Angående anslag till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m
1930-01-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:54, Angående anslag till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 54.
1
Nr 54.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker m. m.; given Stockholms slott
den 24 januari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Sven Lubeck.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 24 januari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, .Johansson, Dahl.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Majit
under femte huvudtiteln, punkt 97, på min hemställan föreslagit riksdagen
att, i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,
till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker
m. m. beräkna ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond av
rusdrycksmedel, av 135,000 kronor.
Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 39 haft. (Nr 54.) sos so 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 64.
Från och med budgetåret 1923/1924 har riksdagen på förslag av Kungl.
Maj:t under femte huvudtiteln anvisat extra anslag till särskild polis för uppdagande
av olovlig införsel av spritdrycker m. m. Alltsedan budgetperioden
1925/1926 har anslaget i riksstaten uppförts med 150,000 kronor samt från och
med perioden 1927/1928 för varje gång anvisats att utgå av statsverkets fond
av rusdrycksmedel.
Körande tillkomsten av och ändamålet med ifrågavarande anslag lämnade
föredragande departementschefen vid anslagsfrågans behandling i 1924 års
statsverksproposition en utförlig redogörelse (femte huvudtiteln, punkt 93),
vartill jag tillåter mig hänvisa. Här vill jag allenast erinra örn följande.
En avsevärd del av anslaget har brukat ställas till överståthållarämbetets
förfogande med bemyndigande för ämbetet att till Stockholms stad utbetala
bidrag till underhåll av särskild polis för uppdagande av olovlig införsel av
spritdrycker m. m. med viss andel, under senare år tre fjärdedelar, av sammanlagda
kostnaden för nämnda ändamål under vederbörande tidsperiod,
dock med en maximibegränsning, som för varje budgetår från och med
1925''1926 bestämts till 75,000 kronor. Återstoden bestrides av Stockholms
stad. Medel, som sålunda av staten och staden anvisas, användas till bestridande
av kostnaderna för upprätthållande av en vid Stockholms poliskår
för ändamålet inrättad avdelning, vars medlemmar utöva polisverksamhet
jämväl inom Stockholms län.
Enligt Kungl. May.ts brev den 28 september 1923 har den i Stockholm sålunda
inrättade spritpolisen, som står under befäl av tredje polisintendenten,
till uppgift att inom Stockholms stad och län dels under samarbete med
tullpersonalen bedriva spaning för uppdagande av olovlig införsel och därmed
sammanhängande olovlig försäljning av spritdrycker samt i övrigt fullgöra
de åligganden, som jämlikt bestämmelserna i lagen den 8 juni 1923
om straff för olovlig varuinförsel kunna ankomma å densamma, dels lämna
tullverket allt det biträde, som påkallas för fullgörande av dess personal
tillkommande åligganden beträffande olovlig spritinförsel, dels ock fullgöra
den tjänstgöring i övrigt, som tredje polisintendenten i Stockholm prövar
för ifrågavarande ändamål nyttig.
Förutom till nyss angivna ändamål hava för varje budgetperiod medel
inom det beviljade anslaget beräknats för att, efter framställning från vederbörande
länsstyrelser, användas till vidtagande i andra delar av landet av
åtgärder till spritsmugglingens bekämpande samt, i viss mån, till stävjande
av olaga rusdryckshantering i andra former.
Vid anmälan till 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt
89) av behovet av anslag till särskild polis för uppdagande av olovlig införsel
av spritdrycker m. m. för budgetåret 1929/1930 redogjorde jag, bland
annat, för ett av kontrollstyrelsen i ärendet den 15 september 1928 avgivet
utlåtande. Däri hade styrelsen med hänsyn till att länsstyrelserna begärt
medel för ifrågavarande ändamål till belopp, som sammanlagt översteg det
tillgängliga anslaget, förordat viss höjning av anslaget för budgetåret 1929/1930.
Samtidigt hade emellertid kontrollstyrelsen framhållit lämpligheten av
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
att verkställa en utredning för utrönande, huruvida icke genom ett ökat
samarbete mellan myndigheterna i de särskilda länen större allsidighet och
effektivitet i avseende å uppdagande av den olovliga införseln av spritdrycker
m. m. skulle kunna vinnas, på samma gång som totalkostnaden
därför nedbringades. I anledning av dessa uttalanden anförde jag, att en
sådan utredning syntes mig böra vidtagas. Med hänsyn till ifrågavarande
spaningsarbetes natur syntes i många fall åsyftade resultat kunna vinnas
genom att grundliga undersökningar tid efter annan verkställdes inom vederbörande
områden. För utförande av dylika undersökningar syntes ett systematiskt
samarbete böra bedrivas mellan myndigheterna inom närliggande
län, så att samma personal under olika tider kunde användas inom skilda
län. Med en sådan organisation skulle sannolikt permanenta övervakningsanordningar
i en del fall bliva överflödiga och ej obetydliga kostnadsbesparingar
kunna ernås. Det ville förefalla, yttrade jag vidare, som örn med en
omläggning av spaningsarbetet enligt sålunda antydda riktlinjer någon ökning
av anslaget för budgetåret 1929/1930 icke skulle bliva erforderlig.
Därest medel till förevarande ändamål komme att beviljas för sistnämnda tid,
ämnade jag därför hos Kungl. Majit hemställa örn omedelbart igångsättande
av den av mig sålunda förordade utredningen, så att resultatet av densamma
kunde tjäna såsom underlag vid bedömande av storleken av de belopp,
vilka borde ställas till vederbörande länsstyrelsers förfogande för
samma tid.
I 1929 års statsverksproposition föreslog därefter Kungl. Majit på min
hemställan riksdagen att till särskild polis för uppdagande av olovlig införsel
av spritdrycker m.m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra anslag,
att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel, av 150,000 kronor. Detta
förslag bifölls av riksdagen.
Genom beslut den 26 april 1929 anbefallde Kungl. Majit länsstyrelserna
i de län, där behov av delaktighet i berörda, för budgetåret 1929/1930 beviljade
anslag kunde anses föreligga, att därom ävensom angående det erforderliga
belojipets storlek lämna meddelande till kontrollstyrelsen. Tillika
uppdrog Kungl. Majit åt kontrollstyrelsen att, efter samråd med de länsstyrelser,
från vilka dylikt meddelande inginge, dels skyndsamt verkställa
undersökning i de hänseenden, som angivits i kontrollstyrelsens utlåtande
och det av mig gjorda, nyss återgivna uttalandet, dels inkomma med
det förslag, vartill utredningen kunde finnas föranleda, ävensom med förslag
rörande användningen av det för ifrågavarande ändamål för budgetåret
1929/1930 inom berörda anslag tillgängliga beloppet av högst 75,000
kronor.
Sedan med anledning härav länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län i särskilda skrivelser till
kontrollstyrelsen meddelat, att för vederbörande läns vidkommande behov
av delaktighet med visst belopp uti anslaget förelåge, överlämnade kontroll
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
styrelsen med skrivelse den 15 juni 1929 handlingarna i ärendet till Kungl.
Maj:t samt avgav förslag rörande användningen av omförmälda belopp å
högst 75,000 kronor. Då länsstyrelserna sammanlagt begärt omkring 101,400
kronor, hade viss reduktion måst vidtagas i deras äskanden.
Efter hörande av generaltullstyrelsen bemyndigade härefter Kungl. Majit
genom beslut den 3 augusti 1929 länsstyrelserna i följande län att under
budgetåret 1929/1930 för bekämpande av olovlig införsel av spritdrycker och
annan olaga rusdryckshantering mot redovisningsskyldighet av berörda anslag
använda högst följande belopp, nämligen Södermanlands län 4,800 kronor,
Östergötlands län 4,800 kronor, Malmöhus län 18,000 kronor, Hallands län
2,400 kronor, Göteborgs och Bohus län 18,000 kronor, Värmlands län 4,000
kronor, Gävleborgs län 10,000 kronor samt Västernorrlands län 13,000 kronor
eller sålunda sammanlagt 75,000 kronor. Länsstyrelserna i Uppsala och
Västerbottens län erhöllo däremot icke del av anslaget.
Tidigare hade Kungl. Majit genom beslut den 10 maj 1929 förordnat angående
användningen av andra hälften av nämnda anslag. Därvid hade
Kungl. Majit bemyndigat Överståthållarämbetet att från anslaget — under
förutsättning av Stockholms stadsfullmäktiges beslut att för senare halvåret
1929 och för första halvåret 1930 för enahanda ändamål bevilja medel
till Stockholms stads andel i kostnaderna — utbetala bidrag med tre gånger
så stort belopp som det, vartill stadens egna kostnader för nämnda ändamål
under berörda tider uppginge, dock högst med 37,500 kronor för vartdera
halvåret räknat.
I sin förenämnda skrivelse den 15 juni 1929 hade kontrollstyrelsen jämväl
hemställt, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning rörande ett
definitivt ordnande av organisationen för bekämpande av den olovliga införseln
av spritdrycker m. m. av den syftning, som i skrivelsen närmare angivits.
I anledning härav uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 27 juni 1929
åt generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att efter samråd med
Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands,
Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, med beaktande
av vad uti kontrollstyrelsens sistnämnda skrivelse i ämnet anförts, verkställa
en allsidig utredning rörande ett definitivt ordnande av organisationen
för bekämpande av den olovliga införseln av spritdrycker m. m. och
därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl. Majit inkomma med
redogörelse för utredningen ävensom med de förslag i skilda hänseenden,
till vilka densamma syntes böra föranleda.
I skrivelse den 27 november 1929 hava därefter generaltullstyrelsen och
kontrollstyrelsen framlagt den sålunda anbefallda utredningen. Styrelserna
— som i skrivelsen upplyst ej mindre att de beträffande den s. k. spritpolisens
organisation införskaffat vissa uppgifter från vederbörande länsstyrelser,
än även att, efter förberedande överläggningar, sammanträden
hållits mellan ämbetsverken dels den 23 september 1929, varvid jämväl när
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
varit överståthållaren och polismästaren i Stockholm ävensom kustbevakningsinspektören,
dels ock den 27 november 1929, varvid representanter för
länsstyrelserna i nämnda län varit tillstädes — hava med skrivelsen överlämnat
de från länsstyrelserna införskaffade uppgifterna ävensom ett vid
sammanträdet den 27 november 1929 fört protokoll.
Jag ber nu att få i korthet redogöra för innehållet av den utredning,
som av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen framlagts i skrivelsen den
27 november 1929, ävensom för de förslag, vari utredningen utmynnat.
Rörande de ändamål, för vilka ifrågavarande anslag kommit till användning,
meddela styrelserna, att detsamma enligt lämnade uppgifter uteslutande
eller väsentligen använts till förhindrande av olovlig införsel av spritdrycker
eller olovlig hantering med olovligt införda spritdrycker, dock att i
Östergötlands, Värmlands och Gävleborgs län anslaget därjämte anlitats för
uppdagande av lönnbränning.
Beträffande sättet för dispositionen av de anvisade medlen hava styrelserna
lämnat en detaljerad redogörelse, omfattande såväl Stockholm som respektive
län. Av redogörelsen, vilken avser budgetåret 1928/1929, framgår, att organisationen
av den s. k. spritpolisen är synnerligen olika i olika delar av landet.
På några håll bekostas spritpolisens verksamhet helt av de anvisade medlen.
På andra håll åter bestridas väsentligen expenser, transportkostnader o. d.
av anslaget, under det att polismännens avlöning utgår av andra medel.
Styrelserna hava därefter till behandling upptagit frågan huruvida särskild
spritpolis alltjämt är av behovet påkallad. Härom hava styrelserna till
en början anfört följande.
Såväl tullpersonalens som spritpolisens verksamhet i avseende å bekämpandet
av den illegala sprittrafiken reglerades genom lagen den 20 juni 1924
(nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin.
Enligt sagda lag, som gällde till den 1 juli 1933, ålåge det såväl tull- och
lotspersonal som polisman att verkställa beslag å spritdrycker och vin, som
skäligen kunde anses vara förverkade på grund av att de vore olovligen införda,
ävensom å forslingsredskap, som skäligen kunde antagas vara enligt samma
lag förverkat. Beslagare åtnjöte enligt 23 Si lagen i regel andel i ådömda
böter och i värdet av förverkad egendom. Beslagare syntes böra åtminstone
i första hand vidkännas kostnader, som uppkommit för transporter, vakthållning
m. m., samt böra av beslagarandelen ersätta enskilda angivare.
Därest efter avdrag av kostnader beslagarandelen uppginge till så ringa
belopp, att beslagare icke erliölle skälig ersättning för det särskilda besvär och
den risk, som många gånger vore förenade med verkställande av beslag, syntes
gottgörelse kunna tilldelas beslagaren av de i 19 § av lagen den 8 juni 1923
(nr 147) örn straff för olovlig varuinförsel avsedda, till generaltullstyrelsens
förfogande ställda medel. Dessa medel finge enligt nämnda lagrum användas
till uppmuntran av tulltjänstemän och polismän, som ådagalagt synnerligt
nit vid beivrande av olovlig varuinförsel eller till särskilda åtgärder för motverkande
av sådan införsel. För samma ändamål skulle enligt 23 § i nämnda
lag den 20 juni 1924 vissa belopp av ådömda böter och värdet av förverkad
egendom ställas till generaltullstyrelsens förfogande. Av dessa medel kunde
Qencraltullstyrelsens
och
kontrollstyrelsens
utredning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
även i sådana fall, då beslag ej kunnat verkställas, gottgörelse beredas polispersonal
för havela kostnader vid undersökning efter olovligen infört gods
samt efterspanande av personer, som haft befattning med sådant gods. De
medel, som på grund av nu berörda bestämmelser ställts till generaltullstyrelsens
förfogande från och med budgetåret 1923/1924 till och med år
1928/1929, utgjorde sammanlagt omkring 450,000 kronor, varav cirka 138,000
kronor använts till uppmuntran av tulltjänsteman och polismän. Vid utgången
av budgetåret 1928/1929 hade av dessa medel funnits en behållning
av omkring 127,000 kronor.
Då polispersonalen enligt lag hade samma skyldighet som tullpersonalen
att beslagtaga olovligen infört gods, kunde det ligga nära till hands att antaga
att, så länge generaltullstyrelsen hade medel till förfogande för belöning
av polismän, som ådagalagt synnerligt nit vid fullgörande av sagda
skyldighet, samt för gottgörande av utgifter, som därvid åsamkats dem,
anslag till särskild polis för spritsmugglingens bekämpande icke skulle vara
erforderligt eller att anslaget skulle kunny, åtminstone nedsättas. Enär skyldigheten
att utan bestämd angivelse örn smugglingsbrott bedriva efterspaning
efter olovligen infört gods principiellt i första hand ålåge tullpersonalen, och
polispersonalen knappast kunde förväntas i någon avsevärd omfattning
komma att vid sidan av sin egentliga tjänst bedriva dylikt spaningsarbete,
då mera bestämd upplysning örn förvaring av insmugglat gods icke förelåge,
syntes man dock icke kunna lita enbart till att utsikten till gottgörelse,
på sätt nyss nämnts, skulle vara tillräcklig för att sporra den reguljära
polisen till särskilt på förevarande område inriktat spaningsarbete. Ett
dylikt särskilt spaningsarbete vore emellertid allt fortfarande oundgängligt.
Ämbetsverken hava i överensstämmelse med det anförda uttalat såsom
sin bestämda mening, att det under nuvarande förhållanden icke vore tillfyllest
med den allmänna tillsyn för förhindrande av spritsmuggling m. m.,
som det ålåge tull-, polis- och lotspersonal att utöva.
Styrelserna hava härefter undersökt, huruvida och i vad mån den nuvarande
spritpolisens uppgifter skulle kunna överflyttas å tullpersonalen, utan att därigenom
effektiviteten i arbetet för spritsmugglingens bekämpande minskades.
De hava därvid kommit till. den uppfattningen, att en del av spritpolisens
arbete skulle kunna övertagas av tulltjänstemän med viss polisutbildning. I
denna del hava styrelserna i huvudsak yttrat följande.
För bedrivande av ett framgångsrikt spaningsarbete för upptäckande av
brott av nu ifrågavarande slag och anställande av förhör med misstänkta
personer torde erfordras särskild polisutbildning och vidare den rätt att
anhålla personer, som tillkomme polismän. Tidigare hade i viss utsträckning
för tjänstgöring inom tullverket anlitats personer med detektivutbildning,
vilka haft till särskild uppgift att uppdaga olovlig införsel av spritoch
tobaksvaror. För nämnda ändamål funnes emellertid för närvarande
icke någon person anställd i tullverket. Det hade nämligen visat sig mycket
svårt att för dylikt uppdrag förvärva lämpliga personer. Under dessa förhållanden
hade generaltullstyrelsen funnit sig böra taga under övervägande,
huruvida icke erforderlig polisutbildning lämpligen skulle kunna bibringas
några av tullverkets egna tjänstemän, och efter förhandlingar med representanter
för polismyndigheterna i Stockholm hade styrelsen kunnat genom
beslut den 10 juni 1929 anordna en kurs för utbildning i detektivtjänst av
ett mindre antal befattningshavare i tullverket. I kursen hade ingått praktisk
tjänstgöring vid Stockholms poliskår och sedermera viss teoretisk ut
-
7
Kungl. Majus proposition nr 54.
bildning vid polisskolan i Stockholm. Den teoretiska undervisningskursen,
som pågått under omkring två månader, hade tagit sin början den 1 september
1929 och bevistats av 11 tulltjänsteman.
I den mån på detta sätt utbildade tulltjänsteman bomme att stå till förfogande,
syntes en del av de polisuppgifter, som nu fullgjordes av spritpolisen,
kunna övertagas av tullpersonalen. Dessa polisutbildade tulltjänsteman
skulle sålunda lämpligen kunna beordras att tjänstgöra å platser, där
enligt ingångna underrättelser försäljning av insmugglade spritdrycker försigginge
eller spritsmuggling särskilt bedreves, samt tid efter annan anställa
sådana razzior, som åsyftats i det av chefen för socialdepartementet i 1929
års statsverksproposition i ämnet gjorda uttalandet. Någon särskild organisation
inom tullverket syntes åtminstone för närvarande icke erfordras för
detta ändamål. Till dylik särskild tjänstgöring beordrad tulltjänsteman
torde sålunda böra lyda i fall, då undersökning huvudsakligen skulle bedrivas
inom kustbevakningens tjänstgöringsområde, under chefen för vederbörande
kustdistrikt och i fall, då undersökning skulle huvudsakligen bedrivas
å tullplats, under chefen för distrikttullanstalten.
Genom den sålunda avsedda anordningen vunnes den stora fördelen att,
om sådan polisutbildad tulltjänsteman icke vidare erfordrades för eller befunnes
icke vara lämplig för ifrågavarande särskilda uppgift, tjänstemannen
kunde återgå till sin vanliga tulltjänst. De svårigheter, som i detta avseende
framträtt, så länge i tullverket vore anställda särskilda polismän,
som icke tillika varit utbildade för den egentliga tulltjänsten, torde alltså
vid genomförande av det nu föreslagna systemet undgås.
Då det syntes vara tvivel underkastat, huruvida tulltjänstemän vid bedrivande
av spaningsarbete hade samma befogenhet som polismän att anhålla
för smugglingsbrott misstänkta personer, syntes de tulltjänstemän, som
beordrades till ifrågavarande särskilda tjänstgöring, böra jämlikt 18 § i lagen
den 6 juni 1925 örn polisväsendet i riket tilldelas polismans befogenhet.
Yad anginge de med anställandet av de föreslagna polisutbildade tilli
tjänstemännen förenade kostnaderna, syntes desamma böra bestridas av i tullverkets
avlöningsstat uppförda anslag samt av det i tullverkets omkostnadsstat
ingående anslaget till resekostnads- samt traktamentsersättningar m. m.
Styrelserna framhålla emellertid, att ett överflyttande på polisutbildade
tulltjänsteman av vissa uppgifter, som för närvarande utföras av särskilt
anställda spritpoliser, enligt styrelsernas mening kan ske endast försöksvis
och efter hand. Erfarenhet måste nämligen först vinnas örn de lämpligaste
anordningarna i organisationshänseende. Vidare måste viss tid förgå, innan
tullpersonal i erforderlig omfattning kunde hava bibragts avsedd polisutbildning
samt därefter fått tillfälle att sätta sig in i de nya arbetsuppgifterna.
Vad särskilt anginge spritpolisen i Stockholm vore en avveckling därav
för närvarande icke tillrådlig; snarare vore viss utvidgning av dess verksamhetsområde
påkallad.
Med hänsyn härtill hava styrelserna givit uttryck åt den uppfattningen,
att den bestående organisationen av spritpolisen endast långsamt, och allenast i viss
omfattning kan avvecklas.
Rörande det framtida behovet av särskild spritpolis hava styrelserna i sammanhang
härmed gjort följande uttalanden.
Enligt styrelsernas mening vore det, även när ett tillräckligt antal polisutbildade
tulltjänstemän kunde stå till förfogande, i viss omfattning erfor
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
derligt, att en särskild spritpolis funnes tillgänglig. De personer, som sysslade
med försäljning eller upplagring för säljares räkning av insmugglade
spritdrycker, vore nämligen ofta sådana, vilkas förehavanden polismyndigheterna
torde hava anledning övervaka även ur andra synpunkter, såsom
lösdrivare, lönnbrännare m. fl. Dessa personer beträddes understundom
också med olovlig försäljning av rusdrycker och borde på grund därav lagföras
även för överträdelse av rusdrycksförsäljningsförordningen. Särskilt i
de större städerna men även i vissa trakter av landsbygden torde det vara
lämpligt att för bekämpande av spritsmugglingen tillgodogöra sig den kännedom,
som polisen hade örn dylika personer. Huru dessa uppgifter organisationsmässigt
skulle lösas syntes först kunna avgöras, efter det större erfarenhet
på området vunnits.
Styrelserna hava vidare berört några frågor avseende spritpolisens uppgifter
i förhållande till tullpersonalens. Härom hava styrelserna yttrat sig
sålunda.
Det läge i sakens natur, att det i princip borde ankomma på tullverket
att sörja för det erforderliga bevaknings- och spaningsarbete! till förebyggande
och beivrande av spritsmuggling. Den särskilda polisverksamheten borde
alltså avse i första hand att uppdaga innehavet av redan insmugglade spritdrycker
och att efterspana personer, som haft befattning med sådana, samt
vidare att i sammanhang därmed beivra annan olaga sprithantering.
Yad anginge polispersonalens medverkan vid den direkta spritsmugglingens
bekämpande, hade polispersonalen enligt gällande lagstiftning sig
ålagt att taga spritdrycker i beslag, då försök gjordes att införa varorna till
riket. Då polisman även i sådant fall ägde åtnjuta full beslagarandel,
vore det förklarligt, att polispersonalen vore angelägen att själv verkställa
beslag. Därest polisman skulle i sådant fall till tullpersonalen vidarebefordra
gjord angivelse örn smuggling eller hos tullpersonalen anmäla av
polismannen själv upptäckt smugglingsförsök och beslag på grund härav
verkställdes av tulltjänsteman, vore nämligen den sistnämnde numera ensam
berättigad till beslagarandel, även örn bestämda upplysningar förut meddelats
honom, varest det insmugglade godset funnes.
Den organiserade spritsmuggling i större omfattning, som under åtskilliga
år förekommit och som syntes för en ganska lång tid framåt vara att
räkna med, bedreves ofta på sådant sätt, att för utredning av förbrytelser,
som upptäckts av tullverket, kunde krävas biträde av polispersonal. För
dylikt biträde syntes ersättning av ifrågavarande anslag under femte huvudtiteln
icke böra utgå, utan torde, där sådant funnes påkallat, generaltullstyrelsen
kunna, såsom hittills ganska många gånger förekommit, för ådagalagt
nit vid sådant utredningsarbete utbetala belöning av de medel, vilka ställts
till styrelsens förfogande för sådant ändamål, som avsåges i 1923 års lagom
straff för olovlig varuinförsel.
För underlättande av den samverkan, som under alla förhållanden borde
äga rum mellan tull- och polispersonalen, vore det vidare enligt ämbetsverkens
mening lämpligt, att länsstyrelserna underrättade generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen, vilken tjänsteman som skulle utöva närmaste ledningen
av ifrågavarande polisverksamhet, ävensom att nämnda verksamhet
uttryckligen förklarades skola bedrivas i samförstånd med vederbörande tullmyndigheter.
Slutligen syntes det vara lämpligt, att generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen erliölle kännedom om de förordnanden och instruktioner,
som av de olika länsstyrelserna utfärdades för ifrågavarande polismän.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Styrelserna hava härefter lämnat en detaljerad redogörelse för hur de
med sålunda angivna utgångspunkter tänkt sig, att spritpolisen borde tills
vidare vara organiserad. Av redogörelsen, för vars närmare innehåll jag
torde få hänvisa till styrelsernas skrivelse, framgår, att styrelserna räknat med
att den nuvarande organisationen skulle i allt väsentligt bibehållas inom
Stockholms stad och län samt inom ytterligare sex län; i denna omfattning
borde alltså medel ställas till förfogande för verksamhetens fortsättande.
Beträffande övriga delar av landet — alltså även sådana, där nu bidrag till
spritpolis utgår — hava styrelserna utgått från att tullverkets personal skulle,
med biträde i förekommande fall av polispersonal mot gottgörelse av tullmedel
för havda kostnader samt gratifikation vid ådagalagt synnerligt nit,
utföra det erforderliga spaningsarbetet och att, i den mån polisutbildningen
av tullpersonalen fortginge, kompetent sådan personal skulle insättas på
punkter, där särskild spaning efter spritsmuggling visade sig vara av nöden.
Enligt den av styrelserna sålunda framlagda planen för spritpolisens
verksamhet inom olika delar av riket skulle till uppehållande av nämnda
verksamhet för nästa budgetår erfordras ett anslag av i avrundat tal 131,000
kronor, därvid för verksamheten inom Stockholms stad och län alltjämt beräknats
ett belopp av 75,000 kronor. Vid fördelningen av det anslag, vilket
borde av riksdagen för ändamålet begäras, syntes enligt styrelserna kunna
bestämmas, att polisverksamheten finge i särskilda fall, då anledning därtill
förelåge, utsträckas till län, gränsande till dem, till vilka verksamhet med
anlitande av ifrågavarande anslag enligt styrelserna skulle vara inskränkt.
Under hänvisning till vad i skrivelsen anförts hava till sist generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen slutligen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att till uppehållande av särskild polisverksamhet för uppdagande
av olaga rusdryckshantering för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag
av 131,000 kronor, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Under förutsättning att nämnda anslag komme att beviljas hava ämbetsverken
vidare hemställt, att Kungl. Majit måtte i sammanhang med fördelning
av anslaget å de olika länsstyrelserna
dels förklara, att ifrågavarande polisverksamhet finge i särskilda fall, då
anledning därtill förelåge, utsträckas till angränsande län,
dels ock föreskriva, att envar länsstyrelse skulle till generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen meddela uppgift, vilken tjänsteman som skulle utöva
närmaste ledningen av polisverksamheten; att i förordnande eller instruktion,
som utfärdades för polisman med uppdrag att ombesörja polisverksamhet
av förevarande slag, skulle intagas, att verksamheten skulle bedrivas under
samverkan med vederbörande tullmyndigheter; samt att länsstyrelserna skulle
till generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen insända avskrifter av dylika
förordnanden och instruktioner.
Över generaltullstyrelsens och kontrollstyrelsens förevarande förslag hava
infordrade utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet efter hörande av polismästaren
i Stockholm och länsstyrelserna i de län, med vilka styrelserna haft
Bihang till riksdagens protokoll HIBO. 1 sami. BB höft. (Nr 54.) sos 30 2
Yttranden
Departements
chefen.
10 Kungl. Majus proposition nr 54„
att i ärendet samråda. Samtliga nämnda myndigheter hava därvid tillstyrkt
förslaget eller i varje fall icke haft något väsentligt att erinra mot detsamma.
Från hera länsstyrelser har uttryckligen vitsordats, att med hänsyn
till arten av det arbete, som erfordrades för uppspårande av spritsmuggling,
deltagande av polisutbildad personal ej kunde undvaras utan försämring
av resultatet.
Bekämpandet av spritsmugglingen kräver alltjämt omfattande åtgärder.
Beträffande organisationen av spaningsverksamheten bör tydligen vara avgörande,
på vilken väg den största effektiviteten kan uppnås utan oskälig
kostnad. Av stor betydelse är därvid, att åtgärderna kunna vidtagas i så
god tid, att olovlig införsel om möjligt hindras att komma i gång. Uppmärksamheten
bör alltså vara riktad även på trakter, där smuggling i större
omfattning nu icke förekommer men kan befaras uppträda, i den mån
effektiv ökning av skyddsåtgärderna inom nuvarande smugglingsområden
kommer till stånd.
Den i ärendet förebragta utredningen synes mig, med nu angivna utgångspunkter,
giva vid handen, att behov av särskild verksamhet genom polisutbildad
personal för bekämpande av den olovliga införseln av spritdrycker
m. m. alltjämt föreligger och att denna verksamhet även i fortsättningen bör
genom särskilt anslag understödjas av statsmakterna. Börande organisationen
av verksamheten kan jag i allt väsentligt ansluta mig till det av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen framlagda förslaget. Sålunda finner jag
det lämpligt, att i den mån de polisuppgifter, som för närvarande fullgöras
av den s. k. spritpolisen, utan olägenhet kunna överflyttas på tullpersonal,
som för ändamålet erhållit viss polisutbildning, detta också sker. Av i förslaget
angivna skäl torde emellertid en överflyttning av arbetsuppgifter från
spritpolisen till den polisutbildade tullpersonalen tills vidare kunna verkställas
allenast försöksvis och efter hand. Eli följd härav lärer bliva, att en
omedelbar avveckling av den nuvarande spritpolisorganisationen endast i
begränsad omfattning kan komma till stånd. Yad angår nästa budgetår
torde därför sagda organisation böra bibehållas utom beträffande vissa län,
där verksamheten ansetts kunna redan nu övertagas av tullporsonal. Enär
det vitsordats, att noggrann orts- och personkännedom är av stor betydelse
för ett gott resultat av verksamheten, lärer organisationen såsom för närvarande
böra väsentligen vara ansluten till länsindelningen, men uti densamma
bör även inrymmas den möjlighet beträffande verksamhetens utsträckande
till angränsande län, som ämbetsverken föreslagit. I vad mån
beträffande den lokala organisationen en förändring må vara lämplig, synes
böra i annat sammanhang bliva föremål för bedömande.
Enligt förslaget skulle för budgetåret 1930/1931 erfordras ett extra anslag
av 131,000 kronor till uppehållande av särskild polisverksamhet för uppdagande
av olaga rusdryekshantering. Förslaget grundar sig, såsom nämnt,
på en detalj beräkning avseende såväl Stockholms stad som de län, för vilka
en särskild spritpolis i fortsättningen ansetts erforderlig. Denna beräkning
synes mig i sina huvuddrag riktig. Då definitiv ståndpunkt till behovet av
11
Kungl. Majis proposition nr 54.
medel under nästa budgetår för de särskilda länen icke nu kan tågås och det
alltså är önskvärt, att någon marginal finnes å anslaget, får jag emellertid
förorda, att detsamma upptages med ett till 135,000 kronor avrundat belopp.
Av detta belopp lärer enligt vad styrelserna förutsatt ett belopp av högst
75,000 kronor böra enligt oförändrade grunder användas såsom statsbidrag
till den särskilda polisavdelningen vid Stockholms poliskår. I likhet med
de förslagsställande ämbetsverken förutsätter jag, att kostnaderna för avlöning
och reseersättning till tullverkets polisutbildade personal bestridas
från anslag under sjunde huvudtiteln.
I förslaget har vidare hemställts att, för den händelse anslag för ändamålet
beviljades, Kungl. Majit måtte i samband med anslagets fördelning
meddela vissa närmare angivna, kompletterande föreskrifter. Mot vad i
sådant hänseende ifrågasatts har jag, även i de delar som jag ej redan behandlat,
icke någon erinran att framställa. Det torde emellertid böra ankomma
på Kungl. Majit att i sinom tid i administrativ ordning meddela
erforderliga bestämmelser i ämnet. Det synes icke vara lämpligt att vid anslagets
beviljande knyta villkor, innebärande inskränkning i möjligheten att
använda detsamma för verksamhet inom de delar av riket, där spritpolis
visar sig särskilt behövlig.
Anslaget torde, på sätt fallet varit med motsvarande anslag under de
senaste budgetåren och i överensstämmelse med ämbetsverkens förslag, böra
anvisas att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel. Beteckningen å
anslaget synes lämpligen kunna bliva den, som provisoriskt använts i statsverkspropo
sitionen.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig
införsel av spritdrycker m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa
ett extra anslag, att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel,
av............................................................... kronor 135,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Natt och Bag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycke s. 2 i texten
- SU 1930:120 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag till särskild polisverksamhet för uppdagande av olovlig införsel av spritdrycker m. m. jämte s. 21 i texten