Angående befrielse från återbetalning av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda kommunalutskylder m. m
1930-03-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:259, Angående befrielse från återbetalning av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda kommunalutskylder m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
1
Nr 259.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse från återbetalning
av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda
kommunalutskylder m. m.; given Stockholms slott den 19
mars 1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maurts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Adolf Dahl.
Bihang till riksdagens protokoll 1930.
1 sami.
222 häft. (Nr 259.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
Till försvarsverket
hörande
byggnaders
ställning i
beskattningshänseende.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 19 mars 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl:
Enligt den ursprungliga lydelsen av 5 § förordningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst var staten helt frikallad
från erläggande av fastighetsbevillning.
I samband med de vid 1920 års riksdag beslutade ändringarna i bevillningsförordningen,
kungjorda genom förordning den 19 november 1920 (nr
759), infördes i princip bevillningsplikt för staten tillhöriga fastigheter med
vissa i förordningen närmare angivna undantag. Befrielse från skatteplikt
stadgades, bland annat, för staten tillhöriga, för försvarsändamål avsedda
fastigheter, i den mån de för sådant ändamål nyttjades.
Dessa bestämmelser tillämpades vid 1921 och följande årens taxeringar
av taxeringsnämnderna inom åtskilliga kommuner sålunda, att staten tillhöriga
byggnader, i vilka för arméns och marinens befattningshavare avsedda
tjänstebostäder voro inrymda, uppfördes i taxeringslängderna över
fast egendom, för vilken bevillning erlägges. Vederbörande prövningsnämnder
gjorde härutinnan icke någon ändring.
Efter besvär från kronans sida har kammarrätten med ändring av prövningsnämndernas
beslut funnit dylika byggnader böra upptagas i taxeringslängderna
över sådan staten med flera tillhörig fast egendom, för vilken
bevillning icke erlägges. I de fall, där kammarrättens utslag överklagats,
har regeringsrätten — tidigast genom utslag meddelade i slutet av år 1927
— i nu förevarande hänseende intagit samma ståndpunkt som kammarrätten.
Härigenom har för kommunerna uppkommit skyldighet att till kronan återbetala
de på grund av de felaktiga taxeringarna uppburna skattebeloppen.
I det förslag till kommunalskattelag, som genom proposition nr 102 förelädes
1927 års riksdag, hade någon ändring i nu ifrågavarande del icke
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
gjorts i själva lagtexten, men i anvisningarna till 5 § kommunalskattelagen
uttalades, att kasernbyggnader skulle anses vara avsedda för försvarsändamål
även i den mån i dem vore inrymda bostadslägenheter för andra än manskap;
däremot skulle andra byggnader, som i huvudsak nyttjades till tjänstebostäder
och uthyrningsbostäder, ej anses vara avsedda för försvarsändamål.
Vid framläggande av 1928 års kommunalskatteförslag — då alltså regeringsrättens
första utslag i mål rörande taxering av byggnad, som nyttjades
till tjänstebostäder för militära befattningshavare, förelåg — förklarade
departementschefen, att han ansett sig böra till förnyad undersökning upptaga
frågan, i vilken utsträckning för försvarsändamål avsedda fastigheter
borde frikallas från skatteplikt. Härom anförde departementschefen bland
annat följande:
»Givet är, att egentliga kasernbyggnader böra vara undantagna från
skatteplikt, och synes detta böra gälla även örn i kasernbyggnad skulle vara
inrymda bostäder för andra än manskap. Någon uppdelning av en kasern
uti en skattefri och en skattepliktig del synes nämligen icke böra komma
i fråga. Detsamma synes böra gälla vaktstugor. I övrigt torde man vid
uppställandet av regler örn vilka arméns och marinens tjänstebostäder som
böra undantagas från skatteplikt böra utgå från att i allmänhet de byggnader,
där militära befattningshavare hava sina stadigvarande bostäder,
böra vara skattepliktiga; de anställda kunde lika väl vara bosatta i enskilda
tillhöriga bostäder, därest dylika funnes i närheten. Är det däremot fråga
örn bostäder åt sådana befattningshavare, som endast tillfälligtvis vistas på
platsen, såsom bostäder för elever vid en militär skola, bostäder för inkvartering
vid ett skjutfält eller dylikt, få bostadsbyggnaderna anses direkt tjäna
ett försvarsändamål, och är då skattefrihet befogad i den mån byggnaderna
användas för dylika bostäder. För bostadsbyggnader vid militära sjukhus
torde för enhetlighetens skull böra gälla samma bestämmelser som i fråga
örn civila sjukhus, och blir på grund härav en dylik byggnad undantagen
från skatteplikt, därest den kan anses såsom en oskiljaktig del av sjukhusanläggningen.
»
Såväl lagtexten som anvisningarna innehöllo enligt förslaget enahanda
bestämmelser som 1927 års förslag; dock hade i anvisningarna vaktstugor
uttryckligen likställts med kasernbyggnader.
Förslaget blev i nu avsedda delar utan ändring av riksdagen godkänt.
Från och med ingången av år 1929 äro följaktligen andra försvarsväsendets
tjänstebostäder än sådana, som äro inrymda i kasernbyggnader och
vaktstugor, i allmänhet underkastade skatteplikt till kommunal fastighetsskatt.
I två vid 1928 års riksdag väckta, likalydande motioner, hemställdes, att
riksdagen ville för sin del medgiva, att Bodens stad befriades från återbetalning
till kronan av de för statens vissa fastigheter i Boden erlagda,
genom Kungl. Maj:ts utslag till återbetalning förfallna skatter för åren
1922 och 1923, utgörande tillsammans 19,147 kronor 42 öre jämte ränta.
Till stöd för denna hemställan anfördes bland annat följande.
Vid 1922 års allmänna fastighetstaxering hade de statens byggnader inom
garnisonen i Boden, som mot vederlag upplåtits till bostäder, uppförts så
-
Riksdagens
skrivelse den
5 juni 1928
angående befrielse
för
Boden från
återbetalningsskyldighet
beträffande
vissa av staten
erlagda
utskylder.
4
Utlåtanden av
arméförvaltningens
fortifikationsdepartement
och marinförvaltningen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
som skattepliktiga. Efter anförda besvär hade vederbörande prövningsnämnd
fastställt taxeringen men kammarrätten ogillat densamma. Sedan staden
anfört besvär över kammarrättens utslag, hade regeringsrätten genom utslag
den 15 november 1927 icke funnit skäl göra ändring i kammarrättens utslag
i de delar, varom nu vore fråga. Detta hade för Boden medfört skyldighet
att återbära för åren 1922 och 1923 uppburna skatter med 19,147 kronor
42 öre jämte ränta härå, beräknad till sammanlagt 3,756 kronor 14 öre.
Dessutom kunde återbetalningsskyldighet beräknas bliva staden ålagd för
skatter, uppburna för åren 1924—1927 jämte ränta med sammanlagt 50,219
kronor. Förutom det till synes rättvisa i en beskattning av ifrågavarande
fastigheter, som dock nyttjades så, att de torde väl förränta sig, vore det
synnerligast på grund av de ekonomiska svårigheter, varmed Boden hade
att dragas, en nödvändighet, att befrielse beviljades staden från återbetalning
av de kommunalskatter, staten på grund av taxeringen erlagt.
Med anledning av motionerna anförde riksdagen efter förslag av statsutskottet
i skrivelse den 5 juni 1928, nr 371, följande:
»Det synes riksdagen, som örn vissa billighetsskäl tala för att Bodens stad
befrias från den återbetalningsskyldighet, som i motionerna avses. Då riksdagen
emellertid icke kunnat överblicka de konsekvenser, som ett bifall till
motionerna skulle medföra, har riksdagen ansett bemyndigande böra lämnas
Eders Kungl. Majit att efter förutgången prövning medgiva befrielse från
den i motionen avsedda återbetalningsskyldigheten, därest Eders Kungl.
Majit så finner skäligt.»
I enlighet härmed bemyndigade riksdagen Kungl. Majit att, därest Kungl.
Majit efter förutgången prövning skulle finna skäl föreligga för befrielse för
Bodens stad från återbetalning till kronan av de för statens vissa fastigheter
i Boden erlagda, genom Kungl. Majits utslag till återbetalning förfallna
skatter för åren 1922 och 1923, utgörande tillsammans 19,147 kronor 42 öre
jämte ränta, medgiva sådan befrielse.
I anledning av riksdagens skrivelse hava infordrade utlåtanden avgivits
av arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 6 februari 1929 och av
marinförvaltningen den 13 februari 1930.
För utrönande av de konsekvenser, som ett bifall till den beträffande
Boden gjorda framställningen kunde beräknas medföra, har fortifikationsdepartementet
anmodat arméns vederbörande myndigheter, som hade fastigheter
under sin omedelbara förvaltning, att till fortifikationsdepartementet
inkomma med specificerade uppgifter å de skattebelopp, som vederbörande
kommuner, landsting eller vägstyrelser på grund av Kungl. Majits utslag
i ärenden angående överföring från den bevillningspliktiga till den bevillningsfria
taxeringslängden av sådana lantförsvaret tillhöriga fastigheter,
vilka jämlikt 5 § b) bevillningsförordningen ansetts vara att hänföra till
fastigheter, använda för försvarsändamål, blivit eller på grund av genom
sålunda vunna prejudikat väntade utslag kunde bliva skyldiga att återbetala
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
till kronan eller ock återställts till kronan, efter av kronan anförda besvär,
utan att avvakta slutligt beslut över besvären, och skulle därvid jämväl
upplysas, i vad mån skyldigheten att återbetala nämnda skattebelopp fullgjorts
eller ej.
Enligt de tablåer, som fortifikationsdepartementet låtit upprätta med ledning
av de inkomna uppgifterna, utgör summan av de utskylder av ifrågavarande
art, som återbetalats eller kunna beräknas komma att återbetalas
jämte å restituerade belopp erlagda räntor, tillhopa 238,504 kronor med
följande fördelning:
Å kronodebetsedel uppförda utskylder:
ej återbetalda .............................................. kronor 39,068:6 7
återbetalda....................................................... » 30,214: 5 5 69,283:2 2
Kommunalutskylder:
ej återbetalda ................................................ » 140,646: 3 6
återbetalda........................................................ » 28,574:42 169,220:7 8
Ett av fortifikationsdepartementet upprättat sammandrag torde få, i vad
detsamma avser kommunalutskylder, såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.
De kommuner, som enligt den av fortifikationsdepartementet verkställda
utredningen haft att återbära eller kunde förväntas bliva pliktiga att återbetala
de största skattebeloppen, voro Boden, Vaxholm, Karlsborg, Sollefteå
stad samt Överluleå. De på envar av dessa kommuner fallande skattebeloppen
framgå av följande sammanställning:
Återbetalda
Ej återbetalda
kr. ö.
kr. ö.
Boden .......................................
.......................... —
70,835: 8 8
Vaxholm..................................
.......................... —
35,337: 3 8
Karlsborg ...............................
.......................... 16,791:06
880:35
Sollefteå ..................................
......................... —
8,820: 7 0
Överluleå...................................
.......................... —
7,480: 48
Fortifikationsdepartementet har emellertid anmärkt, att samtliga belopp
måste betraktas såsom approximativa; de i vederbörande myndigheters
primäruppgifter upptagna beloppen syntes nämligen i särskilda
fall omfatta jämväl annat än skatter för sådana bostadslägenheter, som
mot ersättning upplåtits till militära befattningshavare. Någon detaljundersökning,
som ej syntes kunna ske utan vidlyftig korrespondens med
lokalmyndigheterna, hade departementet, då resultatet av utredningen i
dess helhet på grund av förhållandenas natur i varje fall måste bliva approximativt,
ansett sig ej böra igångsätta.
Vad särskilt beträffar det å Boden ankommande beloppet har fortifikationsdepartementet
upplyst, att summan av de utskylder för åren 1922
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
och 1923, som staden vore pliktig att återbetala — vilken summa i de förut
omförmälda motionerna till 1928 års riksdag uppgivits till 19,147 kronor
42 öre — enligt de från militärmyndigheterna inkomna uppgifterna
utgjorde 18,763 kronor 50 öre.
I övrigt har fortifikationsdepartementet anfört följande:
»Vid bedömande av de konsekvenser beträffande arméförvaltningens
förvaltningsområde, vartill ett beslut av Eders Kungl. Majit jämlikt riksdagens
medgivande skulle böra leda, uppstår först frågan, huruvida någon
skillnad bör ifrågakomma mellan de fall, då restitution redan verkställts,
och övriga fall. Departementet anser ej fog förefinnas för en dylik
åtskillnad. Ej heller synes departementet ett efterskänkande böra inskränkas
till att avse allenast de två år, som avses i motionerna, utan
böra omfatta hela perioden 1921—1928.
Vidare uppställer sig den frågan, huruvida efterskänkande bör ske i
samtliga här ifrågavarande fall eller någon inskränkning däri bör göras.
I sådant hänseende anser departementet för sin del, att ett efterskänkande
bör inskränkas att omfatta allenast sådana fall, där efterskänkandet
får anses vara av mera väsentlig betydelse för vederbörande. Beträffande
bedömandet härav saknar departementet annat material, än vad
som framgår av de inhämtade uppgifterna. Med ledning av dessa har
departementet kommit till det resultat, att efterskänkande endast bör
ifrågakomma till kommuner och att av sådana endast följande böra såsom
en konsekvens av ett beslut örn befrielse för Bodens stad i förevarande
avseende komma i åtnjutande av motsvarande befrielse, nämligen:
Karlsborg, Vaxholm, Sollefteå och Överluleå.
Därest ett efterskänkande i enlighet med föreliggande förslag överhuvudtaget
skulle komma till stånd, synes departementet, att ett särskilt
förslagsanslag bör ställas till förfogande för beredande av ersättning till
lantförsvarets vederbörande anslag för samma anslag sålunda frångångna
medel.»
Marinförvaltningen har meddelat bland annat följande:
»För tjänstebostäder vid stationen i Karlskrona har marinen vidkänts
kommunalskatt på grund av taxeringar åren 1923—1928 till sammanlagt
belopp av 4,576 kronor 99 öre. Besvär hava anförts men äro icke slutligen
avgjorda.
På grund av 1922 års taxering utdebiterades för fastigheter i Marstrand
ett skattebelopp, varav, sedan taxeringen efter besvär blivit ändrad,
återbetalningsskyldighet för staden synes föreligga av cirka 180 kronor.
Restitution har ännu ej ägt rum. Sedermera hava tjänstebostäderna
i Marstrand icke åsatts bevillning.
Beträffande tjänstebostäder i Vaxholm har kommunalskatt påförts för
åren 1921—1923 med tillhopa 20,241 kronor 49 öre. Därefter har bevillning
icke påförts för dessa bostäder. Restitution är sökt men ej verkställd.
»
För egen del har marinförvaltningen uttalat att, örn efterskänkande för
kommunerna komme till stånd, ersättning borde beredas för de sjöförsvarets
anslag sålunda frångångna medel.
7
Kungl. May.ts proposition Nr 259.
Vissa av de kommuner, som i följd av utslag av kammarrätten eller regeringsrätten
äro pliktiga att återbetala av staten för försvarsverket
tillhörande tjänstebostäder erlagaa utskylder, hava hos Kungl. Maj:t
gjort framställning örn efterskänkande av kronans rätt till restitution av
utskyIdema. Dylika framställningar föreligga från Vaxholm, Karlsborg,
Sollefteå stad och Sollefteå socken.
Stadsfullmäktige i Vaxholm hava i en den 16 februari 1928 dagtecknad
ansökning hemställt bland annat örn befrielse från återbetalning av de
kommunalutskylder, sammanlagt uppgående till 35,949 kronor 57 öre, som
för åren 1921—1923 erlagts av de militära myndigheterna för tjänstebostäder
i Vaxholm, jämte därå belöpande ränta.
Till stöd för framställningen hava stadsfullmäktige framhållit, bland
annat, att de militära myndigheterna under de senaste 20—25 åren undan
för undan inköpt 32 byggnader, för vilka enskilda personer förut
erlagt skatt. Dessa hus kunde sägas utan undantag av kronan uthyras.
Det vore dessa hus jämte en del av kronan uppförda jämväl uthyrda
bostadshus, som taxeringarna i huvudsak gällde.
över framställningen hava infordrade yttranden avgivits av kammarrätten
den 19 april och av statskontoret den 27 juli 1928.
Kammarrätten har funnit skäl ej föreligga att tillstyrka bifall till
framställningen.
Statskontoret har erinrat örn 1928 års riksdags uttalande rörande befrielse
för Boden från återbetalning av vissa utskylder samt vidare anfört
följande:
»Då riksdagen funnit billighetsskäl tala för att Bodens stad erhölle
befrielse från återbetalningsskyldighet för ett skattebelopp av 19,147 kronor
42 öre jämte ränta, lärer i ännu högre grad billighetsskäl kunna
åberopas för den av Vaxholms stad sökta befrielsen från återbetalningsskyldighet
för ett belopp av 35,949 kronor 57 öre jämte ränta, då nämligen
skatteunderlaget i Vaxholm under de senaste åren varit avsevärt
lägre än det i Boden.
Även örn alltså billighetsskäl torde kunna anföras för befrielse från
återbetalningsskyldighet i sådana fall, varom nu är fråga, måste statskontoret
dock finna det ur principiell synpunkt betänkligt och ägnat att
för framtiden medföra ganska vittgående konsekvenser att medgiva befrielse
allenast på de skäl, som åberopats i den föreliggande framställningen.
»
I en den 2 augusti 1928 dagtecknad skrift hava kommunalfullmäktige
i Karlsborg — under åberopande av riksdagens beslut beträffande Boden
samt med förmälan, att kommunalfullmäktige ansåge samma skäl
till befrielse från återbetalningsskyldighet förefinnas för Karlsborgs
kommun som för Bodens stad — hemställt örn medgivande, att ett belopp
av 22,312 kronor 43 öre, utgörande av kommunen till kronan restituerade
utskylder för vissa kronan tillhöriga bostadshus jämte ränta,
måtte få till kommunen återbetalas.
Framställningar
från
kommuner.
Framställning
från stadsfullmäktige
i
Vaxholm jämte
däröver avgivna
yttranden.
Övriga fram
ställningar.
8
Kungl. Majlis proposition Nr 259.
Från Sollefteå stad föreligga två framställningar i ämnet, den 15 mars
och den 17 december 1929, avseende befrielse från återbetalning av kommunalutskylder
till ett sammanlagt belopp av 9,580 kronor 40 öre jämte
ränta.
Sollefteå sockens kommunalnämnd bär i en den 1 maj 1929 dagtecknad
ansökning hemställt örn befrielse för socknen från skyldighet att
återbära de skattebelopp örn sammanlagt 768 kronor 38 öre, vilka socknen
på grund av Kungl. Maj:ts två särskilda utslag den 15 februari 1929
vore pliktig att återbetala. Ifrågavarande belopp avsåge utskylder erlagda
för underofficersbostäder vid Norrlands trängkår.
utlåtande över den av arméförvaltningens fortifikationsdepartement och marinkontoret
den förvaltningen förebragta utredningen ävensom de i ämnet föreliggande
8 mars 1930. särskilda framställningarna har statskontoret den 8 mars 1930 avgivit
infordrat utlåtande och därvid i huvudsak anfört följande:
»Statskontoret vill till en början erinra örn, att statskontoret den 27
juli 1928 avgivit utlåtande över en av stadsfullmäktige i Vaxholm gjord
framställning örn befrielse från återbetalningsskyldigliet för vissa skattebelopp.
Därvid framhöll ämbetsverket — under erinran örn vad riksdagen
anfört i sin skrivelse den 5 juni 1928 (nr 371) i anledning av väckta
motioner örn befrielse för Bodens stad från viss återbetalningsskyldighet
till kronan — att, även örn billighetsskäl syntes kunna anföras för
befrielse från återbetalningsskyldighet i sådana fall, varom här vore
fråga, statskontoret dock funne det ur principiell synpunkt betänkligt och
ägnat att för framtiden medföra ganska vittgående konsekvenser att
medgiva befrielse allenast på de skäl, som åberopats i den av Vaxholms
stadsfullmäktige gjorda framställningen. Förutom framställningarna
rörande städerna Boden och Vaxholm föreligga nu framställningar i enahanda
syfte jämväl från Karlsborgs kommun samt Sollefteå stads- och
landskommuner. De skäl, som allmänt åberopats till stöd för de gjorda
framställningarna, hava — liksom i de tidigare framställningarna — varit
den ogynnsamma situation i ekonomiskt hänseende, vari ifrågavarande
kommuner befinna sig i anledning av de för dem särskilt kännbara
verkningarna av de vidtagna inskränkningarna ifråga örn försvarsväsendet.
Utdebiteringen för primärkommunala ändamål inom ifrågavarande
samhällen har under år 1929 enligt ''Årsbok för Sveriges kommuner’ utgjort:
-
Utdebiteringssiffrorna för Karlsborg och Sollefteå landskommun äro
icke direkt jämförbara med de övriga, enär utdebiteringen i städerna
även avser kostnaderna för vägväsendet.
Av ifrågavarande uppgifter framgår emellertid, att skattetungan i
Bodens stad är större än i de övriga samhällena. Av särskild vikt är
i Boden...............................
i Vaxholm .....................
i Sollefteå stad ...............
i Karlsborg......................
i Sollefteå landskommun
kronor 10: 9 o
» 8: 35
» 8: —
» 4:8 0
» 7: 75
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
jämväl den omständigheten, att det belopp, för vilket befrielse från åter - betalningsskyldighet ifrågasatts, för Vaxholms stads vidkommande ar
proportionsvis större än för de övriga samhällena, samt att följaktligen
verkningarna av en återbetalning för detta samhälle torde hilva ganska
^VacTsjälva sakfrågan beträffar måste statskontoret allt fortfarande
finna det vara ur principiell synpunkt betänkligt, örn medgivande lämnas
till befrielse från ifrågavarande återbetalningsskyldighet. Uppmärksamhet
måste nämligen ägnas den omständigheten, att, därest beli leise
lämnas nu ifrågavarande kommuner i anledning av felaktiga taxeringar
av vissa försvarsväsendet tillhörande fastigheter, även i andra fall framställningar
av liknande art, jämväl avseende felaktiga taxeringar, torde
kunna förväntas och visa sig vara lika behjärtansvärda. Även andra
samhällen, där staten bedriver omfattande verksamhet särskilt genom
sina af färsdrivande verk, torde för övrigt vid åtskilliga tillfällen hava
haft att vidkännas avsevärda restitutioner av skatt till kronan, och i
framtiden synes det icke uteslutet, att liknande förhållanden komma att
föreligga. Statskontoret vill sålunda erinra örn de annu icke avgjorda
besvärsmålen rörande statens taxeringar till beskattning för royalty från
vissa gruvbolag, vilka taxeringar redan föranlett utbetalning till vissa
norrländska kommuner av belopp, som äro avsevärt större än dem, varom
här är fråga. Därest emellertid de hillighetsskäl, som av riksdagen
anförts för befrielse från återbetalningsskyldighet för Bodens stad, skulle
anses böra föranleda motsvarande befrielse även för andra samhällen,
lärer det enligt statskontorets mening böra tagas under övervägande,
huruvida befrielsen bör omfatta hela det skattebelopp, som författningsenligt
skall restitueras, eller inskränkas till att avse allenast en del av
nämnda skattebelopp, exempelvis hälften. En utjämning av de ekonomiska
verkningarna skulle i varje fall härigenom åstadkommas.
Enligt statskontorets mening bör befrielse knappast ifrågakomma förandra
utskylder än dem, som erlagts till primärkommuner, och tillräcklig
anledning att för endast vissa av ovan angivna kommuner lämna
sådan befrielse lärer knappast föreligga. Befrielsen synes statskontoret
ej heller böra knytas vid den omständigheten, att vederbörande kommuner
underlåtit att fullgöra den dem ådömda återbetalningsskyldigheten.
Därest restitution redan skett, torde kommunen i allt fall böra
få fördel av ett eventuellt medgivande. Ett motsatt tillvägagångssätt
lärer för framtiden kunna medföra betydande olägenheter för staten och
dessutom vara i hög grad obilligt.
Eventuellt medgivande av befrielse från återbetalningsskyldighet efter
de grunder, Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt föreslå, torde med
hänsyn till innehållet i det av 1928 års riksdag lämnade bemyndigandet
böra av riksdagen inhämtas.
Såvitt statskontoret kan finna, föreligger icke tillräcklig anledning
att, på sätt arméförvaltningens fortifikationsdepartement och marinförvaltningen
föreslagit, genom särskilt anslag bereda ersättning för de belopp,
som vid olika tidpunkter för utskyldernas gäldande utbetalts från
vederbörliga anslag till försvarsväsendet.
Slutligen tillåter sig statskontoret omnämna, att, ehuru någon ansökning
icke synes föreligga från Överluleå kommun, skäl tala för att, i
den händelse befrielse medgives andra kommuner, även nämnda kommun,
där uttaxeringen år 1929 uppgick till 12 kronor 65 öre till primärkommunala
ändamål, erhåller samma förmån.»
Bihang lill riksdagens protokoll 1990. 1 sand. 222 hafi. (Nr 259.)
<■>
10
Kungl. Martts proposition Nr 259.
Vad angår de av marinförvaltningen lämnade uppgifterna rörande
vissa till städerna Karlskrona och Marstrand erlagda skattebelopp, hava
dessa synts statskontoret icke vara tillräckliga för att statskontoret
skulle på grund härav kulma yttra sig i ärendet i vad anginge sagda
städer.
Motion vid Såsom statskontoret framhållit, föreligger icke beträffande Överluleå
Riksdag. kommun någon ansökning örn efterskänkande av den kommunen åvilande
återbetalningsskyldigheten. Jag vill emellertid här nämna, att
vid 1929 års riksdag i en inom andra kammaren väckt motion förslag
framställdes örn befrielse för Överluleå kommun från återbetalning av
de för åren 1922—1928 erlagda utskylderna för vissa försvarsväsendets
fastigheter till ett sammanlagt belopp av 9,547 kronor 13 öre jämte ränta.
Under hänvisning bland annat till den utredning, som enligt vad utskottet
inhämtat föranstaltats med anledning av 1928 års riksdags beslut
rörande Boden, avstyrktes motionen av statsutskottet och föranledde icke
någon riksdagens åtgärd.
Departements- De bestämmelser angående beskattning av staten tillhöriga, för förchefen.
svarsändamål avsedda fastigheter, som infördes år 1920, gåvo, såsom av
den föregående redogörelsen framgår, anledning till olika tolkningar beträffande
byggnader, använda såsom tjänstebostäder för militära befattningshavare.
Under det att beskattningsnämnderna i åtskilliga fall
upptagit dylika byggnader bland skattepliktiga fastigheter, hava kammarrätten
och regeringsrätten ansett desamma vara undantagna från
skatteplikt. Vederbörande kommuner hava härigenom blivit skyldiga
att till staten återbära de för ifrågavarande byggnader av staten erlagda
utskylderna. För vissa kommuners del omfattar återbetalningsskyldigheten
sammanlagt ganska betydande skattebelopp. Fråga har nu
uppstått örn befrielse för kommunerna från återbetalningsskyldigheten.
Statskontoret har ur principiella synpunkter anfört betänkligheter
mot en dylik befrielse. För egen del finner jag dessa betänkligheter ingalunda
sakna grund. Emellertid torde det ej kunna förnekas, att i nu
förevarande fall vissa särskilda förhållanden föreligga, som tala
för ett efterskänkande av kronans fordringar. De bestämmelser, som beskattningsnämnderna
haft att tillämpa, kunna knappast anses hava lämnat
dessa myndigheter säker ledning för avgörande av frågan örn
statens skattskyldighet för byggnader av det slag, som här avses. Genom
ändrad lagstiftning hava Kungl. Maj:t och riksdagen sedermera funnit
statens skatteplikt med avseende å dylika byggnader böra uttryckligen
fastslås. För vissa kommuner skulle det otvivelaktigt — med hänsyn såväl
till restitutionsbeloppens storlek som kommunernas höga utdebitering
— medföra betydande olägenheter att återbetala det sammanlagda
skattebelopp, staten har att fordra. Under beaktande av dessa omstän
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
digheter har riksdagen också i ett särskilt fall ansett sig böra bemyndiga
Kungl. Majit att efter prövning av de föreliggande omständigheterna
medgiva befrielse från återbetalning av de för vissa år erlagda utskylderna.
Under sådana förhållanden och sedan den av arméförvaltningens fortifikationsdepartement
och marinförvaltningen förebragta utredningen nu
gjort det möjligt att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av ett efterskänkande
av kronans ifrågavarande fordringar, finner jag mig, örn ock
med en viss tvekan, böra giva min anslutning till tanken att i föreliggande
fall befria kommunerna från dem åvilande återbetalningsskyldigbet.
Jag anser emellertid, att härvidlag vissa begränsningar böra iakttagas.
Återbetalningsskyldigbet torde sålunda böra eftergivas allenast beträffande
utskylder, som belöpa på sådana försvarsväsendets tjänstebostäder,
vilka enligt numera gällande bestämmelser äro underkastade skatteplikt.
Befrielse torde icke böra medgivas i fråga örn andra utskylder än
sådana, som erlagts till primärkommuner. Slutligen torde endast de kommuner,
för vilka med hänsyn till storleken av utskyldsbeloppen eller till
skattetryckets böjd en återbetalning skulle medföra verkliga olägenheter,
böra komma i åtnjutande av befrielsen.
Tvekan kan råda, huruvida någon skillnad bör göras med avseende å
skattebelopp, som redan blivit av kommun återbetalade, och övriga belopp.
I överensstämmelse med den ståndpunkt, som i denna del intagits
av såväl arméförvaltningens fortifikationsdepartement som statskontoret,
är jag för min del av den uppfattningen, att någon sådan skillnad
icke lämpligen bör göras. Där omständigheterna i övrigt äro sådana, att
förutsättningar för befrielse från återbetalningsskyldigbet anses föreligga,
torde följaktligen redan erlagda belopp böra till kommunen återställas.
Jag vill emellertid bär framhålla att, såvitt de i ärendet tillgängliga
uppgifterna utvisa, de redan restituerade skattebeloppen endast
beträffande Karlsborgs socken synas vara av den storlek, att deras
återbetalande till kommunen skäligen lärer ifrågakomma.
De siffror, som kunnat vinnas vid den av fortifikationsdepartementet
och marinförvaltningen verkställda utredningen, äro, såsom förut framhållits,
till stor del allenast approximativa. Vid sådant förhållande är
det för närvarande icke möjligt att taga slutlig ställning till frågan, vilka
kommuner böra erhålla befrielse. Den lämpligaste anordningen synes
därför vara, att Kungl. Majit erhåller riksdagens bemyndigande att på
framställning av vederbörande kommun efter prövning i varje särskilt
fall medgiva befrielse.
Fortifikationsdepartementet och marinförvaltningen hava uttalat, att
i händelse av ett efterskänkande av kronans fordringar ersättning bör
beredas de anslag å fjärde huvudtiteln, från vilka utskylderna gäldats.
I likhet med statskontoret finner jag tillräcklig anledning icke föreligga
för vidtagande av en dylik åtgärd.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.
Beträffande de belopp, som icke blivit till staten återbetalade, erfordras
under sådana förhållanden icke för den ifrågasatta befrielsens genomförande
något anslag å riksstaten. Vad angår sådana belopp, som
av vederbörande kommun till kronan restituerats, torde dessa, i den mån
de anses böra återbetalas, lämpligen kunna gäldas av det extra förslagsanslag,
som under sjunde huvudtiteln plägar uppföras till gäldande av
staten åliggande kommunala och andra utskylder. Härtill torde riksdagens
medgivande böra utverkas.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att på framställning
av kommun efter prövning i värjo särskilt
fall i enlighet med de grunder, jag förut angivit,
medgiva befrielse från återbetalning av de för
vissa försvarsverket tillhörande fastigheter erlagda
utskylder för åren 1921—1928 eller, där dylika utskylder
blivit till staten återbetalade, bereda kommunen
ersättning för vad kommunen sålunda utgivit;
dels ock medgiva, att de utgifter, som härav kunna
föranledas, må bestridas från vederbörande förslagsanslag
under sjunde huvudtiteln till staten åliggande
kommunala och andra utskylder.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Einar Regnér.
Kungl. Majlis proposition Nr 259.
13
Bilaga.
Sammandrag,
upprättat av arméförvaltningens fortifikationsdepartement, över kommunalutskylder,
som vissa kommuner blivit eller kunna väntas bliva skyldiga
återbetala till kronan för lantförsvaret tillhöriga fastigheter.
Beskattningsort
Tidsperiod
Kommunalutskylder
Ej återbetalda
Återbetalda
Norra Kyrketorp .......................................
1922—24
kr. öre
kr. öre
430: 92
Våmb (Skaraborgs län) ..............................
1921—26
387: 7 9
Vänersborg...............................................
1925—-j7
430: 52
Skövde .................................................
1921—28
860: 88
2,711: 76
Bolum......................................................
1923
19: 23
Skärv .....................................................
1923—28
504: 90
Grinneröd ................................................
1924—27
76: 02
159: 64
Karlsborg ................................................
1921—27
880: 85
16,791: 06
Mölltorp...................................................
1923—27
50: —
172: 7 5
Gudhem..................................................
1922—27
5,709: 54
Riseberga ...............................................
1924
94: 7 l
309: 08
Södra Sandby ..........................................
1923
Snöstorp...................................................
1923
1,315: 42
172: 13
17:51
1924—28
Visby ......................................................
1928
Tingstäde ...............................................
1928
17: 40
Boge ......................................................
1928
3: so
Eskilstuna...............................................
1926—27
80: —
Solna ......................................................
1921
595: 78
Sala ......................................................
1927
210: 04
Västerfärnebo .......................................
1923-25
148: 6 5
Vaxholm..................................................
Värmdö ...................................................
/1921 — 23,
\ 1926-28
1921—22
35,337: 38
87: 50
87: 50
Kolbäck ...................................................
Linköping...............................................
1923
1,588: 42
216: —
Bondkyrka................................................
1927
72: 7 6
6,914: 5 5
Stockholm............................................
1926
Sollefteå landskommun .................•...........
1923—27
1,294: 18
Sollefteå stad ...........................................
1922—27
8,820: 7 0
Umeå ......................................................
1927
520: 7 5
Kopparbergs socken...................................
1926—28
896: 2 6
Stora Tuna...........................................
1926—27
375: 41
1923—28
2,543: 19
70,835; 88
Boden .....................................................
1921—28
Överluleå ..................................................
1922-28
7,480; 4 8
Summa kronor
140,646: 3 6
28,574: 4 2
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 222 haft. (Nr 159.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från återbetalning av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda komrnu s. 5 i texten
- SU 1930:139 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående befrielse frän återbetalning av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda kommunalutskylder ra s. 15 i texten