hava verkställt erforderliga

delgivningar och

givit vederbörande tillfälle

att yttra sig, i allt

väsentligt enligt de

nuvarande art. 73 och

74 i domstolens reglemente.

Article 5.

En vue d’assurer que

la Cour ne donne pas

suite, sans le consentement

des Etats-Unis, å

une demande d’avis consultatif

concernant une

question ou un différend

auquel les Etats-Unis

sont ou déclarent étre

intéressés, le Secrétaire

général avisera les Etats-Unis,

par la voie

indiquée par eux å cet

effet, de toute proposition

soumise au Conseil

ou å TAssemblée

de la Société des Nations

et tendant å obtenir

de la Cour un avis

consultatif et, ensuite,

si cela est jugé désirable,

il sera procédé,

avec toute la rapidité

possible, å un échange

de vues entre le Conseil

ou TAssemblée de la

Article 5.

With a view to ensuring

that the Court

shall not, without the

consent of the United

States, entertain any

request for an advisory

opinion touching any

dispute or question in

which the United States

has or dahns an interest,

the Secretary-General of

the League of Nations

shall, through any channel

designated for that

purpose by the United

States, inform the United

States of any proposal

before the Council

or the Assembly of the

League for obtaining an

advisory opinion from

the Court, and thereupon,

if desired, an exchange

of views as to

whether an interest of

the United States is

Art. 5.

I syfte att säkerställa,

att domstolen icke utan

Förenta Staternas medgivande

efterkommer en

framställning örn rådgivande

yttrande berörande

en fråga eller en

tvist, vari Förenta Staterna

hava eller förklara

sig hava ett intresse,

skall generalsekreteraren

underrätta Förenta

Staterna i av dem för

ändamålet angiven väg

örn varje förslag, som

underställts Nationernas

förbunds råd eller

församling och avser

att från domstolen erhålla

ett rådgivande

yttrande, och därefter

skall, örn detta anses

önskvärt, med största

möjliga skyndsamhet

ett meningsutbyte äga

rum mellan Nationernas

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

41

Société des Nations et

les Etats-Unis sur la

question de savoir si

les intéréts des EtatsUnis

sont affectés.

Lorsqu’une demande

d’avis consultatif parviendra

å la Cour, le

Greffier en avisera les

Etats-Unis en méme

temps que les autres

Etats mentionnés å

1’article 73 actuel du

Réglement de la Cour

en indiquant un délai

raisonnable fixé pär

le Président pour la

transmission d’un exposé

écrit des EtatsUnis,

concernant la demande.

Si, pour une

raison quelconque, l’échange

de vries au sujet

de ladite demande n’a

pu avoir lieu dans des

conditions satisfaisantes,

et si les Etats-Unis

avisent la Cour que la

question au sujet de

laquelle 1’avis de la

Cour est demandé est

une question qui affecte

les intéréts des EtatsUnis,

la procédure sera

suspendue pendant une

période suffisante pour

permettre ledit échange

de vues entre le Conseil

ou 1’Assemblé et

les Etats-Unis.

affected shall proceed

with all convenient

speed between the Council

or Assembly of the

League and the United

States.

Whenever a request

for an advisory opinion

comes to the Court, the

Register shall notify

the United States thereof,

among other States

mentioned in the now

existing Artide 73 of

the Rules of Court, stating

a reasonable timelimit

fixed by the President

within which a

written statement by

the United States concerning

the request will

be received. If for any

reason no sufficient opportunity

for an exchange

of views upon

such request should

havé been afforded and

the United States advises

the Court that the

question upon which the

opinion of the Court

is asked is one that

affects the interests of

the United States, proceedings

shall be stayed

for a period sufficient

to enable such an exchange

of views between

the Council or the

Assembly and the United

States to take place.

förbunds råd eller församling

och Förenta

Staterna rörande frågan,

huruvida Förenta Staternas

intressen äro

berörda.

Då en framställning

örn rådgivande yttrande

kommer domstolen

tillhanda, skall sekreteraren

därom underrätta

Förenta Staterna

samtidigt med övriga

i nuvarande art. 73 i

domstolens reglemente

nämnda stater, med

angivande av en rimlig,

av presidenten bestämd

tidsfrist för ingivande

av en skriftlig

inlaga från Förenta

Staternas sida rörande

framställningen. Örn av

en eller annan orsak

meningsutbytet rörande

nämnda framställning

icke kunnat äga rum

under tillfredsställande

förhållanden och örn

Förenta Staterna meddela

domstolen, att

den fråga, angående vilken

domstolens yttrande

begäres, berör Förenta

Staternas intressen,

skall förfarandet uppskjutas

under tillräckligt

lång tid för att möjliggöra

ett sådant meningsutbyte

mellan rådet

eller församlingen och

Förenta Staterna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr

Lorsqu’il s’agira de

demander å la Cour un

avis consultatif dans un

cas tombant sous le

coup des paragraphes

précédents, il sera attaché

a 1’opposition des

Etats-Unis la méme valeur

que celle qui s’attache

å un vote emis

par un Membre de la

Société des Nations au

sein du Conseil ou de

l’Assemblée pörn: s’opposer

å la demande

d’avis consultatif.

Si, apres 1’échange

de vues prévu aux paragraphes

1 et 2 du present

article, il apparait

qu’on ne peut aboutir

a aucun accord et que

les Etats-Unis ne sont

pas disposés å renoncer

a leur opposition, la

faculté de retrait prévue

å 1''article 8 s’exercera

normalement, sans que

cet aete puisse étre interprété

comme un aete

inamical, ou comme un

refus de coopérer å la

paix et ä la bonne entente

générales.

Artide 6.

Sous réserve de ce

qui sera dit a 1’article

8 ci-aprés, les dispositions

du present Protocole

auront la méme

force et valeur que les

With regard to requesting

an advisory

opinion of the Court in

any case covered by

the preceding paragraphs,

there shall be

attributed to an objection

of the United

States the same force

and effeet as attachés

to a vote against asking

for the opinion given

by a Member of the

League of Nations in

the Council or in the

Assembly.

If, after the exchange

of views provided for in

paragraphs 1 and 2

of this Article, it shall

appear that no agreement

can be reached

and the United States

is not prepared to forgo

its objection, the exercise

of the powers of

withdrawal provided for

in Article 8 hereof will

follow naturally without

any imputation of unfriendliness

or unwillingness

to co-operate

generally for peace and

goodwill.

Artide 6.

Subject to the provisions

of Article 8 below,

the provisions of the

present Protocol shall

havé the same force and

effeet as the provisions

Då fråga är örn att

begära ett rådgivande

yttrande av domstolen

i fall, som avses i föregående

stycken, skall

en gensaga däremot från

Förenta Staternas sida

tillmätas samma verkan,

som tillmätes en

av en medlem i Nationernas

förbund inom rådet

eller församlingen

mot framställningen örn

rådgivande yttrande avgiven

röst.

Därest det efter det

i styckena 1 och 2 i denna

artikel avsedda meningsutbytet

visar sig,

att samförstånd icke kan

ernås och att Förenta

Staterna icke äro villiga

att uppgiva sitt motstånd,

blir en naturlig

följd därav, att den i

art. 8 stadgade uppsägningsrätten

utövas utan

att denna handling må

kunna tolkas såsom en

ovänlig handling eller

såsom en vägran att

medverka till allmän

fred och samförstånd.

Art. 6.

Med förbehåll för vad

som säges i art. 8 här

nedan skola bestämmelserna

i detta protokoll

hava samma verkan

som bestämmelserna i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 20.

43

dispositions du Statut

de la Cour et toute

signatur ultérieure du

Protocole du 16 décembre

1920 sera réputée

impliquer une acceptation

des dispositions

du présent Protocole.

Article 7.

Le présent Protocole

sera ratifié. Chaque Etat

adressera Instrument

de sa ratification

au Secrétaire général de

la Société des Nations,

par les soins duquel il

en sera donne avis å

tous les autres Etats

signataires. Les instruments

de ratification

seront déposés dans les

archives du Secrétariat

de la Société des Nations.

Le présent Protocole

entrera en vigueur des

que tous les Etats ayant

ratifié le Protocole du

16 décembre 1920, amsi

que les Etats-Unis, auront

déposé leur ratification.

Artide 8.

Les Etats-Unis pourront,

en tout temps, notifier

au Secrétaire général

de la Société des

Nations qu’ils retirent

leur adhésion au Pro
-

of tbe Statute of tbe

Court and any future

signatur of the Protocol

of December löth,

1920, skall be deemed

to be an acceptance of

tbe provisions of tbe

present Protocol.

Artide 7.

Tbe present Protocol

shall be ratified. Eacb

State skall forward tbe

instrument of ratification

to tbe SecretaryGeneral

of tbe League

of Nations, who skall

inform all tbe otber signatory

States. Tbe instruments

of ratification

skall be deposited

in tbe archives of tbe

Secretariat of the

League of Nations.

Tbe present Protocol

skall come into force

as soon as all States

wbicb bave ratified tbe

Protocol of December

löth, 1920, and also

tbe United States, bave

deposited tbeir ratifications.

Article 8.

Tbe United States

may at any time notify

tbe Secretary-General of

tbe League of Nations

tbat it withdraws its

adherence to tbe Pro
-

domstolsstadgan, och

varje efterföljande undertecknande

av protokollet

av den 16 december

1920 skall anses

innebära godtagande av

bestämmelserna i detta

protokoll.

Art. 7.

Detta protokoll skall

ratificeras. Varje stat

skall översända sitt ratifikationsinstrument

till

Nationernas förbunds

generalsekreterare, genom

vilkens försorg alla

övriga signatärmakter

skola därom underrättas.

Ratifikationsinstrumenten

skola deponeras

i Nationernas förbunds

sekretariats arkiv.

Detta protokoll skall

träda i kraft, så snart

alla stater, som ratificerat

protokollet av den

16 december 1920, samt

Förenta Staterna deponerat

sina ratifikationer.

Art. 8.

Förenta Staterna må

när som helst meddela

Nationernas förbunds

generalsekreterare, att de

återtaga sin anslutning

till protokollet av den

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

tocole du 16 décembre

1920. Le Secrétaire général

donnera immédiatement

eommunication

de cette notification å

tous les autres Etats

signataires du Protocole.

En pareil cas, le present

Protocole sera considéré

comme ayant

cessé d’étre en vigueux

des réception pär le

Secrétaire general de la

notification des EtatsUnis.

De leur cote, efraeim

des autres Etats contraetants

pourra, en tout

temps notifier au Secrétaire

général de la

Société des Nations qu’il

désire retirer son acceptation

des conditions

spéciales näses par les

Etats-Unis å leur adhésion

au Protocole du

16 décembre 1920. Le

Secrétaire général donnera

immédiatement

eommunication de cette

notification å tous les

Etats signataires du present

Protocole. Le present

Protocole sera considéré

comme ayant

cessé d’étre en vigueur

des que, dans un délai

ne dépassant pas une

année å compter de la

date de la réception de

la notification susdite,

tocol of December 16tfr,

1920. Tile SecretaryGeneral

sfrall immediately

communicate this

notification to all tile

otter States signatories

of the Protocol.

In suell case, the present

Protocol shall cease

to be in force as from

the receipt by the Secretary-General

of the

notification by the United

States.

On their part, each

of the otfrer Contracting

States may at any

time notify the Secretary-General

of the

League of Nations that

it desires to withdraw

its acceptance of the

special conditions attared

by the United

States to its adherence

to the Protocol of December

löth, 1920. The

Secretary-General shall

immediately give communication

of this notification

to each of the

States signatories of the

present Protocol. The

present Protocol shall

be considered as ceasing

to be in force if and

when, within one year

from the date of receipt

of the said notification,

not less thån

16 december 1920. Generalsekreteraren

skall

omedelbart delgiva protokollets

alla övriga signatärmakter

detta meddelande.

I dylikt fall skall detta

protokoll anses hava

upphört att gälla, så

snart generalsekreteraren

mottagit Förenta

Staternas meddelande.

Envar av övriga fördragsslutande

stater må

å sin sida när som helst

meddela Nationernas

förbunds generalsekreterare,

att den önskar

återtaga sitt godkännande

av de av Förenta

Staterna uppställda särskilda

villkoren för deras

anslutning till protokollet

av den 16 december

1920. Generalsekreteraren

skall omedelbart

delgiva detta

protokolls samtliga signatärmakter

detta meddelande.

Detta protokoll

skall anses hava

upphört att gälla, så

snart som, inom en tid

icke överstigande ett år

räknat från dagen för

mottagandet av ovannämnda

meddelande,

minst två tredjedelar

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

45

au moms deux tiers

des Etats contractants,

autres que les EtatsUnis,

auront notifié au

Secrétaire général de

la Société des Nations

qu’ils désirent retirer

1’acceptation susvisée.

Fait å Genéve, le

quatorziéme jour de

septembre mil neuf

cent vingt-neuf, en un

seul exemplaire, dont

les textes fran§ais et

anglais feront également

foi.

two-thirds of the Contracting

States otlier

thån the United States

shall havé notified the

Secretary-General of the

League of Nations that

they desire to withdraw

the above-mentioned

acceptance.

Done at Geneva, the

fourteenth day of September,

nineteen hundred

and twenty-nine,

in a single copy, of

which the French and

English texts shall both

be authoritative.

(Underskrifter.)

av de fördragsslutande

staterna, Förenta Staterna

icke inräknade,

meddelat Nationernas

förbunds generalsekreterare,

att de önska

återtaga ovan berörda

godkännande.

Som skedde i Genéve

den 14 september 1929,

i ett enda exemplar,

vars franska och engelska

texter skola äga enahanda

vitsord.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående godkännande av ett i Genéve den 14 september 1929 dagtecknat protokoll a1 i texten