Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående upphävande av vissa särskilda bestämmelser örn rätt domstol i mål angående tjänstefel av postförvaltare, postiljon eller postförare

1930-03-19 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:214, Med förslag till lag angående upphävande av vissa särskilda bestämmelser örn rätt domstol i mål angående tjänstefel av postförvaltare, postiljon eller postförare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21b.

1

Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

upphävande av vissa särskilda bestämmelser örn

rätt domstol i mål angående tjänstefel av postförvaltare,

postiljon eller postförare; given Stockholms slott den 19

mars 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående upphävande av vissa särskilda

bestämmelser örn rätt domstol i mål angående tjänstefel av postförvaltare,

postiljon eller postförare.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1930

1 sami

179 käft. (Nr 21b.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr Sl-t.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av vissa särskilda bestämmelser örn rätt domstol

i mål angående tjänstefel av postförvaltare, postiljon eller postförare.

Härigenom förordnas som följer:

Yad i kungörelsen den 9 november 1836 (nr 34) och förklaringen den 25

augusti 1837 (nr 37) över samma kungörelse förordnats örn rätt domstol i mål

angående tjänstefel av postförvaltare, postiljon eller postförare varder härmed

upphävt; och skall i följd härav örn rätt domstol i sålunda avsedda mål gälla vad

i lag i allmänhet finnes stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1930 men skall icke äga tillämpning

å mål, som anhängiggjorts dessförinnan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 2lk.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»Enligt kungörelse den 9 november 1836 gäller bland annat, att vissa mål angående

ansvar för tjänstefel av postförvaltare, postiljon eller postförare icke

skola vara underkastade de vanliga forumbestämmelserna utan enligt närmare

angivna regler handläggas av rådstuvurätterna. Jag får nu anmäla frågan örn

upphävande av detta undantagsstadgande.

Stadgandet leder sitt upphov från tidigare gällande föreskrifter angående

särskilda posträtter. Den första posträtten inrättades i samband med att år

1697 en särskild ''director’ för postväsendet tillsattes. I den för ''directoren

Öfwer påstwäsendet’ den 8 juli 1698 meddelade instruktionen föreskrevs sålunda,

att directoren skulle jämte kamreraren över postväsendet, postmästaren vid

Stockholms postkontor och bokhållaren eller kontrollören efter postordningar,

resolutioner, reglementen, instruktioner och kontrakter företaga och avgöra sådana

postväsendet angående mål, uti vilka parterna vore sinsemellan tvistiga

och båda eller svaranden lydde under postväsendet. Denna posträtt skulle därjämte

hava att handlägga mål, som anginge postmästares och postbetjäntes

’embetesförrettningar och dheremoth begångne fehl och försummeligheter’. Mot

posträttens beslut skulle klagan få föras hos kanslikollegiet. Dessa bestämmelser

upprepades i instruktionen den 19 augusti 1704 för postverkets chef, som dåmera

benämndes postöverdirektören. Enligt en förordning den 8 januari 1704

angående fribreven skulle mål angående missbruk av fribrevsrätten i fråga om

Stockholm handläggas av nyssnämnda posträtt samt i fråga om andra städer av

postmästaren och tre ledamöter av magistraten, vilkas beslut dock skulle för

prövning insändas till kanslikollegiet eller överpostdirektören. Enligt en den

16 februari 1707 utfärdad instruktion för postmästarna utom Stockholms postkontor

skulle jämväl stadsnotarien deltaga i posträtten. Genom brev den 5 juli

1753 inrättades vidare blandade (’melerade’) post- och rådstuvurätter, vilka

skulle hava att döma över postbetjänte, som under sin tjänsteförvaltning olov
-

Posträt
terna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Nuvarande

bestäm
melser.

ligen brutit annans brev och därur tagit penningar eller vissa värdehandlingar.

I de blandade posträttema skulle ordförandeskapet innehavas av borgmästaren

i den stad, där brottet skett, eller örn brottet förövats på landet, borgmästaren

i närmaste stad. Därjämte skulle rätten bestå av minst fyra rådmän eller

postbetjänte. Posträtten skulle hava att till kanslirättens överseende och slutliga

avdömande insända sina protokoll och utslag. Genom brev den 11 november

1817 bestämdes slutligen beträffande posträtten i Stockholm, vars

sammansättning redan tidigare ändrats, att den skulle utgöras av Stockholms

kämnärsrätt, förstärkt med en tjänsteman vid postverket. Beträffande de olika

posträttemas kompetens meddelades vid skilda tillfällen närmare föreskrifter.

I skrivelser den 11 mars 1830 och den 25 augusti 1834 hemställde rikets

ständer bland annat, att enkla posträtter samt blandade post- och rådstuvurätter

måtte avskaffas och deras domsrätt överflyttas till vederbörande allmänna

underdomstol.

I anledning av förstnämnda skrivelse hördes överpostdirektörsämbetet, som

förordade, bland annat, att frågor om tjänstefel av postförvaltare samt örn fel

och försummelser i tjänsten av postiljoner och postförare skulle handläggas av

rådstuvurättema i residensstäderna. Såsom skäl härför åberopades huvudsakligen

angelägenheten av ett snabbt förfarande, därvid särskilt framhölls, att

först genom rannsakningen kunde klarläggas, örn postförvaltare behövde avstängas

från tjänstgöring. Beträffande forum i mål rörande tjänstefel av postiljoner

och postförare åberopades därjämte, att postinspektören (postmästaren

i residensstaden) fortfarande borde vara åklagare i dylika mål och att han

ej kunde medhinna att utöva denna åklagarebefattning utom sin station.

I den förenämnda kungörelsen den 9 november 1836, vid vars avfattning

överpostdirektörsämbetets yttrande synbarligen varit vägledande, föreskrevs, att

posträtter samt blandade post- och rådstuvurätter ävensom kanslirättens domsrätt,

i vad anginge postväsendet, skulle upphöra och de detsamma rörande mål

överflyttas på allmänna domstolar och där behandlas i den ordning, lag och

författningar föreskreve, dock med iakttagande av, att postförvaltare uti alla

mål angående åtal för tjänstefel skulle lyda under rådstugurätten i den stad,

där postkontoret funnes, men under rådstuvurätten i länets residensstad, örn kontoret

vore beläget på landet, att till den domstol, varunder postförvaltaren således

skulle lyda, ock skulle höra frågor örn förefallande missbruk av fribrevsrättighet

vid det av honom förvaltade postkontoret, att mål rörande förbrytelse

och försummelse i tjänsten av postiljon och postförare skulle rannsakas och dömas

vid rådstuvurätten i residensstaden för det län, där förbrytelsen eller försummelsen

timat, att likväl de postmål, som fordrade handläggning vid domstol

i Stockholm, skulle behandlas av stadens kämnärsrätt, att frågor om fel

och försummelse i tjänsteutövning av överpostdirektören och de till hans ämbetsverks

kansli- samt kammar- och revisionskontor hörande tjänstemän skulle

omedelbart upptagas och prövas av Svea hovrätt samt att genom kungörelsen

icke gjordes någon ändring i vad som blivit stadgat dels genom förordningen

den 5 mars 1755 därom, att mål angående våld å den, som förde posten, och

stöld av postväska eller utur den skulle tillhöra ordinarie domstolen i den ort,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr S14-.

0

där gärningen blivit begången, dels ock uti den av Kungl. Majit den 15 oktober

1831 utfärdade instruktionen för kammarrätten rörande denna rätt tillkommande

prövning av balansmål och felaktigheter vid kontrollen över uppbörd

av postmedel.

Sedan tvivelsmål uppkommit, huruvida med ''postförare’ enligt den nu återgivna

kungörelsen skulle förstås ej blott postbönder och deras drängar utan

ock de, som forslade post med gästgivareskjuts eller enligt beting, förklarade

Kungl. Majit den 25 augusti 1837, att stadgandet angående domstol för åtal

om förbrytelse eller försummelse i tjänsten av postförare måste vara gällande

i avseende å alla de personer, vilka hade befattning med postens forslande,

utan avseende å de särskilda villkor, varunder en sådan befattning blivit dem

anförtrodd.

Vid 1903 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion (nr 121), vari mo- Förslag om

tionären, efter att hava framhållit, att 1836 års kungörelse dåmera vore gäl- Ekerna*

lande allenast i vad anginge forum för åtal mot postförvaltare, postiljoner upphävande.

och postförare, hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla, att Kungl. Majit täcktes förordna, att berörda kungörelse skulle upphöra

att gälla i vad den ännu kunde äga laga kraft. Såsom skäl för sitt yrkande

åberopade motionären huvudsakligen, att utredningen i målen försvårades

genom åklagarens brist på lokal- och personkännedom, att kostnaderna

för inställelser vid rådstuvurätten i residensstaden ställde sig avsevärt dyrare

än för inställelser vid domstolen i orten, samt att rannsakningstiden ej obetydligt

förlängdes för exempelvis det fall, att poststationsföreståndare, som

tillika vore stationsinspektor, tillgrepe medel från både posten och järnvägen

och alltså måste rannsakas vid både rådstuvurätten i residensstaden och domstolen

i orten. Motionären framhöll till sist, att kungörelsen,väl medförde den

fördelen, att förbrytelser, begångna under resa genom flera jurisdiktioner inom

ett län, finge upptagas vid samma domstol, men han förmenade, att denna fördel,

som skulle vinnas i jämförelsevis få fall, icke vore så avsevärd, att den

borde hindra upphävandet av kungörelsen.

Lagutskottet fann i sitt utlåtande (nr 32) såsom regel lämpligt och önskvärt,

att ifrågavarande postmal i avseende å forum likställdes med brottmål i allmänhet.

Utskottet framhöll emellertid tillika, att det vore förtjänt att tagas under

övervägande, örn det ej vore lämpligt att meddela en särskild bestämmelse

om forum för tjänsteförseelser, som begåtts under resa, en bestämmelse,

som med hänsyn till nutidens snabba kommunikationer borde avse

jämväl förseelser, begångna under resa genom mer än ett län. Utskottet

hemställde därför — under förklaring, att en lagstiftningsåtgärd beträffande

forum av ena eller andra innebörden syntes vara av den beskaffenhet, att för

densamma erfordrades beslut av Konung och riksdag gemensamt — att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit täcktes låta

utarbeta och för riksdagen framlägga förslag ej mindre till lagbestämmelse,

varigenom kungörelsen angående upphörande av posträtter m. m. den 9 november

1836 förklarades upphävd till den del den ännu ägde gällande kraft,

än även till sådana särskilda stadganden, som kunde anses erforderliga för be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 214.

stämmande av forum för de förbrytelser i tjänsten av hos postverket anställda

personer, med avseende å vilka den allmänna regeln örn domstols behörighet i

brottmål medförde särskilda svårigheter i tillämpningen.

Utskottets utlåtande avslogs av första kammaren men bifölls av andra kammaren.

Skrivelsefrågan hade således förfallit.

Sedermera hemställde generalpoststyrelsen i skrivelse den 12 maj 1903 örn

åtgärds vidtagande för att ifrågavarande kungörelse måtte varda upphävd, i

vad den ännu gällde. Generalpoststyrelsen framhöll, att de skäl, som föranlett

utfärdandet av 1836 års kungörelse, icke längre utgjorde tillräcklig grund

för dess bibehållande. Sålunda föreginge rättsskipningen vid häradsrätterna

mycket snabbare än förut, och i de mål, varå kungörelsen på senare tider tilllämpats,

hade det i de flesta fallen varit fråga om häktade, så att urtima ting

måst hållas. Vidare ägde poststyrelsen numera enligt gällande instruktion

avstänga befattningshavare från tjänstgöring, så snart misstanke om svårare

fel i tjänsten yppats och utan att rannsakning vid domstol behövde äga rum.

Ytterligare framhölls, att disciplinära förseelser numera upptoges och prövades

av styrelsen. Styrelsen åberopade därjämte de skäl, som framförts i den förut

återgivna motionen. Styrelsen anmärkte till sist, i anledning av lagutskottets

utlåtande över motionen, att bestämmelser rörande ansvar för brott under resa

icke vore särskilt behövliga för posttjänstemännens del, i all synnerhet som

dylika förbrytelser dittills varit ganska sällsynta.

Justitiekanslersämbetet yttrade i utlåtande över framställningen, att den

föreslagna reformen, örn ock i och för sig eftersträvansvärd, icke borde äga

rum förrän bestämmelser meddelats rörande forum för förbrytelser, som förövats

under resa genom mer än en domvärjo.

I en den 2 oktober 1907 dagtecknad framställning upptog sedermera riksdagens

justitieombudsman ifrågavarande spörsmål. Efter att hava omnämnt,

att föreskriften om särskilt forum för tjänstefel av postförvaltare givit anledning

till skiljaktiga uppfattningar, örn vilka befattningshavare den avsåge,

framhöll justitieombudsmannen, att han i likhet med lagutskottet icke kunnat

finna, att vare sig arten av de mål, varom här vore fråga, eller postverkets

organisation eller något dess särskilda intresse betingade avvikelse från vad

med avseende å forum borde gälla för brottmål i allmänhet. I anslutning till

det sagda ifrågasatte justitieombudsmannen ett upphävande av ifrågavarande

kungörelse, varvid dock enligt hans mening, så vitt gällde forum för tjänstefel

av postiljon eller postförare, upphävandet borde sammanbindas med införandet

av en allmän bestämmelse om forum för brott, som förövats under

resa genom mer än en domvärjo.

I yttrande över justitieombudsmannens framställning förklarade sig generalpoststyrelsen

vidhålla den uppfattning, som styrelsen uttalat i skrivelsen

den 12 maj 1903.

Sedermera har generalpostdirektören den 22 januari detta år till mig överlämnat

en av postverkets ombudsman uppsatt promemoria, vari framhålles, att

vid åtskilliga tillfällen olägenheter av ifrågavarande kungörelse yppats därutinnan,

att ''vederbörligen anvisad domstol'' funnit sig obehörig, samt att det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Silf.

7

icke sällan inträffat, att föreståndare för förenad post- och järnvägsstation

begått tillgrepp och förskingring av såväl post- som järnvägsmedel och följaktligen

måst lagforas vid två domstolar. I ombudsmannens promemoria

göres gällande, att de ifrågavarande bestämmelserna nu utdroge och förtyngde

förfarandet''och således medförde en motsatt verkan mot den, vilken ursprungligen

avsetts.

Innan jag övergår till en behandling av huvudspörsmålet torde en redogö- Gällande

reise för gällande allmänna bestämmelser örn forum i brottmål böra lämnas. re/hr on}

Enligt 10 kap. 21 § rättegångsbalken gäller härom följande: Brottmål skall brottmål.

handläggas av underrätten i den ort, där brottet förövats. Lagföres någon

på en gång för brott, begångna inom olika domstolars jurisdiktionsom råden,

skall beträffande varje särskilt brott rannsakning äga rum vid vederbörande

domstol, varefter domstolen har att bedöma, örn den tilltalade är saker till det

brott, som lagts honom till last. Straff ådömes därpå av den domstol, där den

tilltalade sist lagföres, dock att, örn alla brotten äro ringa, ett vart av brotten

fullständigt avdömes vid den rätt, inom vars domvärjo det begåtts. I dessa

regler hava emellertid vissa modifikationer skett genom lagen den 22 februari

1924 angående domstols behörighet i fråga om upptagande av vissa brottmål.

Enligt denna lag gäller, att örn någon vid allmän underrätt är tilltalad

för brott och hålles häktad i målet, vid rätten skall upptagas jämväl talan,

som föres mot den tilltalade på grund av brott, begånget inom annan allmän

underrätts domvärjo, så vida det kan ske utan men för utredningens fullständighet

och det eljest med hänsyn till kostnader och andra omständigheter finnes

lämpligt; dock må ej på nämnda sätt upptagas mål, för vilka i fråga örn

rätt domstol gälla särskilda, fran stadgandena i 10 kap. 21 § rättegångsbalken

avvikande föreskrifter.

Från de sålunda gällande allmänna reglerna förefinnas vissa undantag. Sålunda

äger jämlikt 10 kap. 26 § rättegångsbalken Konungen att bestämma,

vilken myndighet som skall pröva och döma i mål angående fel i ämbete eller

tjänst. Vidare handläggas enligt särskilda lagbestämmelser vid vissa rådstuvurätter

bland annat tryckfrihetsmål, mal angående straff för olovlig varuutförsel

samt brottmål, som böra bedömas enligt sjölagen.

Slutligen må erinras om att enligt lagen den 2 juni 1922 örn tiden för företagande

av rannsakning med häktad sådan rannsakning skall börjas snarast

möjligt, inför rådstuvurätt senast å åttonde dagen och inför häradsrätt senast

å fjortonde dagen från den dag, anmälan om häktningen inkommit.

Av den här lämnade redogörelsen torde otvetydigt framgå, att de skäl, som Dcpartepå

sin tid föranlett utfärdandet av 1836 års kungörelse, numera förlorat sin me,,techefengiltighet.

Någon egentlig tidsbesparing kan sålunda icke vinnas genom gällande

ordning. De mål, varom här är fråga, avse såsom regel tillgrepp oell

förskingring i tjänsten. I dylika mål hållas de tilltalade i allmänhet häktade.

Genom att rådstuvurätt är forum skulle således högst en vecka kunna vinnas.

Skulle, såsom ofta är fallet, poststationsföreståndare på landet, vilken tillika

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 21b.

är föreståndare för järnvägsstation, hava på en gång gjort sig skyldig till tillgrepp

och förskingring av både post- och järnvägsmedel, föranleder åter den

gällande regeln en förlängning av proceduren, eftersom lagen den 22 februari

1924 icke kan tillämpas och i följd härav rannsakning vid såväl rådstuvurätten

i residensstaden som häradsrätten i orten blir nödvändig. Vidare lärer

— såsom numera också praktiseras — åklagartalans utförande vid underrätt i

mål örn ansvar för postförares och postiljoners tjänstefel ankomma å vederbörande

allmänna åklagare, medan utförandet av postverkets talan åligger postverkets

ombudsman. Ifrågavarande bestämmelser innefatta därför ej längre

någon lättnad i avseende å åtalens utförande eller iakttagandet av det allmännas

rätt.

Tidigare medförde bestämmelserna otvivelaktigt förmåner därutinnan, att

postförvaltare kunde lagforas vid en och samma domstol för alla av honom

i tjänsten begångna förbrytelser och att postiljon eller postförare kunde vid rådstuvurätten

i länets residensstad åtalas för alla förbrytelser, som han i tjänsten

begått inom länet. Dessa förmåner hava emellertid väsentligen förlorat sin betydelse

genom den i det föregående omförmälda lagen den 22 februari 1924.

Vid en tillämpning å tjänsteförbrytelser av postiljoner eller postförare av de

allmänna reglerna örn forum i brottmål skulle, därest den tilltalade är häktad,

rent av vinnas en vidgad möjlighet att vid en och samma domstol handlägga

mål angående brott, begångna inom olika domstolars jurisdiktionsområden,

eftersom även brott, begångna inom olika län, kunna behandlas vid en

och samma allmänna underrätt. Med hänsyn till bestämmelserna i 1924 års

lag torde ock vad som tidigare anförts angående behovet av särskilda forumregler

i avseende å brott av sistnämnda slag hava i huvudsak mist sin giltighet.

Redan den omständigheten, att några fördelar icke längre äro förenade med

ifrågavarande undantagsregel, utgör uppenbarligen ett starkt skäl mot densammas

bibehållande. Därtill kommer emellertid, att nämnda regel medför

vissa direkta olägenheter. Sålunda torde rådstuvurätterna i residensstäderna

och där tjänstgörande åklagare i fall, då den tilltalade haft sin verksamhet och

begått de åtalade förbrytelserna å annan ort, sakna erforderlig kännedom om

lokal- och personförhållanden. Vidare kan i dylika fall forumregeln ofta

genom att reseersättningar måste utbetalas till vittnen medföra en ökning avstatsverkets

kostnader för rättegången. Slutligen är att erinra örn den förlängning

av proceduren, som äger rum i fall, då åtalad postförvaltare tillika

i egenskap av föreståndare för järnvägsstation gjort sig skyldig till förbrytelse

i tjänsten av beskaffenhet att böra bedömas av domstolen i orten.

Med hänsyn till det anförda tvekar jag icke att förorda upphävandet av

bestämmelserna om särskilt forum för förbrytelser, som i tjänsten begåtts av

postförvaltare, postiljoner och postförare.

övriga genom 1836 års kungörelse meddelade bestämmelser örn särskilt

forum hava redan upphört att gälla. Föreskrifterna örn särskilt forum för mål

angående missbruk av fribrevsrättighet lära sålunda hava förlorat sin giltighet

genom förordningen den 5 december 1873 (nr 73) angående upphörande av fri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21-f.

9

brevsrätten m. m. Bestämmelsen örn vissa måls handläggning av kämnärsrätten

i Stockholm har genom förordningen den 18 april 1849 angående upphörande

av kämnärs-, lagmans- och riddarsynerätter kommit att avse handläggning vid

rådstuvurätten i nämnda stad. Slutligen är föreskriften örn att Svea hovrätt

skall vara rätt forum i mål angående tjänstefel av överpostdirektören och vissa

till hans ämbetsverk hörande befattningshavare ersatt med vissa i instruktionen

för generalpoststyrelsen upptagna bestämmelser örn handläggning av mål

rörande ämbetsfel av generalpostdirektören och andra befattningshavare vid

postverket (instruktionen för generalpoststyrelsen den 30 juni 1920, nr 591).

I anslutning till det sagda och då med hänsyn till ifrågavarande bestämmelsers

art ett upphävande av desamma lämpligen synes böra ske genom lag,

stiftad i enlighet med § 87 regeringsformen, har jag låtit upprätta förslag till

lag angående upphävande av vissa särskilda bestämmelser om rätt domstol i

mål angående tjänstefel av postförvaltare, postiljon eller postförare.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, vilket är av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över

förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Axel Wennerholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1980

1 sami

179 haft.

(Nr Silf.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 h.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av vissa särskilda bestämmelser örn rätt domstol

i mål angående tjänstefel av postförvaltare, postiljon eller postförare.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i kungörelsen den 9 november 1836 (nr 34) och förklaringen den 25

augusti 1837 (nr 37) över samma kungörelse förordnats örn rätt domstol i mål

angående tjänstefel av postförvaltare, postiljon eller postförare varder härmed

upphävt; och skall örn rätt domstol i sålunda avsedda mål härefter gälla vad

i lag i allmänhet finnes stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1930 men skall icke äga tillämpning

å mål, som anhängiggjörts dessförinnan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21b.

11

Utdrag ar) protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 mars

1930.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 28 februari 1930, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående upphävande av vissa särskilda bestämmelser

om rätt domstol i mål angående tjänstefel av postförvaltare, postiljon

eller postförare.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Sven Lawski.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler, att lagrådet

i utlåtande den 17 mars 1930 lämnat utan anmärkning det till lagrådet den

28 februari 1930 remitterade förslaget till lag angående upphävande av vissa

särskilda bestämmelser om rätt domstol i mål angående tjänstefel av postförvaltare,

postiljon eller postförare.

Under förmälan, att i lagförslaget vidtagits en oväsentlig redaktionell jämkning,

hemställer föredraganden, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefanson.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

300772

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående upphävande av vissa särskilda bestämmelser örn rätt domstol i mål a1 i texten
  2. 1LU 1930:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående upphävande av vissa särskilda bestämmelser örn rätt domstol i mål angående tjän s. 15 i texten