Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg m. m

1930-01-24 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:37, Med förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 37.

1

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om bokföring vid enskild järnväg m. m.; given

Stockholms slott den 24 januari 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag örn bokföring vid enskild järnväg; samt

2:o) lag om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) örn järnvägsaktiebolag.

GUSTAF.

Th. Borell.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 29 haft. (Nr 37.)

Sofi! S»!l 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 31.

Förslag

till

Lag

om bokföring vid enskild järnväg.

Härigenom förordnas som följer:

Bilaga.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Bokföring vid enskild järnväg åligger envar, som innehar koncession å

järnvägsanläggningen, så ock envar, staten likväl undantagen, till vilken

järnvägsdriftens upprätthållande genom Kungl. Maj:ts förordnande överlämnats

eller av koncessionshavaren helt eller delvis överlåtits.

Sådan bokföringspliktig kallas här nedan järn vägsförvaltning.

2 §•

Örn sättet för bokföringen skola, i den mån avvikande bestämmelser ej

här nedan meddelas, gälla föreskrifterna i bokföringslagen den 31 maj

1929 samt, där järnvägsförvaltning utgöres av aktiebolag, i lagen örn

aktiebolag den 12 augusti 1910.

Konungen äger att efter ansökan befria järnvägsförvaltning, vars järnvägsdrift

är utan större allmän betydelse, från iakttagandet av de örn

bokföringen här nedan meddelade bestämmelser.

Örn järnvägsaktiébolags bokföring.

3 §•

Järnvägsaktiebolags räkenskaper skola avslutas för kalenderår och omfatta

alla på året belöpande inkomster och utgifter, även om likvid ej ägt

rum. De skola så uppläggas och föras, att av dem kunna utan omgång

hämtas alla de uppgifter, som balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen

jämlikt 8 § skola innehålla.

Vid bokföringen skall noga tillses, att anläggnings- och underhållskostnader

ej sammanblandas.

4 §•

I inventariet och balansräkningen skola tillgångar, avsedda till stadigvarande

bruk för bolaget, upptagas till belopp, vartill kostnaderna för

deras anskaffning eller tillverkning uppgått (anläggningsvärdet).

Har järnväg öppnats för allmän trafik, och sker sedan nybyggnad eller

annan nyanläggning för stadigvarande bruk, skola i anläggningsvärdet inräknas

jämväl kostnaderna för materiel, som därvid tillhandahållits från

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 37.

3

den färdiga banan, och för transporter eller andra arbeten, som med anlitande

av denna utförts för nyanläggningen.

Utrangeras något av de till stadigvarande bruk avsedda tillgångarna,

skall anläggningsvärdet minskas med det utrangerades bokföringsvärde.

Förändras något av nämnda tillgångar, skall anläggningsvärdet ökas med

den därav föranledda kostnaden, beräknad på sätt ovan sägs. Innebär

förändringen även utrangering, skall anläggningsvärdet tillika minskas med

skälig del av det förändrades tidigare bokföringsvärde.

5 §■

1 mom. Till förnyelsefond skall årlig avsättning äga rum med belopp,

motsvarande den värdeminskning, som av ålder, nyttjande eller annan jämförlig

orsak uppkommer å de till stadigvarande bruk för bolaget avsedda

tillgångarna, och må förty avskrivning å värdet av sagda tillgångar ej ske.

Avsättningen skall beräknas enligt grunder, som fastställas av Konungen;

ägande bolaget hos Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar,

göra framställning örn tillstånd att avsätta enligt andra grunder eller örn

befrielse för visst år från avsättning.

Kan avsättning ej till fullo verkställas, utan att årets verksamhet kommer

att utvisa förlust, som ej kan täckas av balanserad vinst från föregående

år eller av medel, avsatta till framtida förfogande, skall beloppet i erforderlig

utsträckning föras inom linjen.

Yid avsevärd och varaktig förbättring av bolagets ekonomiska ställning

skola inom linjen förda avsättningar uppföras såsom effektiv skuld å förnyelsefonden,

i samband varmed motsvarande belopp må upptagas å ett

särskilt tillgångskonto, benämnt »kostnader att framdeles täcka».

2 mom. Utrangeras eller förändras tillgång, för vilken avsättning till

förnyelsefonden skall äga rum, skall fonden minskas med belopp, varmed

anläggningsvärdet, på sätt i 4 § stadgas, skall minskas. Ej må förnyelsefonden

annorledes nedskrivas. Överstiger minskningen av anläggningsvärdet

det belopp, vartill fonden uppgår, må skillnaden påföras tillgångskontot

»kostnader att framdeles täcka».

Yid utrangering eller förändring av tillgång, för vilken avsättning till

förnyelsefonden ej äger rum, må ock belopp, varmed anläggningsvärdet

skall minskas, påföras nämnda tillgångskonto.

6 §■

Där så finnes erforderligt, må såsom tillgång å kontot »kostnader att

framdeles täcka» upptagas kostnader för bolagets bildande ävensom finansomkostnader,

såsom kapitalrabatter, kursförluster och dylikt.

Anståndsränta å statslån må föras inom linjen men skall vid betalningsskyldighetens

inträde utföras såsom effektiv skuld. I samband med sådant

utförande må tillgångskontot »kostnader att framdeles täcka» påföras ett

mot räntan svarande belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

7 §•

Belopp, vilka enligt 5 § eller 6 § första stycket påförts tillgångskontot

»kostnader att framdeles täcka», skola amorteras enligt planer, uppgjorda

i överensstämmelse med grunder, som av Konungen fastställas.

8 §•

I enlighet med föreskrifter, som Konungen meddelar, skola i balansräkningen

tillgångar och skulder, efter deras art och användningssätt, samt i

vinst- och förlusträkningen inkomster och utgifter för året fördelas å poster

så ock närmare upplysningar angående posterna givas.

9 §•

Det åligger bolaget att till myndighet och inom tid, som Konungen

bestämmer, avlämna balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen ävensom

förvaltnings- och revisionsberättelserna jämte utdrag av bolagsstämmans

protokoll örn balansräkningens fastställande och örn användningen

av vinst.

Örn skyldighet att avlämna ekonomiska och statistiska uppgifter förordnar

Konungen.

10 §.

Vad ovan i 8 § är föreskrivet utgör ej hinder för bolaget att för bolagsstämman

framlägga balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen i

ett mera sammandraget skick.

Örn annan järnvägsförvaltnings bokföring.

11 §•

För annan järn vägsförvaltning än järnvägsaktiebolag skola, såvitt angår

järn vägsrörelsen och därmed sammanhörande rörelse (järnvägsverksamheten),

de för järnvägsaktiebolag i denna lag givna bestämmelser äga motsvarande

tillämpning, med iakttagande dock av vad i 12 § stadgas. Sådan järnvägsförvaltning

skall förty hålla bokföringen för järn vägsverksamheten såvitt

möjligt skild från bokföringen för annan verksamhet; och aktiebolag, som

driver rörelse vid sidan av järnvägsverksamheten, har att upprätta balansräkning

samt vinst- och förlusträkning dels för bolagets verksamhet i dess

helhet och dels för allenast järnvägsverksamheten.

12 §.

1 mom. Belopp, som i 5 § 1 mom. andra stycket avses, skall föras

inom linjen, så snart täckning ej kan ske av balanserad vinst från föregående

års järnvägsverksamhet.

2 mom. Yad i 6 § första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning.

3 mom. Balansräkning samt vinst- och förlusträkning skola för kommun

avgivas av trafikföreståndaren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 37.

5

4 mom. Vad i 9 § första stycket är stadgat skall, såvitt angår annan

järnvägsförvaltning än aktiebolag, ej tillämpas i fråga om andra handlingar

än balansräkning samt vinst- och förlusträkning.

Ansvarsbestämmelser.

13 §.

1 mom. Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor

eller med fängelse straffes

1) styrelseledamot i järnvägsaktiebolag, vilken mot bättre vetande lämnar

oriktiga uppgifter i balansräkning eller vinst- och förlusträkning eller

vid upprättande av sådan handling förfar i strid med föreskrifterna i

denna lag;

2) envar annan, som mot bättre vetande i balansräkning eller vinst- och

förlusträkning, som avlämnas till myndighet, vilken avses i 9 §, meddelar

oriktiga uppgifter eller vid handlingens upprättande förfar i strid med

bestämmelserna i 11 och 12 §§.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff.

2 mom. Envar styrelseledamot eller annan uppgiftsskyldig, som underlåter

att, i vad på honom skäligen må bero, ombesörja, att de i 9 §

första stycket omförmälda handlingar varda i rätt tid och i behörigt skick

till vederbörlig myndighet avlämnade, straffes med böter från och med

femtio till och med ettusen kronor.

3 mom. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

Vid tillämpningen skall med avseende å äldre förhållanden iakttagas:

1. Har järnvägsförvaltning, då denna lag träder i kraft, i senaste balansräkning

upptagit tillgång, avsedd till stadigvarande bruk, till högre

belopp, än det, vartill kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning

uppgått, och var sådant enligt äldre lag tillåtet, skall vad i 4 § stadgas

ej utgöra hinder för, att sagda högre belopp i sin helhet upptages såsom

anläggningsvärde.

2. Har före denna lags ikraftträdande avskrivning verkställts så, att

anläggningsvärdet för tillgångar, som avses i 4 §, därigenom minskats,

eller kostnad, som enligt denna lag skolat hänföras till sagda värde, upptagits

såsom underhållskostnader, må anläggningsvärdet ökas med belopp,

motsvarande vad sålunda bokförts. Sker så, skall beloppet samtidigt påföras

förnyelsefonden.

3. Vad i 6 § första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning i fråga

om kostnader, som belöpa på tiden före lagens ikraftträdande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) om

järnvägsaktiebolag.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag

skall erhålla nedan angivna ändrade lydelse, samt att i sagda

lag skola införas två nya paragrafer, betecknade 6 och 7 §§, av den lydelse

nedan angives:

2 §•

I fråga örn järnvägsaktiebolag skola de angående aktiebolag enligt lag

i allmänhet gällande stadganden lända till efterrättelse, såvitt ej annat

följer av vad här nedan eller i lagen om bokföring vid enskild järnväg

förordnas.

6 §■

Vinstutdelning må ej ske, så länge belopp, som jämlikt lagen örn bokföring

vid enskild järnväg skolat avsättas till förnyelsefond, i balansräkning

föres inom linjen. Lag samma vare, där belopp, som jämlikt 5 § eller

6 § första stycket i nämnda lag uppförts å tillgångskon to »kostnader att

framdeles täcka», icke amorteras i enlighet med de i sagda lag omförmälda

amorteringsplaner, eller anståndsränta, som jämlikt 6 § andra stycket

i berörda lag påförts dylikt konto, ej erlägges i enlighet med de vid

statslånets beviljande bestämda villkor. Varder vinstutdelning beslutad

och verkställd i strid mot vad nu stadgats, vare de, som uppburit sådan

utdelning, skyldiga att återbära densamma, och ansvare därjämte de, som

deltagit i beslutet, en för alla och alla för en för den brist, som vid

återbäringen kan uppkomma.

7 §•

Järnvägsaktiebolag må vid beräkning av förlust, varom förmäles i 98 §

i lagen örn aktiebolag den 12 augusti 1910, såsom tillgång upptaga belopp,

som jämlikt lagen örn bokföring vid enskild järnväg påförts kontot

»kostnader att framdeles täcka». Tillgångar, avsedda till stadigvarande

bruk för bolaget, må vid dylik beräkning upptagas till anläggningsvärdet

med avdrag för sådana avsättningar till förnyelsefond, vilka icke föras inom

linjen. Anståndsränta å statslån, som föres inom linjen, må åsido lämnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 37.

7

Utdrag av protokollet över kommunikations är enden, hållet

inför Hans Maj t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 november 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:

Genom proposition nr 96 föreläde Kungl. Maj:t 1927 års riksdag förslag

till dels lag örn bokföring vid enskild järnväg och dels lag om ändrad

lydelse av lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) örn järnvägsaktiebolag. Dessa

lagförslag upptogo bestämmelser, som i olika avseenden inneburo tillägg

till eller avvikelser från de för näringsidkare i allmänhet och aktiebolag

särskilt gällande lagstadganden rörande bokföring. Tilläggen och avvikelserna

hänförde sig i stort sett allenast till två frågor nämligen frågan

örn vad som finge såsom tillgångar upptagas samt värderingen av tillgångar

anskaffade till stadigvarande bruk för järnvägen och frågan örn specifikationen

i balansräkning och vinst- och förlusträkning av tillgångarna och skulderna,

resp. inkomsterna och utgifterna. Angående de skäl, som föranledde lagförslagens

tillkomst ävensom beträffande deras närmare innehåll tillåter jag

mig hänvisa till propositionen. Huvudpunkterna i desamma torde dock

böra i korthet omnämnas. De voro följande:

Till stadigvarande bruk för järnvägen avsedda tillgångar skulle alltid

oavsett deras verkliga värde upptagas till anläggningsvärdet, d. v. s. till kostnaderna

för deras anskaffning eller tillverkning. Den värdeminskning, som av

ålder, nyttjande och annan dylik orsak uppkomme å sagda tillgångar, skulle

i stället alltid redovisas genom avsättning till förnyelsefond och således icke

genom direkt nedskrivning av anläggningsvärdet. Avsättningen skulle ske

efter enhetliga, närmare bestämda grunder. Där avsättning ej kunde verkställas,

skulle beloppet föras inom linjen för att vid förbättring av järnvägens

ekonomiska ställning åter utföras såsom effektiv skuld å förnyelsefonden.

I samband härmed ävensom i några andra närmare angivna fall

tilläts upptagande å tillgångssidan av vissa fiktiva belopp under beteckningen

»kostnader att framdeles täcka». De å detta konto sålunda uppförda

belopp skulle, i regel efter närmare bestämda amorteringsplaner, så

småningom avföras ur räkenskaperna, som därefter åter skulle utvisa järnvägens

verkliga ställning. I balansräkning ävensom i vinst- och förlusträkning

— vilken senare skulle uppgöras av varje järnvägsföretag, även om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr .77.

detsamma ej vore aktiebolag — skulle tillgångar och skulder resp. inkomster

och utgifter fördelas i poster på närmare bestämt sätt. Dessa räkningar

skulle det åligga järnvägsförvaltning att ingiva till myndighet, som Kungl.

Majit bestämde.

Genom dessa stadganden skulle vederbörande myndigheter erhålla en

säker och jämförbar kännedom örn järnvägsföretagens ekonomiska ställning,

som det vore ett statsintresse att de ägde, särskilt med hänsyn till bedömandet

av taxefrågor och möjligheten till fullgörande av de med erhållande

av statslåneunderstöd förknippade skyldigheterna.

Vid propositionens avlämnande gällde såsom grundläggande stadganden

beträffande bokföring förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

den 4 maj 1855 samt därjämte, för aktiebolag, vissa bestämmelser

i lagen örn aktiebolag den 12 augusti 1910. Dessa allmänna bokföringsregler

hade emellertid då sedan länge varit föremål för revision. På grundval av

ett av särskilda sakkunniga år 1916 avgivet betänkande hade nämligen inom

justitiedepartementet utarbetats förslag till lag med vissa ändrade bestämmelser

angående handelsböcker jämte därav betingade följdförfattningar. Sedan

Kungl. Majit den 26 mars 1926 beslutat inhämta lagrådets utlåtande över

dessa förslag, avgav lagrådet sådant yttrande den 13 december 1926. I anledning

av de utav lagrådet framställda erinringarna blev förslaget icke framlagt

för 1927 års riksdag utan blev detsamma i justitiedepartementet föremål

för förnyad bearbetning. Med anledning härav uppgjordes de förslag rörande

de enskilda järnvägarnas bokföring, som förenämnda proposition innefattade,

på grundvalen av 1855 års förordning örn handelsböcker och handelsräkningar

samt bokföringsföreskrifterna i 1910 års aktiebolagslag.

Förslagen vannö ej riksdagens godkännande. I den skrivelse (nr 259),

genom vilken riksdagens beslut anmäldes, åberopades första lagutskottets i

ämnet avgivna utlåtande (nr 41). I detta utlåtande omförmälde utskottet,

att detsamma i samband med propositionen till behandling förehaft två i

anledning av propositionen inom riksdagen väckta motioner nämligen nr 204

i första kammaren, utmynnande i begäran att propositionen måtte av riksdagen

lämnas utan bifall, samt nr 296 i andra kammaren, gående ut på

hemställan om viss detaljändring i förslaget till lag örn bokföring vid enskild

järnväg. Efter att hava omnämnt, att i båda motionerna gjorts gällande,

att frågan örn de enskilda järnvägarnas bokföring bort få behandlas samtidigt

med frågan örn ny allmän bokföringslag, anförde utskottet bl. a. följande:

I anslutning till vad sålunda yttrats i motionerna ansåge utskottet sig

icke kunna tillstyrka förevarande lagförslag. Enligt utskottets mening vore

det icke lämpligt att skrida till lagstiftning i detta ämne på grundval av

allmänna bokföringsregler, som inom kort kunde förväntas bliva ersatta

med nya bestämmelser, örn vilkas innehåll någon säker kännedom för närvarande

icke stöde att vinna.--------------

— — — — — — — Under sådana förhållanden hade det enligt utskottets

mening varit naturligast, att jämväl förslaget rörande järnvägsbokföringen

fått vila, så att båda lagstiftningsärendena kunnat prövas i ett sammanhang.

Visserligen hade från skilda håll och vid upprepade tillfällen vitsordats

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 31.

behovet av särskilda bestämmelser örn de enskilda järnvägarnas bokföring,

men att detta behov skulle vara så starkt, att ett uppskov med lagstiftningen

under ett eller annat år vore förenat med verklig olägenhet syntes

icke kunna antagas.

Efter att i utlåtandet såsom skäl för uppskovet med ifrågavarande lagstiftning

hava anfört jämväl en annan omständighet, till vilken jag ber att

få i annat sammanhang återkomma, hemställde utskottet, under åberopande

av vad sålunda anförts, att propositionen måtte av riksdagen lämnas utan

bifall.

Sedan emellertid 1929 års riksdag antagit en av Kungl. Maj:t framlagd

proposition (nr 189) med förslag till bokföringslag och Kungl. Maj:t den 31

maj 1929 utfärdat sådan lag, föreligger icke längre det huvudskäl för uppskov

med utfärdandet av särskilda bestämmelser örn de enskilda järnvägarnas

bokföring, som av första lagutskottet vid 1927 års riksdag anförts.

Den uppfattning, min företrädare i ämbetet vid framläggandet av den tidigare

propositionen i sistnämnda ämne uttalade om behovet av särskilda

bokföringsbestämmelser för de enskilda järnvägarna, delar jag tillfullo. Den

brytningstid, som för närvarande härskar, låter detta behov framträda starkare

än förr. Det må särskilt erinras, att de enskilda järnvägarnas hela

taxeväsen är under omstöpning och att förlusterna å statslåneunderstödda

järnvägar, som icke fullgöra sina förbindelser till riksgäldskontoret, bliva

allt större. De allmänna bokföringsreglerna göra det möjligt för järnvägarna

att i väsentlig mån genom sin bokföring åstadkomma höjning eller reducering

av vinsterna. Denna omständighet kan, då det gäller järnvägarna, icke

anses tillfredsställande, enär densamma i hög grad försvårar kontrollen över

järnvägarnas taxor och över de statslåneunderstödda järnvägarnas ekonomi.

Fullgoda skäl torde alltså föreligga att till Kungl. Majlis prövning hemställa,

huruvida icke nytt förslag i ämnet bör föreläggas den nästa gång

sammanträdande riksdagen. Med anledning härav har jag låtit inom kommunikationsdepartementet

utarbeta nya förslag till lagstiftning i ämnet på

grundvalen av de förslag, som genom den tidigare propositionen förelädes

1927 års riksdag.

De ändringar i sistnämnda förslag, som nu vidtagits, beröra allenast förslaget

till lag om bokföring vid enskild järnväg. De äro i första hand givetvis

sådana som betingas därav, att förordningen angående liandelsböcker och

handelsräkningar efterträtts av bokföringslagen den 31 maj 1929.

Sålunda har i 2 § i förslaget till lag örn bokföring vid enskild järnväg

hänvisningen till nyss nämnda förordning såsom grundläggande lag rörande

bokföringen ersatts av en hänvisning till 1929 års bokföringslag.

Enligt 7 § i 1855 års förordning ålåg det den bokföringsskyldige att upprätta

och i inventarieboken införa vid rörelsens början fullständigt inventarium

och sedermera efter varje räkenskapsårs slut balansräkning. I sagda

paragraf ävensom, vad angår aktiebolag, i 56 § av 1910 års aktiebolagslag

meddelades därjämte närmare regler angående balansräkningens innehåll

och beskaffenhet. Genom 1929 års bokföringslag har bokföringsskyldig

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

ålagts att efter varje räkenskapsårs utgång upprätta såväl inventarium som

balansräkning, varjämte, i 7, 8 och 9 §§, lämnats föreskrifter örn vad som

skall iakttagas vid upprättande av dessa båda handlingar. De i 4—6 §§ i

förslaget till lag örn bokföring vid enskild järnväg meddelade föreskrifterna

äro numera avvikelser från dessa bestämmelser. I å § i sagda förslag har

därför gjorts sådan ändring att därav framgår, att dessa avvikelser avse ej

blott balansräkningen utan jämväl det årliga inventariet.

I övrigt lärer bokföringslagen icke i och för sig tarva några ändringar

i det tidigare förslaget, frånsett en mindre redaktionell ändring i 4 §.

Emellertid hava beträffande förslagets innehåll i övrigt verkställts en del

sakliga ändringar, föranledda i huvudsak av yrkanden, som framställts vid

propositionens behandling vid 1927 års riksdag. Jag tillåter mig att i korthet

omförmäla dessa ändringars anledning och innebörd, varjämte jag ber

att få göra några smärre påpekanden beträffande en del förhållanden, som

icke synts böra påkalla några ändringar i den tidigare lagtexten.

I fråga örn de skäl, som andragits emot metoden med avskrivning genom

avsättning till förnyelsefond, vilken metod gjorts obligatorisk för de enskilda

järnvägarna genom 5 §, må framhållas, att dessa skäl numera torde hava

minskat i bärighet, sedan genom 1929 års bokföringslag denna form för avskrivning

utvidgats att kunna användas av envar bokföringsskyldig och icke

blott av aktiebolag.

I motionen nr 296 i andra kammaren vid 1927 års riksdag föreslogs sådan

detaljändring av 6 §, att anståndsränta å statslån icke finge föras inom

linjen. Motionärerna gjorde gällande, att bestämmelsen skulle kunna medföra

förlust för staten i dess långivande verksamhet därigenom att järnvägsaktiebolaget

genom densamma kunde undanskjuta tidpunkten för sin skyldighet

att träda i likvidation. Därest staten tillskyndas förlust å lån till ett

järnvägsaktiebolag, lärer emellertid denna sällan eller aldrig komma att bero

på denna bestämmelse enbart, utan torde hava uppkommit även örn likvidation

ägt rum efter vanliga regler. Då riksgäldskontoret funnit bestämmelsen

lämplig och befogad, har jag icke funnit mig hava anledning att i

denna punkt föreslå ändring i den tidigare propositionens föreslagna stadganden.

Bestämmelsen i 8 § första stycket kommer nu att bliva en påbyggnad på

— förutom 56 § under 6) och 8) aktiebolagslagen — 8 § bokföringslagen i

stället för såsom i den tidigare j>ropositionen 7 § i 1855 års förordning.

I detta sammanhang ber jag att få återkomma till det ytterligare skäl,

som av första lagutskottet vid 1927 års riksdag androgs mot antagandet av

den tidigare propositionen. Utskottet anförde:

Det uppskov med genomförandet av en lagstiftning rörande bokföringen

vid enskilda järnvägar, som utskottet sålunda ansåge nödigt med hänsyn till

nämnda lagstiftnings samband med de allmänna bokföringsreglerna, torde

även ur en annan synpunkt vara till fördel. Enligt vad i propositionen omförmäldes

hade nämligen ytterligare utredning ansetts erforderlig beträffande

vissa av de förhållanden, som skulle ligga till grund för Kungl. Maj:ts med
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 37.

delande av verkställighetsföreskrifter jämlikt 8 § i förslaget till lag om bokföring

vid enskild järnväg.

Härmed åsyftas de i den tidigare propositionen omnämnda byggnadsräkenskaperna

och dessas fördelning å s. k. byggnadstitlar samt driftsräkenskaperna

och deras fördelning å s. k. littera.

Det förhåller sig emellertid så, att ifrågavarande räkenskaper äro av tämligen

underordnad betydelse ur de synpunkter, som i förevarande förslag

ansetts böra i främsta rummet beaktas. Byggnadsräkenskapernas betydelse

i bokföringsavseende hänför sig främst till storleken av det belopp, som

skall avsättas till förnyelsefond. Avsättningen bör nämligen göras i förhållande

till det olika starka slitage, som de olika slagen av tillgångar äro

underkastade. Att verkställa sådan detaljerad fördelning av tillgångarna, att

därigenom erhålles möjligast riktiga avsättningsprocent är således dessa räkenskapers

huvudändamål. Någon avgörande betydelse för förevarande förslags

innehåll har dock ej denna detaljfråga, som följaktligen synts tills vidare

kunna lämnas å sido. Driftsräkenskaperna hava, såsom framhållits i det

betänkande angående de enskilda järnvägarnas bokföring, som år 1923 framlades

av särskilda sakkunniga, och varå den tidigare propositionen vilar,

huvudsakligen statistiskt värde och frågan örn deras enhetliga ordnande är

lika litet som frågan örn byggnadsräkenskaperna någon förutsättning för

genomförande av den nu föreslagna lagstiftningen. Efter verkställd utredning

— till vilken de enskilda järnvägarna och de sammanslutningar, av

vilka de kunna representeras, torde i första hand böra bidraga — lärer

Kungl. Majit komma att förordna, att de mera kortfattade föreskrifter, som med

stöd av innehållet i 8 § första stycket i förslaget till lag om bokföring vid

enskild järnväg härutinnan avses att utfärdas, skola ersättas av de utförligare

stadganden, vartill utredningen givit anledning.

I anledning av vad förenämnda sakkunniga föreslagit i 2 § 3 mom. i förslaget

till kungörelse i fråga örn balans- samt vinst- och förlusträkningarnas

undertecknande hade Svenska Järn vägsföreningen anfört:

Enligt föreningens åsikt förefunnes det icke några skäl, varför här avsedda

handlingar skulle undertecknas på annat sätt än motsvarande handlingar,

som skulle avlämnas av vanliga aktiebolag, nämligen av den som

enligt lag hade att företräda företaget; och borde denne givetvis vara ansvarig

för de lämnade uppgifterna. Att påfordra underskrift jämväl av underlydande

befattningshavare syntes föreningen tilläventyrs kunna uppfattas

såsom ett uttryck för misstroende, vartill förhållandena icke berättigade.

I förutnämnda motion nr 204 i första kammaren vid 1927 års riksdag

gjordes vidare gällande, att det praktiskt sett ej vore rimligt att ålägga styrelsens

samtliga ledamöter att underteckna räkningarna.

Med anledning av vad sålunda anförts har vidtagits den ändringen i 8 §

andra stycket, att räkningarna skola vara undertecknade med bolagets firma.

I samband därmed har motsvarande ändring företagits beträffande aktiebolag,

som ej är järnvägsaktiebolag, på så sätt att i förutvarande 14 §

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 31.

3 mom. uteslutits de i den tidigare propositionen förekommande orden

''för aktiebolag av styrelsen’.

Såsom av motiveringen till 10 § framgår, är densammas närmaste ändamål

att bereda möjlighet att i fall av statsinlösen erhålla någorlunda säkra

grunder för beräkning av inlösningssumman. I den nyss omförmälda motionen

nr 204 har hävdats, att eventualiteten av statsinlösen av enskilda järnvägar

numera ägde ringa aktualitet, och att detta sakförhållande komme att

medföra, att stadgandet endast i enstaka fall komme i tillämpning. Samma

uppfattning har ock vid framläggandet av den tidigare propositionen uttalats.

Vid detta förhållande ävensom med hänsyn till de svårigheter, som, enligt

vad tidigare påpekats, föreligga att i praktiken genomföra bestämmelsens

innebörd, synes det mig, som om densamma skulle utan nämnvärd olägenhet

kunna uteslutas. Det nu uppgjorda förslaget upptager därför intet stadgande

motsvarande den i 10 § i den tidigare propositionen upptagna bestämmelsen.

11 §, som, efter uteslutande av föregående paragraf, blir 10 § i det nu

uppgjorda förslaget, har allenast undergått sådan ändring, som betingats av

nyssnämnda föregående paragrafs uteslutande.

Behovet och lämpligheten av en sådan bestämmelse som den i 12 § föreslagna

har under ärendets utredning varit föremål för mycken meningsskiljaktighet.

Vid föredragningen i lagrådet hemställde dess flesta ledamöter,

av skäl, som framgå av lagrådets protokoll, att stadgandet måtte utgå.

Denna hemställan ansåg min företrädare i ämbetet icke böra bifallas, förnämligast

av det skäl, att vederbörande myndigheter borde sättas i stånd

att kontrollera, att föreskrivna räkningar vore riktiga. I motionen nr 204 i

första kammaren vid 1927 års riksdag påyrkades, med hemställan örn synnerligt

beaktande, att denna paragraf icke måtte inflyta i lagen. Motionärerna

gjorde gällande, att de enskilda järn vägsförvaltningarna icke förskyllt

att ställas under en så i varje detalj kontrollerad uppsikt i deras verksamhet.

Visserligen lärer den ifrågasatta bestämmelsen icke behöva befaras komma

i tillämpning i nämnvärd utsträckning, utan allenast i de säkerligen sällsynta

fall, då de avgivna räkningarnas eget innehåll kan giva anledning därtill.

Med hänsyn till de starka betänkligheter, som särskilt från järnvägarnas

sida anförts mot densamma samt då dessutom beträffande de statslåneunderstödda

järnvägsföretagen, även utan särskilt stadgande i lag, möjlighet

icke synes saknas åtminstone för riksgäldskontoret att i fall av behov få

tillgång till samtliga affärshandlingar, har jag ansett mig kunna utesluta

stadgandet i det nu uppgjorda förslaget. I följd härav har 14 § 5 mom.

tillika uteslutits.

I 13, 14 och 15 §§, som i det nu uppgjorda förslaget bliva 11, 12 och 13

§§, hava utöver vad förut omförmälts, inga andra ändringar synts behövliga

än dem, som betingats av den ändrade paragraferingen. Jag tillåter mig

erinra därom att hänvisningen till allmän lag i det nu uppgjorda förslagets

12 § 3 mom. numera avser den nya bokföringslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 31. lo

I det förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 om

järnvägsaktiebolag, som den tidigare propositionen innefattade, hava några

ändringar icke synts vara påkallade.

Departementschefen uppläser härefter förslag till lag om bokföring vid

enskild järnväg samt lag örn ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 örn

järnvägsaktiebolag av den lydelse, bilagor till detta protokoll utvisa, samt

hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

Förslag

till

Lag

om bokföring vid enskild järnväg.

Härigenom förordnas som följer:

Bilaga.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Bokföring vid enskild järnväg åligger envar, som innehar koncession å

järnvägsanläggningen, så ock envar, staten likväl undantagen, till vilken

järnvägsdriftens upprätthållande genom Kungl. Maj:ts förordnande överlämnats

eller av koncessionshavarén helt eller delvis överlåtits.

Sådan bokföringspliktig kallas här nedan järnvägsförvaltning.

2 §•

Örn sättet för bokföringen skola, i den mån avvikande bestämmelser ej

här nedan meddelas, gälla föreskrifterna i bokföringslagen den 31 maj

1929 samt, där järnvägsförvaltning utgöres av aktiebolag, i lagen örn

aktiebolag den 12 augusti 1910.

Konungen äger att efter ansökan befria järnvägsförvaltning, vars järnvägsdrift

är utan större allmän betydelse, från iakttagandet av de örn

bokföringen här nedan meddelade bestämmelser.

Om järnvägsaktiebolags bokföring.

3 §■

Järnvägsaktiebolags räkenskaper skola avslutas för kalenderår och omfatta

alla på året belöpande inkomster och utgifter, även örn likvid ej ägt

rum. De skola så uppläggas och föras, att ’av dem kunna utan omgång

hämtas alla de uppgifter, som balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen

jämlikt 8 § skola innehålla.

Vid bokföringen skall noga tillses, att anläggnings- och underhållskostnader

ej sammanblandas.

4§-

I inventariet och balansräkningen skola tillgångar, avsedda till stadigvarande

bruk för bolaget, upptagas till belopp, vartill kostnaderna för

deras anskaffning eller tillverkning uppgått (anläggningsvärdet).

Har järnväg öppnats för allmän trafik, och sker sedan nybyggnad eller

annan nyanläggning för stadigvarande bruk, skola i anläggningsvärdet inräknas

jämväl kostnaderna för materiel, som därvid tillhandahållits från

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 37.

15

den färdiga banan, och för transporter eller andra arbeten, som med anlitande

av denna utförts för nyanläggningen.

Utrangeras något av de till stadigvarande bruk avsedda tillgångarna,

skall anläggningsvärdet minskas med det utrangerades bokföringsvärde.

Förändras något av nämnda tillgångar, skall anläggningsvärdet ökas med

den därav föranledda kostnaden, beräknad på sätt ovan sägs. Innebär

förändringen även utrangering, skall anläggningsvärdet tillika minskas med

skälig del av det förändrades tidigare bokföringsvärde.

5§-

1 mom. Till förnyelsefond skall årlig avsättning äga rum med belopp,

motsvarande den värdeminskning, som av ålder, nyttjande eller annan jämförlig

orsak uppkommer å de till stadigvarande bruk för bolaget avsedda

tillgångarna, och må förty avskrivning å värdet av sagda tillgångar ej ske.

Avsättningen skall beräknas enligt grunder, som fastställas av Konungen;

ägande bolaget hos Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar,

göra framställning örn tillstånd att avsätta enligt andra grunder eller örn

befrielse för visst år från avsättning.

Kan avsättning ej till fullo verkställas, utan att årets verksamhet kommer

att utvisa förlust, som ej kan täckas av balanserad vinst från föregående

år eller av medel, avsatta till framtida förfogande, skall beloppet i erforderlig

utsträckning föras inom linjen.

Yid avsevärd och varaktig förbättring av bolagets ekonomiska ställning

skola inom linjen förda avsättningar uppföras såsom effektiv skuld å förnyelsefonden,

i samband varmed motsvarande belopp må upptagas å ett

särskilt tillgångskonto, benämnt »kostnader att framdeles täcka».

2 mom. Utrangeras eller förändras tillgång, för vilken avsättning till

förnyelsefonden skall äga rum, skall fonden minskas med belopp, varmed

anläggningsvärdet, på sätt i 4 § stadgas, skall minskas. Ej må förnyelsefonden

annorledes nedskrivas. Överstiger minskningen av anläggningsvärdet

det belopp, vartill fonden uppgår, må skillnaden påföras tillgångskontot

»kostnader att framdeles täcka».

Vid utrangering eller förändring av tillgång, för vilken avsättning till

förnyelsefonden ej äger rum, må ock belopp, varmed anläggningsvärdet

skall minskas, påföras nämnda tillgångskonto.

6 §•

Där så finnes erforderligt, må såsom tillgång å kontot »kostnader att

framdeles täcka» upptagas kostnader för bolagets bildande ävensom finansomkostnader,

såsom kapitalrabatter, kursförluster och dylikt.

Anståndsränta å statslån må föras inom linjen men skall vid betalningsskyldighetens

inträde utföras såsom effektiv skuld. I samband med sådant

utförande må tillgångskontot »kostnader att framdeles täcka» påföras ett

mot räntan svarande belopp.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

7 §•

Belopp, vilka enligt 5 § eller 6 § första stycket påförts tillgångskontot

»kostnader att framdeles täcka», skola amorteras enligt planer, uppgjorda

i överensstämmelse med grunder, som av Konungen fastställas.

8 §•

I enlighet med föreskrifter, som Konungen meddelar, skola i balansräkningen

tillgångar och skulder, efter deras art och användningssätt, samt i

vinst- och förlusträkningen inkomster och utgifter för året fördelas å poster

så ock närmare upplysningar angående posterna givas.

Räkningarna skola undertecknas med bolagets firma.

9§-

Det åligger bolaget att till myndighet och inom tid, som Konungen

bestämmer, avlämna balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen ävensom

förvaltnings- och revisionsberättelserna jämte utdrag av bolagsstämmans

protokoll örn balansräkningens fastställande och om användningen

av vinst.

Örn skyldighet att avlämna ekonomiska och statistiska uppgifter förordnar

Konungen.

10 §.

Yad ovan i 8 § är föreskrivet utgör ej hinder för bolaget att för bolagsstämman

framlägga balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen i

ett mera sammandraget skick.

Örn annan järnvägs/)''Urvaltnings bokföring.

11 §•

För annan järnvägsförvaltning än järnvägsaktiebolag skola, såvitt angår

järn vägsrörelsen och därmed sammanhörande rörelse (järnvägsverksamheten),

de för järnvägsaktiebolag i denna lag givna bestämmelser äga motsvarande

tillämpning, med iakttagande dock av vad i 12 § stadgas. Sådan järnvägsförvaltning

skall förty hålla bokföringen för järnvägsverksamheten såvitt

möjligt skild från bokföringen för annan verksamhet; och aktiebolag, som

driver rörelse vid sidan av järnvägsverksamheten, har att upprätta balansräkning

samt vinst- och förlusträkning dels för bolagets verksamhet i dess

helhet och dels för allenast järnvägsverksamheten.

12 §.

1 mom. Belopp, som i 5 § 1 mom. andra stycket avses, skall föras

inom linjen, så snart täckning ej kan ske av balanserad vinst från föregående

års järnvägsverksamhet.

2 mom. Vad i 6 § första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning.

3 mom. Balansräkning samt vinst- och förlusträkning skola undertecknas

för kommun av trafikföreståndaren och för annan järnvägsförvaltning

på sätt örn balansräkning är i lag föreskrivet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

17

4 mom. Yad i 9 § första stycket är stadgat skall, såvitt angår annan

järnvägsförvaltning än aktiebolag, ej tillämpas i fråga om andra handlingar

än balansräkning samt vinst- och förlusträkning.

Ansvarsbestämmelser.

13 §.

1 mom. Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor

eller med fängelse straffes

1) styrelseledamot i järnvägsaktiebolag, vilken mot bättre vetande lämnar

oriktiga uppgifter i balansräkning eller vinst- och förlusträkning eller

vid upprättande av sådan handling förfar i strid med föreskrifterna i

denna lag;

2) envar annan, som mot bättre vetande i balansräkning eller vinstock

förlusträkning, som han är skyldig underskriva och som avlämnas till

myndighet, vilken avses i 9 §, meddelar oriktiga uppgifter eller förfar i

strid med bestämmelserna ill och 12 §§.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff.

2 mom. Envar styrelseledamot eller annan uppgiftsskyldig, som underlåter

att, i vad på honom skäligen må bero, ombesörja, att de i 9 §

första stycket omförmälda handlingar varda i rätt tid och i behörigt skick

till vederbörlig myndighet avlämnade, straffes med böter från och med

femtio till och med ettusen kronor.

3 mom. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

Vid tillämpningen skall med avseende å äldre förhållanden iakttagas:

1. Har järnvägsförvaltning, då denna lag träder i kraft, i senaste balansräkning

upptagit tillgång, avsedd till stadigvarande bruk, till högre

belopp, än som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning,

och var sådant enligt äldre lag tillåtet, skall vad i 4 § stadgas ej

utgöra hinder för, att sagda högre belopp i sin helhet upptages såsom

anläggningsvärde.

2. Har före denna lags ikraftträdande avskrivning verkställts så, att

anläggningsvärdet för tillgångar, som avses i 4 §, därigenom minskats,

eller kostnad, som enligt denna lag skolat hänföras till sagda värde, upptagits

såsom underhållskostnader, må anläggningsvärdet ökas med belopp,

motsvarande vad sålunda bokförts. Sker så, skall beloppet samtidigt påföras

förnyelsefonden.

3. Vad i 6 § första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning i fråga

om kostnader, som belöpa på tiden före lagens ikraftträdande.

Bihang till riksdagens protokoll 1330. 1 sami. 29 höft. (Nr 37.j susi »9 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 37.

Förslag

till

Bilaga.

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) om

j ärnvägsaktiebolag.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag

skall erhålla nedan angivna ändrade lydelse, samt att i sagda

lag skola införas två nya paragrafer, betecknade 6 och 7 §§, av den lydelse

nedan angives:

2§-

I fråga örn järnvägsaktiebolag skola de angående aktiebolag enligt lag

i allmänhet gällande stadganden lända till efterrättelse, såvitt ej annat

följer av vad här nedan eller i lagen om bokföring vid enskild järnväg

förordnas.

6 §•

Vinstutdelning må ej ske, så länge belopp, som jämlikt lagen örn bokföring

vid enskild järnväg skolat avsättas till förnyelsefond, i balansräkning

föres inom linjen. Lag samma vare, där belopp, som jämlikt 5 § eller

6 § första stycket i nämnda lag uppförts å tillgångskonto »kostnader att

framdeles täcka», icke amorteras i enlighet med de i sagda lag omförmälda

amorteringsplaner, eller anståndsränta, som jämlikt 6 § andra stycket

i berörda lag påförts dylikt konto, ej erlägges i enlighet med de vid statslånets

beviljande bestämda villkor. Varder vinstutdelning beslutad och

verkställd i strid mot vad nu stadgats, vare de, som uppburit sådan utdelning,

skyldiga att återbära densamma, och ansvare därjämte de, som

deltagit i beslutet, en för alla och alla för en för den brist, som vid

återbäringen kan uppkomma.

7 §•

Järnvägsaktiebolag må vid beräkning av förlust, varom förmäles i 98 §

i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910, såsom tillgång upptaga belopp,

som jämlikt lagen örn bokföring vid enskild järnväg påförts kontot

»kostnader att framdeles täcka». Tillgångar, avsedda till stadigvarande

bruk för bolaget, må vid dylik beräkning upptagas till anläggningsvärdet

med avdrag för sådana avsättningar till förnyelsefond, vilka icke föras inom

linjen. Anståndsränta å statslån, som föres inom linjen, må åsido lämnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 87.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd5 den 20 december

1929.

N ärvarande:

justi tieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över kommunikationsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 29 november

1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till lag om bokföring vid enskild järnvåg och lag emi ändrad lydelse av

lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) om järnvåg saktiebolag.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Helge Sjögren.

Lagrådet avgav följande yttrande:

De i förslaget till lag örn bokföring vid enskild järnväg utformade bokföringsprinciperna

skilja sig från vad som i motsvarande hänseenden gäller enligt

lagen om aktiebolag och den nya bokföringslagen främst i fråga örn det

sätt, varpå värdeminskning å de för järnvägs stadigvarande bruk avsedda tillgångarna

skall redovisas i järnvägens bokföring. Enligt förslaget skola dessa

tillgångar alltid upptagas till anskaffningsvärdet, och värdeminskningen skall

redovisas genom avsättning till förnyelsefond efter enhetliga, närmare bestämda

grunder. Men om järnvägens ekonomiska ställning icke medgiver sådan

avsättning, skall beloppet föras inom linjen för att sedermera vid avsevärd

och varaktig förbättring av ställningen uppföras såsom effektiv skuld å

förnyelsefonden, i samband varmed motsvarande belopp må upptagas å ett

särskilt tillgångskonto, benämnt »kostnader att framdeles täcka». De sålunda

å detta konto uppförda fiktiva tillgångsbeloppen skola efter närmare bestämda

amorteringsplaner så småningom avföras ur räkenskaperna, men först

örn och när sådan amortering kunnat ske, komma — såsom departementschefen

ock anmärkt i sitt yttrande vid förslagens remitterande till lagrådet —

räkenskaperna att åter utvisa järnvägens verkliga ställning.

Redan ur bokföringssynpunkt är vad sålunda föreslagits ägnat att ingiva

vissa betänkligheter. Men räckvidden av desamma ökas genom de föreslagna,

med omförmälda bestämmelser sammanhängande nya paragraferna i lagen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

om järnvägsaktiebolag. Enligt 6 § kan inom sådant bolag vinstutdelning äga

rum, ehuru å kontot »kostnader att framdeles täcka» finnes ett icke amorterat

belopp, som måhända vida överstiger den enligt räkenskaperna befintliga årsvinsten.

Vidare skall jämlikt 7 § vid beräkning av förlust, som enligt 97 och

98 §§ lagen örn aktiebolag medför skyldighet för bolag att träda i likvidation,

såsom tillgång upptagas belopp, som finnes uppfört å kontot »kostnader att

framdeles täcka». Och sådana avsättningar till förnyelsefond, vilka föras

inom linjen, skola icke medtagas vid förlustens beräknande; även örn dessa

avsättningar uppgå till så stort belopp, att i själva verket hela aktiekapitalet

gått förlorat, inträder icke likvidationstvång.

Genom förslagen skulle sålunda i fråga om järnvägsaktiebolag i realiteten

göras betydande och i och för sig irrationella avsteg från de inom vår aktiebolagsrätt

härskande reglerna angående vinstutdelning och tvång till likvidation,

vilka regler ansetts vara av stor betydelse för bevarande av bolagens

soliditet och skyddande av deras borgenärers rätt. Uppenbart torde vara, att

dessa undantag icke böra göras utan starka skäl av nationalekonomisk och

näringspolitisk natur. Då närmare utredning i detta hänseende icke blivit

förebragt, är det för lagrådet vanskligt att bedöma, huruvida dylika skäl föreligga,

men, förutsatt att så är, finner sig lagrådet icke böra på grund av nu

anmärkta förhållanden avstyrka förslagen.

I övrigt har lagrådet endast att framställa vissa detaljanmärkningar vid

Förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg.

5 §•

Enligt förevarande paragraf må ej ske avskrivning å värdet av de till stadigvarande

bruk för bolaget avsedda tillgångarna, utan skall i stället årlig

avsättning till förnyelsefond äga rum med belopp, motsvarande uppkommande

värdeminskning. Utrangeras emellertid någon sådan tillgång, skall dels

enligt 4 § anläggningsvärdet minskas med det utrangerades bokföringsvärde

och dels enligt förevarande paragraf fonden minskas med samma belopp, varmed

anläggningsvärdet sålunda skall minskas. Det motsvarande skall gälla,

örn dylik tillgång förändrats så, att partiell utrangering ägt rum. Dessa bestämmelser

leda till riktigt resultat, därest vid tiden för utrangeringen skett

avsättning för den utrangerade egendomen till belopp, motsvarande dess bokföringsvärde.

Sker däremot utrangeringen innan avsättning skett i dylik omfattning,

innebär utrangeringen i själva verket, att det uppstått förlust, motsvarande

det överskjutande beloppet. Fonden borde därför rätteligen icke

minskas med hela det belopp, varmed anläggningsvärdet skall minskas, utan

endast med belopp, motsvarande vad till förnyelsefonden skall anses avsatt

för den utrangerade egendomen. Ehuru sålunda ur principiell synpunkt anmärkning

kan riktas mot ifrågavarande bestämmelser, vill lagrådet icke bestämt

påyrka ändring av desamma, då de äro väsentligt enklare att tillämpa

än de regler, med vilka de borde ersättas, och det måhända kan antagas,, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

21

de båda metoderna, tillämpade under en längre följd av år, komme att leda

till ganska sammanfallande resultat.

8 och 12 §§.

Då förslaget icke innebär, att i fråga om undertecknandet av balansräkning

samt vinst- och förlusträkning skall för de i förslaget avsedda bolagen gälla

annat än vad i sådant hänseende finnes stadgat för bolag i allmänhet, synes

andra stycket av 8 § böra såsom obehövligt utgå. Härjämte bör uteslutas vad

i 12 § 3 mom. säges örn undertecknande av balansräkning för annan järnvägsförvaltning

än kommun.

Enär en av kommun anställd trafikföreståndare bör icke blott underteckna

ifrågavarande räkningar utan även låta upprätta dem och svara för deras innehåll,

torde det kvarstående stadgandet i sistnämnda moment böra avse skyldighet

för föreståndaren att avgiva räkningarna.

13 §.

Därest i fråga örn undertecknande av balansräkning samt vinst- och förlusträkning

för annan järnvägsförvaltning än järnvägsaktiebolag skall gälla,

att räkningarna skola underskrivas av den bokföringsskyldige, bör i 13 §

1 mom. under punkten 2) icke såsom förutsättning för ansvarsskyldighet

uppställas, att vederbörande är skyldig underskriva räkningarna. Jämte den

härav påkallade ändringen bör iakttagas, att i nämnda punkt, liksom i punkten

1), det lagstridiga förfarande, som, utom lämnande av oriktiga uppgifter

i dylik räkning, belägges med straff, angives hänföra sig till upprättandet av

sådan räkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 37.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 24 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell, lagrådets den 20

december 1929 avgivna utlåtande över de den 29 november 1929 till lagrådet

remitterade förslagen till lag om bokföring vid enskild järnväg och till lag

örn ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 örn järnvägsaktiebolag.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Såsom lagrådet anmärkt innebära de framlagda förslagen vissa avsteg från

de allmänna reglerna angående vinstutdelning och tvång till likvidation.

Det torde vara ett allmänt känt faktum, att de enskilda järnvägarnas

ekonomiska bärighet under en följd av år undergått en stark försämring.

De nya bokföringsbestämmelserna torde komma att ytterligare ådagalägga

detta förhållande.

Ett fasthållande för de enskilda järnvägarnas del av den allmänna aktiebolagslagens

regler örn likvidationstvång torde icke ur någon intresserad

parts synpunkt vara behövlig eller ens önskvärd.

I första hand skulle vid ett sådant fasthållande ifrågakomma, att staten

såsom långivare åt flertalet av de ekonomiskt svaga järnvägsföretagen bleve

nödgad att övertaga desamma och därigenom tillskyndades icke blott kapitalförluster

utan även årliga driftsförluster, som med en försiktig behandling

av den nuvarande situationen måhända kunnat undvikas. Den ställning,

som statsmakterna intagit vid förekommen underlåtenhet att erlägga räntor

och amorteringar å statslån, torde tillfullo ådagalägga den ohåga, som från

statens sida i dessa speciella fall måste förefinnas att framkalla likvidation.

Vidare är att märka, att järnvägarnas förluster i allmänhet allenast uppkomma

å rörelsen, under det att däremot fluktuationerna å varumarknaden

knappast hava någon betydelse för järnvägarnas del. Ett järnvägsaktiebolags

tillgångar utgöras — åtminstone sedan bolagets ställning blivit sådan, att

fråga är örn likvidation — i allmänhet huvudsakligen av de till stadigvarande

bruk anskaffade tillgångarna, järnvägen med dess byggnader och tillbehör.

Dessa tillgångars affärsvärde är helt beroende av avkastningens

storlek vid trafikens upprätthållande. Deras realisationsvärde, därest tillstånd

till trafikens nedläggning och tillgångarnas realiserande av Kungl.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

Majit skulle medgivas, är belt obetydligt i förhållande till anläggningsvärdet

och i regel även i förhållande till de lån, för vilka järnvägen

ligger som hypotek. En långivare åt ett järnvägsaktiebolag torde med hänsyn

till nämnda förhållanden sakna anledning att önska detta försatt i likvidation,

så länge räntor och amorteringar fullgöras å lånen. Sker ej detta,

så har långivaren alltid den utvägen att lagsökningsvägen indriva sin förfallna

fordran och eventuellt försätta bolaget i konkurs. Det ligger i förhållandenas

natur, att denna utväg, såvitt med densamma något är att vinna,

av enskilda fordringsägare tillgripes långt innan ett järnvägsaktiebolags

affärsställning enligt balansräkningen kan hava undergått sådan försämring,

att likvidationstvång inträder.

Frågan örn tidpunkten för likvidation kan således för järnvägsaktiebolagens

del icke anses äga den betydelse, som för aktiebolag i allmänhet.

Trafiken å en järnväg kan och får för övrigt ej upphöra vid likvidation.

Jag tillåter mig framhålla, att icke ens vid konkurstillstånd järnvägstrafiken

får avstanna utan skall jämlikt 19 § i förordningen den 15 oktober 1880

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

av järnväg m. m. det åligga konkursförvaltaren att besörja trafikens

uppehållande. Denna omständighet kan emellertid tydligen tillskynda borgenärerna

förluster utöver dem, de eljest riskera.

Därest sålunda å ena sidan regelmässigt likvidation icke lärer vara till

fördel för järnvägsaktiebolagens borgenärer, torde det å andra sidan vara

uppenbart, att ett större antal järnvägsaktiebolags* trädande på en gång i

likvidation — och måhända sedermera även i konkurs — skulle komma att

vålla ekonomiska förluster av en omfattning, som kan på ett kännbart sätt

inverka menligt på näringslivet i allmänhet.

Beträffande den i förslagen åt järnvägsaktiebolag inrymda möjligheten till

vinstutdelning i något större utsträckning än som enligt allmänna regler är

tillåtet, må framhållas, att så fort amorteringsplan icke kan följas, vinstutdelning

omedelbart skall upphöra, och att därest förbättringen i järnvägens

ekonomi fortsätter, till dess samtliga amorteringarna enligt planen fullgjorts

— enligt 5 § 1 mom. tredje stycket i förslaget till lag örn bokföring vid enskild

järnväg skall förbättringen av bolagets ekonomiska ställning vara både

avsevärd och varaktig innan vinstutdelning kan äga rum — de nu ifrågavarande

bestämmelserna endast komma att innebära uppkomna vinsters utslående

å ett större antal år.

Såsom lagrådet framhållit innehålla bestämmelserna i 8 och 12 §§ i

förslaget till lag örn bokföring vid enskild järnväg, i den formulering de

senast erhållit, icke några avvikelser från allmän lag i fråga örn undertecknandet

av balansräkning samt vinst- och förlusträkning. I detta avseende

tillåter jag mig att hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition den 12 mars 1929,

nr 189, till riksdagen med förslag till bokföringslag, av vilken proposition

framgår (s. 103), att 10 § i sistnämnda lag måste anses innebära, att bolags

eller förenings inventarium och balansräkning skola underskrivas med dess

firma. Visserligen omförmäles här icke vinst- och förlusträkning, som —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

med det undantag, som förslaget till lag örn bokföring vid enskild järnväg

avser att införa — åligger allenast aktiebolag, men givetvis måste för undertecknandet

av vinst- och förlusträkning gälla samma regler, som för balansräkning.

I anledning härav hava de uteslutningar i 8 och 12 §§ i förevarande

förslag, varom lagrådet hemställt, blivit verkställda.

Likaledes hava de övriga ändringar i sagda paragrafer ävensom i 13 §,

varom lagrådet hemställt, vunnit beaktande.

Tillika har i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag örn bokföring

vid enskild järnväg vidtagits en mindre redaktionell ändring, som ansetts

vara betingad av den ändring av likaledes redaktionell art, vilken, enligt

vad som vid förslagets remitterande till lagrådet den 29 november 1929 anfördes,

vidtagits i 4 § i samma förslag.

Föredraganden hemställer därefter, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn bokföring md enskild järnväg m. m. s. 1 i texten
  2. B1LU 1930:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus proposition med förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg rn. m. dels ock i ämnet väckt motion. s. 1 i texten