Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av visst område av kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 i Hallands län m. m

1930-03-14 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:269, Angående försäljning av visst område av kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 i Hallands län m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.

1

Nr 269.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning av

visst område av kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 i

Hallands län m. m.; given Stockholms slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Beskow.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Dahl.

På grund av jäv för chefen för jordbruksdepartementet anmäler statsrådet

Beskow nedan upptagna ärende samt anför:

I skrivelse den 19 december 1929 har domänstyrelsen framlagt förslag

till försäljning av den kronan för kronoparken Spenshult i Slättåkra socken

av Hallands län tillkommande vattenrätten i Nissan jämte för vattenkraftens

utnyttjande erforderliga områden av sagda kronopark. Av

domänstyrelsens framställning ävensom övriga ärendet tillhörande handlingar

inhämtas bland annat.

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 232 höft. (Nr 269.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.

Kronoparken Spenshult (Spenshult l1), vilken är belägen cirka 30 kilometer

från Nissans utlopp i Laholmsbukten, begränsas i sydost av högra

stranden av Nissan å en sträcka av omkring 2,500 meter. Å denna sträcka

bildar Nissan fem fall, de övre fyra med en sammanlagd fallhöjd av omkring

8 meter, tillsammans benämnda Ålyckefallen, och det nedersta nied

en fallhöjd av omkring 9.5 meter, benämnt Spenshultsfallet. Till kronoparken

Spenshult, som utgör ett enstaka hemman med jordregisterbeteckningen

Spenshult l1, hör enligt 12 kapitlet 4 § jordabalken rätt till vatten

och grund i ån Nissan intill åns halva bredd, vilken rätt vid fastighetstaxering

icke värderats. Motliggande strand, till vilken hör den andra

delen av vattenrätten inom ifrågavarande del av Nissan, har tidigare

tillhört enskilda hemman, men har numera äganderätten till den övre delen

av denna strand efter försäljning övergått till direktören Edw. Lison

Berger, Halmstad, och äganderätten till den nedre delen av samma strand

till Nissaströms aktiebolag, i vilket bolag Berger uppgives inneliava aktiemajoriteten.

Berger förfogar därjämte över den till Nissans vänstra strand

hörande vattenrätten å en sträcka av en kilometer ovanför här ifrågavarande

sträcka av ån.

Vid Spenshultsfallet, beläget omedelbart ovan kronoparkens sydvästra

(nedre) gräns, har Nissaströms aktiebolag uppfört en trämassefabrik med

tillhörande anläggningar för utvinnande av för driften erforderlig kraft

ur fallet ävensom elektricitetsverk, som förser bland annat det å kronoparken

belägna Spensliults sanatorium med elektrisk ström. För vattenkraftens

utvinnande har bolaget med domstols tillstånd uppfört en damm

över hela vattendraget, varigenom bolaget tillgodogjort sig större delen

av fallhöjden i Spenshultsfallet. Vid meddelande av berörda tillstånd

har kronan förbehållits rätt att i enlighet med 4 § i förordningen den 30

december 1880 örn jordägares rätt över vattnet å hans grund taga hälften

av det vid dammen insamlade vattnet. I enlighet härmed har kronan haft

rätt att två år efter skedd uppsägning tillträda sin del av vattenrätten

mot ersättande av viss del av dammens värde samt av kostnaderna för

dess underhåll. Kronan, som på grund av lokala förhållanden m. m. icke

lämpligen kunnat tillgodogöra sig vattenrätten i Spenshultsfallet och icke

heller haft något behov av att för egen räkning utnyttja vattenkraften i

nämnda fall samt i Ålyckefallen, har sedan år 1918 i skilda repriser förhandlat

med Nissaströms aktiebolag och bemälde Berger rörande överlåtelse

av ägande- eller nyttjanderätten till ifrågavarande kronans vattenkraft.

En eventuell försäljning av ifrågavarande vattenkraft jämte nödiga

utmåls- och uppdämningsområden skulle emellertid beröra vissa

från kronoparken Spenshult tidigare gjorda upplåtelser, vilkas belägenhet

och omfattning framgå av vid nedan omförmäld avmätningsförrättning

år 1929 upprättad karta och beskrivning, nämligen:

1) Allmänna landsvägen mellan Halmstad och Jönköping.

Landsvägen löper intill hela den ifrågavarande sträckan av Nissan på

ett avstånd från densamma av högst 150 meter. Då stora delar av landsvägen

äro belägna inom det område av kronoparken, som erfordras för

vattenkraftens utnyttjande, måste vägen flyttas längre mot nordväst.

Av vid nyssnämnda avmätningsförrättning verkställd utredning framgår,

att ifrågavarande landsväg vid 1798 års delning varit belägen väsentligt

längre västerut i kronoparkens nordvästra gräns. Sedermera har

landsvägen omlagts till den nuvarande sträckningen, vilket skett mellan

åren 1834 och 1857. Huruvida något avtal om upplåtelse av mark för den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 269.

nya vägen därvid träffats har vid nämnda förrättning icke kunnat utrönas.

Området för landsvägen har i varje fall icke avskilts från fastigheten

Spenshult l1, varför äganderätten till vägområdet alltjämt lärer tillkomma

kronoparken.

2) Mellan berörda landsväg och Nissan sträcker sig Halmstad—Nässjö

järnväg. Området för järnvägen, som erhållit registerbeteckningen Spenshult

l2, har avskilts från stamfastigheten genom expropriation, som slutförts

den 7 september 1875, och äges av Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolag.

Jämlikt resolution den 18 januari 1908 har Kungl. Majit medgivit,

att järnvägsbolaget finge på vissa närmare angivna villkor under en

tid av tjugu år, räknat från den 4 juni 1907, arrendera ett öster örn

järnvägen beläget område örn 11,954 kvadratmeter av kronoparken Spenshult

ävensom därå uppföra en provisorisk magasinsbyggnad. En mindre

del av detta område har enligt Kungl. Majits resolution den 22 januari

1909 utbytts mot ett annat angränsande område av kronoparken på sätt

framgår av ärendet bilagt »förslag till sidospår vid Spenshult». Sedermera

har Kungl. Majit jämlikt brev till domänstyrelsen den 3 december

1926 medgivit, att bolaget finge under ytterligare 20 år, räknat från den

4 juni 1927, arrendera samma område på i huvudsak oförändrade villkor.

Med stöd härav Ilar vederbörande Överjägmästare med järnvägsbolaget

upprättat ett den 30 december 1926 och den 5 januari 1927 dagtecknat kontrakt

rörande ifrågavarande upplåtelse.

Å området har anlagts en lastplats med sidospår, Spenshults lastplats,

avsedd huvudsakligen för lastning av material, råvaror och produkter för

anläggningarna vid Nissaström.

Större delen av det från kronoparken exproprierade området samt — enligt

det definitiva försäljningsförslaget — hela det arrenderade området,

omfattande I.1730 hektar, behöva tagas i anspråk som utmåls- eller uppdämningsområde

vid det planerade utbyggandet av vattenfallen. Järnvägen

måste således flyttas längre mot nordväst och arrendet av den nuvarande

lastplatsen upphöra.

3) Enligt Kungl. Majits brev till överstyrelsen för Konung Oscar Ilis

jubileumsfond den 26 november 1909 har Kungl. Majit och riksdagen medgivit,

bland annat, att av kronoparken Spenshult finge upplåtas dels för

anläggning av ett sanatorium ett område av omkring 12 hektar jämte vad

av kronoparken övriga mark erfordrades för framdragande av vatten-,

avlopps- och belysningsledningar samt tillfartsvägar, dels för anläggning

av promenadvägar och andra sjukvårdens behov ett område, vars storlek

överstyrelsen finge, efter samråd med skogsförvaltningen, närmare bestämma.

På framställning av överstyrelsen har domänstyrelsen jämlikt

skrivelse till överstyrelsen den 24 november 1910 upplåtit ytterligare ett

söder örn landsvägen, mellan denna och järnvägen beläget område av

kronoparken för sanatoriets behov.

Av sistnämnda område synes överstyrelsen sedermera, enligt vad vid

nedan omförmäld avmätningsförrättning framgått, till järnvägsbolaget

hava i sin ordning upplåtit ett område för anläggning av ett sidospår

vid Spenshults lastplats för transporter till sanatoriet.

Av dessa till sanatoriet upplåtna områden beröres i huvudsak endast

det egentliga sanatorieområdet direkt av den ifrågasatta försäljningen.

Hen del av sist sagda område, som ifrågasatts till försäljning — omfattande

0.8790 hektar — är med undantag av 0.1020 hektar genom järnvägsban
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.

ken skild från huvuddelen av området och torde icke vara av betydelse

för sanatoriet i annat avseende än att sanatoriet därå anlagt avloppsledning

samt grundvattenpump och pumpstation.

I januari 1925 inkom förenämnde Berger till domänstyrelsen med en

skrivelse, vari han erbjöd sig att för den till kronoparken Spenshult hörande

vattenrätten i Nissan jämte å en ansökningen Inlagd karta angivna

utmåls- och uppdämningsområden betala en köpeskilling av 95,000 kronor

att erläggas inom två år efter köpets avslutande.

Innan jag närmare ingår på behandlingen av denna framställning torde

jag få erinra, att Berger i en tili domänstyrelsen inlämnad skrivelse den

25 oktober 1918 anhållit örn tillstånd att genom köp förvärva den till kronolägenheten

Spenshult i Slättåkra socken av Hallands län hörande vattenrätten

i Nissaån ävensom för vattenrättens nyttjande erforderligt område

av samma lägenhet, innefattande 5.715 hektar, till ett pris av i allt

85,000 kronor.

Över sistnämnda framställning avgåvos till följd av remiss från domänstyrelsen

yttranden av, bland andra, vattenfallsstyrelsen den 6 december

1918, som därvid, under framhållande av att frågan örn Hallandsbygdens

elektrifiering då vore under utredning, varför det icke vore möjligt

att avgöra i vad mån kronan kunde komma att hava intresse av att

bibehålla ifrågavarande fallandel, för sin del hemställde, att framställningen

icke måtte vinna Kungl. Majrts bifall. Domänstyrelsen, som med

skrivelse den 19 december 1918 överlämnade Bergers ovannämnda skrivelse

till Kungl. Maj:t, avstyrkte, under åberopande av vad vattenfallsstyrelsen

anfört, bifall till den gjorda framställningen. Jämlikt brev till domänstyrelsen

den 31 december 1918 fann Kungl. Maj:t, i enlighet med

vad domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hemställt, ansökningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedermera hänvände sig Berger den 21 april 1923 till domänstyrelsen

med förfrågan örn de villkor, å vilka kronans andel i Spenshultsfallet

kunde få arrenderas. Med anledning härav hemställde domänstyrelsen

hos vattenfallsstyrelsen, att denna ville avgiva förslag till dylik utarrendering.

Vattenfallsstyrelsen anhöll med anledning härav i skrivelse till

domänstyrelsen den 6 juli 1923 örn meddelande, huruvida från domänstyrelsens

sida funnes något att erinra mot att den till kronoparken Spenshult

hörande rätt till grund och vatten i Nissan jämte nödigt utmål överflyttades

från domänstyrelsens till vattenfallsstyrelsens förvaltning, vilken

anordning vattenfallsstyrelsen ansåge lämplig med hänsyn till, bland

annat, att enhetlighet vid utarrendering av kronans större vattenfall vore

eftersträvansvärd. Domänstyrelsen förklarade sig i skrivelse den 20 september

1923 icke hava något att erinra mot den ifrågasatta överflyttningen.

Något avtal angående nyttjanderätten kom emellertid icke till stånd,

och därmed förföll även frågan örn vattenfallsstyrelsens övertagande av

vattenfallens förvaltning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26i). 5

Vad härefter angår förenämnda av Berger i januari 1925 gjorda framställning,

avgav länsstyrelsen i Hallands län den 31 januari 1925 yttrande

över densamma. Länsstyrelsen, som ansåg, att en försäljning till sökanden

av ifrågavarande vattenkraft vore gagnelig, emedan utnyttjandet av

vissa ovanför Nissaström belägna forsar i Nissan därigenom skulle underlättas,

ävensom att det sammanförande å en hand av en betydande

del av älvens vattenkraft, som försäljningens genomförande skulle innebära,

komme att öka möjligheterna för en snar och gynnsam lösning av

frågan örn Nissans reglering, tillstyrkte därvid — utan att ingå i bedömande

av vare sig utmålets storlek eller köpeskillingens belopp för

sin del bifall till ansökningen.

Domänstyrelsen föranstaltade med anledning härav örn värdering dels

genom vattenfallsstyrelsens försorg av den till försäljning ifrågasatta

vattenkraften och dels genom skogsförvaltningens försorg och efter vederbörande

överlantmätares hörande av de erforderliga utmåls- och uppdämningsområdena.

Vattenfallsstyrelsen erinrade i sin med anledning härav till domänstyrelsen

den 26 februari 1925 avlåtna skrivelse till en början örn att vattenfallsstyrelsen

i sin skrivelse den 6 december 1918 framhållit, att

frågan örn Hallandsbygdens elektrifiering då vore under utredning,

varför det vore omöjligt att avgöra, i vad mån kronan kunde komma

att hava intresse av att bibehålla ifrågavarande fallandel i sin ägo. Styrelsen

ansåge det emellertid numera, sedan elektrifieringskommittén avslutat

sina utredningar, klarlagt, att kronan icke för framtiden kunde

väntas få behov av att disponera sin andel i Spenshultsfallen, vilken ej

heller erfordrades för tillgodoseende av lokala behov av elektrisk energi,

enär god tillgång härå förefunnes i trakten för mötande av dylika behov.

På grund härav hade styrelsen dåmera icke något att erinra mot en försäljning

av kronans andel i Spenshultsfallet. Beträffande värdet av kronans

fallandel framhöll vattenfallsstyrelsen, att detta vore i hög grad beroende

av den tidpunkt, då fallet kunde beräknas bliva utbyggt. Med det

läge och de relativt fördelaktiga utbyggnadsmöjligheter, som den ifrågavarande

falldelen ägde, skulle den, enligt vattenfallsstyrelsens mening,

under normala förhållanden och med oförändrat penningvärde vid tiden

för utbyggandet, hava ett avsevärt högre värde per hästkraft än det, som

motsvarade det av anbudsgivaren erbjudna beloppet. Med hänsyn till att

kronan icke hade någon som helst inkomst av vattenkraften, att det gällde

en minoritetsandel, som kronan ej med fördel kunde utnyttja, samt att

det sannolikt skulle dröja åtskilliga år, innan fallet bleve fullt utbyggt,

ansåg vattenfallsstyrelsen emellertid, att det vore med statens intressen

förenligt att avyttra kronans vattenrätt vid Spenshult till ett pris av i ett

för allt 92,500 kronor, motsvarande omkring 54 kronor för nio månaders

hästkraft. Härtill borde komma ersättning för utmål.

Sedan skogsförvaltningens värdering av de områden av kronoparken,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.

som avsetts att ingå i försäljningen, inkommit till domänstyrelsen oell av

styrelsen underkastats granskning och omarbetning, meddelade styrelsen

Berger i skrivelser den 3 och den 7 mars 1925, att styrelsen icke ansåge sig

kunna tillstyrka försäljning av ifrågavarande vattenrätt och markområde

med mindre därför erhölles en köpeskilling av lägst 108,000 kronor,

varav beräknades för vattenkraften 92,500 kronor och för markområdet

med växande skog 15,500 kronor, samt anhöll örn meddelande, huruvida

Berger vore villig att betala lägst sagda belopp.

I avvaktan på Bergers svar kommunicerade domänstyrelsen vederbörande

markinnehavare ärendet.

Överstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond har med anledning

härav, med överlämnande av från styrelsen för Spenshults sanatorium

infordrat yttrande, den 20 oktober 1925 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört i huvudsak följande.

Den i ansökningen ifrågasatta uppdämningen av Nissan komine beträffande

sanatoriets avloppsledning att medföra den förändringen, att ledningen,

som utmynnade på ett ställe i Nissan, där vattnet vore stritt framrinnande,

bomme att falla ut i relativt stillastående vatten. Ur sanitär

synpunkt innebure detta en försämring, vilken dock med hänsyn till ledningsutloppets

stora avstånd från sanatoriet icke kunde anses innebära

någon nämnvärd olägenhet för detta. Av vikt vore däremot, att vid blivande

försäljning sanatoriets rätt att bibehålla avloppsledningen förbehölles

i sådan form, att denna rätt kunde skyddas genom inteckning i den

försålda fastigheten. Inom det till försäljning ifrågasatta området läge

även sanatoriets grundvattensbrunn och pumpstation. Även beträffande

dessa måste förbehåll göras, så att inteckning kunde vinnas. Till den del

en blivande uppdämning föranledde förflyttning eller annan förändring

av nu nämnda anläggningar, måste det tydligen ankomma på den, som

utbyggde fallet, att utföra och bekosta alla för nämnda ändamål erforderliga

arbeten. Köparen torde emellertid böra tillförbindas att personligen

svara för att sanatoriets rätt till vatten och avlopp vid blivande uppdämning

på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosåges.

Det syntes överstyrelsen vidare synnerligen angeläget att, örn försäljning

komme till stånd, sanatoriets framtida behov av elektrisk kraft säkerställdes.

Detta borde enligt överstyrelsens mening ske genom förbehåll

örn rätt för sanatoriet till visst antal kilowatt prima energi att uttagas

i mån av behov till pris, som icke finge överstiga det vanliga priset

för elektrisk energi vid leverans till större industriella anläggningar. För

det dåvarande begränsade sig sanatoriets årsbehov till omkring 50 kilowatt,

men med hänsyn till planerade utvidgningar, nya maskinella anordningar

och möjligheten av kraftens tillgodogörande för andra ändamål

än hittills, såsom för uppvärmning, borde rätt förbehållas sanatoriet

att — eventuellt efter anmälan viss tid i förväg — påkalla ökning av leveransen

intill 125 kilowatt. Möjligheten att vinna inteckning för ifrågavarande

rätt borde betryggas.

I häröver den 29 oktober 1925 avgivet yttrande har Berger anfört bland

annat följande.

Beträffande sanatoriets anspråk på ändring av avloppsledningen och

sörjandet för dess vattentillgång vore Berger villig att tillmötesgå de
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.

7

samma enligt vattendomstolens beprövande. Då vattendomstolens beslut

innebure full trygghet för sanatoriet, syntes honom knappast erforderligt,

att inteckning i sanatoriets intresse meddelades i vattenfallen, men detta

villkor vore icke heller för honom av större betydelse.

Vad däremot anginge sanatoriets anspråk på att för dess räkning skulle

reserveras 125 kilowatt att betalas enligt det pris, som gällde för större

industrier i orten, så funne Berger detta anspråk gå vida utöver vad sanatoriet

skäligen kunde påfordra. Sanatoriet abonnerade för närvarande

45 kilowatt och använde sig av högst 35 kilowatt. Att under sådana förhållanden

fordra, att Berger skulle för all framtid hålla i reserv 125 kilowatt,

vore uppenbarligen alldeles onödigt. Sanatoriet skulle näppeligen

kunna begagna sig av denna kraftkvantitet, men för Berger skulle skyldigheten

att hålla den i reserv väsentligen minska anläggningens räntabilitet.

Vad priset beträffade vore det likaledes obilligt, att sanatoriet skulle

kunna påfordra samma pris som större industrier, vilkas utnyttjande av

kraften vore av helt annan omfattning än sanatoriets. Berger vore däremot

villig att leverera kraft till sanatoriet till det pris, som i orten allmänt

erlades för förbrukare med likartat användningssätt i samma omfattning.

Då, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, tillfälle att erhålla

elektrisk kraft för ortens behov förelåge även oavsett nu ifrågavarande

vattenfall, torde sanatoriets intresse icke fordra större tillmötesgående än

vad ovan angivits.

Styrelsen för Halmstad—Nässjö järnvägsaktiebolag har den 5 november

1925 avgivit utlåtande i ämnet. Styrelsen har därvid anfört, att bolaget

icke funne något skäl att för sin del motsätta sig den ifrågasatta försäljningen,

enär obekvämligheten för Nissaströms aktiebolag att få förbindelse

med sitt magasin å lastplatsen av sökanden måste hava medtagits i

kalkylen.

Beträffande järnvägens exproprierade område läge frågan örn dess förvärvande

efter ersättande med annan godkänd linje från järnvägens sida

helt vid sidan av den ifrågasatta försäljningen. Helt naturligt kunde

emellertid en omläggning av järnvägslinjen icke komma till stånd utan

att järnvägen och i samband därmed landsvägen, åtminstone delvis, oinlades

västerut, dels norr örn Spenshults lastplats, dels söder därom. Omläggningen

i söder konune även att kräva förflyttning av Johansfors station

mera åt väster.

Vägstyrelsen inom Halmstads härads väghållningsdistrikt har vid behandling

av ärendet vid sammanträde den 30 november 1925 uttalat, att

vägstyrelsen icke hade något att erinra mot köpet, men ville vägstyrelsen

påyrka att, därest en eventuell uppdämning skulle åstadkomma skada

å allmän väg eller föranleda denna vägs flyttning, all därav uppkommen

kostnad skulle gäldas av ägaren till ifrågavarande vattenrätt och

olägenheter härav icke drabba vägdistriktet.

I över järnvägsbolagets och vägstyrelsens yttranden den 5 januari 1926

avgivna påminnelser har Berger, under erinran att det ankomme å vattendomstolen

att meddela bestämmelser angående järnvägens och lands
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.

vägens omläggning, förklarat sig sakna anledning att närmare ingå på

frågan.

Den 22 februari 1926 ingav Berger till domänstyrelsen en skrivelse, vari

Berger förklarade sig villig att för här ifrågavarande vattenrätt, utmål,

skog och uppdämningsrätt erlägga en köpeskilling av 108,000 kronor.

Enär det dåmera icke var möjligt att få försäljningsfrågan ordnad

vid 1926 års riksdag, uppsköt domänstyrelsen tillsvidare sitt definitiva

ställningstagande, varom Berger erhöll meddelande. Styrelsen anhöll

därefter den 2 december 1926, bland annat med anledning av att en

viss värdestegring å vattenkraft syntes hava inträtt, hos vattenfallsstyrelsen

örn förnyat yttrande i ärendet.

Vattenfallsstyrelsen avgav den 17 november 1928 det begärda yttrandet.

Styrelsen erinrade däri till en början örn vad styrelsen i sitt föregående

utlåtande anfört angående de många omständigheter, som inverkade

på värdet av här ifrågavarande vattenrätt, samt anförde vidare i

huvudsak följande.

Vid förnyat bedömande av försäljningsvärdet för vattenrätten borde

skälig hänsyn tagas till den uppgörelse, som år 1927 träffades mellan vattenfallsstyrelsen

och Sydsvenska kraftaktiebolaget rörande vissa kronans

vattenkrafttillgångar i Lagan. Vid dessa avtal hade uppnåtts försäljningsvärden

av 215, 248 och 561 kronor för nio månaders hästkraft.

Dessa värden kunde emellertid icke direkt läggas till grund för bedömande

av Spenshultsfallets värde. Först och främst vöre vattenregleringsförhållandena

mycket gynnsammare i Lagan än i Nissan. Vidare

gällde det i Lagan vattenkraft, som helt eller nästan helt behärskades av

kronan, medan kronan vid Spenshult vore minoritetsägare. Slutligen

måste beaktas, att vattenkraften i Lagan upplåtits för utbyggande omedelbart

eller i varje fall relativt snart samt att det mycket höga värdet

av 561 kronor för ett vattenfall sammanhängde med, dels att detta inbegrepe

även bebyggt utmål, ett ålfiske m. m. samt dammläge för reglering

av Bolmen, dels att detta relativt lilla fall säkerligen ej skulle hava betingat

lika högt pris, örn det skulle hava försålts för sig, oberoende av

övriga fall, varom avtal då samtidigt träffades.

I samband härmed meddelade vattenfallsstyrelsen, att styrelsen vid inköp

av vattenfall och falldelar i Indals- och Ångermanälvarna under senare

åren betalat pris, varierande mellan cirka 35 och 100 kronor för nio

månaders turbinhästkraft.

Vattenfallsstyrelsen vore fortfarande av den meningen, att Spenshultsfallet

kunde försäljas till ett relativt lågt pris, på grund av rådande förhållanden,

ganska dåliga regleringsmöjligheter samt ej minst rättigheten

för majoritetsägaren att, till följd av gammal dammrätt, länge framgent

utnyttja kronans vatten utan ersättning, nämligen så länge kronan ej

själv utbyggde sin fallandel. Med hänsyn tagen även till ovan berörda

värden å andra fall och på den tendens till ökad efterfrågan å vattenfall,

som syntes hava under senaste åren inträtt, ansåge sig vattenfallsstyrelsen

dock böra förorda, att priset å Spenshultsfallet, frånsett utmål, skog

och dämningsrätt, höjdes till ungefär 75 kronor per nio månaders turbinhästkraft

eller avrundat 130,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.

9

Sedan vattenfallsstyrelsens berörda utlåtande inkommit till domänstyrelsen,

lät styrelsen genom vederbörande jägmästare verkställa komplettering

av den tidigare utförda värderingen av utmåls- och uppdämningsområdena

med hänsyn till efter sagda värdering företagen avverkning

samt upplupen tillväxt och meddelade därefter Berger i skrivelse den 6

februari 1929, att styrelsen ansåge sig kunna tillstyrka försäljning av

ifrågavarande vattenrätt och markområden till Berger mot en köpeskilling

av 143,223 kronor, varav beräknades för vattenrätt 130,000 kronor och

för markområdena med växande skog 13,223 kronor. Styrelsen anhöll

samtidigt örn meddelande, huruvida Berger vid eventuell försäljning vore

villig betala sagda köpeskilling ävensom vidkännas alla med områdenas

avskiljande och lagfart å fånget förenade kostnader.

Efter ytterligare skriftväxling mellan styrelsen och Berger förklarade

sig denne i skrivelse den 28 februari 1929 villig att med styrelsen upprätta

preliminärt köpeavtal rörande försäljning till Berger av ifrågavarande

vattenrätt och markområden mot en köpeskilling av 143,223 kronor

på vissa av styrelsen föreslagna villkor, vilka inneburo, att domänfonden

icke drabbades av några som helst kostnader vare sig för områdenas avskiljande

från kronoparken eller för därav eller av strömfallens utbyggande

föranledda skadestånd för intrång i nyttjande- eller äganderätt till

allmän eller enskild egendom, samt att anbudet skulle vara gällande under

förutsättning att bindande köpeavtal komme till stånd före den 1 juli

1930.

Styrelsen anhöll med anledning härav i skrivelse den 14 mars 1929

hos länsstyrelsen, att länsstyrelsen villa förordna lantmätare att

verkställa avmätning av det i samråd med ombud för Berger till försäljning

föreslagna området ävensom verkställa för avstyckning av området

erforderlig äganderättsutredning. Med skrivelse den 6 juni 1929

överlämnade länsstyrelsen sedermera kopia av handlingar och karta, upprättade

vid av extra lantmätaren Bertil Frostenson verkställd uppmätning

av ifrågavarande område, ävensom vederbörande överlantmätares

den 31 maj 1929 däröver avgivna utlåtande. Av sistnämnda utlåtande

framgick, bland annat, att det till försäljning ifrågasatta området, vilket

omfattade avdelningarna 3, 4, 6, 9, 10—12, 19, 22, 25, 27, 30, 31—34 och 36

å nämnda karta med en areal av tillsammans 18.4850 hektar, kunde utan

hinder av jorddelningslagens bestämmelser örn respektive fastigheters

beskaffenhet avskiljas från stamfastigheten till särskild fastighet.

Vid avgränsningen av försäljningsområdet har av såväl domänstyrelsen

som Berger förutsatts, att frågan örn förvärv av mark för omläggning

av järnvägen och landsvägen skulle upptagas först i samband med

omläggning av desamma.

Sedermera har Berger den 25 september 1929 hos domänstyrelsen hemställt,

att ytterligare ett mindre område av kronoparken måtte få ingå i

Bihang lill riksdagens protokoll 19HO. I saini. 232 höft. iNr 269.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Majlis proposition Nr 269.

försäljningen, oell erbjöd sig Berger att för området betala en köpeskilling

av 777 kronor.

Domänstyrelsen, som för sin del icke funnit något att erinra mot den

föreslagna utökningen av försäljningsområdet, Ilar verkställt värdering

genom jägmästaren av det ytterligare område, som Berger önskade förvärva,

och därvid funnit sig kunna för sin del godtaga den av Berger för

området erbjudna köpeskillingen. Området omfattar avdelningarna 8,

23 och 24 enligt nämnda avmätningskarta och innehåller en areal av tillsammans

1.3630 hektar.

Efter ytterligare underhandlingar mellan domänfiskalen och Berger

har träffats ett den 11 och den 13 december 1929 undertecknat preliminärt

avtal mellan domänstyrelsen och Berger av följande innehåll:

Köpekontrakt, tinder förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens

godkännande har mellan kungl, domänstyrelsen, å ena, samt direktören

Edw. Berger i Halmstad, å andra sidan, träffats följande avtal.

Till direktören Berger upplåter och försäljer Kungl. Majit och kronan

ett till kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 (11) i Slättåkra socken

och Halmstads härad av Hallands län hörande område örn 19.8480 hektar,

omfattande de å en av extra lantmätaren Bertil Frostenson år 1929 upprättad

karta med 3, 4, 6, 8, 9, 10—12, 19, 22—25, 27, 30, 31—34 och 36 betecknade

ägofigurerna, därvid de i beskrivningen till kartan såsom »del

av landsväg» angivna ägofigurerna 6, 27 och 34 upplåtas allenast med

den rätt kronan till dem äger, mot en köpeskilling av etthundrafyrtiofyratusen

(144,000) kronor och på följande villkor i övrigt:

l:o) Köpet omfattar jämväl kronans andel i vattenfallet i Nissan vid

Nissaström med därtill hörande vattenkraft, uppdämnings- och utmålsområden

ävensom all till kronoegendomen Spenshult 11 hörande rätt till

strand, vatten, vattenfall, landgrund, flodbotten, holmar och fiske i Nissan,

allt med den rätt kronan själv har. Vad som sålunda försäljes skall

frånskiljas stamfastigheten medelst avstyckning, därvid all till stamfastigheten

hörande rätt till vatten, vattenfall, landgrund, flodbotten, holmar

och fiske i Nissan skall förklaras tillhöra det till Berger försålda området.

2: o) Köpeskillingen skall kontant erläggas å tillträdesdagen.

3: o) Området med vad därtill hör får av köparen tillträdas den 1 juli

1930 eller efter överenskommelse å tidigare dag, sedan beslut från statsmakternas

sida rörande försäljningen föreligger och köpeskillingen

guldits.

4:o) Alla av egendomen på tiden efter tillträdesdagen belöpande räntor,

onera, utskylder och övriga utgifter betalas av köparen, vilken från

samma dag äger åtnjuta all avkastning av egendomen.

5:o) Kostnaderna för områdets avskiljande från kronoegendomen

Spenshult 11, lagfartskostnaderna samt alla övriga kostnader, som kunna

åtfölja eller föranledas av köpet och lagfarten gäldas av köparen, som

jämväl har att svara för de av områdets avskiljande och strömfallens utbyggande

möjligen föranledda anspråk på skadestånd för intrång i nyttjande-

eller äganderätt till allmän eller enskild egendom.

Säljaren förbinder sig att tillhandahålla för lagfart erforderliga åtkomsthandlingar.

6: o) Säljaren förbehåller Spenshults sanatorium rätt att för all fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 269.

tid bibehålla å området befintliga ledningar eller andra anordningar för

avlopp eller ledande av vatten.

Av detta kontrakt äro två lika lydande exemplar upprättade, av vilka

säljaren erhållit ett och köparen ett.

Domänstyrelsen har för sin del hemställt örn åtgärders vidtagande för

genomförande av försäljningen på de i omförmälda avtal föreslagna

villkor.

Även jag tillstyrker den ifrågasatta försäljningen och har intet att erinra

mot de för försäljningen i det preliminära avtalet föreslagna villkoren.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna ovan intagna, den 11 och den 13 december 1929 mellan

domänstyrelsen och direktören Edw. Lison Berger, Halmstad, upprättade

köpekontrakt, varigenom Kungl. Majit och kronan till Berger upplåter

och försäljer av kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 i Slättåkra socken

av Hallands län ett område örn 19.8480 hektar ävensom kronans andel

i vattenfallet i Nissan vid Nissaström med därtill hörande vattenkraft,

uppdämnings- och utmålsområden jämte all till sagda kronoegendom hörande

rätt till strand, vatten, vattenfall, landgrund, flodbotten, holmar

och fiske i Nissan mot en köpeskilling av 144,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet!

Jollis Thygesen.

Departementschefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av visst område av kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 i Hallands län m a1 i texten
  2. JoU 1930:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av visst område av kronoegendomen 1 mantal Spenshult nr 1 i Hallands län m. m. a1 i texten