Sök i Ratio Lex

Angående befrielse från återbetalning av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda kommunalutskylder m. m

1930-03-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:259, Angående befrielse från återbetalning av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda kommunalutskylder m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

1

Nr 259.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse från återbetalning

av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda

kommunalutskylder m. m.; given Stockholms slott den 19

mars 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maurts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami.

222 häft. (Nr 259.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Till försvarsverket

hörande

byggnaders

ställning i

beskattningshänseende.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl:

Enligt den ursprungliga lydelsen av 5 § förordningen den 28 oktober 1910

angående bevillning av fast egendom samt av inkomst var staten helt frikallad

från erläggande av fastighetsbevillning.

I samband med de vid 1920 års riksdag beslutade ändringarna i bevillningsförordningen,

kungjorda genom förordning den 19 november 1920 (nr

759), infördes i princip bevillningsplikt för staten tillhöriga fastigheter med

vissa i förordningen närmare angivna undantag. Befrielse från skatteplikt

stadgades, bland annat, för staten tillhöriga, för försvarsändamål avsedda

fastigheter, i den mån de för sådant ändamål nyttjades.

Dessa bestämmelser tillämpades vid 1921 och följande årens taxeringar

av taxeringsnämnderna inom åtskilliga kommuner sålunda, att staten tillhöriga

byggnader, i vilka för arméns och marinens befattningshavare avsedda

tjänstebostäder voro inrymda, uppfördes i taxeringslängderna över

fast egendom, för vilken bevillning erlägges. Vederbörande prövningsnämnder

gjorde härutinnan icke någon ändring.

Efter besvär från kronans sida har kammarrätten med ändring av prövningsnämndernas

beslut funnit dylika byggnader böra upptagas i taxeringslängderna

över sådan staten med flera tillhörig fast egendom, för vilken

bevillning icke erlägges. I de fall, där kammarrättens utslag överklagats,

har regeringsrätten — tidigast genom utslag meddelade i slutet av år 1927

— i nu förevarande hänseende intagit samma ståndpunkt som kammarrätten.

Härigenom har för kommunerna uppkommit skyldighet att till kronan återbetala

de på grund av de felaktiga taxeringarna uppburna skattebeloppen.

I det förslag till kommunalskattelag, som genom proposition nr 102 förelädes

1927 års riksdag, hade någon ändring i nu ifrågavarande del icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

gjorts i själva lagtexten, men i anvisningarna till 5 § kommunalskattelagen

uttalades, att kasernbyggnader skulle anses vara avsedda för försvarsändamål

även i den mån i dem vore inrymda bostadslägenheter för andra än manskap;

däremot skulle andra byggnader, som i huvudsak nyttjades till tjänstebostäder

och uthyrningsbostäder, ej anses vara avsedda för försvarsändamål.

Vid framläggande av 1928 års kommunalskatteförslag — då alltså regeringsrättens

första utslag i mål rörande taxering av byggnad, som nyttjades

till tjänstebostäder för militära befattningshavare, förelåg — förklarade

departementschefen, att han ansett sig böra till förnyad undersökning upptaga

frågan, i vilken utsträckning för försvarsändamål avsedda fastigheter

borde frikallas från skatteplikt. Härom anförde departementschefen bland

annat följande:

»Givet är, att egentliga kasernbyggnader böra vara undantagna från

skatteplikt, och synes detta böra gälla även örn i kasernbyggnad skulle vara

inrymda bostäder för andra än manskap. Någon uppdelning av en kasern

uti en skattefri och en skattepliktig del synes nämligen icke böra komma

i fråga. Detsamma synes böra gälla vaktstugor. I övrigt torde man vid

uppställandet av regler örn vilka arméns och marinens tjänstebostäder som

böra undantagas från skatteplikt böra utgå från att i allmänhet de byggnader,

där militära befattningshavare hava sina stadigvarande bostäder,

böra vara skattepliktiga; de anställda kunde lika väl vara bosatta i enskilda

tillhöriga bostäder, därest dylika funnes i närheten. Är det däremot fråga

örn bostäder åt sådana befattningshavare, som endast tillfälligtvis vistas på

platsen, såsom bostäder för elever vid en militär skola, bostäder för inkvartering

vid ett skjutfält eller dylikt, få bostadsbyggnaderna anses direkt tjäna

ett försvarsändamål, och är då skattefrihet befogad i den mån byggnaderna

användas för dylika bostäder. För bostadsbyggnader vid militära sjukhus

torde för enhetlighetens skull böra gälla samma bestämmelser som i fråga

örn civila sjukhus, och blir på grund härav en dylik byggnad undantagen

från skatteplikt, därest den kan anses såsom en oskiljaktig del av sjukhusanläggningen.

»

Såväl lagtexten som anvisningarna innehöllo enligt förslaget enahanda

bestämmelser som 1927 års förslag; dock hade i anvisningarna vaktstugor

uttryckligen likställts med kasernbyggnader.

Förslaget blev i nu avsedda delar utan ändring av riksdagen godkänt.

Från och med ingången av år 1929 äro följaktligen andra försvarsväsendets

tjänstebostäder än sådana, som äro inrymda i kasernbyggnader och

vaktstugor, i allmänhet underkastade skatteplikt till kommunal fastighetsskatt.

I två vid 1928 års riksdag väckta, likalydande motioner, hemställdes, att

riksdagen ville för sin del medgiva, att Bodens stad befriades från återbetalning

till kronan av de för statens vissa fastigheter i Boden erlagda,

genom Kungl. Maj:ts utslag till återbetalning förfallna skatter för åren

1922 och 1923, utgörande tillsammans 19,147 kronor 42 öre jämte ränta.

Till stöd för denna hemställan anfördes bland annat följande.

Vid 1922 års allmänna fastighetstaxering hade de statens byggnader inom

garnisonen i Boden, som mot vederlag upplåtits till bostäder, uppförts så
-

Riksdagens

skrivelse den

5 juni 1928

angående befrielse

för

Boden från

återbetalningsskyldighet

beträffande

vissa av staten

erlagda

utskylder.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utlåtanden av

arméförvaltningens

fortifikationsdepartement

och marinförvaltningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

som skattepliktiga. Efter anförda besvär hade vederbörande prövningsnämnd

fastställt taxeringen men kammarrätten ogillat densamma. Sedan staden

anfört besvär över kammarrättens utslag, hade regeringsrätten genom utslag

den 15 november 1927 icke funnit skäl göra ändring i kammarrättens utslag

i de delar, varom nu vore fråga. Detta hade för Boden medfört skyldighet

att återbära för åren 1922 och 1923 uppburna skatter med 19,147 kronor

42 öre jämte ränta härå, beräknad till sammanlagt 3,756 kronor 14 öre.

Dessutom kunde återbetalningsskyldighet beräknas bliva staden ålagd för

skatter, uppburna för åren 1924—1927 jämte ränta med sammanlagt 50,219

kronor. Förutom det till synes rättvisa i en beskattning av ifrågavarande

fastigheter, som dock nyttjades så, att de torde väl förränta sig, vore det

synnerligast på grund av de ekonomiska svårigheter, varmed Boden hade

att dragas, en nödvändighet, att befrielse beviljades staden från återbetalning

av de kommunalskatter, staten på grund av taxeringen erlagt.

Med anledning av motionerna anförde riksdagen efter förslag av statsutskottet

i skrivelse den 5 juni 1928, nr 371, följande:

»Det synes riksdagen, som örn vissa billighetsskäl tala för att Bodens stad

befrias från den återbetalningsskyldighet, som i motionerna avses. Då riksdagen

emellertid icke kunnat överblicka de konsekvenser, som ett bifall till

motionerna skulle medföra, har riksdagen ansett bemyndigande böra lämnas

Eders Kungl. Majit att efter förutgången prövning medgiva befrielse från

den i motionen avsedda återbetalningsskyldigheten, därest Eders Kungl.

Majit så finner skäligt.»

I enlighet härmed bemyndigade riksdagen Kungl. Majit att, därest Kungl.

Majit efter förutgången prövning skulle finna skäl föreligga för befrielse för

Bodens stad från återbetalning till kronan av de för statens vissa fastigheter

i Boden erlagda, genom Kungl. Majits utslag till återbetalning förfallna

skatter för åren 1922 och 1923, utgörande tillsammans 19,147 kronor 42 öre

jämte ränta, medgiva sådan befrielse.

I anledning av riksdagens skrivelse hava infordrade utlåtanden avgivits

av arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 6 februari 1929 och av

marinförvaltningen den 13 februari 1930.

För utrönande av de konsekvenser, som ett bifall till den beträffande

Boden gjorda framställningen kunde beräknas medföra, har fortifikationsdepartementet

anmodat arméns vederbörande myndigheter, som hade fastigheter

under sin omedelbara förvaltning, att till fortifikationsdepartementet

inkomma med specificerade uppgifter å de skattebelopp, som vederbörande

kommuner, landsting eller vägstyrelser på grund av Kungl. Majits utslag

i ärenden angående överföring från den bevillningspliktiga till den bevillningsfria

taxeringslängden av sådana lantförsvaret tillhöriga fastigheter,

vilka jämlikt 5 § b) bevillningsförordningen ansetts vara att hänföra till

fastigheter, använda för försvarsändamål, blivit eller på grund av genom

sålunda vunna prejudikat väntade utslag kunde bliva skyldiga att återbetala

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

till kronan eller ock återställts till kronan, efter av kronan anförda besvär,

utan att avvakta slutligt beslut över besvären, och skulle därvid jämväl

upplysas, i vad mån skyldigheten att återbetala nämnda skattebelopp fullgjorts

eller ej.

Enligt de tablåer, som fortifikationsdepartementet låtit upprätta med ledning

av de inkomna uppgifterna, utgör summan av de utskylder av ifrågavarande

art, som återbetalats eller kunna beräknas komma att återbetalas

jämte å restituerade belopp erlagda räntor, tillhopa 238,504 kronor med

följande fördelning:

Å kronodebetsedel uppförda utskylder:

ej återbetalda .............................................. kronor 39,068:6 7

återbetalda....................................................... » 30,214: 5 5 69,283:2 2

Kommunalutskylder:

ej återbetalda ................................................ » 140,646: 3 6

återbetalda........................................................ » 28,574:42 169,220:7 8

Ett av fortifikationsdepartementet upprättat sammandrag torde få, i vad

detsamma avser kommunalutskylder, såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

De kommuner, som enligt den av fortifikationsdepartementet verkställda

utredningen haft att återbära eller kunde förväntas bliva pliktiga att återbetala

de största skattebeloppen, voro Boden, Vaxholm, Karlsborg, Sollefteå

stad samt Överluleå. De på envar av dessa kommuner fallande skattebeloppen

framgå av följande sammanställning:

Återbetalda

Ej återbetalda

kr. ö.

kr. ö.

Boden .......................................

.......................... —

70,835: 8 8

Vaxholm..................................

.......................... —

35,337: 3 8

Karlsborg ...............................

.......................... 16,791:06

880:35

Sollefteå ..................................

......................... —

8,820: 7 0

Överluleå...................................

.......................... —

7,480: 48

Fortifikationsdepartementet har emellertid anmärkt, att samtliga belopp

måste betraktas såsom approximativa; de i vederbörande myndigheters

primäruppgifter upptagna beloppen syntes nämligen i särskilda

fall omfatta jämväl annat än skatter för sådana bostadslägenheter, som

mot ersättning upplåtits till militära befattningshavare. Någon detaljundersökning,

som ej syntes kunna ske utan vidlyftig korrespondens med

lokalmyndigheterna, hade departementet, då resultatet av utredningen i

dess helhet på grund av förhållandenas natur i varje fall måste bliva approximativt,

ansett sig ej böra igångsätta.

Vad särskilt beträffar det å Boden ankommande beloppet har fortifikationsdepartementet

upplyst, att summan av de utskylder för åren 1922

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

och 1923, som staden vore pliktig att återbetala — vilken summa i de förut

omförmälda motionerna till 1928 års riksdag uppgivits till 19,147 kronor

42 öre — enligt de från militärmyndigheterna inkomna uppgifterna

utgjorde 18,763 kronor 50 öre.

I övrigt har fortifikationsdepartementet anfört följande:

»Vid bedömande av de konsekvenser beträffande arméförvaltningens

förvaltningsområde, vartill ett beslut av Eders Kungl. Majit jämlikt riksdagens

medgivande skulle böra leda, uppstår först frågan, huruvida någon

skillnad bör ifrågakomma mellan de fall, då restitution redan verkställts,

och övriga fall. Departementet anser ej fog förefinnas för en dylik

åtskillnad. Ej heller synes departementet ett efterskänkande böra inskränkas

till att avse allenast de två år, som avses i motionerna, utan

böra omfatta hela perioden 1921—1928.

Vidare uppställer sig den frågan, huruvida efterskänkande bör ske i

samtliga här ifrågavarande fall eller någon inskränkning däri bör göras.

I sådant hänseende anser departementet för sin del, att ett efterskänkande

bör inskränkas att omfatta allenast sådana fall, där efterskänkandet

får anses vara av mera väsentlig betydelse för vederbörande. Beträffande

bedömandet härav saknar departementet annat material, än vad

som framgår av de inhämtade uppgifterna. Med ledning av dessa har

departementet kommit till det resultat, att efterskänkande endast bör

ifrågakomma till kommuner och att av sådana endast följande böra såsom

en konsekvens av ett beslut örn befrielse för Bodens stad i förevarande

avseende komma i åtnjutande av motsvarande befrielse, nämligen:

Karlsborg, Vaxholm, Sollefteå och Överluleå.

Därest ett efterskänkande i enlighet med föreliggande förslag överhuvudtaget

skulle komma till stånd, synes departementet, att ett särskilt

förslagsanslag bör ställas till förfogande för beredande av ersättning till

lantförsvarets vederbörande anslag för samma anslag sålunda frångångna

medel.»

Marinförvaltningen har meddelat bland annat följande:

»För tjänstebostäder vid stationen i Karlskrona har marinen vidkänts

kommunalskatt på grund av taxeringar åren 1923—1928 till sammanlagt

belopp av 4,576 kronor 99 öre. Besvär hava anförts men äro icke slutligen

avgjorda.

På grund av 1922 års taxering utdebiterades för fastigheter i Marstrand

ett skattebelopp, varav, sedan taxeringen efter besvär blivit ändrad,

återbetalningsskyldighet för staden synes föreligga av cirka 180 kronor.

Restitution har ännu ej ägt rum. Sedermera hava tjänstebostäderna

i Marstrand icke åsatts bevillning.

Beträffande tjänstebostäder i Vaxholm har kommunalskatt påförts för

åren 1921—1923 med tillhopa 20,241 kronor 49 öre. Därefter har bevillning

icke påförts för dessa bostäder. Restitution är sökt men ej verkställd.

»

För egen del har marinförvaltningen uttalat att, örn efterskänkande för

kommunerna komme till stånd, ersättning borde beredas för de sjöförsvarets

anslag sålunda frångångna medel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 259.

Vissa av de kommuner, som i följd av utslag av kammarrätten eller regeringsrätten

äro pliktiga att återbetala av staten för försvarsverket

tillhörande tjänstebostäder erlagaa utskylder, hava hos Kungl. Maj:t

gjort framställning örn efterskänkande av kronans rätt till restitution av

utskyIdema. Dylika framställningar föreligga från Vaxholm, Karlsborg,

Sollefteå stad och Sollefteå socken.

Stadsfullmäktige i Vaxholm hava i en den 16 februari 1928 dagtecknad

ansökning hemställt bland annat örn befrielse från återbetalning av de

kommunalutskylder, sammanlagt uppgående till 35,949 kronor 57 öre, som

för åren 1921—1923 erlagts av de militära myndigheterna för tjänstebostäder

i Vaxholm, jämte därå belöpande ränta.

Till stöd för framställningen hava stadsfullmäktige framhållit, bland

annat, att de militära myndigheterna under de senaste 20—25 åren undan

för undan inköpt 32 byggnader, för vilka enskilda personer förut

erlagt skatt. Dessa hus kunde sägas utan undantag av kronan uthyras.

Det vore dessa hus jämte en del av kronan uppförda jämväl uthyrda

bostadshus, som taxeringarna i huvudsak gällde.

över framställningen hava infordrade yttranden avgivits av kammarrätten

den 19 april och av statskontoret den 27 juli 1928.

Kammarrätten har funnit skäl ej föreligga att tillstyrka bifall till

framställningen.

Statskontoret har erinrat örn 1928 års riksdags uttalande rörande befrielse

för Boden från återbetalning av vissa utskylder samt vidare anfört

följande:

»Då riksdagen funnit billighetsskäl tala för att Bodens stad erhölle

befrielse från återbetalningsskyldighet för ett skattebelopp av 19,147 kronor

42 öre jämte ränta, lärer i ännu högre grad billighetsskäl kunna

åberopas för den av Vaxholms stad sökta befrielsen från återbetalningsskyldighet

för ett belopp av 35,949 kronor 57 öre jämte ränta, då nämligen

skatteunderlaget i Vaxholm under de senaste åren varit avsevärt

lägre än det i Boden.

Även örn alltså billighetsskäl torde kunna anföras för befrielse från

återbetalningsskyldighet i sådana fall, varom nu är fråga, måste statskontoret

dock finna det ur principiell synpunkt betänkligt och ägnat att

för framtiden medföra ganska vittgående konsekvenser att medgiva befrielse

allenast på de skäl, som åberopats i den föreliggande framställningen.

»

I en den 2 augusti 1928 dagtecknad skrift hava kommunalfullmäktige

i Karlsborg — under åberopande av riksdagens beslut beträffande Boden

samt med förmälan, att kommunalfullmäktige ansåge samma skäl

till befrielse från återbetalningsskyldighet förefinnas för Karlsborgs

kommun som för Bodens stad — hemställt örn medgivande, att ett belopp

av 22,312 kronor 43 öre, utgörande av kommunen till kronan restituerade

utskylder för vissa kronan tillhöriga bostadshus jämte ränta,

måtte få till kommunen återbetalas.

Framställningar

från

kommuner.

Framställning

från stadsfullmäktige

i

Vaxholm jämte

däröver avgivna

yttranden.

Övriga fram

ställningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition Nr 259.

Från Sollefteå stad föreligga två framställningar i ämnet, den 15 mars

och den 17 december 1929, avseende befrielse från återbetalning av kommunalutskylder

till ett sammanlagt belopp av 9,580 kronor 40 öre jämte

ränta.

Sollefteå sockens kommunalnämnd bär i en den 1 maj 1929 dagtecknad

ansökning hemställt örn befrielse för socknen från skyldighet att

återbära de skattebelopp örn sammanlagt 768 kronor 38 öre, vilka socknen

på grund av Kungl. Maj:ts två särskilda utslag den 15 februari 1929

vore pliktig att återbetala. Ifrågavarande belopp avsåge utskylder erlagda

för underofficersbostäder vid Norrlands trängkår.

utlåtande över den av arméförvaltningens fortifikationsdepartement och marinkontoret

den förvaltningen förebragta utredningen ävensom de i ämnet föreliggande

8 mars 1930. särskilda framställningarna har statskontoret den 8 mars 1930 avgivit

infordrat utlåtande och därvid i huvudsak anfört följande:

»Statskontoret vill till en början erinra örn, att statskontoret den 27

juli 1928 avgivit utlåtande över en av stadsfullmäktige i Vaxholm gjord

framställning örn befrielse från återbetalningsskyldigliet för vissa skattebelopp.

Därvid framhöll ämbetsverket — under erinran örn vad riksdagen

anfört i sin skrivelse den 5 juni 1928 (nr 371) i anledning av väckta

motioner örn befrielse för Bodens stad från viss återbetalningsskyldighet

till kronan — att, även örn billighetsskäl syntes kunna anföras för

befrielse från återbetalningsskyldighet i sådana fall, varom här vore

fråga, statskontoret dock funne det ur principiell synpunkt betänkligt och

ägnat att för framtiden medföra ganska vittgående konsekvenser att

medgiva befrielse allenast på de skäl, som åberopats i den av Vaxholms

stadsfullmäktige gjorda framställningen. Förutom framställningarna

rörande städerna Boden och Vaxholm föreligga nu framställningar i enahanda

syfte jämväl från Karlsborgs kommun samt Sollefteå stads- och

landskommuner. De skäl, som allmänt åberopats till stöd för de gjorda

framställningarna, hava — liksom i de tidigare framställningarna — varit

den ogynnsamma situation i ekonomiskt hänseende, vari ifrågavarande

kommuner befinna sig i anledning av de för dem särskilt kännbara

verkningarna av de vidtagna inskränkningarna ifråga örn försvarsväsendet.

Utdebiteringen för primärkommunala ändamål inom ifrågavarande

samhällen har under år 1929 enligt ''Årsbok för Sveriges kommuner’ utgjort:
-

Utdebiteringssiffrorna för Karlsborg och Sollefteå landskommun äro

icke direkt jämförbara med de övriga, enär utdebiteringen i städerna

även avser kostnaderna för vägväsendet.

Av ifrågavarande uppgifter framgår emellertid, att skattetungan i

Bodens stad är större än i de övriga samhällena. Av särskild vikt är

i Boden...............................

i Vaxholm .....................

i Sollefteå stad ...............

i Karlsborg......................

i Sollefteå landskommun

kronor 10: 9 o

» 8: 35

» 8: —

» 4:8 0

» 7: 75

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

jämväl den omständigheten, att det belopp, för vilket befrielse från åter - betalningsskyldighet ifrågasatts, för Vaxholms stads vidkommande ar

proportionsvis större än för de övriga samhällena, samt att följaktligen

verkningarna av en återbetalning för detta samhälle torde hilva ganska

^VacTsjälva sakfrågan beträffar måste statskontoret allt fortfarande

finna det vara ur principiell synpunkt betänkligt, örn medgivande lämnas

till befrielse från ifrågavarande återbetalningsskyldighet. Uppmärksamhet

måste nämligen ägnas den omständigheten, att, därest beli leise

lämnas nu ifrågavarande kommuner i anledning av felaktiga taxeringar

av vissa försvarsväsendet tillhörande fastigheter, även i andra fall framställningar

av liknande art, jämväl avseende felaktiga taxeringar, torde

kunna förväntas och visa sig vara lika behjärtansvärda. Även andra

samhällen, där staten bedriver omfattande verksamhet särskilt genom

sina af färsdrivande verk, torde för övrigt vid åtskilliga tillfällen hava

haft att vidkännas avsevärda restitutioner av skatt till kronan, och i

framtiden synes det icke uteslutet, att liknande förhållanden komma att

föreligga. Statskontoret vill sålunda erinra örn de annu icke avgjorda

besvärsmålen rörande statens taxeringar till beskattning för royalty från

vissa gruvbolag, vilka taxeringar redan föranlett utbetalning till vissa

norrländska kommuner av belopp, som äro avsevärt större än dem, varom

här är fråga. Därest emellertid de hillighetsskäl, som av riksdagen

anförts för befrielse från återbetalningsskyldighet för Bodens stad, skulle

anses böra föranleda motsvarande befrielse även för andra samhällen,

lärer det enligt statskontorets mening böra tagas under övervägande,

huruvida befrielsen bör omfatta hela det skattebelopp, som författningsenligt

skall restitueras, eller inskränkas till att avse allenast en del av

nämnda skattebelopp, exempelvis hälften. En utjämning av de ekonomiska

verkningarna skulle i varje fall härigenom åstadkommas.

Enligt statskontorets mening bör befrielse knappast ifrågakomma förandra

utskylder än dem, som erlagts till primärkommuner, och tillräcklig

anledning att för endast vissa av ovan angivna kommuner lämna

sådan befrielse lärer knappast föreligga. Befrielsen synes statskontoret

ej heller böra knytas vid den omständigheten, att vederbörande kommuner

underlåtit att fullgöra den dem ådömda återbetalningsskyldigheten.

Därest restitution redan skett, torde kommunen i allt fall böra

få fördel av ett eventuellt medgivande. Ett motsatt tillvägagångssätt

lärer för framtiden kunna medföra betydande olägenheter för staten och

dessutom vara i hög grad obilligt.

Eventuellt medgivande av befrielse från återbetalningsskyldighet efter

de grunder, Eders Kungl. Maj:t kan finna lämpligt föreslå, torde med

hänsyn till innehållet i det av 1928 års riksdag lämnade bemyndigandet

böra av riksdagen inhämtas.

Såvitt statskontoret kan finna, föreligger icke tillräcklig anledning

att, på sätt arméförvaltningens fortifikationsdepartement och marinförvaltningen

föreslagit, genom särskilt anslag bereda ersättning för de belopp,

som vid olika tidpunkter för utskyldernas gäldande utbetalts från

vederbörliga anslag till försvarsväsendet.

Slutligen tillåter sig statskontoret omnämna, att, ehuru någon ansökning

icke synes föreligga från Överluleå kommun, skäl tala för att, i

den händelse befrielse medgives andra kommuner, även nämnda kommun,

där uttaxeringen år 1929 uppgick till 12 kronor 65 öre till primärkommunala

ändamål, erhåller samma förmån.»

Bihang lill riksdagens protokoll 1990. 1 sand. 222 hafi. (Nr 259.)

<■>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Martts proposition Nr 259.

Vad angår de av marinförvaltningen lämnade uppgifterna rörande

vissa till städerna Karlskrona och Marstrand erlagda skattebelopp, hava

dessa synts statskontoret icke vara tillräckliga för att statskontoret

skulle på grund härav kulma yttra sig i ärendet i vad anginge sagda

städer.

Motion vid Såsom statskontoret framhållit, föreligger icke beträffande Överluleå

Riksdag. kommun någon ansökning örn efterskänkande av den kommunen åvilande

återbetalningsskyldigheten. Jag vill emellertid här nämna, att

vid 1929 års riksdag i en inom andra kammaren väckt motion förslag

framställdes örn befrielse för Överluleå kommun från återbetalning av

de för åren 1922—1928 erlagda utskylderna för vissa försvarsväsendets

fastigheter till ett sammanlagt belopp av 9,547 kronor 13 öre jämte ränta.

Under hänvisning bland annat till den utredning, som enligt vad utskottet

inhämtat föranstaltats med anledning av 1928 års riksdags beslut

rörande Boden, avstyrktes motionen av statsutskottet och föranledde icke

någon riksdagens åtgärd.

Departements- De bestämmelser angående beskattning av staten tillhöriga, för förchefen.

svarsändamål avsedda fastigheter, som infördes år 1920, gåvo, såsom av

den föregående redogörelsen framgår, anledning till olika tolkningar beträffande

byggnader, använda såsom tjänstebostäder för militära befattningshavare.

Under det att beskattningsnämnderna i åtskilliga fall

upptagit dylika byggnader bland skattepliktiga fastigheter, hava kammarrätten

och regeringsrätten ansett desamma vara undantagna från

skatteplikt. Vederbörande kommuner hava härigenom blivit skyldiga

att till staten återbära de för ifrågavarande byggnader av staten erlagda

utskylderna. För vissa kommuners del omfattar återbetalningsskyldigheten

sammanlagt ganska betydande skattebelopp. Fråga har nu

uppstått örn befrielse för kommunerna från återbetalningsskyldigheten.

Statskontoret har ur principiella synpunkter anfört betänkligheter

mot en dylik befrielse. För egen del finner jag dessa betänkligheter ingalunda

sakna grund. Emellertid torde det ej kunna förnekas, att i nu

förevarande fall vissa särskilda förhållanden föreligga, som tala

för ett efterskänkande av kronans fordringar. De bestämmelser, som beskattningsnämnderna

haft att tillämpa, kunna knappast anses hava lämnat

dessa myndigheter säker ledning för avgörande av frågan örn

statens skattskyldighet för byggnader av det slag, som här avses. Genom

ändrad lagstiftning hava Kungl. Maj:t och riksdagen sedermera funnit

statens skatteplikt med avseende å dylika byggnader böra uttryckligen

fastslås. För vissa kommuner skulle det otvivelaktigt — med hänsyn såväl

till restitutionsbeloppens storlek som kommunernas höga utdebitering

— medföra betydande olägenheter att återbetala det sammanlagda

skattebelopp, staten har att fordra. Under beaktande av dessa omstän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

digheter har riksdagen också i ett särskilt fall ansett sig böra bemyndiga

Kungl. Majit att efter prövning av de föreliggande omständigheterna

medgiva befrielse från återbetalning av de för vissa år erlagda utskylderna.

Under sådana förhållanden och sedan den av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

och marinförvaltningen förebragta utredningen nu

gjort det möjligt att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av ett efterskänkande

av kronans ifrågavarande fordringar, finner jag mig, örn ock

med en viss tvekan, böra giva min anslutning till tanken att i föreliggande

fall befria kommunerna från dem åvilande återbetalningsskyldigbet.

Jag anser emellertid, att härvidlag vissa begränsningar böra iakttagas.

Återbetalningsskyldigbet torde sålunda böra eftergivas allenast beträffande

utskylder, som belöpa på sådana försvarsväsendets tjänstebostäder,

vilka enligt numera gällande bestämmelser äro underkastade skatteplikt.

Befrielse torde icke böra medgivas i fråga örn andra utskylder än

sådana, som erlagts till primärkommuner. Slutligen torde endast de kommuner,

för vilka med hänsyn till storleken av utskyldsbeloppen eller till

skattetryckets böjd en återbetalning skulle medföra verkliga olägenheter,

böra komma i åtnjutande av befrielsen.

Tvekan kan råda, huruvida någon skillnad bör göras med avseende å

skattebelopp, som redan blivit av kommun återbetalade, och övriga belopp.

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som i denna del intagits

av såväl arméförvaltningens fortifikationsdepartement som statskontoret,

är jag för min del av den uppfattningen, att någon sådan skillnad

icke lämpligen bör göras. Där omständigheterna i övrigt äro sådana, att

förutsättningar för befrielse från återbetalningsskyldigbet anses föreligga,

torde följaktligen redan erlagda belopp böra till kommunen återställas.

Jag vill emellertid bär framhålla att, såvitt de i ärendet tillgängliga

uppgifterna utvisa, de redan restituerade skattebeloppen endast

beträffande Karlsborgs socken synas vara av den storlek, att deras

återbetalande till kommunen skäligen lärer ifrågakomma.

De siffror, som kunnat vinnas vid den av fortifikationsdepartementet

och marinförvaltningen verkställda utredningen, äro, såsom förut framhållits,

till stor del allenast approximativa. Vid sådant förhållande är

det för närvarande icke möjligt att taga slutlig ställning till frågan, vilka

kommuner böra erhålla befrielse. Den lämpligaste anordningen synes

därför vara, att Kungl. Majit erhåller riksdagens bemyndigande att på

framställning av vederbörande kommun efter prövning i varje särskilt

fall medgiva befrielse.

Fortifikationsdepartementet och marinförvaltningen hava uttalat, att

i händelse av ett efterskänkande av kronans fordringar ersättning bör

beredas de anslag å fjärde huvudtiteln, från vilka utskylderna gäldats.

I likhet med statskontoret finner jag tillräcklig anledning icke föreligga

för vidtagande av en dylik åtgärd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 259.

Beträffande de belopp, som icke blivit till staten återbetalade, erfordras

under sådana förhållanden icke för den ifrågasatta befrielsens genomförande

något anslag å riksstaten. Vad angår sådana belopp, som

av vederbörande kommun till kronan restituerats, torde dessa, i den mån

de anses böra återbetalas, lämpligen kunna gäldas av det extra förslagsanslag,

som under sjunde huvudtiteln plägar uppföras till gäldande av

staten åliggande kommunala och andra utskylder. Härtill torde riksdagens

medgivande böra utverkas.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att på framställning

av kommun efter prövning i värjo särskilt

fall i enlighet med de grunder, jag förut angivit,

medgiva befrielse från återbetalning av de för

vissa försvarsverket tillhörande fastigheter erlagda

utskylder för åren 1921—1928 eller, där dylika utskylder

blivit till staten återbetalade, bereda kommunen

ersättning för vad kommunen sålunda utgivit;

dels ock medgiva, att de utgifter, som härav kunna

föranledas, må bestridas från vederbörande förslagsanslag

under sjunde huvudtiteln till staten åliggande

kommunala och andra utskylder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Regnér.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 259.

13

Bilaga.

Sammandrag,

upprättat av arméförvaltningens fortifikationsdepartement, över kommunalutskylder,

som vissa kommuner blivit eller kunna väntas bliva skyldiga

återbetala till kronan för lantförsvaret tillhöriga fastigheter.

Beskattningsort

Tidsperiod

Kommunalutskylder

Ej återbetalda

Återbetalda

Norra Kyrketorp .......................................

1922—24

kr. öre

kr. öre

430: 92

Våmb (Skaraborgs län) ..............................

1921—26

387: 7 9

Vänersborg...............................................

1925—-j7

430: 52

Skövde .................................................

1921—28

860: 88

2,711: 76

Bolum......................................................

1923

19: 23

Skärv .....................................................

1923—28

504: 90

Grinneröd ................................................

1924—27

76: 02

159: 64

Karlsborg ................................................

1921—27

880: 85

16,791: 06

Mölltorp...................................................

1923—27

50: —

172: 7 5

Gudhem..................................................

1922—27

5,709: 54

Riseberga ...............................................

1924

94: 7 l

309: 08

Södra Sandby ..........................................

1923

Snöstorp...................................................

1923

1,315: 42

172: 13

17:51

1924—28

Visby ......................................................

1928

Tingstäde ...............................................

1928

17: 40

Boge ......................................................

1928

3: so

Eskilstuna...............................................

1926—27

80: —

Solna ......................................................

1921

595: 78

Sala ......................................................

1927

210: 04

Västerfärnebo .......................................

1923-25

148: 6 5

Vaxholm..................................................

Värmdö ...................................................

/1921 — 23,

\ 1926-28

1921—22

35,337: 38

87: 50

87: 50

Kolbäck ...................................................

Linköping...............................................

1923

1,588: 42

216: —

Bondkyrka................................................

1927

72: 7 6

6,914: 5 5

Stockholm............................................

1926

Sollefteå landskommun .................•...........

1923—27

1,294: 18

Sollefteå stad ...........................................

1922—27

8,820: 7 0

Umeå ......................................................

1927

520: 7 5

Kopparbergs socken...................................

1926—28

896: 2 6

Stora Tuna...........................................

1926—27

375: 41

1923—28

2,543: 19

70,835; 88

Boden .....................................................

1921—28

Överluleå ..................................................

1922-28

7,480; 4 8

Summa kronor

140,646: 3 6

28,574: 4 2

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 222 haft. (Nr 159.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från återbetalning av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda komrnu s. 5 i texten
  2. SU 1930:139 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående befrielse frän återbetalning av vissa för kronan tillhöriga fastigheter erlagda kommunalutskylder ra s. 15 i texten