Sök i Ratio Lex

Angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen

1930-01-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:36, Angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatta

åtgärder för främjande av sparsamhet bland

skolungdomen; given Stockholms slott den 24 januari

1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Med anledning av Kungl. Maj:ts på grundval av generalpoststyrelsens

förslag till 1928 års riksdag avlåtna proposition nr 241 medgav riksdagen

(skrivelse nr 207), att generalpoststyrelsen för främjande av sparsamhet finge,

intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrigt i den omfattning Kungl. Maj:t

bestämde, av postmedel till skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp

insatta å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å

varje bok.

Bihang till riksdagens protokoll W30. 1 sami. 28 helft. (Nr 36.)

152 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Sedan generalpoststyrelsen till Kungl. Majit inkommit med förslag till

de åtgärder, som i anslutning till riksdagens beslut kunde under år 1928

anses erforderliga, bemyndigades styrelsen genom Kungl. Majits brev den

31 augusti 1928 att bedriva utdelningen av postsparbanksböcker i huvudsaklig

överensstämmelse med i styrelsens förslag angivna grunder.

I skrivelse den 21 december 1928 hemställde generalpoststyrelsen, att

Kungl. Majit måtte föreslå 1929 års riksdag medgiva, att styrelsen finge i

enahanda syfte och med samma begränsningar, som år 1928 beslutits, av

postmedel tili skolungdomen i riket utdela penningbelopp insatta å motböcker

med postsparbanken, ävensom bemyndiga Kungl. Majit att för framtiden

i förekommande fall besluta rörande anslag för ifrågavarande ändamål.

Styrelsens förslag föranledde frågans upptagande i proposition den 15

februari 1929, nr 125. Vid ärendets anmälan gjorde jag till statsrådsprotokollet

vissa uttalanden rörande formerna för bedrivande av postsparbankens

skolsparkasserörelse. Sålunda förutsattes bland annat, att postsparbankens

ifrågavarande verksamhet skulle begränsas till områden, vilka ej kunde betraktas

såsom egentligt verksamhetsområde för en ortssparbank, som genom

positiva åtgärder ådagalagt intresse för skolsparrörelsens främjande. I den

mån ortsbanken utvidgade sin ifrågavarande verksamhet, borde postsparbanken

få träda tillbaka för denna.

Riksdagen — som även hade att behandla vissa motionsvis väckta förslag

i ämnet — biföll (skrivelse nr 143) det i propositionen framförda förslaget

men uttalade samtidigt, att den för sin del funne olämpligt att kringskära

skolsparkasserörelsen genom sådana mot postsparbanken ensidigt riktade

direktiv, som i propositionen ifrågasatts. Riksdagen, som icke kunde finna,

att postsparbanksledningen frångått de allmänna riktlinjer, som vid 1928 års

riksdag uppdragits för ifrågavarande verksamhet, holle i likhet med motionärerna

före, att det borde ankomma på de lokala folkskolemyndigheterna

att fritt välja det organ för skolsparverksamheten, som med hänsyn till ortsförhållandena

kunde finnas mest ändamålsenligt.

Genom brev den 10 maj 1929 bemyndigade Kungl. Majit därefter generalpoststyrelsen

att för främjande av sparsamhet använda ett belopp fiv högst

50,000 kronor av postmedel för utdelning till skolungdom i riket av penningbelopp,

insatta å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å

varje bok.

I skrivelse den 28 december 1929 har generalpoststyrelsen gjort framställning

örn medgivande att för fortsatt utdelning åt skolungdom av penningbelopp

insatta å motböcker med postsparbanken använda ytterligare medel.

Därvid har styrelsen till en början beträffande de åtgärder, som vidtagits

med anledning av 1929 års riksdags beslut i ämnet, lämnat i huvudsak följande

redogörelse:

Vid planläggandet av den medgivna nya utdelningen ansåg postsparbanksledningen

denna böra i första hand omfatta de skolor, som innefattats i

1928 års utdelning och beträffande vilka man alltså, i den mån lärarpersonalen

intresserats att medverka till en fortlöpande och ordnad skolspar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 36.

verksamhet, kunde vänta att sagda verksamhet till motsvarighet med förhållandena

inom av enskilda sparbanker understödd skolsparverksamhet organiserats

i hopp örn fortsatt bistånd från postsparbanken. I likhet med

vad som skett år 1928 borde även 1929 års utdelning av postsparbanksböcker

huvudsakligen avse barn, som under utdelningsåret blivit nyinskrivna till

skolgång. Det utdelade beloppet borde vidare, såsom tidigare varit fallet,

utgöra 2 kronor å varje postsparbanksbok, vilket belopp ej finge uttagas

förrän tidigast det år vederbörande barn fyllde 16 år. För inhämtande av

de lokala skolmyndigheternas mening rörande lämpligheten av. en fortsatt

utdelning utsände postsparbanken under sommaren cirkulärskrivelser med

förfrågan i ämnet till skolrådsordförandena i de skoldistrikt, som berörts

av den tidigare utdelningen. Ordförandenas svar borde innehålla besked,

huruvida fortsatt utdelning av postsparbanksböcker ari sa ges böra ske eller

icke. I förekommande fall borde dessutom uppgivas, inom vilka skolor i

respektive distrikt utdelning ansåges böra äga rum. Sedan svar ingått från

skolrådsmyndigheterna, tillärevos lärarna i de sålunda uppgivna skolorna

med anhållan att de benäget ville lämna sin medverkan i saken, i första

hand genom översändande av namnuppgifter för respektive barn samt därefter

genom överlämnande till barnen av de för dem utfärdade postsparbanksböckerna.

Utdelningen var avsedd att hinna avslutas under loppet av

skolornas hösttermin. Såväl skolrådsordförande som lärare ställde sig, liksom

tidigare varit fallet, mycket förstående till postsparbankens hemställan

och översände beredvilligt önskade upplysningar.

Det visade sig småningom, att de på nu angivna sätt mottagna anmälningarna

icke omfattade tillräckligt många barn, för att hela det till förfogande

ställda anslaget skulle behöva tågås i anspråk. På grund av att

skolformer med intagning av barn i skolorna endast vartannat år och då

under år med jämna årtal (1928, 1930 o. s. v.) råda på många håll i landet,

kommo anmälningar att saknas från ett mycket stort antal skolor, som varit

delaktiga i 1928 års utdelning. Genom utvidgad verksamhet från de enskilda

sparbankernas sida hade dessutom i vissa fall skoldistrikt eller skolor,

som tidigare erhållit postsparbanksböcker, övergått till att för sin skolsparverksamhet

anlita enskilda sparbanker, vilka ofta till barnen utdelade icke

obetydligt större belopp än postsparbanken. "V id sådant förhållande ansåg

sig postsparbanksledningen böra utsträcka utdelningen till att avse även

andra skoldistrikt än de redan tillskrivna. Banken hade ju, såsom meddelats

i generalpoststyrelsens skrivelse till Kungl. Majit den 21 december

1928 ifråga örn anslag för denna nya utdelning, år 1928 måst avvisa ett antal

sent inkomna anmälningar till den då skedda utdelningen. Dessa anmälningar

härrörde från ett flertal skolor och omfattade ett förhållandevis mycket

stort antal barn. Givetvis borde dessa skolor i första hand komma i åtanke

vid den utsträckning av 1929 års utdelning utöver postsparbankens första

plan, som, enligt vad nyss anförts, visat sig kunna ske. I överensstämmelse

härmed utsändes i slutet av hösten nya cirkulärförfrågningar till skolrådsordförande

i skoldistrikt, omfattande sistberörda skolor. Alla sådana distrikt

kunde icke medtagas, utan företrädesvis utvaldes sådana, där man hade anledning

tro att behovet av postsparbankens främjande av skolsparverksamlieten

vore störst. Resultatet av denna hänvändelse blev det väntade, i det

att många nya anmälningar ingingo. Det ligger i sakens natur, att man

icke kunde göra så noggranna förhandsberäkningar, att det icke riskerades,

att även denna gång ett större antal anmälningar inninge än som kunde av

postsparbanken åtgärdas. Icke heller kunde man lämpligen uppskjuta den

fortsatta utdelningen under någon längre tid för att först sedan anmälningarna

ingått göra ett eventuellt nödvändigt urval bland dessa. Tiden var långt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Ma,j;ts proposition nr 36.

framskriden, oell lärarna voro angelägna att kunna fördela böckerna bland

barnen, innan julferierna vidtogo. Under dessa skulle det i många fall vara

mycket svårt att komma i förbindelse med skolorna. Postsparbanken åtgärdade

därför anmälningarna, allteftersom de ingingo, och på detta sätt

hade vid julhelgens inträde utdelats 25,000 postsparbanksböcker, envar med

ett insatt belopp av 2 kronor. Hela det tillgängliga anslaget, 50,000 kronor,

hade alltså vid denna tidpunkt disponerats.

Angående behovet av ytterligare åtgärder i förevarande syfte yttrar styrelsen

härefter bland annat:

Efter utdelandet av det senast medgivna beloppet liava emellertid ingått

ytterligare anmälningar, omfattande omkring 2,000 barn. Ännu ingå enstaka

anmälningslistor. Dessa skulle således icke kunna åtgärdas. Detta förhållande

måste anses så mycket mera beklagligt, som det stora flertalet rör

skolor eller barn, beträffande vilka postsparbanken ansett sig kunna bestämt

ställa i utsikt att utdelning skulle ske. En grupp på flera hundra barn utgöres

av nomadbarn, vilka av nomadskolinspektören varmt förordats att

komma i åtanke vid postsparbankens utdelning. Svårigheten att få in erforderliga

uppgifter beträffande dessa barn har gjort, att de ej kunnat medtagas

vid den hittills verkställda utdelningen. Trots inspektörens stora intresse

för saken har han ej förrän kort före årsskiftet kunnat förse postsparbanken

med nödiga uppgifter. En annan stor grupp omfattar barn vid

samtliga folkskolor i en medelstor stad, från vilka anmälningar ingått redan

till 1928 års utdelning men även då så sent, att de måst avvisas. I år hade

folkskolinspektören i staden erhållit postsparbankens besked, att utdelning

kunde ske, därest anmälningslistor insändes. Enär därmed dröjde och man

icke med bestämdhet visste, huruvida anmälningar vore att emotse, kunde

icke gärna några postparbanksböcker reserveras för dessa skolors räkning.

Såsom redan framhållits måste emellertid ett uteslutande även denna gång

av de sent inkomna anmälningarna anses vara mycket beklagligt. Det är

därför generalpoststyrelsens livliga förhoppning, att postsparbanken måtte

sättas i tillfälle åtgärda dessa anmälningar i samband med att nytt anslag

för skolsparverksamhetens bedrivande ställes till styrelsens förfogande för

år 1930.

I generalpoststyrelsens förut åberopade skrivelse den 21 december 1928

anförde styrelsen, att den dittills vunna erfarenheten av postsparbankens

skolsparverksamhet ingåve de bästa förhoppningar på ett bestående och

värdefullt resultat för framtiden. Givetvis vore det dock, uttalade styrelsen,

då ännu för tidigt att därutinnan fälla något bestämt omdöme. Möjlighet

därtill förefunnes helt naturligt först efter en längre tid. Generalpoststyrelsen

kan givetvis icke heller nu, sedan ytterligare blott ett år förflutit,

göra något mera detaljerat uttalande i denna sak. De första gången d. v. s.

i slutet av år 1928 utdelade postsparbanksböckerna hava hittills icke varit i

bruk under längre tid än ett år. '' Man kan icke gärna vänta sig att å dessa

böcker, tillhörande barn i oftast fattiga hem (postsparbankens verksamhet

omfattar ju företrädesvis trakter, där enskilda banker tydligen icke funnit

med sin fördel förenligt att upptaga verksamhet), skola under endast ett år

hava. skett insättningar till större belopp. Enär å postsparbanksbok icke

far insättas mindre belopp än en krona, måste dessutom i regel varje insättning

å boken föregås av beloppets uppsamling i sparbössa, vare sig

detta sker i hemmet eller skolan. Vid sådant förhållande måste generalpoststyrelsen

anse det såsom ett utmärkt gott resultat, att å ifrågavarande

böcker, enligt vad ett överslag givit vid handen, för närvarande innestår

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majda proposition nr 36.

(exklusive ränta) ett sammanlagt belopp av i runt tal 150,000 kronor. Härav

hava alltså barnen själva på ett enda år bidragit med omkring 100,000 kronor,

vilket vida överträffar vad man trodde sig kunna räkna med vid starten.

Utdelningen avser ju att giva en impuls icke enbart till fortsatt sparande

utan även till viss organiserad skolsparverksamliet. Man hoppas därvidlag

på lärarpersonalens frivilliga medverkan, en förhoppning, som icke heller

kommit på skam. Det är emellertid tydligt, att det tager sin tid, innan

denna frivilligt bedrivna verksamhet blir såväl mera allmän som mera effektiv.

Redan nu hava emellertid lärarna visat ett mycket stort intresse för

denna sak. Sålunda har postsparbanken hittills varit i tillfälle att till omkring

600 skolor utlämna i runt tal 900 s. k. skolsparbössor, avsedda för

uppsamling av barnens sparmedel, vilka sedermera genom lärarnas försorg

insättas å postsparbanksböcker. Banken har även mottagit ett stort antal

skrivelser från skolråd, lärare och lärarinnor, vari dessa uttryckt sin stora

tillfredsställelse med postsparbankens verksamhet samt uttalat sin beredvillighet

att på olika sätt arbeta för sparverksamheten bland barnen. Det

är givetvis att vänta, att lärarpersonalens bistånd ifråga örn en organiserad

och permanent skolsparverksamliet skall lämnas i allt större omfattning ju

flera skolklasser, som bliva tilldelade postsparbanksböcker.

Med hänsyn till vad nu anförts är det generalpoststyrelsens bestämda

uppfattning såväl att postsparbankens utdelning av postsparbanksböcker till

skolbarn hittills varit till det gagn för sparverksamheten, som man därmed

avsett, som även att denna verksamhet bör framgent och tillsvidare bedrivas.

Att nu avbryta densamma vore att sluta ett arbete, som endast

hunnit påbörjas, och rörande vars resultat man har rätt att hysa de bästa

förhoppningar. Ett avbrott i denna verksamhet skulle utan tvivel ådraga

postsparbanken mycket och, enligt styrelsens förmenande, välgrundat klander

från skolor, där man redan uppbyggt en målmedvetet planlagd skolsparverksamhet

i förlitande på postsparbankens stöd.

På grund av det sålunda anförda har generalpoststyrelsen icke blott funnit

synnerligen angeläget, att anslag för fortsatt skolsparverksamliet ställes

till styrelsens förfogande för år 1930, utan även ansett detta anslag böra

något höjas utöver det belopp, som tidigare för varje gång medgivits för

ändamålet. I sistberörda avseende har styrelsen anfört följande:

I sin skrivelse den 21 december 1928 ifråga örn anslag för år 1929 anförde

generalpoststyrelsen, att det tidigare anvisade anslaget av 50,000

kronor visat sig i viss mån otillräckligt att medgiva utdelning av postsparbanksböcker

till alla barn, som med beaktande av den för utdelningen fastställda

planen kunde hava ifrågakommit. Styrelsen ville emellertid icke

ifrågasätta någon höjning av anslaget för år 1929. Genom erforderliga dispositioner

vid införskaffandet av de nya anmälningarna bleve det — ansåg

styrelsen — möjligt undvika nödvändigheten att avböja vissa anmälningar

enbart på grund av bristande anslagsmedel. All försiktighet vid utdelningens

planläggning till trots har det emellertid — såsom i det föregående anförts

— icke kunnat undgås, att även den senaste utdelningen av postsparbanksböcker

medfört ett överskott på anmälningar. Det torde ock på goda grunder

kunna antagas, att svårigheten att begränsa utdelningen kommer att

bliva större år för år. Postsparbankens skolsparverksamliet börjar nu bliva

så allmänt bekant, att anmälningar örn anslutning därtill från skoldistrikt

och skolor i ganska stor utsträckning insändas utan föregående förfrågan

från postsparbanken. Att göra en uppdelning av anmälningarna efter det

större eller mindre behov, som kan föreligga, är icke möjligt. Vid 1929 års

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

utdelning anhöll postsparbanken lios skolrådsordförandena, att dessa vid

insändandet av uppgifter å till utdelning lämpliga skolor skulle örn möjligt

särskilja skolorna efter de eventuellt olika utdelningsbehoven. Denna anhållan

ledde icke till något praktiskt användbart resultat, och från många

håll förklarade man uttryckligen, att det vore olämpligt och omöjligt göra

någon uppdelning av skolorna. Alla ansågos och borde vara lika berättigade.

För varje förnyad utdelning måste det ovillkorligen också te sig allt mera

egendomligt, att icke varje skola, som uppfyller betingelserna för delaktighet

i utdelningen och som därom uttrycker önskemål, skall kunna bliva

delaktig därav. Det är ju här fråga örn en verksamhet, som bedrives av

statens egen sparbank medelst av statsmakterna anvisat anslag. En uteslutande

rent mekanisk begränsning av ansökningarna — och någon annan är

icke gärna tänkbar — kan tydligen också giva till resultat, att av två närgränsande

skolor barnen vid den ena få men barnen i den andra icke erhålla

några postsparbanksböcker, beroende på tiden för ansökningarnas insändande,

barnens antal under olika år m. m.

Utom det allmänna skäl för en ökning av anslaget till postsparbankens

skolsparverksamhet under år 1930, som i det föregående utvecklats, tala

härför de båda förut berörda omständigheterna: antalet nyinskrivna barn

blir större under år 1930 än det varit under år 1929 (beroende på nyinskrivning

på många håll endast vartannat år), och vissa till årets utdelning

sent ingångna och därför ej beaktade anmälningar (av bland andra nomadbarn)

äro av natur, att det synes nödvändigt kunna i stället åtgärda dem

under år 1930. Aven örn — såsom generalpoststyrelsen anser lämpligt —

hittills tillämpade allmänna principer för ifrågavarande anslags användning

böra gälla även vid en förnyad utdelning och denna alltså bör ske företrädesvis

till de barn, som komma att under år 1930 nyinskrivas, torde

hinder icke få anses möta, att postsparbanken undantagsvis låter utdela

postsparbanksböcker även till andra barn.

Därest nytt anslag för nu ifrågavarande verksamhet komme att sådant

medgiva, vore det fördenskull generalpoststyrelsens avsikt att snarast ske

kunde åtgärda även förenämnda anmälningar.

Med beaktande av alla nu anförda omständigheter håller generalpoststyrelsen

före, att nu ifrågavarande anslag bör för år 1930 höjas med 10,000

kronor, d. v. s. utgå med 60,000 kronor.

I detta sammanhang har generalpoststyrelsen slutligen understrukit, att

styrelsen vid sitt bedömande av föreliggande behov i ingen mån avsett någon

utökning av postsparbankens verksamhet till områden, där skolsparverksamhet

bedrives av enskilda sparbanker. Postsparbanken har, yttrar styrelsen,

vid senaste liksom vid nästföregående utdelning av postsparbanksböcker

varit angelägen tillse, att denna icke skedde till skolor, där efter vad banken

hade sig bekant enskild sparbank bedreve motsvarande verksamhet. I ganska

många fall hade det inträffat, att skolråds ordförande anmält vissa skolor för

utdelning men att enskild sparbank därefter öppnat verksamhet i sagda

skolor, innan [»ostsparbanken hunnit vidtaga åtgärd. Postsparbanken hade

vid sådant förhållande givetvis och gärna undandragit sin medverkan även

örn den formellt sett måhända icke behövt göra detta med hänsyn till 1929

års riksdags beslut. Det syntes emellertid böra alltjämt få bero på den

lokala skolmyndigheten att avgöra, med vilken sparinrättning den önskade

samarbeta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:t8 proposition nr 36.

Under åberopande av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att styrelsen för främjande av

sparsamhet måtte, intill ett belopp av 60,000 kronor, få av postmedel till

skolungdomen i riket utdela mindre penningbelopp insatta å motböcker med

postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok.

Med anledning av vad generalpoststyrelsen i ärendet anfört finner jag Departementsmig

böra tillstyrka, att på sätt styrelsen föreslagit anslag beviljas för fort- chefen''

sättande även under år 1930 av ifrågavarande verksamhet enligt nu gällande

huvudgrunder.

Vad angår storleken av det belopp, som denna gång bör avses för ändamålet,

har jag icke funnit anledning till erinran mot styrelsens förslag, enligt

vilket nu skulle ställas till förfogande en till 60,000 kronor förhöjd summa.

Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att generalpoststyrelsen för fortsatt främjande av sparsamhet

må, intill ett belopp av 60,000 kronor och enligt nu gällande

huvudgrunder, av postmedel till skolungdom i riket utdela

mindre penningbelopp insatta å motböcker med postsparbanken,

dock högst två kronor å varje bok.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:82 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. a1 i texten
  2. SU 1930:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. s. 7 i texten