Sök i Ratio Lex

Med förslag Ull lag angående ändring i 1 och 12 §§ lagen den 5 juli 1884 örn skydd för varumärken

1930-03-19 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:215, Med förslag Ull lag angående ändring i 1 och 12 §§ lagen den 5 juli 1884 örn skydd för varumärken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag Ull lag angående

ändring i 1 och 12 §§ lagen den 5 juli 1884 örn

skydd för varumärken; given Stockholms slott den 19

mars 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i 1 och 12 §§ lagen den

5 juli 1884 örn skydd för varumärken.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. ISO käft. (Nr 215.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 215

Förslag

till

Lag

angående ändring i 1 och 12 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) om skydd

för Taruraärken.

Härigenom förordnas, dels att 1 § sista stycket lagen den 5 juli 1884 örn

skydd för varumärken skall upphöra att gälla, dels ock att 12 § samma lag,

vilken paragraf senast ändrats genom lag den 15 mars 1918 (nr 136), skall i

nedan intagna delar hava följande ändrade lydelse:

12 §.

Den, som i utövning av näringsverksamhet

å varor, vilka han saluför eller eljest tillhandahåller, eller å kärl eller omslag

(emballage), i vilka de förvaras, obehörigen sätter annans namn eller

firma eller namnet på annans fasta egendom eller varumärke, som han vet

vara för annans räkning registrerat; eller

för kännetecknande av sina varor obehörigen brukar sådan beteckning å anslag,

skylt eller därmed jämförlig anordning eller i annons, cirkulär, prospekt,

priskurant, bruksanvisning eller annan affärshandling; eller

inför till riket, saluför eller eljest tillhandahåller varor, vilka honom veterligen

äro, enligt vad ovan sägs, olagligen märkta;

straffes med böter från och med tjugu till och med tvåtusen kronor eller,

örn synnerlig skada kommit av gärningen eller denna eljest är förenad med

särdeles försvårande omständigheter, med fängelse från och med en månad

till och med två år; ersätte ock all skada.

I fråga--— av föreningen.

På den sakfälldes bekostnad skola de obehörigen använda namnen eller märkena

utplånas eller, örn utplåningen ej kan ske annorledes, de märkta föremålen

förstöras, såvida de fortfarande äro i den sakfälldes besittning eller han eljest

förfogar över dem.

Förbrytelse, som — —- — åtal angivits.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Slo.

O

Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stochholms slott den 7 mars 1930.

N är varande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»Enligt 1 och 16 §§ i lagen den 5 juli 1884 örn skydd för varumärken må Varumärinhemsk

näringsidkare och efter förordnande av Konungen även näringsidkare Omfattning

i främmande stat, jämte det han äger rätt att såsom varumärke begagna sitt enligt gälnamn

eller sin firma eller namnet å honom tillhörig fast egendom, genom re- svensk

gistrering förvärva uteslutande rätt att begagna särskilt varumärke för att i

den allmänna handeln skilja sina voror från andras. Därjämte har numera

möjlighet även beretts förening, som bildats för tillvaratagande av näringsidkares

intressen, att, ändock att den icke driver näring, genom registrering förvärva

uteslutande rätt för sina medlemmar att begagna visst varumärke (föreningsmärke).

I 1 § sista stycket utsäges, att varumärke anbringas å själva

varan eller å kärl eller omslag (emballage), vari den förvaras. Och i 12 §

stadgas ansvar för den, som å varor, vilka till salu hållas, eller å kärl eller omslag,

i vilka de förvaras, obehörigen sätter annans namn eller firma eller namnet

på annans fasta egendom eller varumärke, som han vet vara för annans

räkning registrerat, så ock för den, som håller till salu varor, vilka honom veterligen

äro, enligt vad nu sagts, olagligen märkta; varjämte 13 § innehåller,

att vad i 12 § stadgas skall, även örn annans namn eller firma eller namnet på

annan tillhörig fast egendom eller annans registrerade varumärke icke oförändrat

återgivits, äga tillämpning, såvida ändringarna ej äro större, än att,

oaktat skiljaktigheter i vissa delar, namnen eller märkena i sin helhet lätt kunna

förväxlas.

Varumärkesskyddet är således enligt nuvarande svensk rätt begränsat att

gälla endast ett varumärkes användande å varor eller deras emballage.

I utlandet däremot har flerstädes varumärkesskyddet en större omfattning. Utländsk

Så t. ex. medför enligt 5 § i den norska varumärkeslagen av den 2 juli 1910 Anstiftning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr Slö.

Äldre krav

i vårt land.

Framställning

av

patent- oell

registreringsverket

1905.

Riksdags
motioner
1907

och

1908.

Uttalande av

patentlagstiftningskommittén

1915.

Uttalande av

delegerade för

nordiskt samarbete

pä

varumärkesrättens

område

1926—

27.

det genom registrering av varumärke vunna skydd även den verkan, att ingen

annan än märkesinnehavaren må använda sådant märke på kungörelser, skyltar,

prislistor, affärsbrev, rekommendationer, räkningar och dylikt, och 22 och

27 §§ av samma lag stadga påföljder för intrång i denna rätt. I Tyskland

finnas liknande bestämmelser, och i ett flertal länder torde, även där uttryckliga

stadganden härutinnan saknas, skyddet få anses vara av samma omfattning

som i Norge och Tyskland.

Jämväl i vårt land hava sedan länge önskemål framkommit örn varumärkesskyddets

utsträckande på sätt som är fallet i norsk och tysk rätt.

Då patent- och registreringsverket i skrivelse den 28 november 1905 hemställde

hos Kungl. Majit örn vidtagande av åtgärder för en allmän revision av

gällande författningar angående patent och varumärken, framhöll verket

önskvärdheten av varumärkesskyddets utsträckande till annonser, prospekt o. d.

Vid riksdagarna 1907 och 1908 framkommo därefter i båda kamrarna motioner

i liknande syfte (1907 nr 21 i första kammaren och nr 100 inom andra

kammaren; 1908 nr 36 och 140 respektive), därvid motionärerna avsågo, att

skyddet skulle omfatta varje slag av begagnande, däribland anbringandet i annonser,

reklamer, priskuranter, affärsbrev, räkningar o. d., och framför allt ett

begagnande för att uppdraga jämförelser och därvid framhålla egen vara såsom

vida bättre eller överlägsen de varor, som vore betecknade med andras välkända

varubenämningar.

Lagutskottet avstyrkte (utlåtandena nr 8 och 13 respektive) dessa motioner

under anförande bl. a., att det brukande av annans varumärke, som bestode i

en jämförelse, vore att beteckna som illojal konkurrens och att ur berörda synpunkt

frågan vore beroende på Kungl. Maj:ts prövning med anledning av en

riksdagens skrivelse av den 11 mars 1905 angående utredning örn lagbestämmelser

mot illojal konkurrens samt att, i den mån det förfarande motionärerna

avsett vore att hänföra till intrång i annans varumärke, frågan kunde förväntas

bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning vid en fullständig revision av varumärkeslagen,

örn vilken Kungl. Majit torde hava för avsikt att föranstalta.

Kamrarna följde vid båda riksdagarna utskottets hemställan.

Den s. k. patentlagstiftningskommittén, som år 1908 tillsattes med uppdrag

bland annat att verkställa revision av varumärkeslagen, återkom till frågan

och yttrade i sitt 1915 avgivna betänkande med förslag till lag mot illojal konkurrens,

att det vid en blivande revision av varumärkeslagen särskilt borde

tillses, örn icke skyddet för namn eller varumärke borde utsträckas att avse

affärsskyltar, annonser, priskuranter etc. Sitt uppdrag att utarbeta förslag

till ny varumärkeslag hann kommittén sedermera icke slutföra, innan dess

arbete med utgången av år 1922 avbröts. Emellertid är frågan örn en sådan

revision för närvarande i annan ordning föremål för förberedande utredning

inom handelsdepartementet.

I sammanhang med nyssnämnda utredning hava, efter initiativ från svensk

sida, under åren 1926 och 1927 överläggningar hållits mellan delegerade för

Sverige, Danmark, Linland och Norge rörande huvudgrunderna för ny lagstiftning

angående varumärken, och hava delegerade härvid utan menings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

5

skiljaktighet uttalat sig för ett varumärkesskydd, omfattande även märkes användande

på skyltar, i annonser, priskuranter, affärsbrev o. d.

I föreliggande fråga har slutligen Sveriges industriförbund den 15 december Skrivelse

1928 till Kungl. Majit avlåtit en skrivelse av väsentligen följande innehåll: från Sve
VXQ&S

JL71CLU
Syftet

med registrering av varumärke hade i viss mån blivit förfelat ge- striförbund

nom att den vid registreringen vunna uteslutande rätten till visst varumärke be- 1!mgränsats

att gälla endast själva varan och dess förpackning. Industri och handel

hade under de senaste åren i allt större utsträckning börjat använda re klam

såsom hjälpmedel i försäljningsarbetet och i främsta rummet annonser och kataloger.

Och även varumärken inarbetades nu för tiden hos allmänheten huvudsakligen

med tillhjälp av sistnämnda båda reklammedel. Under dylika

förhållanden stöde det klart, att avsaknaden av möjlighet att genom registrering

vinna skydd för ett varumärkes användande inom det numera vanligaste

reklamområdet måste för affärslivet medföra avsevärda olägenheter, bjär en

konkurrent i priskuranter och annat affärstryck begagnade sig av en annan

firmas inregistrerade varumärke, så kunde den andra firman härigenom tillfogas

allvarligt avbräck i sin rörelse, dels direkt därigenom att den berövades

en del av sina kunder, och dels indirekt för det fall att konkurrenten saluförde

varor av sämre kvalitet, varigenom den andra firmans goda affärsrenommé

äventyrades. Uppenbarligen kunde också den köpande allmänheten många

gånger bliva ekonomiskt lidande på den förväxling mellan olika firmor, som

åstadkommes genom ett illojalt användande av annans registrerade varumärke.

För att det stöd åt näringslivet, som avsetts med den ifrågavarande lagstadgade

registreringsrätten, icke skulle bliva illusoriskt, och för att varumärkesinstitutet

såsom sadant ej skulle komma i misskredit, syntes en utvidgning av

varumärkeslagens skyddsområde högeligen önskvärd. Med hänsyn till att inregistrerade

varumärken under senaste tiden blivit föremål för illojalt användande

i ökad utsträckning och på ett allt flagrantare sätt, ansåge industriförbundet,

att åtgärder snarast borde vidtagas i syfte att få varumärkesregistreringens

effektivitet ökad. Enligt vad industriförbundet inhämtat, vore det

under allvarligt övervägande att för riksdagen framlägga ett på grundval av

patentlagstiftningskommitténs betänkande utarbetat förslag till lag örn illojal

konkurrens. Det syntes förbundet under sådana förhållanden synnerligen

lämpligt, att den tilltänkta lagen örn illojal konkurrens samtidigt kompletterades

med ett tilläggsstadgande till gällande varumärkeslag, varigenom ovan

berörda möjlighet att utöva illojalt konkurrerande affärsverksamhet omintetgjordes.

I avvaktan på den allmänna revision av varumärkeslagen, som länge varit Utredningsifrågasatt

men som på grand av vissa förhållanden, vartill jag senare skall Wj>l>f^aft

återkomma, ännu torde komma att dröja någon tid, har jag ansett det böra direktör

utredas, huruvida icke varumärkesskyddet borde redan nu, utan samband med HJerténen

sådan revision, utvidgas, och utredningen uppdrogs åt nuvarande generaldirektören

H. Hjertén, vilken sedan 1926 såsom sakkunnig biträtt i handelsdepartementet

för utredning av lagstiftningsfrågor på det industriella rättsskyddets

område.

Resultatet av generaldirektör Hjerténs utredning föreligger i en i oktober utkast tili

1929 avlämnad promemoria i ämnet med utkast till lag angående ändring i la| anS-.

vissa delar av varumärkeslagen. Lagutkastet torde få fogas såsom Bil. Utkast varu märk esti

11 detta protokoll. lagen.

Över detta utkast hava patent- och registreringsverket samt kommerskolle- Yttranden,

gium avgivit särskilda utlåtanden, därvid kommerskollegium tillika överläm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj :ts proposition nr 215.

nät av kollegium införskaffade yttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund oell samtliga handelskamrar

i riket med undantag av Gotlands handelskammare. Vidare hava fullmäktige

i Järnkontoret, Sveriges hantverksorganisation, Svenska föreningen för industriellt

rättsskydd och Svenska tidningsutgivareföreningen avgivit yttranden.»

Behovet av Efter redogörelse för lagutkastet yttrar departementschefen vidare:

separat lag- »Den sakkunnige har angående behovet av lagändring anfört: Den i ärendet

Den^sak- förebragta utredningen gåve vid handen, att vår gällande varumärkeslag i nu

kunnige, förevarande avseende ej motsvarade de krav på effektivitet, som med fog kunde

ställas å en tidsenlig lagstiftning i ämnet. Att skydda ett varumärke mot

obehörigt användande å varor eller deras emballage men däremot icke t. ex.

å anslag, som hänförde sig till varorna, eller i annonser eller priskuranter,

vari dessa utbjödes, måste betecknas såsom mindre följdriktigt. Missbruk av

detta senare slag förekomme sedan länge i stor omfattning, utan att möjlighet

för närvarande funnes att med utsikt till framgång beivra desamma. Att detta

kunde lända till betydande men ej blott för varumärkesinnehavaren utan även

för den köpande allmänheten, vore uppenbart. Såsom ock från olika håll

betonats, vore ej sällan detta men till och med större än den skada, som vållades

genom varumärkets begagnande å varorna eller deras emballage; den

stora spridning, som vanligen gåves åt annonser, priskuranter och dylika

reklammedel, gjorde dem till särskilt skarpa vapen i den allt hårdare kampen

för vinnande av kunder.

Efter att hava vägt lämpligheten av en omedelbar reform på området mot

önskvärdheten av ett uppskov med frågans lösning till en allmän revision av

varumärkeslagen, har den sakkunnige kommit till det resultatet, att frågan

borde redan nu upptagas till prövning.

Utlåtanden. Patent- och registreringsverket har icke funnit anledning till någon erinran

mot lagutkastet.

De av kommerskollegium hörda näring sorganisationerna hava i regel mycket

varmt förordat den föreslagna utsträckningen av varumärkesskyddet.

Många av handelskamrarna hava framhållit behovet av lagändring och önskvärdheten

att den komme till stånd snarast utan avvaktan på en allmän revision

av varumärkeslagen. Endast handelskammaren för Örebro och Västmanlands

län har antytt, att den haft uppfattningen att det varit lämpligast, örn

den nu ifrågasatta lagändringen fått anstå till dess den pågående utredningen

örn en allmän revision av varumärkeslagen kunnat slutföras, men då effektiviteten

av varumärkesskyddet lämnade mycket övrigt att önska och olägenheterna

därav på senare tid syntes hava starkt ökats, så har även denna

handelskammare ansett, att ett uppskov med den nu föreslagna lagändringen

icke borde ifrågakomma. Vissa handelskammare hava framhållit sambandet

mellan förevarande fråga och frågan örn en lagstiftning mot illojal konkurrens

i allmänhet och särskilt mot illojal reklam, därvid de uttalat önskvärdheten

utav en sådan mera omfattande lagstiftning mot den illojala konkurrensen

dock utan att för den skull anse den föreslagna särskilda lagändringen opåkallad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 215.

7

Sveriges industriförbund åberopar i sitt yttrande, att ett antal av dess medlemmar

på det livligaste tillstyrkt lagändringen samt att Svenska reklamförbundet

i yttrande till industriförbundet givit sin fulla anslutning till förslaget under

betonande att den nuvarande lagens otillräcklighet belysts vid olika diskussionstillfällen

inom reklamförbundet och att fullkomlig enighet rått örn nödvändigheten

av en snar revision av lagen.

Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att i den affärsreklam, som alltmera

intensivt bedreves genom annonser, prospekt, kataloger, priskuranter och

annat tryck, det ofta satts i system av mindre noggranna företag att däri anbringa

kända fabriks- eller handelsfirmors namn, bild av fabrik eller varumärke

och att denna illojala trafik alltmera utvecklats nied åren utan att laga

åtgärder kunde ifrågakomma. Då det föreliggande förslaget till lagändring

skänkte de lojalt arbetande affärsmännen möjlighet att stäcka dessa missförhållanden,

förordade förbundet varmt detsamma, varjämte förbundet framhöll

nödvändigheten av att reformen snarast genomfördes för att förhindra

dessa illojala metoder att utvecklas och skapa rent olidliga förhållanden.

Kommerskollegium, som i sitt eget utlåtande anslutit sig till yrkandet örn

ett snabbt framläggande av förslag till lag mot illojal konkurrens eller åtminstone

mot illojal reklam, anför i principfrågan huvudsakligen följande: Be
träffande

det remitterade lagutkastet ansåge kollegium den i remissakten befintliga

och av kollegium förebragta utredningen otvetydigt giva vid handen,

att det skydd, varumärkeslagen lämnade mot obehörigt brukande av annans

varumärken och därmed jämställda beteckningar, vore synnerligen otillfredsställande

liksom att en utsträckning av varumärkesskyddet i minst den omfattning,

som i det remitterade utkastet angivits, vöre behövlig samt av industriens

och handelns organisationer enstämmigt och livligt önskad. Ehuru för

närvarande en utredning påginge örn en allmän revision av varumärkeslagen,

hade kollegium ansett behovet påkalla, att de nu föreliggande varumärlcesfrågorna

oberoende därav gjordes till föremål för särskild lagstiftning genom

proposition till 1930 års riksdag, då den allmänna revisionen, delvis på grund

av internationella förhållanden, ej torde kunna verkställas inom den närmaste

tiden.

Fullmäktige i Järnkontoret säga sig hava med tillfredsställelse tagit kännedom

örn det föreliggande förslaget, som anses tillgodose industriens önskemål,

och tillstyrka detsamma.

Sveriges hantverk sorganisation instämmer på det livligaste i lagutkastets

syfte.

Svenska föreningen för industriellt rättsskydd finner den utsträckning av

varumärkesskyddet, som utkastet innebär, vara synnerligen av behovet påkallad

och ägnad att undanröja en brist i nuvarande lagstiftning, som gjort sig

i hög grad kännbar. Föreningen tillstyrker livligt den föreslagna utvidgningen

men understryker samtidigt såväl det trängande behovet av en fullständig

revidering av den egentliga varumärkeslagstiftningen som även vårt

lands alltmer iögonenfallande efterblivenhet i fråga örn lagstiftning mot

illojal konkurrens. Föreningen framhåller därvid särskilt, att det icke minst

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Departe
mentschefen.

för varumärkesrättens del gällde, att ett effektivt skydd icke kunde åstadkommas,

utan att rätten till varumärke kompletterades genom bestämmelser mot

illojalt användande av beteckningar, som vore ägnade att framkalla förväxlingar

med annans näringsverksamhet.

Svenska tidningsutgivareföreningen har anfört, att örn tidningsutgivare

respektive boktryckare skulle kunna ställas till ansvar enligt tryckfrihetsförordningen

för sådant användande i annonser och affärstryck av varumärken,

som enligt den ifrågasatta lagen vore straffbart, och de således skulle underkastas

starkt ökade risker på ett område, vilket till stor del undandroge sig deras

kontroll, föreningen icke skulle kunna annat än i denna del avstyrka lagförslaget,

men att föreningen i annat fall icke skulle hava något att i sak erinra

däremot.

Angående behovet av en utsträckning av varumärkesskyddet i den riktning,

som föreslagits, ansluter jag mig i allo till vad den sakkunnige anfört, och genom

de yttranden i ärendet, för vilkas huvudsakliga innehåll här förut redogjorts,

anser jag detta behov vara ställt utom allt tvivel och icke erfordra ytterligare

motivering.

I fråga örn sambandet mellan den nu föreslagna partiella reformen och den

allmänna revisionen av varumärkeslagen, örn vilken utredning pågår, har den

sakkunnige framhållit, att på grund av vissa förhållanden, delvis av internationell

natur, denna utredning ännu icke fortskridit så långt, att något förslag

i ämnet kunnat underställas vederbörande myndigheters och näringsorganisationers

yttrande, att betydande ändringar och kompletteringar av nu gällande

lag vore under övervägande, samt att i åtskilliga svårlösta frågor meningarna

med all sannolikhet komme att bryta sig mot varandra och att därigenom avsevärd

tidsutdräkt kunde vållas. Å andra sidan torde nu föreliggande fråga

kunna betecknas som jämförelsevis fristående från övriga spörsmål inom varumärkesrätten,

och genomförandet av en partiell reform sådan som den föreslagna

synes icke kunna på ett menligt sätt föregripa den allmänna revisionen. Vid

sådant förhållande och då den åsikten icke torde kunna jävas, att det nuvarande

tillståndet innebär ett allvarligt missförhållande, anser jag, att tillmötesgåendet

av det från näringslivets representanter uttalade önskemålet örn en

partiell reform, vilket kommit till uttryck jämväl i de avgivna yttrandena, icke

bör uppskjutas med tanke pa den förestående allmänna revisionen av varumärkeslagen.

Lika litet finner jag ett sådant uppskov motiverat av det i sig självt berättigade

kravet på en lagstiftning mot illojal konkurrens i allmänhet eller mot

illojal reklam. Obehörigt begagnande av annans namn eller varumärke, som

här avses, är givetvis en form av illojal konkurrens, men en speciallagstiftning

på området torde alltid komma att vara behövlig, och de frågor, som behandlas

i det nu ifrågasatta lagändringsförslaget, höra hemma under denna speciallagstiftning

och icke, som en handelskammare förmenat, under en lagstiftning mot

illojal konkurrens eller illojal reklam. Förberedelserna för en sådan lagstiftning

hava ännu icke så fortskridit, att ett förslag kunnat framläggas för

denna riksdag, men då det icke finnes något hinder att giva de nu avhandlade

frågorna en fristående lösning och de fördelar, som skulle vinnas genom den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

9

ifrågasatta lagändringen, måste betecknas såsom betydande, har jag ansett

mig böra förorda en sådan fristående lösning.

Svenska tidningsutgivareföreningen bar berört frågan örn sambandet mellan Samband

den nu ifrågasatta lagändringen och tryckfrihetsförordningen. ''frihetsvår

Den sakkunnige hade redan upptagit denna fråga till undersökning och där- ordningen.

örn yttrat: Tvekan kunde möjligen yppas, huruvida ej ett förbud i varumärkes- Den saklagen

mot begagnande av annans varumärke i annonser, priskuranter, cirkulär kunnige,

och annat affärstryck krävde motsvarande ändring i tryckfrihetsförordningen.

Så torde emellertid enligt den sakkunniges mening icke vara förhållandet. I

§ 1 mom. 1 tryckfrihetsförordningen uttalades visserligen, att ’ej må någon i

annan ordning eller i annat fall än denna lag stadgar kunna för tryckt skrifts

innehåll tilltalas eller straffas’. Men att härav skulle följa, att ett sådant

nyttjande av annans varumärke, som nyss angivits, kunde beivras, endast örn

ansvar därför funnes stadgat i tryckfrihetsförordningen, torde näppeligen böra

antagas. Vore så händelsen, skulle följdriktigt detsamma också gälla i fråga

örn ett begagnande av annans märke i en bruksanvisning eller annat meddelande

å en varan påklistrad tryckt etikett, något som tydligen skulle göra varumärkeslagens

ansvarsbestämmelser skäligen värdelösa; i praxis torde ej heller en

dylik rättstillämpning hava förekommit. Användande i tryck av ett varumärke

berörde icke den yttrandefrihet, som tryckfrihetsförordningen avsåge att värna.

Det torde alltså vara berättigat att i detta sammanhang principiellt bortse från

tryckfrihetsförordningen.

Jag anser den slutsats, till vilken den sakkunnige kommit, riktig. Vad sou Departestraffas

är icke publiceringen av det tryck, vari annans varubeteckning före-montschefenkommer,

lika litet som användandet i och för sig av sådan varubeteckning utan

användandet av beteckningen eller det tryck, där den förekommer, i näringsverksamhet

för kännetecknande av egna varor, d. v. s. ett användande på sådant

sätt, att eventuella kunder kunna bibringas den uppfattningen, att de saluförda

varorna härstamma från visst annat företag eller äro av dess välkända

kvalitet. Förhållandet är analogt med det fall, att ett bedrägeribrott begås

med tillhjälp av en tidningsannons, och det har icke förekommit tvekan örn att

detta kan straffas utan åberopande av tryckfrihetsförordningen. Som den

sakkunnige anmärkt, har det ej heller satts i fråga, att straff utan åberopande

av tryckfrihetsförordningen kan ådömas för sådant begagnande av annans

tryckta varumärke, som bestar i påklistrande å varan av bruksanvisning eller

tryckt etikett, däri varumärket förekommer. Farhågor i den av tidningsutgivareföreningen

antydda riktningen synas således vara ogrundade och böra icke

utgöra hinder för den ifrågasatta lagändringen.

Den sakkunnige har ifrågasatt, örn man ej i visst hänseende drivit sitt krav iT-isg begå,

varumärkesskyddets utvidgande längre än vederbort. Han anför i detta gräfning

hänseende: I en del uttalanden syntes man vilja påyrka förbud mot allt begag-”gfogZfrenande

av annans varumärke saväl å varor och deras emballage som i annonser, formen.

prospekt o. d., även där märket begagnades endast för anställande av jämförelse kunni*#"

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Yttranden.

mellan egna oell annans varor; av naturliga skäl förekomme detta sistnämnda

mestadels blott i fråga örn ordmärken, ej beträffande figurmärken. Att förbjuda

varje sådan jämförelse torde icke vara tillrådligt. Väl torde detta vara

motiverat för det fall, att vid jämförelsen lämnades en eller annan oriktig uppgift

till förmån för den egna varan eller till förringande av annans. Men då

vore det den osannfärdiga reklam eller det nedsättande av annans näring, som

läge häri, oell ej själva användandet av varumärket, som borde straffas. Stadganden

av förstnämnda innebörd hörde därför, i den mån ej allmänna strafflagen

kunde tänkas tillämplig, hemma i en lagstiftning mot illojal konkurrens

och borde således tagas under omprövning i samband med frågan örn genomförande

hos oss av mera omfattande lagbestämmelser i sagda ämne än de nu

gällande. Ett generellt förbud även mot anställande av en fullt sanningsenlig

jämförelse — låt vara att annans märke därvid komme till användning för betecknande

av hans varor — skulle, syntes det, lägga alltför tyngande band på

konkurrensen och ej verka till fromma för den köpande allmänheten. Det borde

därför i varumärkeslagen förbjudas en näringsidkare allenast att begagna annans

varumärke såsom kännetecken för sina egna varor, d. v. s. för att, såsom

1 § varumärkeslagen uttryckte det, i den allmänna handeln skilja sina varor

från andras. Härmed vore dock ingalunda sagt, att icke även vid en sanningsenlig

jämförelse kunde inträffa, att annans varumärke begagnades på ett sätt,

som borde falla under varumärkeslagen, t. ex. örn märket funnes så återgivet i

en annons, att det åtminstone vid en icke särskilt omsorgsfull granskning lätt

fattades såsom åsyftande ej märkesinnehavarens utan annonsörens varor.

Sveriges köpmannaförbund har däremot i sitt yttrande hemställt, att det

måtte stadgas förbud jämväl mot användande av annans varumärke för anställande

av jämförelse mellan egen och annans vara, och har därvid anfört som

skäl, att ett medgivande av sådan jämförelse kunde komma att i ej ringa mån

minska lagens effektivitet, att syftet med en sådan jämförelse icke kunde vara

annat än att antingen söka förringa annans vara eller varumärke eller att försöka

bibringa allmänheten den uppfattningen, att den egna varan vore av märkesinnehavarens

välkända kvalitet, att det vore ytterst svårt att bevisa, i vad

mån sistnämnda förfarande folie under lagen, samt att det i praktiken förekomme

ytterst få fall, då en jämförelse kunde vara påkallad med möjlighet att

genomföras under fullt lojala former.

Stockholms handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Skånes

handelskammare samt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län

hava berört samma fråga men nöjt sig med att, under åberopande av det missbruk,

som kunde äga rum utan att falla under varumärkeslagen, framhålla

önskvärdheten av ett snart genomförande av utsträckt lagstiftning mot illojal

konkurrens. Skånes handelskammare och handelskammaren för Örebro och

Västmanlands län hava därvid uttalat sig mot ett generellt förbud mot användande

av annans varumärke.

Kommerskollegium, som omnämner dessa yttranden, har, enligt vad förut

nämnts, anslutit sig till yrkandet örn skyndsamt framläggande av förslag till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Sid.

11

lag mot illojal konkurrens men icke haft något att erinra mot det framlagda

lagutkastet.

Jag anser lika med den sakkunnige, att ett generellt förbud mot användan- Departede

av annans varumärke, som omfattade också en fullt sanningsenlig järn- “entschefen.

förelse, skulle lägga alltför tyngande band på konkurrensen och ej verka till

fromma för den köpande allmänheten, och jag kan ej finna, att detta omdöme

jävats av vad Sveriges köpmannaförbund anfört. Fall torde ej saknas, då en

jämförelse i sig själv kan hava fog för sig och kan genomföras under fullt

lojala former. Örn man ställer sig på denna ståndpunkt, torde stadganden,

avsedda att träffa en vid jämförelsen lämnad oriktig uppgift, höra hemma i en

lagstiftning mot illojal konkurrens och icke böra upptagas i varumärkeslagen.

Ett önskemål om varumärkesskyddets utsträckning i ett annat avseende härjFörkortning

framställts av handelskammaren i Gävle, som funnit det föreslagna varumärkesskyddet

vara för snävt, enär det ej förbjöde missbruk av firma eller varumörke,

som toge sig uttryck i begagnande av vedertagna förkortningar av firmanamn

eller i kända figurmärkens översättande i ordmärken.

Kommerskollegium har funnit vad sålunda anförts, särskilt i fråga örn ''översättning’

av varumärke, värt beaktande men dock ifrågasatt, huruvida det nu

föreliggande lagutkastet lämpligen borde kompletteras med stadgande av den

utav handelskammaren föreslagna innebörden.

Enligt min mening berör handelskammarens förslag frågor, vilka falla utom

ramen för den nu ifrågasatta partiella reformen av varumärkeslagen och böra

prövas först i samband med den kommande allmänna revisionen därav.

knnnige.

Sorn speciell motivering till utkastet har den sakkunnige anfört: Speciell

Nuvarande sista stycket i 1 § kunde uppenbarligen icke kvarstå oförändrat, motivering.

och då vad där sades sedermera i utvidgad form komme till indirekt uttryck Den aak''

i den nya 12 §, hade nämnda stycke i 1 § funnits böra helt utgå.

I 12 § första stycket enligt dess nya avfattning hade uttalats, att gärningen

för att vara straffbar skulle hava begåtts i utövning av näringsverksamhet,

varjämte den nu gällande begränsningen till varor, ''vilka till salu hållas’,

uteslutits och med saluförande likställts annat tillhandahållande av varor. Härav

följde, att enligt utkastet varorna även kunde vara avsedda exempelvis till

uthyrning. Med apparater för rengöring, golvboning och andra ändamål förekomme

detta ej sällan, och giltig anledning torde saknas att icke göra lagen

tillämplig i dylika fall. Utkastet överensstämde härutinnan med den tyska

varumärkeslagen, sådan denna torde vara att tolka.

Vidare hade jämväl införsel hit till riket av olagligen märkta varor ansetts

böra beläggas med ansvar. Motsvarigheter härtill återfunnes i viss mån i förordningen

angående patent och lagen örn skydd för vissa mönster och modeller

samt även i främmande lagstiftning på varumärkesrättens område. Möjligheten

att ingripa redan på detta tidigare stadium — innan varorna ännu kommit

ut i allmänna marknaden — kunde vara av ej ringa betydelse.

''Anslag'' eller ''skylt'', som omnämndes i den föreslagna lagtexten, behövde

icke vara anbragt omedelbart intill varorna eller i deras närhet utan kunde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Departe
mentschefen.

också förekomma utanpå affärslokalen, å allmänna anslagstavlor etc. Vid sidan

av ''anslag’ och ''skylt’ upptoge utkastet ''därmed jämförlig anordning’,

och avsåges härvid varumärkes användande t. ex. å en af färsvagn. Med ''annons’

menades icke endast tidningsannonser utan jämväl annonser å husväggar,

i spårvagnar o. s. v. Under uttrycket ''annan affärshandling’ folie bland

annat kostnadsförslag och affärsbrev. Muntliga meddelanden kunde däremot

enligt utkastet aldrig konstituera intrång i rätt till varumärke; att sträcka

varumärkesskyddet så långt hade icke ansetts böra ifrågakomma.

Även i fall, då det använda märket ej stöde i direkt förbindelse med en vara,

gällde, för att märkesintrång skulle vara för handen, alltid såsom förutsätta

ning, att märket hänförde sig till varan på ett sådant sätt, att det framstode

som en beteckning för denna. När så vore händelsen, torde icke möta alltför

stora svårigheter att avgöra. Hade två fått samma märke registrerat för olika

varuslag, hade envar av dem rätt att begagna märket, dock ej så att det framstode

såsom hänförligt till det slag av varor, för vilket den andre vunnit registrering.

Att utsträcka den i tredje stycket av 12 § angivna påföljd att gälla även för

fall, då varumärke obehörigen använts i annons, cirkulär, prospekt, priskurant,

bruksanvisning eller annan affärshandling, torde möta betänkligheter och

ej vara av det praktiska behovet påkallat.

Tydligen borde det nyinförda skyddet komma jämväl äldre varumärke. till

del, såvitt anginge dylikt märkes användande efter den nya lagens ikraftträdande.

Örn, såsom föreslagits, denna förklarades skola träda i kraft först med

1931 års ingång, torde några särskilda övergångsbestämmelser, avsedda att

bereda affärsvärlden tillfälle att anpassa sig efter de ändrade förhållandena,

icke erfordras. Den tid, som, under förutsättning att förslag i ämnet framlades

för 1930 års riksdag och vunne dess bifall, komme att förflyta mellan lagens

utfärdande och ikraftträdande, syntes härutinnan vara till fyllest.

Till vad den sakkunnige sålunda anfört har jag intet att erinra utöver vad

som föranledes av ett pär anmärkningar, som framställts i vissa i ärendet avgivna

yttranden.

Så har Svenska föreningen för industriellt rättsskydd beträffande den föreslagna

texten till 12 § första stycket anmärkt, att saluhållande, införsel och

tillhandahållande av vara, varå ett märke anbragts, icke utgjorde något ''användande’

i vanlig mening av det å varan anbragta märket samt att den

konstlade utvidgning av begreppet ''användning’, som sålunda vidtagits, syntes

mindre lämplig och syntes göra lagtexten mera invecklad än erforderligt

vore.

I anledning av vad sålunda erinrats har jag i formellt hänseende låtit omarbeta

stadgandet.

Skånes handelskammare har anmärkt mot att bestämmelsen i 12 § tredje

stycket örn utplåning av obehörigen anbragta märken eller förstöring av obehörigen

märkta föremål ej utsträckts att gälla för cirkulär, prospekt och andra

affärshandlingar, även om dessa fortfarande vore i den sakfälldes besittning.

Kommerskollegium har tillstyrkt ändring i det av handelskammaren angivna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

13

syftet, då kollegium ej kunnat finna, att bärande skäl anförts för att behandla

nämnda affärshandlingar annorlunda än t. ex. pappersemballage.

Då avgörande betänkligheter icke synts mig böra möta mot att låta tredje

stycket helt ansluta sig till första stycket, har stadgandet i fråga ändrats i

överensstämmelse därmed.»

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad sålunda anförts omarbetat

förslag till lag angående ändring i 1 och 12 §§ lagen den 5 juli 1884

(nr 29) om skydd för varumärken, vilket förslag är av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 215.

I v I Bilaga.

Förslag’

till

Lag

angående ändring i 1 och 12 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29) örn skydd

för varumärken.

Härigenom förordnas, dels att 1 § sista stycket lagen den 5 juli 1884 örn

skydd för varumärken skall upphöra att gälla, dels att 12 § samma lag, vilken

paragraf senast ändrats genom lagen den 15 mars 1918 (nr 136), skall i nedan

intagna delar hava följande ändrade lydelse:

12 §.

Den, som i utövning av näringsverksamhet

å varor, vilka han saluför eller eljest tillhandahåller, eller å kärl eller omslag

(emballage), i vilka de förvaras, obehörigen sätter annans namn eller

firma eller namnet på annans fasta egendom eller varumärke, som han vet

vara för annans räkning registrerat; eller

för kännetecknande av sina varor obehörigen brukar sådan beteckning å anslag,

skylt eller därmed jämförlig anordning eller i annons, cirkulär, prospekt,

priskurant, bruksanvisning eller annan affärshandling; eller

inför till riket, saluför eller eljest tillhandahåller varor, vilka honom veterligen

blivit obehörigen märkta;

straffes med böter från och med tjugu till och med tvåtusen kronor eller,

örn synnerlig skada kommit av gärningen eller denna eljest är förenad med

särdeles försvårande omständigheter, med fängelse från och med en månad

till och med två år; ersätte ock all skada.

I fråga —--av föreningen.

På den sakfälldes bekostnad skola de obeliörigen använda namnen eller märkena

utplånas eller, örn utplåningen ej kan ske annorledes, de märkta föremålen

förstöras, såvida de fortfarande äro i den sakfälldes besittning eller han eljest

förfogar över dem.

Förbrytelse, som---åtal angivits.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

15

Bil. Utkast.

Utkast

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den »juli 1884 (nr 29) om skydd

för varumärken.

Härigenom förordnas,

dels att 1 § sista stycket i lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken

skall utgå,

och dels att 12 § i samma lag, vilken paragraf senast ändrats genom lagen

den 15 mars 1918 (nr 136), skall i nedan angivna delar hava följande nya

lydelse:

12 §.

Den, som i utövning av näringsverksamhet såsom kännetecken för sina varor

obehörigen använder annans namn eller firma eller namnet på annans fasta

egendom eller varumärke, som han vet vara för annans räkning registrerat,

straffes med böter från och med tjugu till och med tvåtusen kronor eller, om

synnerlig skada kommit av gärningen eller denna eljest är förenad med särdeles

försvårande omständigheter, med fängelse från och med en månad till

och med två år; ersätte ock all skada. Med användande av namn eller annan

ovan omförmäld beteckning avses här dess anbringande å varor eller å kärl

eller omslag (emballage), vari de förvaras, ävensom införsel till riket, saluförande

eller annat tillhandahållande av obehörigen märkta varor så ock beteckningens

brakande å anslag, skylt eller därmed jämförlig anordning eller

i annons, cirkulär, prospekt, priskurant, bruksanvisning eller annan affärshandling.

För införsel, saluförande eller annat tillhandahållande av obehörigen

märkta varor må icke någon sakfällas, utan så är, att han handlat med

vetskap om varornas obehöriga märkning.

I fråga]-----av föreningen.

Dömes någon för obehörigt användande å varor eller deras emballage eller å

anslag, skylt eller därmed jämförlig anordning av annan tillkommande beteckning,

skall denna på den sakfälldes bekostnad utplånas eller, örn utplåningen

ej kan ske annorledes, de märkta föremålen förstöras, såvida de fortfarande

äro i den sakfälldes besittning eller han eljest förfogar över dem.

Förbrytelse, som----— åtal angivits.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr Slö.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17. margi

1930.

N ärvarande:

justita eråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

kallet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 7 mars 1930, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i 1 och 12 §§ lagen den 5 juli 188å

(nr 29) om skydd för varumärken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Emil Sandström.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler, att lagrådet

i utlåtande den 17 mars 1930 lämnat utan anmärkning det till lagrådet

den 7 mars 1930 remitterade förslaget till lag angående ändring i 1 och 12 §§

lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken.

Under förmälan, att i lagförslaget vidtagits ett par smärre redaktionella

jämkningar, hemställer föredraganden, att förslaget måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKe

gen ten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami.

180 käft. (Nr 215.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:183 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i 1 och 12 §§ lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärk a1 i texten
  2. 1LU 1930:24 Första lagutskottets utlåtande Nr 24 s. 1 i texten