Angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen
1930-01-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:36, Angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
1
Nr 36.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatta
åtgärder för främjande av sparsamhet bland
skolungdomen; given Stockholms slott den 24 januari
1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Borell anför:
Med anledning av Kungl. Maj:ts på grundval av generalpoststyrelsens
förslag till 1928 års riksdag avlåtna proposition nr 241 medgav riksdagen
(skrivelse nr 207), att generalpoststyrelsen för främjande av sparsamhet finge,
intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrigt i den omfattning Kungl. Maj:t
bestämde, av postmedel till skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp
insatta å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å
varje bok.
Bihang till riksdagens protokoll W30. 1 sami. 28 helft. (Nr 36.)
152 30
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
Sedan generalpoststyrelsen till Kungl. Majit inkommit med förslag till
de åtgärder, som i anslutning till riksdagens beslut kunde under år 1928
anses erforderliga, bemyndigades styrelsen genom Kungl. Majits brev den
31 augusti 1928 att bedriva utdelningen av postsparbanksböcker i huvudsaklig
överensstämmelse med i styrelsens förslag angivna grunder.
I skrivelse den 21 december 1928 hemställde generalpoststyrelsen, att
Kungl. Majit måtte föreslå 1929 års riksdag medgiva, att styrelsen finge i
enahanda syfte och med samma begränsningar, som år 1928 beslutits, av
postmedel tili skolungdomen i riket utdela penningbelopp insatta å motböcker
med postsparbanken, ävensom bemyndiga Kungl. Majit att för framtiden
i förekommande fall besluta rörande anslag för ifrågavarande ändamål.
Styrelsens förslag föranledde frågans upptagande i proposition den 15
februari 1929, nr 125. Vid ärendets anmälan gjorde jag till statsrådsprotokollet
vissa uttalanden rörande formerna för bedrivande av postsparbankens
skolsparkasserörelse. Sålunda förutsattes bland annat, att postsparbankens
ifrågavarande verksamhet skulle begränsas till områden, vilka ej kunde betraktas
såsom egentligt verksamhetsområde för en ortssparbank, som genom
positiva åtgärder ådagalagt intresse för skolsparrörelsens främjande. I den
mån ortsbanken utvidgade sin ifrågavarande verksamhet, borde postsparbanken
få träda tillbaka för denna.
Riksdagen — som även hade att behandla vissa motionsvis väckta förslag
i ämnet — biföll (skrivelse nr 143) det i propositionen framförda förslaget
men uttalade samtidigt, att den för sin del funne olämpligt att kringskära
skolsparkasserörelsen genom sådana mot postsparbanken ensidigt riktade
direktiv, som i propositionen ifrågasatts. Riksdagen, som icke kunde finna,
att postsparbanksledningen frångått de allmänna riktlinjer, som vid 1928 års
riksdag uppdragits för ifrågavarande verksamhet, holle i likhet med motionärerna
före, att det borde ankomma på de lokala folkskolemyndigheterna
att fritt välja det organ för skolsparverksamheten, som med hänsyn till ortsförhållandena
kunde finnas mest ändamålsenligt.
Genom brev den 10 maj 1929 bemyndigade Kungl. Majit därefter generalpoststyrelsen
att för främjande av sparsamhet använda ett belopp fiv högst
50,000 kronor av postmedel för utdelning till skolungdom i riket av penningbelopp,
insatta å motböcker med postsparbanken, dock högst två kronor å
varje bok.
I skrivelse den 28 december 1929 har generalpoststyrelsen gjort framställning
örn medgivande att för fortsatt utdelning åt skolungdom av penningbelopp
insatta å motböcker med postsparbanken använda ytterligare medel.
Därvid har styrelsen till en början beträffande de åtgärder, som vidtagits
med anledning av 1929 års riksdags beslut i ämnet, lämnat i huvudsak följande
redogörelse:
Vid planläggandet av den medgivna nya utdelningen ansåg postsparbanksledningen
denna böra i första hand omfatta de skolor, som innefattats i
1928 års utdelning och beträffande vilka man alltså, i den mån lärarpersonalen
intresserats att medverka till en fortlöpande och ordnad skolspar
-
3
Kungl. Majus proposition nr 36.
verksamhet, kunde vänta att sagda verksamhet till motsvarighet med förhållandena
inom av enskilda sparbanker understödd skolsparverksamhet organiserats
i hopp örn fortsatt bistånd från postsparbanken. I likhet med
vad som skett år 1928 borde även 1929 års utdelning av postsparbanksböcker
huvudsakligen avse barn, som under utdelningsåret blivit nyinskrivna till
skolgång. Det utdelade beloppet borde vidare, såsom tidigare varit fallet,
utgöra 2 kronor å varje postsparbanksbok, vilket belopp ej finge uttagas
förrän tidigast det år vederbörande barn fyllde 16 år. För inhämtande av
de lokala skolmyndigheternas mening rörande lämpligheten av. en fortsatt
utdelning utsände postsparbanken under sommaren cirkulärskrivelser med
förfrågan i ämnet till skolrådsordförandena i de skoldistrikt, som berörts
av den tidigare utdelningen. Ordförandenas svar borde innehålla besked,
huruvida fortsatt utdelning av postsparbanksböcker ari sa ges böra ske eller
icke. I förekommande fall borde dessutom uppgivas, inom vilka skolor i
respektive distrikt utdelning ansåges böra äga rum. Sedan svar ingått från
skolrådsmyndigheterna, tillärevos lärarna i de sålunda uppgivna skolorna
med anhållan att de benäget ville lämna sin medverkan i saken, i första
hand genom översändande av namnuppgifter för respektive barn samt därefter
genom överlämnande till barnen av de för dem utfärdade postsparbanksböckerna.
Utdelningen var avsedd att hinna avslutas under loppet av
skolornas hösttermin. Såväl skolrådsordförande som lärare ställde sig, liksom
tidigare varit fallet, mycket förstående till postsparbankens hemställan
och översände beredvilligt önskade upplysningar.
Det visade sig småningom, att de på nu angivna sätt mottagna anmälningarna
icke omfattade tillräckligt många barn, för att hela det till förfogande
ställda anslaget skulle behöva tågås i anspråk. På grund av att
skolformer med intagning av barn i skolorna endast vartannat år och då
under år med jämna årtal (1928, 1930 o. s. v.) råda på många håll i landet,
kommo anmälningar att saknas från ett mycket stort antal skolor, som varit
delaktiga i 1928 års utdelning. Genom utvidgad verksamhet från de enskilda
sparbankernas sida hade dessutom i vissa fall skoldistrikt eller skolor,
som tidigare erhållit postsparbanksböcker, övergått till att för sin skolsparverksamhet
anlita enskilda sparbanker, vilka ofta till barnen utdelade icke
obetydligt större belopp än postsparbanken. "V id sådant förhållande ansåg
sig postsparbanksledningen böra utsträcka utdelningen till att avse även
andra skoldistrikt än de redan tillskrivna. Banken hade ju, såsom meddelats
i generalpoststyrelsens skrivelse till Kungl. Majit den 21 december
1928 ifråga örn anslag för denna nya utdelning, år 1928 måst avvisa ett antal
sent inkomna anmälningar till den då skedda utdelningen. Dessa anmälningar
härrörde från ett flertal skolor och omfattade ett förhållandevis mycket
stort antal barn. Givetvis borde dessa skolor i första hand komma i åtanke
vid den utsträckning av 1929 års utdelning utöver postsparbankens första
plan, som, enligt vad nyss anförts, visat sig kunna ske. I överensstämmelse
härmed utsändes i slutet av hösten nya cirkulärförfrågningar till skolrådsordförande
i skoldistrikt, omfattande sistberörda skolor. Alla sådana distrikt
kunde icke medtagas, utan företrädesvis utvaldes sådana, där man hade anledning
tro att behovet av postsparbankens främjande av skolsparverksamlieten
vore störst. Resultatet av denna hänvändelse blev det väntade, i det
att många nya anmälningar ingingo. Det ligger i sakens natur, att man
icke kunde göra så noggranna förhandsberäkningar, att det icke riskerades,
att även denna gång ett större antal anmälningar inninge än som kunde av
postsparbanken åtgärdas. Icke heller kunde man lämpligen uppskjuta den
fortsatta utdelningen under någon längre tid för att först sedan anmälningarna
ingått göra ett eventuellt nödvändigt urval bland dessa. Tiden var långt
4
Kungl. Ma,j;ts proposition nr 36.
framskriden, oell lärarna voro angelägna att kunna fördela böckerna bland
barnen, innan julferierna vidtogo. Under dessa skulle det i många fall vara
mycket svårt att komma i förbindelse med skolorna. Postsparbanken åtgärdade
därför anmälningarna, allteftersom de ingingo, och på detta sätt
hade vid julhelgens inträde utdelats 25,000 postsparbanksböcker, envar med
ett insatt belopp av 2 kronor. Hela det tillgängliga anslaget, 50,000 kronor,
hade alltså vid denna tidpunkt disponerats.
Angående behovet av ytterligare åtgärder i förevarande syfte yttrar styrelsen
härefter bland annat:
Efter utdelandet av det senast medgivna beloppet liava emellertid ingått
ytterligare anmälningar, omfattande omkring 2,000 barn. Ännu ingå enstaka
anmälningslistor. Dessa skulle således icke kunna åtgärdas. Detta förhållande
måste anses så mycket mera beklagligt, som det stora flertalet rör
skolor eller barn, beträffande vilka postsparbanken ansett sig kunna bestämt
ställa i utsikt att utdelning skulle ske. En grupp på flera hundra barn utgöres
av nomadbarn, vilka av nomadskolinspektören varmt förordats att
komma i åtanke vid postsparbankens utdelning. Svårigheten att få in erforderliga
uppgifter beträffande dessa barn har gjort, att de ej kunnat medtagas
vid den hittills verkställda utdelningen. Trots inspektörens stora intresse
för saken har han ej förrän kort före årsskiftet kunnat förse postsparbanken
med nödiga uppgifter. En annan stor grupp omfattar barn vid
samtliga folkskolor i en medelstor stad, från vilka anmälningar ingått redan
till 1928 års utdelning men även då så sent, att de måst avvisas. I år hade
folkskolinspektören i staden erhållit postsparbankens besked, att utdelning
kunde ske, därest anmälningslistor insändes. Enär därmed dröjde och man
icke med bestämdhet visste, huruvida anmälningar vore att emotse, kunde
icke gärna några postparbanksböcker reserveras för dessa skolors räkning.
Såsom redan framhållits måste emellertid ett uteslutande även denna gång
av de sent inkomna anmälningarna anses vara mycket beklagligt. Det är
därför generalpoststyrelsens livliga förhoppning, att postsparbanken måtte
sättas i tillfälle åtgärda dessa anmälningar i samband med att nytt anslag
för skolsparverksamhetens bedrivande ställes till styrelsens förfogande för
år 1930.
I generalpoststyrelsens förut åberopade skrivelse den 21 december 1928
anförde styrelsen, att den dittills vunna erfarenheten av postsparbankens
skolsparverksamhet ingåve de bästa förhoppningar på ett bestående och
värdefullt resultat för framtiden. Givetvis vore det dock, uttalade styrelsen,
då ännu för tidigt att därutinnan fälla något bestämt omdöme. Möjlighet
därtill förefunnes helt naturligt först efter en längre tid. Generalpoststyrelsen
kan givetvis icke heller nu, sedan ytterligare blott ett år förflutit,
göra något mera detaljerat uttalande i denna sak. De första gången d. v. s.
i slutet av år 1928 utdelade postsparbanksböckerna hava hittills icke varit i
bruk under längre tid än ett år. '' Man kan icke gärna vänta sig att å dessa
böcker, tillhörande barn i oftast fattiga hem (postsparbankens verksamhet
omfattar ju företrädesvis trakter, där enskilda banker tydligen icke funnit
med sin fördel förenligt att upptaga verksamhet), skola under endast ett år
hava. skett insättningar till större belopp. Enär å postsparbanksbok icke
far insättas mindre belopp än en krona, måste dessutom i regel varje insättning
å boken föregås av beloppets uppsamling i sparbössa, vare sig
detta sker i hemmet eller skolan. Vid sådant förhållande måste generalpoststyrelsen
anse det såsom ett utmärkt gott resultat, att å ifrågavarande
böcker, enligt vad ett överslag givit vid handen, för närvarande innestår
5
Kungl. Majda proposition nr 36.
(exklusive ränta) ett sammanlagt belopp av i runt tal 150,000 kronor. Härav
hava alltså barnen själva på ett enda år bidragit med omkring 100,000 kronor,
vilket vida överträffar vad man trodde sig kunna räkna med vid starten.
Utdelningen avser ju att giva en impuls icke enbart till fortsatt sparande
utan även till viss organiserad skolsparverksamliet. Man hoppas därvidlag
på lärarpersonalens frivilliga medverkan, en förhoppning, som icke heller
kommit på skam. Det är emellertid tydligt, att det tager sin tid, innan
denna frivilligt bedrivna verksamhet blir såväl mera allmän som mera effektiv.
Redan nu hava emellertid lärarna visat ett mycket stort intresse för
denna sak. Sålunda har postsparbanken hittills varit i tillfälle att till omkring
600 skolor utlämna i runt tal 900 s. k. skolsparbössor, avsedda för
uppsamling av barnens sparmedel, vilka sedermera genom lärarnas försorg
insättas å postsparbanksböcker. Banken har även mottagit ett stort antal
skrivelser från skolråd, lärare och lärarinnor, vari dessa uttryckt sin stora
tillfredsställelse med postsparbankens verksamhet samt uttalat sin beredvillighet
att på olika sätt arbeta för sparverksamheten bland barnen. Det
är givetvis att vänta, att lärarpersonalens bistånd ifråga örn en organiserad
och permanent skolsparverksamliet skall lämnas i allt större omfattning ju
flera skolklasser, som bliva tilldelade postsparbanksböcker.
Med hänsyn till vad nu anförts är det generalpoststyrelsens bestämda
uppfattning såväl att postsparbankens utdelning av postsparbanksböcker till
skolbarn hittills varit till det gagn för sparverksamheten, som man därmed
avsett, som även att denna verksamhet bör framgent och tillsvidare bedrivas.
Att nu avbryta densamma vore att sluta ett arbete, som endast
hunnit påbörjas, och rörande vars resultat man har rätt att hysa de bästa
förhoppningar. Ett avbrott i denna verksamhet skulle utan tvivel ådraga
postsparbanken mycket och, enligt styrelsens förmenande, välgrundat klander
från skolor, där man redan uppbyggt en målmedvetet planlagd skolsparverksamhet
i förlitande på postsparbankens stöd.
På grund av det sålunda anförda har generalpoststyrelsen icke blott funnit
synnerligen angeläget, att anslag för fortsatt skolsparverksamliet ställes
till styrelsens förfogande för år 1930, utan även ansett detta anslag böra
något höjas utöver det belopp, som tidigare för varje gång medgivits för
ändamålet. I sistberörda avseende har styrelsen anfört följande:
I sin skrivelse den 21 december 1928 ifråga örn anslag för år 1929 anförde
generalpoststyrelsen, att det tidigare anvisade anslaget av 50,000
kronor visat sig i viss mån otillräckligt att medgiva utdelning av postsparbanksböcker
till alla barn, som med beaktande av den för utdelningen fastställda
planen kunde hava ifrågakommit. Styrelsen ville emellertid icke
ifrågasätta någon höjning av anslaget för år 1929. Genom erforderliga dispositioner
vid införskaffandet av de nya anmälningarna bleve det — ansåg
styrelsen — möjligt undvika nödvändigheten att avböja vissa anmälningar
enbart på grund av bristande anslagsmedel. All försiktighet vid utdelningens
planläggning till trots har det emellertid — såsom i det föregående anförts
— icke kunnat undgås, att även den senaste utdelningen av postsparbanksböcker
medfört ett överskott på anmälningar. Det torde ock på goda grunder
kunna antagas, att svårigheten att begränsa utdelningen kommer att
bliva större år för år. Postsparbankens skolsparverksamliet börjar nu bliva
så allmänt bekant, att anmälningar örn anslutning därtill från skoldistrikt
och skolor i ganska stor utsträckning insändas utan föregående förfrågan
från postsparbanken. Att göra en uppdelning av anmälningarna efter det
större eller mindre behov, som kan föreligga, är icke möjligt. Vid 1929 års
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 36.
utdelning anhöll postsparbanken lios skolrådsordförandena, att dessa vid
insändandet av uppgifter å till utdelning lämpliga skolor skulle örn möjligt
särskilja skolorna efter de eventuellt olika utdelningsbehoven. Denna anhållan
ledde icke till något praktiskt användbart resultat, och från många
håll förklarade man uttryckligen, att det vore olämpligt och omöjligt göra
någon uppdelning av skolorna. Alla ansågos och borde vara lika berättigade.
För varje förnyad utdelning måste det ovillkorligen också te sig allt mera
egendomligt, att icke varje skola, som uppfyller betingelserna för delaktighet
i utdelningen och som därom uttrycker önskemål, skall kunna bliva
delaktig därav. Det är ju här fråga örn en verksamhet, som bedrives av
statens egen sparbank medelst av statsmakterna anvisat anslag. En uteslutande
rent mekanisk begränsning av ansökningarna — och någon annan är
icke gärna tänkbar — kan tydligen också giva till resultat, att av två närgränsande
skolor barnen vid den ena få men barnen i den andra icke erhålla
några postsparbanksböcker, beroende på tiden för ansökningarnas insändande,
barnens antal under olika år m. m.
Utom det allmänna skäl för en ökning av anslaget till postsparbankens
skolsparverksamhet under år 1930, som i det föregående utvecklats, tala
härför de båda förut berörda omständigheterna: antalet nyinskrivna barn
blir större under år 1930 än det varit under år 1929 (beroende på nyinskrivning
på många håll endast vartannat år), och vissa till årets utdelning
sent ingångna och därför ej beaktade anmälningar (av bland andra nomadbarn)
äro av natur, att det synes nödvändigt kunna i stället åtgärda dem
under år 1930. Aven örn — såsom generalpoststyrelsen anser lämpligt —
hittills tillämpade allmänna principer för ifrågavarande anslags användning
böra gälla även vid en förnyad utdelning och denna alltså bör ske företrädesvis
till de barn, som komma att under år 1930 nyinskrivas, torde
hinder icke få anses möta, att postsparbanken undantagsvis låter utdela
postsparbanksböcker även till andra barn.
Därest nytt anslag för nu ifrågavarande verksamhet komme att sådant
medgiva, vore det fördenskull generalpoststyrelsens avsikt att snarast ske
kunde åtgärda även förenämnda anmälningar.
Med beaktande av alla nu anförda omständigheter håller generalpoststyrelsen
före, att nu ifrågavarande anslag bör för år 1930 höjas med 10,000
kronor, d. v. s. utgå med 60,000 kronor.
I detta sammanhang har generalpoststyrelsen slutligen understrukit, att
styrelsen vid sitt bedömande av föreliggande behov i ingen mån avsett någon
utökning av postsparbankens verksamhet till områden, där skolsparverksamhet
bedrives av enskilda sparbanker. Postsparbanken har, yttrar styrelsen,
vid senaste liksom vid nästföregående utdelning av postsparbanksböcker
varit angelägen tillse, att denna icke skedde till skolor, där efter vad banken
hade sig bekant enskild sparbank bedreve motsvarande verksamhet. I ganska
många fall hade det inträffat, att skolråds ordförande anmält vissa skolor för
utdelning men att enskild sparbank därefter öppnat verksamhet i sagda
skolor, innan [»ostsparbanken hunnit vidtaga åtgärd. Postsparbanken hade
vid sådant förhållande givetvis och gärna undandragit sin medverkan även
örn den formellt sett måhända icke behövt göra detta med hänsyn till 1929
års riksdags beslut. Det syntes emellertid böra alltjämt få bero på den
lokala skolmyndigheten att avgöra, med vilken sparinrättning den önskade
samarbeta.
7
Kungl. Maj:t8 proposition nr 36.
Under åberopande av det anförda har generalpoststyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att styrelsen för främjande av
sparsamhet måtte, intill ett belopp av 60,000 kronor, få av postmedel till
skolungdomen i riket utdela mindre penningbelopp insatta å motböcker med
postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok.
Med anledning av vad generalpoststyrelsen i ärendet anfört finner jag Departementsmig
böra tillstyrka, att på sätt styrelsen föreslagit anslag beviljas för fort- chefen''
sättande även under år 1930 av ifrågavarande verksamhet enligt nu gällande
huvudgrunder.
Vad angår storleken av det belopp, som denna gång bör avses för ändamålet,
har jag icke funnit anledning till erinran mot styrelsens förslag, enligt
vilket nu skulle ställas till förfogande en till 60,000 kronor förhöjd summa.
Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att generalpoststyrelsen för fortsatt främjande av sparsamhet
må, intill ett belopp av 60,000 kronor och enligt nu gällande
huvudgrunder, av postmedel till skolungdom i riket utdela
mindre penningbelopp insatta å motböcker med postsparbanken,
dock högst två kronor å varje bok.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:82 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. a1 i texten
- SU 1930:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder för främjande av sparsamhet bland skolungdomen. s. 7 i texten