Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor

1930-03-19 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:256, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 25G.

1

Nr 256.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159)

angående förbud mot införsel till riket av varor med

oriktig ursprungsbeteckning och lag örn ändrad lydelse

av 2 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud

i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta

varor; given Stockholms slott den 19 mars 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och

2) lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och

saluhållande av oriktigt märkta varor.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Vilhelm Lundvik.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami.

819 höft. (Nr 35G.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Förslag
till
Lag
oiu

lindrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 4 juni 1913 angående förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilket lagrum

ändrats genom lag den 9 oktober 1914 (nr 423), skall i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

Konungen må efter avtal med främmande stat och under förutsättning, att

denna lämnar motsvarande skydd för svenska ursprungsbeteckningar, förordna,

att de i 2—17 §§ upptagna bestämmelser skola med nedan i andra stycket

omförmälda undantag äga tillämpning beträffande införsel i försäljningssyfce

av vara, försedd med oriktig ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt

eller indirekt angives vara frambragt eller tillverkad i den främmande itai en

eller å någon inom denna belägen ort, såframt icke den åsätta beteckningen enligt

handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning)

eller densamma åtföljes av en beriktigande uppgift av beskaffenhet, sorn i förordnandet

angives.

Beslag å vara med utländsk ursprungsbeteckning skall endast äga rum efter

angivelse eller örn tullpersonalen finner uppenbart, att oriktig ursprungsbeteckning

föreligger. Innan beslagtagen vara må av ägaren utbekommas eller

genom det allmännas försorg säljas, skall varan, örn den åsätta beteckningen

icke utplånas, förses med sådan beriktigande uppgift, varom ovan nämns.

I överenskommelsen — — — stycke sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 256.

3

Förslag

till

Lag

om ärnlrad lydelse av 2 S lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i

vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande

av oriktigt märkta varor skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade

lydelse:

2 §•

Konungen åge med avseende å främmande stat förordna, att vad i 1 § första

och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn beteckning,

genom vilken, direkt eller indirekt, vara från Sverige eller från annan

främmande stat än den, förordnandet avser, angives vara frambragt eller tillverkad

i denna, eller vara från ifrågavarande stat angives vara frambragt eller

tillverkad å annan inom denna belägen ort än den verkliga ursprungsorten, såframt

icke beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans

art eller densamma åtföljes av en beriktigande uppgift av beskaffenhet, som i

förordnandet angives.

Angående beteckningar---är sagd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Framställning

från patentoch

registreringsverket.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 7 mars 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för justitiedepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Lundvik:

»I skrivelse den 29 maj 1925 har patent- och registreringsverket hemställt,

att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för tillträdande från Sveriges sida

av den i Madrid den 14 april 1891 avslutade, sedermera reviderade konventionen

angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteekningar å handelsvaror.

Ämbetsverket framhåller därvid till en början, hurusom missbruket med angivande

av oriktigt geografiskt ursprung för varor alltmer blivit föremål för

lagstiftarens uppmärksamhet såväl här i Sverige som i de flesta främmande

kulturländer, samt fortsätter därefter:

För att bereda nödigt skydd mot användande av svenska ursprungsbeteckningar

å utländska handelsvaror hade den 9 november 1888 utfärdats en förordning

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Denna författning hade sedermera ersatts av en lag den 4 juni

1913, vilken lag med däri den 9 oktober 1914 vidtagen ändring fortfarande

vore gällande.

Da det emellertid icke endast vore mot import av obehörigen märkta varor,

som föreskrifter ansetts erforderliga, utan ock mot åsättande inom landet av

oriktiga ursprungsbeteekningar, hade lagen den 9 oktober 1914 angående förbud

i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och

saluhållande av oriktigt märkta varor tillkommit.

Det skydd mot användande av oriktiga ursprungsbeteekningar, som gåves

genom stadgandena i artikel 10 jämförd med artikel 9 i konventionen örn internationellt

skydd för den industriella äganderätten, vore mycket begränsat,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256. 5

ehuru åt berörda stadganden vid konferensen i Washington givits en mera

bindande karaktär.

För ett effektivt bekämpande av bruket av oriktiga ursprungsbeteckningar

hade internationella överenskommelser på området avslutats. Bland dessa vöre

framför allt att nämna Madridkonventionen av den 14 april 1891 med däri den

2 juni 1911 vidtagna ändringar.

Sedan patent- och registreringsverket därefter återgivit konventionens innehåll

samt angående den närmare innebörden av de olika bestämmelserna i densamma

hänvisat till vad patentlagstiftningskommittén därom anfört å sid.

39—45 i sitt den 20 september 1911 avgivna betänkande med förslag till lag

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

m. m., omnämner ämbetsverket, vilka stater vid 1925 års ingång voro

anslutna till konventionen, samt yttrar vidare:

För att möjliggöra Sveriges anslutning till konventionen hade i de ovannämnda

lagarna av den 4 juni 1913 och den 9 oktober 1914 införts stadganden,

i den förra i 18 § och i den senare i 2 §, vilka gåve Konungen härför erforderligt

bemyndigande, avpassat efter konventionens bestämmelser.

Beträffande frågan, huruvida anledning för vårt land förelåge att biträda

konventionen, ville ämbetsverket erinra därom, att Sveriges ombud vid Madridkonferensen

år 1890 i sin den 24 oktober 1890 till Kungl. Majit avgivna berättelse

över konferensförhandlingarna uttalat såsom sin mening, att det skulle

vara fördelaktigt att biträda den föreslagna överenskommelsen. I Sverige användes

nämligen ursprungsbeteckningar på exportartiklar i ganska vidsträckt

omfattning dels ensamma dels i förening med varumärken. Dylika svenska

ursprungsbeteckningar förekomme t. ex. å järn, jämmanufaktur, trä, trämassa,

tändstickor och smör. Nästan i fråga om alla dessa artiklar hade under senare

åren förekommit klagomål över att de å dem begagnade ursprungsbeteckningarna

obehörigen använts i utlandet, utan att de inhemska fabrikanterna kunnat

stävja dessa missbruk.

Vad sålunda anförts ägde fortfarande sin fulla giltighet, och någon väsentlig

rättelse i det överklagade missförhållandet torde icke vara att förvänta,

utan att Sverige å sin sida beviljade skydd för utländska ursprungsbeteckningar.

Av patentlagstiftningskommitténs ovannämnda betänkande framginge, att

till kommittén överlämnats en av svenska handelskammaren i London hos

Kungl. Majit gjord framställning örn vidtagande av åtgärder för Sveriges anslutning

till Madridkonventionen, och att kommerskollegium i sitt underdåniga

utlåtande över nämnda framställning uttalat, att med hänsyn till den utveckling,

vari industrien i vårt land vore stadd, det syntes kollegium angeläget att

genom internationella överenskommelser bereda skydd såvitt möjligt jämväl i

utlandet åt alster av svensk industri mot obehörig konkurrens.

Patent- och registreringsverket vore av den bestämda uppfattningen, att en

anslutning till Madridkonventionen skulle vara till avgjord fördel för industrien

inom vårt land och befordra lojala affärsförbindelser med utlandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

I ärendet

avgivna utlåtanden.

över patent- och registreringsverkets framställning har kommerskollegium

avgivit infordrat utlåtande samt därvid tillika överlämnat av kollegium införskaffade

yttranden i ärendet från fullmäktige i järnkontoret, styrelsen för

Sveriges allmänna exportförening, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Sveriges köpmannaförbund och

aktiebolaget vin- & spritcentralen.

Fullmäktige i järnkontoret vitsorda i sitt yttrande vad patent- och registreringsverket

anfört rörande förekomsten av oriktig ursprungsbeteckning å

svensk vara vid försäljning i utlandet. Det hade i dylika fall visat sig vara

förenat med stora svårigheter att vinna rättelse härutinnan, enär gällande

svenska lagbestämmelser till skydd för järnstämplar ej kunnat tillämpas i

annat land än sådant, där den ifrågakommande stämpeln registrerats. Det syntes

alltså fullmäktige, att ett tillskapande av internationella skyddsbestämmelser

i förevarande hänseende skulle kunna lända den svenska järnindustrien

till nytta. Fullmäktige ville på grund härav förorda en anslutning från Sveriges

sida till konventionen i fråga.

Styrelsen för Sveriges allmänna exportförening meddelar som sin uppfattning,

att Sverige har det största intresse att biträda en överenskommelse av

förevarande slag, då den svenska exportindustriens alster på grund av sitt

goda namn ofta vore utsatta för förfalskningar på de utländska marknaderna.

Det vore därför att hoppas, att de länder, som ej redan anslutit sig till Madridkonventionen,

fortast möjligt skulle finna med sina intressen förenligt att så

göra, ty först genom en universell överenskommelse bleve det möjligt att genomföra

ett effektivt skydd mot falska ursprungsbeteckningar.

Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg äro i likhet

med patent- och registreringsverket av den åsikten, att en anslutning till

Madridkonventionen skulle vara till avgjord fördel för industrien inom vårt

land och befordra lojala affärsförbindelser med utlandet, samt tillstyrka därför

ämbetsverkets framställning.

Skånes handelskammare anför huvudsakligen följande:

Att, såsom patent- och registreringsverket upplyst, ursprungsbeteckningar

och märken på svenska exportvaror allt fortfarande obehörigen användes i

utlandet, vore med hänsyn till våra exportartiklars i regel höga kvalitet fullt

förklarligt. Handelskammaren ansåge sig ej fullt i stånd att bedöma, huruvida

Madridkonventionen innefattade tillräckligt skydd mot obehörigt begagnande

av ursprungsbeteckningar. I viss mån vore detta givetvis beroende av

dess tillämpning i respektive konventionsländer. En omständighet, som härvidlag

dessutom syntes höra beaktas, vore den, att vissa betydande industriländer

ännu ej anslutit sig till konventionen. Som likväl de betänkligheter,

vilka tidigare avhållit vissa länder härifrån, ej numera torde vara till finnandes,

vore det väl möjligt, att en mera allmän tillslutning kunde påräknas. Med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 256.

7

hänsyn till den ovan uttalade angelägenheten av att skydda exportindustriens

alster på den utländska marknaden funne sig handelskammaren därför höra

tillstyrka, att Sverige tillträdde Madridkonventionen.

Sveriges köpmannaförbund yttrar:

Förbundet, som städse hävdat den uppfattningen, att utslag av ohederlig

konkurrens borde undertryckas, och som ansåge här ifrågavarande företeelser

jämväl kunna inrangeras bland ohederliga konkurrensmetoder, vore fullt ense

med patent- och registreringsverket örn behovet av åtgärder på området. Det

torde nämligen ej råda tvivel därom, att våra välkända svenska kvalitetsbeteckningar

i stor utsträckning missbrukades av utländska konkurrenter till

förfång för vårt lands industri. Skulle effektiv rättelse härutinnan kunna

ernås, vore det emellertid likaledes klart, att vi själva måste ikläda oss vissa

förpliktelser mot andra länder. En internationell överenskommelse till ömsesidigt

skydd torde därför erfordras, och då en sådan redan förelåge i den s. k.

Madridkonventionen, ansåge förbundet för sin del önskligt, att nämnda konvention

bleve biträdd av vårt land.

Aktiebolaget vin- & spritcentralen meddelar, att bolaget, för vars verksamhet

det vore en ledande princip att aldrig tillhandahålla av bolaget försålda

varor annorledes än under fullt riktig och ärlig ursprungsbeteckning, icke har

något att erinra mot eventuell anslutning från Sveriges sida till ifrågavarande

konvention.

För egen del förklarar sig kommerskollegium under hänvisning till de uttalanden

för anslutning till konventionen, som återfunnes i de till kollegium

inkomna yttrandena, från synpunkten av den svenska handelns och industriens

intressen biträda patent- och registreringsverkets hemställan.

Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade och sedermera vid skilda konferenser,

nämligen i Bryssel år 1900, i Washington år 1911 och i Haag år 1925,

reviderade internationella konventionen för skydd av den industriella äganderätten

(den s. k. Pariskonventionen), vilken biträtts av de flesta europeiska

stater, däribland Sverige, och även åtskilliga utomeuropeiska länder, innehåller

— på sätt redan i det föregående antytts — vissa bestämmelser mot

användande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror. Emellertid

äro nämnda bestämmelser av mycket begränsad räckvidd, i det att desamma

enligt sin ursprungliga lydelse och likaså enligt den avfattning,

de erhållit å Washingtonkonferensen, endast avse förbud mot

användande av oriktig ursprungsbeteckning, bestående i namnet å en

bestämd plats, såframt detta namn utgör tillägg till ett uppdiktat eller i

bedräglig avsikt lånat handelsnamn. Dessutom hava i enlighet med uttalanden,

som gjorts å olika konferenser mellan ombud för de till konventionen

anslutna stater, ifrågavarande bestämmelser ansetts ej vara ovillkorligen bindande

för konventionsstaterna utan blott innefatta önskemål. Också sakna

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

flera av nämnda stater motsvarande föreskrifter i sina lagstiftningar. Så är

bland annat förhållandet med vårt land. Huruvida anledning numera finnes

att hos oss införa dylika stadganden, är ett spörsmål, som torde böra upptagas

till behandling först i sammanhang med frågan om biträdande i allmänhet

från Sveriges sida av de beslut rörande vissa ändringar i Pariskonventionen,

som fattades vid ovannämnda konferens i Haag; i nu förevarande

bestämmelser gjordes då det tillägg, att med ortsnamn likställdes namnet å

ett land, därest detta namn användes i ovan angiven förbindelse.

Redan å en konferens i Rom år 1886 hade försök gjorts att i Pariskonventionen

införa generella, såvitt möjligt effektiva stadganden i föreliggande

ämne. Då detta försök dock ej ledde till avsett resultat, valde de stater, vilka

särskilt intresserade sig för frågans lösning, en annan väg härför, i det de

sökte åvägabringa en separatöverenskommelse mellan de länder, som kunde

vara därtill villiga, för ömsesidigt skydd av ursprungsbeteckningar, hänvisande

å något bland dem. Resultatet härav blev, efter förhandlingar å särskilda

konferenser i Madrid under åren 1890 och 1891, ifrågavarande den 14 april

1891 avslutade och sedermera å konferenserna i Washington och Haag reviderade

konvention angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

å handelsvaror. Denna separatöverenskommelse går i sina bestämmelser

väsentligt längre än Pariskonventionen, i det att genom den förra skydd

gives mot användande av vilken som helst oriktig ursprungsbeteckning, hänförande

sig till något av de kontraherande länderna, men har å andra sidan

biträtts endast av bortåt hälften bland de till Pariskonventionen anslutna länder,

nämligen — vid tiden för Haagkonferensen — av Brasiliens förenta stater,

Cuba, fria staden Danzig, Frankrike, Marocko, Portugal, Schweiz, Spanien,

Stora Britannien, Syrien och Libanon, Tjeckoslovakien, Tunis samt Tyskland.

Ändringsbesluten i Haag skulle, enligt art. 6 i konventionen, av de

dåvarande signatärmakterna ratificeras senast den 1 maj 1928. Möjlighet

finnes dock, enligt art. 5, såväl för dem bland sagda makter, vilka eventuellt

underlåtit sådan ratifikation, som för stater, vilka ej förut anslutit sig till

konventionen, att jämväl efter ratifikationstidens utgång göra detta. Översättning

av konventionen dels i dess lydelse enligt Washingtonkonferensens

beslut och dels i dess lydelse enligt besluten i Haag torde böra såsom bilaga

A fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

På sätt patent- och registreringsverket i sin skrivelse erinrat, har i den

svenska lagstiftningen mot användande av oriktiga ursprungsbeteckningar ■—- lagen den 4 juni 1913 (nr 159) och lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) — upptagits

bestämmelser, avsedda att möjliggöra Sveriges anslutning till Madridkonventionen.

Ämbetsverkets hemställan örn vidtagande av slutliga åtgärder

för sådan anslutning finner jag mig, med hänsyn till vad i ärendet förekommit,

böra biträda. Såsom från skilda håll betonats, skulle genom det skydd,

som konventionen tillförsäkrar, väsentliga fördelar komma att beredas svensk

industri och handel. Ett stävjande av det slag av illojal konkurrens, varom

här är fråga, kan icke vara annat än önskvärt, detta jämväl ur den köpande

allmänhetens synpunkt. Några alltför betydande svårigheter vid uppfyllan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. l\laj:ts proposition nr 256.

9

det av de genom konventionen åtagna förpliktelser mot övriga anslutna stater

synas ej heller vara att befara. Redan vid tillkomsten av vår nuvarande

lagstiftning i ämnet hava ju för övrigt dessa fördelar och svårigheter vägts

mot varandra. Ett beslut av Kungl. Maj :t i den riktning, som jag förordat,

skulle endast innebära ett förverkligande av vad statsmakterna då avsett. Enligt

vad jag inhämtat är ett tillträdande av konventionen ifrågasatt även i

våra grannländer Danmark och Norge. Och vad angår Finland genomfördes

där år 1924 en lagstiftning i ämnet, nära anpassad efter konventionens bestämmelser.

Emellertid har, såsom förut nämnts, Madridkonventionen efter avlåtandet av

patent- och registreringsverkets skrivelse undergått vissa ändringar å konferensen

i Haag. De då fattade besluten hava enligt ingångna meddelanden numera

ratificerats eller efter ratifikationstidens utgång biträtts av följande

bland de äldre signatärmakterna, nämligen av Brasiliens förenta stater,

Schweiz, Spanien med spanska protektoratet i Marocko, Stora Britannien med

Norra Irland, Trinidad och Tobago samt Tyskland. I förhållande till dessa

stater lärer det alltså vara konventionen i dess nya avfattning, vars tillträdande

för Sveriges del bör ifrågakomma. Med hänsyn till de i Haag beslutade

ändringarnas relativa oväsentlighet torde det vidare få anses för sannolikt,

att de inom en icke avlägsen framtid komma att godkännas jämväl av de

andra äldre signatärmakterna, varjämte Polen, som förut stått helt utom konventionen,

ävensom fristaten Irland nu anslutit sig till densamma.

Det är då nödigt att tillse, huruvida Haagbesluten påkalla någon jämkning

i de hos oss gällande lagarna på området. Allenast med en av ändringarna

i konventionen, nämligen den i art. 3 vidtagna, torde detta vara förhållandet.

Berörda ändring går ut därpå, att neutralisering av en oriktig ursprungsbeteckning

ej ovillkorligen behöver ske på det särskilda sätt, som konventionen

enligt dess äldre lydelse föreskriver, nämligen genom angivande av det

verkliga ursprungslandet eller den verkliga ursprungsorten, utan även kan ske

annorledes, blott varje misstag i fråga örn varornas verkliga ursprung därigenom

uteslutes. Det hittillsvarande tvånget att direkt angiva, varifrån en

oriktigt märkt vara härstammade, ansågs enligt uttalanden å Haagkonferensen

ofta kunna strida mot viktiga merkantila intressen; det borde vara nog,

om det angåves, att varan icke vore av det ursprung, varå den oriktiga beteckningen

hänvisade. Den vidtagna ändringen är alitsa att första så, att det

gör till fyllest med vilken som helst neutraliserande uppgift, ägnad att förebygga

varje vilseledande genom den oriktiga ursprungsbeteckningen. Några

betänkligheter lära näppeligen böra möta mot en sådan lagstiftning. Olika

neutraliserande tillägg kunna tänkas enligt den nya konventionsbestämmelsen.

Mest betryggande äro de förut obligatoriskt föreskrivna eller ock en sadan

direkt neutraliserande uppgift som ''icke engelsk (fransk, tysk etc.) tillverkning’.

Sistnämnda neutraliseringssätt kan dock mången gång verka egendomligt

och ur affärssynpunkt mindre tilltalande. Beteckningen ''import på en

i England tillverkad, med tysk ursprungsbeteckning försedd vara, som införes

till Sverige, är icke tillräcklig, då ju ''import’ i detta fall för en svensk

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj :ts proposition nr 256.

köpare ej tydligt angiver, att varan är av annat ursprung än tyskt, utan endast

att den icke härrör från Sverige.

Då emellertid icke alla de förutvarande signatärmakterna ännu biträtt den

nya konventionen, och till följd därav, jämlikt art. 6, konventionen i dess

tidigare avfattning fortfarande gäller i förhållande till dylik stat, torde åt

den svenska lagstiftningen i ämnet böra givas ett sådant innehåll, att vårt

land kan biträda konventionen såväl enligt dess förra som enligt dess nya

lydelse. De i 18 § i lagen den 4 juni 1913 och 2 § i lagen den 9 oktober 1914

upptagna stadgandena om sättet för neutralisering synas därför böra avfattas

så, att Konungen efter omständigheterna äger bestämma den neutraliserande

uppgiftens beskaffenhet och alltså i fråga om vissa stater kan låta den ena

konventionstexten och beträffande vissa stater den andra vinna tillämpning

på denna punkt.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom handelsdepartementet

utarbeta förslag dels till lag om ändrad lydelse av 18 § i lagell den 4

juni 1913 (nr 159) angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning och dels till lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 9

oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med

oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande båda lagförslag, vilka äro

av den lydelse bilagorna B och C vid detta protokoll utvisa, samt hemställer,

att lagradets utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen angivna

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

11

Bilaga A.

Madridkonventionen

den 14 april 1891

angående

undertryckande av oriktiga urspr

(Vid konferensen i Washington år

1911 beslutad lydelse.)

Undertecknade, vederbörligen bemyndigade

av sina respektive regeringar,

hava enhälligt beslutat följande

text, som skall ersätta den i Madrid

den 44 april 1891 undertecknade överenskommelsen,

nämligen:

ungsbeteckningar å handelsvaror.

(Vid konferensen i Haag år 1925 beslutad

lydelse.)

Undertecknade, vederbörligen bemyndigade

av sina respektive regeringar,

hava enhälligt beslutat följande

text, som skall ersätta överenskommelsen

i Madrid den 14 april1891, reviderad

i Washington den 2 juni 1911,

nämligen:

Artikel 1.

Varje vara, som bär en oriktig ursprungsbeteckning, ^ varigenom ett av de

kontraherande länderna eller en plats, belägen inom något av dessa, direkt

eller indirekt angives såsom ursprungsland eller ursprungsort, skall tagas l

beslag vid införsel till något av nämnda länder. .

Beslag skall likaledes verkställas inom det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen

anbragts, eller inom det land, i vilket den med den oriktiga beteckningen

försedda varan blivit införd. . .. „

Om lagstiftningen i något land icke medgiver beslag vid intorseln, skall sadant

beslag ersättas med införselförbud. . . ..

Därest lagstiftningen i något land ej medgiver beslag inom landet, skan

sådant beslag ersättas med sådan talan och sådana medel, som det lfragavarande

landets lag i jämförliga fall tillförsäkrar landets egna undersåtar.

I saknad av särskilda rattsmedel

till undertryckande av oriktiga ursprung

sbeteckning ar skola de rättsmedel,

som finnas givna genom motsvarande

bestämmelser i lagarna örn

varumärken eller handelsnamn, vinna

tillämpning.

Artikel 2.

Beslag skall äga rum på begäran

av vare sig allmän åklagare eller vilken

som helst behörig myndighet, t.

ex. tullmyndighet, eller någon målsägande,

enskild person eller bolag, i

Artikel 2.

Beslag skall äga rum på föranstaltande

av tullmyndighet, som har att

omedelbart underrätta vederbörande,

fysisk eller juridisk person, för att

sätta honom i tillfälle att, örn han så

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

(Vid konferensen i Washington år

1911 beslutad lydelse.)

(Vid konferensen i Haag år 1925 beslutad

lydelse.)

enlighet med varje lands inhemska önskar, ordna (régulariser) det interilagstiftning.

mistiskt lagda, beslaget; i varje fall

skall allmän åklagare eller vilken som

helst annan behörig myndighet kunna

påyrka beslag, vare sig på begäran avnågon

målsägande eller ex officia; sakens

behandling skall då fortgå i vanlig

ordning.

Myndigheterna skola icke vara skyldiga att verkställa beslag å transitogods.

Artikel 3.

Förevarande bestämmelser utgöra

ej hinder därför, att säljaren angiver

sitt namn eller sin adress å varor, som

härstamma från ett annat land än

det, inom vilket varorna försäljas;

men skall i detta fall adressen eller

namnet åtföljas av en noggrann och

med tydliga bokstäver anbragt uppgift

örn det land eller den plats, där

varorna tillverkats eller frambragts.

Artikel 3.

Förevarande bestämmelser utgöra

ej hinder därför, att säljaren angiver

sitt namn eller sin adress å varor, som

härstamma från ett annat land än det,

inom vilket varorna försäljas; men

skall i detta fall adressen eller namnet

åtföljas av en noggrann och med

tydliga bokstäver anbragt uppgift

örn det land eller den plats, där varorna

tillverkats eller frambragts, eller

ock av annan uppgift, tillräcklig

för att utesluta varje misstag i fråga

örn varornas verkliga ursprung.

Artikel 4.

Domstolarna i varje land skola hava att bedöma, vilka beteckningar på grund

av sin allmänna karaktär icke äro underkastade bestämmelserna i denna överenskommelse,

dock att ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter ej inbegripas

i det uti denna artikel om förmälda undantag.

Artikel 5.

De stater, tillhörande unionen för skydd av den industriella äganderätten,

vilka ej hava deltagit i förevarande överenskommelse, skola på begäran äga

att ansluta sig till densamma i den ordning, artikel 16 av den allmänna konventionen

(konventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten)

föreskriver.

Bestämmelserna i artikel 16 bis i

unionskonventionen äga tillämpning å

förevarande överenskommelse.

Artikel 6. Artikel 6.

Föreliggande överenskommelse skall Föreliggande akt skall ratificeras

ratificeras. och ratifikationerna skola och ratifikationerna skola deponeras i

deponeras i Washington senast den 1 Haag senast den 1 maj 1928.

april 1913.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

13

(Vid konferensen i Washington år (Vid konferensen i Haag år 1925 be1911

beslutad lydelse.) slutad lydelse.)

Den skall träda i kraft en månad

efter utgången av denna tidsfrist och

hava samma gällande kraft och varaktighet

som den allmänna konventionen.

Den skall mellan de länder, som ratificerat

densamma, träda i kraft en

månad efter nämnda dag och hava

samma gällande kraft och varaktighet

som den allmänna konventionen. Örn

den emellertid förut ratificerats av

minst sex länder, skall den träda i

kraft mellan dessa länder en månad

efter det deponeringen av den sjätte

ratifikationen meddelats dem genom

den schweiziska förbundsreg eringen

och för de länder, som ratificera senare,

en månad efter notifikationen

örn varje av dessa ratifikationer.

Denna akt skall, vad angår förhållandet

mellan de länder, som ratificerat

densamma, ersätta den i Madrid

den 14 april 1891 avslutade och i Washington

den 2 juni 1911 reviderade

överenskommelsen. Denna sistnämnda

skall fortfarande gälla i förhållande

till de länder, som icke ratificerat förevarande

akt.

Till bekräftelse härav hava vederbörande ombud undertecknat denna överenskommelse.

Vilket skedde i Washington, i ett Vilket skedde i Haag, i ett exemexemplar,

den 2 juni 1911. plar, den 6 november 1925.

(Underskrifter.)

(Underskrifter.)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds proposition nr 256.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas, att 18 § i lagen den 4 juni 1913 angående förbud

mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, vilket lagrum

ändrats genom lagen den 9 oktober 1914 (nr 423), skall i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

Konungen må efter avtal med främmande stat och under förutsättning, att

denna lämnar motsvarande skydd för svenska ursprungsbeteckningar, förordna,

att de i 2—17 §§ upptagna bestämmelser skola med nedan i andra stycket omförmälda

undantag äga tillämpning beträffande införsel i försäljningssyfte av

vara, försedd med oriktig ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller

indirekt angives vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller å

någon inom denna belägen ort, såframt icke den åsätta beteckningen enligt

handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning) eller

densamma åtföljes av en beriktigande uppgift av beskaffenhet, som i förordnandet

angives.

Beslag å vara med utländsk ursprungsbeteckning skall endast äga rum efter

angivelse eller örn tullpersonalen finner uppenbart, att oriktig ursprungsbeteckning

föreligger. Innan beslagtagen vara må av ägaren utbekommas eller

genom det allmännas försorg säljas, skall varan, om den åsätta beteckningen

icke utplånas, förses med sådan beriktigande uppgift, varom ovan nämns.

I överenskommelsen —---stycke sägs.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

15

Bilaga C.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i

vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande

av oriktigt märkta varor skall i nedan angiven del erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §•

Konungen åge med avseende å främmande stat förordna, att vad i 1 § första

och andra styckena stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn beteckning,

genom vilken, direkt eller indirekt, vara från Sverige eller från annan

främmande stat än den, förordnandet avser, angives vara frambragt eller tillverkad

i denna, eller vara från ifrågavarande stat angives vara frambragt eller

tillverkad å annan inom denna belägen ort än den verkliga ursprungsorten, såframt

icke beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans

art eller densamma åtföljes av en beriktigande uppgift av beskaffenhet, som i

förordnandet angives.

Angående beteckningar---är sagd.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

It}

Protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 mars 1930.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över handelsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den <

mars 1930, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till lag om ändrad lydelse av 18 § i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående

förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och lag

örn ändrad lydelse av 2 § i lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i

vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhallande

av oriktigt märkta varor.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Emil Sandström.

Lagrådet fann förslagen icke föranleda annan erinran än att, då anledning

saknades att låta lagarna träda i kraft omedelbart efter utfärdandet, de härom

meddelade bestämmelserna, vilka för övrigt icke avfattats på numera brukligt

sätt, borde uteslutas.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

17

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Reganten i statsrådet ä

Stockholms slott den 19 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Lundvik, lagrådets den 15 mars 1930 avgivna utlåtande över de den 7 i samma

månad till lagrådet remitterade förslagen till lag om ändrad lydelse av 18 §

lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående förhud mot införsel till riket av varor

med oriktig ursprungsbeteckning och lag örn ändrad lydelse av 2 § lagen den

9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa fall mot varors förseende med

oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Föredraganden hemställer, att ur de remitterade förslagen måtte i enlighet

med lagrådets erinran uteslutas bestämmelserna örn tiden för lagarnas ikraftträdande

samt att förslagen, vilka i övrigt av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte med denna ändring och några smärre, av honom angivna jämkningar

av redaktionell natur genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Elin Rydeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 219 haft. (Nr 256.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 a1 i texten
  2. 1LU 1930:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 18 § lagen den 4 juni 1913 s. 5 i texten