Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av visst område av övning splatsen Skedalaheds-

1930-01-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:45, Angående försäljning av visst område av övning splatsen Skedalaheds-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 45.

1

tfr 45.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av visst område av övning splatsen Skedalaheds-,

given Stockholms slott den 24 januari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 24 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning frågan örn försäljning av visst område av övningsplatsen

Skedalahed samt anför därvid följande.

Övningsplatsen Skedalahed är belägen i Snöstorps socken av Hallands

län på en halv mils avstånd från Halmstad. Beträffande kronans förvärv

av övningsplatsen är följande att nämna.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 34 haft. (Nr 45—48.) 131 so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Genom brev den 1 oktober 1861 medgav Kungl. Maj:t, att ett från l/2

mantal Brogård nr 1 avsöndrat jordområde, utgörande i areal 41 tunnland

25 kappland, finge inköpas för att användas till mötesplats för Hallands

infanteribataljon. Å köpet erhöll kronan laga fasta den 31 mars 1863. Sedermera

medgav Kungl. Majit genom brev den 26 november 1883, att till

utvidgning av mötesplatsen finge förvärvas ett likaledes från V2 mantal

Brogård nr 1 avsöndrat jordområde örn 20.2810 hektar jämte därå uppförda

byggnader, och beviljades kronan härå lagfart den 11 januari 1887.

Genom brev den 23 september 1898 medgav härefter Kungl. Majit, att för

erhållande av mark till utvidgning av den utav bataljonen disponerade skjutbanan

å övningsfältet finge för kronans räkning genom expropriation förvärvas

ett område av 2.1240 hektar, beläget sydväst örn bataljonens dåvarande

skjutbana. Å sistnämnda område erhöll kronan lagfart den 4 oktober

1899.

Själva mötesplatsen har vid en år 1903 verkställd ägostyckning å hem
-

manet 1/2

mantal

frälse Brogård

i Snöstorps socken

utlagts

i fyra lotter

sålunda;

v»

mantal litt. Aa med en

areal av

13.0100

hektar (Reg.

-nr l11);

V27

»

» Ba » »

» »

14.8400

»

( »

l13);

V33

»

» Ca » »

» »

10.9840

»

( »

i16);

13/l760

»

» Ba » »

» »

2.7960

»

( »

i19).

Skjutbaneområdet redovisas i jordregistret såsom tre särskilda avsöndringar,

nämligen Snöstorp 78 med en areal av 0.528o hektar, Snöstorp 86 med en

areal av 1.4170 hektar samt Snöstorp 95 med en areal av 0.x790 hektar.

Sedan särskilda utredningsmän tillkallats för att verkställa utredning och

avgiva förslag till disposition genom försäljning eller annoi-ledes av sådana

lantförsvaret tillhöriga jordbruksfastigheter, lägerplatser, delar av lägerplatser

eller andra fastigheter, vilka icke vidare kunna anses erforderliga för försvarets

behov, hava dessa utredningsmän, vilka antagit benämningen lantförsvarets

marklcommitterade, uti skrivelse den 16 april 1929 framlagt förslag

rörande Skedalaheds framtida användning. Kommitterade hava härvid anfört

i huvudsak följande.

Frågan örn Skedalaheds disposition hade tidigare varit föremål för utredning

genom de sakkunniga för utredning angående den framtida användningen

av arméns mötesplatser m. m. (generallöjtnanten Gustaf Björlin och riksdagsmannen

Carl Persson i Stallerhixlt). I utlåtande den 28 maj 1910 hade

dessa beträffande Skedalalied hemställt, att, för den händelse ej mötesplatsen

skulle kunna med fördel användas för annat militärt eller statligt ändamål,

densamma tillhörande mark samt de därstädes befintliga, kronan tillhöriga

byggnader, vilka icke lämpligen kunde förflyttas, snarast möjligt skulle försäljas

på offentlig auktion till den högstbjudande, marken i lotter örn 10 ä

15 hektar passande till egna hem och byggnaderna med skyldighet för

köparna att bortflytta desamma, ävensom att den inflytande köpeskillingen

skulle inlevereras till statskontoret för att tillgodoföras lantförsvarets fond

för byggnader och andra försvarsändamål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 45.

Chefen för Hallands regemente hade i häröver den 15 juni 1910 avgivet

yttrande påpekat, att regementet hade god nytta av heden för bedrivande

av en del övningar, t. ex. kokning, fältarbeten, bivackering, enskild fältskjutning

och mindre stridsövningar, vilka övningar — om Skedalahed icke linge

disponeras —■ ej utan kostnad för statsverket kunde bedrivas annorstädes

utom regementets övningsplats, samt att målskjutningsbanan med stor fördel

användes för målskjutningars bedrivande jämsides med regementets övriga

banor. A Skedalahed kunde vidare under viss tid av året förläggas en

kontingent specialvapen i och för samövning med infanteri. Ehuru Skedalahed

jämte en del av därvarande byggnader sålunda fortfarande fyllde ett

beaktansvärt militärt ändamål, ville dock regementschefen icke skatta detta

så högt, att statens ekonomiska intressen på den grund borde eftersättas.

Därest området kunde avyttras till ett pris, som närmelsevis svarade mot

statens utgifter för förvärvet, borde de militära fördelarna icke ställa sig

hindrande i vägen för en försäljning. Regementschefen ansåge jordmånen

för svag för att området skulle lämpa sig till egna hem. Några förutsättningar

för tomtförsäljning från området funnes ej heller. Regementschefen

hade därför hemställt örn bemyndigande dels att genom sakkunnig person

utreda, vilken del av området som antagligen med fördel kunde försäljas,

och huruvida detta borde ske genom styckning för bildande av egna hem

eller genom försäljning av området i dess helhet, dels att infordra köpeanbud,

dels att avgiva förslag över vilken del av området, såsom sannolikt

icke inbringande nämnvärt försäljningspris, borde för Hallands regementes

behov bibehållas, dels ock att upprätta kostnadsförslag för vissa byggnaders

förflyttning till etablissemanget i Halmstad.

Arméfördelningscliefen hade härefter föranstaltat örn en värdering av

Skedalahed genom t. f. domänintendenten och uppskattningsmännen för

värdering av kronans jordbruksdomäner. Denna värdering hade ägt rum

den 19 augusti 1910. Värderingsmännen hade begränsat sin uppgift till

frågan örn markens värde och sättet för dess realiserande och kommit till

den uppfattningen, att arealens styckning till jordbrukslägenheter för bildande

av egna hem icke vore lämplig, då jordmånen vore av alltför svag

beskaffenhet och platsen saknade för egnahemsliigenheter lämpliga och användbara

byggnader, som kunde av eventuella köpare få övertagas. Kostnaderna

för lotternas bebyggande, även örn dessa toges så stora som 10

hektar, skulle bliva allt för höga i förhållande till jordens låga grundvärde

och ringa bärighet. Styckning i mindre lotter till bostadslägenheter hade

värderingsmännen ej heller ansett lönande, då avståndet från stad eller större

arbetsplats vore för stort för att locka personer ur arbetsklassen att diir slå

sig ned samt ställets natur ej heller vore sådan, att den kunde tänkas locka

ekonomiskt mera välsituerade personer till förvärv av tomter för villaanläggningar.

Däremot kunde av området bildas en lantgård, som i en förståndig

och arbetsam mans hand kunde föda sin brukare, helst om köparen finge

övertaga något eller några av kronans hus, som lämpade sig för en dylik

lantgårds behov. Därest staten icke vidare hade för allmänt behov användning

för Skedalahed, hade värderingsmännen ansett heden lämpligast böra

försäljas ostyckad och i ett sammanhang. Under förutsättning att en blivande

köpare finge till åsätta värden övertaga dels ettdera av de hus, vilka

kunde anviindas såsom boningshus till lantgården, dels ett hus, vilket kunde

förändras till ladugård, syntes jorden med växande skog kunna saluvärderas

till 9,151 kronor 53 öre. Skulle jorden säljas utan förmånsrätt till byggnaderna,

borde saluvärdet minskas med cirka 15 procent till, i avjämnat tal,

7,800 kronor. De hus, som ovan berörts, vore officerspaviljongen, underofficersbyggnaden

och baracken, värderade till respektive 2,500, 1,000 och 2,000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 45.

kronor. Dessutom kunde möjligen officersbostadsbyggnaden med omkringliggande

planterade tomt uppnå en högre försäljningssumma än det belopp

av 3,500 kronor, vartill byggnaden värderats för bortflyttning. Denna tomt,

som vore belägen nära områdets ena hörn, borde utan synnerligt men för

egendomen i övrigt kunna avsöndras. Romme en sådan försäljning till stånd,

borde det beräknade saluvärdet å egendomen i övrigt minskas med 400

kronor till 8,750 kronor, respektive 7,400 kronor.

I avgivet utlåtande den 8 november 1910 hade arméfördelningschefen

understrukit de synpunkter, som regementschefen anfört, ävensom särskilt

framhållit, att, då det åsätta saluvärdet å jorden uppginge till högst 9,150

kronor, den inkomst, kronan kunde beredas genom försäljning av Skedalahed,

icke närmelsevis syntes uppväga de fördelar, regementet bereddes genom

möjligheten att fortfarande få för sina övningar disponera heden.

I yttrande den 18 december 1912 hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement

framhållit, att Hallands regementes nya övningsplats vid Halmstad

endast innehölle omkring 80 hektar, medan andra övningsplatser omfattade

från 200 till närmare 300 hektar. Sålunda innehölle exempelvis övningsfältet

med kasernområdet för Kronobergs regemente 220 hektar, för

Jönköpings regemente 250 hektar och det för Södra skånska infanteriregementet

vid Lund avsedda omkring 270 hektar. Bristen för Hallands regemente

borde dock kunna avsevärt fyllas, örn regementet finge tillgång till

jämväl Skedalahed med dess omkring 43 hektar, varför departementet, i likhet

med militärcheferna, ansåge, att heden borde bibehållas i kronans ägo

och tilldelas Hallands regemente. Med hedens bibehållande borde dock ej

vara uteslutet, att delar av densamma försåldes, i så fall lämpligast till byggnadstomter,

men ej till egna hem för jordbruk. Militärcheferna hade ansett,

att en del av byggnaderna borde förflyttas till regementets kasernetablissemang

vid Halmstad, samt tillstyrkt, att de övriga byggnaderna måtte få

kvarbliva å heden för att där användas för särskilt ändamål. Ehuru byggnadernas

underhåll krävde kostnad, som vid försäljning skulle kunna besparas,

ansåge fortifikationsdepartementet sig böra biträda vad dessa chefer

föreslagit i fråga örn dispositionen av byggnaderna. Frågan härom syntes

dock vara beroende av frågan örn hedens kvarblivande i kronans ägo eller

dess försäljning. Departementet hade hemställt, att Kungl. Majit måtte förordna,

att Skedalahed skulle bibehållas i kronans ägo för militärövningar

och tilldelas Hallands regemente; att, därest likväl någon del av heden

framdeles syntes kunna med fördel försäljas till byggnadsplatser, fortifikationsdepartementet

måtte efter verkställd värdering äga avgiva förslag; samt

att departementet likaledes måtte få inkomma med ett efter omständigheterna

uppgjort förslag i avseende å dispositionen av de särskilda å heden

uppförda, kronan tillhöriga byggnaderna.

Chefen för generalstaben hade slutligen i utlåtande den 20 maj 1913 instämt

i det yttrande, som avgivits av fortifikationsdepartementet, dock med

framhållande, att eventuellt förslag till framtida föryttring av mark ej borde

göras beroende enbart av det förhållandet, huruvida någon del av heden

kunde med fördel försäljas till byggnadsplatser, utan i första liand därav,

huruvida ifrågavarande del kunde utan olägenhet för försvarsväsendet avyttras.

Förutom Skedalahed disponerade Hallands regemente numera för övningsändamål

följande områden, nämligen övningsplatsen vid Galgberget i Halmstad

med en areal örn tillhopa 94,0600 hektar samt en skjutbana å den s. k.

Nyårsåsen med en areal av 51,902 0 hektar. Dessa områden hade av staden

Halmstad överlåtits till kronan enligt ett den 17 och den 23 september

1903 träffat avtal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts proposition nr 45.

Med hänsyn till Skedalaheds läge i närheten av Halmstad hade kommitterade

funnit lämpligt att undersöka, om heden skulle kunna äga värde

såsom flygfält för den civila flygtrafiken och den militära flygningen.

I ett "den 20 november 1928 till kommitterade avgivet yttrande hade luftfartsmyndigheten

rörande övningsplatsens betydelse med hänsyn till den

civila lufttrafiken anfört, bland annat, följande: För den civila luftfarten i

riket vore det fördelaktigt, att tillgången till platser för upp- och nedstigning

med lantflygplan vore tämligen riklig. Särskilt vore detta av betydelse vid

nedstigning i fall av nöd. I stora delar av vårt land vore det synnerligen

riskfyllt att företaga landning, på grund av att tillräckligt stora, jämna och

hårda fält icke förefunnes. Till följd av att bristen på dylika fält vid flygning

med lantflygplan mellan Göteborg och Malmö eller Köpenhamn vore

stor, bleve det av vikt, att ständig möjlighet till mellanlandning mellan de

båda ovan angivna städerna stöde till buds. Mellan Göteborg och Malmö

hade redan under en gången period regelbunden linjefart upprätthållits med

lantflygplan, och en sådan luftfartsled torde säkerligen snart nog åter komma

till stånd. I varje fall komme säkerligen varje år ett icke så litet antal

civila lantflygplan, som icke ginge i regelbunden trafik, att passera över

Skedalahed på väg från Sverige eller Norge till utlandet eller tvärtom. För

att en plats i allmänhet skulle kunna fylla sitt ändamål som nödlandningsplats,

vore det erforderligt, att där funnes en jämn och fast markyta utan

diken, gropar eller andi''a hinder av åtminstone storleken 400 X 150 meter.

Önskvärt vore, att, såvida icke en cirkelrund yta med minst 400 meters

diameter eller ett område i form av en kvadrat med minst 400 meters sida

stöde att finna, två sådana banor av storleken 400 X 150 meter kunde ordnas,

varvid banorna skulle ligga så, att deras längdriktningar icke bildade mindre

vinkel med varandra än H0°. Het vore vidare av vikt, att icke några hinder

funnes omkring startbanorna, utan möjlighet förefunnes för ett flygplan att

i omedelbar anslutning till banorna starta eller landa i lutningen 1 : 15. Av

tillgängliga handlingar framginge icke, örn marken å Skedalahed vore lämplig

för flygändamål eller huruvida omgivningarna tilläte upp- och nedstigning i

sådan lutningsvinkel, som ovan angivits. Att det funnes utrymme för ordnande

av åtminstone två startbanor av storleken 400 X 150 meter å Skedalahed,

framginge däremot av den bifogade kartan. Under förutsättning att å

Skedalahed lämplig mark för två (eventuellt en) sådana startbanor, som ovan

nämnts, stöde att finna eller kunde ordnas för en obetydlig kostnad, tillstyrkte

luftfartsmyndigheten för sin del, att Hallands regementes forna

övningsplats bibehölles i statens ägo, åtminstone så stor del därav, som

erfordrades för att iordningställa två startbanor, som uppfyllde här ovan

angivna betingelser.

Flygstyrelsen hade däremot i yttrande den 30 november 1928 förklarat,

att flygvapnet icke hade behov av ifrågavarande plats.

Vid det besök, som kommitterade den 23 januari 1929 avlagt vid Halmstad

och Skedalahed, hade kommitterade funnit, att regementets övningsfält

vid Halmstad måste anses otillräckligt för sitt ändamål, men att å andra

sidan Skedalahed utgjorde ett lämpligt och föga kostsamt komplement till

övningsfältet vid staden. Skjutbaneområdet å Nyårsåsen hade däremot betydelse

endast för skjututbildningen, för vilken det å andra sidan hade stort

värde.

Skulle Skedalahed behöva tagas i anspråk såsom flyglandningsplats, syntes

möjlighet föreligga att därstädes, ehuru icke utan en del kostnader för röjning

och planering, anordna landnings- och startplatser med de av luftfartsmyndigheten

såsom önskvärda betecknade dimensionerna.

Enligt kommitterades uppfattning, till vilken även regementschefen an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 45.

slutit sig, komme övningsfältets användbarhet, vare sig för militärutbildningen

eller såsom flyglandningsplats, icke att minskas, därest ett område invid

Skedalaheds järnvägsstation och utmed landsvägen mellan Halmstad och

Marbäck med den ungefärliga omfattning, som angåves å en kommitterades

skrivelse bifogad karta, försåldes till egnahemslotter, avpassade för industriarbetare

eller hantverkare. Efter överläggning med representanter för de

kommunala myndigheterna i Snöstorps kommun hade nämligen kommitterade

kommit till den uppfattningen, att efterfrågan numera funnes å smärre egnahemslotter

vid Skedalaheds järnvägsstation. Då försäljning av dylika smärre

lotter genom någon statsmyndighets försorg säkerligen icke skulle kunna

ske, utan att omkostnaderna bleve relativt höga, syntes en överlåtelse på

en gång ay hela det till försäljning avsedda området till Snöstorps kommun

vara att föredraga. Sedan anbud infordrats från kommunen, hade kommunalnämnden

i skrivelse den 17 april 1929 erbjudit ett pris av 500 kronor

per hektar för området med skyldighet tillika för kommunen att betala avstycknings-

och lagfartskostnaderna. Detta anbud torde visserligen vara

lågt, men med hänsyn till läget och markens beskaffenhet ansåge kommitterade!,

att högre anbud knappast kunde påräknas, liksom att en försäljning i

smålotter genom statsmyndighets försorg knappast kunde lämna större behållning.

Anmärkas borde emellertid, att den sydvästra delen av området

mellan hedens gräns och den från försäljningen undantagna vägen vore beväxt

med björkskog, vilken borde i samband med blivande avstyckningsförrättning

särskilt värderas, och borde dess värde läggas till köpeskillingen

för marken eller, därest kommunen icke skulle vara villig att erlägga värderingsbeloppet,

före försäljningen avverkas och tillvaratagas för kronans

räkning. Med detta förbehåll ansåge kommitterade sig kunna förorda antagande

av kommunalnämndens anbud.

o I övrigt syntes icke någon del av heden för närvarande kunna komma i

fråga för särskild försäljning, då marken endast torde kunna ekonomiskt

tillgodogöras såsom skogsmark.

Under åberopande av det anförda föresloge kommitterade, dels att erforderliga

åtgärder måtte vidtagas för försäljning till Snöstorps kommun av ifrågavarande

område av Skedalahed, i areal innehållande omkring 3 hektar, mot

den ay kommunalnämnden erbjudna köpeskillingen av 500 kronor per hektar

med tillägg för värdet av den å området växande skogen samt under villkor,

att lagfarts- och avstyckningskostnader gäldades av kommunen, dels ock att

heden i övrigt tillsvidare bibehölles såsom övningsplats för Hallands regemente.

Uti särskilda den 22, respektive den 28 maj 1929 avgivna yttranden över

markkommitterades framställning hava chefen för Hallands regemente samt

tjänstförrättande chefen för södra arméfördelningen förklarat sig icke hava

något att erinra mot vad kommitterade föreslagit.

Arméförvaltningens fortifikations departement, som den 11 september 1929

yttrat sig i ärendet, har med sitt utlåtande överlämnat utdrag av protokoll,

hållet vid sammanträde med Snöstorps kommunalfullmäktige den 10 augusti

1929, varav framgår, att beslut av kommunalfullmäktige fattats örn antagande

av de utav markkommitterade för den ifrågasatta försäljningen föreslagna

villkoren. För egen del har fortifikationsdepartementet icke funnit anledning

till erinran mot kommitterades förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 45.

Under åberopande av den utav lantförsvarets markkommitterade förebragta

utredningen rörande övningsplatsen Skedalahed samt de av myndigheterna

i ärendet avgivna yttrandena finner jag mig böra tillstyrka försäljning, till

Snöstorps kommun av det i kommitterades framställning avsedda området

av övningsplatsen. I fråga örn de föreslagna villkoren för försäljningen har

jag icke funnit anledning till någon erinran.

I överensstämmelse med vad tidigare skett i liknande fall, torde köpeskillingen

böra tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra

försvarsändamål.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förut omförmälda område av Skedalahed, i areal innehållande omkring

3 hektar, må försäljas till Snöstorps kommun mot en köpeskilling beräknad

efter 500 kronor för hektar med tillägg av värdet av den å området växande

skogen och på villkor i övrigt, att kommunen vidkännes alla kostnader för

avstyckning av området och för lagfart dära, samt

att köpeskillingen må tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och

andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Arje.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning av visst område av övningsplatsen Skedalahed. s. 1 i texten
  2. JoU 1930:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Mårts proposition angående försäljning av visst område av övningsplatsen Skedalahed. a1 i texten