Sök i Ratio Lex

Angående årligt understöd åt förre arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader Carl Leopold Westcrmans änka

1930-03-11 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:236, Angående årligt understöd åt förre arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader Carl Leopold Westcrmans änka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

1

Nr 236.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående årligt understöd

åt förre arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader Carl

Leopold Westcrmans änka; given Stockholms slott den

11 mars 1930.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regcnten i statsrådet

å Stockholms slott den li mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Hos Kungl. Maj:t har förre arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader

Carl Leopold Westermans änka Elin Carolina

Alexandra Westerman, född Kihlbaum, anhållit om pension eller understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Westerman, som var född den 15

november 1862, antagits i statens järnvägsbyggnaders tjänst den 20 juli 1884,

att han därefter — med avbrott endast för tiden den 1 juni 1888—den 30 april

1889 — varit anställd vid järnvägsbyggnaderna till och med den 31 december

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 199 haft. (Nr 236.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maurts proposition nr 236.

1926, därav frän oell med den 1 juli 1899 i befattning såsom arbetschef, att han

från och med den 1 januari 1927 erhållit avsked med pension efter en sammanlagd

tjänstetid av 41 år 6 månader, att han den 5 september 1929 avlidit, efterlämnande

änka, född den 29 juni 1872, att änkan enligt ett den 8 november 1929

dagtecknat läkarintyg lider av höggradig neurasteni och stark blodtrycksförhöjning,

varjämte hennes kroppskrafter äro nedsatta av allmänna åldersförändringar,

ävensom att hon enligt intygsgivarens mening är att anse såsom fullständigt

oförmögen till arbete.

Enligt utdrag av bouppteckning utgjorde behållningen i boet efter Westerman

15,869 kronor 89 öre, varav enligt uppgift av sökanden ett belopp av

4,017 kronor 75 öre belöpte på möbler, kläder och annat lösöre med föga realisationsvärde,

vadan den kontanta behållningen utgjorde 11,852 kronor 14 öre.

Sökanden har till stöd för sin anhållan anfört bland annat följande:

Enär min make såsom anställd vid statens järnvägsbyggnader icke innehade

ordinarie befattning, var han icke delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa,

vadan jag icke är berättigad till pension från nämnda kassa. Icke

heller från annan kassa har jag att påräkna något understöd. Enär jag ända

sedan år 1909 på grund av min sjukdom nödgats årligen under allt längre perioder

vistas borta från hemmet på sjukhem och detta medförde stora utgifter,

kunde min make, oaktat ett sparsamt levnadssätt, icke avsätta några medel för

beredande av understöd åt mig för den händelse han skulle gå bort före mig.

Då jag står ensam i livet, saknar arbetsförmåga och icke har mera att leva

av än deli mycket blygsamma avkastningen av förut angivna tillgångar i boet

efter min avlidne make, ser jag med största bekymmer mot framtiden.

Till följd av remiss har järnvägsstyrelsen i ärendet avgivit utlåtande den 28

februari 1930 och därvid anfört:

Under senare år har styrelsen i åtskilliga ärenden av nu ifrågavarande beskaffenhet

haft anledning framhålla, att, enligt styrelsens förmenande, pension

eller understöd icke bör beviljas efterlevande till tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.

Styrelsen har därvid utvecklat, hurusom vid bestämmande av

avlöningen till den fast anställda personalen vid statens järnvägsbyggnader

hänsyn tagits till — förutom att avlöningen skulle utgöra kompensation för

osäkrare anställning och mera ambulatorisk verksamhet — även det förhållandet,

att sagda personal icke kan vinna delägarskap i statens järnvägars änkeoch

pupillkassa, i det denna personals avlöning satts högre än motsvarande ordinarie

personals vid statens järnvägar i syfte, bland annat, att möjliggöra för

personalen att genom försäkringar eller annorledes trygga sina efterlevandes

ekonomiska ställning. Styrelsen vidhåller alltjämt denna ståndpunkt. Likväl

vill styrelsen icke bestrida, att ett frångående av densamma i vissa undantagsfall

kan vara ur skälighetssynpunkt berättigat. Därvid tänker styrelsen exempelvis

på de fall, då vederbörande efterlevande äro på grund av sjukdom och medellöshet

urståndsätta att försörja sig själva. I dylika fall har också riksdagen

brukat tillmötesgå gjorda framställningar örn pension eller understöd.

Det nu föreliggande ärendet torde enligt styrelsens mening vara att hänföra

till sådant undantagsfall. Av sökandens hemställan framgår, vilket även

varit styrelsen bekant, att sökanden allt sedan mer än tjugo år tillbaka på grund

av sjukdom nödgats årligen under långa perioder vistas borta från sitt hem

på sjukhem och är fullständigt oförmögen till arbete. Dessa sjukhem svistelser

medförde givetvis mycket stora kostnader och detta måste vara orsaken till

att hennes avlidne make icke. oaktat ett mycket tillbakadraget och sparsamt lov
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

o

nadssätt, lyckades att hopspara mer än det jämförelsevis blygsamma kapital å

11,852 kronor, som enligt bouppteckningen utgjorde den egentliga och kontanta

behållningen i boet. Med nyssnämnda belopp till sitt förfogande skulle visserligen

sökanden, efter vad styrelsen inhämtat, kunna förvärva sig en livränta,

uppgående till omkring 847 kronor per år. Då sökanden emellertid enligt det

ansökningen vidlagda läkarbetyget lider av av bland annat höggradig neurasteni

samt »är att anse såsom fullständigt oförmögen till arbete», torde det icke bliva

möjligt för henne, som inom kort uppnår 58 års ålder och dessutom saknar

anhöriga med förmåga att bidraga till hennes uppehälle, att draga sig fram

utan att nödgas anlita hjälp från det allmännas sida.

Med stöd av det anförda och i betraktande av arbetschefen Westermans 41- åriga synnerligen plikttrogna och förtjänstfulla arbete vid statens järnvägsbyggnader

anser sig styrelsen för nu föreliggande undantagsfall böra tillstyrka

den av fru Westerman gjorda ansökningen och sålunda hemställa, att Kungl.

Majit ville föreslå riksdagen att tillerkänna änkefru Westerman ett årligt understöd

med belopp som Kungl. Majit kan finna skäligt.

Vid ärendets handläggning inom styrelsen har avvikande mening anförts av

föredragande ledamoten, byråchefen Iacobi, som anfört bland annat följande:

Westerman har under en lång följd av år uppburit en avlöning, motsvarande

tjänstemäns i 30 :e lönegraden — ban-, maskindirektör m. fl. — ökad med 10 procent

av samma avlöning å A-ort. Denna avlöning uppgick för Westerman,

som var placerad i Nässjö, under de senare anställningsåren till 12,270 kronor,

alltså 1,050 kronor mera än vad exempelvis en bandirektör med samma placeringsort

skulle erhålla. Å förstnämnda belopp utgick dessutom dyrtidstillägg

enligt vanliga grunder. Härtill kommer att Westerman — i olikhet mot en

ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar — icke behövde vidkännas

något avdrag i avlöningen för familjepensionsavgifter, vilka för en

tjänsteman i 30 :e lönegraden vid statens järnvägar uppgå till omkring 360 kronor

örn året.

Då Westerman sedan år 1899 innehaft anställning såsom arbetschef samt

enligt vad som framgår av förenämnda siffror haft en jämförelsevis god inkomst,

och därtill kommer att hans äktenskap varit barnlöst, anser jag knappast att fog

finnes för det antagandet — även med hänsyn tagen till hustruns sjuklighet —

att han skulle hava varit ur stånd att på ett tillfredsställande sätt sörja för sin

änkas uppehälle. Även örn han härtill använt endast hälften av den del av hans

avlöning, som uttryckligen angivits vara avsedd, bland annat, för ifrågavarande

ändamål, hade säkerligen änkan kunnat erhålla en fullt tillräcklig försörjning

vid hans frånfälle. Jag anser det vara principiellt oriktigt att, då

tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader erhållit en icke obetydlig löneförmån

i berörda syfte, omsorgen örn deras efterlevande skall kastas på det allmänna

endast därför, att vederbörande underlåtit att, till därför avsett ändamål

använda åtminstone en del av den honom tilldelade löneökningen.

I infordrat, den 8 mars 1930 dagtecknat utlåtande har statskontoret yttrat:

Av vad i ärendet anförts i fråga örn löneställningen för personal vid statens

järnvägsbyggnader och örn anledningen till att denna personals avlöning satts

högre än motsvarande personals vid statens järnvägar synes visserligen böra

följa, att pension eller understöd i allmänhet icke bör ifrågakomma för efterlevande

till befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader. Men denna

principiella uppfattning torde dock icke få hindra att, där i undantagsfall föreligga

särskilt ömmande omständigheter, understöd må kunna beviljas; och i likhet

med pluraliteten inom järnvägsstyrelsen anser statskontoret, att ett sådant

undantagsfall loir föreligger. Statskontoret, som håller före, att ett pensions
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Departe
mentschefen.

belopp av 900 kronor kan i detta fall anses skäligt, hemställer alltså, att Kungl.

Majit må föreslå riksdagen medgiva, att änkan Westerman må från och med

den 1 oktober 1929 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka,

från allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp av 900 kronor för

år räknat.

Hittills har pensionering med statsmedel av efterlevande till tjänstemän vid

statens järnvägsbyggnader endast i enstaka undantagsfall förekommit. Med

omnämnande av detta förhållande och i anslutning till vad från järnvägsstyrelsens

sida uttalats anförde chefen för finansdepartementet vid behandling i

årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, ingressen) av frågan om ändrad

ordning för prövning av vissa understödsärenden den meningen, att från pension

i allmänhet borde uteslutas efterlevande efter dessa tjänstemän, vilka såsom

kompensation för frånvaron av familjepensionsrätt tillerkänts högre löneförmåner

än motsvarande ordinarie personal. Mot vad härutinnan anförts framställdes

vid ärendets behandling inom riksdagen icke någon erinran.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då den uppfattning, för vilken

reservanten inom järnvägsstyrelsen givit uttryck, icke lärer kunna frånkännas

principiellt berättigande, har jag icke kunnat undgå att hysa tvekan, huruvida

pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel skäligen bör beredas

arbetschefen Westermans änka. I betraktande av de särskilda omständigheter,

på vilka järnvägsstyrelsen grundat sin hemställan, nämligen mannens ovanligt

långvariga och väl vitsordade arbete i statens tjänst samt änkans sjukdom och

oförmåga att genom arbete bidraga till sitt uppehälle, har jag likväl funnit

det kunna — utan uppgivande av förut angivna principiella ståndpunkt — tillstyrkas,

att staten i detta fall lämnar något ekonomiskt stöd, varav enligt utredningen

i ärendet behov torde få anses föreligga. Mot vad statskontoret i sådant

hänseende föreslagit har jag intet att erinra.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att förre arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader Carl

Leopold Westermans änka Elin Carolina Alexandra Westerman,

född Kihlbaum, må från och med den 1 oktober 1929 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 900 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet!

F. Wessberg.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

30093e

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.