Sök i Ratio Lex

Angående anslag till utbildningskurs för rättsobducenter

1930-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:231, Angående anslag till utbildningskurs för rättsobducenter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

1

Nr 231.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till utbildningskurs

för rättsobducenter; given Stockholms

slott den 28 februari 1930.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför efter gemensam beredning med

chefen för justitiedepartementet:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, sid. 265) har Kungl. Maj:t

på min föredragning föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition

i ämnet, till utbildningskurs för rättsobducenter för budgetåret

1930/1931 beräkna ett extra förslagsanslag av 10,000 kronor. Jag får nu anmäla

frågan härom.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. loit haft. (Nr 23l).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Föreslagen

provisorisk

organisation

av rättsobducentväsendet.

1928 års

rättsobducentsakkunniga.

Spörsmålet örn en omorganisation av rättsobducentväsendet har tidigare i

dag anmälts av chefen för justitiedepartementet, som därvid icke funnit sig

kunna förorda det i statsverkspropositionen omnämnda, av 1928 års rättsobducentsakkunniga

framlagda förslaget till organisation av rättsobducentväsendet

utan i stället, i avbidan på en slutlig organisation, förordat vissa

provisoriska anordningar. Dessa innefatta, att man genom att medge ett

förhöjt arvode till läkare, som icke är skyldig att i egenskap av tjänsteläkare

förrätta viss obduktion, skall göra det möjligt att koncentrera obduktionerna

på en eller ett fåta-l obduktionsförrättare i varje län samt för mera

krävande fall anlita förrättningsmän med särskilt hög kompetens. De förrättningsmän,

på vilka obduktionerna sålunda skola koncentreras, förutsättas

bliva i några fall prosektorer vid lasarett eller lärare i rättsmedicin vid medicinsk

högskola och i övriga fall tjänsteläkare. Några särskilda krav på

teoretisk kompetens uppställas icke å obduktionsförrättama, i följd varav i

de fall, då tjänsteläkare erhåller obducentförordnandena, förbättringen i förhållande

till nuvarande ordning egentligen kommer att bestå däri, att förättningsmannen

får en relativt riklig obduktionspraktik med därav följande större

förtrogenhet med hithörande företeelser. Emellertid räknas med att det förhöjda

arvodet skall föranleda vederbörande att för att meritera sig för erhållande

av obducentförordnanden skaffa sig större teoretiska kunskaper på området,

och uttalas i anslutning därtill, att en dylik strävan lämpligen borde

understödjas genom att särskilda universitetskurser anordnas för ändamålet.

Då spörsmålet örn sådana kursers anordnande tillhör mm föredragning, har

chefen för justitiedepartementet emellertid funnit sig sakna anledning att närmare

ingå därpå. Med godtagande av vad föredragande departementschefen

sålunda anfört har Kungl. Maj :t beslutat att till riksdagen avlåta proposition,

vari viss höjning äskats av det under andra huvudtiteln upptagna ordinarie förslagsanslaget

för medikolegala besiktningar.

Vid bedömandet av spörsmålet om erforderliga kursers anordnande torde

man lämpligen kunna utgå från det förslag, som 1928 ars rättsobducentsakkunniga

i anslutning till givna direktiv den 12 april 1929 framlade i ämnet.

Enligt detta förslag skulle landet vara indelat i 21 rättsobducentdistrikt

med såsom regel en rättsobducent i varje distrikt. I flertalet fall skulle rättsobducentbefattningen

vara förenad med provinsialläkartjänsten i distrikt, i

vilket läkarstationen förlagts till residensstad eller till ort, belägen i närheten

av residensstad. Det torde ligga i öppen dag, att kraven på teoretisk kompetens

måste bliva ungefär desamma för de rättsobducenter, vilka enligt sakkunnigförslaget

tillika skulle vara provinsialläkare, som för de tjänsteläkare,

å vilka, enligt vad chefen för justitiedepartementet förordat, de rättsmedicinska

obduktionerna i vissa län provisoriskt skola koncentreras.

Beträffande nyssnämnda rättsobducenters teoretiska utbildning anförde de

sakkunniga bland annat:

»I en del tidigare framlagda förslag till omorganisation av rättsobducentväsendet

hava ganska höga krav på kompetens uppställts för rattsobducentskap.

Dylika krav kunna emellertid ej upprätthållas vid den rattsobducentorganisation,

som de sakkunniga i överensstämmelse med givna direktiv löre
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 281.

3

slagit. För denna organisation torde man få stanna vid krav på den utbildning,

som kan förvärvas genom en särskild kurs i rättsmedicin av ungefär den

tidsomfattning, omkring tre månader, som gäller för nuvarande ämbetsläkarkurs

för meddelande av kompetens till förste provinsialläkartjänst och därmed

jämförlig stadsläkarbefattning. En dylik kurs i rättsmedicin torde kunna

lämna tillfredsställande resultat under förutsättning att hittillsvarande utbildning

i rättsmedicin till medicine licentiatexamen bibehålies väsentligen oförändrad

samt att tillträde till kursen vinnes först efter avlagd medicine licentiatexamen.

Frågan örn kursens närmare anordning och innehåll bör överlämnas

till vederbörande ämneslärare vid de medicinska fakulteterna och Karolinska

institutet, vilka lärare få anses självskrivna såsom ledare av ifrågavarande

utbildning.

Provinsialläkare, som deltager i ifrågavarande kurs, bör åtnjuta enahanda

löneförmåner som provinsialläkare, vilken deltager i ämbetsläkarkurs. För

deltagande i kursen synas ett antal stipendier, förslagsvis å 700 kronor vartdera,

böra ställas till medicinalstyrelsens förfogande. Kurs bör vara avgiftsfri.

Skulle tillströmningen till viss kurs bliva alltför stor, torde det böra

tillkomma medicinalstyrelsen att bestämma, åt vilka företräde till deltagande

i kursen bör givas.»

Till kursledaren beräknades av de sakkunniga en gottgörelse av 1,000 kronor.

I de yttranden, som efter vederbörliga remisser avgåvos över sakkunnigförslaget,

förklarades från åtskilliga håll och särskilt av de medicinska fakulteterna,

att rättsobducenternas teoretiska utbildning icke skulle bliva tillräcklig.

Jämväl medicinalstyrelsen intog principiellt samma ståndpunkt men

framhöll samtidigt, att en organisation, som skulle hållas inom ramen för de

direktiv, som meddelats de sakkunniga, icke medgåve längre utbildning. Styrelsen

förordade tillika, att stipendierna till kursdeltagarna sattes till 900 kronor,

motsvarande 10 kronor örn dagen.

I likhet med chefen för justitiedepartementet anser jag det lämpligt, att

möjlighet beredes de tjänsteläkare, som under provisorietiden mera allmänt

komma att anlitas såsom rättsobducenter, att genom bevistande av universitetskurs

i rättsmedicin utvidga sina teoretiska kunskaper i ämnet. Att en sådan

kurs i mån av platstillgång bör utan avgift stå öppen jämväl för andra än

tjänsteläkare, behöver väl knappast påpekas. Vad angår kursens omfattning

synes det mig uppenbart, att man, då fråga är örn en provisorisk anordning,

måste göra kursen relativt kort, så att deltagandet däri ej blir allt för betungande.

Även örn deltagande statsanställda tjänsteläkare få behålla sina

löner och genom stipendier kunna täcka de direkta kostnaderna, måste de nämligen

underkasta sig den uppoffringen, att de under kurstiden få avstå från

sin läkarpraktik. Å andra sidan synes det mig näppeligen möjligt att göra

kursen kortare än de sakkunniga föreslagit. Jag förordar alltså, att sådan

kurs, som av de sakkunniga föreslagits, anordnas under budgetåret 1930/1931.

Vad angår det antal deltagare, för vilket kursen bör beräknas, må först erinras,

att i några län universitetslärare i rättsmedicin torde komma att anlitas

såsom obducenter och att åtminstone i några län obducentförordnandena komma

att tilldelas andra läkare — särskilt förut omnämnda prosektorer — vilka

under sin föregående universitetsutbildning förvärvat större kunskaper i rätts
-

Yttr anden

över 1928

års rättsobducentsakkunnigas

förslag.

Departe
mentschefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr SS1.

medicin än dem, som den föreslagna kursen avser att bibringa. Samtliga dessa

obducenter torde här kunna lämnas å sido. Av de tjänsteläkare, som komma

att i övriga län mera allmänt förordnas till rättsobducenter, torde, bland annat

med hänsyn till att kursen blir frivillig, långt ifrån alla komma att anmäla

sig till densamma. Jag anser mig därför icke behöva räkna med mer än ungefär

tio kursdeltagare, ehuru plats på en och samma kurs torde kunna beredas

för ett något större antal.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad 1928 års sakkunniga föreslagit anser

jag det billigt, att statsanställd läkare (förste provinsialläkare, provinsialläkare),

som deltager i kursen, får under densamma behålla honom tillkommande

löneförmåner, vilket för övrigt torde följa redan av bestämmelserna i 12 § i

avlöningsreglementet den 21 maj 1926 för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

På sätt i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, sid. 261) berörts,

böra härför erforderliga medel utgå av det ordinarie förslagsanslaget till

förste provinsialläkare och provinsialläkare och bör nämnda förhållande icke

påkalla ändring i berörda anslag. Jämte det att statsanställd tjänsteläkare sålunda

får behålla honom tillkommande löneförmåner bör han emellertid kunna

erhålla ett för bestridande av hans direkta utgifter för kursens bevistande avsett

stipendium, vilket i överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen förordat

synes böra sättas till 900 kronor.

Emellertid är att förutse, att av de tjänsteläkare, som komma att anmäla sig

till kursen, några komma att vara kommunalt anställda (stadsläkare, köpingsläkare,

municipalläkare, extra provinsialläkare). Då det är ett statsintresse,

att de tjänsteläkare, varom här är fråga, genomgå kursen, torde man böra tilldela

dylik tjänsteläkare så stort stipendium, att det åtminstone i huvudsak ger

ersättning jämväl för de löneförmåner, varifrån han under kursen måste avstå.

Jag förordar därför, att till icke statsanställd tjänsteläkare må utgå stipendium

å 2,000 kronor.

Under antagande att sju provinsialläkare och tre stadsläkare komma att deltaga

i kursen, skulle kostnaden härför bliva (7 X 900 + 3 X 2,000) 12,300

kronor, vartill kommer arvodet till kursledaren, 1,000 kronor. Med hänsyn

till möjligheten att flera än tre av kursdeltagarna bliva stadsläkare och till

att svårigheter kunna möta att erhålla kursledare för nyss angivna belopp,

synes anslaget emellertid böra sättas något högre. Jag föreslår i sådant avseende

ett belopp av 15,000 kronor. Därvid förutsätter jag, att stipendierna

komma att fördelas så att, i den mån kursdeltagarnas antal eller deras egenskap

av statsanställda eller icke statsanställda det medgiva, minst tio stipendier

komma att utdelas till i kursen deltagande tjänsteläkare. Erforderliga

närmare föreskrifter angående kursen och stipendierna torde det böra ankomma

på Kungl. Majit eller av Kungl. Majit bestämd myndighet att meddela.

För närvarande kan ej med bestämdhet avgöras, vid vilken tidpunkt kursen

lämpligen bör äga rum. Möjligt är, att den måste börja så sent under budgetåret,

att utbetalningarna av stipendierna delvis komma att äga rum först under

budgetåret 1931/1932. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande anslag böra

få karaktär av reservationsanslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 231.

5

Till sist anmärkes, att anledningen till att ifrågavarande anslag i statsverkspropositionen

beräknats till ett belopp, som nied 5,000 kronor understiger

vad nu ifrågasattes, är att från början avsetts att göra stipendierna lika stora

för statsanställda och icke statsanställda läkare.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen,

att till utbildningskurs för rättsobducenter för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av kronor 15,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till utbildning skurs för rättsobducenter. a1 i texten
  2. SU 1930:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till utbildning skurs för rättsobducenter. s. 15 i texten