Sök i Ratio Lex

Med förslag till Idg om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober 1900 örn straffregister

8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:4, Med förslag till Idg om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober 1900 örn straffregister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till Idg om

ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober

1900 örn straffregister; given Stockholms slott den 20

december 1929.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen

den 17 oktober 1900 om straffregister.

GUSTAF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 4 käft. (Nr 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr Jt.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.

Härigenom förordnas, att 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister,

sådant detta moment lyder enligt lag den 19 februari 1926 (nr 27),

skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 moni. Utdrag av registret, innehallande bevis därom att viss person ej

förekommer i straff registret, må på begäran av denne meddelas, där han

med intyg av myndighet, som i 2 mom. sista stycket sägs, eller av svensk beskickning

eller svenskt konsulat styrker att hans rätt kan vara beroende av

sådant bevis.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 november 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggne, statsråden

Lebeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, fråga örn underlättande för

svenska medborgare i utlandet att erhålla utdrag ur straff registret samt anför:

»I en den 3 oktober 1928 dagtecknad, till Kungl. Maj:t avlåten framställning

har riksdagens justitieombudsman anfört, så vitt nu är i fråga:

''Enligt 1 § i lagen den 17 oktober 1900 örn straffregister skall hos fångvårdsstyrelsen

finnas ett straffregister, innehållande uppgifter, som i samma

lag stadgas, angående dem, som genom utslag av domstol eller myndighet i

riket

1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri

till böter, eller

2. förklarats ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas, eller att föra andras talan

inför rätta, eller

3. erhållit villkorlig straffdom, eller

4. blivit för brott ställda under framtiden, eller

5. förklarats vara övertygade örn någon med straff belagd gärning, men i

anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller

6. blivit dömda till tvångsarbete.

I 8 § 1 mom. stadgas, att fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då

framställning därom göres av domstol, Kungl. Majda befallningshavande eller

allmän åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna örn

häktning, eller av riksdagens justitieombudsman eller dess militieombudsman.

Till annan myndighet än nu är sagt, så ock till enskild, vars rätt må vara beroende

på annan upplysning ur registret än som framgår av i 2 moni. eller

3 mom. omförmält registerutdrag, skall fullständigt registerutdrag lämnas, där

Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

T 2 mom. i samma paragraf förordnas, att utdrag av registret, innehållande

allenast upplysning, huruvida viss person blivit dömd till förlust av medborgerligt

förtroende eller påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller ställts under

framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda påföljd, ävensom, där så

skett, vissa därav föranledda ytterligare upplysningar, skall på begäran meddelas

myndighet ävensom annan, vilken utövar allmän befattning, varmed är

förenad skyldighet att pröva, huruvida någon på grund av sådant utslag, som

Justitie
ombuds
mannens
framställ
ning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr b.

här avses,°är jämlikt lag eller författning utestängd från behörighet, rättighet

eller förmån.

Sådant utdrag skall ock, enligt sista stycket i samma moment, meddelas enskild,

vilken nied intyg av Kungl. Maj ris befallningsha vande eller underrätt

eller häradshövding eller borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende

därav, att utredning av honom förebringas i avseende å omständighet, varom

sådant utdrag skall innehålla upplysning.

I 8 § 3 morn. stadgas slutligen, att utdrag av registret, innehållande bevis

därom att viss person ej förekommer i straffregistret, må på begäran av denne

meddelas, där han med intyg av myndighet, som i 2 mom. sista stycket sågs,

styrker, att hans rätt kan vara beroende av sådant bevis.

Enligt § 2 morn. 4 i tryckfrihetsförordningen må utdrag av det i riket inrättade

straffregister ej meddelas i vidsträcktare mån än som föranledes av lag.

stiftad i den ordning § 87 regeringsformen stadgar. De fall, då utdrag av

straffregistret kunna erhållas, äro de i lagen om straffregister angivna. I övrigt

är straffregistret att anse såsom hemligt. Enskild person äger icke ens

att beträffande sig själv erhålla utdrag därur i annan ordning än lagen örn

straffregister stadgar. Då detta centralregister över straffade personer upprättats,

har man sålunda så långt sig göra låter velat förhindra missbruk av

detsamma.’

Efter redogörelse för vad i ett av justitieombudsmannen handlagt ärende förekommit

har justitieombudsmannen vidare yttrat:

’Vad i saken förekommit har givit mig anledning att upptaga frågan, huruvida

icke möjligheten för å utrikes ort vistande svenska medborgare att erhålla

utdrag av straffregistret för företeende inför utländsk myndighet skulle

kunna i någon mån underlättas. Det torde icke så sällan förekomma, att sådan

svensk medborgare kommer i behov av bevis att han icke förekommer i

straffregistret. Såsom jag förut berört kan utdrag av straffregistret, innefattande

dylikt bevis, erhållas endast under förutsättning att personen i fråga

med intyg av Kungl. Maj ris befallningshavande eller underrätt eller häradshövding

eller borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende av sådant

bevis. Det torde vara uppenbart, att det mången gång kan vara svårt för en

svensk, som vistas utomlands, att utan omgång anskaffa ett intyg, som sålunda

styrker hans rätt att erhålla utdrag av straffregistret. Örn en svensk för behandlingen

av ett ärende hos utländsk myndighet avfordras bevis att han icke

blivit straffad — bevis att han icke förekommer i straffregistret — torde det

nämligen ofta vara förenat med stora svårigheter för ovannämnda svenska myndigheter

att utfärda intyg för honom, att hans rätt kan vara beroende av ett

sådant bevis.

Enligt vad jag erfarit torde framställningar från utlandssvenskar örn bevis

att de ej förekomma i straffregistret understundom genom förmedling avi svenska

konsuler insändas till utrikesdepartementet och därifrån vidarebefordras

till fångvårdsstyrelsens avdelning för straffregistret. Vanligen torde dessa

framställningar hava bifallits.

Att på dylika framställningar utfärda utdrag av straff registret torde väl

knappast sta i överensstämmelse med innehållet i 8 § i lagen örn straffregister.

Icke heller lärer det kunna antagas att, i brist på lagstadgande därom, berörda

utväg att erhålla utdrag kan komma till användning i alla de fall, då behov

därav är för handen. Utan tvivel torde det emellertid just hava varit den ovan

berörda svårigheten för de i sistnämnda lagrum angivna myndigheterna att

utfärda intyg örn sökandens behov, som åstadkommit berörda praxis vid sidan

av lagen.

Av det sagda torde framgå, att behov av föreskrifter för underlättande för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr b.

5

svenskar i utlandet att erhålla utdrag av straffregistret förefinnes. Detta behov

synes mig utan svårighet kunna tillgodoses på det sätt, att Sveriges beskickningar

och konsuler i utlandet upptagas bland de i 8 § 2 och 3 inom. i

lagen om straffregister angivna myndigheter, på vilkas intyg utdrag av straffregistret,

kan lämnas enskild person. Uppenbarligen besitta rikets officiella

representanter i utlandet stora betingelser för att utfärda dylika intyg, såvitt

angår straffregisterutdrag, som äro avsedda att företes inför myndigheter i vederbörande

främmande land. Den svenske beskickningschef eller konsul, hos

vilken intyg av nu ifrågavarande beskaffenhet begäres, torde utan svårighet

kunna hos den utländska myndigheten inhämta upplysningar, huruvida sökandens

rätt kan vara beroende av att han företer utdrag av straffregistret. Örn

beskickningschefen eller konsuln därvid erhåller sådana upplysningar, att han

anser sig i stånd att utfärda ett intyg örn att sökandens rätt kan vara beroende

av att han företer utdrag av det i Sverige förda straff registret, torde alla skäl

tala för att tillmäta ett dylikt intyg sådant vitsord, att sökanden på grund av

detsamma bör kunna erhålla det äskade straffregisterutdraget. Då man lärer

kunna förutsätta, att synnerlig noggrannhet skall komma att iakttagas vid intygens

utfärdande, synes något men för straffregistrets sekretess icke vara att

befara. Även örn man skulle stanna vid att endast medgiva enskild person att

på dylikt av beskickning eller konsul utfärdat intyg erhålla sådant utdrag av

straffregistret, som avses i 8 § 3 mom. straffregisterlagen, skulle mycket därmed

vara vunnet, då uppenbarligen de flesta av de framställningar om utdrag

av straffregistret, varom nu är fråga, torde avse utdrag, innefattande bevis att

vederbörande icke förekommer i straffregistret.’

Över justitieombudsmannens framställning har utlåtande avgivits av fång- Fångvårdsvårdsstyrelsen.

Efter inhämtande av yttrande från byrådirektören å fångvårdsstyrelsens

avdelning för straffregistret — däri denne med vitsordande av

önskvärdheten av den föreslagna ändringen förklarat sig finna anledning saknas

att inskränka den ifrågasatta behörigheten till intyg enligt 8 § 3 mom. straffregisterlagen

— har fångvårdsstyrelsen framhållit, att styrelsen ansåge en åtgärd

i det angivna syftet vara av behovet påkallad, och att den icke funnit något

att erinra mot det föreslagna sättet för frågans lösning.

Av justitieombudsmannens framställning och fångvårdsstyrelsens däröver

avgivna utlåtande finner jag framgå, att en ändring i straffregisterlagen i syfte

att underlätta för svenskar i utlandet att erhålla utdrag av straffregistret bör

komma till stånd. Denna lagändring torde ock lämpligen böra ske på det sätt,

att Sveriges representanter å utrikes orter tillägges behörighet att utfärda för

sådana utdrags erhållande erforderliga intyg. Tvekan synes emellertid kunna

uppstå, då det gäller att avgöra, huruvida denna behörighet bör avse intyg enligt

såväl 2 som 3 mom. i 8 § straffregisterlagen eller inskränkas till intyg

enligt sistnämnda moment. Vid prövningen av detta spörsmål torde böra beaktas,

att 2 mom. giver enskild person möjlighet att i avseende å de omständigheter,

varom utdraget skall innehålla upplysning, bekomma sådant ej

allenast rörande honom själv utan även rörande annan person, under det att

3 morn., vilket tillkom år 1926, endast avser att åt enskild bereda tillgång till

utdrag rörande honom själv att han ej förekommer i straff registret. I fall,

då sökande önskar erhålla utdrag avseende annan person, synes mig avgöran
-

Departe
ments
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.6

Kungl. Majlis proposition nr -4.

det av frågan huruvida sådana omständigheter äro för handen, att därför

erforderligt intyg bör meddelas, mången gång kunna bereda svårighet och

kräva förhållandevis stor omsikt. Med hänsyn till vikten av att i sådant

fall utdrag erhålles endast då verkligt legitimt behov därav föreligger, torde

det näppeligen vara tillrådligt att lämna avgörandet i detta hänseende åt

olönade konsuler, vilka kanske ej ens äro mäktiga svenska språket. Däremot

lärer det icke böra väcka betänkligheter att medgiva sådana konsuler rätt

att utfärda intyg enligt 3 morn., så mycket mindre som någon fara för missbruk

av ett med stöd därav meddelat utdrag knappast föreligger. Syftet

med den ifrågasatta lagändringen skulle dessutom säkerligen komma att i ej

oväsentlig grad förfelas, örn våra olönade konsuler ej upptoges bland dem,

som skulle äga utfärda intyg enligt 3 mom. Enligt vad jag från fångvårdsstyrelsen

inhämtat avse nämligen förekommande framställningar så gott som

undantagslöst utdrag enligt detta moment, uppenbarligen beroende av detta

utdrags natur att tjäna som bevis örn allmän oförvitlighet.

Om således en olönad konsul väl bör ombetros att utfärda intyg enligt 3

mom. men icke enligt 2 morn., återstår spörsmålet huruvida behörighet i avseende

å sistnämnda intyg bör inrymmas åt våra andra representanter utrikes.

Därför synes mig emellertid icke föreligga tillräcklig anledning. Något behov

för enskild att erhålla utdrag enligt 2 mom. lärer nämligen — sedan på

grund av lagändringen 1926 möjlighet föreligger att bekomma det på visst

sätt mera omfattande utdraget enligt 3 mom. — ytterst sällan uppstå, i varje

fall för en utomlands vistande. Lämpligheten att för våra representanter utrikes

allt efter deras ställning i förevarande avseende stadga behörighet av

olika omfattning synes ock kunna ifrågasättas.

I enlighet med vad jag sålunda anfört bär jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § 3 morn. lagen den 17

oktober 1900 om straffregister.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilaga1 till

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget, har bär uteslutits.

.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 december

1929.

N ärvarande:

justitieräden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 22 november

1929, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till

lag om ändrad lydelse av 8 § 3 morn. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsassessorn

Gustaf Eklund.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl, Majlis proposition nr

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 december 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 4 december

1929 avgivna yttrande över det den 22 november 1929 till lagrådet remitterade

förslaget till lag arn ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober

1900 om straffregister; därvid föredraganden efter redogörelse för yttrandet

hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas 1930 års riksdag

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till nästkommande

års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Sief enson.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

293214

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober 1900 om straffregiste a1 i texten
  2. 1LU 1930:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § 3 moni. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister. s. 21 i texten