Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag och hos bolaget anställda vid nedläggande av bolagets tillverkning av■ cigarrlådor

1930-03-07 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:205, Angående ersättning till Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag och hos bolaget anställda vid nedläggande av bolagets tillverkning av■ cigarrlådor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning till Pehr

Fricks Fabrikers Aktiebolag och hos bolaget anställda vid nedläggande

av bolagets tillverkning av■ cigarrlådor; given Stockholms

slott den 7 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 7 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anför:

I skrivelse till Kungl. Majit den 10 december 1928 har Pehr Fricks

Fabrikers Aktiebolag, som bedriver tillverkning av cigarrlådor, gjort

framställning, gående ut på ersättning för den förlust, som skulle drabba

sökandebolaget och dess personal genom att bolaget i brist på beställningar

från Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet bleve nödsakat nedlägga

sin verksamhet. Beträffande ekonomisk gottgörelse åt sökandeboliihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 170 haft. (Nr 205.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

1914 års ersätta

ing sförordning.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

lagets arbetare föreligger dessutom en den 29 december 1928 dagtecknad

skrivelse till Kungl. Majit från Svenska Träindustriarbetareförbundets

styrelse, vilken skrivelse avlåtits på uppdrag av arbetare hos sökandebolaget.

Innan jag övergår till en närmare redogörelse för nu nämnda framställningar,

torde böra erinras örn de bestämmelser, enligt vilka vid tobaksmonopolets

tillkomst ersättning lämnades för intrång i näringsverksamhet

inom tobakshanteringen, ävensom, i samband därmed, örn vissa av

sökandebolaget tidigare gjorda framställningar i ämnet.

Statsmonopol å tobakstillverkningen i riket infördes från och med den

1 juni 1915, då förordningen i ämnet den 15 december 1914 (nr 436) trädde

i kraft. Samtidigt utfärdade Kungl. Majit förordning (nr 437) örn vad

iakttagas skall i avseende å införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket, den s. k. ersättningsförordningen. Enligt 1 § i ersättningsförordningen

skall det åligga staten att — enligt vissa i förordningen angivna

grunder — dels inlösa tobaksfabrikant tillhöriga specialmaskiner

för tillverkning av tobaksvaror, vissa andra inventarier samt lager av oarbetad

tobak och halvfabrikat m. m., ävensom utgiva ersättning för värdeminskning

å vissa inventarier, dels till tobaksfabrikant utgiva ersättning

för värdeminskning å fabriksfastighet och vissa därtill hörande inventarier,

dels till tobaksfabrikant utgiva ersättning för förlorad näringsverksamhet,

dels ock utgiva ersättning för förlorad anställning inom tobakstillverkningen

m. m. För vad staten utbetalat i inlösen och ersättning

m. m. har staten erhållit gottgörelse av tobaksmonopolet enligt 1915 års

kontrakt angående upplåtande av monopolrättigheten jämte tilläggsavtal

av år 1916.

För uppskattning av värdet å inventarier och lager, som skulle av

staten inlösas, samt för bestämmande av annan ersättning, som staten

skulle betala, tillsattes särskilda kommissioner (se 3 §). Beträffande de

grunder, efter vilka inlösning och ersättning skulle utgå, torde få hänvisas

till II kap. i ersättningsförordningen. Här må ellenast erinras, att den

personliga ersättningen till dem, som förlorat sin anställning, såsom regel

utgjordes av en engångsersättning, utgående med vissa gånger medeltalet av

på särskilt sätt beräknad »medelårsinkomst». För inom tobakshanteringen

yrkesutbildad personal utmättes ersättningen enligt 9 § 4 mom. och

för annan personal enligt 9 § 6 mom. ersättningsförordningen. I stället för

denna engångsersättning kunde i vissa fall utgå en livränta, vilken form

dock endast i mycket ringa utsträckning kom till användning. Därest

ersättningstagaren på grund av ålder, sjukdom, lyte eller annan omständighet

ansåges äga särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle, skulle han

dessutom jämlikt 12 § ersättningsförordningen kunna erhålla understöd

med visst engångsbelopp.

På grund av de förskjutningar i ekonomiskt avseende, som vållades av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

världskriget, ansågos de ersättningsbelopp, som tillerkänts förut inom

tobakshanteringen anställda, otillräckliga för fyllande av den uppgift,

vartill de avsetts. Till följd härav beviljades under de följande åren ytterligare

personlig ersättningsbelopp i viss utsträckning.

Bestämmelser hava jämväl utfärdats genom förordningen den 17 juni

1916 (nr 212) örn ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda

personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket. De däri angivna grunder för ersättning äro i åtskilliga

fall andra och lägre beräknade än de i 1914 års ersättningsförordning

meddelade.

Ersättning i någon form till företagare eller personal inom tobaksproduktionens

hjälpindustrier har däremot icke lämnats.

Frågan örn ersättning till sökandebolaget i anledning av införandet av

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket och därmed i samband stående

förhållanden har, såsom nämnts, förut vid olika tillfällen framförts.

Sålunda gav sökandebolaget redan i skrivelse den 3 juni 1914 uttryck

för sin förhoppning, att Kungl. Majit vid ordnandet av tobaksbeskattningen

och därmed sammanhängande angelägenheter måtte tillse, att sökandebolaget

— som då i omkring 57 år bedrivit cigarrlådtillverkning och

alltså vore det äldsta företaget i branschen i Sverige — ej bleve åsidosatt

i sina berättigade intressen.

I proposition nr 254 till 1914 års senare riksdag framhöll föredragande

departementschefen (sid. 67), att sådana industrier, som sysselsatte sig med

fabrikation av för tobakstillverkningen erforderliga utensilier, såsom cigarrlådor,

cigarrettpapper, etiketter och dylikt, givetvis icke komme att

falla under monopollagstiftningen. Då från vissa håll uttalats farhågor

för att de inom dessa industrier arbetande företagen på grund av tobakstillverkningens

monopolisering skulle komma att bringas i svårigheter,

syntes det departementschefen vara nog att erinra örn, att det tilltänkta

monopolbolagets organisation och särskilt bestämmelserna örn styrelsens

sammansättning syntes innebära tillfyllestgörande garanti för att

monopolbolaget i detta såväl som i andra avseenden skulle taga all skälig

hänsyn till andra personers berättigade intressen.

Till särskilda utskottet nr 3, som hade att förberedande behandla Kungl.

Maj:ts nyssnämnda proposition, ingick sökandebolaget jämväl med en

framställning. Denna framställning föranledde icke någon åtgärd. I enlighet

med utskottets förslag uttalade riksdagen (skrivelse nr 261), att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag låtit sig angeläget vara

att tillse, att för alla dem, som av monopolets införande berördes, i möjligaste

mån mildrades de svårigheter, som övergången från fri näring

till statsmonopol inom tobakstillverkningen kunde komma att medföra.

Äldre framställningar

från sökandebolaget.

Sökandebolagets

skrivelse

a/6 1914.

1914 års

S-riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1915 års

riksdag.

Sökandebolagets

skrivelse

ss/u 1915.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Vid 1915 års riksdag kom — med anledning av väckta motioner, nr 33

i första kammaren och nr 44 i andra kammaren — frågan örn ytterligare

ersättning utöver den i ersättningsförordningen att ånyo bliva föremål

för riksdagens behandling. Cigarrlådtillverkarna omnämndes dock ej i

motionerna, som voro mycket allmänt hållna.

Bevillningsutskottet (utlåtande nr 14), som hade att behandla motionerna,

fick mottaga två skrivelser från sökandebolaget. I den ena skrivelsen

ifrågasatte bolaget statsinlösen av företaget på basis av värdering, företagen

av de i motionerna omförmälda kommissioner. Utskottet, som icke ville

taga ställning till frågan, huruvida under inlösnings- och ersättningsförfarandets

gång i enskilda fall ersättning kunde finnas påkallad utöver

vad gällande bestämmelser medgåve, avstyrkte motionerna, men uttalade

tillika, att därest emellertid under kommissionernas verksamhet ett eller

annat fall skulle yppa sig, då billighet och rättvisa icke syntes kunna med

stöd av gällande bestämmelser behörigen tillgodoses och på grund härav

statens mellankomst kunde finnas önskvärd, utskottet hyste den förvissningen,

att Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att hos riksdagen göra

den framställning, som härav kunde föranledas.

Emellertid förekommo fem reservationer mot utskottets beslut. I huvudreservationen,

som endast innehöll en helt allmän motivering, påyrkades

skrivelse till Kungl. Majit därom, att den i § 3 av förordningen

örn vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket omförmälda centralkommissionens uppdrag

måtte genom Kungl. Maj:ts åtgärd vidgas därhän, att densamma jämväl

finge förheredelsevis till prövning upptaga ersättnings- respektive understödsanspråk,

vilka tilläventyrs ej blivit tillgodosedda genom 1914 års

riksdagsbeslut.

I en annan reservation, däri reservanten anslöt sig till liuvudreservanternas

hemställan, uttalade reservanten, att han under motionernas behandling

inom utskottet, med särskild tanke på cigarrlådfabrikanter, betonat,

att staten, därest bolaget bomme att inrätta sin verksamhet så att

avsättningsmöjligheterna för sådana näringsidkare, som för sin avsättning

vore beroende av tobakshanteringen, efter monopolets ikraftträdande

upphörde eller väsentligen försvårades, borde tillerkänna dem en

emot intrånget i deras näring svarande ersättning.

Riksdagens kamrar stannade i olika beslut, då första kammaren med

avslag å utskottets hemställan antog det förslag, som innefattades i huvudreservationen,

varemot andra kammaren biföll utskottets hemställan,

varför frågan förföll.

Under förmälan att bolaget hos den jämlikt ersättningsförordningen utsedda

centralkommissionen gjort hemställan örn eventuell gottgörelse

åt bolaget och dess personal för skada genom monopolets införande samt

att centralkommissionen förklarat framställningarna icke föranleda nå
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

gon dess åtgärd, hemställde sökandebolaget i skrivelse till Kungl. Majit

den 23 november 1915, att ersättningsfrågan måtte av Kungl. Majit tagas

i övervägande och för utredning överlämnas till den eller de personer,

vilka erhållit eller bomme att erhålla Kungl. Majits uppdrag att till framläggande

för 1916 års riksdag förbereda liknande frågor. Sedan framställningen

av Kungl. Majit remitterats till kommerskollegium för avgivande

av utlåtande, lämnade bolaget i en senare likaledes till kommerskollegium

remitterad skrivelse en närmare motivering för sin förstnämnda

framställning.

Över förstnämnda framställning'' avgav Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

den 19 februari 1916 av Kungl. Majit infordrat utlåtande, däri anfördes

följande!

»Tillverkningen av cigarrlådor bedrives, såsom ock av handlingarna i

ärendet framgår, av tvenne företag inom riket, nämligen Pehr Fricks

Fabrikers Aktiebolag i Malmö samt Nya Aktiebolaget Engelska Ångsågsverket

i Stockholm, vilket sistnämnda företag vid bildandet av Aktiebolaget

Förenade Svenska Tobaksfabriker genom försäljning av aktiemajoriteten

övergick i Aktiebolaget Förenade Svenska Tobaksfabriken ägo. Då

tobaksmonopolet för närvarande icke har några som helst planer å bane

på att självt upptaga tillverkningen av cigarrlådor, är tobaksmonopolet,

liksom förut den förra tobaksindustrien, för fyllande av sitt behov av

dylika lådor hänvisat till nyss omförmälda tvenne företag. Under den

gångna tiden av sin verksamhet har tobaksmonopolet ock bemödat sig att

mellan företagen i fråga på ett rättvist sätt fördela sina order å cigarrlådor,

och har tobaksmonopolet känt sig så mycket mera uppfordrat härtill,

som i den för de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i bolagets styrelse

utfärdade instruktionen intagits en erinran örn att bolaget mot de

inhemska leverantörerna till tobaksindustrien bör förfara på ett sätt, som

står i överensstämmelse med vad billigheten kräver. Under förutsättning

att sökandebolaget jämväl för framtiden visar sig leverans- och konkurrenskraftigt,

bör sålunda avsättning för dess tillverkning alltjämt kunna

påräknas.»

På grund av vad sålunda anförts och då styrelsen för sin del icke kunde

finna annat än att situationen i nu förevarande avseende vore densamma

som då frågan behandlades av 1914 och 1915 års riksdagar, uttalade

styrelsen såsom sin mening, att den föreliggande framställningen icke

syntes vara ägnad att böra föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I utlåtande den 29 april 1916 höll kommerskollegium före, att sökandebolaget

förebragt sannolika skäl för antagande, att dess ställning genom det

hinder, som orsakats rörelsen i och med monopolets införande, försämrats,

och att någon förbättring icke komme att inträda under monopolets framtida

verksamhet. Snarare syntes kunna räknas med en sådan situation,

att monopolbolaget självt upptoge tillverkning av cigarrlådor, därest

fördelar i ekonomiskt hänseende av dylik tillverkning vunnes av bolaget.

Därest det efter noggrann utredning befunnes omöjligt för sökandebolaget

att fortsätta tillverkningen av cigarrlådor under dåvarande förut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

sättningar och monopolbolaget ej ville tillförsäkra sökandebolaget tillräcklig

avsättning mot skäligt vederlag av dess alster, bleve enligt den uppfattning,

kollegium i ersättningsfrågan hyste, sökanden berättigad till

gottgörelse.

Beträffande formen för ersättningens anordnande fann sig kollegium

icke böra ingå närmare därpå, då frågan därom liksom beräknandet av det

belopp, som i ersättningshänseende kunde komma att erfordras, borde före

framställningens slutliga prövning tarva utredning, utöver vad tiden medgivit

kollegium att åvägabringa.

I samband med utredningen örn eventuell ersättning för fabriksrörelsen

syntes det kollegium böra övervägas vilken ersättning borde utgivas till

den personal, som genom rörelsens nedläggande berövades sin anställning.

Vad denna ersättning anginge, syntes det kollegium ställt utom

allt tvivel, att bolagets verkstadspersonal icke kunde hänföras till de

yrkesutbildades grupp, då tillverkningen av cigarrlådor skedde medelst

specialmaskiner, för vilkas skötande någon egentlig fackutbildning icke

erfordrades.

Kollegii utlåtande utmynnade i förslag, att handlingarna i ärendet

måtte överlämnas till centralkommissionen — eller eventuellt under denna

stående kommission — med uppdrag att efter verkställd granskning

av sökandebolagets räkenskaper och ekonomiska förhållanden ävensom

eventuellt värdering av bolagets tillgångar underställa Kungl. Majit resultatet

av nämnda undersökning samt, därest omständigheterna därtill

föranledde, göra framställning örn den gottgörelse, som syntes påkallad.

Efter remiss av ärendet till tobakscentralkommissionen fann Kungl.

May.t enligt beslut den 14 januari 1919 framställningen icke föranleda någon

åtgärd.

Nu föreliggande

framställningar.

Sökandebolaget.

I den inledningsvis omförmälda skrivelsen av den 10 december 1928 bar

nu Pehr Pricks Fabrikers Aktiebolag till en början anfört följande:

»Vid införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket fastställdes

bestämmelser angående de ersättningar, sorn i samband härmed

skulle av staten utgivas till näringsidkare, vilka genom statsmonopolets

införande bleve urståndsätta att utöva sin näring. I dylikt hänseende

skulle ersättning utgå till tobaksfabrikanter och enskilda personer, vilka

förlorade sina anställningar inom tobakstillverkningen. Sådana industrier,

som sysselsatte sig med fabrikation av för tobakstillverkningen erforderliga

utensilier såsom cigarrlådor, cigarrettpapper, etiketter och dylikt

folio icke under monopollagstiftningen och tillerkändes heller icke några

ersättningar på grund av det men, som införandet av statsmonopolet tillfogade

deras rörelse. Åtskilliga röster höjdes vid tiden för monopolets

införande för att jämväl dessa fabriker och då särskilt tillverkarna av

cigarrlådor skulle tillerkännas ersättning efter liknande principer som

tobaksfabrikanter. Det framhölls, att de två fabriker, som vid tiden i

fråga tillverkade cigarrlådor, efter monopolets införande komme att bliva

helt beroende av monopolbolaget för avsättning av sina produkter, .och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

ifrågasattes därför även i riksdagen, att fabrikerna skulle inlösas liksom

tobaksfabrikerna eller en prisreglering verkställas å fabrikaterna. Dåvarande

finansministern framhöll häremot, att då från vissa håll uttalats

farhågor för att de inom ifrågavarande industrier arbetande företagen

på grund av tobakstillverkningens monopolisering skulle komma att

bringas i svårigheter, det torde vara nog att erinra örn att det tilltänkta

monopolbolagets organisation och särskilt bestämmelserna örn styrelsens

sammansättning syntes innebära tillfyllestgörande garanti för att monopolbolaget

i detta såväl som i andra avseenden skulle taga all skälig hänsyn

till andra personers berättigade intressen. Utskottet, som hade att behandla

Kungl. Marits proposition i ärendet, syntes icke hava ansett, att

den av statsrådet berörda garantien i allo kunde anses tillfyllest, i det

utskottet föreslog, och riksdagen beslöt, ett tillägg till Kungl. Marits förslag,

varigenom vid försäljning av råtobak viss prisreglering fastställdes,

men beträffande förhållandet emellan tobaksmonopolet och tillverkarna

av cigarrlådor ansågs synbarligen den av finansministern omförmälda

garantien tillräcklig. I den instruktion, som av Kungl. Maj:t utfärdades

för de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av monopolbolagets styrelse,

intogs även — tydligen bl. a. i ovannämnda syfte — en erinran örn att

bolaget mot de inhemska leverantörerna till tobaksindustrien borde förfara

på ett sätt, som stöde i överensstämmelse med vad billigheten krävde.

Vid behandlingen av monopolfrågan i riksdagen framhölls från åtskilliga

håll, att tillverkarna av cigarrlådor kunde tänkas hava anspråk å

ersättning efter principer liknande den, som fastställdes för tobakstillverkarna,

men något beslut i dylik riktning kom icke till stånd, sannolikt

bl. a. därför, att frågan icke ansågs aktuell. Det framhölls nämligen,

att skäl för det dåvarande saknades för antagandet, att införandet av

statsmonopol å tobakstillverkningen skulle hava någon allvarligare konsekvens

för cigarrlådsfabrikanterna, då monopolbolaget antogs komma att

lämna dem ungefär enahanda avsättningsmöjligheter som tidigare varit

fallet. Vid behandling i riksdagens andra kammare av viss fråga angående

tillägg till bestämmelserna örn ersättningar till följd av statsmonopolet

å tobakstillverkningen framhölls från håll, som för övrigt var motståndare

till monopoltanken, att, därest det i framtiden skulle visa sig,

att monopolbolagets styrelse komme till den uppfattningen, att det vore

ändamålsenligare, att monopolbolaget självt tillverkade erforderliga cigarrlådor,

ett dylikt beslut skulle av denne riksdagsman hälsas med tillfredsställelse,

men att konsekvensen vore den, ’att staten bör naturligtvis

lämna denna fabrik skälig ersättning, därför att den måste nedlägga sin

rörelse, då det icke finnes några andra köpare av dessa varor i landet än

just monopolbolaget’.

Det torde sålunda hava ansetts såsom givet, att införandet av tohaksmonopolet

icke skulle få några allvarligare följder för tillverkarna av

cigarrlådor, enär monopolets styrelse, som helt kunde behärska denna

fråga, skulle komma att tillse, att så icke bleve fallet, samtidigt som från

åtskilliga håll framhölls, att örn trots allt förhållandena skulle utveckla

sig på sådant sätt, att tobaksmonopolet skulle omöjliggöra för tillverkarna

av cigarrlådor att i fortsättningen driva sin näring, staten då, men

icke dessförinnan, borde tillse, att vederbörande erhölle skälig ersättning.

Uppfattningen i fråga var tydligen densamma år 1016, då en framställning

behandlades från undertecknade Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag

om åtgärder i syfte att åt bolaget och dess personal måtte beredas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

ersättning för de förluster, som åsamkats dem genom införandet av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket.»

Efter redogörelse för monopolbolagets och kommerskollegii utlåtanden

av år 1916 har sökandebolaget framhållit, att bolaget redan vid monopolets

införande hyst de allvarligaste farhågor för fabrikens framtidsutsikter

och gjort upprepade ansträngningar att till vederbörande framföra

bolagets synpunkter. Utvecklingen hade nu blivit den bolaget fruktat,

nämligen att bolaget icke vidare kunde hålla sill gamla fabrikation

i gång på den grund att tobaksmonopolet i skrivelse av den 25 augusti

1928 förklarat sig icke kunna tillförsäkra bolaget mer än en förhållandevis

obetydlig avsättning för år 1929 och icke någon alls för tiden därefter.

Sökandebolaget har vidare lämnat följande redogörelse för utvecklingen

av cigarrlådstillverkningen intill ifrågavarande tidpunkt.

»Pehr Frisks Fabrikers Aktiebolag bildades år 1869 och övertog då den

av Pehr Frick redan i början av 1850-talet igångsatta tillverkningen av

cigarrlådor. Någon tidigare fabrik för produktionen i fråga torde icke

hava förefunnits i Sverige. I slutet av 1890-talet upptogs emellertid tillverkningen

även av Aktiebolaget Malmö Lådfabrik, men denna fabrik

blev år 1903 övertagen av vårt bolag. År 1901 bildades i Stockholm Nya

Aktiebolaget Engelska Ångsågverket, vilket bolag även upptog fabrikation

av cigarrlådor. Ett visst samarbete åstadkoms emellan de två fabrikerna

och ehuru konkurrensen givetvis inverkade på resultatet kunde

dock vårt bolag allt fortfarande driva sin rörelse med tillfredsställande

resultat. Pehr Fricks fabriker hade ursprungligen drivit sin verksamhet

i egen fastighet, men då bolaget såsom ovan omförmälts övertog Aktiebolaget

Malmö Lådfabriks fabrikation av cigarrlådor, överflyttades fabriken

till de av sistnämnda företag förhyrda lokalerna. År 1910 inköptes

emellertid ny tomt av Malmö stad inom stadens fabriksområde i Mellersta

förstaden, och den nya fabriksbyggnaden blev färdig att tagas i

bruk under år 1912. Fabriken är fortfarande inrymd i dessa lokaler och

är utrustad med fullt modern maskinell utrustning, som givetvis varit

rätt kostsam. Hela fabriken med maskinell utrustning samt torkinrättning

och annan inredning är speciellt inrättad för fabrikation av cigarrlådor

och är praktiskt taget värdelös för annat ändamål.

Såsom förut anförts existerade vid tiden för monopolets införande två

fabriker i landet, som tillverkade cigarrlådor, nämligen vår fabrik i Malmö

och Nya Aktiebolaget Engelska Ångsågverket i Stockholm. Tobaksmonopolet

fördelade sina order emellan dessa två fabriker, och, ehuru vi närmast

hade den uppfattningen, att vår fabrik vid denna orderfördelning

icke blev fullt så gynnsamt ställd som den andra fabriken, kunde likväl

vår verksamhet upprätthållas med förhållandevis tillfredsställande resultat.

Nya Aktiebolaget Engelska Ångsågverkets rörelse blev nedlagd någon

gang under slutet av år 1920. Vi ansågo oss då hava anledning hysa

den förhoppningen, att vår fabrik skulle bliva satt i tillfälle att leverera

monopolets hela behov av lådämnen, då vi genom nyssnämnda förhållande

blevo den enda fabrik inom landet, som drev dylik fabrikation. Den

konkurrens, som utlandet alltid kunde bjuda, utgjorde enligt vårt förmenande

en tillräcklig garanti för monopolbolaget, att vi städse måste leverera

fullgott material till rimliga priser. Monopolbolaget syntes emeller
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

tid hava en annan uppfattning och startade egen fabrik för cigarrlådtillverkning.

Monopolets nya fabrik hade icke den omfattning som vår, i det

monopolet importerade halvfabrikat, som vidare förädlades vid fabriken,

under det vi importerade själva råvaran, som undergick hela förädlingsproceduren

vid fabriken. Den fabrikation monopolet startade var icke

någon direkt fortsättning av Engelska Ångsågverkets rörelse utan en helt

ny fabrik. Monopolet övertog sålunda icke det nedlagda bolagets maskiner,

och ingen av Ångsågverkets arbetare torde, såvitt vi hava oss bekant,

erhållit anställning i den nya fabriken. Den nystartade fabriken

inverkade emellertid till en början icke å storleken av tobaksmonopolets

beställningar hos oss jämfört med beställningarnas storlek under Engelska

Ångsågverkets tid, utan till den nya fabriken syntes överföras de order,

som tidigare placerats hos den nedlagda fabriken. Vår rätt naturliga

förhoppning att få övertaga den nedlagda fabrikens tillverkning gick sålunda

icke i uppfyllelse, men någon direkt försämring hade likväl icke

inträffat. Under de senaste åren har däremot en direkt och synnerligen

väsentlig försämring inträffat. Våra leveranser till monopolet under åren

1925—1928 utvisa följande siffror:

1925 ............................................ antal lådor 993,676 st.

1926 ............................................ » » 1,196,236 »

1927 ........................................... » » 822,552 »

1928 ........................................... » » c:a 675,000 »

I monopolbolagets ovan omförmälda---skrivelse till oss av den

25 augusti 1928 uppgives såsom orsak till den väsentliga nedgången dels

minskad konsumtion av cigarrer, dels den under senare år allt vanligare

10-förpackningen i pappaskar. Vi hava naturligtvis icke tillfälle mera

bestämt yttra oss örn, huruvida de sålunda uppgjorda skälen till nedgången

i monopolbolagets beställningar hos oss äro riktiga, men tillåta oss

dock framhålla, att monopolbolagets styrelseberättelser knappast giva något

verkligt stöd för uppgiften örn någon väsentligare nedgång i cigarrkonsumtionen

samt att förpackningen i pappaskar införts av monopolbolaget,

som givetvis kan bestämma i vilken förpackning monopolets varor

skola tillhandahållas allmänheten. Det är väl knappast troligt, att denna

slags förpackning införts, örn ej monopolet funnits, ty, enligt vad erfarenheten

från utlandet lärt, förpackas cigarrer såväl som cigarrcigarretter i

pappförpackning endast i länder, där monopol på tobak införts, d. v. s.

där förbrukaren ej har annat val än att låta sig nöja med vad som erbjudes.

Denna möjlighet för monopolet att övergå till annan förpackning

än den sedvanliga var ju just en av de farhågor, för vilka vi gåvo uttryck

i vår---- skrivelse till bevillningsutskottet.

Enligt meddelande från tobaksmonopolet skulle förbrukningen av lådor

under åren 1925—1928 hava utgjort

1925

1926

1927

1928

...................... 2,500,000 lådor

................... 2,100,000 »

..................... 2,000,000 »

..................... 1,600,000 »

(uppgiften lämnad i augusti 1928).

Våra leveranser till monopolet hava sålunda i medeltal icke ens utgjort

hälften av monopolets behov, utan har större delen tillverkats vid mono
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

polets nyinrättade fabrik. Rörelsen vid vår fabrik kan icke med utsikt till

framgång bedrivas med mindre tillverkningen uppgår till cirka 1,000,000

lådor per år. Möjligen torde den dock nödtorftligen kunna hållas i gång

med en produktion av cirka 800,000 lådor per år, därest vi även finge leverera

erforderliga halvfabrikat till monopolets fabrik. Det synes emellertid,

som en dylik lösning av vår svåra situation icke skulle överensstämma

med monopolets avsikter. I sin ovannämnda skrivelse av den

25 augusti 1928 har ju nämligen monopolbolaget meddelat oss, att vi för år

1929 endast kunde påräkna en leveranskvantitet av 500,000 lådor och att

vi efter den 1 januari 1930 icke komma att erhålla några som helst order

å cigarrlådor. Monopolet motiverar detta sitt beslut med att monopolets

egen fabrik för tillverkning av cigarrlådor, som ursprungligen avsåg att

fylla något över hälften av monopolets behov, numera visat sig vara tillräckligt

effektiv för att täcka totalbehovet. Monopolbolaget anför i samma

skrivelse, att arbetarna vid monopolbolagets lådfabrik bestå av förutvarande

vid tobaksmonopolet anställda, till vilka monopolbolaget ansåge

sig stå i högre grad av förbindelse än till andra arbetare. Monopolbolaget

förklarar vidare, att meddelandet lämnas så tidigt för att göra övergången

mjukare till omläggning av vår tillverkning.

Sedan vi erhållit ovan relaterade skrivelse från monopolbolaget, hava

vi omedelbart upptagit förhandlingar med bolaget för att förmå bolaget

frångå sitt beslut, vars konsekvenser skulle medföra ovillkorlig nedläggning

av vår gamla fabrik med därav följande stora ekonomiska förluster

och arbetslöshet för vår arbetarestam. En omläggning av tillverkningen

är tyvärr utesluten, då de flesta av fabrikens maskiner äro specialmaskiner,

som icke lämpa sig för annat ändamål, och såväl torkinrättningarna

som övrig inredning är speciellt inrättad för fabrikation av cigarrlådor

och praktiskt taget värdelös för annat ändamål. De flesta av våra arbetare

hava varit anställda vid vår fabrik under en lång följd av år och

som de hela tiden varit sysselsatta vid specialmaskiner, som fordra viss

färdighet, men relativt lätt kroppsligt arbete, torde det även bliva ytterst

svårt för dem att skaffa sig annat arbete. Svenska Träindustriarbetareförbundet

har även å arbetarnas vägnar gjort framställning i ärendet till

monopolet, men varken denna framställning---eller våra förhand
lingar

hava föranlett monopolbolaget att ändra sitt beslut, och har monopolet

i sin skrivelse den 8 november 1928 underrättat örn att dess styrelse

godkänt de av ledningen vidtagna åtgärderna att utesluta oss från

vidare leverans. Vi hava förgäves sökt framhålla, att vår fabrik, som

ända sedan år 1869 bedrivit tillverkning av cigarrlådor och sedan år 1903

icke haft annan verksamhet, borde hava företräde att få tillverka monopolbolagets

behov av cigarrlådor framför monopolets fabrik, som startats

först efter år 1920. Vi hava även framhållit, att monopolbolaget med sin

stora verksamhet borde hava möjligheter att på annat sätt sysselsätta

sina arbetare, därest anledning till deras pensionering icke förefunnes,

men att vi däremot, därest vår rörelse måste nedläggas, icke hava någon

möjlighet vare sig att skaffa våra arbetare någon sysselsättning eller något

ekonomiskt stöd. Monopolbolaget har emellertid icke velat frångå sitt

beslut och vi bliva sålunda nödsakade att inom en relativt nära framtid

nedlägga vår gamla fabrik och avskeda våra arbetare och övrig personal.

Den situation har alltså nu inträffat, som befarades av oss redan vid

monopolets införande och som förutsågs från i denna framställning tidigare

omförmält håll i riksdagen, nämligen att monopolet icke längre vill

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

låta den gamla industri, som sysselsatts med tillverkning av cigarrlådor,

leva utan själv önskar tillverka sitt behov av nämnda artiklar. Skillnaden

mellan oss och nämnda riksdagsmannahåll är emellertid den, att under

det att det från sistnämnda håll förklarades, att ett dylikt beslut från

monopolbolaget skulle hälsas med tillfredsställelse, vi för vår del måste

betrakta beslutet såsom synnerligen beklagligt.»

Slutligen har sökandebolaget yttrat, att bolaget på grund av allt vad

som i denna sak tidigare anförts, bland annat även från monopolbolaget,

bibringats den övertygelsen, att bolagets tidigare farhågor varit ogrundade

och att införandet av monopolet icke skulle behöva nödsaka bolaget

att nedlägga sin gamla verksamhet, utan att bolaget allt fortfarande

skulle kunna hålla rörelsen i gång genom att från monopolbolaget erhålla

tillräckliga beställningar å dess fabrikat. Då så emellertid nu icke syntes

kunna bliva fallet, nödgades bolaget hemställa, att Kungl. Majit hos riksdagen

måtte utverka anslag för skälig ersättning för den förlust, som drabbade

bolaget och dess personal genom att bolaget bleve nödsakat nedlägga

sin verksamhet, allt i överensstämmelse med de principer, som varit gällande

för ersättning till de tobaksfabrikanter och hos dem anställd personal,

vilka blivit tvungna att vid införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

nedlägga rörelsen.

I styrelsens för Svenska Träindustriarbetareförbundet i det föregåen- styrelsen ejde

omnämnda skrivelse erinras, att förbundet tidigare avlåtit en den 10 ^dustriarbeseptember

1928 dagtecknad framställning till tobaksmonopolet i föreva- tareforbundet.

rande ämne och i denna framställning anfört bland annat följande:

»De arbetare det här är fråga örn hava i flertalet fall varit anställda

en lång följd av år vid bolagets fabrik, där tillverkningen uteslutande är

cigarrlådor. En är nu 72 år med 48 anställningsår, 3 äro i åldern 48—58

år och hava innehaft anställning vid fabriken mellan 32—35 år, 1 är 37 år

med 23 anställningsår, 1 är 31 och en annan 32 år, båda med 17 anställnings

år, 2 äro respektive 34 och 45 år och ha båda 12 anställningsår. Härjämte

tillkomma ytterligare 2 arbetare i åldern 23 och 24 år med respektive 9

och 2 anställningsår.

Det torde av Eder vara väl bekant, att arbetet vid fabriken i fråga är

till ytterlighet specialiserat. Därav följer även, att firmans arbetare, örn

de ställas utan denna anställning, icke kunna i den öppna marknaden söka

eller taga anställning vid fabrik med annan träindustriell tillverkning.

Det är ej heller möjligt att efter 10- upp till över 30-årig anstiillning med

utpräglat specialarbete kunna bryta sig fram i grovarbete. Deras ställning

blir därför förtvivlad, därest Pehr Fricks Fabriker nödgas nedlägga

sin verksamhet till följd av uteblivna lådbeställningar från tobaksmonopolet.

Vi äro medvetna om att behovet av cigarrlådor numera icke är så stort

som tidigare, vilket Irnit naturligt måste få inverkan i fråga om lådtillverkningen.

Men tobaksmonopolet måste dock, enligt vårt förmenande,

anses ha förpliktelser i fråga örn dessa arbetares försörjningsmöjligheter.

Det har tidigare allvarligt ifrågasatts från firmans sida, att staten

skulle inlösa fabriken efter enahanda grunder, som tillämpats å de tidi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition Nr 205.

Yttranden.

gare privata tobaksfabriken^. Om denna inlösen blivit verkställd,

bade arbetarna undgått den förtvivlade situation, som de nu ställts inför.

Vi skola ej här ingå på och söka bedöma anledningen till att en

fabrik med speciell och uteslutande tillverkning av cigarrlådor och därför

fullständigt beroende av tobaksnäringen, blivit ställd vid sidan, då tobaksmonopol

inrättades i vårt land. Vi anse oss emellertid böra påpeka,

att Ni tidigare avstyrkt av firman begärd ersättning för lidna förluster

och åtminstone i viss utsträckning motiverat detta med, att firman hade

att påräkna få avsättning jämväl för framtiden för sin lådtillverkning.

Därest det Ni i skrivelse av den 25 nästförflutna augusti anfört till

firman i Malmö skulle fullföljas, bli arbetarna praktiskt taget härigenom

omedelbart arbetslösa. De order å cirka 100,000 lådor ytterligare för innevarande

år och 500,000 under 1929 giva nämligen icke arbete för mer

än några veckor under angiven tid och detta kan enligt vårt förmenande

icke vara rättfärdigt handlat mot arbetarna, framför allt då tobaksmonopolet

tidigare ingivit dem föreställning örn att fabriken alltjämt kunde

påräkna avsättning för sin tillverkning av lådor och arbete åt dem därigenom

i det väsentliga vara säkerställt.

Vi tillåta oss med stöd av vad vi här anfört hemställa, att Ni måtte

taga under allvarligt övervägande huruvida det icke kan ordnas så, att

Pehr Fricks Fabriker i Malmö kan få sig anförtrott färdigställande av

allt trämaterial för cigarrlådor, sålunda jämväl till de lådor, som tillverkas

vid Eder fabrik i Stockholm, samt att åtminstone tills vidare, bolaget

därutöver erhåller order å lådor i sådan utsträckning, att arbetarna

därigenom kunna erhålla fortsatt arbete och försörjning.

Härutöver tillåta vi oss hemställa, att, därest senare en avveckling av

tobaksmonopolets ställning till Pehr Fricks Fabriker måste under alla

förhållanden äga rum, arbetarna då måtte beredas ekonomisk gottgörelse

efter enahanda grunder, som tidigare tillämpats för tobaksarbetare, som

till följd av tobaksmonopolets införande blevo utan sysselsättning i sitt

yrke.»

Efter anmärkande att förbundet från monopolbolaget erhållit meddelande,

att framställning örn ersättning borde riktas icke till monopolbolaget

utan till Kungl. Majit samt att den av sökandebolaget gjorda framställningen

till Kungl. Majit tillkommit efter samråd med företagets arbetare,

har förbundet i sin nu förevarande skrivelse hemställt, att Kungl.

Majit måtte hos riksdagen utverka anslag för att bereda de hos sökandebolaget

anställda arbetarna ekonomisk gottgörelse i anledning av fabriksdriftens

nedläggande till följd av tobaksmonopolets övertagande av elgarrlådtillverkningen,

att utgå efter enahanda grunder, som tidigare tillämpats

för tobaksarbetare, vilka till följd av tobaksmonopolets införande

blevo utan sysselsättning i sitt yrke.

Genom särskilda remisser den 9 januari 1929 anbefallde Kungl. Majit

kommerskollegium och statskontoret att avgiva utlåtanden över sökandebolagets

och styrelsens för Träindustriarbetareförbundet framställningar,

därvid kommerskollegium skulle bereda styrelsen för Aktiebolaget

Svenska Tobaksmonopolet tillfälle att yttra sig.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Utlåtandena i fråga avgåvos av statskontoret den 31 januari och av

kommerskollegium den 9 februari 1929. Vid kollega skrivelse voro fogade

__ förutom åtskilliga bilagor med uppgifter örn sökandebolagets ekonomiska

förhållanden m. m. — även yttranden den 30 januari 1929 från

tobaksmonopolets styrelse samt den 4 februari 1929 från Svenska tobaksengrossisternas

förening, det sistnämnda yttrandet införskaffat av kollegium

till belysande av frågan örn användning av förpackningar av trä

eller papp för cigarrer och cigarrcigarretter.

Styrelsen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har anfört:

»Vid tobaksmonopolets tillkomst bedrevs, såsom sökandebolaget framhåller,

tillverkningen av cigarrlådämnen av tvenne inhemska företag,

nämligen sökandebolaget och Nya Aktiebolaget Engelska Ångsågverket.

I samband med att sistnämnda bolag började avveckla sin rörelse, som

nedlades under hösten 1920, begynte tobaksmonopolet inrätta sig för egen

fabrikation av dylika lådämnen för att icke ställa sig i beroende, av en

enda inhemsk leverantör. Då det visat sig ekonomiskt fördelaktigt för

tobaksmonopolet att bedriva sådan fabrikation, har denna anläggning

blivit utrustad med moderna, effektiva maskiner, och tobaksmonopolet

har härigenom kunnat bereda sysselsättning för några tobaksarbetare,

som eljest vid inträffade personalminskningar måst avskedas och då självfallet

haft stora svårigheter att övergå till annat yrke.

Att denna egna anläggning visat sig tillräckligt effektiv för att numera

tillgodose tobaksmonopolets hela behov av lådämnen beror emellertid i

främsta hand därpå, att cigarrkonsumtionen minskat, och att efterfrågan

på cigarrer och cigarrcigarretter i trälådor i så avsevärd grad nedgått,

under det att cigarrer och framför allt cigarrcigarretter i pappförpackningar

om 10 stycken visat sig allt mer begärliga. 1 den remitterade framställningen

göres emellertid gällande, att någon väsentlig nedgång i cigarrkonsumtionen

icke inträtt, samt att förpackningen i pappaskar införts

av tobaksmonopolet, som givetvis kunde bestämma i vilken förpackning

dess varor skulle tillhandahållas allmänheten. Endast den omständigheten,

att det här i riket funnes tobaksmonopol, kunde enligt sökandebolagets

mening möjliggöra, att en sådan förpackning infördes, eftersom

förbrukaren icke hade annat val än att låta sig nöja med den förpackning,

som erbjödes.

Vad då först angår minskningen i cigarrkonsumtionen, torde det utan

vidare av tobaksmonopolets styrelseberättelser framgå, huru väsentlig

denna minskning varit. Medan försäljningen av inom riket tillverkade

cigarrer uppgick till cirka 81 miljoner stycken under år 1918 och under

år 1919 steg till cirka 125 miljoner stycken, kom försäljningen under år

1928 icke fullt upp till 39 miljoner stycken. Visserligen har konsumtionen

av cigarrcigarretter i stället stegrats men på grund av att särskilt

för cigarrcigarretternas del pappförpackningen vunnit allt större insteg,

har denna konsumtionsstegring icke kunnat förhindra att jämväl för cigarrcigarrettfabrikationen

behovet av lådämnen starkt minskats.

Vidkommande härefter frågan örn pappförpackningarnas införande må

påpekas, att detta ingalunda är någon säregen företeelse för länder med

tobaksmonopol. Detta bestyrkes ju även därav, att många från Tyskland

och Danmark importerade cigarrer och cigarrcigarretter tillhandahållas

i pappförpackningar. Vad för övrigt förhållandena i Sverige angar, må
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

ste det ju ihågkommas, att något försäljningsmonopol icke här förefinnes,

eftersom bland annat handlandena äga rätt att importera tobaksvaror.

Tobaksmonopolet bär därför icke möjlighet att bestämma över allmänhetens

val av förpackningstyper utan måste rätta sin tillverkning

efter allmänhetens önskemål i detta hänseende. Pappförpackningar för

cigarrer och cigarrcigarretter hava införts jämsides med att samma märken

tillhandahållits i lådor. Det är sålunda återförsäljarna och konsumenterna,

som vid sina inköp själva fått fritt välja mellan dessa förpackningstyper.

Härvid hava, såsom ovan framhållits, pappförpackningarna

blivit föremål för en allt livligare efterfrågan. Under det att cigarrer

i pappförpackning under år 1927 försåldes till en kvantitet av cirka 8.7

miljoner stycken och försäljningen av cigarrcigarretter i dylik förpackning

samma år omfattade cirka 80 miljoner stycken, voro motsvarande

siffror för år 1928 respektive cirka 10 miljoner stycken och cirka 89 miljoner

stycken. Denna synnerligen stegrade efterfrågan visar uppenbarligen,

att en dylik förpackningstyp är mycket lämplig. Även ur fabrikationssynpunkt

torde denna utveckling få anses fördelaktig, i det att såväl

emballage- som andra fabrikationskostnader härigenom nedbringas, vilket

givetvis slutligen kommer konsumenterna till godo genom att varan förbilligas.

Härjämte måste naturligtvis ett emballage vara att föredraga,

vars råämne icke behöver importeras, såsom fallet är med lådämnena.

Att tobaksmonopolet under sådana omständigheter icke ansett sig kunna

enbart i syfte att härigenom tillförsäkra sökandebolaget beställningar

söka motverka övergången från cigarrlådor till pappaskar, torde ligga i

öppen dag. Ej heller örn tobakstillverkningen i riket alltjämt varit en fri

näring, kan man förutsätta, att en sådan övergång uteblivit.

Den omständigheten, att tobaksmonopolet, såsom ovan nämnts, i samband

med att Nya Aktiebolaget Engelska Ångsågverket nedlade sin rörelse,

inrättade en egen anläggning för tillverkning av lådämnen, lärer

icke kunna göras till föremål för berättigad kritik, även örn det kan vara

förklarligt, att sökandebolaget då hyste förhoppning örn att få bliva ende

tillverkaren av cigarrlådämnen i riket. Snarare skulle väl tobaksmonopolet

hava kunnat kritiseras, örn det i den dåvarande situationen ställt

sig i beroende av en enda inhemsk leverantör. Därest det alltjämt bade

existerat två enskilda cigarrlådämnesfabriker inom riket, bade uppenbarligen,

eftersom konsumtionen av cigarrer nu så väsentligt minskat och behovet

av lådor ytterligare nedgått på grund av ändrade förpackningar,

sökandebolaget under alla förhållanden befunnit sig i en svår situation,

enär minskningen självfallet bade drabbat sökandebolaget och det andra

företaget i samma proportion. Skulle tobaksmonopolet i fortsättningen

söka fördela sina order å lådämnen mellan sökandebolaget och sin egen

anläggning, bleve resultatet sålunda endast, att medan sökandebolaget

icke erhölle tillräckligt stora leveranser, tobaksmonopolets egen anläggning

icke bleve effektivt utnyttjad och tobaksmonopolet bleve nödsakat

avskeda personal.

Det lärer därför saknas giltiga skäl att påstå, att sökandebolaget på

grund av den nu inträdda situationen rimligen skulle kunna hava ett

rättsligt anspråk på gottgörelse gentemot staten och detta desto mindre,

som det ju icke är fråga örn att införa något förbud mot cigarrlådfabrikation.

Det må för övrigt i detta samband erinras, att den ersättningsförordning,

som gällde för tobaksfabrikanter och hos dem anställd personal,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 205.

byggde på den principen, att anspråk på ersättning för intrång i näringsverksamheten

i följd av tobaksmonopolets införande icke ägde rättslig

grund utan allenast finge sitt berättigande av billighetshänsyn, ehuru det

därvid gällde att tillskapa ett lagligt förbud mot fortsatt enskild fabrikation.

o

Örn sålunda sökandebolaget icke kan anses hava något rättsligt krav

å gottgörelse gentemot staten, synes det likväl kunna ifrågasättas, örn

icke billighetsskäl kunna anses även i detta fall tala för, att staten lämnar

bolaget och dess personal ekonomiskt stöd i deras uppkomna trångmål,

eftersom tobaksmonopolet i den inträdda situationen ansett sig böla

för tillgodoseende av affärsmässiga synpunkter och av hänsyn till sin

personal i första hand utnyttja sin egen anläggning för tillverkning av

lådämnen. Enligt vad styrelsen har sig bekant är sökandebolagets fabrik

byggd och inrättad speciellt för fabrikation av cigarrlådämnen och utrustad

med maskiner, som kunna betraktas som specialmaskiner för denna

tillverkning. Å andra sidan får det ihågkommas, att förhållandena

ligga annorlunda till i detta fall än i fråga örn de tobaksfabrikanter och

den i tobaksindustrien anställda personalen, som vid tobaksmonopolets införande

tillerkändes ersättning. Dels har, såsom ovan framhållits, genom

händelsernas egen utveckling behovet av det slags förpackningsmaterial,

som sökandebolaget tillverkar, nedgått och kommer förmodligen

fortfarande att nedgå till följd av orsaker, som säkerligen skulle gjort sig

gällande, även örn tobaksfabrikationen fortfarande varit en fri industri,

dels får det beaktas att genom tobaksmonopolets åtgärder endast den

svenska marknaden blir stängd för bolaget, medan exportmarknaden alltjämt

står öppen. Man lärer därför icke utan vidare kunna, såsom sökandebolaget

hemställt, på detta fall tillämpa de grunder, som användes vid

bestämmandet av ersättning åt tobaksfabrikanterna och hos dem anställd

personal, och det synes icke vara så lätt att avgöra, vilken grund som

härvid bör bliva bestämmande för beräkningen av ett skäligt understöd.

Därest det över huvud taget befinnes, att ekonomiskt stöd av billighetsskäl

bör lämnas, lärer det väl därför bliva nödvändigt, att en särskild utredning

härom föranstaltas.

Jämlikt det mellan staten och tobaksmonopolet avslutade kontrakt rörande

utövandet av monopolet å tobakstillverkningen i riket har staten

av tobaksmonopolet erhållit gottgörelse för alla av staten i samband med

monopolets införande till enskilda utbetalade ersättningar. Därest statsmakterna

vid en prövning av den nu föreliggande framställningen skulle

anse sig vilja bereda sökandebolaget och dess personal visst ekonomiskt

stöd, kan väl också ifrågasättas, huruvida icke även härmed förenade

kostnader borde bäras av tobaksmonopolet, och styrelsen är för sin del

beredd att för sådant fall hos tobaksmonopolets bolagsstämma göra framställning

i dylikt syfte.»

I det av Svenska Tobaksengrossisternas Förening avgivna yttrandet i

frågan örn användning av förpackningar av trä eller papp för cigarrer

eller cigarr cigarretter uttalas följande:

»En känd sak är att lådan av cederträ är den lämpligaste förpackningen

för såväl cigarrer som cigarrcigarretter, för att dessa skola få den

rätta utvecklingen och aromen, varför särskilt cigarrer i högre kvaliteter

så gott som utan undantag förpackas i cederträlådor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

För importerade cigarrer, som mest förekomma i högre prislägen, är

importen i papplådor mycket liten.

Beträffande cigarrcigarretter importeras dessa såväl i trälådor, i större

förpackningar örn 100 och 50 samt även i mindre förpackningar örn 20

stycken, dessa senare dock i liten utsträckning, som i papplådor i förpackningar

örn 10 stycken. Därvidlag synes bekvämlighetssynpunkten

och även kostnadsfrågan göra sig gällande.

Huru importen av cigarrcigarretter i trä eller pappaskar fördelar sig

på de olika förpackningarna kunna vi ej bestämt yttra oss örn, men antaga

att importen i trälådor är större än i papplådor, dock tyckes en

förskjutning till förmån för de senare på sista tiden gjort sig gällande.

För cigarrer och cigarrcigarr etter i lägre och mellanprislägen där tobaksmonopolet

på grund av skatteskyddet praktiskt taget står utan konkurrens

blir huvudsakligen kostnadsfrågan den avgörande, örn trä eller

pappaskar skola komma till användning.»

Efter en redogörelse för ersättningsfrågans tidigare behandling har

kommerskollegium till en början, under hänvisning till de bilagor, vilka

fogats vid utlåtandet, lämnat följande uppgifter rörande sökandebolaget:

»Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag bildades år 1869 och var enligt uppgift

då den ende tillverkaren av cigarrlådämnen. Aktiekapitalet uppgår

för närvarande till 240,000 kronor i aktier å nominellt 1,500 kronor, vilka

praktiskt taget samtliga ägas av nuvarande medlemmar av familjen

Frick. Tillverkningen, som från början endast till en del avsåg cigarrlådämnen,

har sedermera oavbrutet pågått och omfattar sedan år 1903 endast

cigarrlådämnen. Fabriken är sedan år 1912 förlagd å egen tomt

inom Malmö stad och är utrustad med fullt modern maskinell utrustning

med torkanläggning, vilken såväl som annan inredning lärer vara speciellt

inrättad för fabrikation av cigarrlådor (-ämnen) och praktiskt taget

värdelös för annat ändamål.---

Såvitt av bilagor —--framgår, skulle maskinernas och inventarier
nas

bokförda värde — efter avdrag av de till förnyelsefonden gjorda avsättningar,

som motsvara avskrivningar å samma värde — vid 1929 års

ingång utgöra 34,957 kronor 48 öre, varvid är att märka, att sedan år

1912 den genomsnittliga avsättningen till förnyelsefonden för maskiner

och inventarier uppgått till cirka 4 Va procent.

Beträffande värdet av de å fastighetens konto bokförda maskinerna

torde framhållas, att av det sammanlagda bokförda värdet — frånsett avskrivningar

— å 5,538 kronor 66 öre endast en post å 1,944 kronor 34 öre

hänför sig till senare tidpunkt än år 1918.

Det eventuella nuvarande värdet av de vid inköpet direkt på omkostnadskontot

förda maskinerna kan icke med ledning av nu tillgängliga

uppgifter bedömas.

Sökandebolaget har uppgivit, att enligt år 1922 upprättade värderingsinstrument

maskiner och inventarier åsatts ett värde av 133,972 kronor

samt torkanläggningens fasta delar ett värde av 8,900 kronor.»

Kommerskollegium har härefter redogjort för huvudpunkterna i de nu

föreliggande framställningarna samt vidare för egen del anfört följande:

»Den av kollegium ovan förebragta utredningen avser givetvis endast

att lämna nödtorftigt material för belysande av det föreliggande ensamstående

fallet med avseende å ett företag, som till följd av från tobaks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

monopolets sida företagen åtgärd kan bliva nödsakat att helt nedlägga

sin vid införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i landet redan

länge bedrivna verksamhet. Den verkställda utredningen torde nämligen

giva vid handen, att den specialtillverkning, sökandebolaget bedrivit, icke

med utsikt till framgång kan bedrivas, därest bolagets praktiskt enda avnämare

icke kan eller önskar lämna vidare order. Att sökandebolaget

skulle kunna upprätthålla sin verksamhet enbart genom export synes kollegium

osannolikt och har ej ens av monopolbolaget gjorts gällande.

Det torde ej heller böra lämnas obeaktat, att sökandebolaget såväl vid

monopolets införande som senare uttalat farhagor för, att den situation

skulle inträffa, som nu föreligger. Väl har denna situation - - såsom nedan

närmare utvecklas — ej direkt samband med det av statsmakterna

beslutade införandet av monopol å tobakstillverkningen utan är beroende

av en utvecklingsåtgärd från monopolbolaget, som dock i stort sett äges av

staten, men förhållandet torde dock praktiskt taget erbjuda betydelsefulla

likheter med dem, som förelågo vid monopolets införande och då ansågos

böra föranleda ersättning från det allmänna. På sätt såväl monopolbolaget

som statskontoret medgivit, torde därför billighetsskäl tala lör att

ersättning lämnas bolaget och dess personal — eller flertalet av dem —

som i många fall ej torde haft annan anställning än hos bolaget.

Vid närmare granskning av anspråket på ersättning i nu föreliggande

fall torde böra i första band undersökas, huruvida och i vad mån minskningen

i — eventuellt nedläggande av — bolagets rörelse är att anse såsom

en direkt följd av tobaksmonopolets genomförande och monopolbolagets

av dess särställning föranledda och möjliggjorda åtgärder eller av

andra orsaker. I den mån nämligen som sökandebolagets minskade verksamhet

och den hos detsamma anställda personalens arbetslöshet till äventyrs

kan anses bero på rena konjunkturförhållanden, såsom minskad efterfrågan

i det hela på ifrågavarande fabrikat — d. v. s. cigarrlådor —

eller ock på underlägsenhet i konkurrensen med hänsyn till kvalitet eller

pris på fabrikatet, torde icke någon berättigad grund för särskild ersättning

föreligga.

Med hänsyn till den totala förbrukningen av cigarrlådor har av tobaksmonopolet

framhållits, dels att försäljningen av cigarrer, tillverkade inom

landet, under senaste år högst avsevärt minskats i jämförelse med siffrorna

för 1918 och 1919, dels att trälådorna i alltmera ökad utsträckning

kommit att ersättas av billigare pappemballage.

Vad först angår nedgången i förbrukningen av cigarrer av inhemsk

tillverkning i jämförelse med siffrorna för 1918 och 1919 må då först erinras

örn de särskilda förhållanden i skilda hänseenden, som rådde under

nämnda år, och som torde göra en direkt jämförelse i viss mån missvisande.

Vidare har, såsom även framhålles i tobaksmonopolets yttrande,

nedgången i cigarrförsäljningen i viss mån kompenserats genom den ökade

förbrukningen av cigarrcigarretter. De senaste 4 år, för vilka siffror

finnas tillgängliga i tobaksmonopolets årsberättelser, utvisa följande försäljningssiffror

för av monopolbolaget tillverkade cigarrer och cigarrcigarretter

i jämna 100-tal:

100-tiil 1924

Cigarrer ................. 117,800

Cigarrcigarretter .... 127,729

llilmng till riksdagens protokoll 1930. 1

1925 192(1 1927

39,314 41,061 40,046

136,828 141,295 141,213

sami. 170 hafi (Nr 205.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Konsumtionen under dessa år visar sig, som härav framgår, tämligen

konstant, snarast med en tendens till stegring.

I betraktande av att redan under 1920 en andra inom landet befintlig cigarrlådlabrik

i Stockholm, vars tillverkning synes hava motsvarat omkring

halva det tidigare behovet av cigarrlådor och lådämnen nedlagts,

torde den nuvarande iörbrukningen av cigarrer i och för sig kunna anses

tillräcklig för att bereda avsättning för sökandebolagets tillverkning av

lådor och lådämnen. I vad mån åter den begränsning i förbrukningen av

cigarrlådor av trä, som löranletts genom iniörandet i större utsträckning

av pappemballage, må kunna anses vara föranlett av monopolbolagets —

utan hänsyn till kundkretsens egna önskningar — genomlörda åtgärder i

besparingssyfte, såsom antytts av sökandebolaget, eller må betraktas som

en vanlig teknisk lörbättring av gagn lör både säljaren och kundkretsen,

undandrager sig givetvis kollegii bedömande. Det har för kollegium uppgivits,

att användningen av pappaskar som emballage för cigarrer, vilket

i varje lall torde lörutsätta en tämligen jämn och relativt hastig omsättning

av lagret, skulle vara i huvudsak begränsad till länder, där tobaksmonopol

genomlörts, men däremot icke eller endast i begränsad omfattning

förekomma i de länder, där tillverkning och försäljning av tobaksvaror

varit fri. Huru härmed må förhålla sig, har kollegium dock ej

varit i tilliälle närmare utröna. Några bestämda uppgifter i detta hänseende

hava ej heller kunnat inhämtas i det av kollegium från Svenska

tobaksengrossisternas iörening inlörskaffade yttrandet.

I varje lall vill det synas kollegium, som örn det av nuvarande förbrukning

av cigarrer betingade, sä att säga normala behovet av cigarrlådor

lämnat fullt utrymme lör en fabrikation av den omfattning, sökandebolaget

under senare år bedrivit, därest ej tobaksmonopolets åtgärd att upprätta

oell successive utvidga en egen lådfabrik mellankommit.

Tänkbart vore, att denna tobaksmonopolets åtgärd kunde anses föranledd

av att de av sökandebolaget tillverkade lådorna med hänsyn till

kvalitet eller pris visat sig icke konkurrenskraftiga, och att monopolbolaget

självt genom inrättande av en modernare fabrikation kunde åstadkomma

bättre och billigare fabrikat. Något sådant förhållande har dock

ej gjorts gällande i yttrandet från tobaksmonopolet. Fastmera synes det

hava närmast varit önskan att bereda arbete för monopolbolagets egna tobaksarbetare,

vilka som en följd av genomlörda rationaliseringsåtgärder

blivit övertaliga, som föranlett upprättande och utvidgning av den egna

lådlabrikationen. I den mån emellertid som sökandebolagets verksamhet

och dess däri sysselsatta personal i sin ordning genom sådana åtgärder

hotas med driftnedläggning och arbetslöshet, synes billigheten fordra, att

såväl bolaget som personalen hållas skadeslösa genom skälig ersättning.

För bestämmande av respektive ersättningsbelopp kräves uppenbarligen

en mera fullständig och ingående utredning och prövning än kollegium

varit i tillfälle ägna dessa spörsmål. Denna utredning och prövning torde

böra ske genom en särskild för ändamålet tillsatt kommission. Kollegium

skall här inskränka sig till några allmänna synpunkter på grunderna för

ersättningsbeloppens beräkning.

Beträffande sökandebolaget självt har detsamma i samband med tidigare

framställning avstått från anspråk på ersättning för förlorad näringsverksamhet.

Ersättningsbeloppet torde alltså kunna begränsas till

värdeminskningen av dess fabrik med maskiner och inventarier. Värdet

av dessa senare, vilka att döma av den uppgivna värderingssumman synas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majlis proposition Nr 205.

vara väl underhållna, torde vara helt beroende av deras användning i den

nuvarande rörelsen. Nedlägges denna, torde maskiner och iabriksinventarier

praktiskt taget blott erhålla skrotvärde. _

Värdet av fabrikslastigheten är uppenbarligen beroende av dess användbarhet

tor andra industriella ändamål, vilket torde kräva särskild,

ingående prövning.

Med hänsyn till personalen torde måhända ur billighetssynpunkt skal

kunna anföras för en uppdelning i olika grupper. Den första av dessa

skulle då omfatta den personal, som var anställd hos bolaget redan vid tiden

för tobaksmonopolets införande. Visst fog synes föreligga tor, att

denna personal i ersättningshänseende jämställes med den inom den privata

tobaksindustrien tidigare anställda personalen. .

En andra grupp skulle innefatta sådana arbetare oell andra befattningshavare,

vilka erhållit anställning hos bolaget efter monopolets genomförande,

men innan tobaksmonopolet igångsatt egen tillverkning av ladämnen;

en tredje åter sådana, vilka erhållit anställning efter nämnda

tidpunkt. Den sistnämnda synes knappast kunna göra anspråk på någon

ersättning från det allmänna, den förra möjligen på någon reducerad

säd an.

Utredningen av dessa spörsmål och bestämmande av ersättningsbeloppens

storlek torde----näppeligen medhinnas inom sådan tid, att re
sultatet

härav kan hinna föreläggas innevarande ars riksdag, men syliva

ersättningsfrågan i princip torde böra underställas riksdagens provning

med hänsyn till dess inverkan på statsverkets inkomster fran tobaksmono
-

P°I€tsamband med eventuell förlängning av den med innevarande kalenderår

utlöpande oktrojtiden torde i avtal mellan staten och monopolbolaget

kunna intagas föreskrift därom, att det skall åligga bolaget ati utgiva

eller lämna gottgörelse för de ersättningsbelopp, som komma att utgå.»

Kommerskollegium har slutligen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva, att ersättning måtte lämnas sökandebolaget och

hos detsamma anställd personal enligt de grunder, som efter därom

verkställd utredning och eventuell överenskommelse mellan staten och

monopolbolaget kunde bliva fastställda av Kungl. Maj.t.

Statskontoret, som tagit del av yttrandet från tobaksmonopolets styrelse,

har anfört följande:

»I likhet med monopolbolagets styrelse måste statskontoret finna att de

skäl, som föranlett sökandebolaget att göra framställning örn ersättning,

icke''äga något direkt samband med införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen,

utan fastmera sammanhänga med de omläggningar av tobakstillverkningen

och försäljningen av tobaksvaror, som av monopolbolaget

genomförts för vinnande av än mera rationell och ekonomisk drilt.

Statskontoret delar den uppfattning, som monopolbolagets styrelse gjort

gällande, att sökandebolaget och de av detsamma beroende arbetarna icke

kunna anses hava någon rätt gent emot staten till gottgörelse. Da ersättningsfrågan

icke kan anses äga något direkt samband med införandet

av tobaksmonopol i Sverige, måste statskontoret finna det tveksamt

huruvida överhuvud taget någon ersättning bör lämnas sökandebolaget

och dess arbetare. Emellertid vill statskontoret icke förneka att vissa

billighetsskäl kunna åberopas för beredande av gottgörelse i föreliggande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Skrivelse från

solcandebolaget

1929.

fall. Dock synes det statskontoret i likhet med monopolbolagets styrelse

uppenbart, att härvid icke kunna tillämpas samma grunder, som använts

vid bestämmande av ersättning åt tobaksiabrikerna och hos dem arn

ställd personal. Närmare utredning härom synes statskontoret höra verkställas

på sätt monopolbolagets styrelse ifrågasatt.

Därest Eders Kungl. Majit skulle finna gottgörelse höra lämnas sökandebolaget

och dess arbetare, synes detta visserligen kunna ske på det

sätt, att tobaksmonopolets bolagsstämma härom beslutar, men då ett dylikt

beslut måste anses påverka den utdelning, som tillkommer statsverket

från tobaksmonopolet, och tidigare ersättningsfrågor, som berört monopolbolagets

verksamhet, underställts riksdagens prövning, anser dock

statskontoret skäl föreligga för att även denna ersättningsfråga understälfes

riksdagen, oaktat i detta fall ett något förändrat tillvägagångssätt

föreslagits i fråga örn ersättningens gäldande.

Då ersättningsgrunderna knappast torde, med hänsyn till nödvändigheten

av att erhålla härför erforderlig utredning, binna underställas 1929

års riksdag, lärer frågan kunna lösas på det sättet, att Eders KungL

Majit nu utverkar bemyndigande från riksdagen att medgiva sökandebolaget

och hos detsamma anställda gottgörelse efter de grunder, varom

överenskommelse kan träffas mellan staten och monopolbolaget.»

Sedan sökandebolaget varit i tillfälle taga del av kommerskollegii yttrande

över dess framställning, bar bolaget i skrivelse till Kungl. Majit

den 19 februari 1929 anfört följande!

»Kungl, kommerskollegium har i princip ansett sig böra tillstyrka vår

framställning och står denna kommerskollegii ståndpunkt i full överensstämmelse

med vad kollegium vid tidigare tillfallen yttrat då samma fråga

varit föremål för behandling. Kommerskollegium synes emellertid

förmena, att blivande ersättning till vårt bolag borde begränsas till värdeminskningen

av vår fabrik med maskiner och inventarier och icke innefatta

ersättning jämväl för förlorad näringsverksamhet. Till stöd för

detta uttalande åberopar kommerskollegium, att vi i samband med tidigare

framställning i ärendet avstått från anspråk på dylik ersättning och

det synes som örn detta vore den enda anledningen till att kollegium förmenar,

att vi i nu förevarande hänseende skulle behandlas på annat sätt

än de tobaksfabrikör, som vid statsmonopolets införande tillerkändes sådan

ersättning. Vi anse, att vår fabrik måste vara berättigad till ersättning

efter fullt enahanda principer som ovannämnda tobaksfabrikör och

att skäl saknas att, på sätt kommerskollegium förmenat, inskränka ersättningsbeloppet

till enbart ersättning för värdeminskningen av fabriken

med maskiner och inventarier. Anledningen till att vi i den framställning,

som gjordes år 1915, kunde avstå från anspråk å ersättning för förlorad

näringsverksamhet var givetvis beroende av de onormala förhållanden,

som rådde under kristiden. Vid den tidpunkten förefanns möjlighet

att med utsikt till framgång upptaga andra fabrikationer av samma storleksordning

som den nu bedrivna, men sedan normala förhållanden ånyo

inträtt förefinnes icke någon sådan möjlighet och vi kunna icke för närvarande

tänka oss möjligheten av startandet av någon ny industri, för vilken

vår fabrik skulle kunna utnyttjas. Vi tillåta oss sålunda vidhålla

vår hemställan om ersättning i full överensstämmelse med de principer,

som varit gällande för ersättning till do tobaksfabrikanter, vilka blevo

tvungna att vid införande av statsmonopol nedlägga sin rörelse, och det

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

21

förefaller oss som om vi såsom stöd för denna vår framställning helt borde

kunna åberopa kungl, kommerskollegii motivering.

Vad beträffar Aktiebolaget Svenska Tobaksrnonopolets av kungl, kommerskollegium

inhämtade yttrande innehåller detsamma några punkter,

som vi anse icke böra std oemotsagda. Monopolbolaget uttalar sålunda,

att det visat sig ekonomiskt fördelaktigt för tobaksmonopolet att bedriva

den nu ifrågavarande fabrikationen. Vi våga bestämt betvivla, att det

verkligen för monopolet är ekonomiskt fördelaktigare att själva tillverka

cigarrlådorna. Det har visserligen från monopolets sida uppgivits, att vid

monopolets fabrik tillverkade lådor ställa sig cirka 1 Vs öre billigare än

de lådor vi leverera, men härvid lär förhålla sig på sådant sätt, att monopolet

icke vid denna prisberäkning räknat med någon ränta å det i lådfabriken

nedlagda kapitalet samt ej heller med avskrivningar eller allmänna

omkostnader såsom lön till disponent, kontorskostnader m. m. dyl.,

vilket en enskild näringsidkare givetvis mäste göra. Vi våga därför med

tämligen stor visshet påstå, att, därest tobaksmonopolet skulle räkna sina

kostnader på samma sätt som enskilda näringsidkare, det skulle visa sig,

att de av monopolet tillverkade lådorna i själva verket ställa sig dyrare

än de lådor vi kunnat leverera till monopolet, även örn denna prisskillnad

icke är så stor, att den behöver spela någon avgörande roll varken i den

ena eller andra riktningen.

Monopolbolaget förklarar, att bolaget anser, att en berättigad kritik

borde ha kunnat framställas gent emot monopolet, därest detsamma sedan

Nya Engelska Ångsågverket nedlade sin rörelse icke självt upptagit tillverkning

av cigarrlådor utan ställt sig i beroende ’av en enda inhemsk leverantör’.

Vi kunna icke fatta, att monopolet, även örn monopolet icke

upptagit rörelsen i fråga, behövt på något sätt ställa sig beroende av oss.

Då monopolet i varje fall varit vår ende avnämare hade vi fortfarande

varit lika beroende av monopolet och utländska tillverkare av cigarrlådor

finnas givetvis i sådan utsträckning, att monopolet alltid kunnat täcka

sitt behov oss förutan, därest monopolet ansett anledning härtill hava förefunnits.

Monopolbolaget synes icke vilja öppet medgiva i vilken beroende

ställning vi i själva verket befinna oss gent emot monopolbolaget,

utan förklarar monopolbolaget, att ’det ju icke är iråga om att införa

något förbud mot cigarrlådfabrikation’. Det senare påståendet är givetvis

riktigt och vi lia full rätt att vid vår fabrik tillverka cigarrlådor,

men då monopolet är den enda, som har rätt att tillverka cigarrer inom

landet och monopolet icke vill köpa våra cigarrlådor lia vi ju icke någon

som helst möjlighet att inom landet finna någon avsättning av vårt fabrikat,

vilket ju i sak innebär alldeles detsamma som att vi äro absolut förhindrade

att tillverka lådorna.

Monopolbolaget vill göra gällande, att vår framställning skulle sakna

rättslig grund, även örn billigheten talade för ett bifall till densamma. Vi

kunna icke biträda denna uppfattning och tillåta oss jämväl i detta hänseende

åberopa kommerskollegii skrivelse till Eders Kungl. Majit av den

29 april 1916, innehållande yttrande angående vår dåvarande framställning

örn gottgörelse för skada, som tillskyndades oss i anledning av tobaksmonopolets

införande. I sagda skrivelse har kommerskollegium uttryckligen

framhållit det rättskrav på gottgörelse, som tillkom dem, vilka bleve

lidande genom monopollagstiftningen, och förklarar kommerskollegium

vidare i nämnda skrivelse, att därest det befinnes omöjligt för vårt bolag

att fortsätta tillverkningen av cigarrlådor och monopolbolaget ej vill till
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

1929 års

riksdag.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

försäkra oss tillräcklig ersättning mot skäligt vederlag för vårt fabrikat,

vi enligt kommerskollegii uppfattning i ersättningslrågan borde vara berättigade

till gottgörelse. Kommerskollegii nu omlörmälda ståndpunkt

överensstämmer fullkomligt med vår uppfattning örn den rättsliga grunden

för vår framställning.

Vad slutligen angår kungl, statskontorets yttrande, som jämväl finnes

bilagt vid kommerskollegii skrivelse, så vill statskontoret göra gällande,

att den för vår fabrik inträffade prekära situationen icke skulle hava något

direkt samband med införandet av statsinonopol å tobakstillverkningen.

Vi förstå icke liur statskontoret kan göra ett dylikt påstående. Hade

den fria tobakshanteringen fortfarande fått bestå, hade vårt bolag med

sin starka konkurrenskraft genom låga priser oell gott fabrikat säkerligen

icke endast kunnat fortsätta sin rörelse utan fastmer varit i stånd att utvidga

denna. Till bestyrkande av denna vår uppfattning tillåta vi oss

hänvisa till vårt bolags 60-åriga verksamhet, under vilken långa tid fabrikationen

icke varit nedlagd annat än tillfälligtvis på grund av inträffade

strejker och lockouter och därvid visat ett genomgående gott resultat av

verksamheten.

Statskontoret har vidare uttalat, att vid ersättningens beräknande icke

borde tillämpas samma grunder, som varit gällande för ersättning till tobaksfabrikanterna.

Vi kunna icke finna, att statskontoret för denna sin

uppfattning anfört några bärande skäl. I likhet med tobaksfabrikanterna

hava vi genom statsmonopolets införande och den utveckling frågan därefter

erhållit blivit helt och hållet hindrade att utöva vår näring och i de

fall, där andra grunder tillämpats vid ersättningens beräknande, har det

hittills alltid varit fråga örn ersättning till näringsidkare, som endast delvis

blivit hindrade i sin näring, och det synes naturligt, att i sådana fall

ersättning beräknas efter andra grunder. Vårt bolags ställning synes oss

därför vara fullt identisk med tobaksfabrikanternas, vilka blevo helt avstängda

från möjlighet att fortsätta sin rörelse, och vi anse oss därför

berättigade att erhålla ersättning efter enahanda grunder, som tillämpats

för dessa tobaksfabrikanter.»

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 213 till 1929 års riksdag angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, vilken proposition

innefattade förslag örn fortsatt oktroj åt tobaksmonopolet intill utgången

av år 1930, väcktes inom riksdagens andra kammare två motioner i nu

förevarande ersättningsfrågor.

I den ena motionen, nr 424, hemställdes, att, därest det mellan staten

och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet förefintliga kontraktet på

grund av Kungl. Maj:ts nämnda proposition bleve förlängt, riksdagen

måtte besluta, att, därest icke vid Pehr Fricks fabriker arbete kunde beredas

nu anställda arbetare genom fortsatta leveranser till monopolet

eller genom monopolets övertagande av fabriken, de vid Pehr Fricks

fabriker i Malmö anställda arbetarna måtte erhålla ekonomisk gottgörelse,

att utgå efter enahanda grunder, som tidigare tillämpats för tobaksarbetare,

vilka till följd av tobaksmonopolets införande blivit utan sysselsättning

i sitt yrke.

I den andra motionen, nr 425, hemställdes, att — under samma förut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

23

sättning — riksdagen måtte besluta, att ersättning skulle utgå till Pehr

Fricks Fabrikers Aktiebolag och lios bolaget anställda lör den förlust,

som komme att drabba vederbörande genom att fabrikens verksamhet

måste nedläggas, allt i överensstämmelse med de principer, som varit gällande

för ersättning till de tobaksfabrikanter och hos dem anställd personal,

vilka blivit tvungna att vid införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

nedlägga rörelsen.

Motionerna behandlades av bevillningsutskottet i betänkande nr 23. Utskottet

meddelade därvid, att monopolbolagets styrelse, i avvaktan å ersättningsfrågans

prövning, beslutat bemyndiga ledningen för monopolbolaget

att hos fabriksbolaget göra ytterligare en beställning å lådämnen

för cirka 500,000 cigarrlådor samt att denna beställning vore avsedd att

fördelas å order under tolv månader, räknat från den 1 juli 1929, med

40,000 lådor per månad. Efter erinran därjämte att frågan örn ersättning

åt sökandebolaget och hos bolaget anställda personer vore föremål för

utredning inom finansdepartementet, anförde utskottet, att det med hänsyn

härtill ansett, att motionerna icke borde föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets i enlighet härmed avfattade hemställan.

För att erhålla ytterligare material till bedömande av förevarande ersättningsfrågor

har jag hos tobaksmonopolets ledning hemställt, dels att, genom

särskilda av tobaksmonopolet och sökandebolaget utsedda värderingsman utredning

måtte verkställas rörande storleken av den värdeminskning, som

sökandebolagets fabriksfastigliet, maskiner och inventarier kunde beräknas

undergå i fall av rörelsens nedläggande, dels ock att uppgifter måtte införskaffas

angående ålder, anställningstid och löneförmåner för envar av de

hos sökandebolaget anställda tjänstemän och arbetare.

I en den 6 mars 1930 dagtecknad promemoria har verkställande direktören

hos tobaksmonopolet redogjort för resultatet av den verkställda utredningen.

Såvitt angår värderingen av bolagets fastighet, maskiner och inventarier

innehåller promemorian i huvudsak följande.

För uppskattande av den värdeminskning, bolagets fabriksfastighet samt

för driften erforderliga maskiner och inventarier ansåges undergå på grund

av driftens nedläggning, hade värdering den 26 februari 1930 verkställts av

särskilda av tobaksmonopolet och bolaget utsedda värderingsman, därvid

tobaksmonopolet utsett ingenjören Per Nordenfelt, bolaget ingenjören Gustaf

Zeland och båda parterna gemensamt överingenjören T. Bergen.

Värderingsmännen hade ansett värdeminskningen för fastigheten uppgå

till 4,000 kronor och värdeminskningen å maskiner och inventarier till

33,866 kronor.

I skrivelse den 26 februari 1930 hade bolaget framhållit, att, sedan driften

nedlagts, det måste förutsättas, att viss tid åtginge, innan fastigheten på

nytt kunde utnyttjas, varigenom en hyresförlust uppkomme, alt denna hyresförlust

kunde beräknas till ett års hyra eller 8,000 kronor, samt att detta

1930 års

utredning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

hyresbelopp, som ungefär motsvarade 5 procent å taxeringsvärdet, 168,000

kronor, med vissa förbehåll hade erbjudits bolaget i hyra.

Även örn ett visst fog skulle kunna anses förefinnas för detta bolagets

yrkande, hade bolaget dock icke förmått att behörigen styrka storleken

av den hyresförlust, bolaget ansåge sig komma att lida. Med hänsyn

till att tobaksmonopolet i god tid underrättat bolaget, att bolaget efter den

1 juli 1930 icke kunde påräkna vidare leveranser av lådämnen, syntes det

väl även kunna starkt ifrågasättas, huruvida någon ersättning rimligen

borde utgå för den uppskattade hyresförlusten. Under alla förhållanden

syntes den icke kunna beräknas till större belopp än ett halvt års hyra eller

sålunda högst 4,000 kronor.

Det utav värderingsmännen upprättade värderingsinstrumentet torde få

fogas vid statsrådsprotokollet (bilaga 1).

Vad härefter angår ersättning till hos bolaget den 1 januari 1930 stadigvarande

anställd personal har i promemorian anförts i huvudsak följande.

Det syntes vara otvivelaktigt, att, örn denna personal vid tidpunkten

för tobaksmonopolets införande skulle hava tillerkänts ersättning, den i likhet

med exempelvis de inom tobaksindustrien sysselsatta klistrerskorna icke kunnat

erhålla sådan ersättning efter de grunder, som gällt för inom tobakslianteringen

yrkesutbildad personal. I utlåtandet den 29 april 1916 hade även

kommerskollegium betonat, att det syntes ställt utom allt tvivel, att bolagets

verkstadspersonal icke kunde hänföras till de yrkesutbildades grupp, då tillverkningen

av cigarrlådor skedde medelst specialmaskiner, för vilkas skötande

någon egentlig fackutbildning icke erfordrades. Av de i ersättningsfrågan

nu ingivna yttrandena syntes det även med full tydlighet framgå,

att det svårligen läte sig göra, att i ersättningshänseende tillämpa de för

den inom tobakshanteringen yrkesutbildade personalen gällande ersättningsgrunderna.

Därest sålunda den för icke yrkesutbildad personal gällande ersättningsgrunden

syntes vara den, som närmast torde kunna ifrågakomma, syntes man

dock med hänsyn till den jämförelsevis höga åldern och den långa anställningstiden,

bolagets personal i stort sett innehade, vara berättigad antaga,

att flertalet bland personalen skulle vid behandling av frågan inför vederbörande

ersättningskommissioner hava vid sidan av en dylik ersättning, som

jämlikt 9 § 6 mom. i ersättningsförordningen skulle utgått med allenast

en halv medelårsinkomst, blivit tillerkända visst understöd jämlikt bestämmelserna

i 12 § i förordningen. Huru stort ett dylikt understöd borde

utmätas vore givetvis en ganska vansklig sak att avgöra. Då en ersättning

jämlikt 9 § 6 mom. icke toge någon hänsyn till vederbörandes ålder och

anställningstid, syntes det vara så mycket mera påkallat, att man vid utmätandet

av ett eventuellt understöd differentierade detta efter ålder och

anställningstid.

Det ville förefalla, som örn man i detta fall skulle erhålla ett lämpligt

avvägt understöd vid sidan av ersättningen, örn understödet beräknades

så, att vederbörande erhölle 25 kronor för varje levnadsår utöver

uppnådda 30 år samt 25 kronor för varje år, som anställning innehafts

hos bolaget utöver en anställningstid av 10 år.

Det syntes vara skäligt att tillerkänna samtliga före år 1920 anställda

ersättning och understöd efter dessa normer. Det syntes nämligen icke

föreligga tillräckliga skäl att tillmäta ersättningen åt den efter år 1915

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

25

men före år 1920 anställda personalen efter lägre norm än för person

nal, anställd före år 1915. Vad däremot beträffade den efter år 1920 anställda

personalen — d. v. s. den personal, som anställts efter det år, då

tobaksmonopolet igångsatt sin egen tillverkning av cigarrlådor — syntes

densamma, på sätt kommerskollegium betonat, knappast kunna göra anspråk

på någon ersättning från det allmänna, och därför hade det ansetts

icke böra ifrågakomma, att någon gottgörelse skulle beredas dylik

personal.

I en till promemorian hörande tablå, som likaledes torde få fogas vid

statsrådsprotokollet (bilaga 2), hava uppgifter sammanställts rörande de hos

bolaget den 1 januari 1930 stadigvarande anställda — vilka i ersättningshänseende

uppdelats i tre grupper A, B och C på sätt kommerskollegium

ifrågasatt, ehuru enligt promemorians förslag någon åtskillnad mellan grupperna

A och B icke i dylikt hänseende gjorts — med angivande av ålder,

antal anställningsår, medelårsinkomst 1928 och 1929, beloppet av ersättning

enligt 9 § 6 mom. ersättningsförordningen (d. v. s. ett halvt års medelårsinkomst),

ifrågasatt understöd med hänsyn till ålder och anställningstid

samt slutligen summan av ersättningen enligt 9 § 6 mom. ersättningsför,

ordningen och ifrågasatt understöd. Enligt tablån uppgå ersättningar och

understöd till sammanlagt 35,683 kronor 46 öre.

Vid tobaksmonopolets införande åtog sig staten att utgiva ersättning i

olika former till företagare och personal inom tobakstillverkningen. Däremot

lämnades icke gottgörelse till företagare och personal inom tobaksproduktionens

hjälpindustrier. Till dylika hjälpindustrier är att hänföra den

tillverkning av cigarrlådor av trä, som sedan länge bedrivits av sökandebolaget

Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag i Malmö.

Jämte sökandebolaget bestod under den första monopoltiden även en annan

fabrik för tillverkning av cigarrlådor, nämligen Nya Aktiebolaget Engelska

Ångsågverket. Detta bolag nedlade sin rörelse år 1920. Ungefär samtidigt

begynte tobaksmonopolet egen tillverkning av cigarrlådor, och under de följande

åren fördelades monopolets behov av ifrågavarande förbrukningsartikel

på sökandebolaget och monopolets fabrik. Huvudsakligen till följd av övergång

från trälådor till pappförpackningar för emballering av cigarrer och

cigarrcigarretter men även i anledning av minskad cigarrkonsumtion har

emellertid sedan år 1920 heliovet av trälådor väsentligen nedgått, och monopolets

förbrukning kan numera helt tillgodoses av monopolets egen fabrik.

I detta förändrade läge har monopolet meddelat sökandebolaget, att detta

icke har att påräkna ytterligare beställningar från monopolet för tid efter

den 1 juli i år.

Inför utsikten att på grund av nu angivna förhållanden nödgas upphöra

med sin verksamhet har Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag hemställt örn

utverkande av skälig ersättning för den förlust, som därvid drabbar bolaget

och dess personal, allt i överensstämmelse med de principer, som varit gällande

för ersättning till de tobaksfabrikanter och hos deni anställd personal,

Hi hane/ till riksdagens protokoll 11)110. I sami. 171) haft. (Nr ''>().''>• ii

Departe
mentschefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

vilka vid införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen måste nedlägga

rörelsen. För de hos sökandebolaget anställda arbetarna har Svenska Träindustriarbetareförbundets

styrelse gjort en liknande framställning.

I likhet med tobaksmonopolets styrelse och de i ärendet hörda myndigheterna

finner jag, att sökandebolaget och den av detsamma sysselsatta

personalen icke kunna anses hava något rättsanspråk gentemot staten

på gottgörelse. Förbises må ej heller, att den starka reduktion i behovet

av de av sökandebolaget framställda förbrukningsartiklarna, som på senare

är inträtt, till betydande del är beroende på omständigheter, som äro en

följd av en naturlig utveckling utan samband med tobakstillverkningens

monopolisering. Då emellertid nödtvånget för sökandebolaget att nu helt

nedlägga sin rörelse väsentligen föranledes därav, att tobaksmonopolet, den

enda avnämaren inom landet av cigarrlådor, av affärsmässiga skäl och av

hänsyn till sin personal anser sig böra i första hand utnyttja sin egen anläggning

för tillverkning av lådämnen, synes det mig skäligt, att vid fabrikationens

nedläggande vid sökandebolaget ersättning tillerkännes bolaget och

dess personal i viss begränsad utsträckning.

Vad sökandebolaget självt beträffar, finner jag mig sålunda böra förorda,

att gottgörelse lämnas för den värdeminskning, som bolagets fabriksfastighet

samt för driften använda maskiner och inventarier kunna beräknas undergå

till följd av verksamhetens upphörande. Värderingsmännen, bland vilka

såväl tobaksmonopolet som sökandebolaget varit representerade, hava enhälligt

uppskattat nämnda värdeminskning till 37,866 kronor. Härtill synes

böra läggas ett belopp av 4,000 kronor, motsvarande beräknad förlust av

hyra för fastigheten under den tid av ett halvt år, som kan beräknas åtgå

för fastighetens inredning för annat ändamål. Då jag icke finner skäl

ifrågasätta någon gottgörelse för förlorad näringsverksamhet, skulle alltså

den sammanlagda ersättningen till sökandebolaget utgöra 41,866 kronor.

I avseende å gottgörelsen till personal, anställd hos bolaget, ansluter jag

mig till den av kommerskollegium uttalade meningen, att gottgörelse icke

må tillkomma dem som anställts efter år 1920. I likhet med kollegium

finner jag vidare anledning saknas att utmäta ersättningen enligt de grunder,

som jämlikt 9 § 4 mom. ersättningsförordningen tillämpats för yrkesutbildad

personal inom tobakstillverkningen. I enlighet med det förslag, som

framlagts i den av verkställande direktören i tobaksmonopolet i ärendet avgivna

promemorian, förordar jag sålunda, att ersättningen regleras jämlikt

9 § 6 mom. av sagda förordning, med tillägg i angivna fall av understöd

till växlande belopp, bestämda med hänsyn till ålder och anställningstid.

För den personal, som skulle ifrågakomma till ersättning, uppgår enligt

promemorian, vars förslag jag alltså biträder, sammanlagda gottgörelsen till

35,683 kronor 46 öre, därav 24,483 kronor 46 öre enligt nyssnämnda stadgande

i ersättningsförordningen och 11,200 kronor i särskilda understöd.

Liksom staten vid tobaksmonopolets tillkomst erhöll gottgörelse av monopolbolaget

för alla av staten i samband med monopolets införande till en
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

skilda utbetalade ersättningar, synes jämväl kostnaden för nu ifrågavarande

ersättningar böra bäras av monopolbolaget. Styrelsen för bolaget har även

förklarat sig beredd att hos tobaksmonopolets bolagsstämma göra framställning

i dylikt syfte. Med hänsyn till tobaksmonopolets ställning till staten

torde emellertid riksdagens medgivande till ersättningarnas utbetalande böra

utverkas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet må till

Pehr Frides Fabrikers Aktiebolag och hos bolaget anställda

vid nedläggande av bolagets tillverkning av

cigarrlådor utbetala ersättning i enlighet med här förut

angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

"28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

Bilaga 1.

Värderingsinstrument beträffande Pehr Frlcks Fabrikers Aktiebolag.

Den värdeminskning, som fastigheten kan anses lida genom driftens nedläggning,

torde kunna begränsas till borttagning av viss speciell utrustning

samt igenfyllning och lagning av golvkanaler ....................... kronor 1,550

ändringar av ledningar för elektrisk belysning, kraft och

värme ........................................................................................... » 2,450

eller tillsammans ............................................................................ kronor 4,000

Å maskiner och inventarier har värdering verkställts utvisande ett värde

nnder förutsättning av fortsatt drift av .................................... kronor 41,849

och av ett realisationsvärde av ................................................... » 7,983

Alltså uppgår värdeminskningen till .................................... kronor 33,866

Summa värdeminskning kronor 37,866

Malmö den 26 februari 1930.

Per Nordenfelt.

T. A. Bergen.

Gustaf Zeland.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 205.

29

Bilaga 2.

Beräkning rörande ersättning åt viss personal hos Pehr Fricks Fabrikers

Aktiebolag.

Namn

Ålder

31/12

1929

Antal

an- ställ- nings- år 81/i2

1929

Medel

årsin-

komst

1928/

1929

Kr.

Ersättning

enligt 9 §

6 morn. er- sättnings- förorduing- en =. ‘/sårs

medelårs- inkomst

Kr.

Ifrågasatt

understöd

med hän- syn till

ålder och

anställ- ningstid

Kr.

Summan

av ersätt- ning enligt

9 § 6 mom.

och ifråga- satt under- stöd

Kr.

Grupp A (anställda löre 1915)

Icke kontorsanställda.

Disponent Nils Larsson...............

00

46

7,542

3,771

19

1,650

—

5,421

19

Verkm. Georg Alfred Hansson......

48

24

6,58i

86

3,291

18

80(

—

4,091

18

Maskinisten J. P. Ohlsson .........

74

53

2,652

•=>0

1,326

26

2,175

—

3,501

25

Maskinsnickaren Oscar Svensson

49

35

2,900

.5 7

1,45()

18

1,100

—

2,550

18

» Albert Nilsson ...

52

33

2,917

47

1,458

78

1,125

—

2,583

73

Bernhard Ohlsson

58

32

2,309

90

1,154

95

1,250

—

2,404

96

» Axel Lennander...

38

24

2,817

40

1,423

70

550

—

1,973

70

» Bror Persson .....

33

19

2,921

01

1,460

50

300

—

1,760

50

» Oscar Lennander

32

19

2,925

55

1,462

77

275

—

1,737

771

Kontorsanställda.

Kontorschef Nils Dahlvig ............

50

35

4,147

15

2.073

57

1.125

—

3,198

57

Kontorist Erik Larsson...............

31

15

2,565

—

1,282

50

150

—

1,432

50

Grupp B (anställda efter 1915

men före 1920)

Maskinsnickaren Emil Malm .....

36

13

2,983

98

1,491

99

225

—

1,716

99

» Gustaf Brink ■■ ■ ■

47

12

2,930

21

1,465

10

475

—

1,940

10

Gunnar Holmberg

24

10

2,741

70

1,370

85

—

—

1,370

86

Grupp C (anställda efter 1920)

Träarb.-lärling Georg Ekelund......

19

3

1,251

51

—

—

—

—

—

—

Fabriksarbeterskan Anne Marie

Johansson.............................

21

7

1,32''

32

—

—

—

—

—

—

Fabriksarbeterskan Gynny Svensson

22

7

1,394

47

—

-

—

-

—

Summa

—

_

—

24,483

46

11,200

—

35,683

4fi!

liihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 170 hafi. (Nr 205.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:264 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Martts proposition angående ersättning till Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag och hos bolaget anställda vid nedläg a1 i texten
  2. BevU 1930:28 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Pehr Fricks Fabrikers Aktiebolag och hos bolaget anställda vid nedläggande av bola s. 1 i texten