Sök i Ratio Lex

Angående issignaltjänstens anordnande m. m

1930-03-14 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:257, Angående issignaltjänstens anordnande m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 257.

1

Nr 257.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående issignaltjänstens

anordnande m. m.; given Stockholms slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och handelsdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson:

I anledning av en utav chefen för marinstaben gjord framställning, över

vilken lotsstyrelsen och styrelsen för statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt, efter inhämtande av yttranden från chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition,

chefen för flygvapnet och kommerskollegium, den 8 juli

1929 avgivit infordrat gemensamt yttrande, uppdrog Kungl. Majit den 19

september 1929 åt lotsstyrelsen och statens meteorologisk-hydografiska anstalt

gemensamt att i samråd med kommerskollegium och chefen för marinstaben

verkställa utredning angående issignaltjänstens ändamålsenliga anordnande

Bihang till riksdagens protokoll 19,''!0. 1 sami. 220 hafi. (Nr 257.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Till åtlydnad härav hava ämbetsverken efter samråd med kommerskollegium

och chefen för marinstaben den 14 januari 1930 till Kungl. Majit

inkommit med utredning rörande issignaltjänstens organisation. Vid utredningen

hava fogats till kommerskollegium i ärendet avgivna yttranden

från Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening,

Sveriges fartygsbefälsförening och ångfartygsbefälhavaresällskapet.

I sin utredning framhålla ämbetsverken inledningsvis, att redan i slutet

av 1800-talet hade signalering beträffande isförhållandena vid och utanför

en del platser å rikets västra kust ävensom örn intagning av svenskt eller

danskt fyrskepp ägt rum vid Vinga fyrplats, Öresunds norra lotsplats (Viken)

och Falsterbo fyrplats. Ämbetsverken fortsätta:

Å Falsterborevs fyrskepp samt vid Ölands södra uddes och Huvudskärs i

Stockholms skärgård fyrplatser hade vidare signalerats för att tillkännagiva,

att Almagrundets fyrskepp utanför Sandhamn lämnat stationen för is, varjämte

issignalering ägt rum vid Svartklubbens fyrplats vid Ålands hav, när

öregrundsgrepen varit stängd av is. En om än föga omfattande utväxling

av ismeddelanden mellan Sverige och Danmark hade även ordnats, sedan

genom Kungl. Majits brev den 15 februari 1895 medgivits, att kostnaden

för telegram till lotsinspektören i Helsingör rörande isförhållandena vid en

del platser finge av lotsverkets medel utgå, så länge enahanda uppgifter

från Danmark inginge för vissa platser.

Ämbetsverken redogöra därefter för en från danska regeringen gjord

framställning rörande utväxling av ismeddelanden mellan Sverige och

Danmark samt upprättande i samband därmed av en issignaltjänst vid

Sveriges kuster. Ämbetsverken anföra i detta sammanhang:

Sedan danske ministern i Stockholm å danska regeringens vägnar gjort

framställning rörande upprättande av issignaltjänst vid Sveriges kuster samt

örn utväxling av ismeddelanden mellan Sverige och Danmark, hade av lotsstyrelsen

i ämbetsskrivelse den 14 juni 1907 avgivits förslag till upprättande

av dylik issignaltjänst, varvid styrelsen anfört, bland annat, att för inrättande

av en för svenska förhållanden lämplig signaltjänst erfordrades minst

ett sextiotal utkiksstationer och att av dessa tolv stycken samtidigt borde

vara issignalstationer. Beträffande kusternas indelande i områden med hänsyn

till issignaltjänsten vore tre områden lämpliga, nämligen: östra området,

omfattande övre norra, nedre norra, mellersta och östra lotsdistrikten,

södra området, omfattande södra lotsdistriktet, samt västra området, omfattande

västra lotsdistriktet. De olika områdena borde stå under överinseende

av lotskaptenerna i Stockholm, Malmö och Göteborg med lotslöjtnanterna

såsom föreståndare: och kunde i regel lots- och fyrpersonalen användas

till utförande av issignaltjänsten.

Genom brev den 24 januari 1908 hade Kungl. Majit bemyndigat lotsstyrelsen

dels att inrätta en issignaltjänst i huvudsaklig överensstämmelse med

av lotsstyrelsen angivna grunder och i enlighet med den instruktion, styrelsen

ägde att utfärda, dels ock att träda i underhandling med danska marinministeriet

rörande sättet och villkoren för utväxling av ismeddelanden.

Samtidigt hade från handels- och sjöfartsfonden anvisats medel till anlägg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

3

ningar för och uppehållande av issignaltjänsten. Den 12 december 1908

hade lotsstyrelsen utfärdat bestämmelser rörande denna tjänst. Samma dag

hade lotsstyrelsen undertecknat överenskommelse med danska marinministeriet

angående utväxling av israpporter mellan Sverige och Danmark. I denna

överenskommelse hade sedermera vissa mindre ändringar vidtagits.

Ämbetsverken erinra därefter, att efter framställning från norska regeringen

hade lotsstyrelsen på grund av bemyndigande av Kungl. Maj:t den

7 oktober 1921 träffat överenskommelse jämväl med vederbörande norska

myndighet angående utväxling av israpporter mellan Sverige och Norge i

huvudsaklig överensstämmelse med ett av lotsstyrelsen upprättat förslag,

vilken överenskommelse med smärre förändringar alltjämt vore gällande.

Ämbetsverken dvergå härefter till att behandla den utbyggnad av issignaltjänsten,

som blivit en följd av utvecklingen på detta område i Tyskland,

och anföra:

Den 26 oktober 1920 hade tyske ministern i Stockholm, med förmälan

att från vissa tyska radiostationer radiotelegrafiska meddelanden komme att

utsändas rörande isförhållandena i de viktigaste tyska hamnarna och farlederna

samt rörande alla på grund av isförhållandena plötsligt inträffande

betydelsefullare förändringar i fyrskepps och angöringsbojars lägen, framfört

ett av tyska kommunikationsdepartementet väckt förslag, att jämväl

övriga till Nord- och Östersjön angränsande stater, som varje vinter måste

räkna med isbildning vid sina kuster, måtte vidtaga liknande åtgärder.

Efter särskilda remisser hade yttranden i ärendet avgivits av chefen för

sjökarteverket den 9 november 1920, lotsstyrelsen den 26 november 1920,

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt den 4 december 1920 och kommerskollegium

den 29 december 1920. Samtliga myndigheter hade tillstyrkt

förslaget.

Den 14 januari 1921 hade Kungl. Majit anbefallt lotsstyrelsen att, efter

samråd med ej mindre kommerskollegium, telegrafstyrelsen och statens

meteorologisk hydrografiska anstalt än även vederbörande utländska myndigheter,

inkomma med förslag till anordnande vintertid av dagliga radiotelegrafiska

meddelanden örn isförhållandena vid rikets kuster och i en eller

annan viktigare hamn samt örn på grund av isförhållandena intagna fyrskepp

och i öppen sjö samt i Kalmarsund och Öresund belägna viktigare

lysbojar. Tillika hade Kungl. Majit bemyndigat lotsstyrelsen att då och

framdeles i frågor rörande innehållet i dessa meddelanden samt förfaringssättet

och tidpunkten för meddelandenas utsändande m. m. träda i direkt

förbindelse med nämnda utländska myndigheter.

I skrivelse den 4 juni 1921 hade lotsstyrelsen föreslagit, att issignaltjänsten

jämväl skulle omfatta inhämtande och sammanställande av erforderliga

uppgifter i och för utsändande av radiotelegrafiska meddelanden örn

isförhållanden m. m., vilka meddelanden skulle dagligen på bestämd tid

och våglängd utsändas i chiffer från lämplig radiostation. Genom brev

den 11 november 1921 hade Kungl. Majit bifallit vad lotsstyrelsen sålunda

föreslagit. Från och med den 21 november 1921 hade i överensstämmelse

därmed dagligen radiotelegrafiska meddelanden rörande isförhållanden

m. m. utsänts från Karlsborgs radiostation.

I fortsättningen av utredningen lämna ämbetsverken en redogörelse för

den ytterligare utveckling och omläggning, den svenska issignaltjänsten

på senaste åren undergått, samt anföra därvid:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 257.

I skrivelse den 12 november 1924 hade lotsstyrelsen gjort framställning

om sådan ytterligare utvidgning enligt vissa av styrelsen angivna riktlinjer

av issignaltjänsten, att därigenom kännedom skulle kunna erhållas

rörande is- och segiationsförhållanden jämväl i hamnar och farvatten vid

kusterna av Finland m. fl. Östersjöländer, vid tyska Nordsjökusten samt i

öppna sjön i Östersjön, Öresund, Kattegat och Skagerak. Genom brev

den 31 december 1924 hade Kungl. Maj:t bifallit vad lotsstyrelsen sålunda

föreslagit samt förklarat, att kostnaderna för issignaltjänsten skulle

från och med den 1 januari 1925 avföras å det i omkostnadsstaten för lotsoch

fyrinrättningen uppförda förslagsanslaget till kontorshyror och expenser

inom lotsdistrikten.

Den 24 november 1925 hade lotsstyrelsen utfärdat nya bestämmelser

rörande issignaltjänsten. Från och med budgetåret 1926—1927 vore under

omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen upptaget ett särskilt anslag

till uppehållande av issignaltjänsten.

I och med vintersjöfartens utveckling hade behovet av en utvidgad kännedom

örn isförhållandena och de med isbildningen sammanhängande meteorologiska

och hydrografiska förhållandena, särskilt beträffande de östra farvattnen,

i hög grad ökats; och hade Kungl. Majit genom beslut den 18

november 1927 till statens meteorologisk-hydrografiska anstalts förfogande

ställt en summa av 1,475 kronor att användas för statsisbrytarens förseende

med vissa hydrografiska instrument, avsedda för studiet av isbildningen.

Den 14 november 1927 hade kommerskollegium till statens meteorologiskhydrografiska

anstalt överlämnat avskrift av ett från utrikesdepartementet

mottaget exemplar av en finsk förordning den 11 februari 1927 angående

förande av isdagbok å finska handelsfartyg. Med anledning därav hade anstalten

i skrivelse till kommerskollegium den 29 samma månad framhållit

önskvärdheten av, att isobservationer utfördes jämväl ombord å svenska

fartyg. Sedan kommerskollegium i ärendet inhämtat yttrande från Sveriges

redareförening, Sveriges segelfartygsförening och Sveriges fartygsbefälsförening,

hade kollegium den 18 februari 1928 överlämnat nämnda yttranden

till anstalten under anhållan örn utlåtande i anledning av desamma. Kollegium

hade därvid särskilt fäst uppmärksamheten å sistnämnda förenings

yttrande. Uti detta hade avgivande av israpporter från fartyg och förande

av isdagbok avstyrkts men den stora betydelsen av tillförlitliga, snabba

israpporter för fartygens navigering i isfarvatten framhållits, varför, därest

ett rapportsystem med tillhjälp av radio skulle kunna igångsättas, detta

skulle i hög grad vara till nytta ej minst för fartygens säkerhet. I anledning

av kommerskollegii ifrågavarande remiss hade anstalten till prövning

upptagit spörsmålet örn issignaltjänstens organisation, och hade anstalten i

skrivelse till kollegium den 14 mars 1928 framhållit, att det för tillgodoseende

av de nyss anförda önskemålen vore av betydelse, att issignaltjänsten,

i enlighet med förslag därom i den s. k. vintersjöfartskommitténs

för Norrland den 19 mars 1918 avg''v na betänkande, närmare anknötes till

väderlekstjänsten. Anstalten hade därför förordat en sådan omläggning av

issignaltjänsten, att, till en början blott för det östra området, det skulle

tillkomma anstalten dels att emottaga rapporterna från utkiksstationerna

och från de långt ut till havs belägna platser och fyrskepp, från vilka

underrättelser kunde införskaffas, ävensom från sådana med radiosändare försedda

fartyg, vilka därtill vore villiga, dels ock att bearbeta dessa rapporter

i samband med den dagliga väderlekstjänsten, så att dagligen isberättelse

kunde utsändas medelst rundradio i anslutning till väderleksrapporterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Med hänsyn till de avböjande uttalanden, som gjorts beträffande förande

av isdagböcker, hade anstalten ansett sig ej för det dåvarande böra vidhålla

sitt förslag därom. .

På framställning av kommerskollegium hade lotsstyrelsen den 2o maj

1928 yttrat sig över anstaltens förenämnda förslag. Styrelsen hade därvid

förklarat sig icke hava något att erinra mot, att meteorologisk-hydrografiska

anstalten övertoge, till en början endast beträffande östra området, de ingående

rapporternas mottagande och sammanställande samt radierande till

sjöfartens och allmänhetens kännedom. Dit skulle höra jämväl bland annat

uppsättande och avlämnande dagligen av uppgift i chiffer i och för utsändning

från Karlsborg av radio telegram beträffande is- och seglationsförhållandena

inom vissa farleder och områden vid rikets kuster samt anslående

av skriftlig isberättelse i Stockholm m. m. Även skulle på grund

av från utkiksstationer ingångna meddelanden givas order till vissa lotsverkets

issignalstationer, från vilka medelst optiska signaler skulle angivas

för passerande fartyg bland annat huru isförhållandena på vissa i dessa

signaler avsedda platser vore. Till undvikande av splittring, oreda och

merkostnad borde allt mottagande, sammanställande och distribuerande av

från utkiksstationer insända israpporter, vilket påvilade föreståndaren för

östra området, övertagas av meteorologisk-hydrografiska anstalten. Jämväl

borde undersökas, huruvida icke upptagandet i isberättelsen av de från

främmande Östersjöstater radioledes avgivna israpporterna borde överflyttas

från föreståndaren för området till anstalten, på det att hela denna angelägenhet

måtte komma att handhavas och materielet kunna överblickas i

ett sammanhang.

Sedan lotsstyrelsen och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, pa

förslag därom av lotsstyrelsen i styrelsens ovannämnda yttrande till kommerskollegium

den 25 maj 1928, gemensamt övervägt spörsmålet örn issignaltjänstens

överflyttning till anstalten, hade styrelsen och anstalten i

gemensam skrivelse den 17 oktober 1928 hemställt, att de med nämnda

tjänst förenade göromålen skulle i viss utsträckning överflyttas till anstalten.

I anledning därav hade Kungl. Mart, sedan frågan underställts riksdagen,

genom beslut den 6 juni 1929 förordnat, att statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt skulle från och med den 1 juli 1929 övertaga de föreståndaren

för östra issignalering sområdet påvilande göromålen i fråga örn

issignaltjänsten samt i samband därmed stående åligganden, som för det

dåvarande tillkomme lotskaptenen i mellersta lotsdistriktet; i samband därmed

hade åt lotsstyrelsen uppdragits att efter samråd med anstalten vidtaga

de ändringar i den för issignaltjänsten gällande av lotsstyrelsen

utarbetade instruktion för nämnda tjänst, vilka påkallades av ifrågavarande

verksamhets överflyttning. I enlighet därmed hade lotsstyrelsen den 18

juni 1929 fastställt dylika ändringar att lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1929.

Beträffande issignalstjänstens nuvarande organisation i fråga örn kustfarvattnen

anföra ämbetsverken därefter:

Rikets kuster vore med hänsyn till issignaltjänsten indelade i tre områden,

nämligen:

östra området, som omfattade övre norra, nedre norra, mellersta och

östra lotsdisttäkten;

södra området, som innefattade södra lotsdistriktet; samt

västra området, som omfattade västra lotsdistriktet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Föreståndare för områdena vore för östra området en tjänsteman i statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt samt för södra och västra områdena lotslöjtnanterna

i respektive lotsdistrikt. Närmaste inseendet över områdena

tillkomme lotskaptenerna i respektive mellersta, södra och västra lotsdistrikten,

dock för lotskaptenens i mellersta distriktet del med undantag

för de göromål, som åvilade föreståndaren för östra området. Överinseendet

över issignaltjänsten vilade å lotsstyrelsen med det undantag, att de

göromål, som ålåge föreståndaren för östra området, stöde under meteorologisk-hydrografiska

anstaltens överinseende.

Samtliga lotskaptener ålåge att inom respektive lotsdistrikt hava inseende

över inventarierna vid issignalstationerna.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt samt lotskaptenerna i södra

och västra distrikten ålåge dessutom, bland annat, att bestämma de platser

inom området, till vilka kopior av isberättelserna skulle sändas.

Inom varje område funnes dels utkiksstationer för inhämtande av kännedom

örn is- och seglationsförhållandena inom farleder m. m. dels ock

issignalstationer, å vilka visades optiska signaler rörande isförhållanden

och intagning av fyrskepp. Antalet utkiksstationer vore för närvarande

inom östra området 62, inom södra området 22 och inom västra området

33. Motsvarande siffror för antalet issignalstationer vore 9, 4 och 1. Tjänstgöringen

å issignalstationerna och de utkiksstationer, som vore förlagda

till lots- eller fyrplatser, bestredes av lots- och fyrpersonalen å respektive

platser. Å det ringa antalet övriga utkiksstationer fullgjordes tjänsten avannan,

oavlönad personal.

Vad beträffade upprättande och avgivande av israpport, ålåge det förman

å utkiksstation att ombesörja, så snart för segelsjöfarten besvärande is bör3atle

föreflnnas inom de farvatten m. m., som israporterna skulle omfatta, att

isförhållandena iakttoges i de farvatten, farleder eller hamnar, som vore upptagna

under ifrågavarande utkiksstation. Genom till stationen anlända lotsar

eller andra trovärdiga personer skulle upplysningar inhämtas örn isförhållandena

i de farleder m. m., som dessa passerat. Israpport skulle, utöver uppgift

örn is- och seglationsförhållanden i vissa områden och farleder, innehålla

jämväl upplysning bland annat huruvida fartyg sutte fast i isen. Israpport

från . utkiksstation, belägen å rikets östra kust, skulle dessutom innehålla

uppgift å den tid, inom vilken sjöfarten till närliggande hamn eller hamnar

beräknades kunna öppnas på våren eller antages bliva stängd på hösten

eller vintern.

Varje söckendag, eller vid vissa stationer varannan söckendag, skulle den

på grundval av gjorda iakttagelser och inhämtade upplysningar upprättade

israpporten telegrafledes insändas till vederbörande föreståndare. Från vissa

utkiksstationer skulle dessutom, samtidigt med insändande till egen föreståndare

av israpport, likalydande israpport avsändas till föreståndarna för

övriga två områden. Den isberättelse, som av varje föreståndare upprättades,

skulle nämligen innehålla uppgifter icke blott från utkiksstationer

inom eget område utan även från vissa viktigare stationer inom övriga områden.

Från vissa utkiksstationer skulle jämväl sön- och helgdagar insändas

israpport till föreståndaren för östra området, avsedd för de radiotelegrafiska

meddelandena beträffande is- och seglationsförhållandena i vissa farleder och

områden vid rikets kuster.

De iakttagelser och örn möjligt även underrättelser, varå israpporterna

grundade sig, skulle verkställas och inhämtas så tidigt på morgonen, att

israpporterna kunde insändas senast kl. 8 — inom övre norra och nedre

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunni. Majlis ''proposition Nr 257. 7

norra lotsdistrikten senast kl. 9 — eller, om närmaste telegraf- eller telefonstation

icke vore öppen för allmänheten så tidigt, så snart stationen öppnats.

Därest snöfall, tjocka eller disig luft förhindrade iakttagandet av isförhållandena

på morgonen, skulle rapport därom insändas till vederbörande

föreståndare. I händelse siktbar luft inträdde samma dag så tidigt, att

rapport örn isförhållandena kunde avgivas före kl. 13, skulle israpport insändas

med angivande av tiden för isförhållandenas iakttagande.

De isberättelser, som utgåves av föreståndarna för issignalomradena, skulle

emellertid innehålla upplysningar ej blott från svenska farvatten utan även,

såsom förut omförmälts, rörande is- och seglationsförhållandena i vissa främmande

farvatten. Av sådan anledning upptoges radiotelegrafiska meddelanden

från Finland, Estland, Lettland, Tyskland och Danmark av vissa svenska

radiostationer och befordrades därifrån vidare till samtliga föreståndare.

Utväxling av upplysningar örn isförhållandena vid vissa utkiksstationer

ägde rum telegrafiedes mellan Sverige (Malmö) och Danmark samt mellan

Sverige (Göteborg) och Norge.

Med ledning av inkomna israpporter ålåge det envar av föreståndarna

att, då issignaltjänsten vore i verksamhet, uppsätta isberättelse, omfattande,

vad Sverige anginge, rikets hela kust. I isberättelsen lämnades jämväl en

sammanfattning av isförhållandena m. m. utefter kusten inom det egna området,

i den mån sådan kunde uppgöras. Från de radiotelegrafiska isunderrättelserna

från Finland, Estland, Lettland och Tyskland skulle i isberättelsen

införas uppgifter beträffande is- och seglationsförhållandena inom vissa

områden, farleder och hamnar. De radiotelegrafiska isunderrättelserna från

Danmark skulle i sin helhet inflyta i isberättelserna. De från Danmark

telegrafiedes till föreståndaren i Malmö inkomna meddelandena från danska

utkiksstationer inflöte allenast i isberättelsen för södra området, medan motsvarande

meddelanden från Norge till föreståndaren i Göteborg inginge endast

i isberättelsen för västra området.

Vidkommande isberättelsernas offentliggörande gällde, att envar av föreståndarna

skulle låta å bestämd plats anslå och i övrigt med posten avsända

isberättelsen enligt därför gällande plan. Tillika skulle isberättelsen

delgivas de dagliga tidningarnas nyhetsförmedling. I händelse viktigare

israpport inkomme efter isberättelsens offentliggörande men före kl. 15,

skulle den för samma dag offentliggjorda isberättelsen kompletteras

därmed.

Föreståndaren för östra området ålåge dessutom i avseende å isberättelsens

offentliggörande att varje dag sammanställa och å centraltelegrafstationen

i Stockholm inlämna i chiffer uppsatt radiotelegram beträffande isoch

seglationsförhållandena uti vissa farleder och områden vid Sveriges

kuster. Omedelbart efter den väderleksrapport, som från Karlsborgs radiostation

dagligen utsändes klockan ll.so, utsändes efter eventuella navigationsvarningar

nyssnämnda radiotelegram. Vidare ålåge föreståndaren för

östra området att uppgöra ett sammandrag av isberättelsen för de svenska

farvattnen för utsändning medelst rundradio omedelbart efter väderleksrapporten

på f. m. Komplettering av denna rundradiosändning ägde i mån

av behov rum till kvällens utsändning. Isberättelsen spredes på detta sätt

genom följande rundradiostationer- Motala, Stockholm, Göteborg, Malmö—

Hörby, Sundsvall, Östersund och Boden. Under sistförflutna vinter med dess

exceptionellt svåra isförhållanden hade lokala rundradiomeddelanden utgått

tvenne gånger dagligen från stationer å syd- och västkusten.

Samtliga föreståndare ålåge att med ledning av inkomna israpporter te
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

legraf- eller telefonledes utfärda order om visande eller intagande av optiska

issignaler vid issignalstationerna inom eget område samt att till vedel

börande föreståndare ofördröjligen telegrafledes meddela inkommen

israpport, som rörde issignalering vid issignalstation inom annat än eget

område, därest icke utkiksstationen rapporterade direkt till denne föreståndare.

Av de yttranden, vilka, såsom förut nämnts, Sveriges redareförening,

Stockholms rederiförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälhavareförening

och ångfartygsbefälhavaresäll skåpet avgivit till

kommerskollegium, framgår, att ett allmänt önskemål är, att utsändning

medelst rundradio av vederbörliga isberättelser måtte ske tidigare samt

eventuellt även flera gånger på dagen ävensom att utsändningen måtte

äga rum förutom på svenska också på engelska språket. Vidare har i nämnda

yttranden ifrågasatts, huruvida icke isberättelserna kunde kompletteras

med upplysningar örn vind-, väderleks- och strömförhållanden samt med

uppgifter från ytterligare en del utländska farvatten. Därjämte hava önskemål

uttalats, att lokala radioutsändningar måtte anordnas för bringande

snabbast möjligt till sjöfartens kännedom av upplysningar örn isförhållandena.

Jämväl i fråga örn terminologin i isberättelserna hava vissa

erinringar framställts.

I anledning av de i nämnda yttranden framställda önskemålen förklara

ämbetsverken sig icke böra nu ingå på en närmare undersökning av dessa

från sjöfartshåll gjorda framställningar i fråga örn ändringar i issignaltjänstens

organisation. Ett första steg i syfte att tillmötesgå desamma syntes

nämligen ämbetsverken vara, att issignaltjänsten i sin helhet överflyttades

till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Med behandlingen

av i omförmälda framställningar berörda detaljer borde sålunda enligt

ämbetsverkens förmenande anstå, intill dess nyssnämnda fråga erhållit

sin lösning. Anstalten avsåge emellertid att, så snart sig därefter göra läte,

upptaga till utredning de av sjöfartens målsmän framförda erinringarna

och till Kungl. Maj:t inkomma med därav föranledda förslag, vilka anstalten

icke ägde befogenhet att själv genomföra.

I fråga om överflyttande av issignaltjänsten i dess helhet från lotsstyrelsen

till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt anföra ämbetsverken.

De göromål ifråga örn issignaltjänsten, vilka icke redan vore överflyttade

till anstalten utan åvilade föreståndarna för södra och västra områdena,

vore huvudsakligen följande:

Upprättande av isberättelse för södra, respektive västra området,

anslående inom samma område och inlämnande till postbefordran av isberättelsen,

utfärdande av order örn visande och intagande av issignaler, samt

handhavande av utväxlingen av isobservationer med Danmark, respektive

Norge.

Beträffande upprättande av isberättelse ansåges detta kunna utan olägenhet

ske genom meteorologisk-hydrografiska anstalten gemensamt för

samtliga tre områden. Då antalet utkiksstationer uppginge till 117 och av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kinic/i. Maj:!* proposition Nr 257.

dessa 98 redan nu rapporterade direkt till anstalten, skulle en fullständig

överflyttning av issignaltjänsten till anstalten innebära en ökning av antalet

rapporter till anstalten med endast 19 stycken. Den ökning i anstaltens

arbetsbörda, som genom överflyttningen skulle uppstå vid isberättelsernas

sammanställande, bleve därför jämförelsevis obetydlig. Anmärkas

borde dessutom, att icke hela antalet utkiksstationer behövde beräknas

vara i verksamhet samtidigt, enär isläggningen på olika platser vid landets

kuster började och upphörde vid olika tidpunkter samt rapportverksamheten

från viss utkiksstation helt inställdes, så länge sjöfarten inom

området vore stängd för vinterperioden eller ock av is obehindrad sjöfart

kunde därinom bedrivas.

Isberättelses anslående i Malmö och Göteborg syntes kunna, efter eventuell

överflyttning av issignaltjänsten i dess helhet till anstalten, upphöra,

därest genom ortspressens försorg de medelst rundradio utsända isberättelserna

i erforderliga delar upptoges och infördes i tidningarna.

Order örn visande eller intagande av optiska issignaler vid issignalstationerna

inom nuvarande södra och västra områdena kunde efter ifrågasatt

överflyttning utan olägenhet expedieras av föreståndaren för östra området.

Beträffande utväxling av isunderrättelser med Danmark och Norge kunde

detta ske på sådant sätt, att de utkiksstationer, från vilka för närvarande

upplysningar genom vederbörande föreståndare sändes till respektive

länder, avsände telegrafiska rapporter förutom till anstalten jämväl direkt

till issignaltjänsten i Köpenhamn eller Oslo. Härigenom skulle dessutom

den fördelen vinnas, att den danska och norska issignaltjänsten tidigare på

dagen erhölle vederbörliga uppgifter.

När frågan örn meteorologisk-hydrografiska anstaltens övertagande av issignaltjänsten

i dess helhet blivit avgjord, borde förhandlingar inledas med

Danmark och Norge angående vidtagande av förenklingar i utväxlingen

av isunderrättelser. Sådana förenklingar syntes nämligen numera genomförbara,

sedan inom närliggande länder kunde direkt upptagas medelst radio

utsända isunderrättelser.

Därest Kungl. Majit skulle finna skäl besluta örn issignaltjänstens överflyttning

till meteorologisk-hydrografiska anstalten, torde det i Kungl.

Maj:ts brev den 14 januari 1921 meddelade bemyndigandet för lotsstyrelsen

att i vissa frågor rörande issignaltjänsten träda i direkt förbindelse

med vederbörande utländska myndigheter, få återkallas och i stället

givas meteorologisk-hydrografiska anstalten.

Genom här föreslagen centralisering av issignaltjänsten skulle uppstå

icke blott betydande förenklingar i arbetet utan även avsevärda besparingar.

För närvarande avsändes israpporttelegram till föreståndaren för

östra området från 98 utkiksstationer, till föreståndaren för södra området

från 82 och till föreståndaren för västra området från 93 stationer, eller

tillhopa 273 telegram. Efter centraliseringen skulle alla dubbelrapporter

komma att bortfalla, varigenom nyss angivna antal telegram skulle minskas

till 117. I följd härav uppstående besparing beräknades uppgå till omkring

6,000 kronor.

Vad beträffade de utländska isunderrättelserna, upptoges redan nu de

från Finland, Estland och Lettland rediotelegrafiskt givna meddelandena

härom vid anstaltens radiostation, varigenom vissa tidigare utgående kostnader

därför bortfölle. I och med upprättandet av allenast en isberättelse

genom anstalten, komme jämväl återstående telegramkostnader för nyssnämnda

isunderrättelser att bortfalla. I fråga örn radiomeddelanden av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

detta slag från Tyskland oell Danmark, vilka upptoges vid någon telegrafverkets

radiostation, komme kostnaderna för mottagning ock trådbefordran

till Stockholm att bliva oförändrade, medan kostnaderna för trådbefordran

till Malmö och Göteborg bortfölle. Under sådana omständigheter

torde kostnaderna för radiotelegrafiska isunderrättelser från utlandet

komma att i förhållande till beräkningarna för innevarande budgetår minskas

med i runt tal 5,000 kronor.

Enligt ovan gjorda approximativa beräkning skulle telegramkostnaderna

för issignaltjänsten efter densammas överflyttande i dess helhet till anstalten

komma att minskas med tillsammans 11,000 kronor.

Lotsstyrelsen hade i skrivelse den 30 augusti 1929 angående anslag till

lots- och fyrväsendet för budgetåret 1930/1931 hemställt bland annat, att

Kungl. Maj:t måtte godkänna av lotsstyrelsen förordat förslag till omkostnadsstat,

under vilken upptagits ett belopp av 13,000 kronor till uppehållande

av issignaltjänsten. Under förutsättning av bifall till mr ifrågasatt

överflyttning av issignaltjänsten komme lotsverkets kostnader för denna

tjänst att inskränka sig till utgifter för underhåll av materiel för issignalstationerna

(vid vilka visades optiska issignaler). Dessa relativt obetydliga

utgifter kunde lämpligen — utan någon ändring i av lotsstyrelsen i nyssnämnda

skrivelse föreslaget belopp till anslag till reparation och underhåll

av byggnader vid lots- och fyrplatser etc. — avföras å sistnämnda anslagstitel.

Särskilt anslag till lotsstyrelsen för uppehållande av issignaltjänsten

erfordrades alltså under angiven förutsättning hädanefter icke.

Ämbetsverken framhålla vidare, att den största svagheten i issignaltjänstens

nuvarande organisation torde vara, att kännedom i stort sett saknades

örn isförhållandena till sjöss på det öppna havet. Meddelande att

isförhållandena i viss hamn och dess inlopp vore gynnsamma, hade föga

värde, örn vägen över havet till hamnen i fråga vore stängd. Ett sådant

meddelande kunde till och med bliva missvisande, örn ett rederi av de

gynnsamma israpporterna från kusten förleddes att till hamnen destinera

fartyg, vilka icke kunde komma fram på grund av isförhållandena

till sjöss.

I fråga örn de åtgärder, som hittills vidtagits för att vinna, kännedom, örn

isförhållandena till sjöss, anföra ämbetsverken.

Sedan Kungl. Majit, såsom ovan nämnts, genom brev den 31 december

1924 medgivit en sådan utvidgning av issignaltjänsten, att därigenom kännedom

skulle kunna erhållas bland annat örn isförhållandena i öppna sjön

i Östersjön, Öresund, Kattegat och Skagerak, hade i början av år 1925

skriftväxling ägt rum mellan lotsstyrelsen och Deutsche Seewarte angående

dels åstadkommande av radiotelegrafiska meddelanden från fartyg till

sjöss, dels överenskommelse örn enhetlig chiffer för avgivande av dylika

meddelanden. Denna fråga ävensom spörsmålet örn förande av isdagbok å

fartyg hade diskuterats den 7 och den 8 juli 1925 vid en internationell konferens

i Hamburg för åstadkommande av enhetlighet i vissa avseenden i

fråga om issignaltjänsten. Efter nämnda konferens hade lotsstyrelsen i

skrivelse den 5 augusti 1925 till Deutsche Seewarte på av Seewarte gjord

anhållan örn meddelande, huruvida de vid konferensen behandlade punkterna

oförändrat antagits av lotsstyrelsen, förklarat, att vinnande av med

arbete i issignaltjänsten av befälhavare å fartyg till sjöss lämpligen borde

ske genom att från en del fartyg radiotelegrafiska ismeddelanden avsändes

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

vid passerandet av vissa platser i enlighet med överenskommelse, som kunde

träffas mellan vederbörande myndighet och rederier i de olika länderna.

I skrivelse den 8 december 1925 till en del svenska rederier hade lotsstyrelsen

anhållit, att befälhavarna å därtill utvalda fartyg måtte, beordras att,

därest fartygen vid passerandet av vissa områden i öppna sjön råkade in

i is eller is siktades från fartygen, avsända radiotelegrafiska meddelanden

rörande is- och seglationsförhållandena till närmaste svenska kuststation

för vidare befordran till lotsstyrelsen samt att avfatta meddelandena i enlighet

med av lotsstyrelsen upprättat chiffer. Endast några få gånger hade

emellertid dylika meddelanden ingått och då avfattade på klart språk.

I nyssnämnda skrivelse till Deutsche Seewarte hade lotsstyrelsen jämväl

förklarat sig vilja söka bidraga till att isdagbok fördes å fartyg, då det

givetvis skulle vara till fördel för vinnande av kännedom örn is- och seglationsförhållandena

i öppna sjön, att sådana dagböcker årligen vid vinterperiodens

slut insändes till vederbörande myndighet i respektive länder. I

en senare skrivelse till Deutsche Seewarte den 5 oktober 1926 hade emellertid

lotsstyrelsen funnit sig nödsakad meddela, att någon utsikt att få det

ifrågasatta underrättelseväsendet infört å svenska fartyg ej torde för det

dåvarande förefinnas. Sveriges redareförening, som avgivit yttrande i

ärendet, hade nämligen beträffande insändandet av isdagböcker i syfte

att på så sätt vinna noggrannare kännedom om isförhållandena i öppen

sjö framhållit, att då isförhållandena under olika år och olika perioder under

samma år vore högst olika, den verkliga nyttan av ett dylikt arbete

förefölle vara mycket problematisk, helst som en befälhavare aldrig torde

kunna navigera sitt fartyg under isförhållanden med ledning av statistiska

sannolikhetskalkyler, samt att såväl statsverket som sjöfarten dessutom

skulle åsamkas ökat arbete och merutgifter, vilka sannolikt icke komme

att motsvara de fördelar, som eventuellt, stöde att vinna. Ämbetsverken

finge ifråga örn isdagböcker jämväl hänvisa till, vad därom i översikten

över issignaltjänstens utveckling blivit förut anfört. Med hänsyn till de

avböjande uttalanden, som från sjöfartshåll gjorts beträffande obligatoriskt

införande av isdagböcker å svenska fartyg, funne ämbetsverken sig

för närvarande icke böra föreslå några åtgärder i sådan riktning.

Meteorologisk-hydrografiska anstalten upptager därefter till behandling

spörsmålet örn de olika utvägar, som kunna tänkas ifrågakomma för att

erhålla kännedom örn isförhållandena till sjöss. Anstalten framhåller att,

då bidrag till denna kännedom icke kunde från fartyg till sjöss erhållas

på annat sätt, torde till att börja med uppgörelse få träffas med vissa personer

å en del fartyg att mot ersättning lämna erforderliga israpporter.

Anstalten fortsätter:

Rapporteringen kunde då organiseras i överensstämmelse med vad fallet

vore beträffande de meteorologiska rapporter, som för närvarande siindes

till anstalten från fartyg, tillhörande Svenska Amerikalinjen och Svenska

Lloyd. Lämplig person å vissa fartyg, i allmänhet en styrman, vidtalades

att mot särskild ersättning anteckna isförhållandena enligt en detaljerad

instruktion och antingen radio!elegrafera in dessa till anstalten, direkt

eller via kuststation, eller, för den händelse fartyget saknade radio, insända

anteckningarna per telegraf eller post från första hamn, dit fartyget

anlände. Den ersättning, som utginge till observatörerna på Svenska Amer

ika] i iljons och Svenska Lloyds fartyg, utgjorde 1 krona 50 öre flir värjo

telegram, vilket då innehölle uppgift angående lufttryck, vind, väderlek,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

molnslag och molnmängd, sjögång, luft- och vattentemperatur, nederbördstider

och fuktighet. För anteckningar och avsändande av de telegrafiska

israpporterna, vilka icke skulle baseras på några instrumentobservationer

utan endast innehålla meddelande örn isens förekomst och beskaffenhet,

torde en ersättning till observatören av en krona för varje israpport vara

tillräcklig. Telegrammen skulle chiffreras och i allmänhet icke iunehålla

mera än fem ord, inklusive adressen. Å fartyg, som icke vore försedda med

radioutrustning, skulle observatören erhålla en krona örn dagen för förande

av anteckningar rörande isförhållanden samt avsändande av rapport vid

ankomst till hamn. I de förut nämnda av vissa sjöfartsföreningar till kommerskollegium

avgivna yttrandena hade dessa föreningar förklarat sig villiga

att medverka till anordnande av den rapportverksamhet, för vilken

nu redogjorts.

Anstalten framhåller, att förutom dessa fartygsobservationer borde

en gång i veckan utföras särskilda observationer över vattnets temperatur

från 0 till 50 meters djup vid ett fåtal i havsbandet belägna fyrplatser,

t. ex, Bjuröklubb i Bottenviken, Agö i Bottenhavet, Landsort i norra Östersjön

och Hanå i södra Östersjön. Genom att på detta sätt vinna kännedom

angående vattnets avkylning under hösten, kunde man med en viss grad

av tillförlitlighet förutsäga tiden för isläggningen samt beskaffenheten

ur sjöfartssynpunkt av den blivande isen m. m. Utrustning av och installation

av apparater å dessa temperaturstationer samt instruerandet av

observatörerna, vilket allt måste personligen utföras av en tjänsteman i

anstalten och fordrade en viss tids uppehåll för denne på varje plats, borde

kunna ske för en kostnad av 500 kronor för varje observationsstation.

För varje observation torde i ersättning till vederbörande observatör böra

beräknas fem kronor, alltså för de ifrågasatta stationerna tillsammans 20

kronor i veckan.

Ämbetsverken anföra vidare rörande nyttan av de ifrågasatta åtgärderna:
Då

den blivande vindriktningen och temperaturen kunde av meteorologisk-hydrografiska

anstalten förutses ett eller ett par dygn i förväg, borde

också kunna förutsägas, huruvida och i vad mån den is, som enligt radiotelegram

och andra meddelanden befunnes ligga på havet, komme att förflytta

sig eller förändras och vilka vägar, sjöfarten helst borde välja för

att i möjligaste mån undvika isen. Den isberättelse, som i anstalten avsåges

att upprättas över isförhållandena vid kusterna och i hamnarna,

skulle kompletteras med en sammanfattning av isförhållandena till sjöss

och deras sannolika förändring under den närmaste tiden. Tillika skulle

det bliva tillfälle berett för dem, som kunde hava intresse därav, att per

telefon eller telegraf eller ock vid personligt besök å anstalten efterhöra

issituationen inom vederbörligt havsområde.

I fråga örn kostnaderna för utrönande av isförhållandena till havs anföra

ämbetsverken:

Issäsongen kunde beräknas till i genomsnitt fyra månader för varje år.

Örn anteckningar angående isförhållandena fördes på exempelvis tio fartyg,

stege den årliga kostnaden därför sannolikt till omkring 600 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mcij:ts proposition Nr 257.

Telegramavgifter beräknades belöpa sig till i runt tal 800 kronor per år.

Observationerna vid de fyra ifrågasatta temperaturstationerna torde draga

en årlig kostnad av omkring 400 kronor. Örn därtill lades utgifter för instruktioner,

blanketter m. m. med ett belopp av 700 kronor för år, bleve

sammanlagda årliga kostnaderna för den ifrågasatta utvidgningen av issignaltjänsten

2,500 kronor. Därjämte tillkomme en engångskostnad av 2,000

kronor för upprättande av de fyra temperaturstationerna.

Ämbetsverken beröra därefter i sitt utlåtande möjligheten att vinna en

vidgad kännedom örn is för hållandena i öppna sjön genom rekognoscering

från luftfarkoster oell anföra i detta sammanhang:

S. k. isflygspaning hade redan förekommit utanför Sveriges kuster vid

vissa tillfällen, i större utsträckning dock endast under vintern 1929, då

för en tid av omkring två månader en flygexpedition varit utrustad med

en grupp förlagd i Göteborg och en i Halmstad. Dessa gruppers spaning

hade omfattat Öresund norr örn linjen Falsterbo—Möens Klint samt Kattegat

och Skagerak. Flygspaningens ändamål hade angivits i utfärdad instruktion

vara att till vederbörande rapportera läget av fartyg i behov av

hjälp. Rapporter hade emellertid avgivits jämväl över isförhållandena i

de utspanade områdena. Viss isflygspaning hade, ehuru mera sporadiskt,

ägt rum från Karlskrona över Hanöbukten och farvattnen kring Bornholm

samt söder örn Skåne.

Göteborgsgruppens område hade utgjorts av Kattegat norr örn Falkenbergs

latitud, och hade rapporter utsänts berörande endast detta område

genom Göteborgs radio två gånger dagligen. Givetvis hade det varit av

stort värde, örn berättelsen över isförhållandena i södra Kattegat och Öresund

samtidigt kunnat utsändas, men detta hade omöjliggjorts genom att

Halmstadsgruppen till en början — på grund av brist på flygmateriel —

nästan uteslutande måste insättas till undsättning av nödställda fartyg.

Senare, då Halmstadsgruppen förstärkts och isspaning kunde effektivt utföras

även av denna grupp, hade, när väderleksförhållandena det tilläte,

en fullständig rapport beträffande isförhållandena inom expeditionens hela

område kunnat erhållas. Rapporterna från expeditionens olika områden

hade ingått dels till den i Köpenhamn förlagda isbrytarledningen, vilken

dagligen utsänt isberättelser, dels ock till sjöförsvarets kommandoexpedition,

därifrån de omedelbart befordrats till tidningarnas telegrambyrå for

att genom pressen spridas till svenska hamnstäder. Framhallas borde

dessutom, att direkta meddelanden lämnats från flygspaningen till hamnmyndigheter,

rederier och fartyg.

Vad beträffade erfarenheterna från isflygspaning kunde, enligt vad

därom från olika håll inhämtats, till en början framhållas, att det visat sig,

att issituationen vid vissa tillfällen lätt kunde felbedömas, då det vid

vindstilla vore omöjligt — åtmnistone örn luftfarkosterna ej vore försedda

med flygbomber — att från desamma skilja mellan öppet vatten och fast,

icke snöbelagd is. I varje fall kunde genom iakttagelser från luften för

närvarande icke bedömas isens mäktighet. Dessa erfarenheter hade, enligt

vad det Danske Meteorologiske Institut och Havsforskningsinstitutet

i Hälsingfors upplyst, jämväl gjorts i Danmark och Finland. Därjämte

kunde förekomsten av dålig sikt eller tjocka tvinga flygarna att gå ned pä

Tåg llojd eller taga annan väg än den, som iör erhållande av en fullständig

bild av issituationen vore den lämpligaste. Givet vore emellertid, att under

normala siktbarhetsförhållanden värdefulla upplysningar rörande isfor
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

hållandena kunde erhållas från luftfarkoster. Dock torde det icke låta sig

göra att anordna isflygspaningen som ett fast led i den dagliga issignaltjänsten

redan på den grund, att erforderlig materiel därför icke kunde

få disponeras. Vidare skulle kostnaderna för en sådan anordning icke

stå i proportion till de ytterligare uppgifter, som därigenom kunde erhållas.

Detta framhölies också av Havsforskningsinstitutet, som beträffande

den finska sjöfarten uttalat sig på denna punkt.

Isflygspaning torde därför allenast höra äga rum — efter av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall därom fattat beslut — under exceptionellt

svåra förhållanden och då anknytas till isbrytarledningen. Därvid skulle

dock enligt i sjöförsvarets kommandoexpedition planlagda instruktioner

luftfarkosterna i första hand tagas i anspråk för inrapporterande av

nödställda fartyg samt, i den mån så erfordrades, för proviantering av i

isen inneslutna fartyg. I den mån isrekognoscering från luften vore möjlig,

skulle gjorda iakttagelser insändas till isbrytarledningen och, enligt

de särskilda flygstyrkornas instruktioner, till vederbörande lots- och

hamnmyndigheter samt även i vissa fall direkt till av israpport intresserade.

Med hänsyn till nödvändigheten av att gjorda iakttagelser beträffande

isförhållandena så snart som möjligt offentliggjordes, borde genom isflygspaning

vunna upplysningar örn isens utbredning och beskaffenhet i

allmänhet icke delgivas issignaltjänsten för att genom dennas försorg

spridas till sjöfarandes kännedom, utan borde i samband med anvisande

av lämpliga färdvägar för fartyg meddelas av isbrytarledningen. Det

vid isflygspaningen under en iskampanj samlade materialet av iakttagelser

rörande isförhållandena torde böra överlämnas till meteorologiskhydrografiska

anstalten för bearbetning.

I fråga örn de kostnader, som skulle föranledas därav att issignaltjänsten

i sin helhet överflyttades till statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt ävensom av den ifrågasatta utvidgningen av samma tjänst, yttra

ämbetsverken:

_ I skrivelse den 4 juni 1929 angående statens meteorologisk-hydrografiska

anstalts medelsbehov för budgetåret 1930/1931 hade styrelsen för

anstalten hemställt örn anvisande under anslaget till diverse behov av

ett belopp å 2,000 kronor för arbetsbiträde vid issignaltjänsten. Genom

överflyttning av issignaltjänsten och utvidgning av densamma att omfatta

isförhallandena jämväl i öppna sjön komme meteorologisk-hydrografiska

anstaltens arbetsbörda att ökas. Nyssnämnda belopp borde av

denna anledning höjas till 4,000 kronor, enär dels utökad arbetstid måste

krävas av det för issignaltjänsten anställda biträdet vid anstalten, dels

ock anställande av ett kvinnligt extra skrivbiträde erfordrades under

den tid issignaltjänsten påginge.

Kostnaderna för observationer a fartyg av isförhållandena i öppna

sjön samt upprättande och drivande av fyra fasta temperaturstationer,

vilka kostnader enligt ovan lämnad redogörelse beräknats till sammanlagt

3,000 (000 + 400 + 2,000) kronor, borde lämpligen upptagas såsom två

särskilda poster under anslaget till diverse behov, varav 1,000 kronor

utgörande årlig kostnad och 2,000 kronor engångskostnad. Beräknade utgifter

för instruktioner och blanketter m. m., uppgående till 700 kronor,

skulle föranleda, att anslaget under diverse behov för tillskott till expenser

borde ökas med sistnämnda belopp.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Avgifterna för telegram från fartyg i öppna sjön hade, såsom ovan

nämnts, beräknats till 800 kronor. Utöver detta belopp borde anstaltens

medel för telegram i issignaltjänsten enligt ovan gjorda beräkningar ökas

med 2,000 kronor — skillnaden mellan lotsstyrelsen nuvarande anslag till

denna tjänst (13,000 kronor) och beräknade besparingar (11,000 kronor).

Sammanlagda beloppet av erforderliga förböjningar av anstaltens medel

för telegramkostnader, 2,800 kronor, borde, utjämnat till 3,000 kronor,

utgå av anslaget till telegramkostnader oell kostnader för radioutsändningar

vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, varför nämnda

anslags för budgetåret 1930/1931 förut beräknade belopp av sådan anledning

borde ökas med 3,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställa ämbetsverken, att Kungl.

Maj:t måtte

dels föreskriva, att issignaltjänsten i dess helhet utom till den del,

densamma rörde underhåll av materiel vid lotsverkets issignalstationer

för optisk signalering ävensom signaleringen vid dessa stationer beträffande

intagning av fyrskepp, skulle från och med den 1 juli 1930 överflyttas

till meteorologisk-hydrografiska anstalten,

dels medgiva, att utvidgning av issignaltjänsten med rapporter från

fartyg och observationer från stationer för mätande av vattentemperaturen

finge företagas i överensstämmelse med de grunder, som ovan närmare

angivits,

dels föreskriva, att för issignaltjänsten erforderliga bestämmelser

skulle utfärdas av meteorologisk-hydrografiska anstalten, varvid samråd

skulle äga rum ej mindre med lotsstyrelsen ifråga örn användning av

lotsverkets personal i nämnda tjänst än även, i erforderlig utsträckning

med andra myndigheter,

dels, med återkallande av lotsstyrelsen i Kungl. Maj:ts brev den 14 januari

1921 meddelat bemyndigande att i frågor rörande innehållet i de

radiotelegrafiska meddelandena angående isförhållanden m. m. samt förfaringssättet

och tidpunkten för meddelandenas utsändande träda i direkt

förbindelse med vederbörande utländska myndigheter, bemyndiga

anstalten att i dylika frågor direkt förhandla med nämnda myndigheter,

dels ock föreskriva, att meteorologisk-hydrografiska anstalten skulle

äga träda i förbindelse med vederbörande myndigheter i Danmark och

Norge för åvägabringande av utredning ifråga örn ändringar i gällande

överenskommelser angående utväxling av isunderrättelser, vid vilken utredning

samråd skulle i erforderlig utsträckning äga rum med lotsstyrelsen.

Under förutsättning av bifall till den föreslagna överflyttningen av issignaltjänsten

förklarar lotsstyrelsen sig vidare för sin del återkalla sin

i skrivelse den 30 augusti 1929 angående anslagsbehovet för lots- och fyrväsendet

för budgetåret 1930/1931 gjorda hemställan örn anvisande under

omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen av ett anslag å 13,000 kronor

till uppehållande av issignaltjänsten m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Statens meteor ologisk-hy dr ografiska anstalt hemställer slutligen för

sin del, att Kungl. Majit måtte vid bifall till föreslagen överflyttning

till anstalten och utvidgning av issignaltjänsten utöver i anstaltens skrivelse

den 4 juni 1929 angående anstaltens medelsbehov för budgetåret

1930/1931 angivna belopp ej mindre under anslaget till telegramkostnader

och kostnader för radioutsändningar anvisa ett belopp av 3,000 kronor

än även under anslaget till diverse behov anvisa dels ett belopp av 700

kronor under anslaget till tillskott till expenser, dels ett belopp av 2,000

kronor under anslaget till arbetsbiträde vid issignaltjänsten, dels ock två

särskilda anslag, varav ett å 2,000 kronor för upprättande av fyra temperaturstationer

och ett å 1,000 kronor för utförande av observationer vid

dessa stationer samt förande av anteckningar å fartyg angående isförhållandena

i öppna sjön.

Föreliggande förslag till omorganisation av issignaltjänsten har utarbetats

av lotsstyrelsen och statens meteorologisk-hydrogra fiska anstalt

i samråd med kommerskollegium och chefen för marinstaben.

Såsom ovan erinrats har Kungl. Majit den 6 juni 1929, sedan riksdagen

för ändamålet anvisat erfordeiliga medel, förordnat, att statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt skulle övertaga issignaltjänsten så vitt

anginge östra issignaleringsområdet. Nu föreliggande förslag avser, att

issignaltjänsten även beträffande södra och västra issignaleringsområdena

skulle ombesörjas genom anstalten. Hela issignaltjänsten, utom allenast

till den del densamma rör underhåll av materiel vid lotsverkets issignalstationer

för optisk signalering ävensom signaleringen vid dessa

stationer beträffande intagning av fyrskepp, skulle sålunda tillkomma

anstalten. Då frågan örn östra områdets överförande förelädes riksdagen

(IX H. T. 1929 p. 145) anförde jag såsom skäl för en dylik överflyttning

att, enär detta arbete syntes nära anknyta sig till den övriga väderlekstjänst,

som av anstalten omhänderhades, den ifrågasatta åtgärden

torde komma att medföra en ur praktisk synpunkt lämplig koncentration

av arbetet. Ett överförande till anstalten av de båda återstående

issignaleringsområdena utgör allenast ett naturligt fullföljande av det

steg, som togs förra året. Jag vill förty tillstyrka förslagets genomförande.

Vad angår förslaget örn utvidgning av issignaltjänsten med rapporter

från fartyg och observationer från stationer för mätande av vattentemperaturen

synas mig ämbetsverken hava förebragt bärande skäl för de

ifrågasatta åtgärderna. Otvivelaktigt torde det för sjöfarten vara av vikt

ej blott att erhålla upplysning örn isförhållandena i en viss hamn och

dess inlopp utan även, och måhända i första hand, rörande möjligheten

att över havet taga sig fram till hamnen. Då det ur sjöfartens synpunkt

torde vara av stort intresse, att det nuvarande issignalsystemet komplette
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 257. 17

ras i denna del, biträder jag ämbetsverkens förslag även i förevarande

avseende.

Ett bifall till ämbetsverkens framställning rörande överflyttande och

utvidgande av issignaltjänsten medför vissa ändringar i de till anstalten

och därmed sammanhängande verksamhetsgrenar å extra stat utgående

anslag.

I statsverkspropositionen till årets riksdag har Kungl. Majit under

punkt 151 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att för telegramkostnader

och kostnader för radioutsändningar vid statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt anvisa för budgetåret 1930/1931 ett extra förslagsanslag

av 115,000 kronor. Den ifrågasatta organisationen av issignaltjänsten

kommer att för anstalten medföra ökade kostnader för telegram och

radioutsändningar. Den av anstalten för ändamålet begärda höjningen

med 3,000 kronor synes icke giva anledning till erinran.

Vidare har Kungl. Majit under punkt 152 i statsverkspropositionen

föreslagit riksdagen att för diverse behov vid anstalten anvisa för budgetåret

1930/1931 ett extra reservationsanslag av 83,100 kronor. Under

detta anslag ingå flera olika poster, däribland en post å 11,500 kronor

för tillskott till expenser och en post å 2,000 kronor för arbetsbiträde vid

israpporttjänsten. Jämväl i nämnda anslag till diverse behov har anstalten

på grund av issignaltjänstens omorganisation föreslagit vissa

höjningar. Beträffande anslagsposten tillskott till expenser ifrågasättes

sålunda en ökning nied 700 kronor för att möta beräknade utgifter

för blanketter m. m. och i anslagsposten arbetsbiträde vid israpporttjänsten

en höjning med 2,000 kronor till bestridande av kostnader,

som föranledas av utökning av arbetstiden för det för issignaltjänsten nu

vid anstalten anställda biträdet samt för anställande under den tid

av året issignaltjänsten pågår av ett extra kvinnligt skrivbiträde vid anstalten.

Slutligen föreslår anstalten, att under ifrågavarande anslag

måtte upptagas två nya anslagsposter, nämligen en å 2,000 kronor till

engångskostnader för upprättande av fyra temperaturstationer och en å

1,000 kronor för utförande av observationer vid dessa stationer samt för

förande av anteckningar å fartyg angående isförhållandena i öppen sjö.

De sålunda begärda ökningarna i anslaget till diverse behov synas mig

kunna godkännas.

Vidkommande den genom överflyttningen av återstående del av issignaltjänsten

i anstaltens stat uppkommande kostnadsökningen må i övrigt

framhållas, att samma kostnadsökning, uppgående tillhopa till 8,700 kronor,

motsvaras av en minskning med 13,000 kronor i utgifterna i omkostnadsstaten

för lots- och fyrinrättningen, varunder för närvarande

kostnaderna för uppehållande av issignaltjänsten upptagas. I den tidigare

denna dag av Kungl. Majit beslutade propositionen angående anslag

för budgetåret 1930/1931 för nämnda inrättning bar jämväl hänsyn tagits

härtill.

Bihang lill riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 220 hafi. (Nr 257.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 257.

Till de ytterligare bestämmelser, som komma att bliva erforderliga i

händelse av genomförandet av nu föreslagna omorganisation beträffande

issignaltjänsten, skall jag tillåta mig återkomma, sedan riksdagens beslut

i anslagsfrågan föreligger.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att — med ändring av vad i det av Kungl. Maj:t till årets riksdag avlåtna

förslag till riksstat, nionde huvudtiteln, därutinnan föreslagits —

för budgetåret 1930/1931 anvisa

dels för telegramkostnader och kostnader för radioutsändningar vid

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt ett extra förslagsanslag

av ...................................................... kronor 118,000,

dels ock för diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt

ett extra reservationsanslag av ...................... kronor 88,800.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Joh:s Thygesen.

801126. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag till meteorologiska och s. 5 i texten
  2. JoU 1930:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag till meteorologiska och hydrografiska s. 2 i texten