Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ

14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:6, Med förslag till lag om handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

9

Nr 6.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella

organ; given Stockholms slott den 31 december 1929.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn handräckning vid svensk domstol åt

vissa internationella organ.

GUSTAF.

Georg Bissmark.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Förslag

till

Lag

om handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har domstol eller skiljedomstol, vilken det tillkommer att avgöra tvist mellan

stater, eller annat internationellt organ, som tillsatts för behandling av

sådan tvist, hos Konungen gjort framställning örn vidtagande av någon till

tvistens behandling hörande åtgärd, såsom upptagande av ed, anställande av

förhör med vittne eller sakkunnig, granskning av skriftlig handling eller besiktning

av annat föremål, och varder efter Konungens beslut framställningen

genom utrikesdepartementet överlämnad till vederbörande domstol, skall den

äskade handräckningen lämnas, efter ty i denna lag sägs.

2 §.

Handräckning, som i 1 § sägs, skall lämnas av allmän underrätt.

År framställning gjord örn upptagande av ed, anställande av förhör, granskning

av skriftlig handling eller besiktning av annat föremål, som lämpligen

kan vid rätten företes, ankomme åtgärden på den rätt, inom vars område den,

som skall fullgöra edgång eller höras, eller som innehar föremål, varom fråga

är, har sitt hemvist eller någon tid sig uppehåller; dock att, där han samtyckt

att vid annan rätt fullgöra vad av honom äskas, åtgärden skall av den

rätt vidtagas. Är fråga örn besiktning av föremål, som ej lämpligen kan vid

rätten företes, tillkomme sådan åtgärd den rätt, inom vars område föremålet

finnes.

Amian åtgärd än nu sagts skall verkställas av den rätt, Konungen bestämmer.

3 §.

Prövar i stad rätten eller å landet domaren, att begärd handräckning ej

kan lämnas, avlåte därom meddelande till den, som sökt handräckning, med

uppgift örn skälen för beslutet.

Finner rätten eller domaren, att det jämlikt 2 § andra stycket tillkommer

annan rätt att vidtaga åtgärd, varom fråga är, översände framställningen till

den rätt och underrätte utrikesdepartementet örn sitt beslut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

11

4 §•

Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsätte rätten eller domaren dag

för ärendets företagande. Skall någon såsom vittne höras, varde han genom

rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Annan, som skall

vid rätten tillstädeskomma, så ock parterna samt den, som begärt handräckning,

late rätten eller domaren örn den utsatta dagen underrättas; anmode ock,

där fråga är örn granskning av skriftlig handling eller besiktning av annat

flyttbart föremål, den, som innehar föremålet, att det vid rätten förete.

5 §.

I fråga örn ärendets behandling vid rätten skall lända till efterrättelse vad

örn rättegång vid svensk domstol finnes stadgat.

6 §•

Rätten pröve, vilken ersättning skall tillkomma kronans eller rättens betjänte

för delgivning av kallelse eller underrättelse, som i 4 § avses; äge ock,

där annan än part eller den, som handräckning sökt, vid rätten tillstädeskommit

eller något fullgjort, tillägga honom ersättning för kostnad, som därav

föranletts. Ersättning, varom nu är sagt, skall av allmänna medel utgå.

7 §•

Sedan ärendet blivit till slut fört, läte rätten protokoll över vad däri förekommit

tillställas den, som begärt handräckning, och insände till utrikesdepartementet

uppgift å de kostnader, den äskade åtgärden enligt 6 § eller eljest

medfört.

8 §.

Meddelande, som enligt denna lag skall avlåtas till part eller till den, som

sökt handräckning, varde av rätten eller domaren översänt till utrikesdepartementet

för vidare åtgärd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 november 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lijbeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

Såsom resultat av överläggningar vid den år 1907 i Haag hållna internationella

fredskonferensen ingicks den 18 oktober sagda år en konvention med

syftemål att underlätta fredligt avgörande av mellanfolkliga tvister. Denna

konvention har undertecknats och ratificerats av ett stort antal stater, bland

dem Sverige.

För vinnande av det med konventionen avsedda syftet lämnas i densamma

regler örn särskilda undersöknings- och skiljedomsförfaranden. Intetdera förfarandet

är obligatoriskt, men därest enighet uppnåtts mellan tvenne stater

örn att göra deras mellanhavanden, i allmänhet eller i visst fall, till föremål

för undersökning eller skiljedom, skall det i konventionen angivna, i det särskilda

fallet tillämpliga förfarandet komma till användning, såvida icke annorlunda

överenskommits.

Enligt de för dessa förfaranden givna reglerna föreligger förpliktelse för de

fördragsslutande staterna att tillhandahålla nödigt processmaterial eller underlätta

dess_ anskaffande. Sålunda stadgas enligt konventionens artikel 23, att

staterna förplikta sig att, i så vidsträckt omfång som möjligt, förse en för undersökning

av uppkommen tvist tillsatt kommission med alla hjälpmedel och bereda

densamma alla de lättnader, som äro nödvändiga för en fullständig kännedom

och en riktig värdesättning av de ifrågavarande faktiska förhållandena,

samt att betjäna sig av de medel, varöver de enligt sin inre lagstiftning förfoga,

för att åstadkomma vittnens och sakkunnigas inställande inför kommissionen eller,

örn detta ej kan ske, inför vederbörande inhemska myndigheter. I artikel 75

föreskrives vidkommande skiljedomsförfarandet, att staterna förplikta sig att,

i så vidsträckt omfattning som möjligt, förse skiljedomstolen med alla de

hjälpmedel, som äro nödvändiga för tvistens avgörande. Även i fråga örn det

i konventionen åsyftade, så kallade summariska skiljedomsförfarandet, som är

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 6.

13

i huvudsak skriftligt, äger enligt artikel 90 vardera staten rättighet att begära

inställelse av vittnen och sakkunniga.

Jämte denna konvention för avgörande på fredlig väg av internationella

tvister har Sverige med åtskilliga stater ingått fördrag innehållande överenskommelse,

att tvister mellan de fördragsslutande staterna skola behandlas

av en undersöknings- eller förlikningskommission och i vissa fall, då förlikning

icke uppnås, underkastas skiljedom. Sådana fördrag hava avslutats med

Belgien, Brasilien, Chile, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Italien,

Lettland, Lithauen, Nederländerna, Norge, Polen, Schweiz, Spanien, Tjeckoslovakien,

Tyskland, Uruguay och Österrike.

I dessa fördrag hänvisas så gott som undantagslöst till stadgandena i 1907

års Haagkonvention, och i flera finnas särskilda bestämmelser örn staternas

ifrågavarande åligganden. I en av de senaste traktaterna, den med Spanien ingångna,

stadgas sålunda beträffande den däri avsedda förlikningsnämnden,

dels i artikel 10 att nämnden skall, såvida den ej enhälligt annorlunda beslutar,

ställa sig till efterrättelse de i Haagkonventionen upptagna bestämmelserna

örn det däri avsedda undersökningsförfarandet, och dels i artikel 15

att de fördragsslutande staterna förbinda sig att underlätta förlikningsnämndens

verksamhet och särskilt att i största möjliga utsträckning tillhandahålla

densamma alla erforderliga handlingar och upplysningar samt att begagna de

medel, varöver de förfoga, för att sätta nämnden i tillfälle att inom deras

respektive områden och enligt deras lagstiftning instämma och höra vittnen

eller sakkunniga. Dessa stadganden äro, enligt artikel 18 i samma traktat,

tillämpliga jämväl beträffande förfarande inför enligt densamma tillsatt

skiljedomstol.

Det må slutligen erinras, att den av Nationernas förbund förordade så kallade

generalakten av 1928 angående förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande

av internationella tvister — till vilken akt Sverige anslutit sig såvitt

angår förlikning och i vissa fall skiljedom — upptager hänvisning till 1907

års konvention, varjämte akten innehåller ett särskilt stadgande, som överensstämmer

med den här nyss ur fördraget nied Spanien åberopade artikel 15.

Enligt nu nämnda internationella avtal föreligger sålunda för Sverige skyldighet

att lämna undersöknings- eller förlikningskommissioner samt skiljedomstolar,

till vilka på grund av sagda avtal internationell tvist hänskjutits, nödig

handräckning. Några bestämmelser angående denna förpliktelses fullgörande

finnas emellertid icke för närvarande i svensk rätt. Visserligen har genom

lagen av den 6 mars 1899 angående handräckning åt utländsk domstol stadgats

skyldighet för svenska domstolar att i vissa fall tillhandagå utländsk domstol,

som därom gjort framställning, med vidtagande här i riket av till rättegång

hörande åtgärder, såsom upptagande av ed, anställande av förhör med

part, vittnen eller sakkunnig, granskning av skriftlig handling eller besiktning

av annat föremål. Men denna lag gäller, såsom av dess ordalag framgår, allenast

framställningar, som gjorts av ett främmande lands domstol och vilka

angå tvistemål eller ärenden rörande enskild rätt. Däremot avser densamma

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

icke framställningar, som göras av internationella organ och avse internationella

tvister.

Under sådana förhållanden lärer det vara påkallat att i svensk lag införa

bestämmelser, varigenom fullgörandet av de förpliktelser, som Sverige åtagit

sig genom förberörda internationella avtal, närmare regleras; och torde härvid

1899 års lag kunna i väsentliga delar tagas till förebild. I enlighet härmed

och med utgångspunkt från nämnda lag har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag örn handräckning vid svensk domstol åt vissa

internationella organ.

Departementschefen uppläser härefter omförmälda förslag och anför till belysning

och motivering av dess särskilda stadganden följande:

1 §•

I likhet med vad som gäller enligt 1899 års lag, torde svensk domstols skyldighet

att tillhandagå med handräckning uti nu ifrågavarande hänseenden icke

böra göras beroende av något villkor örn reciprocitet eller därom att tvistefrågan

rör svenskt intresse. Hänsynen till den internationella rättsordningen

motiverar tillräckligt, att handräckning lämnas även i andra fall än dem, där

nämnda förutsättningar förefinnas. Det är ock angeläget, att en blivande lagstiftning

bereder möjlighet att tillmötesgå exempelvis en framställning från

den fasta mellanfolkliga domstolen i Haag örn handräckning av nu ifrågavarande

slag, och detta vare sig Sverige är part eller icke.

Å andra sidan lärer någon bestämd förpliktelse från Sveriges sida att meddela

handräckning även i andra fall än då skyldighet därtill föreligger på

grund av internationellt avtal icke böra stadgas, utan synes det lämpligen

kunna överlämnas at Honungen att bedöma huruvida handräckning skall meddelas,

när traktatmässig förpliktelse i sådant hänseende ej är för handen.

Men även i fall, där sådan skyldighet kan synas föreligga, torde det med hänsyn

till hithörande frågors grannlaga beskaffenhet böra ankomma på Kungl.

Maj:t att bedöma, huruvida avtalet verkligen äger tillämpning och den sökta

handräckningen alitsa skall komma till stand. I förslaget har alltså, med viss

avvikelse därutinnan från 1899 års lag, gjorts till villkor för domstols upptagande

av framställning örn handräckning, att Konungen funnit framställningen

kunna bifallas.

Av de i 1 § av 1899 år lag såsom exempel nämnda handräckningsåtgärderna

har i förslaget icke upptagits anställande av förhör med part, det vill säga i

föreliggande fall tvistande stats regering. Örn sådan handräckning lärer icke

kunna bliva fråga. Upptagande av ed har däremot ansetts böra nämnas även

i den nu föieslagna lagen, örn ock purts hörande pa ed icke torde ifrågakomma.

Med hänsyn till sistnämnda förhållande ha de i 7 § av 1899 års lag innehållna

föreskrifterna om sättet för sådan eds upptagande icke influtit i förslaget.

Lagförslaget har avseende allenast på tvister mellan stater. Från förslagets

tillämplighetsomrade äro följaktligen uteslutna tvister, däri talan föres av

enskild part, något som ej hindrar att en tvist, som gäller enskild parts intresse,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 6. 15

kan upptagas, när vederbörande stat gör bans sak till sin och uppträder såsom

part.

2 §.

Denna paragraf är av samma lydelse som 2 § i 1899 års lag.

3 §.

Ifrågavarande paragraf överensstämmer med 3 § i 1899 års lag.

4 §.

I olikhet med vad som stadgas i 4 § av 1899 års lag, har det ansetts böra

beträffande nu ifrågavarande handräckningsåtgärder föreskrivas att parterna

ävensom det internationella organ, som sökt handräckning, under alla förhållanden

skola underrättas örn dagen för förrättningens företagande.

5 §.

Enligt 5 § i 1899 års lag gäller den grundsats, att i fråga örn handräckningsärendes

behandling vid rätten skall lända till efterrättelse vad

om rättegång vid svensk domstol finnes stadgat. Härmed överensstämmer

5 § i förslaget. I sak föreligger emellertid en viss olikhet. Bland de särskilda

föreskrifter, som enligt 1899 års lag kunna medföra avvikelse från

svensk rättegångsordning, märkas de i lagens 8 och 9 §§, av hänsyn till lagstiftning

i den främmande domstolens hemland, medgivna undantag från den

svenska lagens bestämmelser örn jäv och örn förfarandet bland annat vid avläggandet

av ed. Dessa i 1899 års lag givna undantagsföreskrifter sakna motsvarighet

i förslaget, vars 5 § alltså åsyftar en undantagslös tillämpning av

svensk lagstiftnings jävsbestämmelser och föreskrifter om ed. Tillräcklig anledning

att i dessa hänseenden följa 1899 års lag har ej synts föreligga. Inför

de internationella organ, som åsyftas i förslaget, kan, i fråga om jävs förhållanden

och edgångsförfaranden m. m., icke något visst lands lag anses mera tilllämplig

än den svenska.

I 6 § av 1899 års lag stadgas, att där annan än den, som i egenskap av vittne

blivit till rätten kallad, utebliver eller underlåter att fullgöra vad av honom

äskas, rätten skall låta därvid bero. Detta stadgande ansågs av högsta domstolen

vid granskning av ifrågakomna lagförslag kunna utgå efter vidtagande

av angiven, sedermera skedd ändring i lagens 4 §. Emellertid bibehölls stadgandet,

detta till förebyggande av varje tvekan att de enligt allmän svensk

rättegångsordning gällande påföljder för parts uteblivande från underrätt enligt

samma lag ej ägde tillämpning. Då dylik tvekan icke lärer kunna uppkomma

i fall varom här är fråga, där tvistande stats regering är part, har stadgandet

icke upptagits i förevarande förslag.

Då 6—9 §§ av 1899 års lag icke ingå i förslaget, lärer det i 5 § av samma

lag upptagna förbehållet ’där ej av föreskrifterna i denna lag annat föranledes’

kunna här utelämnas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

6 §.

Denna paragraf överensstämmer med 10 § i 1899 års lag.

Enligt 1907 års Haagkonvention och de av Sverige med åtskilliga stater

ingångna förliknings- och skiljedomsfördrag skall vardera parten bestrida sina

egna kostnader samt en lika andel av utgifterna för kommissionen eller skiljedomstolen.

I tvist, beträffande vilken dessa fördrag äro tillämpliga och

där Sverige är part, torde alltså, därest handräckning tillkommit på dess

föranledande, kostnaden komma att stanna på det svenska statsverket. I

andra dylika tvister skall densamma däremot i regel ersättas. Jämlikt bestämmelse

i statuterna för den fasta mellanfolkliga domstolen kan den ena

parten dömas att gälda samtliga rättegångskostnader. I tvist, som är anhängig

inför sagda domstol och i vilken Sverige är part, kan det således inträffa,

att Sverige får bära kostnaden även för sådan handräckning, som tillkommit

på begäran av motparten.

Vad som finnes stadgat angående frihet från lösen och stämpel i ärende,

handlagt på grund av 1899 års lag, torde även böra tillämpas i fråga örn handräckning,

som avses i förevarande förslag. Härav påkallad ändring i lösen- och

stämpelförordningarna torde i annat sammanhang få underställas Kungl. Maj :ts

prövning.

7 §.

Denna paragraf överensstämmer med första stycket i 11 § i 1899 års lag.

Däremot har anledning saknats att i förslaget upptaga andra stycket av samma

paragraf.

8 §.

Ifrågavarande stadgande motsvarar i huvudsak 13 § i 1899 års lag. Dock

har, vid det förhållande att enligt förslaget översändandet av framställning,

som däri avses, städse skall förmedlas genom utrikesdepartementet, följdriktigheten

ansetts kräva, att de meddelanden, som från den svenska handräckningsdomstolen

riktas till det utländska organet, jämväl överlämnas genom nämnda

departement.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets yttrande måtte för det i

§ 87 regeringsformen avsedda ändamål inhämtas över omförmälda förslag till

lag om handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ av

den lydelse, den vid detta protokoll fogade bilagan utvisar.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans

Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

17

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har domstol eller skiljedomstol, vilken det tillkommer att avgöra tvist mellan

stater, eller annat internationellt organ, som tillsatts för behandling av

sådan tvist, hos Konungen gjort framställning örn vidtagande av någon till

tvistens behandling hörande åtgärd, såsom upptagande av ed, anställande av

förhör med vittne eller sakkunnig, granskning av skriftlig handling eller besiktning

av annat föremål, och finner Konungen framställningen kunna bifallas,

varde den genom utrikesdepartementet överlämnad till vederbörande

domstol; och skall den äskade handräckningen lämnas, efter ty här nedan sägs.

2 §•

Handräckning, som i 1 § sägs, skall lämnas av allmän underrätt.

Är framställning gjord örn upptagande av ed, anställande av förhör, granskning

av skriftlig handling eller besiktning av annat föremål, som lämpligen

kan vid rätten företes, ankomme åtgärden på den rätt, inom vars område den,

som skall fullgöra edgång eller höras, eller som innehar föremål, varom fråga

är, har sitt hemvist eller någon tid sig uppehåller; dock att, där han samtyckt

att vid annan rätt fullgöra vad av honom äskas, åtgärden skall av den

rätt vidtagas. År fråga örn besiktning av föremål, som ej lämpligen kan vid

rätten företes, tillkomme sådan åtgärd den rätt, inom vars område föremålet

finnes. Annan åtgärd skall verkställas av den rätt, till vilken framställning

därom inkommer.

3 §.

Prövar i stad rätten eller å landet domaren, att begärd handräckning ej

kan lämnas, meddele den, som sökt handräckning, underrättelse därom med

uppgift örn skälen för beslutet.

Finner rätten eller domaren, att det jämlikt 2 § tillkommer annan rätt att

vidtaga åtgärd, varom fråga är, översände framställningen till den rätt och

underrätte därom den, som sökt handräckning.

Bihang lill riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 6 käft. (Nr 5—6.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:is proposition nr 6.

4 §•

Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsatte rätten eller domaren dag

för ärendets företagande. Skall någon såsom vittne höras, varde han genom

rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Annan, som skall

vid rätten tillstädeskomma, så ock parterna samt den, som begärt handräckning,

läte rätten eller domaren örn den utsatta dagen underrättas; anmode ock,

där fråga är örn granskning av skriftlig handling eller besiktning av annat

flyttbart föremål, den, som innehar föremålet, att det vid rätten förete.

5 §•

I fråga örn ärendets behandling vid rätten skall lända till efterrättelse vad

örn rättegång vid svensk domstol finnes stadgat.

6 §.

Rätten pröve, vilken ersättning skall tillkomma kronans eller rättens betjänte

för delgivning av kallelse eller underrättelse, som i 4 § avses; äge ock,

där annan än part eller den, som handräckning sökt, vid rätten tillstädeskommit

eller något fullgjort, tillägga honom ersättning för kostnad, som därav

föranletts. Ersättning, varom nu är sagt, skall av allmänna medel utgå.

7 §•

Sedan ärendet blivit till slut fört, läte rätten protokoll över vad däri förekommit

tillställas den, som begärt handräckning; toge ock därvid uppgift å

de kostnader, den äskade åtgärden enligt 6 § eller eljest medfört.

8 §.

Meddelande, som enligt denna lag skall avlåtas till part eller till den, som

sökt handräckning, varde av rätten eller domaren översänt till utrikesdepartementet

för vidare åtgärd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 december

1929.

Närvarande:

justitieråd en Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakomniet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 22 november

1929, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet friherre Henric Nordenskjöld.

Lagrådet fann förslaget föranleda följande erinringar.

1—4 §§.

Enligt förslaget skall varje framställning örn handräckning av ifrågavarande

slag prövas av Kungl. Maj :t. Härom anföres i motiven, att åt Kungl. Maj :t

lämpligen borde överlämnas att bedöma, huruvida handräckning skall meddelas,

när traktatmässig förpliktelse i sådant hänseende ej är för handen, och att

vad angår fall, då sådan skyldighet kan synas föreligga, det jämväl borde, med

avseende å hithörande frågors grannlaga beskaffenhet, ankomma å Kungl.

Majit att bedöma, huruvida avtalet verkligen äger tillämpning och den sökta

handräckningen alltså skall komma till stånd. I lagförslagets 1 § har Kungl.

Majits prövning angivits avse, huruvida framställningen kan bifallas. Enligt

3 § skall emellertid en prövning av enahanda beskaffenhet verkställas av rätten

i den stad eller domaren i den domkrets å landet, dit framställningen sändes

i samband med att densamma genom Kungl. Majits beslut bifalles. I

första stycket av sistnämnda paragraf talas nämligen örn att i stad rätten eller

å landet domaren prövar begärd handräckning ej kunna meddelas. Förhållandet

mellan Kungl. Majits och den judiciella myndighetens prövningsrätt framgår

alltså icke klart av förslaget.

En från utlandet inkommen begäran om handräckning bör givetvis i första

hand underkastas bedömande ur internationella synpunkter av den art, som i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 6.

motiven berörts, oell denna prövning synes böra helt överlämnas åt Kungl.

Ma,j:t. Men när efter dylik prövning fråga blir om verkställandet av beviljad

handräckning, kan det visa sig, att hinder av processuell natur möter,

exempelvis därutinnan, att beträffande person, med vilken vittnesförhör begärts,

föreligger någon omständighet, som enligt svensk rättegångsordning innefattar

jäv av absolut karaktär. Att bedöma förefintligheten av sådant hinder

bör naturligen tillkomma judiciell myndighet. Någon särskild bestämmelse

örn denna prövningsrätt synes emellertid ej vara erforderlig. Det omnämnda

stadgandet i 3 § avser det fall, att hindret yppar sig så tidigt, att beslut

därom påkallas redan innan ärendet förekommer till handläggning vid domstolen.

Sådana fall måste emellertid bliva mycket sällsynta, och det synes i alla

händelser ej vara lämpligt, att frågan avgöres förr än vid en rättsförhandling,

örn vilken parterna underrättats. Att det åligger domstolen att vid sådant

tillfälle pröva eventuellt hinder, lärer följa av bestämmelsen i 5 § därom, att

svensk rättegångsordning skall iakttagas vid ärendets behandling.

Beaktas vad sålunda blivit anfört, kräves den ändring av förslaget, att

första stycket i 3 § uteslutes, i samband varmed avfattningen av den inledande

satsen i 4 § bör jämkas. Möjligen vore det lämpligt, att därjämte i 1 §

angives innebörden av den på Kungl. Majit ankommande prövningen.

Jämväl beträffande avgörandet av vilken domstol har att upptaga visst

handräckningsärende lider förslaget av oklarhet. Meningen torde emellertid

vara, att sedan Konungen bifallit en framställning örn handräckning, utrikesdepartementet

har att sända framställningen till den domstol, som, såvitt vid

den tiden kan bedömas, jämlikt 2 § är behörig att lämna den begärda handräckningen,

men att den slutliga prövningen av forumfrågan ankommer å rätten

eller domaren, ävensom att i det särskilda fall, som avses i sista punkten

av 2 §, Kungl. Majit skall bestämma, vilken domstol det tillkommer att upptaga

ärendet. Vad sålunda skall gälla bör erhålla tydligare uttryck genom

någon omformulering av stadgandena i 1 och 2 §§, varvid stadgandet om överlämnande

till domstol av framställning, som Kungl. Majit bifallit, lämpligen

torde överflyttas från 1 § till 2 §, där det placeras efter reglerna om vilken

domstol i det särskilda fallet är behörig.

Slutligen må erinras, att anledning saknas att, såsom i 3 § andra stycket

föreskrives, till det internationella organ, som sökt handräckning, sända underrättelse

örn beslut, varigenom framställningen överlämnats från en svensk

domstol till en annan. Om dylikt beslut bör däremot utrikesdepartementet

helt naturligt underrättas, och härom torde föreskrift inflyta i sistnämnda

paragraf.

7 §•

På grund av stadganden i gällande internationella fördrag eller eljest kan

det inträffa, att kostnader, som verkställd handräckning medfört, skola stanna

å svenska statsverket. I den mån detta är fallet, synas kostnaderna ej böra,

såsom av den föreslagna avfattningen av förevarande paragraf skulle följa,

upptagas i en kostnadsuppgift, som skall sändas till handräckningssökanden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 6.

21

Med hänsyn härtill torde i denna paragraf böra i fråga om handräckningskostnaderna

stadgas allenast, att uppgift å desamma skall insändas till utrikesdepartementet.

Sedan uppgiften dit inkommit, må på departementet bero

att vidtaga åtgärd för att belopp, som statsverket ej skall slutligen vidkännas,

bliva ersatta.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 6.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Rans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 31 december 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 23 december

1929 avgivna yttrande över det den 22 november 1929 till lagrådet remitterade

förslaget till läg örn handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella

organ.

Efter redogörelse för yttrandet anför föredraganden:

»Vad av lagrådet ifrågasatts till vinnande av en klarare avgränsning mellan

å ena sidan den på Kungl. Maj:t ankommande prövningen av framställningen

örn handräckning och å andra sidan domstolens prövningsrätt i avseende

å själva meddelandet av den sökta handräckningen har jag funnit icke böra

påkalla annat än en redaktionell jämkning av 1 §. Särskilt synes det mig

mindre tillfredsställande att låta det från lagen örn handräckning åt utländsk

domstol hämtade stadgandet i 3 § första stycket utgå, vilket skulle medföra

en i sakens natur knappast grundad avvikelse från nämnda lag.

I övrigt har jag låtit vidtaga ändringar i förslaget i de av lagrådet anmärkta

hänseendena.»

Föredraganden uppläser härefter det omarbetade förslaget samt hemställer,

att detsamma måtte genom proposition föreläggas nästkommande års riksdag

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

300125

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:45 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ. a1 i texten
  2. 1LU 1930:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om handräckning vid svensk domstol åt vissa internationella organ. s. 5 i texten