Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet

1930-03-19 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:218, Med förslag till lag om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

1

Nr 21N.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

begränsning av rätten att avverka skog å intecknad

fastighet; given Stockholms slott den 19 mars 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om begränsning av rätten att avverka skog

å intecknad fastighet.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GOSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1030.

1 sami.

183 käft. (Nr 218-)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Förslag

till

Lag

om begränsning av rätten att avverka skog ä intecknad fastighet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Varder i fall, då hypoteksförening meddelar lån mot inteckning i fastighet

med växande skog, mellan fastighetens ägare och föreningen överenskommelse

träffad, att viss inskränkning skall gälla i rätten att avverka skogen, må skogsvårdsstyrelsen,

där de härutinnan överenskomna bestämmelserna ej äro stridande

mot grunderna för god skogsvård, på begäran av föreningen meddela

föreskrift, att bestämmelserna skola med den verkan, som i denna lag sägs.

lända till efterrättelse.

Har lånet infriats eller häftar fastigheten eljest ej längre därför eller har föreningen

förklarat sig icke vidare påfordra föreskriftens tillämpning, ändå att

fastigheten alltjämt svarar för lånet, upphöre föreskriften att gälla. Örn förhållande,

på grund varav föreskriften upphör att gälla, underrätte föreningen

ofördröjligen skogsvårdsstyrelsen.

2 §.

De i avseende å avverkningen fastställda bestämmelserna gälle mot envar.

Innehar någon vid tiden för föreskriftens meddelande rätt att å fastigheten avverka

skog, och har han icke samtyckt till bestämmelserna, vare han dock icke

bunden av föreskriften, i den mån hans rätt därav beröres.

3 §.

Örn ansvar för överträdelse av skogsvårdsstyrelsens föreskrift och om fullföljd

av talan mot dess beslut gälle vad i 6 och 7 kapitlen skogsvårdslagen

är stadgat beträffande ansvar för avverkning i strid mot föreskrift, som meddelats

enligt nämnda lag, och rörande fullföljd av talan mot beslut örn dylik

föreskrift, dock skall behållning, uppkommen genom försäljning av förbrutet

virke, och utdömd ersättning för virke, som undgått beslag, i första hand användas

till lånets täckande.

Vad nu sagts örn redovisning av sådan behållning och ersättning skall gälla,

ändå att överträdelsen innefattar jämväl förseelse mot skogsvårdslagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

3

4 §.

Uppsikt över meddelad föreskrifts efterlevnad utövas av skogsvårdsstyrelsen

efter grunder samt på villkor i avseende å ersättning och annat, som med hypoteksföreningen

överenskommas.

5 §.

Med ägare av fastighet skall likställas innehavare av fideikommiss.

6 §.

Denna lag äger tillämpning allenast beträffande skog, som enligt skogsvårdslagen

står under skogsvårdsstyrelses uppsikt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 218.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»Chefen för jordbruksdepartementet har förut denna dag anmält förslag rörande

utvidgning av den fasta primära jordbrukskrediten. Förslaget ansluter

sig till ett av särskilda inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga

den 27 december 1929 avgivet betänkande angående primär jordbruks- och

skogskredit (statens offentliga utredningar 1929: 36).

Ett av de sakkunnigas huvudförslag avser införande av en ordnad primär

kredit å växande skog. Ehuru å rot stående träd enligt lag äro tillbehör till

den egendom, varå de växa, och alltså omfattas av de i egendomen beviljade

inteckningarna, har vid lämnande av primär kredit hänsyn icke ansetts kunna

tagas till skogens värde. Att den växande skogen sålunda icke hänförts till

sådan förstklassig säkerhet, som måste ligga till grund för primärkredit, har

helt naturligt sin främsta orsak däri att skogens värde kunnat under lånetiden

avsevärt nedgå genom avverkningar, mot vilka kreditgivaren icke haft

i sin makt att effektivt skydda sig.

De sakkunnigas förslag härutinnan går ut på att bereda skogsvärdet sådan

stadga, att det kan göras till underlag för primärbelåning utan äventyrande

av kreditens karaktär, samt att i övrigt giva den primära skogskrediten den

gestaltning, som belåningsobjektets speciella art ansetts betinga. I det senare

hänseendet hava de sakkunniga framhållit vikten av att för skogsbruket

med dess på lång sikt ställda produktion lämna tillgång till en långtidig,

ouppsägbar och alltså av konjunkturväxlingar i görligaste mån oberoende

kredit. Våra vanliga bankers och därmed jämförliga kreditanstalters fordran

på likviditet hindrade dem att inordna dylik kredit i sin rörelse; och då

därtill komme att kreditföremålets natur förutsatte vissa för dess belåning

avpassade anordningar, ansåges det nödvändigt att förlägga nu ifrågavarande

kredit till en därpå särskilt inriktad kreditanstalt. För närvarande vore

lanthypoteksinstitutionen — Sveriges allmänna hypoteksbank och de med

denna samhörande hypoteksföreningarna — den enda kreditanstalt, som kun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

5

de lämna långtidiga lån mot säkerhet av inteckning i jordegendom å landet.

Med förkastande av tanken att för ändamålet inrätta en särskild kreditanstalt

hava de sakkunniga ansett frågan lyckligast löst med att skogskrediten fogas

in i den redan organiserade primära jordbrukskredit, som utövas av hypoteksinsti

tutio nen.

Beträffande belåningsobjektets omfattning hava de sakkunniga ansett mest

rationellt att göra det möjligt att till grund för krediten lägga hela produktionsenheten

eller med andra ord skogsmarken med all därå växande skog.

För att skogen må kunna jämställas med det, som hittills kunnat tjäna som

underlag för primärkredit, har det ansetts nödigt i viss mån reglera skogens

nyttjande till förekommande av avverkning, som äventyrar skogens värde som

pant. För ändamålet hava de sakkunniga föreslagit den anordningen, att den

lånsökande skogsägaren förbinder sig att under viss tid — ej kortare än inlin

dess lånet nedgått till det belopp, som kunnat beviljas även utan skogens

belåning ■—• iakttaga de bestämmelser rörande skogens avverkning, vilka i

det särskilda fallet finnas behövliga, samt att de medgivna bestämmelsernas

giltighet befästes genom ett förfarande av offentlig myndighet. Härutinnan

hava de sakkunniga föreslagit, att, därest bestämmelserna äro förenliga med

god skogsvård, föreskrift av myndigheten meddelas därom att bestämmelserna

skola lända till efterrättelse. Föreskriften skulle gälla även mot ny

ägare. Meddelande av föreskrift och övervakande av densamma hava synts

de sakkunniga böra ankomma på skogsvårdsstyrelserna, vilka handhava uppsikten

över de enskilda skogarnas skötsel och redan utöva en verksamhet av

den art, som skulle erfordras för upprätthållandet av nu ifrågavarande föreskrift.

Skogsvårdsstyrelserna vore därtill lämpade jämväl med hänsyn lill

det allmänna intresse ur skoglig synpunkt, den nu ifrågasatta regleringen av

skogshushållningen skulle representera, helst regleringen innebure en vidare

fullföljd av de strävanden, som kommit till uttryck i skogsvårdslagen. För

erhållande av ett effektivt och snabbt verkande medel mot överträdelse av

meddelad föreskrift har denna ansetts böra i avseende å regler för beslag,

ansvar m. m. jämställas med föreskrift, som lämnats enligt skogsvårdslagen,

endast med den avvikelsen att behållning, uppkommen genom försäljning av

förbrutet virke, och utdömd ersättning för virke, som undgått beslag, ansetts

i första hand böra ställas till förfogande för lånets täckande. För uppsikt

över föreskrifts efterlevnad skulle skogsvårdsstyrelsen äga av föreningen utbekomma

ersättning efter grunder, som av styrelsen fastställdes.

Erforderliga lagbestämmelser för regleringen av skogshushållningen å belånade

egendomar enligt nu angivna riktlinjer hava av de sakkunniga upprättats

och sammanfattats i ett förslag till lag arn begränsning för visst fall i

avverkning av skog i samband med belåning, vilket förslag torde få såsom bilaga

A fogas vid detta protokoll.

över de sakkunnigas betänkande och förslag hava yttranden avgivits av

statskontoret, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, bank- och fondinspektionen,

riksbanksfullmäktige, riksgäldsfullmäktige, styrelserna för Sveriges allmänna

hypoteksbank och för samtliga lanthypoteksföreningarna, hushållningssällska
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

pens förvaltningsutskott, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund efter

hörande av samtliga skogsvårdsstyrelser, svenska bankföreningen, svenska fondhandlareföreningen

och Sveriges skogsägareförbund; och får jag beträffande

innehållet i yttrandena över lagförslaget, vilka i allmänhet gå i tillstyrkande

riktning, hänvisa till den redogörelse, som chefen för jordbruksdepartementet

därom förut denna dag lämnat.»

Efter redogörelse för lagförslaget anför departementschefen vidare:

»Såsom de sakkunniga framhållit, är det nödvändigt att skogshushållningen,

örn skogen skall tjäna till underlag för den fasta primärkrediten, blir så reglerad

att skogens värde vid varje tidpunkt utgör erforderlig säkerhet för länet.

Att nödig trygghet för upprätthållandet av en dylik skogshushållning icke

erhålles med anlitande av nu tillgängliga civila rättsmedel eller enbart genom

de för närvarande gällande, i det allmännas intresse givna reglerna om skötseln

av de enskilda skogarna, torde vara uppenbart.

Vid övervägande av vilka åtgärder böra vidtagas för befästande av en god

skogshushållning måste stor vikt läggas vid att snabb kännedom örn överavverkning

erhålles och möjlighet beredes att skyndsamt och utan omgång kunna

förhindra dess fortsättande. Främst ur dessa synpunkter hava de sakkunniga

funnit medverkan av skogsvårdsstyrelserna nödvändig. I det allmännas intresse

har strävats efter att i möjligaste mån bringa skogarna under uthålligt

bruk. Dithän syftar även skogsvårdslagens bestämmelser om yngre skog, men

det har icke ansetts lämpligt att helt ut fullfölja denna linje och att söka beträffande

skogsbruket i dess helhet ernå dylik skogsskötsel genom en allmängiltig

begränsning i den enskilda dispositionsrätten. Den skogsägare åter,

som vill använda sin skog som pant, bör rimligen kunna finna sig i någon

inskränkning av sin handlingsfrihet. I avseende å skogar, varom nu är fråga,

både kan och bör kravet på uthålligt bruk upprätthållas.

De sakkunniga hava byggt på den gemenskap, som sålunda föreligger mellan

det allmännas intresse och kreditens krav. Den av dem föreslagna anordningen

innebär i stort sett, kan man säga, en utsträckning av skogsvårdslagens

räckvidd; skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och de medel, varmed

dessa utrustats för den allmänna tillsynen över de enskilda skogarna, skulle

ställas till förfogande för upprätthållande av de vidare, hela skogsbruket

omfattande krav, som i belåningsfallen bliva erforderliga. För skogsägaren

skulle ställningen bliva närmast jämförlig med den, då avverkningsförbud

enligt skogsvårdslagen meddelats och avverkning därefter bedrives efter tillstånd

av skogsvårdsstyrelsen samt på sätt och i den omfattning i tillståndet

angives, med den skillnaden allenast att i nu förevarande fall anordningen

grundas å frivillig överenskommelse och att skogsägaren på förhand vet hur

och i vilken omfattning han får bedriva avverkningarna.

Emot den föreslagna formen för frågans lösning, som bereder betydande

praktiska fördelar, synas hinder ur allmän och principiell synpunkt icke föreligga.

För skogsvärdets säkrande torde under alla förhållanden krävas medverkan

i en eller annan form av myndighet, och ingen sådan är därtill bättre

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

7

skickad än skogsvårdsstyrelsen, med vars verksamhet den nu ifrågasatta uppgiften

i det mesta sammanfaller. Att bereda skogsbruket tillgång till den

fasta primärkrediten är obestridligen ett allmänintresse och ett sådant, som

dessutom är nära knutet till strävandena för skogsvårdens höjande — framför

allt på det sätt frågan nu föreslagits löst, då ju kreditens beviljande

skulle göras beroende av att skogen ställes under uthålligt bruk. Det har

uttryckts farhåga för att skogsvårdsstyrelsens nu ifrågasatta befattning

skulle kunna ogynnsamt påverka dess samarbete med skogsägarna. Den nya

uppgiften är emellertid ensartad med skogsvårdsstyrelsernas övriga tillsynsverksamhet,

och man har anledning hoppas, att även denna skall kunna bedrivas

under de former, som hittills och i växande grad tillvunnit sig förståelse

från skogsägarnas sida.

Det torde för övrigt vara svårt att utan över hövan betungande kostnader

och andra olägenheter nå en lösning på annan väg. En sådan har föreslagits

av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som ansett föreskrift örn

avverkningen lämpligen böra efter skogsvårdsstyrelsens hörande meddelas av

vederbörande domstol. Denna skulle då även besluta örn föreskrifts hävande

och om jämkningar däri samt gång efter annan, likaledes efter skogsvårdsstyrelsens

hörande, hava att besluta om tillstånd till tillfällig avvikelse från

meddelad föreskrift. Denna väg kan jag icke förorda. En kredit, förenad

med så mycken omgång och tidsspillan, skulle säkerligen icke i nämnvärd

grad komma till användning. Likaså skulle helt visst de med primärkrediten

åsyftade fördelarna på grund av extra kostnader bliva tämligen illusoriska,

därest, såsom centralrådet föreslagit, övervakningen skulle ombesörjas av

hypoteksinstitutionen genom särskild för ändamålet anställd personal.

Att bygga på skogsvårdsstyrelsernas medverkan synes mig således naturligt

och riktigt. Jag ansluter mig därför i princip till sakkunnigförslaget. I avseende

å detaljerna har jag emellertid på vissa punkter låtit omarbeta förslaget.

För nödig publicitet av föreskrift, som av skogsvårdsstyrelse meddelas enligt

skogsvårdslagen, hava särskilda åtgärder icke ansetts erforderliga, utan halden

i saken intresserade att hänvända sig till styrelsen för vinnande av upplysning

härutinnan. Då den nu i lagförslaget avsedda föreskriften i övrigt

jämställts med sådan, som meddelats enligt skogsvårdslagen, och anledning ej

heller synes föreligga att i förevarande hänseende göra åtskillnad mellan föreskrift

enligt den ena eller andra lagen, har den föreslagna bestämmelsen örn

anteckning i inteckningsprotokollet och i intecknings- eller fastighetsboken angående

meddelad föreskrift ansetts kunna utgå.

Bestämmelsen att skogsvårdsstyrelsen äger medgiva avvikelse från meddelad

föreskrift har såsom självfallen uteslutits.

Har hypoteksföreningen förklarat sig icke vidare påfordra tillämpning avmeddelad

föreskrift eller häftar fastigheten ej längre för länet, synes det leda

till ett obilligt resultat, örn därefter skeende avverkning skulle medföra ansvar

enbart på den grund att fastighetens ägare uraktlåtit begära hävande av föreskriften.

Med hänsyn härtill bör i dessa fall föreskriften utan vidare upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

höra att gälla. För ordningens skull lärer emellertid föreningen böra underrätta

skogsvårdsstyTelsen om förhållandet. I enlighet härmed har ändring

vidtagits i sakkunnigförslaget.

I fråga örn effektiviteten av det skydd, som enligt förslaget skulle beredas

kreditgivaren, har från några håll ifrågasatts, att ansvar för överavverkning

borde ådömas i anslutning till strafflagens regler om förskingring av pant.

Med sin tankegång att forma förfarandet som en utsträckning av skogsvårdslagen,

hava de sakkunniga icke behandlat förseelsen såsom ett enskilt avtalsbrott

utan som överträdelse av myndighets föreskrift, varvid å andra sidan

ansvars inträdande gjorts oberoende av örn skada uppkommit för kreditgivaren

eller ej. Ehuru onekligen i handlingen kan ligga ett förskingringsmoment,

synes icke erforderligt att behandla överträdelse efter den ifrågasatta strängare

måttstocken. Tyngdpunkten i skyddet för kreditgivaren torde ligga i kontrollen

och möjligheten att kunna snabbt förhindra överavverkning.

Emot bestämmelsen att genom försäljning uppkommen behållning av förbrutet

virke och att ersättning för virke, som undgått beslag, skall i första

rummet användas till lånets täckande, har jag intet att erinra. Det skulle

onekligen vara mindre förenligt med förfarandets syfte att låta det lösgjorda

och omhändertagna pantvärdet frångå kreditgivaren. Visserligen blir, såsom

i ett yttrande påpekats, ansvarspåföljden såsom återhållande moment mindre

stark än enligt skogsvårdslagen, men anordningen med en hela skogshushållningen

omfattande föreskrift och ökad kontroll måste dock i sin

helhet sägas innebära ett kraftigare skydd än det skogsvårdslagen kan

lämna.

För reglerande av ansvarsfrågan i det fall, att avverkning innefattar förseelse

såväl enligt den nu föreslagna lagen som enligt skogsvårdslagen, synes

särskild bestämmelse ej erforderlig i annat hänseende än så vitt angår redovisning

av behållning, uppkommen genom försäljning av förbrutet virke, och av

utdömd ersättning för virke, som undgått beslag. Dessa medel böra uppenbarligen,

såsom de sakkunniga åsyftat, även i nu omnämnda fall i första

hand användas till lånets täckande. I överensstämmelse härmed har ifrågavarande

bestämmelse omarbetats.

I lagen synes böra uttryckligen utsägas, att uppsikt över meddelad föreskrifts

efterlevnad skall utövas av skogsvårdsstyreisen. Enligt de sakkunniga

skulle denna uppsikt väsentligen bliva fullgjord redan i och med den

verksamhet, som i allmänhet ägnas åt tillsynen över de enskilda skogarna.

Men det har dock tänkts att därutöver skulle tillkomma viss inspektion av

belånade skogar. I vad mån särskild uppmärksamhet måste ägnas åt dessa skogar

torde bero av förhållandena i de olika fallen. Givetvis kan det emellertid ej

komma i fråga att nödga skogsvårdsstyrelsen att på eget ansvar bedöma omfattningen

av den i belåningsfallen erforderliga extra övervakningen, utan

torde frågan lämpligen böra ordnas genom överenskommelse med kreditgivaren,

exempelvis därom att varje år skall i samband med utstämpling för nästa

års utdrivning ske en ungefärlig uppskattning av de under året verkställda

avverkningarna. Skogsvårdsstyrelsen bör ock vara berättigad uppställa dc

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

9

villkor, styrelsen finner nödiga för underlättande av uppsiktens handhavande,

t. ex. att avverkning till avsalu ej får ske annat än efter utstämpling genom

styrelsens försorg. Även vissa andra frågor synas lämpligast ordnade

på överenskommelsens väg, såsom i fråga örn ersättning åt skogsvårdsstyrelsen

eller angående meddelande till hypoteksföreningen örn uppdagad överavverkning

m. m. Mest praktiskt torde vara, att alla dessa frågor regleras

genom en generell överenskommelse, gällande för alla belåningsfall, där

ej avvikelse därifrån uttryckligen å endera sidan påkallas. I överensstämmelse

med de nu anförda synpunkterna har förslaget i denna del omarbetats.

I övrigt har jag intet att i sak erinra mot lagförslaget. Sålunda synes det

mig bland annat riktigt, att förfarandet ej göres allmänt tillgängligt utan begränsas

till den fasta primärkrediten. Likaså torde det ej vara lämpligt eller

påkallat att nu anordna ett särskilt förfarande i avseende å skogar, vilka ej

stå under skogsvårdsstyrelses uppsikt.

I formellt hänseende hava vissa jämkningar i sakkunnigförslaget vidtagits,

däribland i lagens rubrik.»

Föredraganden uppläser härefter det sålunda överarbetade förslaget till

lag om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande

över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag ur protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Varder i fall, då hypoteksförening meddelar lån mot inteckning i fastighet

med växande skog, mellan fastighetens ägare och föreningen överenskommelse

träffad, att viss inskränkning skall gälla i rätten att avverka skogen, må skogsvårdsstyrelsen,

där de härutinnan överenskomna bestämmelserna ej äro stridande

mot grunderna för god skogsvård, på begäran av föreningen meddela

föreskrift, att bestämmelserna skola med den verkan, som i denna lag sägs,

lända till efterrättelse.

Har lånet infriats eller häftar fastigheten eljest ej längre därför eller har föreningen

förklarat sig icke vidare påfordra föreskriftens tillämpning, ändå att

fastigheten alltjämt svarar för lånet, upphöre föreskriften att gälla. Om förhållande,

som föranleder föreskriftens upphörande, underrätte föreningen ofördröjligen

skogsvårdsstyrelsen.

2 §•

De i avseende å avverkningen föreskrivna bestämmelserna gälle mot envar.

Innehar någon vid tiden för föreskriftens meddelande rätt att å fastigheten avverka

skog, och har han icke samtyckt till bestämmelserna, vare han dock icke

bunden av föreskriften, i den mån hans rätt därav bero res.

3 §.

Örn ansvar för överträdelse av skogsvårdsstyrelsens föreskrift och örn fullföljd

av talan mot dess beslut gälle vad i 6 och 7 kapitlen skogsvärdslagen

är stadgat beträffande ansvar för avverkning i strid mot föreskrift, som meddelats

enligt nämnda lag, och rörande fullföljd av talan mot beslut om dylik

föreskrift, dock skall behållning, uppkommen genom försäljning av förbrutet

virke, och utdömd ersättning för virke, som undgått beslag, i första hand användas

till lånets täckande.

Vad nu sagts örn redovisning av sådan behållning och ersättning skall gälla,

ändå att överträdelsen innefattar jämväl förseelse mot skogsvårdslagen.

4 §■

Uppsikt över meddelad föreskrifts efterlevnad utövas av skogsvårdsstyrelsen

efter grunder samt på villkor i avseende å ersättning och annat, som med hypoteksföreningen

överenskommas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

11

5 §•

Med ägare av fastighet skall likställas innehavare av fideikommiss.

6 §.

Denna lag äger tillämpning allenast beträffande skog, som står under skogsrå

rdsstyrelses uppsikt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ris proposition nr 218

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om begränsning för visst fäll i av»erkning av skog i samband nied

belåning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har ägare av fastighet med växande skog i och för dess belåning hos stadfäst

hypoteksförening medgivit, att vissa bestämmelser till begränsande av

skogens avverkning skola under angiven tid iakttagas, åge skogsvårdsstyrelsen,

där bestämmelserna äro förenliga med grunderna för god skogsvård, på

begäran av föreningen föreskriva, att desamma skola lända till efterrättelse;

och vare de därefter gällande, ändå att fastigheten kommer i annans hand. Från

meddelad föreskrift åge skogsvårdsstyrelsen medgiva sådan avvikelse, varom

föreningen och fastighetens ägare äro ense. På begäran av ägaren skall föreskriften

innan den angivna tidens utgång hävas, örn lånet dessförinnan infriats

eller fastigheten eljest ej längre häftar för lånet, så ock örn föreningen därförutan

det medgiver.

Har ägaren åt annan upplåtit rätt att å fastigheten avverka skog, må ej

utan dennes medgivande träffas beslut, varigenom hans rätt förnärmas.

Det åligger skogsvårdsstyrelsen att om föreskrifts meddelande och om tiden

för dess giltighet ofördröjligen göra anmälan hos domaren eller rätten; och

varde å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden anteckning örn förhållandet

införd i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastighetsboken.

2 §.

Örn ansvar för överträdelse mot skogsvårdsstyrelsens föreskrift och örn fullföljd

av talan mot dess beslut skall gälla vad i 6—7 kap. skogsvårdslagen är

stadgat beträffande ansvar för avverkning i strid mot föreskrift, som meddelats

enligt nämnda lag, och rörande fullföljd av talan mot beslut örn dylik föreskrift,

dock skall av behållning, uppkommen genom försäljning av förbrutet

virke, och av utdömd ersättning för virke, som undgått beslag, tillställas föreningen

vad som åtgår till lånets täckande och endast vad därefter må vara

övrigt tillfalla den av skogsvårdsstyrelsen omhänderhavda skogsvårdskassan.

Har jämlikt skogsvårdslagen straffbar avverkning företagits, medan föreskrift

enligt denna lag gäller, skall ansvar ådömas såsom för överträdelse mot

nämnda föreskrift.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

13

3 §.

För uppsikt över meddelad föreskrifts efterlevnad åge skogsvårdsstyrelsen

av föreningen utbekomma ersättning efter grunder, som av styrelsen fastställas.

4 §.

Med ägare av fastighet skall likställas innehavare av fideikommiss.

5 §.

Denna lag äger tillämpning allenast beträffande skog, som står under skogsvårdsstyrelses

uppsikt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 193 .

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 218.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majlis lagråd den 18 mars

1930.

Närvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 7 mars 1930, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad

fastighet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Karl-Gustaf Hjärne.

Lagrådet fann förslaget föranleda följande erinringar:

1 §■

Av skogsvårdsstyrelse meddelad föreskrift, varigenom styrelsen fastställt

bestämmelser örn inskränkning i fastighetsägares rätt att avverka fastighetens

skog, skall enligt förevarande paragraf upphöra att gälla, när hypotekslånet

infriats eller fastigheten eljest ej längre häftar för lånet eller ock hypoteksföreningen

förklarat sig icke vidare påfordra föreskriftens tillämpning, ändå

att fastigheten alltjämt svarar för lånet. Föreskriftens giltighet upphör följaktligen

i och med inträffandet av något av nämnda förhållanden, utan att åtgärd

från skogsvårdsstyrelsens sida vidtages. Den myndighet, som givit föreskriften,

synes dock böra genom formligt beslut häva densamma. Härigenom

vinnes ett klart fastställande av den tid, intill vilken föreskriften upprätthålles

och fastighetsägaren eller annan sålunda är underkastad de påföljder, som

stadgats för överträdelse av de ifrågavarande bestämmelserna. Lagrådet hemställer

därför örn sådan ändring av andra stycket i 1 §, att däri stadgas, att örn

förhållande, som där avses, inträtt, föreningen skall ofördröjligen härom

underrätta skogsvårdsstyrelsen, som har att meddela beslut om föreskriftens

hävande. Någon avsevärd framflyttning av tiden, då föreskriften upphör

att gälla, torde ej bliva följden av den av lagrådet nu föreslagna ändringen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £18.

15

3 §•

Garantierna för att de genom skogsvårdsstyrelses föreskrift fastställda

bestämmelserna rörande avverkning å intecknad fastighet icke överträdas äro

enligt förslaget att söka dels i den uppsikt, som skall utövas av skogsvårdsstyrelsen,

och dels i det straffansvar och den påföljd i övrigt, som drabbar den,

vilken överträder föreskriften. Huruvida nämnda uppsikt kan göras tillräckligt

effektiv, utan att kostnaderna stiga till allt för stora belopp, undandrager

sig helt naturligt lagrådets bedömande. Lagrådet utgår från att det i allt

fall blir nödvändigt att i viss mån lita till det skydd, som lagens regler örn

påföljd för överträdelse av den givna föreskriften kunna lämna. Mot förslagets

stadganden i denna del synes emellertid anmärkning kunna göras. Enligt förslaget

skola beträffande straff och annan påföljd av avverkning, som skett i

strid mot given föreskrift, gälla skogsvårdslagens regler för motsvarande fall,

dock med den betydelsefulla skillnaden, att behållning, uppkommen genom

försäljning av förbrutet virke, och utdömd ersättning för virke, som undgått

beslag, i första hand skola användas till det ifrågavarande lånets täckande.

Då detta senare stadgande medför, att det obehörigen avverkade virket i själva

verket kommer markägaren till godo i så måtto, att hans skuld till hypoteksföreningen

minskas, innebär förslaget en avsevärt svagare repression än skogsvårdslagens

bestämmelser i avseende å de förseelser, som i densamma åsyftas.

Detta synes så mycket mindre rimligt som, då en skogsägare bryter mot en

med stöd av den föreslagna lagen meddelad föreskrift, överträdelsen i regel

jämväl innefattar ett oredlighetsbrott mot den långivande hypoteksföreningen

och förty till sin materiella innebörd står nära sådana brott, som omförmälas i

22 kap. 13 § strafflagen. Med åberopande av denna omständighet har frän

några håll ifrågasatts, att överträdelse, varom nu är fråga, borde straffas i

anslutning till reglerna i nämnda lagrum. Häremot möta dock vissa betänkligheter,

särskilt ur den synpunkten, att förseelsen kan hava begåtts av en avverkningsrättsinnehavare,

och med förslagets tankegång att forma förfarandet

som en utsträckning av skogsvårdslagen torde onekligen bäst stämma att

formellt behandla förseelsen såsom överträdelse av myndighets föreskrift. I

sak synes man emellertid kunna vinna vad med de gjorda anmärkningarna avsetts,

därest i strafflatituden, som enligt förslaget skulle omfatta allenast böter,

införes, dock endast för fall av synnerligen försvårande omständigheter, straff

av fängelse i exempelvis högst ett år. Härigenom skulle man erhålla möjlighet

att för skogsägare, som genom avverkning i strid mot given föreskrift i

hög grad kränkt långivarens rätt, utmäta straffet med behörigt hänsynstagande

härtill. Lagrådet hemställer förty, att i förevarande paragraf upptages

bestämmelse därom, att vid synnerligen försvårande omständigheter straffet

må höjas till fängelse i högst ett år. Att man i ett ganska likartat fall funnit

ett än högre straffskydd erforderligt, framgår av bestämmelsen i 18 § första

stycket av lagen den 20 juni 1924 örn viss panträtt i spannmål.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 818.

16

5 §.

Den, som innehar en fastighet allenast med fideikommissrätt, torde icke böra

med bindande verkan för blivande fideikommissarier få träffa sådan överenskommelse

örn inskränkning i dispositionsrätten över fastighetens skog, varom i

förslaget är fråga, såvida icke Kongl. Marits tillstånd till överenskommelsen

lämnats i den ordning, som stadgas i förordningen den 3 april 1810 örn rättelse

och förklaring av fideikommissförfattningar. Lagrådet hemställer därför om

intagande i 5 § av en reservation i nämnda hänseende.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets

den 18 mars 1930 avgivna utlåtande över det den 7 i samma månad till

lagrådet remitterade förslaget till lag örn begränsning av rätten att avverka

skog å intecknad fastighet. Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll

anför föredraganden:

»Vid förslagets remiss till lagrådet uttalade jag den meningen, att giltigheten

av skogsvårdsstyrelsens föreskrift borde upphöra, så snart lånet infriats

eller därmed jämställt förhållande inträffat, ändå att styrelsen icke genom

formligt beslut hävt föreskriften (1 § andra stycket). I denna min uppfattning

har jag icke rubbats av vad lagrådet anfört till förmån för en motsatt

ståndpunkt. För skogsägaren måste det dock te sig som det naturliga, att han

icke vidare är bunden av föreskriften, sedan den bärande grunden för denna

bundenhet bortfallit. Den omständigheten, att på grund av förbiseende eller

eljest hypoteksföreningen dröjer med anmälan av det faktiska förhållandet

eller dröjsmål hos skogsvårdsstyrelsen uppstår med hävningsbeslutets meddelande,

bör enligt min mening icke kunna föranleda en framflyttning av tiden

för föreskriftens upphörande, intill vilken tid vederbörande är underkastad ansvar

och annan påföljd för överträdelse av föreskriften. Någon anledning antaga

att, såsom lagrådet synes ha befarat, svårighet skulle uppstå vid fastställandet

av den tidpunkt, intill vilken föreskriften skall upprätthållas, lärer

icke föreligga. Uppgift i nämnda hänseende bör nämligen alltid stå att vinna

i hypoteksföreningens styrelseprotokoll eller dess handlingar.

Vid 3 § har lagrådet hemställt örn upptagande av fängelsestraff för överträdelse

under synnerligen försvårande omständigheter av föreskrift, som meddelats

av skogsvårdsstyrelsen. Väl är det lämpligt, såsom lagrådet framhåller,

att till tryggande av kreditgivarens säkerhet i viss mån lita jämväl

till det skydd, som lagens regler om påföljd för överträdelse av den givna föreskriften

kunna lämna. Det torde emellertid få anses som ett önskemål, att sä
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 183 haft. (Nr 218.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

kerheten för en kreditgivare ej grundas å straffhot i högre grad än som är oundgängligen

nödigt. I föreliggande fall, där den väsentligaste garantien är att

söka i den uppsikt, som skall utövas av skogsvårdsstyrelsen, torde ej heller

behöva anläggas de synpunkter, som helt naturligt göra sig gällande, då man

för beredande av säkerhet åt kreditgivaren huvudsakligen är hänvisad till det

avhållande moment, som ligger i ett strängt straff. I varje fall synes det mig

icke tillrådligt att för närvarande gå längre än som skett i det remitterade

förslaget. Av erfarenheten torde få bero, huruvida en skärpning av straffbestämmelserna

bör vidtagas.

Då det bakomliggande syftet med den i lagen föreskrivna anordningen —

upprätthållandet av uthållig skogsvård —• står i bästa överensstämmelse med

en blivande fideikommissinnehavares intresse av att företrädaren icke genom

hård avverkning nedbringar fastighetens värde, vilket intresse är starkare ju

högre fastigheten belånas, samt vid sådant förhållande Kungl. Maj:ts tillstånd

att belåna fideikommissfastigheten lämpligen bör utan vidare innefatta

medgivande att träffa överenskommelse, varom i lagen är fråga, hav

jag funnit tillräckliga skäl icke föreligga att i 5 § upptaga den av lagrådet

förordade reservationen.

I förslaget hava vidtagits vissa smärre redaktionella jämkningar.»

Föredraganden hemställer, att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ut protokollet :

H. Stefanson.

Stockholm i930. Kungl. Boktryckeriet, P. Ä. Norstedt & Sönéit

1; .; 800811

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:301 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn begränsning av rätten att avverka skog ä intecknad fastighet. a1 i texten