Med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor
1930-03-19 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:256, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 25G.
1
Nr 256.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159)
angående förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning och lag örn ändrad lydelse
av 2 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud
i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande av oriktigt märkta
varor; given Stockholms slott den 19 mars 1930.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och
2) lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående
förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och
saluhållande av oriktigt märkta varor.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Vilhelm Lundvik.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami.
819 höft. (Nr 35G.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Förslag
till
Lag
oiu
lindrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.
Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot
införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilket lagrum
ändrats genom lag den 9 oktober 1914 (nr 423), skall i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:
18 §.
Konungen må efter avtal med främmande stat och under förutsättning, att
denna lämnar motsvarande skydd för svenska ursprungsbeteckningar, förordna,
att de i 2—17 §§ upptagna bestämmelser skola med nedan i andra stycket
omförmälda undantag äga tillämpning beträffande införsel i försäljningssyfce
av vara, försedd med oriktig ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt
eller indirekt angives vara frambragt eller tillverkad i den främmande itai en
eller å någon inom denna belägen ort, såframt icke den åsätta beteckningen enligt
handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning)
eller densamma åtföljes av en beriktigande uppgift av beskaffenhet, sorn i förordnandet
angives.
Beslag å vara med utländsk ursprungsbeteckning skall endast äga rum efter
angivelse eller örn tullpersonalen finner uppenbart, att oriktig ursprungsbeteckning
föreligger. Innan beslagtagen vara må av ägaren utbekommas eller
genom det allmännas försorg säljas, skall varan, örn den åsätta beteckningen
icke utplånas, förses med sådan beriktigande uppgift, varom ovan nämns.
I överenskommelsen — — — stycke sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majlis proposition nr 256.
3
Förslag
till
Lag
om ärnlrad lydelse av 2 S lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående
förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande av oriktigt märkta varor.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i
vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande
av oriktigt märkta varor skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade
lydelse:
2 §•
Konungen åge med avseende å främmande stat förordna, att vad i 1 § första
och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn beteckning,
genom vilken, direkt eller indirekt, vara från Sverige eller från annan
främmande stat än den, förordnandet avser, angives vara frambragt eller tillverkad
i denna, eller vara från ifrågavarande stat angives vara frambragt eller
tillverkad å annan inom denna belägen ort än den verkliga ursprungsorten, såframt
icke beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans
art eller densamma åtföljes av en beriktigande uppgift av beskaffenhet, som i
förordnandet angives.
Angående beteckningar---är sagd.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
Framställning
från patentoch
registreringsverket.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 7 mars 1930.
N ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för justitiedepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Lundvik:
»I skrivelse den 29 maj 1925 har patent- och registreringsverket hemställt,
att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för tillträdande från Sveriges sida
av den i Madrid den 14 april 1891 avslutade, sedermera reviderade konventionen
angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteekningar å handelsvaror.
Ämbetsverket framhåller därvid till en början, hurusom missbruket med angivande
av oriktigt geografiskt ursprung för varor alltmer blivit föremål för
lagstiftarens uppmärksamhet såväl här i Sverige som i de flesta främmande
kulturländer, samt fortsätter därefter:
För att bereda nödigt skydd mot användande av svenska ursprungsbeteckningar
å utländska handelsvaror hade den 9 november 1888 utfärdats en förordning
angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.
Denna författning hade sedermera ersatts av en lag den 4 juni
1913, vilken lag med däri den 9 oktober 1914 vidtagen ändring fortfarande
vore gällande.
Da det emellertid icke endast vore mot import av obehörigen märkta varor,
som föreskrifter ansetts erforderliga, utan ock mot åsättande inom landet av
oriktiga ursprungsbeteekningar, hade lagen den 9 oktober 1914 angående förbud
i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och
saluhållande av oriktigt märkta varor tillkommit.
Det skydd mot användande av oriktiga ursprungsbeteekningar, som gåves
genom stadgandena i artikel 10 jämförd med artikel 9 i konventionen örn internationellt
skydd för den industriella äganderätten, vore mycket begränsat,
Kungl. Maj:ts proposition nr 256. 5
ehuru åt berörda stadganden vid konferensen i Washington givits en mera
bindande karaktär.
För ett effektivt bekämpande av bruket av oriktiga ursprungsbeteckningar
hade internationella överenskommelser på området avslutats. Bland dessa vöre
framför allt att nämna Madridkonventionen av den 14 april 1891 med däri den
2 juni 1911 vidtagna ändringar.
Sedan patent- och registreringsverket därefter återgivit konventionens innehåll
samt angående den närmare innebörden av de olika bestämmelserna i densamma
hänvisat till vad patentlagstiftningskommittén därom anfört å sid.
39—45 i sitt den 20 september 1911 avgivna betänkande med förslag till lag
angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
m. m., omnämner ämbetsverket, vilka stater vid 1925 års ingång voro
anslutna till konventionen, samt yttrar vidare:
För att möjliggöra Sveriges anslutning till konventionen hade i de ovannämnda
lagarna av den 4 juni 1913 och den 9 oktober 1914 införts stadganden,
i den förra i 18 § och i den senare i 2 §, vilka gåve Konungen härför erforderligt
bemyndigande, avpassat efter konventionens bestämmelser.
Beträffande frågan, huruvida anledning för vårt land förelåge att biträda
konventionen, ville ämbetsverket erinra därom, att Sveriges ombud vid Madridkonferensen
år 1890 i sin den 24 oktober 1890 till Kungl. Majit avgivna berättelse
över konferensförhandlingarna uttalat såsom sin mening, att det skulle
vara fördelaktigt att biträda den föreslagna överenskommelsen. I Sverige användes
nämligen ursprungsbeteckningar på exportartiklar i ganska vidsträckt
omfattning dels ensamma dels i förening med varumärken. Dylika svenska
ursprungsbeteckningar förekomme t. ex. å järn, jämmanufaktur, trä, trämassa,
tändstickor och smör. Nästan i fråga om alla dessa artiklar hade under senare
åren förekommit klagomål över att de å dem begagnade ursprungsbeteckningarna
obehörigen använts i utlandet, utan att de inhemska fabrikanterna kunnat
stävja dessa missbruk.
Vad sålunda anförts ägde fortfarande sin fulla giltighet, och någon väsentlig
rättelse i det överklagade missförhållandet torde icke vara att förvänta,
utan att Sverige å sin sida beviljade skydd för utländska ursprungsbeteckningar.
Av patentlagstiftningskommitténs ovannämnda betänkande framginge, att
till kommittén överlämnats en av svenska handelskammaren i London hos
Kungl. Majit gjord framställning örn vidtagande av åtgärder för Sveriges anslutning
till Madridkonventionen, och att kommerskollegium i sitt underdåniga
utlåtande över nämnda framställning uttalat, att med hänsyn till den utveckling,
vari industrien i vårt land vore stadd, det syntes kollegium angeläget att
genom internationella överenskommelser bereda skydd såvitt möjligt jämväl i
utlandet åt alster av svensk industri mot obehörig konkurrens.
Patent- och registreringsverket vore av den bestämda uppfattningen, att en
anslutning till Madridkonventionen skulle vara till avgjord fördel för industrien
inom vårt land och befordra lojala affärsförbindelser med utlandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
I ärendet
avgivna utlåtanden.
över patent- och registreringsverkets framställning har kommerskollegium
avgivit infordrat utlåtande samt därvid tillika överlämnat av kollegium införskaffade
yttranden i ärendet från fullmäktige i järnkontoret, styrelsen för
Sveriges allmänna exportförening, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, Sveriges köpmannaförbund och
aktiebolaget vin- & spritcentralen.
Fullmäktige i järnkontoret vitsorda i sitt yttrande vad patent- och registreringsverket
anfört rörande förekomsten av oriktig ursprungsbeteckning å
svensk vara vid försäljning i utlandet. Det hade i dylika fall visat sig vara
förenat med stora svårigheter att vinna rättelse härutinnan, enär gällande
svenska lagbestämmelser till skydd för järnstämplar ej kunnat tillämpas i
annat land än sådant, där den ifrågakommande stämpeln registrerats. Det syntes
alltså fullmäktige, att ett tillskapande av internationella skyddsbestämmelser
i förevarande hänseende skulle kunna lända den svenska järnindustrien
till nytta. Fullmäktige ville på grund härav förorda en anslutning från Sveriges
sida till konventionen i fråga.
Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening meddelar som sin uppfattning,
att Sverige har det största intresse att biträda en överenskommelse av
förevarande slag, då den svenska exportindustriens alster på grund av sitt
goda namn ofta vore utsatta för förfalskningar på de utländska marknaderna.
Det vore därför att hoppas, att de länder, som ej redan anslutit sig till Madridkonventionen,
fortast möjligt skulle finna med sina intressen förenligt att så
göra, ty först genom en universell överenskommelse bleve det möjligt att genomföra
ett effektivt skydd mot falska ursprungsbeteckningar.
Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg äro i likhet
med patent- och registreringsverket av den åsikten, att en anslutning till
Madridkonventionen skulle vara till avgjord fördel för industrien inom vårt
land och befordra lojala affärsförbindelser med utlandet, samt tillstyrka därför
ämbetsverkets framställning.
Skånes handelskammare anför huvudsakligen följande:
Att, såsom patent- och registreringsverket upplyst, ursprungsbeteckningar
och märken på svenska exportvaror allt fortfarande obehörigen användes i
utlandet, vore med hänsyn till våra exportartiklars i regel höga kvalitet fullt
förklarligt. Handelskammaren ansåge sig ej fullt i stånd att bedöma, huruvida
Madridkonventionen innefattade tillräckligt skydd mot obehörigt begagnande
av ursprungsbeteckningar. I viss mån vore detta givetvis beroende av
dess tillämpning i respektive konventionsländer. En omständighet, som härvidlag
dessutom syntes höra beaktas, vore den, att vissa betydande industriländer
ännu ej anslutit sig till konventionen. Som likväl de betänkligheter,
vilka tidigare avhållit vissa länder härifrån, ej numera torde vara till finnandes,
vore det väl möjligt, att en mera allmän tillslutning kunde påräknas. Med
Kungl. Majlis proposition nr 256.
7
hänsyn till den ovan uttalade angelägenheten av att skydda exportindustriens
alster på den utländska marknaden funne sig handelskammaren därför höra
tillstyrka, att Sverige tillträdde Madridkonventionen.
Sveriges köpmannaförbund yttrar:
Förbundet, som städse hävdat den uppfattningen, att utslag av ohederlig
konkurrens borde undertryckas, och som ansåge här ifrågavarande företeelser
jämväl kunna inrangeras bland ohederliga konkurrensmetoder, vore fullt ense
med patent- och registreringsverket örn behovet av åtgärder på området. Det
torde nämligen ej råda tvivel därom, att våra välkända svenska kvalitetsbeteckningar
i stor utsträckning missbrukades av utländska konkurrenter till
förfång för vårt lands industri. Skulle effektiv rättelse härutinnan kunna
ernås, vore det emellertid likaledes klart, att vi själva måste ikläda oss vissa
förpliktelser mot andra länder. En internationell överenskommelse till ömsesidigt
skydd torde därför erfordras, och då en sådan redan förelåge i den s. k.
Madridkonventionen, ansåge förbundet för sin del önskligt, att nämnda konvention
bleve biträdd av vårt land.
Aktiebolaget vin- & spritcentralen meddelar, att bolaget, för vars verksamhet
det vore en ledande princip att aldrig tillhandahålla av bolaget försålda
varor annorledes än under fullt riktig och ärlig ursprungsbeteckning, icke har
något att erinra mot eventuell anslutning från Sveriges sida till ifrågavarande
konvention.
För egen del förklarar sig kommerskollegium under hänvisning till de uttalanden
för anslutning till konventionen, som återfunnes i de till kollegium
inkomna yttrandena, från synpunkten av den svenska handelns och industriens
intressen biträda patent- och registreringsverkets hemställan.
Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade och sedermera vid skilda konferenser,
nämligen i Bryssel år 1900, i Washington år 1911 och i Haag år 1925,
reviderade internationella konventionen för skydd av den industriella äganderätten
(den s. k. Pariskonventionen), vilken biträtts av de flesta europeiska
stater, däribland Sverige, och även åtskilliga utomeuropeiska länder, innehåller
— på sätt redan i det föregående antytts — vissa bestämmelser mot
användande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror. Emellertid
äro nämnda bestämmelser av mycket begränsad räckvidd, i det att desamma
enligt sin ursprungliga lydelse och likaså enligt den avfattning,
de erhållit å Washingtonkonferensen, endast avse förbud mot
användande av oriktig ursprungsbeteckning, bestående i namnet å en
bestämd plats, såframt detta namn utgör tillägg till ett uppdiktat eller i
bedräglig avsikt lånat handelsnamn. Dessutom hava i enlighet med uttalanden,
som gjorts å olika konferenser mellan ombud för de till konventionen
anslutna stater, ifrågavarande bestämmelser ansetts ej vara ovillkorligen bindande
för konventionsstaterna utan blott innefatta önskemål. Också sakna
Departements
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
flera av nämnda stater motsvarande föreskrifter i sina lagstiftningar. Så är
bland annat förhållandet med vårt land. Huruvida anledning numera finnes
att hos oss införa dylika stadganden, är ett spörsmål, som torde böra upptagas
till behandling först i sammanhang med frågan om biträdande i allmänhet
från Sveriges sida av de beslut rörande vissa ändringar i Pariskonventionen,
som fattades vid ovannämnda konferens i Haag; i nu förevarande
bestämmelser gjordes då det tillägg, att med ortsnamn likställdes namnet å
ett land, därest detta namn användes i ovan angiven förbindelse.
Redan å en konferens i Rom år 1886 hade försök gjorts att i Pariskonventionen
införa generella, såvitt möjligt effektiva stadganden i föreliggande
ämne. Då detta försök dock ej ledde till avsett resultat, valde de stater, vilka
särskilt intresserade sig för frågans lösning, en annan väg härför, i det de
sökte åvägabringa en separatöverenskommelse mellan de länder, som kunde
vara därtill villiga, för ömsesidigt skydd av ursprungsbeteckningar, hänvisande
å något bland dem. Resultatet härav blev, efter förhandlingar å särskilda
konferenser i Madrid under åren 1890 och 1891, ifrågavarande den 14 april
1891 avslutade och sedermera å konferenserna i Washington och Haag reviderade
konvention angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar
å handelsvaror. Denna separatöverenskommelse går i sina bestämmelser
väsentligt längre än Pariskonventionen, i det att genom den förra skydd
gives mot användande av vilken som helst oriktig ursprungsbeteckning, hänförande
sig till något av de kontraherande länderna, men har å andra sidan
biträtts endast av bortåt hälften bland de till Pariskonventionen anslutna länder,
nämligen — vid tiden för Haagkonferensen — av Brasiliens förenta stater,
Cuba, fria staden Danzig, Frankrike, Marocko, Portugal, Schweiz, Spanien,
Stora Britannien, Syrien och Libanon, Tjeckoslovakien, Tunis samt Tyskland.
Ändringsbesluten i Haag skulle, enligt art. 6 i konventionen, av de
dåvarande signatärmakterna ratificeras senast den 1 maj 1928. Möjlighet
finnes dock, enligt art. 5, såväl för dem bland sagda makter, vilka eventuellt
underlåtit sådan ratifikation, som för stater, vilka ej förut anslutit sig till
konventionen, att jämväl efter ratifikationstidens utgång göra detta. Översättning
av konventionen dels i dess lydelse enligt Washingtonkonferensens
beslut och dels i dess lydelse enligt besluten i Haag torde böra såsom bilaga
A fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.
På sätt patent- och registreringsverket i sin skrivelse erinrat, har i den
svenska lagstiftningen mot användande av oriktiga ursprungsbeteckningar ■—- lagen den 4 juni 1913 (nr 159) och lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) — upptagits
bestämmelser, avsedda att möjliggöra Sveriges anslutning till Madridkonventionen.
Ämbetsverkets hemställan örn vidtagande av slutliga åtgärder
för sådan anslutning finner jag mig, med hänsyn till vad i ärendet förekommit,
böra biträda. Såsom från skilda håll betonats, skulle genom det skydd,
som konventionen tillförsäkrar, väsentliga fördelar komma att beredas svensk
industri och handel. Ett stävjande av det slag av illojal konkurrens, varom
här är fråga, kan icke vara annat än önskvärt, detta jämväl ur den köpande
allmänhetens synpunkt. Några alltför betydande svårigheter vid uppfyllan
-
Kungl. l\laj:ts proposition nr 256.
9
det av de genom konventionen åtagna förpliktelser mot övriga anslutna stater
synas ej heller vara att befara. Redan vid tillkomsten av vår nuvarande
lagstiftning i ämnet hava ju för övrigt dessa fördelar och svårigheter vägts
mot varandra. Ett beslut av Kungl. Maj :t i den riktning, som jag förordat,
skulle endast innebära ett förverkligande av vad statsmakterna då avsett. Enligt
vad jag inhämtat är ett tillträdande av konventionen ifrågasatt även i
våra grannländer Danmark och Norge. Och vad angår Finland genomfördes
där år 1924 en lagstiftning i ämnet, nära anpassad efter konventionens bestämmelser.
Emellertid har, såsom förut nämnts, Madridkonventionen efter avlåtandet av
patent- och registreringsverkets skrivelse undergått vissa ändringar å konferensen
i Haag. De då fattade besluten hava enligt ingångna meddelanden numera
ratificerats eller efter ratifikationstidens utgång biträtts av följande
bland de äldre signatärmakterna, nämligen av Brasiliens förenta stater,
Schweiz, Spanien med spanska protektoratet i Marocko, Stora Britannien med
Norra Irland, Trinidad och Tobago samt Tyskland. I förhållande till dessa
stater lärer det alltså vara konventionen i dess nya avfattning, vars tillträdande
för Sveriges del bör ifrågakomma. Med hänsyn till de i Haag beslutade
ändringarnas relativa oväsentlighet torde det vidare få anses för sannolikt,
att de inom en icke avlägsen framtid komma att godkännas jämväl av de
andra äldre signatärmakterna, varjämte Polen, som förut stått helt utom konventionen,
ävensom fristaten Irland nu anslutit sig till densamma.
Det är då nödigt att tillse, huruvida Haagbesluten påkalla någon jämkning
i de hos oss gällande lagarna på området. Allenast med en av ändringarna
i konventionen, nämligen den i art. 3 vidtagna, torde detta vara förhållandet.
Berörda ändring går ut därpå, att neutralisering av en oriktig ursprungsbeteckning
ej ovillkorligen behöver ske på det särskilda sätt, som konventionen
enligt dess äldre lydelse föreskriver, nämligen genom angivande av det
verkliga ursprungslandet eller den verkliga ursprungsorten, utan även kan ske
annorledes, blott varje misstag i fråga örn varornas verkliga ursprung därigenom
uteslutes. Det hittillsvarande tvånget att direkt angiva, varifrån en
oriktigt märkt vara härstammade, ansågs enligt uttalanden å Haagkonferensen
ofta kunna strida mot viktiga merkantila intressen; det borde vara nog,
om det angåves, att varan icke vore av det ursprung, varå den oriktiga beteckningen
hänvisade. Den vidtagna ändringen är alitsa att första så, att det
gör till fyllest med vilken som helst neutraliserande uppgift, ägnad att förebygga
varje vilseledande genom den oriktiga ursprungsbeteckningen. Några
betänkligheter lära näppeligen böra möta mot en sådan lagstiftning. Olika
neutraliserande tillägg kunna tänkas enligt den nya konventionsbestämmelsen.
Mest betryggande äro de förut obligatoriskt föreskrivna eller ock en sadan
direkt neutraliserande uppgift som ''icke engelsk (fransk, tysk etc.) tillverkning’.
Sistnämnda neutraliseringssätt kan dock mången gång verka egendomligt
och ur affärssynpunkt mindre tilltalande. Beteckningen ''import på en
i England tillverkad, med tysk ursprungsbeteckning försedd vara, som införes
till Sverige, är icke tillräcklig, då ju ''import’ i detta fall för en svensk
10
Kungl. Maj :ts proposition nr 256.
köpare ej tydligt angiver, att varan är av annat ursprung än tyskt, utan endast
att den icke härrör från Sverige.
Då emellertid icke alla de förutvarande signatärmakterna ännu biträtt den
nya konventionen, och till följd därav, jämlikt art. 6, konventionen i dess
tidigare avfattning fortfarande gäller i förhållande till dylik stat, torde åt
den svenska lagstiftningen i ämnet böra givas ett sådant innehåll, att vårt
land kan biträda konventionen såväl enligt dess förra som enligt dess nya
lydelse. De i 18 § i lagen den 4 juni 1913 och 2 § i lagen den 9 oktober 1914
upptagna stadgandena om sättet för neutralisering synas därför böra avfattas
så, att Konungen efter omständigheterna äger bestämma den neutraliserande
uppgiftens beskaffenhet och alltså i fråga om vissa stater kan låta den ena
konventionstexten och beträffande vissa stater den andra vinna tillämpning
på denna punkt.
I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom handelsdepartementet
utarbeta förslag dels till lag om ändrad lydelse av 18 § i lagell den 4
juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig
ursprungsbeteckning och dels till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 9
oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med
oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor.»
Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande båda lagförslag, vilka äro
av den lydelse bilagorna B och C vid detta protokoll utvisa, samt hemställer,
att lagradets utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen angivna
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall.
Ur protokollet:
Einar Engelstedt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
11
Bilaga A.
Madridkonventionen
den 14 april 1891
angående
undertryckande av oriktiga urspr
(Vid konferensen i Washington år
1911 beslutad lydelse.)
Undertecknade, vederbörligen bemyndigade
av sina respektive regeringar,
hava enhälligt beslutat följande
text, som skall ersätta den i Madrid
den 44 april 1891 undertecknade överenskommelsen,
nämligen:
ungsbeteckningar å handelsvaror.
(Vid konferensen i Haag år 1925 beslutad
lydelse.)
Undertecknade, vederbörligen bemyndigade
av sina respektive regeringar,
hava enhälligt beslutat följande
text, som skall ersätta överenskommelsen
i Madrid den 14 april1891, reviderad
i Washington den 2 juni 1911,
nämligen:
Artikel 1.
Varje vara, som bär en oriktig ursprungsbeteckning, ^ varigenom ett av de
kontraherande länderna eller en plats, belägen inom något av dessa, direkt
eller indirekt angives såsom ursprungsland eller ursprungsort, skall tagas l
beslag vid införsel till något av nämnda länder. .
Beslag skall likaledes verkställas inom det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen
anbragts, eller inom det land, i vilket den med den oriktiga beteckningen
försedda varan blivit införd. . .. „
Om lagstiftningen i något land icke medgiver beslag vid intorseln, skall sadant
beslag ersättas med införselförbud. . . ..
Därest lagstiftningen i något land ej medgiver beslag inom landet, skan
sådant beslag ersättas med sådan talan och sådana medel, som det lfragavarande
landets lag i jämförliga fall tillförsäkrar landets egna undersåtar.
I saknad av särskilda rattsmedel
till undertryckande av oriktiga ursprung
sbeteckning ar skola de rättsmedel,
som finnas givna genom motsvarande
bestämmelser i lagarna örn
varumärken eller handelsnamn, vinna
tillämpning.
Artikel 2.
Beslag skall äga rum på begäran
av vare sig allmän åklagare eller vilken
som helst behörig myndighet, t.
ex. tullmyndighet, eller någon målsägande,
enskild person eller bolag, i
Artikel 2.
Beslag skall äga rum på föranstaltande
av tullmyndighet, som har att
omedelbart underrätta vederbörande,
fysisk eller juridisk person, för att
sätta honom i tillfälle att, örn han så
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
(Vid konferensen i Washington år
1911 beslutad lydelse.)
(Vid konferensen i Haag år 1925 beslutad
lydelse.)
enlighet med varje lands inhemska önskar, ordna (régulariser) det interilagstiftning.
mistiskt lagda, beslaget; i varje fall
skall allmän åklagare eller vilken som
helst annan behörig myndighet kunna
påyrka beslag, vare sig på begäran avnågon
målsägande eller ex officia; sakens
behandling skall då fortgå i vanlig
ordning.
Myndigheterna skola icke vara skyldiga att verkställa beslag å transitogods.
Artikel 3.
Förevarande bestämmelser utgöra
ej hinder därför, att säljaren angiver
sitt namn eller sin adress å varor, som
härstamma från ett annat land än
det, inom vilket varorna försäljas;
men skall i detta fall adressen eller
namnet åtföljas av en noggrann och
med tydliga bokstäver anbragt uppgift
örn det land eller den plats, där
varorna tillverkats eller frambragts.
Artikel 3.
Förevarande bestämmelser utgöra
ej hinder därför, att säljaren angiver
sitt namn eller sin adress å varor, som
härstamma från ett annat land än det,
inom vilket varorna försäljas; men
skall i detta fall adressen eller namnet
åtföljas av en noggrann och med
tydliga bokstäver anbragt uppgift
örn det land eller den plats, där varorna
tillverkats eller frambragts, eller
ock av annan uppgift, tillräcklig
för att utesluta varje misstag i fråga
örn varornas verkliga ursprung.
Artikel 4.
Domstolarna i varje land skola hava att bedöma, vilka beteckningar på grund
av sin allmänna karaktär icke äro underkastade bestämmelserna i denna överenskommelse,
dock att ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter ej inbegripas
i det uti denna artikel om förmälda undantag.
Artikel 5.
De stater, tillhörande unionen för skydd av den industriella äganderätten,
vilka ej hava deltagit i förevarande överenskommelse, skola på begäran äga
att ansluta sig till densamma i den ordning, artikel 16 av den allmänna konventionen
(konventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten)
föreskriver.
Bestämmelserna i artikel 16 bis i
unionskonventionen äga tillämpning å
förevarande överenskommelse.
Artikel 6. Artikel 6.
Föreliggande överenskommelse skall Föreliggande akt skall ratificeras
ratificeras. och ratifikationerna skola och ratifikationerna skola deponeras i
deponeras i Washington senast den 1 Haag senast den 1 maj 1928.
april 1913.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
13
(Vid konferensen i Washington år (Vid konferensen i Haag år 1925 be1911
beslutad lydelse.) slutad lydelse.)
Den skall träda i kraft en månad
efter utgången av denna tidsfrist och
hava samma gällande kraft och varaktighet
som den allmänna konventionen.
Den skall mellan de länder, som ratificerat
densamma, träda i kraft en
månad efter nämnda dag och hava
samma gällande kraft och varaktighet
som den allmänna konventionen. Örn
den emellertid förut ratificerats av
minst sex länder, skall den träda i
kraft mellan dessa länder en månad
efter det deponeringen av den sjätte
ratifikationen meddelats dem genom
den schweiziska förbundsreg eringen
och för de länder, som ratificera senare,
en månad efter notifikationen
örn varje av dessa ratifikationer.
Denna akt skall, vad angår förhållandet
mellan de länder, som ratificerat
densamma, ersätta den i Madrid
den 14 april 1891 avslutade och i Washington
den 2 juni 1911 reviderade
överenskommelsen. Denna sistnämnda
skall fortfarande gälla i förhållande
till de länder, som icke ratificerat förevarande
akt.
Till bekräftelse härav hava vederbörande ombud undertecknat denna överenskommelse.
Vilket skedde i Washington, i ett Vilket skedde i Haag, i ett exemexemplar,
den 2 juni 1911. plar, den 6 november 1925.
(Underskrifter.)
(Underskrifter.)
14
Kungl. Majds proposition nr 256.
Bilaga B.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.
Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående förbud
mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilket lagrum
ändrats genom lagen den 9 oktober 1914 (nr 423), skall i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:
18 §.
Konungen må efter avtal med främmande stat och under förutsättning, att
denna lämnar motsvarande skydd för svenska ursprungsbeteckningar, förordna,
att de i 2—17 §§ upptagna bestämmelser skola med nedan i andra stycket omförmälda
undantag äga tillämpning beträffande införsel i försäljningssyfte av
vara, försedd med oriktig ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller
indirekt angives vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller å
någon inom denna belägen ort, såframt icke den åsätta beteckningen enligt
handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning) eller
densamma åtföljes av en beriktigande uppgift av beskaffenhet, som i förordnandet
angives.
Beslag å vara med utländsk ursprungsbeteckning skall endast äga rum efter
angivelse eller örn tullpersonalen finner uppenbart, att oriktig ursprungsbeteckning
föreligger. Innan beslagtagen vara må av ägaren utbekommas eller
genom det allmännas försorg säljas, skall varan, om den åsätta beteckningen
icke utplånas, förses med sådan beriktigande uppgift, varom ovan nämns.
I överenskommelsen —---stycke sägs.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
15
Bilaga C.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående
förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning
och saluhållande av oriktigt märkta varor.
Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i
vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande
av oriktigt märkta varor skall i nedan angiven del erhålla följande
ändrade lydelse:
2 §•
Konungen åge med avseende å främmande stat förordna, att vad i 1 § första
och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn beteckning,
genom vilken, direkt eller indirekt, vara från Sverige eller från annan
främmande stat än den, förordnandet avser, angives vara frambragt eller tillverkad
i denna, eller vara från ifrågavarande stat angives vara frambragt eller
tillverkad å annan inom denna belägen ort än den verkliga ursprungsorten, såframt
icke beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans
art eller densamma åtföljes av en beriktigande uppgift av beskaffenhet, som i
förordnandet angives.
Angående beteckningar---är sagd.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
It}
Protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 mars 1930.
N ärvarande:
justitieråden Stenberg,
Appelberg,
Tiselius,
regeringsrådet Söderwall.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den <
mars 1930, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade förslag
till lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och lag
örn ändrad lydelse av 2 § i lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i
vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhallande
av oriktigt märkta varor.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Emil Sandström.
Lagrådet fann förslagen icke föranleda annan erinran än att, då anledning
saknades att låta lagarna träda i kraft omedelbart efter utfärdandet, de härom
meddelade bestämmelserna, vilka för övrigt icke avfattats på numera brukligt
sätt, borde uteslutas.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 256.
17
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Reganten i statsrådet ä
Stockholms slott den 19 mars 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Lundvik, lagrådets den 15 mars 1930 avgivna utlåtande över de den 7 i samma
månad till lagrådet remitterade förslagen till lag om ändrad lydelse av 18 §
lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förhud mot införsel till riket av varor
med oriktig ursprungsbeteckning och lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den
9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med
oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor.
Föredraganden hemställer, att ur de remitterade förslagen måtte i enlighet
med lagrådets erinran uteslutas bestämmelserna örn tiden för lagarnas ikraftträdande
samt att förslagen, vilka i övrigt av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte med denna ändring och några smärre, av honom angivna jämkningar
av redaktionell natur genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Elin Rydeberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 219 haft. (Nr 256.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 a1 i texten
- 1LU 1930:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 s. 5 i texten