Angående åtgärder för beredande av nya lokaler för naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning m. m
1930-03-14 · 37 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:244, Angående åtgärder för beredande av nya lokaler för naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ti proposition Nr 244.
1
Nr 244.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för beredande
av nya lokaler för naturhistoriska riksmuseets
etnografiska avdelning m. m.; given Stockholms slott den
14 mars 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majrts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Cl. Lindskog.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med statsråden och cheferna för försvars- och
kommunikationsdepartementen anför härefter departementschefen, statsrådet
Lindskog:
Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under riksstatens
för budgetåret 1930/1931 åttonde huvudtitel hemställde jag under punkt 38,
att Kungl. Majit måtto föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående
beredande av lokalutrymmen för naturhistoriska riksmuseets etnografiska
avdelning, för ändamålet för nämnda budgetår beräkna ett extra
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 207 haft. (Nr 244.) 1
Åtgärder för
beredande
av nya lokaler
för naturhistoriska
riksmuseets
etnografiska
avdelning
in. m.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
reservationsanslag av 100,000 kronor. Denna min hemställan blev av Kungl.
Maj:t bifallen.
Jag anhåller nu att få återkomma till detta ärende.
Riksmuseets etnografiska avdelnings byggnadsfråga bar varit aktuell under
en lång följd av år. Jag anhåller att i detta hänseende få hänvisa till den
utredning härom, som finnes återgiven å sid. 358 ff. i det betänkande och
förslag angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm,
som den 18 mars 1925 avgivits av de s. k. statens byggnadssakkunniga
(statens offentliga utredningar 1925:15). I huvudsaklig anslutning till denna
utredning ävensom till i övrigt tillgängliga handlingar torde jag få erinra
örn följande.
Etnografiska museet, såsom institutionen vanligen benämnes, har gamla
anor, i det att museets äldsta föremål troligen hemförts från den svenska
kolonien Nya Sverige i Delaware. Under 1700-talet riktades de sålunda
tillkomna samlingarna genom betydande förvärv från olika världsdelar. Här
må endast erinras om de värdefulla etnografica, som skänktes av Linnés
lärjunge, Anders Sparrman, vilken såsom James Cooks skeppsläkare deltog
i Cooks andra resa i Söderhavet. Framhållas bör även det tillskott till föremålsbeståudet,
som guvernementssekreteraren på den svenska besittningen
St. Barthelemy, Samuel Fahlberg, överlämnade från Sydamerika och Västindien.
Under 1800- och framför allt 1900-talet har tillväxten skett mera
planmässigt, främst genom forskningsresor, företagna av svenska vetenskapsmän.
Härvid märkas särskilt de samlingar, som hemfördes av E. A. Nordenskiöld,
Hjalmar Stolpe, Carl Browallius, C. V. Hartman, Erland Nordenskiöld
och Eric von Rosen m. 11. Museets samlingar torde till såväl omfattning
som kvalitet få anses vara fullt jämförliga med våra övriga större museer.
I slutet på 1870-talet erhöll museet sina nuvarande lokaler å tomterna
nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra med adress Vallingatan 1 i huvudstaden.
Åt museet har därjämte provisoriskt upplåtits en svit av rum i
kvarteret Grönlandet norra, vilka utrymmen emellertid beräknats efter någon
tid bliva behövliga för tandläkarinstitutet. Vidare har genom Kungl. Marits
beslut den 23 april 1926 en mindre del av samlingarna inrymts i vissa
lokaler i den statsverket tillhöriga fastigheten nr 10 vid Västra Trädgårdsgatan
i Stockholm. Slutligen äro — förutom vissa i Göteborgs museum
deponerade samlingar — ett stort antal föremål förvarade på mineralogiska
avdelningens vind vid Frescati, i kronprinsens f. d. stall och i Observatorielunden.
I den ursprungliga byggnadsplanen för naturhistoriska riksmuseets
byggnadskomplex vid Frescati ingick även en byggnad för dess etnografiska
avdelning. Den skulle bilda den arkitektoniskt nödvändiga pendanten till
den flygel, i vilken inrymmas mineralogiska avdelningen, geologiska museet
och Sveriges geologiska undersökning. Denna flygel kom emellertid aldrig
till utförande, emedan den dåvarande intendenten för den etnografiska avdelningen
motsatte sig förläggning av museet till en så avlägsen plats.
Sedan vetenskapsakademien i skrivelse den 18 april 1903 uttalat, att hon
ansåge den föreslagna platsen vid Frescati synnerligen lämplig för den etnografiska
avdelningen av riksmuseum eller för ett självständigt etnografiskt
museum, hade emellertid dåvarande föreståndaren för samlingarna, vilken
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
i likhet med sin företrädare önskade en mindre avlägsen plats för museet,
låtit verkställa undersökning om förläggande av en museibyggnad på den
s. k. Rosendalsplatån å södra Djurgården. Vidare hade från intresserade
museimän framlagts förslag till en provisorisk byggnad för sagda avdelning
i närheten av historiska museet. Intetdera av dessa förslag föranledde någon
åtgärd. I skrivelse den 26 maj 1920 anhöll vetenskapsakademien om uppdrag
för byggnadsstyrelsen att snarast möjligt utreda frågan om en nybyggnad
för avdelningen såväl med avseende å byggnadsplats som med avseende
å byggnadens storlek och beskaffenhet. Sedan byggnadsstyrelsen den 21
juni 1920 anbefallts avgiva utlåtande i anledning av akademiens berörda
framställning, undersökte byggnadsstyrelsen till en början möjligheten att
förlägga en nybyggnad för etnografiska museet å Rosendalsom rådet. Riksmarskalksämbetet
förklarade sig emellertid under inga förhållanden kunna
tillstyrka upplåtelse av området i fråga för detta ändamål, varför byggnadsstyrelsen
ansåg denna fråga böra förfalla. I stället uppdrog byggnadsstyrelsen
åt arkitekten A. Anderberg att uppgöra program för förläggning av
en museibyggnad till riksmuseets tomtområde å norra Djurgården. Med
skrivelse den 27 april 1922 överlämnade byggnadsstyrelsen utredningen i
ämnet till Kungl. Majit, varefter Kungl. Majit genom beslut den 15 december
1922 ställde erforderliga medel till förfogande för gäldande av de av
utredningsarbetet föranledda kostnaderna.
Vid vetenskapsakademiens sammanträde den 12 september 1928 erhöllo
arkitekten A. Anderberg och intendenten G. Lindblom akademiens medgivande
att undersöka möjligheterna för en förläggning av etnografiska avdelningens
nybyggnad till Ladugårdsgärde vid eller i närheten av Valhallavägen.
Med anledning härav undersöktes dels en tomt vid Valhallavägen
mitt emot Patentverket, dels en tomt å Ladugårdsgärde utanför Rataplan,
dels parken omedelbart sydost örn Göta livgardes kasern, belägen intill
Strandvägen och mitt emot Nobelparken, dels ock tomten i fonden av Karlaplan,
omfattande kvarteren Fältöversten och Fältväbeln.
I sitt den 22 oktober 1928 dagtecknade yttrande satte Anderberg och
Lindblom ur såväl ekonomisk som museal synpunkt parken vid gardeskasernen
främst. Den hade ett monumentalt läge samt vore så stor, att den
medgåve såväl museets utvidgning för framtiden som ett bibehållande av
en avsevärd del av trädbeståndet. Den fyllde vidare det krav på förläggandet
av etnografiska avdelningens nybyggnad, som upprepade gånger framförts
av den kulturhistoriska forskningens samt undervisningens och folkbildningens
målsmän, nämligen att museet borde förläggas centralt samt i
anslutning till eller åtminstone i närheten av övriga stora kulturhistoriska
museer. Gardesparken motsvarade med sin idealiska närhet till nordiska
museet och det föreslagna historiska museet samt till allmänhetens stora
stråkvägar fullt ut dessa önskemål.
I skrivelse den 14 november 1928 hemställde härefter vctenskapsakade
-
4
Kungl. Maj\ts proposition Nr 244.
mien, att ovanberörda parkområde måtte få reserveras för en blivande etnografisk
museibyggnad.
I ett vid vetenskapsakademiens ifrågavarande skrivelse fogat särskilt yttrande
anförde akademiens sekreterare, professor H. G. Söderbaum — under
uttalande att han till fullo instämde i ovanberörda förslag — bland annat:
Han ansåge, att beslutet i ämnet rätteligen bort åtföljas av en hänvisning till
akademiens vid upprepade tillfällen uttalade mening, att, därest en blivande
byggnad för den etnografiska avdelningens samlingar skulle förläggas till annan
plats än riksmuseets övriga avdelningar, vården om och inseendet över bemälda
etnografiska samlingar lämpligen borde skiljas från akademiens förvaltning.
Upphävde man nämligen för all framtid det lokala samband, som mera
av historiska än sakliga grunder existerat mellan riksmuseets etnografiska
och naturhistoriska samlingar och som fått sitt uttryck däri, att erforderligt
tomtutrymme för en etnografisk museibyggnad reserverats och fortfarande
funnes reserverat inom riksmuseets område vid Frescati, syntes därmed det
sista skälet bortfalla, som kunde tala mot etnografiska avdelningens anslutning
även i administrativt hänseende till huvudstadens övriga stora kulturhistoriska
museer.
Över vetenskapsakademiens ifrågavarande framställning har djurgårdskommissionen
den 25 februari 1930 avgivit utlåtande. Härtill anhåller jag
emellertid att få återkomma i det följande.
I skrivelse den 27 september 1928 gjorde byggnadsstyrelsen gällande, att
förhyrningen för statsverkets räkning av lokaler inom den s. k. auditoriebyggnaden
i Stockholm borde upphöra med hyrestidens utgång den 1 april
1932, vid vilken tidpunkt alltså andra lokaler borde finnas tillgängliga för
mottagande av de i auditorium förlagda institutionerna. Denna lokalfråga
borde enligt byggnadsstyrelsens förmenande lösas genom utnyttjande av kronans
tomter nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra, därvid de nuvarande
byggnaderna borde ersättas med en ny ämbetsbyggnad. Förutsättning för
realiserandet av detta byggnadsföretag vore emellertid, att andra lokaler
kunde beredas de av etnografiska avdelningens samlingar, som funnes förvarade
i de å sagda tomter uppförda byggnaderna. En möjlig och lämplig
utväg till lösandet av etnografiska museets lokalfråga vore att för museet
anordnades lokaler inom positionsartilleriregementets förra kasernetablissement
i de delar därav, som icke berördes av statens historiska museums
ifrågasatta förläggning till etablissementet. ftyggnadsstyreisen hade därvid
tänkt sig, att den ena stallflygeln skulle rymma etnografiska museets samlingar,
vilka här skulle kunna magasineras, under det att museet kunde beredas
tjänstelokaler i kasernens översta våning. Byggnadsstyrelsen hemställde
därför om anvisande av medel ej blott till ritningar till den ifrågasatta
ämbetsverksbyggnaden utan även för verkställande av utredning rörande
beredande av lokaler för etnografiska museets samlingar. Sedan 1929
års riksdag anvisat ett extra reservationsanslag av 25,000 kronor för utförande
av de föreslagna utredningarna, ställde Kungl. Majit genom beslut den
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244. 5
3 maj 1929 anslaget till byggnadsstyrelsens förfogande för därmed avsett
ändamål.
Med skrivelse den 27 november 1929 har nu byggnadsstyrelsen framlagt
resultatet av sin utredning rörande beredande av nya lokaler för etnografiska
museet. Denna utredning är av i huvudsak följande lydelse:
Då byggnadsstyrelsen nu till åtlydnad av Kungl. Maj:ts uppdrag igångsatt
utredningen rörande etnografiska museets lokaler har föreståndaren för
etnografiska avdelningen, professorn G. Lindblom hos styrelsen framhållit,
att det av styrelsen framförda förslaget, att samlingarna skulle förläggas till
artillerikasernens ena stallflygel, vore, även betraktat såsom ett provisorium,
ur museal synpunkt förkastligt, i det att, även örn man efter vidtagande av
förbättrade brandskyddsanordningar inom stallbyggnaden, kunde tillgodose
ett erforderligt skydd mot brand fara, lokalernas belysningsförhållanden dock
vore så undermåliga, att samlingarna icke skulle kunna hållas tillgängliga
för allmänheten. Visserligen skulle inom stallbyggnaden kunna beredas
större, till en och samma plats samlade lokaler, vilket ju alltid innebure
en fördel, i stället för de nu på flera håll splittrade lokalerna, men på
grund av de dåliga belysningsmöjligheterna vore de erbjudna utrymmena
så mycket sämre än de lokaler samlingarna för närvarande vore inrymda i,
att förslaget måste anses såsom en väsentlig försämring av museets lokalförhållanden,
varför avdelningsföreståndaren funne sig nödsakad att på det
bestämdaste motsätta sig detsamma. Professorn Lindblom har jämväl framhållit,
att förslaget till följd av de nödvändiga brandskyddsåtgärderna Lomme
att kräva betydande kostnader, och att det vore ändamålsenligare, att dessa
kostnader nedlades på ett byggnadsobjekt, som ur museets synpunkt vöre
bättre ägnat att motsvara dettas krav. Professorn Lindblom trodde sig
också inom förutvarande livregementets dragoners kasernområde å norra
Djurgården kunna föreslå en byggnad, som hade vida större förutsättningar
än stallbyggnaderna inom artillerikasernen att efter vidtagande av vissa
ändringsarbeten kunna erbjuda goda utställningsmöjligheter för de etnografiska
samlingarna.
Slutligen har avdelningsföreståndaren förklarat sig helst hava önskat ett
läge något närmare staden, men då en dylik lösning för närvarande måste
anses utsiktslös, har föreståndaren, då statens historiska museum elter 1929
års riksdags beslut komme att förläggas till artillerikasernen, och med hänsyn
till närheten till nordiska museet och Skansens samlingar, förklarat sig
beredd att även som permanent förläggning förorda dragonkasernen.
Byggnadsstyrelsen har grundligt undersökt det av avdelningsföreståndaren
sålunda framlagda förslaget till lokalfrågans lösning, och kan styrelsen därvid
i allt väsentligt instämma i de synpunkter professorn Lindblom anfört.
Det förslag byggnadsstyrelsen i skrivelsen den 27 september 1928 antytt, avsåg
en provisorisk magasinering av samlingarna och måste betraktas endast såsom
en nödfallsutväg i avsaknad av annat förslag. Den nu fullbordade utredningen
giver också vid banden, att en förläggning till dragonkasernen
måste tillerkännas avgörande företräde framför den tidigare tänkta anordningen.
I sitt förslag till användning av de ledigblivna kasernerna har den s. k.
kasernkommittén föreslagit, att dragonkasernens område jämte därå belägna
byggnader skulle genom vederbörande förvaltningsmyndigheters försorg tills
6
Kungl. llaj:ts proposition Nr 244.
vidare upplåtas med nyttjanderätt i den mån så kunde befinnas lämpligt.
I häröver den 19 januari 1928 avgivet utlåtande har byggnadsstyrelsen förklarat
sig icke hava något att erinra häremot. Styrelsen vore sålunda av
den bestämda uppfattningen, att ingen som helst permanent markupplåtelse
på de ännu icke stadsplanelagda delarna av norra Djurgården borde äga
ruin, förrän stadsplan utarbetats och fastställts, men hyste däremot inga
betänkligheter mot provisoriska upplåtelser av mark med därå befintliga
kronan tillhöriga byggnader, och erinrade styrelsen, att styrelsen i skrivelse
den 29 september 1927 under vissa villkor tillstyrkt upplåtelse åt det tilltänkta
tekniskt-industriella museet för förvarandet av museets samlingar tillsvidare
av viss del av dragonkasernens område. Den sålunda ifrågasatta
upplåtelsen har dock ännu icke kommit till stånd. Däremot hava vissa
delar av kasernområdet ställts till 23:e allmänna svenska lantbruksmötets
disposition intill den 31 juli 1930 samt därefter till trädgårdsutställningens
disposition intill den 15 oktober 1930, varjämte vissa andra partier, vilka
dock ej beröra det nu för etnografiska museet ifrågasatta området, upplåtits
till 1930 års konstindustriutställning till den 31 mars 1931.
Vid förfrågan under hand hos trädgårdsutställningens bestyrelse har nu
meddelats, att en av de till utställningen upplåtna kasernerna icke skulle
behöva tagas i bruk för utställningen. De etnografiska samlingarna skulle
sålunda kunna redan under augusti 1930 överflyttas till denna kasernbyggnad
och där tillsvidare magasineras. De nuvarande lokalerna i kvarteret
Grönlandet södra skulle alltså kunna frigöras i god tid före rivningsarbetets
början senast under oktober 1930.
Då emellertid enligt vad byggnadsstyrelsen inhämtat dragonkasernens
byggnader, som stå under arméförvaltningens vård, avsåges att efter dessa
upplåtelser åter tagas i bruk såsom förrådslokaler för östra arméfördelningen,
varvid en del av de förråd, som nu äro placerade inom positionsartilleriregementets
lokaler, skulle komma att överflyttas till dragonkasernen, har
det med hänsyn till förslaget att förlägga etnografiska museet till dragonkasernen
synts byggnadsstyrelsen lämpligare, örn östra arméfördelningen
kunde bibehålla förråden i artillerikasernens stallbyggnader. Något hinder
att disponera dessa stallbyggnader för sistnämnda ändamål intill dess erforderliga
förrådslokaler kunnat uppföras inom Stockholms garnisons blivande
förläggningsområden å Järvafältet synes icke föreligga.
Emellertid disponerar östra arméfördelningen jämväl vissa utom respektive
regementens kasernområden belägna förrådsbyggnader å Ladugårdsgärdet.
Skulle den mark, å vilken dessa bjrggnader äro uppförda, behöva tagas i
anspråk för den förestående exploateringen av Ladugårdsgärdet, innan ännu
motsvarande förrådsutrymmen kunnat anordnas å Järvafältet, skulle det bliva
nödvändigt att under mellantiden taga dragonkasernen i anspråk för förvaring
av de militära förråden. Enligt byggnadsstyrelsens uppfattning synes
emellertid den genom styrelsens försorg under utarbetande varande stadsplanen
för Ladugårdsgärdeområdet icke lägga hinder i vägen för exploateringens
bedrivande på sådant sätt, att de nu befintliga militära förrådsbyggnaderna
skulle behöva rivas redan vid exploateringens början, utan torde
god tid kunna beräknas att för dessa förrådsbyggnader uppföra erforderliga
ersättningsbyggnader.
Under förutsättning att östra arméfördelningen sålunda fortfarande, intill
dess frågan om anskaffande av nya förrådslokaler för fördelningen blivit
definitivt löst, skulle kunna disponera över ovannämnda, av fördelningen
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
tor närvarande innehavda förrådslokaler inom förutvarande positionsartilleriregementets
kasernområde samt å Ladugårdsgärdet, har vid förfrågan hos
arméförvaltningens fortifikationsdepartement under hand meddelats, att hinder
ej synes möta, att livregementets dragoners kasernetablissement toges
i anspråk för icke militärt ändamål.
I styrelsens ovanberörda utlåtande den 19 januari 1928 har styrelsen visserligen,
såsom ovan nämnts, för sin del motsatt sig permanenta markupplåtelser
inom de ännu icke stadsplanelagda delarna av norra Djurgården,
men har styrelsen förklarat sig icke hysa betänkligheter mot provisoriska
upplåtelser av mark med därå befintliga byggnader. Det område, varom
nu är fråga, dragonkasernområdet, kan emellertid, såsom framgår av en
skrivelsen bilagd situationsplan, lämpligen uppdelas i tre delar, nämligen
den västra delen, omfattande tre stallbyggnader, exercis- och ridhus samt
ett fordonsförråd, förlagda omkring en rymlig gårdsplan, det mellersta området,
upptagande tre kasernbyggnader med sjukhusbyggnad, sjukstall samt
köks- och matsalsbyggnad, samt det östra området med kanslibyggnad, vilket
område nyttjats såsom övningsplats. Till kasernområdet hör vidare ett
område utmed Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen. Vart
och ett av de tre förstnämnda områdena är ägnat att bilda ett fullständigt
bvggnadskomplex för skilda ändamål. Det västra har tidigare avsetts för
ett tekniskt industriellt museum, och det östra, som erbjuder goda byggnadsplatser,
skulle väl ägna sig till uppförande av olika slag av institutionsbyggnader,
anslutande sig till den nuvarande kanslibyggnaden. Det mellersta
området vill nu byggnadsstyrelsen föreslå till upplåtelse för det etnografiska
museet, under det att området närmast vattnet bör reserveras såsom
park.
Det för museet sålunda föreslagna området skulle, på sätt gränserna angivits
å situationsplanen, komma att omfatta 21,000 kvadratmeter och lämna
utrymme för museets behov för överskådlig framtid.
Ehuru byggnadsstyrelsen måste vidhålla sin principiella ståndpunkt, att
permanent markupplåtelse icke bör äga rum, innan stadsplan fastställts över
ifrågavarande del av norra Djurgården, anser sig styrelsen dock kunna tillstyrka
den ifrågasatta markupplåtelsen för etnografiska museet, även om
denna måste anses hava permanent karaktär. Styrelsen kan nämligen icke
undgå att taga hänsyn till att de å området befintliga byggnaderna på detta
sätt finna en lämplig användning, varjämte utan tvivel en blivande stadsplan
torde kunna utan svårighet anslutas till dessa byggnader. Områdets
gränser böra givetvis i stadsplanen slutligen fixeras.
De å området befintliga byggnaderna äro i stort sett i gott skick, med
undantag dock för kasernbyggnaden III, vars grund är bristfällig och måste
förstärkas. Byggnaderna äro uppförda av tegel och putsade, utom matsalsbyggnaden,
som är av trä och måste betraktas såsom eldfarlig och därför
hör rivas, jämte en del mindre trähus, såsom vedbodar m. m. Bjälklagen
äro i allmänhet av trä med brandbotten å vinden. Köksbyggnaden har
betongvalv. Uppvärmningen i samtliga byggnader sker nu med kaminer
och kakelugnar.
Såsom framgår av en av7 föreståndaren för etnografiska avdelningen uppgjord
förteckning disponerar avdelningen för närvarande 1,719 kvadratmeters
utrymme och en vaktmästarbostad i huset Vallingatan nr 1, 580
kvadratmeter i huset Vallingatan 2 samt 230 kvadratmeter och en vaktmästarbostad
i kronans egendom Västra Trädgårdsgatan nr 10, eller för
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
utom de båda vaktmästarbostäderna, tillhopa 2,529 kvadratmeter, därav 509
kvadratmeter nyttjas såsom utställningslokaler, 305 kvadratmeter som arbetslokaler
och 1,715 kvadratmeter som magasinsutrymmen. Härutöver äro
vissa magasinslådor samt skrymmande föremål förvarade på vinden i det
s. k. kronprinsens stall, på naturhistoriska riksmuseets (mineralogiska avdelningen)
vind och i Observatorielunden härstädes, varjämte vissa föremål
äro utställda i Göteborgs museum, upptagande omkring 150 kvadratmeters
golvyta.
I särskild förteckning har föreståndaren uppgivit det omedelbara behovet
av lokalutrymme till sammanlagt 6,675 kvadratmeter förutom två vaktmästarbostäder
och bostad för eldare, vartill skulle erfordras 400 kvadratmeter
för doktor Sven Hedins under 1930 väntade samlingar. Härjämte
skulle för framtiden erfordras ytterligare 4,500 kvadratmeter.
För disponerandet av de befintliga byggnaderna för etnografiska museets
behov har byggnadsstyrelsen låtit i samråd med museets föreståndare uppgöra
ett förslag, åskådliggjort å utlåtandet bilagda åtta ritningsblad.
Förslaget innebär i huvudsak följande.
Med hänsyn till det stora behovet av magasinslokaler, skulle en av kasernerna,
nr III å situationsplanen, användas uteslutande för detta ändamål.
Denna byggnad skulle endast förses med värmeledning men i övrigt kunna
användas i befintligt skick. De båda övriga kasernerna skulle iordningställas
för de museisamlingar, som böra göras tillgängliga för allmänheten.
Byggnaderna låta sig väl apteras för detta ändamål. De omkring 6 meter
breda och 10 meter djupa logementen komma att bilda goda utställningsrum.
De nuvarande fönstren utökas genom bottagande av befintliga murpelare
och insättande av ett enda fönsterparti, varigenom god belysning av
salarna erhålles. De gamla dörrarna intill korridorerna igensättas och mellan
logementen upptagas genomgångar intill fönsterväggen. Iven korridorerna
utgöra goda utställningsgallerier. I övrigt ordnas i vardera kasernen i samband
med den nuvarande entrén en mindre vestibul med kapprum och toaletter
samt ett avskilt rum för vaktpersonal. Nya golv måste inläggas och
lokalerna ommålas, varjämte värmeledning införes. ATndarna böra begagnas
såsom magasin, varför taken böra värmeisoleras. Det förutvarande
sjukhuset inredes med arbetsrum och förses med värmeledning. Det utanför
områdets föreslagna gränser belägna sjukstallet förses med en större ingång
och avses att användas till förvaring av skrymmande föremål, såsom
båtar m. m. Den gamla köksbyggnaden, som är av sten, anordnas såsom
värmecentral, vilken tilltages så, att den blir tillräcklig även vid en framtida
utvidgning av museilokalerna. I denna byggnad finnes en bostad örn
två rum och kök, som skulle användas för maskinist. Två bostadslägenheter
i den kasernbyggnad, vilken avses till magasin, bibehållas för museets
två vaktmästare.
Enligt detta förslag skulle etnografiska museet komma att disponera 2,600
kvadratmeter utställningslokaler, 2,025 kvadratmeter magasinslokaler och
27o kvadratmeter arbetslokaler, eller sammanlagt 4,900 kvadratmeter förutom
erforderliga bostadslägenheter.
Kostnaderna för genomförandet av detta förslag hava av styrelsen beräknats
komma att uppgå till 480,000 kronor enligt följande fördelning:
Ändringsarbeten m. m. i kasernerna I och II........kronor 325,000: —
Ändringsarbeten i kasernen III................. » 25,000:
Värmecentral................................ » 50,000: •
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
Ändringsarbeten m. m. i sjukhusbyggnaden
D:o i sjukstallet......
Oförutsedda utgifter, arvoden m. m......
...... kronor
26,000: —
2>
2,000: —
»
52,000: —
Summa kronor
480,000: —
Till dessa kostnader komma emellertid 15,000 kronor för samlingarnas
flyttning samt kostnader för montrer och andra uppställningsanordningar
inom de nya lokalerna, av professorn Lindblom beräknade till 146,000 kronor.
Genom utförandet av de nu avsedda ändrings- och inredningsarbetena
skulle museet, såsom ovan visats, till en början komma att disponera sammanlagt
4,900 kvadratmeter, vilket innebär en icke oväsentlig ökning av
det nuvarande lokalinnehavet. Museets föreståndare har emellertid, såsom
styrelsen här ovan meddelat, angivit det omedelbara lokalbehovet till sammanlagt
7,075 kvadratmeter, förutom erforderliga bostäder, varefter framdeles
skulle ytterligare erfordras 4,200 kvadratmeter. För tillgodoseendet
härav har byggnadsstyrelsen tänkt sig två utbyggnadsstadier, närmare angivna
å situationsplanen.
Det nästa eller andra utbyggnadsstadiet skulle sålunda avse uppförandet
av förbindelselängor, A, mellan kasernen I och de båda övriga kasernerna,
så att dessa tre kaserner komma att bilda en sammanhängande byggnad.
Härtill kommer ombyggnad av den nu till magasinsändamål avsedda kasernen
III till utställningslokaler, uppförande av en ny magasinsbyggnad,
B, påbyggnad av kasernen I med en våning, anordnande därstädes av en
ny trappa m. m., samt vidtagande av vissa ändringsarbeten i kasernen II.
Efter utförandet av andra utbyggnadsstadiet skulle följande utrymmen
finnas disponibla:
Utställningslokaler:
Kasernerna I, II och III.
Nybyggnad A ........
Magasinslokaler:
Magasinsbyggnad B . . . .
Nybyggnad A ........
Kasernerna II och III . .
3.800 kvadratmeter
1,000
4.800 kvadratmeter
700 kvadratmeter
600
1,100
2,300 kvadratmeter
Tjänstelokaler............................... 215
eller tillhopa 7,375 kvadratmeter jämte bostäder.
Kostnaderna för genomförandet av den andra utbyggnaden skulle kunna
beräknas sålunda:
Nybyggnad A ................
Ombyggnad av kasern III.......
Magasinsbyggnad B............
Påbyggnad av kasern I .........
Oförutsedda utgifter, arvoden m. m
kronor 440,000: —
» 175,000: —
» 100,000: —
» 90,000: —
* 85.000: —
Summa kronor 890,000: —
I det tredje utbyggnadsstadiet skulle uppföras de å situationsplanen med
C och D betecknade tillbyggnaderna. Efter denna sista utbyggnad, som kan
beräknas betinga en kostnad av 800,000 kronor, skulle etnografiska museet
disponera utrymmen av sammanlagt omkring 10,000 kvadratmeter.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24å.
Såsom byggnadsstyrelsen ovan angivit belöpa sig kostnaderna för det
första iordningställandet av de ifrågakomna, nu befintliga byggnaderna inom
dragonkasernens område för etnografiska museet till 480,000 kronor, oell
kommer härtill ett belopp av 15,000 kronor för samlingarnas ditflyttning.
I nämnda summa 480,000 kronor är emellertid, såsom ovan jämväl framhållits,
icke inräknade utgifter för samlingarnas uppställning, vilka museets
föreståndare beräknat till 146,000 kronor. Denna senare kostnad har styrelsen
emellertid icke varit i tillfälle att närmare pröva.
Under förutsättning att Kungl. Maj:t och riksdagen skulle godkänna det
nu framlagda förslaget att förlägga det etnografiska museet till dragonkasernen
å norra Djurgården, skulle de härför erforderliga kostnaderna, avseende
de befintliga byggnadernas iordningställande, kunna fördelas på två år, och
skulle därvid för det första budgetåret erfordras förslagsvis 300,000 kronor,
däri inberäknad kostnaden för samlingarnas flyttning.
Slutligen anser sig byggnadsstyrelsen böra nämna, att efter en flyttning
av samlingarna skulle de utrymmen, som för närvarande för dessa disponeras
i huset Vallégatan 2 i kvarteret Grönlandet norra, lämpligen övertagas
av tandläkarinstitutet, för vilket lokalerna ursprungligen avsetts och som är
i behov av ökat utrymme för sin verksamhet. Beträffande de lokaler, som
museet för närvarande disponerar i huset Västra Trädgårdsgatan 10, är styrelsen
icke beredd att föreslå hur dessa skola användas efter museets avflyttning,
men vill styrelsen erinra, att enligt underhandlingarna mellan
kronans fastighetskommission och Stockholms stad avses, att en del av
byggnaden skulle komma att rivas för Hamngatans breddning. Med hänsyn
härtill skulle de av museet lämnade lokalerna med fördel användas
såsom ersättning för övriga lokalinnehavares därvid uppkommande förlust
av utrymme.
Vid byggnadsstyrelsens skrivelse finnas fogade däri omförmälda situationsplan
och ritningar.
Byggnadsstyrelsen slutar med att hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
1930 års riksdag att dels medgiva, att erforderligt område med tillhörande
byggnader inom förutvarande livregementets dragoners kasernetablissement
å norra Djurgården måtte upplåtas åt etnografiska avdelningen,
dels ock, vid bifall härtill, för påbörjande av iordningställandet av lokaler
för avdelningen enligt i huvudsak det av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget
samt förflyttning till de nya lokalerna av avdelningens samlingar
m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000
kronor.
På grund av remiss har arméförvaltningens fortifikationsdepartement, efter
hörande av chefen för östra arméfördelningen, den 28 december 1929 avgivit
utlåtande över det av byggnadsstyrelsen avgivna förslaget. Av arméfördelning
schefens skrivelse framgår, att ett avstående från förutvarande livregementets
dragoners etablissement under förhanden varande omständigheter
enligt arméfördelningschefens uppfattning icke vore möjligt. Skulle
de inom förutvarande positionsartilleriregementet och Fredrikshovsområdet
nu disponerade utrymmena kunna komma att stå till arméfördelningens
förfogande intill dess att motsvarande lokaler å Järvafältet uppförts, så att
11
Kungl. May.ts proposition Nr 244.
dessa förråd kunde direkt flyttas dit, ansåge emellertid arméfördolningschefen
möjlighet finnas för att arméfördelningen kunde avstå så stor del av
etablissementet i fråga, som i byggnadsstyrelsens förslag avsetts för det blivande
etnografiska museet.
A rm (’för vältning en s fortifikationsdepartement har meddelat, att departementet
icke hade något att erinra mot upplåtande till etnografiska avdelningen av
det av byggnadsstyrelsen föreslagna området med tillhörande byggnader
under förutsättning, att de av lantförsvaret nu disponerade utrymmena inom
förutvarande positionsartilleriregementet och Fredrikshov fortfarande finge
stå till lantförsvarets förfogande, intill dess att lokaler av motsvarande storlek,
på sätt arméfördelningschefen anfört, blivit uppförda å Järvafältet.
Genom remiss den 9 januari 1930 anbefalldes härefter byggnadsstyrelsen
att till Kungl. Majit inkomma med utredning och förslag till sådana anordningar,
som kunde befinnas påkallade för att, intill dess frågan om ett
definitivt ordnande av etnografiska museets lokalförhållanden kunde upptagas
till närmare prövning, provisoriskt tillgodose lokalbehoven för detta
museum.
Till efterkommande härav har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 23 januari
1930 anfört huvudsakligen följande:
De enda statsverkets fastigheter, i vilka för närvarande finnas tillgängliga
utrymmen av den omfattning, varom här är fråga, äro de båda kasernetablissementen,
artillerikasernen vid Storgatan och dragonkasernen på norra
Djurgården. Tidigare har byggnadsstyrelsen tänkt sig, såsom anförts i styrelsens
skrivelser den 27 september "1928 och den 27 november 1929, att
etnografiska museets samlingar skulle kunna magasineras i en av artillerikasernens
stallflyglar, under det att tjänstelokaler skulle beredas i kasernens
översta våning i utrymmen, som i planen för historiska museets förläggning
till kasernen angivits såsom reservlokaler. Ett realiserande av denna tanke
skulle emellertid medföra betydande kostnader, då stallbyggnaderna i sitt
nuvarande skick sakna varje möjlighet till uppvärmning och ur brandsäkerhetssynpunkt
äro särdeles otillfredsställande med den myckna träinrednmgen
och sina med papp täckta trä tak samt med läget invid en bostadsgata. De
härav betingade kostnaderna för ändringsarbeten m. m. hava av byggnadsstyrelsen
beräknats till omkring 300,000 kronor. En närmare utredning
härom har dock icke av styrelsen företagits, då museiföreståndaren så bestämt
framhållit, att förslaget vore, även betraktat som ett provisorium, ur
museets synpunkt förkastligt.
De lokaler, som stå till buds i dragonkasernen, äro så till vida lämpligare
för museets behov, att byggnaderna hava ett fritt läge utan brandfarligt
grannskap, varjämte vindsbjälklagen äro försedda med brandbottnar och
taken täckta nied plåt. Kaminer och kakelugnar böra emellertid ersättas
med mera riskfri uppvärmningsanordning.
Med hänsyn till det nu anförda kan byggnadsstyrelsen även för en provisorisk
förläggning av etnografiska museet icke föreslå annan lösning än
användning av lämpliga utrymmen inom dragonkasernen.
Då det nu alltså gäller en provisorisk förläggning av museet, har styrel
-
12
Kungl. Maj:ts proposition Kr 244.
sen beklagligtvis måst bortse från möjlighet till utställning av museets samlingar
i viss utsträckning för allmänheten och forskare. Om detta önskemål
skulle tillgodoses, måste nämligen så betydande omändringsarbeten vidtagas
i de upplåtna lokalerna, att de icke kunna tänkas komma i fråga, med
mindre upplåtelsen avser ett permanent bruk. De här nedan föreslagna
anordningarna avse sålunda endast en magasinering av samlingarna och
beredande av arbetsrum för tjänstemännen.
_ För detta ändamål skulle sålunda en av kasernerna förses med värmeledning
och däri magasineras den del av samlingarna, som är i oundgängligt
behov av uppvärmda förvaringsrum, under det att en annan kasern skulle
användas för sådana samlingsföremål, som icke äro i behov därav. Sjukhuset,
med undantag av vinden, skulle iordningställas till tjänstelokaler och
förses med värmeledning, varjämte köksbyggnaden skulle ombyggas till
värmecentral; dock skulle den i det tidigare förslaget planerade värmecentralen
förses med en endast för den provisoriska förläggningen erforderlig
pannanläggning, varjämte den nuvarande skorstenen, som vid den större
utbyggnaden av värmeanläggningen måste rivas och ersättas med en högre
och kraftigare dimensionerad skorsten, för närvarande skulle kunna användas.
Härjämte skulle sjukstallet upplåtas för skrymmande föremål, vilka
på grund av de trånga ingångarna icke kunna införas i kasernbyggnaderna.
I det tidigare, mera omfattande förslaget har byggnadsstyrelsen tänkt sig,
att den å till förslaget hörande situationsplan med III betecknade kasernen
skulle användas för magasinering. Vid en provisorisk lösning av lokalfrågan
synes däremot lämpligare, att kasernen I användes såsom det uppvärmda
magasinet, då värmeanläggningen ställer sig billigare i denna byggnad
på grund av dennas närmare läge i förhållande till värmecentralen.
Vilken av de båda övriga kasernerna, som dessutom bör tagas i anspråk
för provisoriet, torde vara likgiltigt ur museets synpunkt, och bör denna
fråga så vitt möjligt bedömas med hänsyn till den blivande användningen
av etablissementets övriga byggnader.
Enligt detta förslag till provisorisk förläggning skulle etnografiska museet
komma att disponera 1,200 kvadratmeter uppvärmda och 2,000 kvadratmeter
icke uppvärmda förvaringslokaler samt 235 kvadratmeter tjänstelokaler,
eller, förutom tre bostadslägenheter för vaktmästare, tillhopa omkring 3,500
kvadratmeter lokaler. Detta innebär, i jämförelse med museets nuvarande
lokaler, någon minskning i utrymme beträffande de uppvärmda lokalerna
och tjänstelokalerna men däremot en ökning av de icke uppvärmda förvaringslokalerna
med omkring 1,250 kvadratmeter. Skulle det visa sig nödvändigt
för museet att disponera större uppvärmda förrådslokaler, finnes
möjlighet att tillsvidare fortfarande begagna de nu använda lokalerna
i Västra Trädgårdsgatan 10 om 230 kvadratmeter. Till ytterligare eventuellt
erforderlig utökning av lokalerna i dragonkasernen skulle lämpligen
vinden i den värmda kasernen kunna inredas, där 400 kvadratmeter kunna
utvinnas.
De för det nu framlagda förslaget till anordnande av provisoriska lokaler
för museet i dragonkasernen erforderliga ändringsarbeten m. m. hava enligt
inom byggnadsstyrelsen uppgjorda kostnadsförslag beräknats betinga en
sammanlagd kostnad av 85,000 kronor, vartill komma kostnaderna för samlingarnas
flyttning, enligt tidigare beräkning uppgående till 15,000 kronor,
eller sammanlagt 100,000 kronor. En eventuellt behövlig inredning av
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244. 13
vinden i den uppvärmda kasernen skulle öka kostnaderna med 15,000
kronor.
I det sålunda uppgjorda förslaget har byggnadsstyrelsen bortsett från varje
möjlighet till utställning av museets samlingar, även i den ringa utsträckning,
vari de för närvarande hållas tillgängliga för allmänheten och forskare.
De föreslagna anordningarna avse sålunda endast magasinering av samlingarna
och beredande av arbetsrum för museets tjänstemän. Ett tillgodoseende
av önskemålet av utställning i ungefär samma omfattning som för
närvarande skulle betinga iordningställande av bottenvåningen i kasernen I
i enlighet med byggnadsstyrelsens tidigare förslag, varjämte till ersättning
för den härigenom minskade tillgången till uppvärmda förvaringsutryminen
jämväl vinden i samma kasern bör kunna uppvärmas. På detta sätt skulle
vinnas omkring 500 kvadratmeter golvyta för utställning av samlingarna,
och skulle förslaget givetvis i detta avseende innebära en förbättring av de
nuvarande lokalförhållandena.
Dylika ytterligare anordningar för ernående av möjlighet till utställning
skulle emellertid medföra en ökning av kostnaderna med omkring 100,000
kronor, d. v. s. dessa skulle ungefär fördubblas.
Såväl med hänsyn härtill som i betraktande av de i ifrågavarande byggnad
ingripande åtgärder, som anordnande jämväl av utställningslokaler
skulle medföra, synes det byggnadsstyrelsen, att dessa åtgärder näppeligen
böra komma till utförande med mindre avsikten är att bereda etnografiska
museet en permanent förläggning till dragonkasernen.
Vid skrivelsen finnes fogat däri omförmälda kostnadsförslag, så lydande:
Kostnadsberäkning till anordnande av provisoriska lokaler för etnografiska
museet inom livregementets dragonkasern å norra Djurgården.
Kasern 1.
Införandet av provisorisk värmeledning.....kronor 20,000: —
Komplettering av elektriska belysningsledningar » 5,000: —
Värmecentral.
Värmeanläggning med ledningar till kasern I » 12,000: —
Byggnadsarbeten...... » 3,000: —
Kulvert (passerbar) till kasern I.......... » 12,000: —
Sjukhuset.
Värmeledning....................... » 8,000: —
Elektriska belysningsledningar............ » 2,000: —
Byggnadsarbeten...................... » 10,000: —
25,000: —
27,000: —
20,000: —
Sjukstallet.
Mindre ändringsarbeten............................. 2,000: —
Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter............... 11,000: —
Flyttningskostnader................................ 15.000:
Kronor 100,000:
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
För omboning av vindsvåningen i kasern I
jämte införande av provisoriska ledningar för
värme och elektriskt ljus tillkommer ett
belopp av.........................kronor 15,000: —
För inredning och restaurering av kasernens
bottenvåning enligt huvudförslaget tillkommer
ett belopp av................... » 85,000: — 100,000: —
Summa kronor 200,000: —
Anmodad avgiva utlåtande i ärendet har vetenskapsakademien härefter
dels inhämtat yttrande i ämnet från föreståndaren för etnografiska avdelningen,
professorn G. Lindblom, dels ock den 12 februari 1930 för egen del
utlåtit sig.
Föreståndaren har andragit:
Inledningsvis må här erinras örn att byggnadsstyrelsen ännu ej avgivit
yttrande över den till densamma i slutet av år 1928 från ecklesiastikdepartementet
remitterade skrivelsen till Kungl. Maj:t, i vilken vetenskapsakademien
hemställde, att parkområdet vid göta livgardes kasern, intill
Strandvägen och mitt emot Nobelparken, måtte reserveras för en blivande
nybyggnad för riksmuseets etnografiska avdelning. I sin skrivelse av den
29 november 1929, vilken även innehåller en kort historik över etnografiska
avdelningens byggnads fråga, nämner byggnadsstyrelsen intet örn denna hemställan.
En förläggning till parken vid göta livgarde skulle, liksom det gamla förslaget
om förläggning till Frescati, medföra en nybyggnad för etnografiska
avdelningen, helt konstruerad för sitt ändamål. Den av byggnadsstyrelsen i
ovan nämnda skrivelse föreslagna förläggningen till livregementets dragoners
f. d. kaserner är en kompromiss och en halvmesyr, såtillvida som de gamla
kasernbyggnaderna, örn ock i förbättrad form, skola bibehållas och sedan med
dem som basis ett successivt tillbyggande sker. Det oaktat kan jag för min
del under nuvarande förhållanden ej annat än gilla detta byggnadsstyrelsens
förslag, enär det enligt min mening innebär en ur museal synpunkt
acceptabel och för statsverket ekonomiskt fördelaktig lösning av etnografiska
avdelningens mångåriga lokalfråga. Även örn man här skulle tvingas
börja med ett provisorium, innebär detta den stora fördelen att det kan
ingå som del av en blivande permanent anläggning. Jag ber därför att i
väsentliga punkter få tillstyrka detta förslag, även örn jag anser mig böra
yrka på några ändringar och tillägg. Till dessa anhåller jag att få återkomma
nedan.
Se vi då först på läget. Ett gammalt önskemål, som upprepade gånger
framförts av den kulturhistoriska forskningens målsmän ävensom från undervisnings-
och folkbildningshåll, är ju att etnografiska avdelningen bör förläggas
centralt samt i anslutning till eller åtminstone i närheten av övriga
stora kulturhistoriska museer. Såsom tidigare framhållits, skulle avdelningens
förläggande till parken vid göta livgarde åstadkommit en såväl för
den jämförande forskningen som för den bildningssökande allmänheten synnerligen
väl avvägd museal triangel med Djurgårdsbron som medelpunkt.
Dragonkasernerna ligga längre bort, 20 minuters gångväg från Djurgårdsbron,
men, ser man på framtiden, kan detta ej verka avskräckande. Redan
15
Kungl. May.ts proposition Nr 244.
nu taga, särskilt om söndagarna, massor av promenerande vägen förbi kasernområdet
och denna tillströmning kommer utan tvivel att ökas, när,
såsom planerat är, den vackra nu vid diplomatstaden slutande strandpromenaden
längs Djurgårdsbrunnsviken förlänges förbi dragonkasernen. Stockholmsutställningen
kommer troligen också att bidraga till att locka besökande
till detta område även efter utställningens slut. Vidare tillkommer
det faktum, att åtminstone en del av Ladugårdsgärde snart kommer att
upplåtas till bebyggelse, att staden alltså skjutes närmare kasernområdet.
Samtidigt måste också spårvägen dragas närmare denna, bussförbindelse
med staden finnes redan. Ett vägande skäl utgör slutligen även den vackra
naturliga miljön, i vilken friluftsutställning med fördel kan göras. Jag tänker
här på i museets ägo redan befintligt material men även på kommande
förvärv och då särskilt på det buddistisk-lamaistiska tempel, som doktor
Sven Hedin eventuellt kommer att hemföra från Mongoliet. Vad de naturliga
förutsättningarna beträffa, torde ingen tvekan råda, örn att man icke
här kan skapa ett ovanligt vackert inramat museum, ett av de vackrast
belägna etnografiska museerna i Europa.
Givetvis är det emellertid ej enbart det vackra läget och de goda utsikterna
till att detta i en ej avlägsen framtid blir centralt som gör, att jag
för min del känner mig tilltalad av detta förslag. Härtill bidraga andra
faktorer. Som etnografiska avdelningens läge nu ter sig, är det mycket bekymmersamt.
Bortsett från att en del av samlingarna, som bekant, måste
förvaras på andra håll, äro lokalerna i Vallingatan 1 och 2 nu praktiskt
taget fyllda. Å andra sidan måste museet absolut fortsätta att komplettera
samlingarna innan detta är för sent, vilket på många håll ute bland de
s. k. primitiva folken och även bland högre stående på grund av den moderna
europeiska och amerikanska industrialismens snabba frammarsch när
som helst han bli fallet. Och för större nyförvärv finnes nu intet utrymme
i magasinen. Enda utvägen är i så fall att stänga några rum av visningslokalerna
i Vallingatan 1 och magasinera i dem, en utväg, som icke är tilltalande.
Visserligen äro dessa lokaler dåliga, mörka och trånga, men det
oaktat locka de, fastän de endast äro öppna två dagar i veckan, relativt
många besökande och särskilt äro skolorna glada över att ha tillträde till
dem i samband med geografi- och teckningsundervisningen. Härtill kommer
att avdelningens afrikanska utställning i Västra Trädgårdsgatan 10 i
samband med Hamngatans breddning örn ett eller ett par år måste inpackas
och numera finns ej plats för dessa samlingar vid Vallingatan. Såväl
för dem som för mera betydande nyförvärv — och sådana måste göras •—
är det alltså nödvändigt, att nya lokaler anskaffas genom statsverkets försorg.
Slutligen kommer tandläkarinstitutet säkerligen mycket snart att behöva
de av avdelningen disponerade magasinslokalerna i Vallingatan 2.
Allt tyder alltså på att avdelningens redan nu beklagliga splittring, med
samlingar på olika ställen, inom kort ytterligare kommer att ökas, att läget
alltså förvärras. Och, enligt de sakkunnigas betänkande angående statens
byggnadsverksamhet i Stockholm, skulle uppförandet av en nybyggnad för
riksmuseets etnografiska avdelning först ske under perioden 1937/1946.
Det var på grund av dragonkasernernas förmånliga läge samt med anledning
av den nu i korthet framställda bekymmersamma situationen för
etnografiska avdelningen, som jag ansåg förslaget örn en förläggning till
nämnda kaserner mycket förmånlig för avdelningen. Jag ansåg att här
fanus en utväg att utan betungande utgifter för statverket mycket snart
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
åstadkomma både utställningslokaler och magasin för samlingarna. Därför
förklarade jag för byggnadsrådet Bergsten efter av honom gjord förfrågan,
att jag för min del, under förutsättning att vetenskapsakademien därtill
gåve sitt samtycke samt att akademien i god tid informerades om byggnadsstyrelsens
planer, skulle acceptera en sådan lösning av lokalfrågan. De
tre kasernerna och sjukhuset kunna iordningställas för en jämförelsevis
ringa kostnad — jämför härmed värdet av den av avdelningen disponerade
delen av kvarteret Grönlandet södra, vilken 1923 taxeringsvärderades till
430,000 kronor och väl nu bör vara värd åtminstone 500,000 kronor. Enbart
genom denna tomts försäljning skulle alltså statsverket kunna erhålla
medel till att för etnografiska avdelningen iordningställa de tre kasernerna
och sjukhuset (enligt byggnadsstyrelsens beräkning erfordras 480,000 kronor
för iordningställande av sjukhuset för expeditionslokaler, två kaserner för
utställningsändamål samt den tredje som magasin). Kasernerna skulle vardera
ge utrymme åt en nöjaktig utställning av material från en världsdel
(Amerika, Afrika, Australien med Söderhavet eller en del av Asien) och på
deras vindar skulle, sedan dessa blivit isolerade, de icke utställda samlingarna
från dessa tre världsdelar kunna magasineras. I kasern III kunde
bland annat det icke utställda asiatiska materialet magasineras. Att kasernerna
sakna källarvåning samt att bjälklagen äro av trä, är visserligen en
nackdel men ej något absolut hinder. Tyvärr visade det sig vid närmare
undersökning, att grunden till kasern III befinner sig i så dåligt skick, att
denna kasern ej utan vidare kan iordningställas för utställningsändamål.
Men även denna försämrade situation omöjliggör icke ett accepterande av
förslaget om förläggning till dragonkasernen, ifall denna kasern enligt byggnadsstyrelsens
förslag senare ombygges.
Jag övergår nu till att något mera i detalj granska byggnadsstyrelsens
förslag av den 27 november 1929, angående vilket jag, söm ovan nämnts,
i väsentliga punkter ej har något att erinra. En del ändringar och tillägg
äro dock nödvändiga.
Markupplåtelsen bör redan från början göras permanent, så att ej den
risken föreligger, att denna förläggning blir ett nytt provisorium och att
museet längre fram i tiden åter måste flytta. För att ett nytt provisorium
skall vara ekonomiskt försvarligt, bör det utgöra del av en blivande permanens.
Förläggningsfrågan måste alltså ha lösts, innan flyttningen verkställes.
I sin skrivelse anser sig byggnadsstyrelsen »kunna tillstyrka den
nu ifrågasatta markupplåtelsen för etnografiska museet, även om denna
måste anses hava permanent karaktär. Styrelsen kan nämligen icke undgå
att taga hänsyn till att de å området befintliga byggnaderna på detta sätt
finna en lämplig användning, varjämte utan tvivel en blivande stadsplan
torde kunna utan svårighet anslutas till dessa bj^ggnader.» Slutligen hemställer
byggnadsstyrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1930 års riksdag
att medgiva »att erforderligt område med tillhörande byggnader inom förutvarande
livregementets dragoners kasernetablissement å norra Djurgården
må upplåtas åt naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning.»
Beträffande det föreslagna områdets storlek är det kanske ännu för tidigt
att definitivt fixera densamma. Jag måste emellertid fästa uppmärksamheten
vid att, såsom byggnadsstyrelsen nu förslagsvis dragit gränsen för
området, utrymmet ej räcker till för utställning i det fria av mera skrymmande
föremål, som i framtiden kunna förvärvas. Jag tänker härvid särskilt
på att ett tempel från Mongoliet— enär doktor Hedin av just ingångna
17
Kungl. Maj;ts proposition Nr 244.
underrättelser att döma, med stor sannolikhet kommer att hemföra ett dylikt
— bör ligga fritt och ej trångt enrot de redan befintliga eller senare
tillkommande museibyggnaderna. På situationsplanen ser det föreslagna
området ut att erbjuda utrymme för en friluftsuppställning i områdets
sydöstra hörn, men terrängförhållandena äro här sådana, att det skulle vara
skada att våldföra sig på naturen. Vidare bör den nuvarande inkörsvägen
till kasernområdet, som går alldeles intill kasernen, flyttas några meter åt
väster och dragas vid sidan av allén. Detta bör utan svårighet och utan
nämnvärd extra kostnad kunna ske i samband med anläggandet av den
planerade gatan ned till Djurgårdsbrunnsviken. En sådan flyttning av vägen
från kasern väggarna är högeligen önskvärd icke blott av estetiska skäl utan
även därför att passerande lastbilar och andra fordon sätta de direkt på
marken vilande byggnaderna och därmed även de utställda föremålen i
skakning.
Elektriskt ljus måste installeras, ej blott i sjukhuset utan även i utställningsrum
och magasin. I anslutning härtill beder jag få nämna, att sekreteraren
i allmänna svenska trädgårdsutställningen, direktören Gustaf Lind
meddelat mig, att denna utställning från transformatorstationen på industriutställningen,
dit stadens kablar gå, kommer att draga kabel till kasernerna
samt i två av dessa (II och III) leda in elektriskt ljus i bägge våningarna.
Ifall elektrisk belysning även kommer att anordnas i den tredje kasernen,
är ännu ovisst, och saken kan avgöras först, när anmälningarna om deltagande
i denna utställning inkommit och man alltså kan överblicka utrymmesbehovet.
Dessa elektriska ledningar, för vilka statsanslag beviljats,
kunna, säger direktör Lind, till förmånligt pris överlämnas till etnografiska
avdelningen. Jag har med detta velat fästa uppmärksamheten vid att här
synes föreligga en möjlighet att för etnografiska avdelningens räkning installera
elektrisk belysning i kasernerna för billigt pris.
Beträffande etablissementets uppvärmning vore det kanske värt att undersöka,
huruvida det icke, såväl museitekniskt som ekonomiskt, skulle ställa
sig förmånligt att införa elektrisk sådan, ifall ström kunde erhållas till förmånligt
pris genom vattenfallsstyrelsen.
Vad byggnadsstyrelsens förslag till kasernernas iordningställande i övrigt
beträffar, beder jag att få tillägga några önskemål. Önskligt är sålunda
att de smala vestibulerna göras rymligare (genom tillägg av antingen »vaktrummet»
eller »disponibelt utrymme»). Den monotona verkan av raden av
lika stora utställningsrum (logementen) borde åtminstone på några ställen
brytas, helst därigenom att väggen mellan två rum borttages eller, om detta
icke låter sig göra, att den endast kvarstår i form av en eller två pelare.
I förbigående må här inskjutas, att logementen icke äro så stora, som byggnadsstyrelsen
uppger i sin skrivelse: omkring (i meter breda oell 10 meter
djupa. Golvarean uppgår i själva verket icke till 50 kvadratmeter. Tvättrummen
ha en sådan form, 3,8 X 9,6 meter att det är oerhört svårt att använda
dem för utställningsändamål, allra helst som deras belysning är ytterst
ogynnsam. Däremot vore det synnerligen lämpligt att sammanslå ett tvättrum
med det bredvidliggande hörnrummet (lektions- och dagrum). På så
vis skulle en såväl till storlek och proportioner som med avseende på belysning
alldeles förträfflig utställningssal erhållas.
Golven måste beläggas med korkmattor.
De utslitna stentrapporna mäste ersättas med nya.
De i de blivande vaktmästarebostäderna (underofficersbostäder) befintliga
Bihang till riksdagens protokoll Iddo. 1 sami. 207 haft. (Nr 244.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
torrklosetterna böra, enär ventilationsanordningarna av kasernunderofficeren
fanjunkare Aström uppges vara mycket dåliga, utbytas mot vattenklosetter.
Nödigt brandskydd måste anordnas.
Med hänsyn till att området, särskilt efter mörkrets inbrott, ännu ligger
ganska ödsligt, är det önskvärt att detsamma inhägnas, på billigt men ändå
effektivt sätt.
Sjukhuset är väl lämpat för inhysande av tjänsterum, bibliotek, arkiv
av olika slag (kataloger över samlingarna, bildarkiv inklusive fotografisk
negativsamling, fonogram arkiv, klichésamling m. m.), fotografiskt laboratorium,
studierum för forskare m. m. Det har emellertid den olägenheten,
att allt utrymme redan från början tages i anspråk. Jag hade tänkt mig’
att denna byggnad skulle reserveras för de stora samlingar, deras katalogisering
och bearbetande, vilka doktor Sven Hedin, tack vare herr V. Bendix’
donation av 1/i million kronor, snart kommer att tillföra museet. Därför
hade jag hoppats, att tjänsterummen och det övriga, som nu av byggnadsstyrelsen
föreslås förlagt till sjukhuset, tillsvidare skulle inrymmas i kanslihuset.
Det skulle även medföra den fördelen, att de stora rummen i dennas
bottenvåning kunde användas för tillfälliga utställningar av nyförvärv nu
närmast för att ge allmänheten tillfälle att få se de samlingar, som doktor
Hedin kommer att hemföra från Mongoliet. Kostnaderna för kanslihusets
iordningställande, införande av värmeledning och elektrisk belysning samt
smärre reparationer, belöpa sig enligt byggnadsstyrelsens beräkning till 29,000
kronor.
Enligt byggnadsstyrelsens förslag i ovan nämnda skrivelse skulle etnografiska
avdelningen för 480,000 kronor förutom expeditionslokaler etc.
kunna erhålla omkring 2,600 kvadratmeter utställningslokaler i kasernerna
I och II samt tillräckliga magasinslokaler i kasernen III jämte å de båda
andra kasernernas vindar, och hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå 1930 års riksdag att för flyttning av avdelningen till de nya lokalerna
anvisa ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor. Ifall detta anslag
beviljas samt, om nästa års riksdag beviljat resten av kostnaden för
kasernernas iordningställande jämte anslag till nya montrer och skåp för
två kaserner, hade etnografiska avdelningen för en förhållandevis ringa kostnad
inom några år kunnat fungera som ett museum.
I 1930 års statsverksproposition har emellertid statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
högst väsentligt nedskurit byggnadsstyrelsens anslagsförslag,
i det statsrådet hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att, »i avbidan på proposition angående beredande av lokalutrymmen för
naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning, för ändamålet för budgetåret
1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag av kronor 100,000».
Med anledning av remiss i ärendet till byggnadsstyrelsen har denna i
skrivelse av den 23 januari 1930 avgivit yttrande örn användande av detta
anslag till att provisoriskt tillgodose etnografiska avdelningens lokalbehov.
Enligt detta styrelsens förslag förses en kasern med värmeledning (dock ej
vinden) och användes som magasin, en annan kasern användes till magasinering
av samlingar, som icke behöva förvaras i uppvärmda lokaler, och
sjukhuset (med undantag av vinden) iordningställes till tjänstelokaler.
Tyvärr blir det föreslagna magasinsutrymmet alldeles otillräckligt. Den
del av samlingarna, som icke behöver förvaras i uppvärmda lokaler —- alltså
föremål, som tåla växlingar i temperatur och luftens fuktighet — är nämligen
relativt liten. Hit höra egentligen endast föremål av sten, gipsavgjut
-
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
ningar samt i nödfall en del större, grova träsaker. Keramiken kan icke
komma i fråga, därför att de flesta hit hörande föremål äro lagade och
skulle falla sönder i en ouppvärmd och därigenom fuktig lokal. Skåp och
montrer åter kunna i nödfall förvaras i den icke uppvärmda kasernen. De
flesta skulle emellertid där stå outnyttjade. I stället bör magasinering i
uppvärmd lokal, så långt möjligt är, ske i skåp. Under förutsättning att
värmeledning indrages i kasern I (ej å vinden) kan i denna för magasinering
(och lådorna beräknas då stå i flera lager på varandra) icke utnyttjas
större utrymme än:
Logementen...............
Korridorerna..............
Tvättrummen..............
Dagrummen...............
Vapenofficers- och korpralsrum.
Bostadsrum i vindsvåningen . . .
12x36,5
kvm.
438
kvm.
2X50
»
100
»
2X17
34
2X34
»
68
>
17 + 34
»
51
»
25
»
Summa 716 kvm.
I varje våning måste dessutom finnas ett rum eller eventuellt utrymme
i korridoren med bord etc. för samlingarnas konservering, vilket ytterligare
decimerar utrymmet.
Etnografiska avdelningen förfogar nu över 580 kvadratmeter uppvärmda
magasinslokaler i Vallingatan 2, cirka 325 kvadratmeter i f. d. Valmuseet
(tack vare lokalens höjd har här delvis dubbel magasinering kunnat anordnas)
samt 103 kvadratmeter i Vallingatan 1, södra gaveln. Summa 1,000
kvadratmeter. I denna totalsumma ingå visserligen även gångarna i magasinen,
men på grund av rummens beskaffenhet taga dessa ganska litet utrymme
i anspråk. Valmuseets stora golvyta kan utnyttjas i alldeles särskilt
hög grad, enär fönstren sitta så högt, att man här praktiskt taget kan
tala om takbelysning. Allt här inrymt material måste förvaras i uppvärmda
lokaler. Härtill kommer vidare utställningslokalerna i bottenvåningen, 279
kvadratmeter, en area som vid magasinering föga skulle kunna reduceras,
enär föremålen äro så tätt anbringade och skåpen placerade så nära varandra,
att det hela redan i sitt nuvarande tillstånd är mera magasin än utställning.
Ytterligare är att märka att i källare och å vindar i Vallingatan 1
måste av brist på utrymme även material förvaras, vilket i längden kan
taga skada därav, och bör vid en förflyttning till andra magasinslokaler
den uppvärmda delen av dessa tilltagas så rymlig, att även detta material
kan ingå i dem. Vad slutligen beträffar samlingarna vid Trädgårdsgatan,
bortser jag här helt från desamma, vill endast än en gång erinra om att
lokal måste beredas även för dem örn ett eller annat år.
Ovanstående korta utredning torde visa omöjligheten av att magasinera
samlingarna i endast en uppvärmd kasern. För större nyförvärv, såsom
t. ex. doktor Hedins samlingar för 250,000 kronor, finnes dessutom i så fall
intet uppvärmt utrymme.
Sjukhuset är mycket användbart för expeditionslokaler etc. Såsom ovan
påpekats, skulle emellertid, även om ett rum på vinden inrättades, dess utrymme
redan från början bli utnyttjat. De nuvarande arbetslokalerna i
Vallingatan 1 uppgå nämligen till 305 kvadratmeter och sjukhuset med tillbyggnad
på vinden endast till 275 kvadratmeter. I sin skrivelse av den 23
januari 1930 har emellertid byggnadsstyrelsen på grund av reservationsanslagets
knapphet ej medtagit iordningställande av vindsrummet, varigenom
20
Kunell. Maj:ts proposition Nr 244.
utrymmet ytterligare minskas, ned till 235 kvadratmeter eller 70 kvadratmeter
mindre än motsvarande utrymme i Vallingatan 1.
Kommer detta förslag att för en kostnad av 100,000 kronor tillgodose
etnografiska avdelningens provisoriska lokalbehov till utförande, blir institutionens
läge i alla avseenden mycket sämre än det nuvarande:
I nuvarande lokaler kunna, trots alla deras brister, en del av samlingarna
utställas.. I kasernen blir ingen som helst möjlighet till utställning.
Magasineringsförhållandena äro nu dåliga, därför att hela det magasinerade
materialet ej får rum i de i och för sig rätt goda magasinen i Vallingatan,
utan måste en del samlingar förvaras på annat håll. Trots detta äro
dock magasineringsförhållandena nu betydligt bättre än de bli efter förflyttningen.
Forskare och studerande kunna nu få taga del av även det magasinerade
materialet, i det att delar av detsamma på anhållan packas upp och
bredes ut, för att sedan åter nedpackas. I kasern I blir materialet genom
uppstapling av lådor i flera varv på och innanför varandra otillgängligt för
forskare och studerande. Bland mycket annat skulle härigenom ett på initiativ
av högskolans rektor och professor Ahlmann planerat samarbete med
Stockholms högskola omöjliggöras. Ty lika litet som föreläsningar i fysik
och kemi för att ge rätt utbyte kunna hållas utan experiment, lika litet
kunna kurser i allmän etnografi anordnas utan tillgång till åskådningsmaterial.
På samma sätt kunna, genom att samlingarna göras otillgängliga,
institutionens båda egna tjänstemän ej fullfölja planerade vetenskapliga arbeten.
Det bästa sättet att upprätthålla och befästa museets anseende inför
systerinstitutioner och vetenskapsmän i utlandet omöjliggöres härmed. Både
i. Europa och Amerika vet man, att avdelningen äger ytterst värdefulla samlingar,
i många fall bland det bästa i sitt slag, som finnes i världen.
De magasinerade samlingarna bli även på det viset oåtkomliga för avdelningens
egen personal, att de icke nöjaktigt kunna vårdas och behandlas
mot mal, trämask, rost etc., med ett ord oersättliga föremål skulle löpa den
allra största risk att fördärvas. Jag anser det under sådana förhållanden
vara min oeftergivliga plikt att vördsamt men bestämt betona, att jag ej
kan fylla mitt åliggande att ansvara för de dyrbara samlingarnas vård. Det
är min fasta övertygelse, att varje museiman skulle anse det oförenligt med
vad plikt och samvete bjuder att våga taga ett sådant ansvar.
En annan följd av magasineringen blir säkerligen den, att intresset för
samlingarna och deras ökande kommer att lida därav. Avdelningens lilla
årsanslag1) tillåter ingen nämnvärd ökning av samlingarna genom inköp,
utan är institutionen i denna punkt så gott som uteslutande hänvisad till
frivilliga gåvor. Och man kan ej förundra sig över att givarna tröttna,
när de aldrig få se sina gåvor utställda utan veta, att dessa endast skola
begravas i lärår. Största delen av museets samlingar äro gåvor, som utan
kostnad tillförts svenska staten. Ovan har i korthet framhållits vikten av
att arbetet med samlingarnas komplettering, på grund av de infödda kulturernas
snabba försvinnande, ej avstannar utan snarare bedrives med ökad
intensitet.
Utsikterna kunna alltså med fog betecknas såsom skrämmande: Ett mu
)
Ordinarie anslag 9,100 kronor + extra anslag 5,000 kronor, summa 14,100 kronor.
För detta bestrides (jag bortser här från lokalerna i Vallingatan 2 och Västra Trädgårdsgatan
10, för vilka de sista åren beviljats ett extra anslag av 3,810 kronor) ej blott alla
löpande omkostnader — värme, lyse, städning och rengörning, vakt vid visning i Vallingatan
1, förbrukningsmaterial, böcker, fotografering, frakter m. m. — utan avlönas därmed
även en vaktmästare.
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
selim utan utställningslokal, endast ett magasin och detta av den beskaffenhet,
att det magasinerade materialet ej är tillgängligt och dessutom löper
fara att fördärvas.
Man borde betrakta det som en självklar förutsättning att, ifall avdelningen
utan egen begäran skall flyttas till andra lokaler, dessa ej endast
bli likvärdiga med utan avsevärt bättre än de gamla. Endast under sådan
förutsättning kan en flyttning anses motiverad. Genom varje onödig förflyttning
skadas mera ömtåliga samlingar (t. ex. de spröda, delvis hoplimmade
alstren av östasiatisk konst och konsthantverk, träsniderier m. m.).
I institutionens alla arbeten medför en flyttning av sådana dimensioner som
denna ett avbrott under mycket lång tid, ett avbrott, som personalen med
glädje underkastat sig, örn det varit ett steg framåt och icke tillbaka. Som
det nu ter sig, torde ingen förundra sig över att jag och mina medhjälpare
måste känna olust inför uppgiften. Såvitt jag förstår torde här fullgoda
skäl förelegat för ett gillande av byggnadsstyrelsens första förslag örn beviljandet
av 300,000 kronor för budgetåret 1930/1931. Det torde med anledning
härav kunna anses vara beklagligt, att tillfälle ej beretts vetenskapsakademien
att tidigare yttra sig i frågan.
Såsom läget nu ter sig, måste det ovillkorligen synas förmånligare för
avdelningen att vara kvar vid Vallingatan ännu något år eller rentav där
avvakta tiden för en nybyggnad. Jag dristar mig även förmoda, att riksförsäkringsanstaltens
nybyggnad skulle kunna anstå tillsvidare, enär dess lokaler
torde vara tillräckliga, även örn de ej äro förstklassiga. Det torde givas
många statens verk, som måste arbeta under sämre förhållanden. Enligt
byggnadsstyrelsens beräkning skulle hyreskostnaden för riksförsäkringsanstalten
genom nybyggnadens uppförande minskas med 3,700 kronor örn
året. Denna vinst blir alltså mindre än räntan på de 100,000 kronor, som
föreslås för etnografiska avdelningens magasinering i dragonkasernen. Skillnaden
torde måhända bli ännu större, enär ju kostnader för nybyggnad i
verkligheten ej sällan bli större än vad beräkningarna ge vid handen, trots
marginal för oförutsedda utgifter.
I skrivelsen av den 23 januari 1930 bifogar byggnadsstyrelsen ett alternativ
att iordningställa bottenvåningen i kasern I till utställningslokal. Som
ersättning för det härigenom förlorade magasinsutrymmet skulle vinden i
samma kasern ombonas. I och för sig vore det ju en fördel för avdelningen
att erhålla en omkring 500 kvadratmeter stor utställningslokal men å
andra sidan kan ej det material, som skulle magasineras i bottenvåningen,
rymmas å vinden, även om man naturligtvis frånräknar den del, som
ställes ut. Vidare behövdes i så fall även nya skåp och montrer. För övrigt
anser byggnadsstyrelsen, att denna åtgärd, som enligt styrelsens beräkning
skulle kosta ytterligare 100,000 kronor, »näppeligen bör komma till
utförande med mindre avsikten är att bereda etnografiska museet en permanent
förläggning till dragonkasernen». Till detta beder jag vördsamt få
tillägga, att enligt mitt förmenande förutsättningen för hela planen på förläggning
till nämnda kasern är att förläggningen göres permanent.
Örn anslaget av 100,000 kronor icke kan väsentligt höjas, och etnografiska
avdelningen sålunda skulle tvingas att flytta till dragonkasernen, vågar
jag, för att om möjligt söka rädda situationen, vördsamt framlägga följande
förslag, grundat på byggnadsstyrelsens beräkningar i skrivelsen av den 27
november 1929. Förutsättningen för detsamma är, dels att tomten permanent
tilldelas museet, dels att utrymmandet icke blott av Västra Trädgårdsgatan
10 utan även av Vallingatan 2 tillsvidare får anstå:
22
Kungl. Majlis proposition Nr 244.
Anslag av riksdagen för
Budgetåret 1930/1931.
Kasern I magasin, sjukhuset, sjukstallet.............. 100,000 kronor
Budgetåret 1931/1932.
Ändringsarbeten m. m. i kasern II.................. 162,500 »
Ändringsarbeten i kasern III...................... 25,000 »
Utbyggande av värmecentralen..................... 23,000 >
Summa 210,500 kronor
Budgetåret 1932/1933.
Ändringsarbeten m. m. i kasern I.................. 162,500 kronor
(materialet överflyttas under tiden till kasern lil)
Skåp och montrer etc. till kasern II................. 75,000 »
Summa 237,500 kronor
Budgetåret 1933/1934.
Byggande av magasin............................ 100,000 kronor
Skåp till kasern 1............................... 75,000 »
Summa 175,000 kronor
Budgetåret 1934/1935.
Ombyggnad av kasern III........................ 175,000 kronor
Skåp och montrer etc. till kasern III................ 75,000 »
Summa 250,000 kronor
Härtill komma oförutsedda utgifter m. m. cirka........ 77,000 kronor
Summa summarum 1,050,000 kronor
fördelade på fem år eller per år 210,000 kronor. Enligt denna beräkning
skulle Vallingatan 2 och Västra Trädgårdsgatan 10 kunna utrymmas först
under tredje året. Fördelaktigt vore därför, örn de sålunda föreslagna anslagen
för de båda första åren kunde höjas, bland annat även för beredande
av lokaler för doktor Hedins nyförvärv.
Riksmuseets etnografiska avdelnings lokalbekymmer samt dess samlingars
stora betydelse icke blott för vetenskap, konst och konsthantverk utan även
för skolundervisningen och folkbildning i allmänhet har så ofta framhållits,
att det torde vara onödigt att här åter närmare dryfta den saken.
Det öde, som beredes den etnografiska avdelningens samlingar, berör i hög
grad ej blott de institutioner, vilkas vetenskapliga och folkupplysande verksamhet
tillhör samma forskningsområde som den etnografiska avdelningen,
utan tillika även skolundervisningen och folkbildningen i allmänhet och
därmed hela folket.
Vid föreståndarens skrivelse finnas fogade däri omförmälda bilagor, beträffande
vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.
Vetenskapsakademien anför:
Vetenskapsakademien har ej kunnat undgå att med djup betänksamhet
taga del av de åtgärder, vilka från byggnadsstyrelsens sida planeras med
hänsyn till riksmuseets etnografiska avdelning, och akademien har under
full anslutning till föreståndarens för nämnda museiavdelning skrivelse an
-
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
sett sig böra genom ett eget uttalande ytterligare belysa och stödja de av
honom framförda önskemålen.
De tidigare av akademien behandlade alternativen för ordnande av ett
permanent hem åt den etnografiska avdelningen, nämligen först Frescatiförslaget
och senare förslaget att förlägga museet till ett parkområde i närheten
av Djurgårdsbron, avsågo båda en i alla avseenden tillfredsställande,
genom en nybyggnad vunnen lösning av avdelningens lokalbehov.
Den lösning, som nu av nämnda myndighet föreslås, är ej framsprungen
i första hand ur en strävan att tillgodose museiavdelningens intresse, utan
det gäller närmast att ordna någorlunda drägliga lokaler för en institution,
soia numera står i vägen för andra statsinstitutioners byggnads- eller utvidgningsplaner.
Det nu på remiss till akademien sända förslaget är sålunda,
såsom avdelningsföreståndaren i sin skrivelse yttrar, en långt ifrån mönstergill
anordning, och det gäller för akademien att tillse, det icke denna lösning
kommer att understiga de minimifordringar, som omsorgen örn museets
ömtåliga och på samma gång ytterst värdefulla samlingar kräver.
Ett första oundgängligt villkor för att akademien skall kunna biträda det
framställda förslaget är, att överflyttningen till dragonkasernområdet göres,
ej provisoriskt, utan i alla hänseenden permanent. Den etnografiska avdelningen
har alltsedan sin tillkomst levat under ett provisorium, vilket blivit
alltmer olidligt i den mån som dyrbara samlingar hopats utan att lokalerna
på ett motsvarande sätt ökats.
Varje flyttning av ett så bräckligt och för fukt och temperaturväxlingar
känsligt material som det etnografiska är förbunden med betydande risker,
och dessa stegras utöver det med hänsyn till samlingarnas säkerhet tillåtliga,
i den händelse att överflyttningen sker till provisoriskt inrättade lokaler och
med en omflyttning hotande i en nära framtid. Ett provisorium under så
ytterligt trångbodda och obekväma lokalförhållanden, som de nu ifrågasätta,
skulle dessutom för en följd av år alldeles lamslå det vetenskapliga forskningsarbetet
vid museiavdelniugen. I betraktande av dessa omständigheter
känner akademien det vara sin plikt att tillfullo understödja avdelningsföreståndarens
krav på att den lösning av etnografiska avdelningens lokalfråga,
som nu förestår, måste bliva av permanent art.
Vad beträffar de föreslagna byggnaderna på dragonkasernområdet håller
akademien det visserligen för möjligt att desamma, örn än tillkomna i helt.
annat syfte, dock genom omsorgsfulla inrednings- och, till vissa delar, ombyggnadsarbeten,
skola kunna göras någorlunda användbara för etnografiska
avdelningen. Avdelningens inspektörer, som tagit byggnaderna i skärskådande,
ha dock ej utan betänksamhet observerat, att samtliga byggnader
stå fotade på mycket låg grund, varför synnerlig omsorg måste nedläggas
på ventilations- och uppvärmningsanordningar.
Den ombyggnadsplan, sträckande sig över en period av fem år, vilken
avdelningsföreståndaren i sin skrivelse framlagt, synes akademien under
föreliggande förhållanden vara den bästa möjliga, k ör att inredningsarbetets
utsträckande över denna långa tidrymd ej skall äventyra det ömtåliga samlingsbeståndet,
anser akademien det vara av yttersta vikt, att de nuvarande
museilokalerna utrymmas endast i den mån som installationer inom dragonkasernområdet
möjliggöra en överflyttning. Akademien finner det salunda
vara oundgängligt, att endast lokalerna Vallingatan 1 utrymmas detta ai
samt att de två övriga lokalerna, Vallingatan 2 samt Västra l rädgårdsgatau
10, utrymmas först då fullt tillfredsställande permanenta lokaler inom dra
-
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
gonkasernområdet blivit iordningställda att emottaga de ifrågavarande samlingarna.
Härefter bär djurgårdskommissionen den 25 februari 1930 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört:
Frågan om beredande av lokaler för museet ifråga inom förutvarande
livregementets dragoners kasernetablissement sammanhänger med beredandet
av utrymme även för andra museer ävensom för vissa armén tillhörande
fönåd m. m. Härav följer, att dessa institutioners lokalfrågor måste ses i
ett sammanhang och fördelning av tillgängliga byggnader ske på sådant
sätt, att dels nödigt utrymme kan beredas samtliga institutioner till ett
första ordnande av deras mobilier dels möjlighet till en fortsatt utveckling
berndes eventuellt genom nybyggnader. Innan emellertid djurgårdskommissionen
framlägger ett förslag härutinnan baserat på nu tillgängliga lokaler
mom f. d. kasernetablissementet, tillåter sig kommissionen förutskicka, att
det synes vara det enda riktiga och lämpliga, att de markområden, som
tillhört etabhssementet ifråga, underställas den myndighets förvaltning, vilken
kommer att handhava exploateringen av Ladugårdsgärde och eventuellt
andra delar av norra Djurgården. Det måste betraktas såsom en viktig angelägenhet,
att de områden, som icke erfordras för de militära övningarna,
hilva, intill dess de skola exploateras, i möjligaste mån så utnyttjade, att
staten kan komma i åtnjutande av bästa möjliga avkastning av desamma.
Med utgångspunkt från att djurgårdskommissionen fortfarande har omhand
försäljning. av tomter å norra Djurgården, synes det lämpligt att f. d.
kasernetablissementets område underställes djurgårdskommissionens förvaltning,
helst som kommissionen å ena sidan är med hänsyn till sin övriga
markförvaltning rustad att ombesörja med markförvaltningen förenade uppgift61
såsom renhållning, vägunderhåll m. m., å andra sidan är inriktad på
affärsverksamheten, varuti ingår även uthyrning och utarrendering på längre
eller kortare tid av områden, som avses att framdeles exploateras. I sammanhang
med den överflyttning av förvaltningen av de områden, som nu
närmast skola exploateras jämlikt överenskommelse mellan Stockholms stad
och staten år 1928, torde alltså även dragonetablissementets område ställas
under djurgårdskommissionen. I likhet med vad som skett exempelvis med
vissa byggnader å Fredrikshov ävensom i fråga om skogsinstitutets gamla
byggnader i Nobelparken kan sedermera djurgårdskommissionen upplåta de
tor kommissionen icke behövliga byggnaderna till andra myndigheter och
institutioner. Detta system bör med fördel kunna användas beträffande f. d.
dragonetablissementet och får kommissionen beträffande dispositionen av
de olika byggnaderna föreslå följande, vilket med hänsyn till framkomna
önskemål från olika myndigheter synes kommissionen vara en under för
handen varande förhållanden tillfredsställande lösning, som därtill har den
fördelen, att den kan successivt genomföras, i den mån som vissa institutioner
erfordra ökat utrymme och andra institutioner minskat sådant. Med
hänsyn till de krav på utrymme, som nu föreligga dels från militärt håll
dels från etnografiska museet och slutligen från tekniska museet får kommissionen
framställa följande förslag:
Till byggnadsstyrelsens förfogande ställas:
a) att med vissa ändringar och tillbyggnader — disponeras av etnohuseh
a mUSee^'' kasern nr 1, kasern nr 3, matinrättningen samt sjuk
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244. 25
b) att disponeras av tekniska museet: norra stallet, östra stallet, exercishuset
och ridhuset.
Övriga byggnader böra stå direkt under djurgårdskommissionens förvaltning,
varvid kommissionen har för avsikt att för interimistisk förvaring av
vissa arméns förråd m. m. ställa till de militära myndigheternas förfogande
kasern nr 2, södra stallet och sjukstallet, vilka tre byggnader tillsammans
representera så stort utrymme, som enligt chefens för östra arméfördelningen
skrivelse den 21 december 1929 erfordras för vissa militära ändamål. För
egen del önskar djurgårdskommissionen att disponera den s. k. mässbyggnaden,
kanslibyggnaden m. fl. mindre byggnader för att i sammanhang
med uthyrning av själva strandområdet utmed Djurgårdsbrunnsviken användas
såsom klubblokaler m. m. Sedan de för militärt ändamål enligt
ovanstående förslag utnyttjade byggnaderna genom nybyggnader å Järvafältet
evakuerats, vilket icke torde komma att dröja mer än cirka 3 år,
kan kasern nr 2 överlämnas till byggnadsstyrelsen för disposition av etnografiska
museet ävensom södra stallet likaledes överlämnas till byggnadsstyrelsen
för disposition av tekniska museet.
I samband härmed tillåter sig djurgårdskommissionen meddela, att kommissionen
för närvarande ligger i underhandlingar angående uthyrande av
ett område väster om det här förut omnämnda ridhuset för uppförande av
ett kombinerat marin- och sjöfartsmuseum, en institution, vars uppgift intimt
sammanhänger med tekniska museets verksamhetsområde liksom ju tekniska
museet och etnografiska museet hava många beröringspunkter. Vidare har
djurgårdskommissionen upptagit underhandlingar med ett konsortium beträffande
uppförande å lämplig plats inom nuvarande området för 1930 års
konstindustriutställning av en hästsportsbyggnad. Örn alltså vid Djurgårdsbrunnsvikens
norra strand ordnas motorbåtshamn och klubblokaler för motorbåtssporten,
torde härstädes kunna åstadkommas ett sportcentrum, som under
vissa tider av året delvis torde kunna tjäna andra ändamål såsom till kortvariga
specialutställningar, sångarfester m. m. I händelse underhandlingar
beträffande dessa uthyrningar leda till något resultat, komma ärendena att
underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Med stöd av vad sålunda anförts får djurgårdskommissionen hemställa,
att Kungl. Majit täcktes vidtaga åtgärder för att förutvarande livregementets
dragoners kasernetablissement ställes under förvaltning av djurgårdskommissionen,
som redan sedan 20 år tillbaka har under sin förvaltning
de områden, som ligga mellan kasernområdet och stadens stadsplanelagda
område (Diplomatstaden), ävensom uppdraga åt djurgårdskommissionen
att till byggnadsstyrelsen överlämna dels för disposition av etnografiska
museet kasernerna nr 1 och 3, sjukhuset och matinrättningen, dels för
disposition av tekniska museet norra och östra stallarna samt exercis- och
ridhusen,
samt slutligen att Kungl. Majit täcktes anbefalla vederbörande militära
myndigheter att förflytta till kasern nr 2, södra stalie! samt sjukstallet de
arméns förråd, som behöva förflyttas ifrån förbjuda lokaler i Stockholm
ävensom från Fredrikshov för möjliggörandet av försäljning av de å sistnämnda
plats belägna ännu icke försålda tomter, örn vilka riksdagen enligt
dess revisorers anmälan hos Kungl. Majit gjort framställning örn skyndsamma
anstalter för deras försäljning.
I detta sammanhang får djurgårdskommissionen anmäla, att kommissionen
inom närmaste tiden har för avsikt att till Kungl. Majit inkomma med
opaginerad Kontrollera mot PDF
2(3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
förslag att dc enligt stadsplanen kvarvarande byggnaderna å Fredrikshov
lämpligen användas för livrustkammaren och till expeditionslokaler för
djurgårdskommissionen.
Djurgårdskommissionen får samtidigt med avgivandet av ovanstående utlåtande
överlämna på remiss den 24 november 1928 till kommissionen översända
framställningen från etnografiska museets styrelse, med hemställan,
att ifrågavarande ansökan icke må föranleda någon Kungl. Marits åtgärd,
då ju denna framställning innebär ett lösande av museets lokalfråga, som
å ena sidan är ur stadsplanesynpunkt olämpligt och å andra sidan icke
längre är aktuellt, då ju nu föreliggande planer på lösandet av museets
lokalfråga äro helt andra än de, som i denna äldre ansökan förekomma.
I fråga örn djurgårdskommissionens förvaltning av kasernområdet och
apväpdning av vissa å detta område befintliga byggnader har kommissionen
rådgjort med byggnadsrådet Bergsten.
I skrivelse den 27 februari 1930 bar vidare byggnadsstyrelsen meddelat,
att styrelsen, som varit i tillfälle taga del av djurgårdskommissionens skrivelse
av den 25 februari 1930 angående lokaler för etnografiska museet, icke
hade något att erinra mot vad i skrivelsen anförts rörande upplåtelse av
mark för museet.
Slutligen har riksmarskalksämbetet, efter hörande av intendenten för
Djurgården, den 5 mars 1930 avgivit utlåtande i ärendet.
Intendenten för Djurgården har därvid anfört:
Av i remissen ingående yttranden från de militära myndigheterna framgår
att dessa under vissa förutsättningar icke hava något att erinra mot
upplåtande av ifrågasatt område med tillhörande byggnader. Under sådana
förhållanden möter från djurgårdsförvaltningens sida icke något hinder för
ifrågasatt upplåtelse.
Då emellertid genom särskilda brev den 9 september 1927 och den 12
oktober 1928 förutvarande livregementets dragoners kasernetablissement
med tillhörande markområden med de militära myndigheternas medgivande
och under vissa av riksmarskalksämbetet och djurgårdsförvaltningen angivna
förutsättningar upplåtits för disposition av 23:dje allmänna svenska lantbruksmötet,
trädgårdsutställningen och konstindustriutställningen, torde en
överflyttning av de etnografiska samlingarna kunna ske tidigast efter Stockholmsutställningens
1930 avslutande.
I uti ärendet avgivet utlåtande av den 25 februari 1930 hemställer djurgårdskommissionen
bland annat, att förutvarande livregementets dragoners kasernetablissement
skall ställas under förvaltning av djurgårdskommissionen.
Kommissionen har förut uti skrivelse den 15 oktober 1928 gjort samma
framställning och, sedan jag till riksmarskalksämbetet häröver avgivit infordrat
yttrande av den 21 november 1928, har riksmarskalksämbetet i utlåtande
den 30 november 1928 avstyrkt bifall till kommissionens framställning.
Efter avstyrkande utlåtanden av övriga hörda myndigheter och sedan
djurgårdskommissionen i skrivelse den 8 januari 1929 återkallat den gjorda
framställningen, har Kungl. Majit uppdragit åt fortifikationsdepartementet
att i samråd med chefen för östra arméfördelningen och djurgårdskommissionen
verkställa utredning i fråga örn för nämnda arméfördelning erforderliga
förrådsutrymmen ävensom i samband därmed undersöka möjligheterna
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
för de till Stockholms garnison hörande truppers utflyttning till Järvafältet
samt att till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill berörda utredning
och undersökning kunna föranleda.
Då emellertid något förslag härutinnan mig veterlig! icke föreligger, och
arméförvaltningens fortifikationsdepartement fortfarande torde behöva disponera
kasernetablissementets markområden, vilka av riksmarskalksämbetet
jämlikt kontrakt upplåtits till fortifikationsdepartementet mot årlig avgift till
djurgårdskassan, och då området icke är avsett att under avsevärd tid
framåt intagas i stadsplan och sålunda icke hör till de områden av norra
Djurgården, med vilka eventuellt djurgårdskommissionen kan komma att
få taga befattning, kan jag icke finna, att någon förändring inträtt, som
skulle motivera att ifrågavarande markområde ställes under djurgårdskommissionens
förvaltning och kan sålunda icke tillstyrka bifall till kommissionens
framställning härutinnan. _ _.
Då fråga uppstår örn å området befintliga byggnaders överlämnande fran
arméförvaltningens fortifikationsdepartement och förvaltningen av byggnaderna
kan komma att uppdragas åt annan myndighet, böra eventuella förändringar
å befintliga byggnader eller fråga om nybyggnader underställas
riksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens prövning, särskilt med
hänsyn till detta så framträdande djurgårdsområde, endast av ett smalt sund
av Djurgårdsbrunnsviken skilt från södra Djurgårdens natursköna parkområde.
Beträffande en blivande arrendeavgift till djurgårdskassan torde denna,
som för närvarande utgår med årligen rf 00 kronor, böra bestämmas med
hänsyn till kommande disposition av byggnaderna.
För egen del har riksmarskalksämbetet anfört bland annat följande:
Förutvarande livregementets dragoners kasernetablissements markområden
äro av riksmarskalksämbetet jämlikt kontrakt upplåtna till arméförvaltningens
fortifikationsdepartement mot en årlig avgäld av 700 kronor till djurgårdskassan.
, . ___
Genom särskilda brev den 9 september 1927 och den 12 oktober 1928
har förutvarande livregementets dragoners kasernetablissement med tillhörande
markområden med de militära myndigheternas medgivande och under
vissa av riksmarskalksämbetet och djurgårdsförvaltningen angivna förutsättningar
upplåtits för omedelbar disposition av bestyrelserna för 23:dje
allmänna svenska lantbruksmötet samt för konstindustriutställningen i Stockholm
1930, vilken dispositionsrätt för förstnämnda bestyrelse gäller för tiden
till och med den 31 juli 1930 och för den sistnämnda bestyrelsen för tiden
till och med den 31 mars 1931.
Därest Kungl. Majit emellertid skulle finna gott besluta, att provisoriska
lokaler för naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning må, i enlighet
med de i förevarande ärende framlagda förslag, anordnas inom förutvarande
livregementets dragoners kasernetablissement, möter från riksmarskalksämbetets
och djurgårdsförvaltningens sida icke hinder däremot, under förutsättning
dock dels av medgivande därtill av de militära myndigheter, vilka
på arrende innehava markområdena i fråga, och dels att kasernetablissementet
icke må tagas i anspråk för det etnografiska museet, förrän den Stockholmsutställningen
medgivna dispositionsrätt till berörda byggnader och områden
upphört.
Då riksmarskalksämbetet emellertid utgår från, att de för förutvarande
livregementets dragoners kasernetablissement upplåtna markområden a norra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
Djurgården alltfort böra vara ställda under riksmarska)ksätnbetets förvaltning,
tillåter sig riksmarskalksämbetet framhålla vikten därav, att vid en
eventuellt medgiven förändrad disposition av kasernetablissementet och dess
områden såsom villkor fästes, dels att djurgårdskassan skall såsom hittills
komma i åtnjutande av årlig avgäld för områdena, vilken avgäld, såsom
ovan nämnts, för närvarande utgår med 700 kronor för år räknat, men som
framdeles torde böra bestämmas med hänsyn till framtida disposition av
Åbyggnaderna, dels att eventuella förändringar av befintliga byggnader eller
frågor örn nybyggnader böra, som hittills, i förekommande fall underställas
nksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens prövning och godkännande.
Riksmarskalksämbetet tillåter sig slutligen hänvisa till en skrivelsen bifogad
avskrift av ämbetets, av djurgårdsintendenten i ärendet åberopade,
den 30 november 1928 på grund av remiss till försvarsdepartementet avgivna
utlåtande rörande disposition av, bland annat, här ovan omförmälda
områden av norra Djurgården.
men t arfi ef en . SPörsmålet om förbättring av våra centralmuseers lokalförhållanden, så
'' vitt dessa museer lyda under ecklesiastikdepartementet, hör till de mest
trängande av de större nybyggnadsfrågor, som för närvarande ligga under
departementets prövning. Örn jag frånser nordiska museets byggnad, vilken
uppfördes förmedelst lotterimedel, har någon ny humanistisk museibysgflsh
i Stockholm icke kommit till stånd sedan 1864, då nationalmuseibyggnaden
blev färdig, dit sedermera statens konstsamlingar och historiska
museet inflyttades. Utvecklingen på den humanistiska forskningens områden
— enkannerligen de forskningsgebit, där materialet utgöres av olika kulturområden
belysande föremål av inhemskt eller utländskt ursprung från äldre
och senare tider har under de senare decennierna gått framåt med stormsteg,
och en naturlig följd härav har också blivit, att krav sedan länge förelegat
om beredande av såväl ändamålsenliga utrymmen för vården av dessa
föremål som tjänliga lokaler för den vetenskapliga utforskningen av desamma.
Härtill kommer vidare en synpunkt, som i viss mån var främmande för
en äldre tids betraktelsesätt. Av de moderna museerna kräver man nämligen
numera, att de skola vara ej endast vetenskapliga forskningsinstitut
utan tillika folkliga bildningsanstalter med uppgift att för så många som
möjligt tillgängliggöra det värdefulla åskådningsmaterial, varöver det allmänna
härutinnan förfogar. De krav, som med hänsyn till nu angivna
omständigheter framställts, hava under senare år kommit att åsidosättas till
förmån för andra mera nödvändiga statliga byggnadsföretag. Följden härav
har nu också blivit, att frågorna om anskaffande av erforderliga lokalutrymmen
för våra centrala museala institutioner nu framkomma nästan samtidigt
med anspråk på ett snart förverkligande.
Givet är emellertid, att de statsfinansielia förhållandena icke medgiva ett
omedelbart och samtidigt realiserande av dessa lokalbehov, utan man torde
vara nödsakad att söka efter hand lösa de olika institutionernas byggnads
-
29
Kungl. Majlis proposition Nr 244.
frågor. Det har härvid gällt i första rummet att söka bestämma den ordningsföljd,
i vilken de olika behoven böra tillgodoses och i anslutning härtill
de olika byggnadsföretagen böra utföras. För statens historiska museums
vidkommande har staten redan skridit till åtgärder, som avse ett undanröjande
av de lokalsvårigheter, varmed detta museum länge haft att dragas,
i det 1929 års riksdag beslöt reservera viss del av förutvarande positionsartilleriregementets
område jämte därå befintliga byggnader för historiska
museet ävensom att för utlysande av arkitekttävlan om erforderliga ritningar
till sådana ändrings- och nybyggnadsarbeten, som betingades av en förflyttning
av museet till ifrågavarande område, anvisa för budgetåret 1929/
1930 ett extra reservationsanslag av 40,000 kronor. Sådan pristävlan pågår
för närvarande, och det är att hoppas, att sedan resultatet av densamma
föreligger, förslag må kunna utan dröjsmål föreläggas riksdagen örn anvisande
av det för nybyggnaden erforderliga första anslaget. Detta byggnadsföretag
beräknas komma att kräva en byggnadstid av tre ä fyra år. I
omedelbar anslutning härtill torde åtgärder böra vidtagas för ett utnyttjande
för nationalmusei räkning av de av historiska museet dittills disponerade
utrymmena i nationalmuseibyggnaden. Sistnämnda museum har sedan länge
baft att kämpa med stora svårigheter att bereda utrymmen för sina ständigt
växande samlingar, på samma gång det torde vara ofrånkomligt att bereda
tjänstemännen vid nationalmuseet mera ändamålsenliga och tjänliga arbetsoch
administrationslokaler. Denna omdaning av sistnämnda museibyggnad
blir givetvis både vansklig att genomföra och förenad med betydande kostnader,
alldenstund all erfarenhet visat, hurusom det städse varit förenat med
praktiska svårigheter och stora utgifter att vidtaga mera genomgripande
rubbningar i gamla byggnader i synnerhet av den solida beskaffenhet som
nationalmuseibyggnaden.
Härefter har den frågan uppställt sig, i vilken ordning återstående under
ecklesiastikdepartementet lydande centralmuseer skola få sina lokalbehov
slutgiltigt tillgodosedda. De museer, örn vilka härvid närmast är tal, äro
livrustkammaren och etnografiska museet. Jag vill emellertid erinra, att
vid den tidpunkt, då man räknat med att sistnämnda frågor bliva aktuella,
ett annat byggnadsbehov kommer att framträda för en annan under
departementet lydande institution av betydande omfattning, nämligen riksarkivet.
Redan i skrivelse till Kungl. Majit den 14 juli 1928 bar riksarkivet
framhållit, hurusom en nyreglering av riksarkivets lokalförhållanden i
deras helhet är oundgängligen påkallad, och genom beslut den 22 november
1929 har Kungl. Majit anbefallt byggnadsstyrelsen att i samråd med riksarkivet
verkställa utredning och inkomma med förslag till slutligt ordnande
av riksarkivets lokalförhållanden.
Jag har velat lämna nu angivna korta översikt för att påvisa, dels hurusom
man under den närmaste tiden torde hava att emotse rätt betydande
byggnad sanslag för museala och andra institutioner i Stockholm, dels ock
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
den ordning, i vilken man hittills tänkt sig ett genomförande av de olika
byggnadskraven.
Emellertid har nu etnografiska museets byggnadsfråga aktualiserats tidigare
än man förut räknat med, och detta har sin orsak i den föreslagna
förläggningen av riksförsäkringsanetalten till kvarteret Grönlandet södra,
där den byggnad är belägen, i vilken huvudmassan av etnografiska museets
samlingar nu är förvarad. För att ny byggnad för riksförsäkringsanstalten skall
hinna bliva färdig till avsedd tid den 1 april 1932, måste de å platsen nu
befintliga byggnaderna vara nedrivna senast den 1 oktober 1930. Med anledning
härav har jag baft att överväga, huruvida man skulle med avvikelse från den
ovan angivna planen för ordningen mellan de museala nybyggnaderna i
huvudstaden redan nu gå in för en definitiv nybyggnad för etnografiska
museet eller om museets lokalförhållanden skulle kunna provisoriskt tillgodoses,
till dess historiska museets och nationalmuseets byggnadsfrågor blivit
slutgiltigt ordnade. Det förra skulle, såsom jag nyss nämnde, innebära ett
frångående av tidigare uppgjord plan och måhända bidraga till ett eftersättande
eller ett undanskjutande av historiska museets byggnadsfråga, vilken
enligt min mening i allt fall ter sig såsom den mest angelägna av våra
museala byggnadsfrågor för närvarande. Men ej heller det senare alternativet,
att under en längre väntetid endast provisoriskt ordna etnografiska
museets lokalfråga, därvid en ej ringa del av samlingarna skulle komma
att magasineras, finner jag tilltalande. Det gäller, som bekant, samlingar
av stort vetenskapligt och materiellt värde, och ett längre provisorium
jämte en eventuell längre magasinering av dessa samlingar kan tvivelsutan
vara ägnat att menligt inverka på föremålens beskaffenhet och vård.
Jag har därför ansett, att den för etnografiska museet lyckligaste lösningen
för närvarande vore att åt museet förvärva ett område, där museet
kan beräknas komma att få kvarstanna, och att genom begränsade, successivt
anvisade anslagsmedel till erforderliga byggnadsarbeten småningom
bereda åt museet de såväl utställnings- som magasinslokaler, av vilka museet
kan vara i behov. Den successiva utvecklingen skulle härigenom taga en
längre tid än om en nybyggnad omedelbart skulle uppföras, men det har
synts mig angeläget att ej genom ett forcerat museibyggande och därmed
följande belastning å åttonde huvudtiteln äventyra den snara lösningen av
historiska museets byggnadsfråga.
Såsom av den av mig i det föregående lämnade redogörelsen närmare
framgår hava under senare år åtskilliga förslag varit uppe beträffande den
lämpligaste platsen för ett blivande etnografiskt museum, nämligen dels i
samband med naturhistoriska riksmuseets övriga avdelningar vid Frescati —
varest för övrigt fortfarande ett område finnes reserverat för den etnografiska
avdelningen — dels den s. k. Rosendalsplatån å södra Djurgården, dels
vissa delar av f. d. positionsartilleriregementets kasernområde, dels delar av
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
f. d. livregementets dragoners kasernområde, dels en tomt vid Valhallavägen
mitt emot patentverket, dels en tomt å Ladugårdsgärde mitt emot Rataplan,
dels parken omedelbart sydost örn göta livgardes kasern, belägen intill Strandvägen
och mitt emot Nobelparken, dels ocfc tomten i fonden av Rataplan,
omfattande kvarteren Fältöversten och Fältväbeln.
Efter övervägande av de skäl, som kunna anföras för och emot de sålunda
framkomna förslagen och med hänsyn jämväl till å ena sidan den
tvångssituation, som uppstått för etnografiska avdelningen på grund av förslaget
örn ett nytt ämbetsverkshus i kvarteret Grönlandet södra, och å andra
sidan de av mig nyss uttalade synpunkterna på den lämpligaste förläggningen
av museet, finner jag mig böra uttala min anslutning till förslaget, att
etnografiska museet förläggas till f. d. livregementets dragoners kasernområde.
Jag anhåller då att till en början få lämna en sammanfattande översikt
av de förslag beträffande detta område, som framkommit under ärendets
handläggning.
I sitt förslag till användning av de genom 1925 års härordningsbeslut
ledigblivna kasernerna har den s. k. kasernkommittén föreslagit, att dragonkasernens
område jämte därå befintliga byggnader skulle genom vederbörande
förvaltningsmyndigheters försorg tills vidare upplåtas genom nyttjanderätt
i den mån så kunde befinnas lämpligt.
I häröver avgivet, den 19 januari 1928 dagtecknat utlåtande förklarade
byggnadsstyrelsen sig icke hava något att erinra häremot. Styrelsen vore
sålunda av den bestämda uppfattningen, att ingen som helst permanent
markupplåtelse på de ännu icke stadsplanelagda delarna av Djurgården
borde äga rum, förrän stadsplan utarbetats och fastställts, men hyste däremot
inga betänkligheter mot provisoriska upplåtelser av mark med därå
befintliga, kronan tillhöriga byggnader.
Sedermera har byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande den 27 november 1929
framhållit, att livregementets dragoners kasernområde lämpligen kunde uppdelas
i tre delar, nämligen den västra delen, omfattande tre stallbyggnader,
exercis- och ridhus samt ett fordon sförråd, förlagda kring en rymlig gårdsplan,
det mellersta området, upptagande tre kasernbyggnader med sjukhusbyggnad,
sjukstall samt köks- och matsalsbyggnad, samt det östra området
med kanslibyggnad, varjämte till kasernområdet vidare hörde ett område
utmed Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen. Vart och ett av
de tre förstnämnda områdena vore ägnat att bilda ett fullständigt byggnadskomplex
för skilda ändamål. Det västra hade tidigare avsetts för ett tekniskt-industriellt
museum, och det östra, som erbjöde goda byggnadsplatser,
skulle väl ägna sig till uppförande av olika slag av institutionsbyggnader,
anslutande sig till den nuvarande kanslibyggnaden. Det mellersta området,
omfattande omkring 21,000 kvadratmeter, föresloges nu av byggnadsstyrelsen
till upplåtelse för det etnografiska museet, under det att området närmast
vattnet föresloges skola reserveras såsom park. Byggnadsstyrelsen har vi
-
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
dare framhållit, att styrelsen — under vidhållande av sin principiella ståndpunkt,
att permanent markupplåtelse icke borde äga rum, innan stadsplan
fastställts över ifrågavarande del av norra Djurgården — dock ansett sig
kunna tillstyrka den ifrågasatta markupplåtelsen, även örn denna måste
anses hava permanent karaktär. Styrelsen anför härom, att styrelsen icke
kunde undgå att taga hänsyn till att de å området befintliga byggnaderna
på detta sätt funne en lämplig användning, varjämte utan tvivel en blivande
stadsplan torde kunna utan svårighet anslutas till dessa byggnader.
Chefen för östra arméfördelningen har anfört, att ett avstående från förutvarande
livregementets dragoners kasernetablissement under förhandenvarande
omständigheter icke vore möjligt. Skulle de inom förutvarande positionsartilleriregementet
och Fredrikshov nu disponerade utrymmena kunna
komma att stå till arméfördelningens förfogande intill dess att motsvarande
lokaler å Järvafältet uppförts, så att dessa förråd kunde direkt flyttas dit,
torde emellertid möjlighet finnas för att arméfördelningen kunde avstå så
stor del av etablissementet i fråga, som i byggnadsstyrelsens förslag avsetts
för det blivande etnografiska museet.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har meddelat, att departementet
icke hade något att erinra mot upplåtande av föreslaget område med
tillhörande byggnader för etnografiska avdelningen under förutsättning, att
de av lantförsvaret disponerade utrymmena inom förutvarande positionsartilleriregementet
och Fredrikshov fortfarande finge stå till lantförsvarets förfogande
intill dess att lokaler av motsvarande storlek blivit uppförda å
Järvafältet.
Det förslag till ett provisoriskt ordnande av etnografiska museets lokalfråga,
som byggnadsstyrelsen den 23 januari 1930 avgivit, avser allenast
en magasinering av samlingarna och beredande av arbetsrum för tjänstemännen.
Enligt detta förslag skulle för museet erfordras två av kasernerna,
sjukhuset, köksbyggnaden och sjukstallet, vilket alltså innebär, att en av
de i det första förslaget upptagna kasernerna icke för närvarande skulle
behövas.
Djurgårdskommissionen har framlagt ett omfattande förslag rörande den
framtida dispositionen av hela kasernområdet. Enligt detta förslag skulle
området ställas under kommissionens förvaltning. Till byggnadsstyrelsen
skulle överlämnas dels för disposition av etnografiska museet två av kasernerna,
å en till ärendet hörande karta betecknade med I och lil, sjukhuset
och köksbyggnaden-matinrättningen, dels för disposition av tekniska
museet — jag torde här få erinra, att en framställning örn ordnande av
detta museums lokalfråga för närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning — norra och östra stallarna samt excercis- och ridhusen. En kasern,
betecknad med II, södra stallet och sjukstallet skulle användas för interimistisk
förvaring av vissa av arméns förråd.
Riksmarskalksämbetet har funnit något hinder icke föreligga mot den till
-
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
tänkta förläggningen av etnografiska museet under förutsättning dock dels
av medgivande därtill av de militära myndigheter, vilka på arrende innehade
markområdena i fråga, och dels att kasernetablissementet icke finge tagas i
anspråk för det etnografiska museet förrän den Stockholmsutställningen medgivna
rätten till berörda byggnader och områden upphört. Riksmarskalksämbetet
har härvid utgått från att de för förutvarande livregementets dragoners
kasernetablissement upplåtna markområden å norra Djurgården alltfort
borde vara ställda under riksmarskalksämbetets förvaltning. Riksmarskalksämbetet
har tillika framhållit vikten av att vid en eventuellt medgiven
förändrad disposition av kasernetablissementet och dess områden såsom
villkor fästes, dels att djurgårdskassan skulle såsom hittills komma i åtnjutande
av årlig avgäld, vilken avgäld för närvarande utginge med 700
kronor för år räknat, men som framdeles torde böra bestämmas med hänsyn
till framtida disposition av åbyggnaderna, dels att eventuella förändringar
av befintliga byggnader eller frågor om nybyggnader borde, som
hittills, i förekommande fall underställas riksmarskalksämbetets och djurgårdsförvaltningens
prövning och godkännande.
Såsom jag tidigare anfört, har jag ansett mig böra ansluta mig till förslaget
örn etnografiska museets förläggning till den ifrågasatta, mellersta
delen av här förevarande område. Såsom jag även tidigare framhållit,
synes den lyckligaste lösningen vara att åt museet förvärva ett område, där
museet kan beräknas komma att få kvarstanna. Med hänsyn härtill finner
jag det lämpligt att redan nu inhämta riksdagens medgivande till att erforderligt
område må reserveras för etnografiska museet. Det område, som av
byggnadsstyrelsen föreslagits skola reserveras för museet, upptager, som
nämnts, en areal av omkring 21,000 kvadratmeter. Häri ingår emellertid
ej det område, där sjukstallet är beläget. Då denna byggnad är erforderlig
för förvaring av mera skrymmande föremål och då vidare någon utvidgning
av området framhållits såsom önskvärd för att möjliggöra friluftsutställningar
m. m., anser jag mig böra förorda, att jämväl den söder örn
det av byggnadsstyrelsen föreslagna området belägna marken, där sjukstallet
är beläget, reserveras för etnografiska museet. Denna mark har en areal av
omkring 4,200 kvadratmeter, vadan hela det område, som enligt min uppfattning
bör reserveras för etnografiska museet, uppgår till i runt tal 25,200
kvadratmeter. Jag vill redan nu understryka, att detta reserverande av
marken givetvis icke får föregripa en eventuell stadsplans utläggande, utan
att då de jämkningar av området få göras, som kunna befinnas erforderliga.
Frågan om vem som skall omhänderhava förvaltningen av kasernområdet
har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, varit föremål för olika
uppfattningar. Slutlig ställning till denna fråga torde dock ej nu kunna
tagas, utan liirer densamma böra upptagas till förnyad behandling, därest
riksdagen lämnar det av mig äskade medgivandet att reservera viss mark
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 207 käft. (Nr 244.) 3
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
för museets räkning. Jag vill emellertid redan nu såsom min uppfattning
framhålla, att i vart fall de byggnader, som må komma att upplåtas åt
etnografiska museet, lämpligen torde böra — i likhet med övriga museibyggnader
— ställas under byggnadsstyrelsens vård och inseende.
Jag torde även senare få återkomma till en närmare prövning av den av
riksmarskalksämbetet framförda frågan örn erläggandet av den avgäld å 700
kronor för hela området, som för närvarande från arméförvaltningens fortifikationsdepartement
utgår till djurgårdskassan. I den mån någon del av
nämnda avgäld finnes böra överföras från fjärde till åttonde huvudtiteln,
torde detta för budgetåret 1930/1931 kunna bestridas av tillgängliga medel.
Vad vidare angår de under ärendets handläggning framkomna eller berörda
frågorna om plats för det tekniska museet, om den framtida användningen
av Fredrikshov och örn beredande av lokaler därstädes, bland annat
för livrustkammaren, finner jag mig icke hava anledning att nu närmare
ingå härpå. Jag vill endast framhålla, att det nu av mig tillstyrkta förslaget
om etnografiska museets förläggning icke torde kunna ställa några
hinder i vägen för realiserandet av de sålunda angivna önskemålen.
Härefter vill jag så övergå till frågan örn vilka byggnader, som för närvarande
böra tagas i anspråk för etnografiska museet, och i samband härmed
vill jag jämväl till prövning upptaga de av de militära myndigheterna
framställda önskemålen.
I anslutning till de allmänna synpunkter i fråga örn de nu aktuella frågorna
om byggnadsarbeten för våra museer, som jag tidigare framlagt, finner
jag mig då böra uttala min anslutning till det av byggnadsstyrelsen
den 23 januari 1930 framlagda förslaget. Detta förslag, som ju avser endast
en provisorisk magasinering av samlingarna, kommer givetvis att under en
kortare tid medföra vissa svårigheter för museet och dess arbete, men under
förhandenvarande förhållanden torde det vara den mest ändamålsenliga lösningen
av föreliggande fråga.
Enligt detta förslag skulle en av kasernerna förses med värmeledning och
däri magasineras den del av samlingarna, som är i oundgängligt behov av
uppvärmda förvaringsrum, under det att en annan kasern skulle användas
för sådana samlingsföremål, som icke äro i behov därav. Sjukhuset, med
undantag av vinden, skulle iordningställas till tjänstelokaler och förses med
värmeledning, varjämte köksbyggnaden skulle ombyggas till värmecentral.
Härjämte skulle sjukstallet upplåtas till skrymmande föremål. Enligt djurgårdskommissionens
förslag, vartill jag i denna del ansluter mig, skulle för
närvarande för etnografiska museets räkning tagas i anspråk kasernerna I
och III. Kasernen II skulle däremot tillsvidare stå till de militära myndigheternas
förfogande. Då härtill kommer, att både stallbyggnaderna och
exercis- och ridhusen vid förutvarande livregementets dragoners kasern ävensom
stallflyglarna vid förutvarande positionsartilleriregementets kasern sanno
-
35
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
likt ännu under flera år kunna få disponeras av de militära myndigheterna,
torde, enligt vad chefen för försvarsdepartementet meddelat, de från dessa
myndigheter framställda önskemålen få anses behörigen beaktade.
Genom de sålunda föreslagna åtgärderna skulle etnografiska museet på
sin nya plats komma att disponera 1,200 kvadratmeter uppvärmda och
2,000 kvadratmeter icke uppvärmda förvaringslokaler samt 235 kvadratmeter
tjänstelokaler eller inalles omkring 3,500 kvadratmeter. För närvarande
disponerar museet inom kvarteret Grönlandet södra ett lokalutrymme av
1,719 kvadratmeter. Förbättringen är dock endast skenbar, då, såsom professor
Lindblom framhållit, endast en ringa del av samlingarna kan förvaras
i ouppvärmda lokaler. Härav följer, att man måste räkna med ett
fullföljande så snart som möjligt av ändringsarbetena i de nu närmast
ifrågakomna lokalerna. Vidare torde det bliva nödvändigt, att museet åtminstone
under budgetåret 1930/1931 får bibehålla de av detsamma nu disponerade
lokalerna i kvarteret Grönlandet norra och i fastigheten Västra
Trädgårdsgatan 10. Då emellertid dessa lokaler sannolikt inom en icke
alltför avlägsen framtid måste utrymmas — de förra för att giva plats för
en tilltänkt utvidgning av tandläkarinstitutet och de senare i samband med
den planerade breddningen av Hamngatan — ligger häri en ytterligare
anledning till att påskynda iordningställandet av kasernerna.
I detta sammanhang torde jag vidare få framhålla följande: För inneva
rande budgetår utgår till uppvärmning m. m. av vissa lokaler för etnografiska
avdelningen ett extra anslag av 3,810 kronor, av vilket belopp 1,750
kronor användas till bestridande av kostnaderna för uppvärmning, belysning
och städning m. m. av de av avdelningen disponerade lokalerna i kvarteret
Grönlandet norra och 2,060 kronor till i stort sett motsvarande ändamål för
lokalerna vid Västra Trädgårdsgatan. Under punkt 32 av 1930 års åttonde
huvudtitel anförde jag, att förut angivna summa av 1,750 kronor icke torde
bliva erforderlig för budgetåret 1930/1931 med anledning av att andra lokalutrymmen
skulle beredas för avdelningen. Jag utgick nämligen då från
att det skulle bliva möjligt att redan under år 1930 utrymma de av etnografiska
avdelningen disponerade lokalerna i kvarteret Grönlandet norra.
Då detta nu icke låter sig göra, bliva medel alltså erforderliga för uppvärmning
m. m. av dessa lokaler. Jag anser emellertid dessa kostnader under
budgetåret 1930/1931 skola kunna bestridas med till avdelningens förfogande
stående medel. Avdelningen kommer nämligen att disponera — förutom
över nyssnämnda extra anslag å 2,060 kronor — över dels ett ordinarie
expensanslag å 9,100 kronor och dels ett extra expensanslag å 5,000 kronor
eller sammanlagt 14,100 kronor. Härav bestridas alla löpande omkostnader
■— värme, belysning, städning och rengöring, vakt vid visning i fastigheten
Vallingatan 1 (d. v. s. kvarteret Grönlandet södra), förbrukningsmateriel,
böcker, fotografering, frakter m. m. — varjämte en vaktmästare avlönas
36
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
med medel från detta anslag. Med hänsyn till det — i och för sig beklagliga
— förhållandet, att etnografiska museets samlingar under budgetåret
1930/1931 icke kunna vara tillgängliga för allmänheten, torde så stora
besparingar kunna uppnås på avdelningens expensanslag, att jämväl ovanberörda
kostnader för lokalerna i kvarteret Grönlandet norra kunna bestridas
därmed.
Kostnaderna för de för budgetåret 1930/1931 ifrågasatta ändringsarbetena
hava av byggnadsstyrelsen beräknats till 85,000 kronor, vartill komma utgifterna
för samlingarnas flyttning, 15,000 kronor, eller tillhopa 100,000
kronor. Mot dessa beräkningar har jag intet att erinra.
Vad så slutligen beträffar tidpunkten för museets förflyttning vill jag
framhålla följande. Det är givetvis önskligt, att förflyttningen äger rum
så snart som möjligt, då den för uppförandet av det nya ämbetsverkshuset
i kvarteret Grönlandet södra beräknade tiden är ganska kort och rivningen
av de nu där belägna husen alltså bör taga sin början ju förr dess hellre.
Emellertid hava, såsom förut framhållits, vissa delar av kasernområdet ställts
till 23:e allmänna svenska lantbruksmötets disposition intill den 31 juli 1930
och därefter till trädgårdsutställningens disposition intill den 15 oktober
1930. Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande den 27 november 1929 upplyst,
att vid förfrågan under hand hos trädgårdsutställningens bestyrelse
meddelats, att en av de till utställningen upplåtna kasernerna icke skulle
behöva tagas i bruk för utställningen. De etnografiska samlingarna skulle
då redan under augusti 1930 överflyttas till denna kasernbyggnad och där
tillsvidare magasineras. Skulle emellertid oförutsedda hinder uppstå att på
här föreslaget sätt verkställa överflyttningen, har jag hos byggnadsstyrelsen
inhämtat, att andra möjligheter förefinnas till densammas verkställande.
Då jag sålunda sett mig nödsakad att gå in för ett ordnande av etnografiska
museets lokalförhållanden på sätt nu angivits, vill jag yttermera framhålla
önskvärdheten av att genom successivt beviljade anslag under de närmaste
åren museets byggnadsfråga må bliva löst och att sålunda de betydande
kulturintressen, varom här är fråga, bliva på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att ett å till ärendet hörande »relationsritningar
över kasernetablissement för kungl, livregementets
dragoner, situationsplan» med rött utmärkt område av i runt
tal 25,200 kvadratmeter av förutvarande livregementets dragoners
kasernområde jämte därå befintliga byggnader må
reserveras för naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning,
37
Kungl. Maj:ts proposition Nr 244.
dels och för iordningställande för nämnda avdelnings och
museulus räkning av vissa å berörda område befintliga byggnader
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av byggnadsstyrelsen
i utlåtande den 23 januari 1930 framlagt förslag
ävensom för bestridande av kostnaderna för flyttning av
museets samlingar till de nya lokalerna m. m. för budgetåret
1930/1931 under åttonde huvudtiteln anvisa ett extra
reservationsanslag å...............kronor 100,000:
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Breitholtz.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:261 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder för beredande av nya lokaler för naturhistoriska riksmuseets etnografiska av s. 2 i texten