Sök i Ratio Lex

Angående anslag till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m

1930-01-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:54, Angående anslag till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 54.

1

Nr 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker m. m.; given Stockholms slott

den 24 januari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, .Johansson, Dahl.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Majit

under femte huvudtiteln, punkt 97, på min hemställan föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,

till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker

m. m. beräkna ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond av

rusdrycksmedel, av 135,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 39 haft. (Nr 54.) sos so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Från och med budgetåret 1923/1924 har riksdagen på förslag av Kungl.

Maj:t under femte huvudtiteln anvisat extra anslag till särskild polis för uppdagande

av olovlig införsel av spritdrycker m. m. Alltsedan budgetperioden

1925/1926 har anslaget i riksstaten uppförts med 150,000 kronor samt från och

med perioden 1927/1928 för varje gång anvisats att utgå av statsverkets fond

av rusdrycksmedel.

Körande tillkomsten av och ändamålet med ifrågavarande anslag lämnade

föredragande departementschefen vid anslagsfrågans behandling i 1924 års

statsverksproposition en utförlig redogörelse (femte huvudtiteln, punkt 93),

vartill jag tillåter mig hänvisa. Här vill jag allenast erinra örn följande.

En avsevärd del av anslaget har brukat ställas till överståthållarämbetets

förfogande med bemyndigande för ämbetet att till Stockholms stad utbetala

bidrag till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig införsel av

spritdrycker m. m. med viss andel, under senare år tre fjärdedelar, av sammanlagda

kostnaden för nämnda ändamål under vederbörande tidsperiod,

dock med en maximibegränsning, som för varje budgetår från och med

1925''1926 bestämts till 75,000 kronor. Återstoden bestrides av Stockholms

stad. Medel, som sålunda av staten och staden anvisas, användas till bestridande

av kostnaderna för upprätthållande av en vid Stockholms poliskår

för ändamålet inrättad avdelning, vars medlemmar utöva polisverksamhet

jämväl inom Stockholms län.

Enligt Kungl. May.ts brev den 28 september 1923 har den i Stockholm sålunda

inrättade spritpolisen, som står under befäl av tredje polisintendenten,

till uppgift att inom Stockholms stad och län dels under samarbete med

tullpersonalen bedriva spaning för uppdagande av olovlig införsel och därmed

sammanhängande olovlig försäljning av spritdrycker samt i övrigt fullgöra

de åligganden, som jämlikt bestämmelserna i lagen den 8 juni 1923

om straff för olovlig varuinförsel kunna ankomma å densamma, dels lämna

tullverket allt det biträde, som påkallas för fullgörande av dess personal

tillkommande åligganden beträffande olovlig spritinförsel, dels ock fullgöra

den tjänstgöring i övrigt, som tredje polisintendenten i Stockholm prövar

för ifrågavarande ändamål nyttig.

Förutom till nyss angivna ändamål hava för varje budgetperiod medel

inom det beviljade anslaget beräknats för att, efter framställning från vederbörande

länsstyrelser, användas till vidtagande i andra delar av landet av

åtgärder till spritsmugglingens bekämpande samt, i viss mån, till stävjande

av olaga rusdryckshantering i andra former.

Vid anmälan till 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt

89) av behovet av anslag till särskild polis för uppdagande av olovlig införsel

av spritdrycker m. m. för budgetåret 1929/1930 redogjorde jag, bland

annat, för ett av kontrollstyrelsen i ärendet den 15 september 1928 avgivet

utlåtande. Däri hade styrelsen med hänsyn till att länsstyrelserna begärt

medel för ifrågavarande ändamål till belopp, som sammanlagt översteg det

tillgängliga anslaget, förordat viss höjning av anslaget för budgetåret 1929/1930.

Samtidigt hade emellertid kontrollstyrelsen framhållit lämpligheten av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

att verkställa en utredning för utrönande, huruvida icke genom ett ökat

samarbete mellan myndigheterna i de särskilda länen större allsidighet och

effektivitet i avseende å uppdagande av den olovliga införseln av spritdrycker

m. m. skulle kunna vinnas, på samma gång som totalkostnaden

därför nedbringades. I anledning av dessa uttalanden anförde jag, att en

sådan utredning syntes mig böra vidtagas. Med hänsyn till ifrågavarande

spaningsarbetes natur syntes i många fall åsyftade resultat kunna vinnas

genom att grundliga undersökningar tid efter annan verkställdes inom vederbörande

områden. För utförande av dylika undersökningar syntes ett systematiskt

samarbete böra bedrivas mellan myndigheterna inom närliggande

län, så att samma personal under olika tider kunde användas inom skilda

län. Med en sådan organisation skulle sannolikt permanenta övervakningsanordningar

i en del fall bliva överflödiga och ej obetydliga kostnadsbesparingar

kunna ernås. Det ville förefalla, yttrade jag vidare, som örn med en

omläggning av spaningsarbetet enligt sålunda antydda riktlinjer någon ökning

av anslaget för budgetåret 1929/1930 icke skulle bliva erforderlig.

Därest medel till förevarande ändamål komme att beviljas för sistnämnda tid,

ämnade jag därför hos Kungl. Majit hemställa örn omedelbart igångsättande

av den av mig sålunda förordade utredningen, så att resultatet av densamma

kunde tjäna såsom underlag vid bedömande av storleken av de belopp,

vilka borde ställas till vederbörande länsstyrelsers förfogande för

samma tid.

I 1929 års statsverksproposition föreslog därefter Kungl. Majit på min

hemställan riksdagen att till särskild polis för uppdagande av olovlig införsel

av spritdrycker m.m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra anslag,

att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 150,000 kronor. Detta

förslag bifölls av riksdagen.

Genom beslut den 26 april 1929 anbefallde Kungl. Majit länsstyrelserna

i de län, där behov av delaktighet i berörda, för budgetåret 1929/1930 beviljade

anslag kunde anses föreligga, att därom ävensom angående det erforderliga

belojipets storlek lämna meddelande till kontrollstyrelsen. Tillika

uppdrog Kungl. Majit åt kontrollstyrelsen att, efter samråd med de länsstyrelser,

från vilka dylikt meddelande inginge, dels skyndsamt verkställa

undersökning i de hänseenden, som angivits i kontrollstyrelsens utlåtande

och det av mig gjorda, nyss återgivna uttalandet, dels inkomma med

det förslag, vartill utredningen kunde finnas föranleda, ävensom med förslag

rörande användningen av det för ifrågavarande ändamål för budgetåret

1929/1930 inom berörda anslag tillgängliga beloppet av högst 75,000

kronor.

Sedan med anledning härav länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län i särskilda skrivelser till

kontrollstyrelsen meddelat, att för vederbörande läns vidkommande behov

av delaktighet med visst belopp uti anslaget förelåge, överlämnade kontroll
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

styrelsen med skrivelse den 15 juni 1929 handlingarna i ärendet till Kungl.

Maj:t samt avgav förslag rörande användningen av omförmälda belopp å

högst 75,000 kronor. Då länsstyrelserna sammanlagt begärt omkring 101,400

kronor, hade viss reduktion måst vidtagas i deras äskanden.

Efter hörande av generaltullstyrelsen bemyndigade härefter Kungl. Majit

genom beslut den 3 augusti 1929 länsstyrelserna i följande län att under

budgetåret 1929/1930 för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker och

annan olaga rusdryckshantering mot redovisningsskyldighet av berörda anslag

använda högst följande belopp, nämligen Södermanlands län 4,800 kronor,

Östergötlands län 4,800 kronor, Malmöhus län 18,000 kronor, Hallands län

2,400 kronor, Göteborgs och Bohus län 18,000 kronor, Värmlands län 4,000

kronor, Gävleborgs län 10,000 kronor samt Västernorrlands län 13,000 kronor

eller sålunda sammanlagt 75,000 kronor. Länsstyrelserna i Uppsala och

Västerbottens län erhöllo däremot icke del av anslaget.

Tidigare hade Kungl. Majit genom beslut den 10 maj 1929 förordnat angående

användningen av andra hälften av nämnda anslag. Därvid hade

Kungl. Majit bemyndigat Överståthållarämbetet att från anslaget — under

förutsättning av Stockholms stadsfullmäktiges beslut att för senare halvåret

1929 och för första halvåret 1930 för enahanda ändamål bevilja medel

till Stockholms stads andel i kostnaderna — utbetala bidrag med tre gånger

så stort belopp som det, vartill stadens egna kostnader för nämnda ändamål

under berörda tider uppginge, dock högst med 37,500 kronor för vartdera

halvåret räknat.

I sin förenämnda skrivelse den 15 juni 1929 hade kontrollstyrelsen jämväl

hemställt, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning rörande ett

definitivt ordnande av organisationen för bekämpande av den olovliga införseln

av spritdrycker m. m. av den syftning, som i skrivelsen närmare angivits.

I anledning härav uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 27 juni 1929

åt generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att efter samråd med

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, med beaktande

av vad uti kontrollstyrelsens sistnämnda skrivelse i ämnet anförts, verkställa

en allsidig utredning rörande ett definitivt ordnande av organisationen

för bekämpande av den olovliga införseln av spritdrycker m. m. och

därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl. Majit inkomma med

redogörelse för utredningen ävensom med de förslag i skilda hänseenden,

till vilka densamma syntes böra föranleda.

I skrivelse den 27 november 1929 hava därefter generaltullstyrelsen och

kontrollstyrelsen framlagt den sålunda anbefallda utredningen. Styrelserna

— som i skrivelsen upplyst ej mindre att de beträffande den s. k. spritpolisens

organisation införskaffat vissa uppgifter från vederbörande länsstyrelser,

än även att, efter förberedande överläggningar, sammanträden

hållits mellan ämbetsverken dels den 23 september 1929, varvid jämväl när
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

varit överståthållaren och polismästaren i Stockholm ävensom kustbevakningsinspektören,

dels ock den 27 november 1929, varvid representanter för

länsstyrelserna i nämnda län varit tillstädes — hava med skrivelsen överlämnat

de från länsstyrelserna införskaffade uppgifterna ävensom ett vid

sammanträdet den 27 november 1929 fört protokoll.

Jag ber nu att få i korthet redogöra för innehållet av den utredning,

som av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen framlagts i skrivelsen den

27 november 1929, ävensom för de förslag, vari utredningen utmynnat.

Rörande de ändamål, för vilka ifrågavarande anslag kommit till användning,

meddela styrelserna, att detsamma enligt lämnade uppgifter uteslutande

eller väsentligen använts till förhindrande av olovlig införsel av spritdrycker

eller olovlig hantering med olovligt införda spritdrycker, dock att i

Östergötlands, Värmlands och Gävleborgs län anslaget därjämte anlitats för

uppdagande av lönnbränning.

Beträffande sättet för dispositionen av de anvisade medlen hava styrelserna

lämnat en detaljerad redogörelse, omfattande såväl Stockholm som respektive

län. Av redogörelsen, vilken avser budgetåret 1928/1929, framgår, att organisationen

av den s. k. spritpolisen är synnerligen olika i olika delar av landet.

På några håll bekostas spritpolisens verksamhet helt av de anvisade medlen.

På andra håll åter bestridas väsentligen expenser, transportkostnader o. d.

av anslaget, under det att polismännens avlöning utgår av andra medel.

Styrelserna hava därefter till behandling upptagit frågan huruvida särskild

spritpolis alltjämt är av behovet påkallad. Härom hava styrelserna till

en början anfört följande.

Såväl tullpersonalens som spritpolisens verksamhet i avseende å bekämpandet

av den illegala sprittrafiken reglerades genom lagen den 20 juni 1924

(nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin.

Enligt sagda lag, som gällde till den 1 juli 1933, ålåge det såväl tull- och

lotspersonal som polisman att verkställa beslag å spritdrycker och vin, som

skäligen kunde anses vara förverkade på grund av att de vore olovligen införda,

ävensom å forslingsredskap, som skäligen kunde antagas vara enligt samma

lag förverkat. Beslagare åtnjöte enligt 23 Si lagen i regel andel i ådömda

böter och i värdet av förverkad egendom. Beslagare syntes böra åtminstone

i första hand vidkännas kostnader, som uppkommit för transporter, vakthållning

m. m., samt böra av beslagarandelen ersätta enskilda angivare.

Därest efter avdrag av kostnader beslagarandelen uppginge till så ringa

belopp, att beslagare icke erliölle skälig ersättning för det särskilda besvär och

den risk, som många gånger vore förenade med verkställande av beslag, syntes

gottgörelse kunna tilldelas beslagaren av de i 19 § av lagen den 8 juni 1923

(nr 147) örn straff för olovlig varuinförsel avsedda, till generaltullstyrelsens

förfogande ställda medel. Dessa medel finge enligt nämnda lagrum användas

till uppmuntran av tulltjänstemän och polismän, som ådagalagt synnerligt

nit vid beivrande av olovlig varuinförsel eller till särskilda åtgärder för motverkande

av sådan införsel. För samma ändamål skulle enligt 23 § i nämnda

lag den 20 juni 1924 vissa belopp av ådömda böter och värdet av förverkad

egendom ställas till generaltullstyrelsens förfogande. Av dessa medel kunde

Qencraltullstyrelsens

och

kontrollstyrelsens

utredning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

även i sådana fall, då beslag ej kunnat verkställas, gottgörelse beredas polispersonal

för havela kostnader vid undersökning efter olovligen infört gods

samt efterspanande av personer, som haft befattning med sådant gods. De

medel, som på grund av nu berörda bestämmelser ställts till generaltullstyrelsens

förfogande från och med budgetåret 1923/1924 till och med år

1928/1929, utgjorde sammanlagt omkring 450,000 kronor, varav cirka 138,000

kronor använts till uppmuntran av tulltjänsteman och polismän. Vid utgången

av budgetåret 1928/1929 hade av dessa medel funnits en behållning

av omkring 127,000 kronor.

Då polispersonalen enligt lag hade samma skyldighet som tullpersonalen

att beslagtaga olovligen infört gods, kunde det ligga nära till hands att antaga

att, så länge generaltullstyrelsen hade medel till förfogande för belöning

av polismän, som ådagalagt synnerligt nit vid fullgörande av sagda

skyldighet, samt för gottgörande av utgifter, som därvid åsamkats dem,

anslag till särskild polis för spritsmugglingens bekämpande icke skulle vara

erforderligt eller att anslaget skulle kunny, åtminstone nedsättas. Enär skyldigheten

att utan bestämd angivelse örn smugglingsbrott bedriva efterspaning

efter olovligen infört gods principiellt i första hand ålåge tullpersonalen, och

polispersonalen knappast kunde förväntas i någon avsevärd omfattning

komma att vid sidan av sin egentliga tjänst bedriva dylikt spaningsarbete,

då mera bestämd upplysning örn förvaring av insmugglat gods icke förelåge,

syntes man dock icke kunna lita enbart till att utsikten till gottgörelse,

på sätt nyss nämnts, skulle vara tillräcklig för att sporra den reguljära

polisen till särskilt på förevarande område inriktat spaningsarbete. Ett

dylikt särskilt spaningsarbete vore emellertid allt fortfarande oundgängligt.

Ämbetsverken hava i överensstämmelse med det anförda uttalat såsom

sin bestämda mening, att det under nuvarande förhållanden icke vore tillfyllest

med den allmänna tillsyn för förhindrande av spritsmuggling m. m.,

som det ålåge tull-, polis- och lotspersonal att utöva.

Styrelserna hava härefter undersökt, huruvida och i vad mån den nuvarande

spritpolisens uppgifter skulle kunna överflyttas å tullpersonalen, utan att därigenom

effektiviteten i arbetet för spritsmugglingens bekämpande minskades.

De hava därvid kommit till. den uppfattningen, att en del av spritpolisens

arbete skulle kunna övertagas av tulltjänstemän med viss polisutbildning. I

denna del hava styrelserna i huvudsak yttrat följande.

För bedrivande av ett framgångsrikt spaningsarbete för upptäckande av

brott av nu ifrågavarande slag och anställande av förhör med misstänkta

personer torde erfordras särskild polisutbildning och vidare den rätt att

anhålla personer, som tillkomme polismän. Tidigare hade i viss utsträckning

för tjänstgöring inom tullverket anlitats personer med detektivutbildning,

vilka haft till särskild uppgift att uppdaga olovlig införsel av spritoch

tobaksvaror. För nämnda ändamål funnes emellertid för närvarande

icke någon person anställd i tullverket. Det hade nämligen visat sig mycket

svårt att för dylikt uppdrag förvärva lämpliga personer. Under dessa förhållanden

hade generaltullstyrelsen funnit sig böra taga under övervägande,

huruvida icke erforderlig polisutbildning lämpligen skulle kunna bibringas

några av tullverkets egna tjänstemän, och efter förhandlingar med representanter

för polismyndigheterna i Stockholm hade styrelsen kunnat genom

beslut den 10 juni 1929 anordna en kurs för utbildning i detektivtjänst av

ett mindre antal befattningshavare i tullverket. I kursen hade ingått praktisk

tjänstgöring vid Stockholms poliskår och sedermera viss teoretisk ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 54.

bildning vid polisskolan i Stockholm. Den teoretiska undervisningskursen,

som pågått under omkring två månader, hade tagit sin början den 1 september

1929 och bevistats av 11 tulltjänsteman.

I den mån på detta sätt utbildade tulltjänsteman bomme att stå till förfogande,

syntes en del av de polisuppgifter, som nu fullgjordes av spritpolisen,

kunna övertagas av tullpersonalen. Dessa polisutbildade tulltjänsteman

skulle sålunda lämpligen kunna beordras att tjänstgöra å platser, där

enligt ingångna underrättelser försäljning av insmugglade spritdrycker försigginge

eller spritsmuggling särskilt bedreves, samt tid efter annan anställa

sådana razzior, som åsyftats i det av chefen för socialdepartementet i 1929

års statsverksproposition i ämnet gjorda uttalandet. Någon särskild organisation

inom tullverket syntes åtminstone för närvarande icke erfordras för

detta ändamål. Till dylik särskild tjänstgöring beordrad tulltjänsteman

torde sålunda böra lyda i fall, då undersökning huvudsakligen skulle bedrivas

inom kustbevakningens tjänstgöringsområde, under chefen för vederbörande

kustdistrikt och i fall, då undersökning skulle huvudsakligen bedrivas

å tullplats, under chefen för distrikttullanstalten.

Genom den sålunda avsedda anordningen vunnes den stora fördelen att,

om sådan polisutbildad tulltjänsteman icke vidare erfordrades för eller befunnes

icke vara lämplig för ifrågavarande särskilda uppgift, tjänstemannen

kunde återgå till sin vanliga tulltjänst. De svårigheter, som i detta avseende

framträtt, så länge i tullverket vore anställda särskilda polismän,

som icke tillika varit utbildade för den egentliga tulltjänsten, torde alltså

vid genomförande av det nu föreslagna systemet undgås.

Då det syntes vara tvivel underkastat, huruvida tulltjänstemän vid bedrivande

av spaningsarbete hade samma befogenhet som polismän att anhålla

för smugglingsbrott misstänkta personer, syntes de tulltjänstemän, som

beordrades till ifrågavarande särskilda tjänstgöring, böra jämlikt 18 § i lagen

den 6 juni 1925 örn polisväsendet i riket tilldelas polismans befogenhet.

Yad anginge de med anställandet av de föreslagna polisutbildade tilli

tjänstemännen förenade kostnaderna, syntes desamma böra bestridas av i tullverkets

avlöningsstat uppförda anslag samt av det i tullverkets omkostnadsstat

ingående anslaget till resekostnads- samt traktamentsersättningar m. m.

Styrelserna framhålla emellertid, att ett överflyttande på polisutbildade

tulltjänsteman av vissa uppgifter, som för närvarande utföras av särskilt

anställda spritpoliser, enligt styrelsernas mening kan ske endast försöksvis

och efter hand. Erfarenhet måste nämligen först vinnas örn de lämpligaste

anordningarna i organisationshänseende. Vidare måste viss tid förgå, innan

tullpersonal i erforderlig omfattning kunde hava bibragts avsedd polisutbildning

samt därefter fått tillfälle att sätta sig in i de nya arbetsuppgifterna.

Vad särskilt anginge spritpolisen i Stockholm vore en avveckling därav

för närvarande icke tillrådlig; snarare vore viss utvidgning av dess verksamhetsområde

påkallad.

Med hänsyn härtill hava styrelserna givit uttryck åt den uppfattningen,

att den bestående organisationen av spritpolisen endast långsamt, och allenast i viss

omfattning kan avvecklas.

Rörande det framtida behovet av särskild spritpolis hava styrelserna i sammanhang

härmed gjort följande uttalanden.

Enligt styrelsernas mening vore det, även när ett tillräckligt antal polisutbildade

tulltjänstemän kunde stå till förfogande, i viss omfattning erfor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

derligt, att en särskild spritpolis funnes tillgänglig. De personer, som sysslade

med försäljning eller upplagring för säljares räkning av insmugglade

spritdrycker, vore nämligen ofta sådana, vilkas förehavanden polismyndigheterna

torde hava anledning övervaka även ur andra synpunkter, såsom

lösdrivare, lönnbrännare m. fl. Dessa personer beträddes understundom

också med olovlig försäljning av rusdrycker och borde på grund därav lagföras

även för överträdelse av rusdrycksförsäljningsförordningen. Särskilt i

de större städerna men även i vissa trakter av landsbygden torde det vara

lämpligt att för bekämpande av spritsmugglingen tillgodogöra sig den kännedom,

som polisen hade örn dylika personer. Huru dessa uppgifter organisationsmässigt

skulle lösas syntes först kunna avgöras, efter det större erfarenhet

på området vunnits.

Styrelserna hava vidare berört några frågor avseende spritpolisens uppgifter

i förhållande till tullpersonalens. Härom hava styrelserna yttrat sig

sålunda.

Det läge i sakens natur, att det i princip borde ankomma på tullverket

att sörja för det erforderliga bevaknings- och spaningsarbete! till förebyggande

och beivrande av spritsmuggling. Den särskilda polisverksamheten borde

alltså avse i första hand att uppdaga innehavet av redan insmugglade spritdrycker

och att efterspana personer, som haft befattning med sådana, samt

vidare att i sammanhang därmed beivra annan olaga sprithantering.

Yad anginge polispersonalens medverkan vid den direkta spritsmugglingens

bekämpande, hade polispersonalen enligt gällande lagstiftning sig

ålagt att taga spritdrycker i beslag, då försök gjordes att införa varorna till

riket. Då polisman även i sådant fall ägde åtnjuta full beslagarandel,

vore det förklarligt, att polispersonalen vore angelägen att själv verkställa

beslag. Därest polisman skulle i sådant fall till tullpersonalen vidarebefordra

gjord angivelse örn smuggling eller hos tullpersonalen anmäla av

polismannen själv upptäckt smugglingsförsök och beslag på grund härav

verkställdes av tulltjänsteman, vore nämligen den sistnämnde numera ensam

berättigad till beslagarandel, även örn bestämda upplysningar förut meddelats

honom, varest det insmugglade godset funnes.

Den organiserade spritsmuggling i större omfattning, som under åtskilliga

år förekommit och som syntes för en ganska lång tid framåt vara att

räkna med, bedreves ofta på sådant sätt, att för utredning av förbrytelser,

som upptäckts av tullverket, kunde krävas biträde av polispersonal. För

dylikt biträde syntes ersättning av ifrågavarande anslag under femte huvudtiteln

icke böra utgå, utan torde, där sådant funnes påkallat, generaltullstyrelsen

kunna, såsom hittills ganska många gånger förekommit, för ådagalagt

nit vid sådant utredningsarbete utbetala belöning av de medel, vilka ställts

till styrelsens förfogande för sådant ändamål, som avsåges i 1923 års lagom

straff för olovlig varuinförsel.

För underlättande av den samverkan, som under alla förhållanden borde

äga rum mellan tull- och polispersonalen, vore det vidare enligt ämbetsverkens

mening lämpligt, att länsstyrelserna underrättade generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen, vilken tjänsteman som skulle utöva närmaste ledningen

av ifrågavarande polisverksamhet, ävensom att nämnda verksamhet

uttryckligen förklarades skola bedrivas i samförstånd med vederbörande tullmyndigheter.

Slutligen syntes det vara lämpligt, att generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen erliölle kännedom om de förordnanden och instruktioner,

som av de olika länsstyrelserna utfärdades för ifrågavarande polismän.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Styrelserna hava härefter lämnat en detaljerad redogörelse för hur de

med sålunda angivna utgångspunkter tänkt sig, att spritpolisen borde tills

vidare vara organiserad. Av redogörelsen, för vars närmare innehåll jag

torde få hänvisa till styrelsernas skrivelse, framgår, att styrelserna räknat med

att den nuvarande organisationen skulle i allt väsentligt bibehållas inom

Stockholms stad och län samt inom ytterligare sex län; i denna omfattning

borde alltså medel ställas till förfogande för verksamhetens fortsättande.

Beträffande övriga delar av landet — alltså även sådana, där nu bidrag till

spritpolis utgår — hava styrelserna utgått från att tullverkets personal skulle,

med biträde i förekommande fall av polispersonal mot gottgörelse av tullmedel

för havda kostnader samt gratifikation vid ådagalagt synnerligt nit,

utföra det erforderliga spaningsarbetet och att, i den mån polisutbildningen

av tullpersonalen fortginge, kompetent sådan personal skulle insättas på

punkter, där särskild spaning efter spritsmuggling visade sig vara av nöden.

Enligt den av styrelserna sålunda framlagda planen för spritpolisens

verksamhet inom olika delar av riket skulle till uppehållande av nämnda

verksamhet för nästa budgetår erfordras ett anslag av i avrundat tal 131,000

kronor, därvid för verksamheten inom Stockholms stad och län alltjämt beräknats

ett belopp av 75,000 kronor. Vid fördelningen av det anslag, vilket

borde av riksdagen för ändamålet begäras, syntes enligt styrelserna kunna

bestämmas, att polisverksamheten finge i särskilda fall, då anledning därtill

förelåge, utsträckas till län, gränsande till dem, till vilka verksamhet med

anlitande av ifrågavarande anslag enligt styrelserna skulle vara inskränkt.

Under hänvisning till vad i skrivelsen anförts hava till sist generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen slutligen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att till uppehållande av särskild polisverksamhet för uppdagande

av olaga rusdryckshantering för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag

av 131,000 kronor, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Under förutsättning att nämnda anslag komme att beviljas hava ämbetsverken

vidare hemställt, att Kungl. Majit måtte i sammanhang med fördelning

av anslaget å de olika länsstyrelserna

dels förklara, att ifrågavarande polisverksamhet finge i särskilda fall, då

anledning därtill förelåge, utsträckas till angränsande län,

dels ock föreskriva, att envar länsstyrelse skulle till generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen meddela uppgift, vilken tjänsteman som skulle utöva

närmaste ledningen av polisverksamheten; att i förordnande eller instruktion,

som utfärdades för polisman med uppdrag att ombesörja polisverksamhet

av förevarande slag, skulle intagas, att verksamheten skulle bedrivas under

samverkan med vederbörande tullmyndigheter; samt att länsstyrelserna skulle

till generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen insända avskrifter av dylika

förordnanden och instruktioner.

Över generaltullstyrelsens och kontrollstyrelsens förevarande förslag hava

infordrade utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet efter hörande av polismästaren

i Stockholm och länsstyrelserna i de län, med vilka styrelserna haft

Bihang till riksdagens protokoll HIBO. 1 sami. BB höft. (Nr 54.) sos 30 2

Yttranden

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

10 Kungl. Majus proposition nr 54„

att i ärendet samråda. Samtliga nämnda myndigheter hava därvid tillstyrkt

förslaget eller i varje fall icke haft något väsentligt att erinra mot detsamma.

Från hera länsstyrelser har uttryckligen vitsordats, att med hänsyn

till arten av det arbete, som erfordrades för uppspårande av spritsmuggling,

deltagande av polisutbildad personal ej kunde undvaras utan försämring

av resultatet.

Bekämpandet av spritsmugglingen kräver alltjämt omfattande åtgärder.

Beträffande organisationen av spaningsverksamheten bör tydligen vara avgörande,

på vilken väg den största effektiviteten kan uppnås utan oskälig

kostnad. Av stor betydelse är därvid, att åtgärderna kunna vidtagas i så

god tid, att olovlig införsel om möjligt hindras att komma i gång. Uppmärksamheten

bör alltså vara riktad även på trakter, där smuggling i större

omfattning nu icke förekommer men kan befaras uppträda, i den mån

effektiv ökning av skyddsåtgärderna inom nuvarande smugglingsområden

kommer till stånd.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig, med nu angivna utgångspunkter,

giva vid handen, att behov av särskild verksamhet genom polisutbildad

personal för bekämpande av den olovliga införseln av spritdrycker

m. m. alltjämt föreligger och att denna verksamhet även i fortsättningen bör

genom särskilt anslag understödjas av statsmakterna. Börande organisationen

av verksamheten kan jag i allt väsentligt ansluta mig till det av generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen framlagda förslaget. Sålunda finner jag

det lämpligt, att i den mån de polisuppgifter, som för närvarande fullgöras

av den s. k. spritpolisen, utan olägenhet kunna överflyttas på tullpersonal,

som för ändamålet erhållit viss polisutbildning, detta också sker. Av i förslaget

angivna skäl torde emellertid en överflyttning av arbetsuppgifter från

spritpolisen till den polisutbildade tullpersonalen tills vidare kunna verkställas

allenast försöksvis och efter hand. Eli följd härav lärer bliva, att en

omedelbar avveckling av den nuvarande spritpolisorganisationen endast i

begränsad omfattning kan komma till stånd. Yad angår nästa budgetår

torde därför sagda organisation böra bibehållas utom beträffande vissa län,

där verksamheten ansetts kunna redan nu övertagas av tullporsonal. Enär

det vitsordats, att noggrann orts- och personkännedom är av stor betydelse

för ett gott resultat av verksamheten, lärer organisationen såsom för närvarande

böra väsentligen vara ansluten till länsindelningen, men uti densamma

bör även inrymmas den möjlighet beträffande verksamhetens utsträckande

till angränsande län, som ämbetsverken föreslagit. I vad mån

beträffande den lokala organisationen en förändring må vara lämplig, synes

böra i annat sammanhang bliva föremål för bedömande.

Enligt förslaget skulle för budgetåret 1930/1931 erfordras ett extra anslag

av 131,000 kronor till uppehållande av särskild polisverksamhet för uppdagande

av olaga rusdryekshantering. Förslaget grundar sig, såsom nämnt,

på en detalj beräkning avseende såväl Stockholms stad som de län, för vilka

en särskild spritpolis i fortsättningen ansetts erforderlig. Denna beräkning

synes mig i sina huvuddrag riktig. Då definitiv ståndpunkt till behovet av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majis proposition nr 54.

medel under nästa budgetår för de särskilda länen icke nu kan tågås och det

alltså är önskvärt, att någon marginal finnes å anslaget, får jag emellertid

förorda, att detsamma upptages med ett till 135,000 kronor avrundat belopp.

Av detta belopp lärer enligt vad styrelserna förutsatt ett belopp av högst

75,000 kronor böra enligt oförändrade grunder användas såsom statsbidrag

till den särskilda polisavdelningen vid Stockholms poliskår. I likhet med

de förslagsställande ämbetsverken förutsätter jag, att kostnaderna för avlöning

och reseersättning till tullverkets polisutbildade personal bestridas

från anslag under sjunde huvudtiteln.

I förslaget har vidare hemställts att, för den händelse anslag för ändamålet

beviljades, Kungl. Majit måtte i samband med anslagets fördelning

meddela vissa närmare angivna, kompletterande föreskrifter. Mot vad i

sådant hänseende ifrågasatts har jag, även i de delar som jag ej redan behandlat,

icke någon erinran att framställa. Det torde emellertid böra ankomma

på Kungl. Majit att i sinom tid i administrativ ordning meddela

erforderliga bestämmelser i ämnet. Det synes icke vara lämpligt att vid anslagets

beviljande knyta villkor, innebärande inskränkning i möjligheten att

använda detsamma för verksamhet inom de delar av riket, där spritpolis

visar sig särskilt behövlig.

Anslaget torde, på sätt fallet varit med motsvarande anslag under de

senaste budgetåren och i överensstämmelse med ämbetsverkens förslag, böra

anvisas att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Beteckningen å

anslaget synes lämpligen kunna bliva den, som provisoriskt använts i statsverkspropo

sitionen.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig

införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,

av............................................................... kronor 135,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Natt och Bag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycke s. 2 i texten
  2. SU 1930:120 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. jämte s. 21 i texten