Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1929 fattade beslut

1930-01-24 · 91 sidor, varav 86 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 86 av 91 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:71, Med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1929 fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan

om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1929

fattade beslut; given Stockholms slott den 24 januari

1930.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens

yttrande angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1929 vid dess tolfte sammanträde fattade

besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för handelsdepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet

Lubeck:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett

socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser örn den institution,

internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga

detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 56 haft. (Nr 71.)

1944 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två

former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till

internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar,

eller ock skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att

leda till lagstiftnings- eller andra åtgärder.

I fråga örn verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande

av andra åtgärder. Örn det till följd av exceptionella omständigheter

är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras

snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader

från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation ej leder till

någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller

om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad

någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar örn internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag. Därutipnan

kan även hänvisas till ett genom delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1928 utgivet arbete

»Internationella arbetsorganisationen. I. Allmän del».

Den internationella arbetsorganisationens tolfte sammanträde hölls i

Genéve under tiden 30 maj—21 juni 1929. Antalet representerade stater

utgjorde 50, av vilka 36 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud

samt ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna.

Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1) Konferensen,

som huvudsakligen sysselsatte sig med arbetarskyddsfrågor, antog dels förslag

till två konventioner, nämligen angående skydd mot olycksfall för arbetare,

sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg, samt angående angivande

av vikten å tyngre kollin, som transporteras å fartyg, dels och fyra rekom

mendationer, nämligen angående förebyggande av olycksfall i arbete, angående

ansvarighet i fråga örn säkerhetsanordningar å motordrivna maskiner,

angående ömsesidighet i fråga örn skydd mot olycksfall för arbetare, syssel
>.

Genom Kungl. Maurts beslut den 3 maj 1929 hade att deltaga i konferensen från

svensk sida utsetts: såsom regerings ombud: t. f. statssekreteraren B. G. Hj. Hammarskjöld

och byråchefen J. A. E. Molin med socialrådet E. K. Sjöstrand, yrkesinspektrisen K. Hesselgren,

t. f. byråchefen N. Gr. Nilsson och byråassistenten, sjökaptenen E. A. F. Eggert såsom

experter, såsom arbetsgivarombud direktören I. O. Larson med ombudsmannen hos järnbruksförbundet,

e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand och ombudsmannen hos Norrlands

stuvarförbund, fil. doktorn K. G. Hagberg såsom experter samt såsom arbetarombud landsorganisationens

ordförande J. A. J. Thorberg med förtroendemannen för svenska transportarbetarförbundet

Ch. G. Lindley, förtroendemannen för svenska handelsarbetarförbundet

J. A:son Lundgren och redaktören S. Backlund såsom experter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71. 3

satta med lastning eller lossning av fartyg, samt angående hörande av fackliga

organisationer vid utarbetande av bestämmelser rörande säkerhet för

arbetare, sysselsatta med dylikt arbete.

Med skrivelse från utrikesdepartementet den 8 oktober 1929 bar till socialdepartementet

överlämnats en av generalsekreteraren bos nationernas förbund

i enlighet med Versaillestraktaten insänd bestyrkt avskrift av ifrågavarande

konventionsförslag och rekommendationer.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom genom delegationens

för det internationella socialpolitiska samarbetet försorg utarbetade översättningar

av desamma torde få såsom bilagor (Bilagor A och B) fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende. I fråga om beslutens innehåll får jag, i den

mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till nämnda bilagor.

Av konferensbesluten anhåller jag att först få till behandling upptaga

konventi orts fm ''sl åge t angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med

lastning eller lossning av fartyg,1) samt de i samband med detta konventionsförslag

stående rekommendationerna angående ömsesidighet i fråga örn skydd

mot olycksfall för sådana arbetare2) ävensom angående hörande av fackliga organisationer

vid utarbetande av bestämmelser rörande säkerhet för arbetare, sysselsatta

med dylikt arbete.3)

Med hänsyn till berörda konventions stora omfattning torde jag beträffande

densamma böra lämna en kortfattad redogörelse för det huvudsakliga innehållet,

medan jag beträffande detaljerna hänvisar till bilagorna.

Konventionen avser enligt § 1 allt arbete med lastning eller lossning av

fartyg, nyttjade till havs- eller inre sjöfart — med undantag för krigsfartyg_

som i land eller ombord utföres vare sig i hamn eller i docka eller vid

lastbiygga, kaj eller annan liknande plats. Enligt § 15 äger dock en stat

att medgiva fullständiga eller partiella avvikelser från konventionens bestämmelser

i fråga örn varje docka, lastbrygga, kaj eller annan liknande

plats, där arbetsförrättning endast tillfälligtvis utföres eller där trafiken är

obetydlig och begränsad till mindre fartyg samt i fråga om vissa fartyg eller

vissa slag av fartyg eller fartyg, som icke uppnå visst lägre tontal, ävensom

i de fall, då. det pa grund av klimatiska förhallanden ställer sig omöjligt

att i praktiken kräva uppfyllandet av bestämmelserna i denna konvention.

I §§ ^ 9 samt § 11 lämnas mycket detaljerade bestämmelser örn huru

anordningar och redskap å fartyg samt i land skola vara beskaffade i syfte

att olycksfall för arbetarna skola undvikas. Att dessa bestämmelser gjorts så

utförliga sammanhänger därmed att, såsom i det följande skall närmare utvecklas,

ett av syftena med konventionen är att ett fartyg från en stat, som

ratificerat konventionen, skall i främmande hamnar kunna utan vidare anses

försett med tillräckliga skyddsanordningar, så att kontroll däröver i den

främmande hamnen icke behöver utövas, detta till fördel såväl för fartyget

som för myndigheterna i det land, där fartyget befinner sig. T § 10

‘) Svensk översättning, se sid. 81.

’) » » » » ao.

8) » » » » 90.

Skydd mot

olycksfall

för arbetare,

sysselsatta

med lastning

eller lossning

av fartyg.

Konventions
förslaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Förberedande

handläggning.

4 Kungl. Majda proposition nr 71.

stadgas vidare, att endast tillräckligt kompetenta och pålitliga personer få

användas för skötande av lyft- och transportinrättningar m. m. Enligt § 12

ankommer det på varje stat att föreskriva nödiga försiktighetsmått för arbetare,

som komma i beröring med eller i närheten av ämnen, vilka äro farliga

för deras liv eller hälsa, eller som hava att arbeta å platser, där dylika

ämnen hava förvarats. I § 13 lämnas bestämmelser i olika hänseenden rörande

åtgärder för att hjälp vid olycksfall må kunna skyndsamt och effektivt

lämnas. I § 16 slutligen återfinnas vissa övergångsbestämmelser. Enligt

dessa skola de bestämmelser i konventionen, som beröra fartygs byggnad

och permanenta utrustning, omedelbart tillämpas å fartyg, vilkas byggande

påbörjas efter dagen för konventionens ratificering, samt inom fyra år efter

nämnda dag å alla äldre fartyg, dock att sagda bestämmelser skola jämväl

före övergångstidens utgång tillämpas även å sist avsedda fartyg, i den mån

så är skäligt och i praktiken utförbart. Övriga bestämmelser skola alltså

omedelbart efter ratifikationen tillämpas beträffande alla fartyg.

Slutligen innehåller konventionen, såsom brukligt, bestämmelser angående

ratifikation, ikraftträdande m. m. samt angående revision. Dessa bestämmelser

avvika i vissa hänseenden från dem, som återfinnas i äldre konventioner;

anledningen härtill är den nya ordning, som vid konferenssammanträdet

beslöts angående formerna för revision av konventioner och därmed sammanhängande

frågor. Här torde jag icke behöva ingå på denna fråga, för

vilken jag tidigare i annat sammanhang i korthet redogjort (proposition år

1930 nr 31 sid. 13).

Innan jag härefter övergår till en närmare behandling av nämnda konventionsförslag

och rekommendationer vill jag erinra, att internationella arbetsbyrån

i enlighet med gällande bestämmelser före konferensens sammanträde

utsände ett frågeformulär till de olika regeringarna rörande spörsmålet angående

skydd för arbetarre mot olycksfall vid nyssnämnda slag av arbete.

Ändamålet härmed var, att de svar, som inkommo från regeringarna, skulle

bilda grundval för utarbetande inom arbetsbyrån av en rapport i frågan ävensom

förslag till konvention. I enlighet med beslut vid nordiskt socialpolitiskt

möte i Hälsingfors i augusti 1928 hölls i Stockholm i oktober samma år

ett möte av sakkunniga från de fyra nordiska länderna för undersökning av

frågan örn möjligheten av överensstämmande svar på detta frågeformulär

från de nordiska staterna. Vid sistnämnda möte konstaterades enighet rörande

de allmänna linjerna för besvarandet. Formuläret besvarades av svenska

regeringen den 1 december 1928. Svaret överensstämde i allt väsentligt med

resultaten vid nämnda sakkunnigmöte — mötets beslut följdes i viktigare

delar jämväl av övriga nordiska stater — samt med ett av delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet avgivet yttrande. Delegationen

hade, innan den fattade sitt beslut, inhämtat utlåtanden i ärendet av social

styrelsen, kommerskollegium, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges fartygsbefälsförening

samt landssekretariatet. Socialstyrelsen hade i sin ordning

hört yrkesinspektörerna och kommerskollegium förste fartygsinspektörerna.

Uttalanden hade även gjorts av svenska hamnförbundet, Norrlands

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl, Majus proposition nr 71. 5

och södra Sveriges stuvarförbund, svenska eldare- och sjömansunionerna sami

transportarbetareförbundet.

I svaret på internationella arbetsbyråns formulär anförde svenska regeringen

beträffande frågor av större betydelse i huvudsak följande.

Med hänsyn till den särskilt stora yrkesfara, som lastning och lossning

av fartyg i allmänhet medförde för de Härmed sysselsatta arbetarna, syntes

goda skäl föreligga för att frågan örn åtgärder till minskning av denna fara

upptoges till internationell reglering. Emellertid ställde sig lämfdigheten

och möjligheten av en sådan reglering ganska olika, allt efter som fråga

vore örn arbete ombord eller örn arbete i land. Det förra arbetet vore, i

den mån det utfördes av andra än å fartyget anställda, av utpräglat internationell

karaktär och sjmtes utan större svårighet kunna underkastas reglering

av nämnda art. För fartyg, som besökte olika länders hamnar, skulle

en dylik reglering med därur härflytande, någorlunda likartade internationella

bestämmelser givetvis vara till fördel. Annorlunda vore förhållandet

med det lastnings- och lossningsarbete, som utfördes i land. I fråga om

detta arbete saknade kravet på internationell enhetlighet väsentligen betydelse,

eftersom detsamma i de flesta fall icke utfördes av besättningen å fartyg

utan verkställdes av arbetare i de hamnar, som fartyget anlöpte. Härtill

bomme, att olika nationella och lokala förhållanden och sedvänjor i de

skilda länderna kunde resa hinder mot ett strikt genomförande av för ett

.flertal stater gemensamma normer. Att låta den ifrågasatta konventionen

reglera även allt sådant arbete av ifrågavarande slag, som utfördes i land,

syntes därför icke lämpligt. Däremot torde det finnas anledning att i en

rekommendation fästa staternas uppmärksamhet på de skyddsåtgärder, som

lämpligen borde vidtagas i förevarande avseende. Dock syntes under konventionen

jämväl böra inbegripas sådant lastnings- och lossningsarbete i

land, som omedelbart sammanhängde med arbete av dylikt slag ombord.

— Det närmare utformandet av bestämmelserna örn vilket arbete, som sålunda

i förevarande hänseende skulle likställas med arbete ombord, syntes

lämpligen kunna överlämnas åt den nationella lagstiftningen.

Efter besvarande av de frågor i formuläret, som rörde de speciella

skyddsanordningarna, anfördes i svenska regeringens svar vidare följande.

Vid utarbetandet av frågeformuläret torde man sannolikt väsentligen hava

haft i tankarna arbetsförhållandena å större fartyg och i större hamnar. De

av regeringen lämnade svaren rörande föreslagna skyddsbestämmelser vore

jämväl avfattade med hänsyn till dylika arbetsförhållanden. I vårt land och

väl även på andra håll idkades emellertid fraktfart med ett stort antal helt

små fartyg, och lastning och lossning förekomma på platser med obetydlig

eller alls ingen hamnanläggning. I sådana fall måste det uppenbarligen

många gånger ställa sig omöjligt att iakttaga de tillämnade skyddsbestämmelserna.

Sådan omöjlighet kunde också vid vissa tillfällen eller å vissa

orter föranledas av naturförhållanden eller av omständigheter av teknisk

natur. I konventionen och en ifrågasatt rekommendation borde därför

intagas bestämmelser, som möjliggjorde för den nationella lagstiftningen att

medgiva undantag beträffande mindre fartyg samt lastnings- och lossningsplatser

med obetydlig eller allenast tillfällig trafik ävensom för sådana fall,

då på grund av klimatiska elior andra naturförhållanden eller tekniska omständigheter

tillämpning av de allmänna bestämmelserna icke skäligen kunde

påfordras. De principer, som följts vid meddelande av dylika undantagsbestämmelser,

bordo genom vederbörande regerings försorg bringas till internationella

arbetsbyråns kännedom.

Regeringen ingick därefter i sitt svar på en speciell fråga, som under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

ärendets förberedande behandling tillmätts särskild betydelse och som jag

redan i det föregående något berört, nämligen den som avser ömsesidighet

beträffande godkännande av andra länders s ky d d s b est; i m melyer och kontrollåtgärder

å förevarande område. I detta hänseende erinras i regeringens

svar först därom, att den 28 januari 1926 mellan Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge ingåtts en konvention rörande fartygs sjövärdighet och utrustning.

vilken konvention — vanligen kallad Köpenhamnkonventionen — i

vissa delar modifierats genom deklaration den 11 juni 1928. Genom dessa

överenskommelser hava nämnda stater godkänt varandras skyddsbestämmelser

och kontrollåtgärder i berörda avseende. När ett fartyg, hemmahörande i

en av dessa stater, besöker hamn i ett annat av dem, underkastas det sålunda

i regel ej kontroll i vidare mån än som erfordras för konstaterande

att fartyget är försett med de i hemlandets lagstiftning föreskrivna certifi

katén eller däremot svarande bevis beträffande sjövärdighetsutrustning.

Denna ömsesidighet angives uttryckligen även gälla föreskrifterna angående

fartygs för lastning och lossning avsedda inrättningar och redskap. Utan

hinder härav äger emellertid envar av de avtalsslutande staterna rätt att

under vissa angivna förutsättningar tillfälligtvis förbjuda lastnings- eller lossningsarbete

ä fartyg, hemmahörande i någon annan av de anslutna staterna.

Därest påtagligt missförhållande icke genast avhjälpes på tillfredsställande

sätt, skall konsuln för det land, där fartyget är hemmahörande, underrättas

för vidtagande av erforderliga åtgärder.

Rörande denna överenskommelse och därmed sammanhängande förhållanden

anfördes nu i regeringens svar på frågeformuläret följande.

Tillämpningen av de återgivna reciprocitetsreglerna hade givit tillfredsställande

resultat. Med hänsyn härtill syntes det önskvärt, att den däri

uttryckta ömsesidighetsprincipen bringades i tillämpning i sä stor utsträckning

som möjligt. Det vore möjligt, att den nu åsyftade konventionen komme

att erbjuda lämpligt tillfälle härtill. Avsikten vore nämligen uppenbarligen,

att konventionen skulle komma att innehålla ett sådant system av bestämmelser

i ämnet, att fartyg, tillhörande de stater, som ratificerade konventionen,

komme att erbjuda fullt tillfredsställande arbetsförhållanden vid lastning

och lossning. Det läge då nära till hands att ömsesidigt erkänna detta

förhållande och så vitt möjligt bespara sjöfarten olägenheterna av kontroll i

främmande hamnar över fartygens arbetarskyddsanordningar. I överensstämmelse

härmed kunde ifrågasättas att i konventionen intaga en bestämmelse

av innebörd att varje fartyg, som vore registrerat i någon av de fördragsslutande

staterna och försett med där föreskrivet certifikat eller med annat intyg

att fartyget i förevarande hänseenden motsvarade i respektive stat gällande

bestämmelser i allmänhet, skulle i var och en av de övriga fördragsslutande

staterna vara undantaget från kontroll beträffande dessa förhållanden. Ömsesidighetsprincipen

i fråga örn kontroll å fartygens arbetarskyddsanordningar

skulle otvivelaktigt vara ägnad att undanröja åtskilliga olägenheter, som

dittills besvärat sjöfarten olika länder emellan, och starka skäl talade följaktligen

för att på sätt nu antytts omförmälda princip komme till uttryck

i den ifrågasätta konventionen. Därest man emellertid skulle hava anledning

befara, att införandet av en sådan bestämmelse i konventionen av en eller

annan anledning skulle kunna inverka ogynnsamt på medlemsstaternas benägenhet

att ratificera konventionen, skulle man i stället lämpligen kunna i

denna endast göra ett uttalande till förmån för ömsesidighetsprincipens till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 71.

lämpning och samtidigt i en rekommendation uppmana medlemsstaterna att

till denna princips förverkligande sins emellan träffa särskilda avtal av nyss

angivna innebörd. Härigenom skulle vinnas, att staterna skulle äga möjlighet

att i varje särskilt fall pröva effektiviteten av de inom olika stater föreskrivna

skyddsanordningarna.

De av svenska regeringen sålunda — i samförstånd med regeringarna i

övriga nordiska länder — i olika hänseenden framhållna synpunkterna rönte

i många hänseenden beaktande i det konventionsförslag, som med ledning av

regeringarnas svar upprättades inom internationella arbetsbyrån, något som

även framgår av arbetsbyråns rapport i frågan.1) I den mån så icke skett, sökte

de svenska regeringsrepresentanterna i det utskott, som vid arbetskonj''erenseus

sammanträde behandlade frågan, att verka härför. I vad angår de i regeringssvaret

påyrkade undantagen för sjöfart, som i olika hänseenden är av mindre

omfattning, antogs av utskottet en sådan avfattning av den allmänna undantagsbestämmelsen

— den i det föregående återgivna § 15 — att densamma

ansågs medgiva undantag från konventionens bestämmelser i erforderlig omfattning.

Yad däremot angår utsträckningen av det arbete, som skall innefattas

under konventionen, lyckades man trots upprepade försök icke undgå,

att konventionen kom att omfatta även sådant lastnings- och lossningsarbete

i land, som icke direkt sammanhänger med motsvarande arbete ombord.

Huvudsakliga skälet till konferensens ståndpunkt därutinnan torde hava varit

svårigheten beträffande en riktig och för olika länder någorlunda enhetlig

gränsdragning. Yad angår ömsesidighetsprincipen, hade arbetsbyrån i sin

rapport avböjt att vare sig i konvention eller rekommendation upptaga frågan

därom. I detta hänseende väcktes emellertid förslag från de nordiska ländernas

regeringsrepresentanter. Meningarna i frågan voro mycket delade

såväl inom vederbörande utskott som inom konferensen i dess helhet. För

att man icke skulle riskera ett negativt resultat, ansågs det då lämpligast att

falla tillbaka på den av svenska regeringen alternativt förordade linjen, nämligen

att upptaga frågan till behandling i en särskild rekommendation. Det

uppnåddes också, att vederbörande utskott samt konferensen enhälligt beslöto

antaga den förut omförmälda rekommendationen angående ömsesidighet

i fråga om skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning eller

lossning av fartyg. I denna rekommendation heter det, att arbetskonferensen

erkänner, att ifrågavarande konvention, på samma gång som den har till

huvudsyfte att bereda skydd åt arbetarna, erbjuder ett tillfälle för parterna

att på basis av konventionen utfärda bestämmelser, vilka sinsemellan förete

en viss likformighet, och att utsträcka principen örn ömsesidigt erkännande

av inspektions- och undersökningscertifikat. Efter att vidare hava fäst medlemsstaternas

uppmärksamhet på de principer, som fastställts i Köpenhamnkonventionen,

riktar konferensen i rekommendationen en enträgen hemställan

till medlemsstaterna att de, efter att hava ratificerat nu förevarande konvention

och utfärdat bestämmelser till genomförande av densamma, måtte rådföra sig

med varandra i syfte att få till stånd överenskommelser om ömsesidighet,

Rapport sur la promotion des ouvriers ocoupés au chargement ou au déchargement

des navires contre les accidents; Genéve, Buteau International du Travail, 1929.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Avgivna yttranden

över

konventionsforslaget.

H Kungl. Majus proposition nr 71.

under villkor att dessa överenskommelser trygga det nyss angivna huvudsyftet

med konventionen.

Över det av arbetskonferensen antagna konventionsförslaget och rekommendationerna

i frågan hava utlåtanden infordrats från socialstyrelsen och

kommerskollegium, vilka båda ämbetsverk — efter inhämtande av yttranden

från ett flertal enskilda sammanslutningar — i ärendet avgivit ett gemensamt

utlåtande, samt från delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet.

I det av socialstyrelsen och kommerskollegium avgivna utlåtandet rörande konventionsförslaget

hänvisas till en början till en vid ärendets beredning hos

ämbetsverken upprättad, utlåtandet bilagd promemoria rörande de lagstiftningsåtgärder,

som skulle bliva en följd av konventionsförslagets ratificering.

Enligt promemorian skulle för åstadkommande av överensstämmelse mellan

hos oss redan gällande bestämmelser och konventionen ändring icke erfordras

i någon författning av natur att böra antagas av Kungl. Majit och

riksdagen gemensamt. Däremot krävas ett flertal ändringar i och tillägg

till andra författningar, framför allt förordningen den 20 maj 1927 angående

fartygs byggnad och utrustning, kommerskollegii kungörelse den 30 juni 1927

med särskilda byggnads-, material- och utrustningsbestämmelser för fartyg,

förordningen den 23 december 1915 angående vissa säkerhetsåtgärder vid

nyttjande av fartyg samt förordningen den 31 december 1914 med härmare

föreskrifter angående tillsyn å fartyg. Dessutom ifrågasattes i promemorian

utfärdande av en särskild författning, innehållande ordningsföreskrifter av

olika slag, som icke vare sig röra befintligheten eller beskaffenheten av fartygs

inrättningar och redskap eller i främsta rummet avse till skeppstjänst hänförligt

arbete. En dylik författning har ansetts kunna utfärdas i administrativ

ordning med stöd av 5 a § i sjölagen samt 7 § i arbetarskyddslagen.

Socialstyrelsen och kommerskollegium hava nu i sitt utlåtande förklarat sig

anse, att de enligt promemorian erforderliga lagstiftningsåtgärderna icke

vore av sådan art eller omfattning, att de borde utgöra hinder för ratificering

av konventionen. Konventionsbestämmelserna hade i så stor utsträckning

motsvarighet i redan gällande föreskrifter i vederbörande sjöfartssäkerhetsförfattningar,

att de erforderliga ändringarna icke kunde anses vara av

principiell natur utan närmast skulle innebära en komplettering av redan

förefintlig lagstiftning. Av socialstyrelsen hade i samråd med kommerskollegium

den 9 mars 1921 utfärdats anvisningar angående skydd mot yrkesfara

vid lastning och lossning av fartyg. I dessa anvisningar återfunnes ett flertal

av de detaljföreskrifter, som innefattades i konventionsförslaget. Anvisningarna

hade visserligen endast verkat på övertygelsens väg och i rådgivande

form men dock i avsevärd utsträckning tillämpats vid den tillsyn å stuveriarbetet,

som utövades av yrkesinspektionens befattningshavare. Vid sådant

förhållande skulle den ifrågasatta nya författningen i viss mån endast innebära

ett stadfästande av vad som redan i praxis tilllämpades.

Ämbetsverken hava vidare särskilt framhållit, att bedömandet av konventionsförslagets

innebörd med avseende å svensk lagstiftning vore grundat

på förutsättningen av tillämpning av § 15 i förslaget i hela den utsträckning,

sådant kunde för svenska förhållanden befinnas nödigt och lämpligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ls proposition nr i I.

Innan jag redogör för ämbetsverkens ståndpunkt i själva ratifikationsfrågan,

torde jag böra återgiva innehållet i de yttranden, som av ämbetsverken

före avgivande av deras utlåtande inhämtats från vissa enskilda organisationer,

nämligen Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening,

Sveriges fartygsbefälsförening, svenska hamnförbundet, svenska arbetsgivareföreningen

samt landssekretariatet.

Sveriges allmänna sjöfartsförening anför, att den granskning av konventionsförslaget,

som medhunnits, givit vid handen, att detsamma i stor omfattning

gåve uttryck åt önskemål, som i svensk lagstiftning redan i full utsträckning

vunnit beaktande, vadan i åtskilliga hänseenden, som i förslaget

berördes — även för det fall att detsamma skulle utan avvikelser enligt

§ 15 från svensk sida godkännas — någon ändring i åsyftade lagstiftning

icke skulle erfordras. I andra hänseenden åter förutsatte otvivelaktigt ett

Sodtagande av förslaget mera eller mindre djupgående ändringar. Frågan

uruvida och i vad mån dylika ändringar kunde vara av förhållandena,

sådana de tedde sig ur svensk synpunkt, påkallade, borde göras till föremål

för närmare utredning.

Sveriges redareförening — sorn haft vissa anmärkningar att framställa

mot ärendets internationella behandling och ansett, att frågan icke bort

upptagas till behandling av internationella arbetsorganisationen — har därefter

anfört följande.

Då emellertid ett konventionsförslag nu förelåge, måste man, oavsett förslagets

lämplighet för sitt syfte, hava det förhållandet i åtanke, att, därest

de större sjöfartsnationerna ratificerade konventionen med den lydelse densamma

erhållit eller med vissa ändringar däri och jämväl anslöte sig till

den vid konferensen antagna rekommendationen angående ömsesidighet,

Sverige näppeligen torde kunna undvika att för sin del ansluta sig till densamma,

enär de svenska fartygen eljest kunde befaras bliva utsatta för trakasserier

i utlandet, medförande uppehåll och extra utgifter för desamma.

Särskilt torde de åtgärder man i Storbritannien komme att vidtaga med

anledning av konventionen noggrant böra följas, innan ratificering skedde i

Sverige. Skulle Storbritannien icke komma att ratificera konventionen av

den anledning, att dess bestämmelser i vissa punkter ej stöde i överensstämmelse

med de brittiska föreskrifterna, bleve det praktiska värdet av en

ratificering från svensk sida i hög grad förringat, enär de engelska inspektionsmyndigheterna

det oaktat kunde befaras kräva, att svenska fartyg, som

anlöpte engelska hamnar, skulle vara försedda med lastnings- och lossningsanordningar

i överensstämmelse med de engelska föreskrifterna.

Det vore givetvis av vikt, att en anslutning till konventionen från svensksida

kunde ske så snart som möjligt, efter det att de större sjöfartsländerna

och framför allt Storbritannien ratificerat densamma, då i annat fall en förefintlig

olikhet i lagstiftningarna i olika länder kunde komma att medföra

olägenheter. För att möjliggöra detta borde framför allt en undersökning

beträffande de författningsändringar samt de ändringar i inspektionsväsendet,

som erfordrades för ett antagande av konventionen från svensk sida,

snarast möjligt ske. Sedan en dylik undersökning slutförts, förutsatte

föreningen, att resultatet därav måtte bliva föremål för dess utlåtande.

Såsom helhetsintryck av konventionsförslaget har föreningen vidare framhållit,

att detsamma mäste sagås hava erhållit en alltför detaljerad avfattning

teir att kunna i orubbat skick antagas av ett större antal stater. Det syntes

även, som om man insett detta genom att i § 15 av konventionen bereda

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 71.

möjlighet till fullständig eller partiell avvikelse från konventionens bestämmelser.

Skulle emellertid de stater, som ratificerade konventionen, icke ansluta

sig till rekommendationen om ömsesidighet och med stöd av denna

paragraf göra sådana undantag från konventionens bestämmelser, att ett

ömsesidigt erkännande av lagstiftningen i respektive länder därigenom komme

att äventyras, ansåge föreningen, att hela konventionen förfelat sitt syfte,

varför denna fråga, innan ratificering från svensk sida vidtoges, noggrant

borde tagas i övervägande.

Sveriges fartygsbejälsför etling har genom sin styrelse framhållit, att förslaget

i huvudsak icke innehölle annat än vad som i praktiken redan nu

tillämpades i vårt land eller i länder, vilka besöktes av våra fartyg, när det

gällde själva fartyget och anordningar å detta, varför ett lagstadgande härom

icke skulle medföra nämnvärd förändring. I vad det gällde anordningar

utanför fartyget ansåge styrelsen dessa ej allenast välbetänkta utan i hög

grad av behovet påkallade.

Styrelsen har därför tillstyrkt, att Sverige för sin del måtte godtaga förslaget

till konvention.

Svenska hamnförhundet har anfört, att ehuru det enskilda landets myndigheter

erhållit möjlighet att i vissa fall ersätta konventionens föreskrifter

med andra lika betryggande och att under vissa förutsättningar (§ 15) medgiva

fullständiga eller partiella avvikelser i fråga örn obetydligare platser,

faran icke syntes utesluten, att man gått alltför långt i generalisering, och

att därigenom en anpassning efter behovet i de särskilda fallen försvårats

eller förhindrats, genom att föreskrifter, vilka hade sitt egentliga berättigande

med avseende å större hamnanläggningar, ovillkorligen också skulle tillämpas

för de mindre, och tvärtom.

Beträffande särskilda punkter i konventionsförslaget har hamnförbundet

anfört följande.

Det skydd, som konventionen åsyftade, avsåge enligt § 1 hvarje person, som

användes till sådan arbetsförrättning», som i punkt 1 avsåges. Av uttrycket

»användes till» framginge, åtminstone efter svenskt språkbruk (jämför också

motsvarande uttryck i § 2 i lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall

i arbete), att endast personer, som arbetade för annans räkning, kunde

ingå under begreppet »arbetare» enligt den sålunda givna definitionen.

Gentemot egna företagare bestode sålunda icke samma förpliktelser. Det förefölle,

som om en dylik ståndpunkt vore mindre egentlig, då det svårligen

skulle kunna påvisas något skäl, varför det skulle vara lovligt att tillhandahålla

sämre material för den, som själv lossade eller lastade sitt gods, respektive

såsom självständig företagare ledde dylikt arbete, i båda fallen utan att

vara ägare till ifrågakomna fartyg eller i hamnen befintliga anordningar, än

för den, som av sådan person användes till samma arbete. Den, som enligt

konventionen hade att svara för däri föreskrivna säkerhetsanordningar, behövde

ju och torde i fråga örn de svenska hamnarna i regel heller icke vara

identisk med arbetsgivaren.

Beträffande § 5, som handlar örn vissa anordningar ombord å fartyg och

fördenskull icke hade speciellt intresse för hamnförbundet, erinrades allenast

med avseende å stadgandet rörande skyldighet att tillhandahålla lejdare,

att det syntes erforderligt att förklaring lämnades, vem som avsåges med

benämningen »entreprenör». Avsåges härmed den, som såsom egen företagare

ledde ifrågakomna arbete, den för vars räkning arbetet utfördes eller

ännu någon annan? Det troliga syntes vara, att tillhandahållandet av berörda

redskap kunde alltefter förhållandena ankomma på än den ene och

än den andre av dessa personer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 71.

11

Bestämmelserna i § ,9, som handlar örn lyftinrättningar, erbjöde exempel

på fall, där större möjlighet till anpassning vore önskvärd. Det knnde

sålunda upplysas, att exempelvis för Stockholms del en bestämmelse örn

ingående undersökning av alla lyftinrättningar så ofta som var tolfte månad

icke ansetts erforderlig. De garantier, som den av hamnens vederbörande

ingenjörer och övrig tekniska personal utövade ständiga tillsynen och kontrollen

innebure, hade ansetts i stor utsträckning kunna ersätta dylik ingående

undersökning. Enligt gällande föreskrifter, vilka godkänts av yrkesinspektionen,

behövde sådan verkställas allenast en gång var adertonde

månad i fråga örn massgodskranar och vart annat år i fråga om styckegodskranar.

Någon bestämmelse, som på grund av nu anförda synpunkter medgåve

avvikelse från den föreslagna regeln, syntes fördenskull påkallad.

Den del — $ 13 — som handlar örn första hjälpen vid olycksfall i arbete,

syntes likaledes vara alltför generellt hållen för svenska förhållanden. A ena

sidan erinrades örn att i § 55 av förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs

byggnad och utrustning funnes en allmän föreskrift, att fartyg skulle vara

försett med läkemedel och förbandsartiklar, en omständighet, som i de flesta

fall torde göra särskilt förråd av dylika i land mindre behövligt. A andra

sidan torde svårigheter möta att å varje arbetsplats hålla en person med

kompetens att lämna första hjälpen viel olycksfall såväl i fråga örn större

städer med vidsträckta kajer och hamnområden, som i fråga örn avsides

liggande arbetsplatser, vilka någon enstaka gång anlöptes av fartyg. Beträffande

städerna torde också föreskriften vara obehövlig med hänsyn till

de hjälpmedel, som allmänt stöde till buds vid inträffande olycksfall, och

med avseende å de mindre platserna syntes föreskriften alltför betungande,

helst som de möjligheter att bevilja undantag från konventionens föreskrifter,

som lämnades i § 15, icke omfattade platser med visserligen obetydlig

trafik men besökta av andra än mindre fartyg.

Svenska arbetsgivareföreningen har begränsat sitt yttrande till att avse den

inrikes sjöfarten och arbetet i land samt med denna utgångspunkt anfört följande.

Vid behandlingen av det förslag till konvention, som underställdes delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet, hade arbetsgivarnas

representanter hävdat, att den mängd av detaljer, som förefunnes i konventionsförslaget,

vore olämplig i en internationell konvention och säkerligen

skulle leda till allvarsamma olägenheter. Detta omdöme, riktigt i

avseende på det ela föreliggande förslaget, gällde örn möjligt i ännu högre

grad örn den ifrågavarande konventionen, som genom en mångfald ändringsförslag

vid behandlingen blivit försedd med ytterligare detaljföreskrifter.

Konventionen torde i själva verket vara den detaljrikaste, som någonsin utgått

från arbetsbyrån. Vöre alltför detaljerade föreskrifter i internationella

konventioner i allmänhet olämpliga, syntes de emellertid icke alls vara på

sin plats, då det som här gällde ett fack, där icke blott arbetsplatsen växlade

från dag till dag, men där även dessa arbetsplatser sinsemellan företedde

stora olikheter. Konventionens text syntes därjämte icke hava den

skärpa och klarhet, som måste fordras av internationella konventioner, detta

med säkerhet beroende på att tiden för konventionsbehaudlingen varit alltför

inskränkt och konferensombudens kompetens i värjo fall icke varit till

fyllest i den massa rent tekniska detaljer, som konventionen nu omfattade.

Det torde för övrigt icke hava saknats exempel på att vid konferensen närvarande

teland hade mot varandra avvikande uppfattningar i olika punkter.

Det kunde ifrågasättas, om icke konventionens antagande av konferensen

innebure ett avsteg från av konferensen förut bestämd ordning. Varje konventionsförslag

skulle nämligen enligt denna ordning före antagandet vara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Majus proposition nr 71.

föremål för två läsningar, vilket icke torde hava varit fallet med de i konventionen

intagna bestämmelserna angående inrikes sjöfart. Ej heller hade

det frågeformulär, som fastställts och vilket besvarats, innehållit några frågor

rörande den inrikes sjöfarten, på grund varav dessa svar i regel hade formulerats

med tanke på det sjögående tonnaget. Konventionen syntes i

huvudsak vara skriven med tanke på större fartyg, och många av dess bestämmelser

vore i verkligheten icke alls tillämpliga på den inrikes sjöfartens

i regel mindre fartyg och särskilda förhållanden. Fartygens i den inre sjöfarten

ofta speciella konstruktion, varierande efter olika länder och förhållanden,

talade otvivelaktigt för att frågan om insjö- och kustflottans arbetares

skydd mot olycksfall icke borde göras till föremål för en internationell

konvention Manchett läggas under de enskilda staternas jurisdiktion. Visserligen

gåve § 15 de olika staterna rättighet att undantaga den inrikes sjöfarten,

men en ratificering av konventionen skulle i varje fall innebära ett

godkännande av en oriktig princip, och det syntes för övrigt synnerligen litet

tilltalande, att man, för att ernå en riktig tillämpning av konventionen, måste

vidtaga anordningar för att delvis sätta den ur kraft.

Vad nu sagts örn den inrikes sjöfarten torde även gälla för konventionens

bestämmelser angående landarbetet. De lokala förhållandena spelade här

en ännu större roll, och de många detaljerade bestämmelserna komme här

att verka örn möjligt ännu mera besvärande, än då fråga vore örn inrikes

sjöfart. Att i en konvention sammanföra det arbete, som skedde ombord

pa fartyg, och det arbete, som skedde i land, torde näppeligen vara riktigt.

Likartade bestämmelser för fartygen kunde kanske i viss utsträckning försvaras,

men att internationellt reglera skyddsförhållandena under landarbetet

i hamnarna, på sätt som försökts i konventionen, komme säkerligen att förorsaka.

allvarsamma olägenheter. Arbetarna i hamnarna skulle nämligen

kunna vägra att verkställa dem ålagt arbete på grund av rena bagateller,

t. ex. örn ett skyddsräck kring en lucka var någon cm. för lågt eller en

lejdares steg hade någon cm. för liten bredd. Med den tillämpning av lagar

och förordningar, som här i landet av ålder varit bruklig, torde säkerligen

en stor del utländska fartyg bliva utsatta för dylik arbetsvägran, då myndigheterna

i deras hamnar kunde komma att tolka konventionens bestämmelser

betydligt mindre noga än våra myndigheter. Konventionen tenderade säkerligen

att endast bliva en konvention för de stater, där man ansåge, att lagar

och förordningar vore till för att efterlevas.

5 ad åtminstone vårt land anginge syntes det otvivelaktigt, att vederbörande

arbetares möjligheter till lagskydd ej skulle minskas genom att bestämmelserna

rörande landarbete uteslötes ur konventionen.

\ad som saknades i konventionen vore en bestämmelse, som förklarade,

att fartyg, tillhörande de stater, som ratificerat konventionen, utan vidare

skulle godkännas vid besök i hamnar, tillhörande andra stater, som ratificerat.

Den rekommendation i sådan riktning, som antagits av konferensen, innebure

icke någon förpliktelse för konferensens medlemmar att anordna någon

nationeH lagstiftning i ämnet. Örn ifrågavarande ömsesidighetsklausul skulle

införas i konventionen, torde i någon mån de olägenheter i form av arbetsvägran,

som nyss relaterats, kunna neutraliseras. På grund av vad sålunda

anförts, och då här i landet fartygs- och yrkesinspektionen lämnade tillräcklig

garanti för att arbetarnas berättigade anspråk på skydd för olycksfall

under arbetet bleve tillgodosett, bär arbetsgivareföreningen hemställt,

att socialstyrelsen måtte hos Kungl. Majit hemställa, det nu ifrågavarande

konventionsförslag icke måtte bliva föremål för ratifikation.

Landssekretariatet slutligen har anfört, att svenska transportarbetarförbundets

styrelse på därom gjord Kamställning i skrivelse till landssekre
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71. 13

tariatet meddelat, att styrelsen visserligen helst skulle hava sett, att vissa

paragrafer och moment fått en klarare formulering och att en del från arbetarsidan

framförda önskemål blivit accepterade av konferensen, men att styrelsen

likväl, i betraktande av att förslaget utgjorde en grundstomme, på vilken

den nationella lagstiftningen kunde bygga vidare, i den mån behov därav

visade sig föreligga, ville för sin del tillstyrka ratificering av föreliggande

konventionsförslag. Landssekretariatet delade förbundsstyrelsens mening,

att föreliggande konventionsförslag hade en sådan innebörd, att det borde

för Sveriges del ratificeras. Det stora antal olycksfall, som förekomme

vid lastning och lossning av fartyg, manade med alldeles särskild stj-rka

till vidtagande av åtminstone de åtgärder, som föresloges i konventionsförslaget,

för att därmed söka förebygga olycksfall inom detta arbetsområde.

I anledning av vad Sveriges redareförening i ärendet yttrat av innebörd,

att det vore av vikt, att svensk ratificering kunde ske så snart som möjligt

efter det att de större sjöfartsnationerna och framför allt Storbritannien ratificerat

konventionen, hava härefter socialstyrelsen och kommerskollegium framhållit,

att konventionens stadganden i huvudsak överensstämde med i Stor

britannien gällande föreskrifter i ämnet, varför av konventionen föranledda

författningsändringar skulle bringa den svenska lagstiftningen i bättre överensstämmelse

med den engelska, än vad nu vore fallet. Av föreningen i förevarande

sammanhang uttalade farhågor med avseende å särskilt engelska inspektionsmyndiglieters

behandling av svenska fartyg i engelska hamnar syntes

vid sådant förhållande icke kunna anses äga starkare grund. Olägenheter av

det slag föreningen anfört torde för övrigt så mycket mindre vara att befara,

som det finge anses sannolikt, att såväl brittiska som andra utländska myndigheter

komme att godkänna i överensstämmelse med konventionen träffade

anordningar å fartyg, hemmahörande i länder, som ratificerat konventionen.

I sådant syfte borde ock av vederbörande svenska myndigheter i samband med

ratificering av konventionen vidtagas särskilda åtgärder för ernående av utländska

inspektionsmyndigheters godkännande av lastnings- och lossningsanordningar

å svenska fartyg, som uppfyllde här i landet stadgade fordringar.

Tidigare gjorda försök i sådan riktning hade strandat på den omständigheten,

att den svenska lagstiftningen på området icke ansetts vara tillräckligt

fullständig. Detta hinder skulle sannolikt undanröjas genom den

komplettering av den svenska sjöfartssäkerhetslagstiftningen, som skulle

bliva en följd av konventionens ratificering.

Delegationens för det internationella socialpolitiska samarbetet yttrande innehåller

beträffande förevarande konventionsförslag i huvudsak följande.

Konventionsförslaget innehölle ett betydande antal, delvis i detalj preciserade

föreskrifter, vilkas iakttagande otvivelaktigt i en del fall skulle

komma att medföra besvär och kostnader för bl. a. stuveri- och rederiföretagen

samt hamnmyndigheterna. Å andra sidan borde beaktas, att l-isken

för olycksfall vore särdeles stor vid lastnings- och lossningsarbete samt att

konventionsförslagets bestämmelser väsentligen syntes gå in under arbetavskyddslagens

allmänna stadgande i 3 § rörande arbetsgivares skyldighet att

bereda sina arbetare skydd mot olycksfall i arbetet. I stor utsträckning

torde väl även konventionsförslagets bestämmelser redan iakttagas i praktiken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Statistiska

uppgifter.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Såsom i viss mån talande för anslutning från Sveriges sida kunde jämväl

framhållas, att vårt land i samverkan med de övriga nordiska staterna tagit

en framträdande del i konventionsförslagets utformande, såväl på ett mera

förberedande stadium som vid dess slutbehandling, och därvid i stor utsträckning

fått sina förslag beaktade. Slutligen förtjänade måhända också

nämnas, att Sverige genom tillämpning av konventionsförslagets bestämmelser,

som väsentligen motsvarade Englands t Dock Regulations», skulle bereda sig

möjlighet att bl. a. med sistnämnda land träda i förhandling örn sådant

avtal örn ömsesidighet, som åsyftades i det sista stycket av rekommendationen

angående ömsesidighet i fråga om skydd mot olycksfall vid arbete med

lastning eller lossning av fartyg.

Delegationen har således ansett sig böra förorda ratificering av förevarande

konvention. Mot detta beslut anmälde två av delegationens medlemmar,

herrar von Sydow och Heyman, reservation under åberopande av vad i

frågan anförts av svenska arbetsgivareföreningen i dess nyss återgivna yttrande.

Till komplettering av utredningen beträffande ifrågavarande konventionsförslag

ina anföras några siffror rörande olycksfallsfrekvensen inom det

arbete, som behandlats i den förevarande konventionen. Enligt en statistisk

redogörelse i »Sociala meddelanden» över inträffade olycksfall inom stuveriyrket,

baserad på de anmälningar, vilka från polismyndigheterna genom

yrkesinspektörerna insänts till socialstyrelsen, utgjorde det sammanlagda

antalet dylika olyckor för år 1928 2,099, varav 14 med dödlig utgång. För

de fyra närmast föregående åren voro motsvarande siffror:

Antal Därav med

olycksfall dödlig utgång

1,497 11

1,680 14

1,666 5

2,039 13

Sammanlagda antalet olycksfall under femårsperioden 1924—1928 utgjorde

alltså 8,981, varav med dödlig utgång 57.

Av olycksfallens fördelning på orsaker framgår, att största antalet eller

380 hava på annat sätt än genom fall av personer eller föremål inträffat

vid lossning och lastning för hand, 276 olycksfall hava förorsakats genom

vinschar ombord, 159 fall genom nedfallande eller nedrasande last, 152 genom

utslirande av last ur längor eller ras ur kolmått o. d., 139 genom föremåls

fall, 137 genom kolmått, gripskopor o. d., 112 genom transportredskap, 108

genom personers fall (vid lossning och lastning för hand), 77 genom ställningar,

stegar, bockar, banor o. d., 59 på grund av fall från däck och kaj,

55 genom kättingslängor, stroppar etc., 55 genom fall i vattnet eller från

brygga o. d., 54 genom fall genom luckor ned i lastrum, 48 genom bandbärningsredskap,

41 genom nedfallande föremål, som icke ägt samband med

lossningen och lastningen, 35 genom förtöjningsredskap, 21 genom luckor

och skärstockar och 19 olycksfall på grund av kranar i land. Endast 4 fall

tillskrivas nedfallande lossnings- och lastningsmaterial.

År

1924

1925

1926

1927

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Yad angår rekommendationen angående ömsesidighet i fråga om skydd mot Rekommenolycksfall

vid lastning eller lossning av fartyg hava socialstyrelsen och kommerskollegium

i sitt gemensamma yttrande erinrat, att denna rekommendation, för sidighet i

vars innehåll jag tidigare redogjort, tillkommit på initiativ från nordiskt håll, fråga om

ursprungligen åsyftande att få en dylik klausul införd i texten till konven- ‘olycksfall

tionen angående skydd vid lastnings- och lossningsarbete. Den vore baserad vid lastning

på en princip, som kommit till uttryck i Köpenhamnkonventionen av år 1926 fartyg''9

i dess reciprocitetsklausul. En liknande princip hade även upptagits i en

i London år 1929 sluten konvention angående sjösäkerhetsfrågor. För Sveriges

vidkommande syntes enligt ämbetsverken, så snart beslut örn ratifikation av

arbetsorganisationens konvention fattats, åtgärder böra vidtagas i syfte att

åvägabringa överenskommelser med övriga ratificerande stater örn sådan

ömsesidighet, som i denna rekommendation åsyftades.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i samma

fråga anfört, att det icke syntes kunna råda någon tvekan örn att Sverige,

under förutsättning att konventionen ratificerades, borde söka få till stånd

sådana överenskommelser, som åsyftades i rekommendationen, med de stater,

med vilka vårt land uppehölle livligare sjöfartsförbindelser.

I detta sammanhang må framhållas, att internationella arbetskonferensen

även antog en resolution, i vilken anhålles örn upprättandet av en internationell

teknisk kommission med uppdrag att utarbeta ett normalreglemente,

vilket må kunna tjäna till ledning för regeringarna vid utarbetande eller

ändring av bestämmelser i ämnet, så att dessa bringas i överensstämmelse

med konventionsförslaget. Det påpekades vid ärendets behandling, att i

den mån en sådan kommission lyckades att åvägabringa större likformighet

i detaljfrågor, den icke endast skulle främja arbetarskyddet utan också underlätta

arbetet på upprättande av ett på ömsesidighet grundat system.

Beträffande rekommendationen angående hörande av fackliga organisationer

vid utarbetande av bestämmelser rörande säkerhet för arbetare, sysselsatta med

lastning eller lossning av fartyg, hava såväl socialstyrelsen och kommerskollegium

som nyssnämnda delegation i sina yttranden framhållit, att det till vägagångs- fackliga orgasätt

vid utarbetande av bestämmelser till tryggande av arbetets säkerhet, "utalbetamU

som rekommendationen åsyftade att få tillämpat, sedan länge iakttagits i av hestämSverige,

varför rekommendationen icke syntes påkalla någon särskild åtgärd. ™e Arbetarnas

säkerhet vid

lastning eller

lossning av

fartyg.

Den omfattande utredning, som först i anledning av arbetsbyråns fråge- Departementsformulär

och sedermera på grundval av konventionsförslaget vidtagits i chefen.

förevarande spörsmål, har givit vid handen, att i stort sett enighet råder

därom, att ett genomförande av konventionens bestämmelser för Sveriges

vidkommande skulle ur social synpunkt vara till gagn. De fördelar, en anslutning

till konventionen skulle medföra, bestå främst i en ökning i skyddet

för de arbetare, som äro sysselsatta med lastnings- eller lossningsarbete.

Rekommendation

angående

hörande

av

opaginerad Kontrollera mot PDF

1Ö

Kungl. Majus proposition nr 71.

En förstärkning av detta skydd är synnerligen önskvärd nied hänsyn till

den stora olycksfallsrisk, som för närvarande i allmänhet är förknippad med

dylikt arbete. Förstärkningen skulle närmast åstadkommas därigenom, att

i den mån konventionen vinner anslutning från stater, vilkas fartyg pläga

besöka svenska hamnar, större trygghet skulle vinnas för att dessa fartyg

äro försedda med tillfredsställande säkerhetsanordningar. Därjämte skulle

en ratifikation av konventionen nödvändiggöra vissa jämkningar i föreskrifterna

beträffande anordningar på svenska fartyg och i vårt lands hamnar.

Ehuru icke av mera omfattande innebörd, kunna dock dessa jämkningar

väntas i en del hänseenden leda till ökat yrkesfareskydd för svenska hamnarbetare

och för sjöfolk i inhemsk trafik. Jämväl beträffande svenska sjömän

i utrikes trafik, vare sig de arbeta på svenska eller utländska fartyg,

torde konventionen icke bliva utan betydelse, i det att de ombord anställda,

till vilkas rutinmässiga verksamhet i många fall hörer arbete vid vinschar

samt av- och påluckning m. m., skulle komma att både direkt och indirekt

bliva delaktiga av det ökade skydd mot yrkesfara, som genom konventionens

bestämmelser är avsett att i första hand beredas stuveriarbetarna.

Därjämte skulle en konvention av ifrågavarande innebörd bliva av betydelse

för sjöfartsnäringen. Det måste nämligen medföra en avsevärd lättnad,

örn enhetliga regler gälla i olika länder beträffande skyddsanordningar

ombord på fartyg. Därigenom undvikes, att myndigheterna i ett främmande

land för medgivande av lastning eller lossning framställa anspråk

på särskilda, stundom kanske kostsamma anordningar. Såsom angivits i det

föregående, hava från en del representanter för näringslivet framförts vissa

farhågor för menliga verkningar för vårt land av det införande av mera detaljerade

och i viss mån längre gående bestämmelser i den svenska lagstiftningen,

som skulle följa av en ratifikation från Sveriges sida. Några större

kostnader torde dock icke behöva vållas av konventionsbestämmelsernas genomförande.

Nyss angivna fördelar synas i varje fall vad angår den svenska

sjöfartsnäringen i dess helhet väl kunna uppväga eventuella olägenheter.

Sist antydda fördelar kunna uppenbarligen i full utsträckning vinnas

endast i den mån den s. k. reciprocitetsprincipen vinner allmän anslutning,

varav ju enligt det föregående skulle följa, att fartyg från ett land, som

ratificerat konventionen, skulle i andra konventionsstater bliva föremål för

tillsyn endast i så måtto, att vederbörande kontrollmyndighet övertygade

sig örn att fartyget vore försett med nödiga inspektions- och undersökningscertifikat.

Ur denna synpunkt kan det anses såsom en viss brist, att denna

princip icke vunnit uttryck i själva konventionen och således blivit omedelbart

bindande för alla ratificerande stater. Genom ett system med separata

överenskommelser sådant som det, vilket förordats i rekommendationen,

bär man å andra sidan möjlighet att beträffande varje särskilt land undersöka,

huruvida sådana omständigheter föreligga, att reciprocitet i förevarande

avseende är önskvärd. Härtill kommer, att örn reciprocitetsprincipen skulle

hava intagits i konventionen, detta, framför allt ur sist anförda synpunkt,

sannolikt skulle hava hos flera länder, vilka för oss i detta sammanhang äro

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

av betydelse, framkallat tvekan om eller föranlett dröjsmål med ratificering.

Givet är emellertid, att det ligger i vårt lands intresse att i så stor utsträckning

som möjligt söka åstadkomma särskilda överenskommelser örn reciprocitetsprincipens

tillämpning. Underhandlingar i sådant syfte torde därför med

det snaraste böra upptagas.

I detta sammanhang vill jag något beröra vad som anförts därom att

vårt land borde dröja med ratifikation, till dess viktigare sjöfarande stater,

särskilt England, ratificerat. Denna invändning finner jag, lika med socialstyrelsen

och kommerskollegium, sakna berättigande. Genom anslutning till

konventionen skulle vårt lands lagstiftning bland annat erhålla den större

fullständighet och den närmare anslutning till gällande engelska regler,

som äro en ovillkorlig förutsättning för att den från rederinäringens sida

eftersträvade överenskommelsen med detta land skall kunna komma till stånd.

På sålunda anförda skäl är jag av den principiella uppfattningen, att Sveriges

anslutning till en konvention i förevarande ämne är önskvärd. Det återstår

att undersöka, huruvida några särskilda, i det nu föreliggande förslaget ingående

stadganden äro av beskaffenhet att böra avhålla från en dylik anslutning.

Därvidlag är först att märka att, såsom framhållits i det av socialpolitiska

delegationen avgivna yttrandet, Sveriges och de med Sverige samverkande

nordiska staternas önskemål blivit i stor utsträckning tillgodosedda i konventionsförslagets

slutliga avfattning. Av de i svenska regeringens svar på

frågeformuläret framförda, mera betydelsefulla önskemålen är det egentligen

endast ett, där konventionsförslaget står i strid med regeringens sålunda

uttryckta uppfattning. Jag avser här den bestämmelse, enligt vilken konventionsförslaget

omfattar allt arbete i land, som är hänförligt till lastning

eller lossning, och alltså icke endast de delar av sådant arbete, som äga

omedelbart samband med arbete ombord. Det arbete saken närmast gäller

är sådant, som sammanhänger med begagnande av kranar eller andra lyftinrättningar,

placerade i land, eller av anordningar i övrigt för transport

av gods från fartyg till magasin och dylikt. Emellertid hava de sakkunniga

myndigheterna i sina senast avgivna yttranden icke ansett konventionens

bestämmelser i denna del innebära någon avsevärd olägenhet. Tilläggsstadganden

torde, i den mån det erfordras, kunna i administrativ väg meddelas

med stöd av arbetarskyddslagen eller ock åstadkommas genom frivilliga

överenskommelser med vederbörande hamninnehavare.

Vad svenska arbetsgivareföreningen anfört rörande olägenheter av konventionens

utsträckande till allt arbete i land synes mig icke bindande. Det förefaller

för övrigt, som örn det av föreningen som bevis å dylika olägenheter anförda

exemplet icke äger det samband med arbetet i land, som föreningen

synes hava förutsatt. Detta exempel bevisar däremot fördelarna av att, såsom

enligt föreliggande förslag, reciprocitetsprincipens tillämpning blir beroende

av särskilda överenskommelser, vilka torde böra begränsas till stater,

där man, såsom föreningen uttrycker det, anser att lagar och förordningar

äro till för att efterlevas. Jag kan icke dela föreningens uppfattning att,

om ömsesidiglietsklausulen infördes i konventionen och alltså bleve gällande

Bihang till riksdagens protokoll 1930. I sami. 96 haft. (Nr 71.) 1944 29 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

gentemot alla stater, som ratificera denna, de avsedda olägenheterna på grund

av landarbetets medtagande skulle neutraliseras.

Ehuru jag lika med arbetsgivareföreningen anser, att svenska arbetares

möjligheter till lagskydd ej skulle försämras, därest bestämmelserna örn

landarbete uteslötes ur konventionen, har jag således funnit, att den omständigheten

att detta arbete nu medtagits icke bör utgöra hinder för ratifikation.

Yad angår de speciella bestämmelserna i konventionsförslaget i övrigt

äger det visserligen sin riktighet, att konventionsförslaget är ovanligt omfattande

och detaljerat. Detta sammanhänger emellertid i hög grad med

önskemålet om underlättande av ömsesidighetsavtal olika stater emellan,

vilket önskemål ju även för Sveriges del äger stor aktualitet. Utan en dylik,

genom konventionen bunden utförlighet och överensstämmelse i detaljer torde

de flesta stater nämligen vara obenägna att sluta dylika ömsesidighetsavtal.

Ytterligare är endast att anföra, att jag lika med vederbörande myndigheter

utgår från att undantagsbestämmelserna i § 15 i konventionsförslaget

skola tillämpas i sådan omfattning, att de bestämmelser i förslaget, som

uppenbarligen äro avsedda och lämpade endast för den större sjöfarten, icke

komma att tynga insjöfarten och därmed jämförlig trafik. Något mindre

tilltalande torde icke, såsom svenska arbetsgivareföreningen förmenat, kunna

anses ligga i en dylik, under förarbetena och av konventionen själv förutsedd

tillämpning. De påpekanden, som på vissa speciella punkter gjorts av

svenska hamnförbundet, torde vara av beskaffenhet att kunna beaktas vid

den blivande utformningen av de författningsändringar, som böra bliva en

följd av Sveriges anslutning till konventionen.

Yad angår dylika författningsändringar visar den föreliggande utredningen,

att de formellt måste bliva ganska omfattande, ehuru de i sakligt hänseende

endast äro av mindre betydelse, bland annat därför att föreskrivna anordningar

redan i stor utsträckning tillämpas. Såvitt av den verkställda utredningen

kan bedömas, torde dessa författningsändringar icke till någon del

vara av beskaffenhet att böra genomföras i form av civillagstiftning eller

eljest under riksdagens direkta medverkan; skulle detta emellertid visa sig

på någon punkt vara fallet, torde det icke möta svårighet att ett kommande

år vidtaga en sålunda påkallad jämkning i gällande regler. Jag vill erinra,

att konventionen icke blir bindande förrän ett år efter verkställd ratifikation.

Det arbete, som erfordras för utarbetande av ifrågavarande författningsändringar,

är av omfattande beskaffenhet. För undvikande av onödig tidsutdräkt

har jag därför — efter samråd med chefen för handelsdepartementet

— för avsikt att senare i dag hemställa örn uppdrag åt socialstyrelsen och

kommerskollegium att inkomma med förslag till erforderliga författningar.

Förarbetena torde böra ske i nära samverkan med vederbörande enskilda

organisationer. Det är också avsett att, för bibehållande av önskvärd överensstämmelse

i lagstiftningen inom de nordiska länderna, ett möte av sakkunniga

från dessa länder skall inom kort hållas för överläggningar i frågan.

Såsom framgår av det anförda har jag funnit övervägande skäl tala för

att ifrågavarande konventionsförslag från svensk sida ratificeras redan innevarande

år.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Yad angår de till konventionsförslaget anslutna rekommendationerna har jag

också redan såsom min uppfattning angivit, att åtgärder snarast böra vidtagas

för åstadkommande i lämplig omfattning av sådana särskilda överenskommelser,

som avses i rekommendationen angående ömsesidighet i fråga örn

skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning eller lossning av

fartyg. I fråga örn rekommendationen angående hörande av fackliga organisationer

vid utarbetande av bestämmelser rörande säkerhet för arbetare, sysselsatta

med lastning eller lossning av fartyg, delar jag ämbetsverkens uppfattning,

att enär rekommendationen icke innehåller något utöver vad som här är allmänt

vedertagen praxis, rekommendationen icke bör föranleda till någon åtgärd.

Jag övergår härefter till konventionsförslaget angående angivande av vikten

å tyngre kollin, sorn transporteras å fartyg''). Detta har till huvudsakligt

syfte att undanröja riskerna för olycksfall, vållade av att vid dylik transport

anordningar av otillräcklig styrka användas för lyftande eller förflyttning av

tyngre gods. För sådant ändamål stadgar förslaget, att varje kolli eller

föremål med en bruttovikt av 1,000 kilo eller däröver, som transporteras å

hav eller inre vattenled, skall vara försett med märke angivande vikten. Ansvaret

för märkningen skall åligga regeringen i det land, från vilket kollit eller

föremålet avsändes, och det ligger i denna regerings hand att bestämma, huruvida

skyldigheten att angiva vikten skall åligga avsändaren eller någon annan.

Aven i denna fråga hade internationella arbetsbyrån tillställt regeringarna

frågeformulär. I sitt svar på detta anförde den svenska regeringen i huvudsak

följande.

Ehuru den ifrågasatta förpliktelsen otvivelaktigt i en del fall skulle kunna

bliva till nytta, syntes dock dess betydelse ej kunna förväntas bliva synnerligen

stor. Allt slags massgods —- vilket utgjorde den alldeles övervägande

delen av de varor, som transporterades med fartyg — skulle ju lämnas oberört

av den ifrågasatta förpliktelsen, och det mindre styckegodset skulle också

fritagas från viktmärkningen, oaktat dess anhopning till okänd vikt i samma

slinga eller dylikt tvdligtvis kunde medföra samma risk som enstaka tunga

kollin. Yikten av dylika kollin, som i någon större omfattning vore föremål

för skeppning, syntes ofta vara väl känd utan märkning. Den åsyftade

föreskriften skulle givetvis medföra besvär för lastavsändarna med flera, och

ett lämpligt anordnande av en lagstiftning i ämnet och kontrollen å dess

tillämpning syntes kunna förväntas möta vissa svårigheter. Svenska regeringen

vore därför tveksam, huruvida en ^förpliktelse av ifrågasatt slag borde

införas genom internationell reglering. Åtminstone syntes en dylik förpliktelse

ej böra göras till föremål för en konvention utan allenast för en rekommendation.

De yttranden, som sedermera avgivits rörande det på grundval av regeringarnas

svar utarbetade och av arbetskonferensen antagna konventionsförslaget,

äro av i huvudsak följande innehåll.

Social styrelsen har till en början hänvisat till en skrivelse från styrelsen till

socialdepartementet den 22 juli 1926, vari styrelsen redogjort för verkställd

utredning i ämnet och som resultat därav anfört, att utsättande av vikten i

många fall syntes vara lämpligt. Beträffande massgods ävensom gods, vilket

vore förpackat i standardemballage såsom mjöl och spannmål etc., papper och

Konventionsförslag

angående

angivande

av vikten å

tyngre kollin,

som transporteras

å

fartyg.

'') Svensk översättning, so sid. 79.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.is proposition nr 71.

pappersmassa i balar, cement m. m., syntes emellertid ett angivande av vikten

vara onödigt. Socialstyrelsen har efter återgivande härav nu anfört, att då

berörda kategorier av gods skulle komma att falla utanför konventionen, någon

erinran mot konventionens innehåll icke vore att göra vad beträffar dess omfattning.

Fullgörandet av viktmärkningen syntes böra åligga avsändaren av

godset. Någon större olägenhet av förpliktelsens införande torde icke kunna

anses uppstå för avsändaren; frakten för tyngre gods utginge nämligen i

allmänhet efter vikt, och dylikt gods måste därför i varje fall vägas före

avsändandet. Under åberopande av vad sålunda anförts har socialstyrelsen

tillstyrkt ratifikation av ifrågavarande konventionsförslag.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har i sitt utlåtande

anfört följande.

Det syntes icke kunna förnekas, att en allmänt genomförd viktmärkning

av tyngre kollin, som vore föremål för transport å fartyg, måste anses önskvärd

med hänsyn till säkerheten för de arbetare, som hade att taga befattning

med transporten. Ehuru sådan märkning redan i stor utsträckning

förekomme, torde det dock kunna befaras, att en generell förpliktelse därtill

i en del fall skulle föranleda olägenheter. Möjligt syntes även, att utformningen

av lagstiftning i ämnet kunde möta vissa betänkligheter. Med hänsyn

därtill vore delegationen icke beredd att för Sveriges del tillstyrka

anslutning till förevarande konvention, utan syntes, innan ståndpunkt därtill

toges, böra närmare utredas, huru en dylik åtgärd skulle verka, samt eventuellt

även förslag till erforderlig lagstiftning framläggas.

Sedermera har kommerskollegium avgivit utlåtande i ämnet och därvid

överlämnat yttranden från Sveriges industriförbund, svenska hamnförbundet,

Sveriges redareförening, kanalflottans rederiförening, södra Sveriges stuvareförbund

och Stockholms speditörförening.

I de av kommerskollegium sålunda åberopade yttrandena har anförts i

huvudsak följande.

Industriförbundet hade för sin del icke funnit sig böra avstyrka det ifrågavarande

märkningstvångets införande genom svensk lagstiftning.

Svenska hamnförbundet behjärtade konventionsförslagets syfte och hade ej

något att erinra mot att, därest konvention av ifrågavarande slag antoges,

viktgränsen sattes till 1,000 kg. Av principiella skäl och med hänsyn till

ansvaret ansåge dock förbundet mindre lämpligt att tillåta, att genom nationell

lagstiftning medgåves angivande av endast approximativ vikt. Förbundet

ville mycket kraftigt framhålla angelägenheten av att viktmärkningsskyldiglieten

och kontrollen ej lades på hamnarna. Aven örn så icke skedde, befarade

förbundet, att särskilt beträffande inrikesgodset konventionsförslagets antagande

skulle medföra ökade kostnader för hamnarna och dessutom försvåra

trafiken i hamnarna.

De båda hörda redareföreningarma och södra Sveriges stuvareförbund hade

icke ansett sig kunna tillstyrka konventionsförslagets antagande och hade

till stöd härför anfört i stort sett samma motivering. Denna motivering

innehölle i huvudsak, att man måste förutsätta, att ej alla stater, anslutna

till internationella arbetsorganisationen, komme att ratificera konventionen,

varjämte måste beaktas, att exempelvis Amerikas Förenta stater, vilka exporterade

ansenliga mängder styckegods, ej vore anslutna till arbetsorganisationen,

varför de skulle vara obundna av konventionen. Det osäkerhetstillstånd,

som därigenom skulle uppkomma, skulle kunna medföra ökade

risker och alltså motverka konventionens syfte. Man måste även förut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 21

sätta, att märkningen skulle komma att utföras olika, vilket jämväl skulle

öka osäkerketstillståndet.

Stockholms speditör för erling Ilar framhållit, att det framställda förslaget

— vad anginge export-godset — för Sveriges del icke torde medföra nämnvärda

förändringar utöver nu tillämpad praxis vid försändning av tyngre

kollin, som i regel sedan flera år tillbaka brukade förses med stämpel örn

såväl brutto- som nettovikt. Även örn tyngre godssändningar som regel

åtföljdes av utförliga specifikationer, däri vikterna funnes angivna, skulle

givetvis ett konsekvent genomfört märkningstvång vara till gagn vid omlastning.

Speditörföreningen har därför uttalat sin anslutning till konventionsförslaget,

under förutsättning att detsammas genomförande icke gjordes särskilt

betungande för exportörerna.

För egen del har kommerskollegium därefter anfört:

Kollegium vore av den uppfattningen, att en internationell viktmärkningsskyldighet

beträffande tyngre gods — främst maskingods — som

transporterades å fartyg av olika slag, kunde vara av värde såväl ur arbetarskyddssynpunkt

som vid lastning och lossning. Emot principen om sådan

viktmärkningsskyldighet hade heller inga gensagor blivit resta. Ehuru en

viktgräns av 1,500 kg. måhända kunnat vara tillräcklig, ville kollegium dock

ej framställa invändning mot att gränsen nedsattes till 1,000 kg., särskilt

som ingen av de hörda organisationerna haft något att erinra mot sistnämnda

viktgräns.

De invändningar mot konventionen, som i vissa av de i ärendet avgivna

yttrandena anförts, riktade sig främst mot omfattningen och den praktiska

tillämpningen av den ifrågasatta konventionen.

Vidkommande först frågan rörande omfattningen av anslutningen till en

eventuell konvention av ifrågavarande slag, torde från svensk sida böra uppställas

såsom villkor för biträdande av konventionen, att samtliga de stater,

från vilka - Sverige i nämnvärd omfattning importerade märkningspliktigt

gods, jämväl biträdde densamma — givetvis oberoende av huruvida de vore

medlemmar i internationella arbetsorganisationen eller ej.

Den interna lagstiftning, som ett biträdande av konventionen nödvändiggjorde

för Sveriges del, torde, i händelse av ratifikation, böra bliva

föremål för särskild utredning, varför kollegium icke torde äga anledning

att nu närmare ingå på spörsmål rörande dylik lagstiftnings utformning.

Även utan en närmare utredning därutinnan torde dock kunna fastslås, att

icke obetydliga svårigheter torde komma att föreligga för genomförande av

en effektiv lagstiftning på området. Olika åsikter kunde göra sig gällande

rörande vem viktmärkningsskyldigheten skulle åvila, den ursprungliga svenska

avsändaren (tillverkaren, varuägaren) eller avlastaren, eller eventuellt någon

annan. Därest godset ursprungligen avsänts från utlandet, kunde givetvis,

exempelvis i händelse av skada vid lossning i svensk hamn på grund av

uraktlåten eller felaktig märkning, svårigheter uppstå beträffande utkrävande

av ansvar härför.

Att för utövande av kontroll över viktmärkningens behöriga fullgörande

tillskapa särskilda organ eller eljes vidtaga särskilda åtgärder syntes kollegium

möta betänkligheter och vara ägnat att föranleda kostnader, som kunde

bliva större, än behovet rimligen krävde. Bland annat borde i detta sammanhang

bemärkas, att tullverket ej såsom regel toge någon befattning med

importgods, förr än detsamma avlastats.

Konventionsförslagets medgivande åt den interna lagstiftningen att i undantagsfall

medgiva märkning med endast approximativ vikt borde ej giva anledning

till erinran, då diirigenom ej medgåves något undantag från märknings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Rekommendation

angående

förebyggande

av

olycksfall 1

arbete.'')

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

tvånget i och för sig utan endast ett av särskilda undantagsförhållanden

betingat angivande av approximativ i stället för exakt vikt.

Kommerskollegium hade icke något att erinra mot att det föreliggande

konventionsförslaget vunne tillslutning för Sveriges del, under förutsättning

att ratifikation av konventionen från svensk sida ej skedde, med mindre

densamma dessförinnan hade ratificerats eller samtidigt ratificerades av

övriga Östersjöstater, samtliga stater vid Nordsjön samt Frankrike, Spanien,

Italien och Amerikas förenta stater.

De ifrågasatta konventionsbestämmelserna torde, såsom i flertalet av de

avgivna yttrandena anförts, kunna vara av viss betydelse för arbetarnas

skyddande mot olycksfall. Bestämmelsernas genomförande skulle, enligt vad

utredningen givit vid handen, sannolikt icke heller medföra större olägenheter

för trafiken. I och för sig synes det därför önskvärt, att dessa bestämmelser

bliva gällande i vårt land. För att konventionen skulle få någon

större betydelse för vårt lands vidkommande fordras emellertid, såsom

kommerskollegium erinrat, att de stater, med vilka Sverige har livligare

handelsutbyte, ävenledes skrida till ratifikation, en förutsättning, som ännu

ej föreligger. Såsom socialpolitiska delegationen anfört, förefinnes vidare

ännu icke tillräcklig utredning i den i vissa hänseenden svåra frågan rörande

innehållet i den lagstiftning, som måste bliva en följd av konventionens

ratifikation. Under sådana förhållanden är jag för närvarande icke beredd

att förorda, att konventionen ratificeras från svensk sida.

I svar den 1 december 1928 i anledning av frågeformulär från internationella

arbetsbyrån beträffande åtgärder från internationella arbetsorganisationens

sida i spörsmålet angående förebyggande av olycksfall i arbete anförde

svenska regeringen — även i denna del efter visst samråd med representanter

för övriga nordiska stater — i principfrågan i huvudsak följande.

Med hänsyn till det i alla länder förekommande stora antalet olycksfall i

arbete samt de svåra lidanden för arbetarna och den tunga ekonomiska belastning

för produktionen, som därav föranleddes, måste det anses väl motiverat,

att internationella arbetskonferensen antoge en rekommendation, som

gåve uttryck åt en moralisk skyldighet ej blott för arbetsgivare och arbetare utan

även för regeringarna och allmänheten att bemöda sig att med alla medel och

med alla krafter strida för förebyggande av olycksfall i arbete. Beträffande rekommendationens

omfattning kunde man tveka örn lämpligheten av att låta rekommendationen

utan åtskillnad avse alla möjliga åtgärder till förebyggande

av olycksfall i arbete. Samhällets ingripande på detta område vore åtminstone

i flertalet industriländer av ganska gammalt datum, och principerna för detta

ingripande syntes numera i stort sett hava kommit till ett så allmänt erkännande

och förverkligande, att deras framhållande från internationella

arbetsorganisationens sida kunde synas mindre påkallat. Dessutom syntes

det icke vara uteslutet, att deras angivande i rekommendationen kunde vara

ägnat att i viss mån undanskymma och minska intresset för de nyare åtgärder

på området, som till väsentlig del sammanfattades under beteckningen

safety-first-rörelsen och som tillika upptagits i rekommendationen.

De åsyftade, allmänt tillämpade principerna borde givetvis fortfarande upprätthållas

och utvecklas, men med hänsyn till den på många håll stagne
-

'') Svensk översättning, se sid. 74.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 71.

23

rande eller till och med ökande olycksfallsfrekvensen syntes det vara angeläget

att utan dröjsmål även få till stånd en omfattande och rationell tilllämpning

av dessa nyare åtgärder, vilka av en del erfarenheter att döma

ingåve förhoppningar örn en betydande effektivitet. Rekommendationen

borde alltså antingen begränsas till dessa nyare åtgärder eller också borde

dessa betonas och närmare belysas.

Det skulle föra för långt att redogöra för svenska regeringens svar på

alla de punkter, i vilka frågor framställts från arbetsbyrån. Jag torde emellertid

senare få anledning att i största korthet redogöra för innebörden av

svaret i vissa av dessa punkter.

På grundval av de olika regeringarnas svar på omförmälda frågeformulär

utarbetades inom arbetsbyrån en rapport i ämnet1). Över den rekommendation,

som sedermera antogs av konferensen och som nu föreligger till behandling,

inhämtades utlåtanden från socialstyrelsen, kommerskollegium och

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet ävensom, med

hänsyn till vissa i rekommendationen berörda frågor, från riksförsäkringsanstalten

och skolöverstyrelsen.

Jag anhåller nu att få lämna en redogörelse för vad sålunda infordrade

utlåtanden innehålla rörande olika i rekommendationen behandlade frågor.

Vad först angår rekommendationen i allmänhet, har socialstyrelsen hänvisat

till skrivelse från styrelsen den 13 oktober 1928 till nyssnämnda delegation,

i vilken skrivelse socialstyrelsen upplyst, att antalet anmälda olycksfall i

arbete inom landet år 1925 uppgått till nära 70,000 och att kostnaderna för

lagstadgad ersättning i anledning av dessa olycksfall sannolikt belöpte sig

till sammanlagt omkring 20,000,000 kronor örn året. Därefter har styrelsen

anfört bland annat följande.

Vid bedömande av olycksfallskostnaderna borde även beaktas den materiella

skada, som ofta vore förknippad med ett olycksfall, det avbrott i

arbetet i större eller mindre utsträckning med åtföljande produktionsminskning,

som ej sällan inträffade, m. m. Med hänsyn till de stora ekonomiska

värden, som ginge till spillo genom olycksfallen, och allt det mänskliga

lidande, som vore oskiljaktigt förbundet med dessa, syntes tvekan icke på

något håll kunna råda örn angelägenheten av att de mest allvarliga ansträngningar

gjordes för att avsevärt och varaktigt reducera olycksfallens antal

och omfattning. Det anmälda antalet olycksfall hade under de senaste åren

oavbrutet varit i stigande. Visserligen syntes detta förhållande till övervägande

del bero på att anmälningsplikten under årens lopp blivit allt mera

allmänt iakttagen. Likväl torde förhållandet böra till en del tillskrivas den

alltjämt fortgående industrialiseringen, den städse tilltagande användningen

av maskinella hjälpmedel på alla områden samt den ökade arbetstakten.

Detta vore i sin mån ägnat att ytterligare understryka nödvändigheten och

vikten av en effektiv verksamhet till förebyggande av olycksfallen i arbete.

Socialstyrelsen hade därför ansett, att en rekommendation i ämnet borde

antagas.

Jämväl kommerskollegium har hänvisat till vad kollegium yttrat i skrivelse

— den 22 september 1928 — till den socialpolitiska delegationen. I denna

skrivelse hade anförts bland annat följande.

'') Kapport sur la prévention des accidents du travail; Genéve, Bureau International du

Travad, 1929.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 71.

Den moraliska skyldighet, som ålåge såväl de direkt berörda parterna,

arbetare och arbetsgivare, som statens övervakande organ att på allt sätt

bemöda sig örn att förebygga olycksfall i arbetet, vore numera allmänt erkänd

i alla civiliserade länder. Allmänhetens intresse för åtgärder i sådant

syfte vidmakthölles även i regel genom pressens meddelanden örn inträffade

olycksfall. I den mån en rekommendation av internationella arbetskonferensen

kunde vara ägnad att ytterligare understryka vikten av strävandena i

sålunda avsedd riktning, vore detta givetvis önskvärt. Från de länders

sida, vilka redan genomfört en någorlunda tillfredsställande lagstiftning örn

arbetarskydd, syntes ett visst intresse förefinnas, även ur rent egoistisk synpunkt,

att likartade bestämmelser vunne tillämpning på andra håll och särskilt

beträffande länder, vilka i industriellt hänseende vore att anse såsom

konkurrenter. En industriell verksamhet, bedriven utan alla restriktioner

med hänsyn till yrkesfara och risker för olycksfall, kunde nämligen på sätt

och vis av företag, vilka själva tillbörligen iakttoge dylika hänsyn, betraktas

såsom en slags form av illojal konkurrens.

I sitt förevarande utlåtande har kollegium därefter anfört i huvudsak följande.

Bekommendationen vore i sin avfattning så allmänt hållen och berörde i

övrigt så speciellt yrkesinspektionens verksamhetsområde, att kollegium saknade

anledning att, utöver vad redan anförts, ingå på någon närmare behandling

av flertalet punkter däri. I den mån ett iakttagande av rekommendationens

anvisningar kunde bidraga till genomförandet av åtgärder,

ägnade att minska olycksfallsfrekvensen, måste detta — alldeles oavsett

andra synpunkter, som talade härför — anses ligga i industriens eget välförstådda

intresse.

Delegationen för det internationella social politiska samarbetet har anfört följande.

I stort sett syntes rekommendationen, vars slutgiltiga avfattning i avsevärd

mån överensstämde med den svenska regeringens svar å arbetsbyråns

frågeformulär i ämnet, kunna anses tillfredsställande och väl ägnad att

främja strävandena för tillgodoseendet av arbetets säkerhet. Den innehölle

ej särdeles mycket av beskaffenhet att beröra lagstiftningen på området

utan vore väsentligen inriktad på att genom en del nyare idéer och anordningar

praktiskt möjliggöra en mer intensiv och verksam kamp för nämnda

ändamål. Örn den än icke kunde förväntas omedelbart framkalla några

större reformer, torde den sannolikt bliva ett värdefullt stöd för utvecklingen

på området. Yad särskilt anginge svenska förhållanden överensstämde

rekommendationen i mycket med principer och tillvägagångssätt, som redan

vore godtagna hos oss, men den företedde också en del olikheter, synnerligast

däri att vissa av de förordade åtgärderna endast mer eller mindre

ofullkomligt vore genomförda hos oss.

I annat sammanhang har delegationen vidare anfört:

Bekommendationen innehölle ett flertal hemställanden, vilka mer eller

mindre saknade motsvarighet i våra förhållanden men vilkas förverkligande

skulle vara ägnat att i avsevärd mån förbättra arbetets säkerhet. Delegationen

ansåge sig emellertid icke kunna framlägga några utformade, direkta

förslag tili åtgärder i anledning av rekommendationen, utan torde detta

lämpligen böra få ankomma på de myndigheter och andra institutioner,

vilkas uppgifter närmast berördes av respektive hemställanden. I enlighet

härmed ville delegationen föreslå, att rekommendationen måtte beaktas vid

den fortsatta revisionen av arbetarskyddslagen ävensom att den för känne
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71. 25

dom och vederbörligt beaktande måtte överlämnas till vederbörande myndigheter

och enskilda sammanslutningar.

Endast ett fåtal förslag i rekommendationen stöde i strid med den svenska

arbetarskyddslagens regler. I övervägande mån vore emellertid dessa regler

förenliga med principerna för nämnda lagstiftning och förtjänade möjligen

beaktande vid dennas fortsatta revision. Den i punkt 18 av rekommendationen

upptagna regeln strede emellertid, örn med »andra organ för kontroll»

etc. endast avsåges lokala dylika, mot en av de viktigare av nyss åsyftade

principer och syntes icke böra giva upphov åt någon lagstiftningsåtgärd.

För det fall att innebörden av punkt 15 vore att förstå såsom ett förordande

av en detaljerad lagstadgad reglering rörande arbetets säkerhet, gällde detsamma

beträffande denna punkt.

Rekommendationens innehåll omfattar fyra delar. Jag ämnar nu till behandling

upptaga dessa var för sig.

Den första delen handlar örn undersökning av orsakerna till olycksfall samt av

de härvid inverkande faktorerna, varjämte behandlas frågan om utarbetande av

statistik över olycksfall och delgivning därav åt internationella arbetsbyrån med

tanke på det framtida utarbetandet av ett konventionsförslag i ämnet. Sålunda

förordas bland annat en mera ingående och specialiserad statistik rörande olycksfallen

i arbete, anordnad efter såvitt möjligt internationellt enhetliga grunder,

samt metodiska undersökningar på området, utförda av officiella institutioner

med eventuellt biträde av institutioner, upprättade av de särskilda industrigrenarna,

och under medverkan av arbetsgivar- och arbetarorganisationer, vederbörande

inspektionsmyndigheter samt tekniska föreningar och anstalter för olycksfallsförsäkring.

Vidare liemställes, att nu åsyftade undersökningar måtte utsträckas

till att jämväl beakta arbetarnas fysiska, fysiologiska och psykologiska

förhållanden ävensom att medlemsstaterna måtte uppnrantra vetenskapliga

undersökningar rörande metoderna för yrkesrådgivning och yrkesval. Staterna

uppmanas även att ombesörja utgivande av monografier rörande orsakerna

till olycksfall och dessas förebyggande inom vissa industrier eller industrigrenar

eller vid vissa arbeten samt att delgiva internationella arbetsbyrån

resultaten av verkställda utredningar.

I dessa hänseenden innehöll den svenska regeringens svar på frågeformuläret,

att det visserligen icke i allmänhet men i avseende å särskilda sysselsättningar

eller hjälpmedel kunde finnas önskvärt att få till stånd undersökningar

till utfinnande av bästa möjliga skyddsmedel. Vidare anfördes, att

en noggrann och lämpligt anordnad statistik vore av stor betydelse för

olycksriskernas bestämmande och motverkande. En strävan mot en internationell

enhetlighet i statistiken måste därför anses påkallad.

Socialstyrelsen har i samma sak anfört i huvudsak följande.

Det vore givetvis av största vikt, att vid undersökningar rörande olycksfallens

orsaker hänsyn foges till fysiska och psykologiska omständigheter

beträffande arbetarna. Dylika undersökningar krävde emellertid en betydande

apparat, och i vårt land hade man hittills väsentligen sökt tillgodogöra sig

de resultat på området, som vunnits utomlands. Givetvis vore (let önskvärt,

att dylika undersökningar bedreves under samverkan med förefintliga tekniska

institutioner, representanter för arbetsgivare och arbetare samt intresserade

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

försäkringsinrättningar. Beträffande olycksfallsstatistiken vore en djupgående

specialisering ofrånkomlig, därest den skulle kunna bliva till verklig

nytta för skyddsarbetet. En sådan statistik funnes icke i vårt land, men det

vore synnerligen angeläget, att den komme till stånd.

Några med stöd från det allmänna bedrivna vetenskapliga forskningar

rörande de bästa metoderna för yrkesrådgivning oell yrkesval förekomme

icke lios oss. Inom ingenjörsvetenskapsakademien följde man emellertid

vad som skedde utomlands på det arbetsvetenskapliga forskningsområdet i

allmänhet och uppmärksammade därvid även undersökningarna rörande

yrkesrådgivning och yrkesval. De väsentliga resultaten av dessa forskningar

beaktades även av socialstyrelsen. Någon härutöver syftande åtgärd syntes

för närvarande icke påkallad. I detta sammanhang har socialstyrelsen även

erinrat örn att 1928 års riksdag på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning

medgivit, att anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen i riket finge

till viss del användas till understödjande av sådana anordningar vid arbetsförmedlingsanstalterna,

som vidtagits för underlättande av yrkesval och anvisande

av arbete åt ungdom (kungörelse den 8 juni 1928 nr 193). Börande de

praktiska anordningarna för genomförande av detta statsmakternas beslut hade

socialstyrelsen och skolöverstyrelsen i april 1929 avlåtit en detaljerad cirkulärskrivelse

till skolmyndigheter och arbetsförmedlingsanstalter. Det vore

för tidigt att nu yttra sig örn resultatet av dessa åtgärder. Med all sannolikhet

komme det emellertid att visa sig önskvärt att ytterligare utveckla

den verksamhet, som sålunda försöksvis påbörjats.

Kommerskollegium har även i denna del hänvisat till yttrande av den 22

september 1928, däri kollegium anfört bland annat följande.

Här avsedda åtgärder ankomme för vårt lands del på den statliga yrkesinspektionens

organ. I den mån dessa kunde för bearbetande av vissa

vare sig generella eller mera speciella yrkesfareproblem lämpligen söka samverkan

med andra statliga eller statsunderstödda myndigheter och institutioner

eller med industrisammanslutningar, vöre även detta givetvis önskvärt

och till gagn för saken. Då arbetet på nedbringande av olycksfallsfrekvensen

i väsentlig mån måste bygga på erfarenhetsrön från inträffade olycksfall och

häröver förd statistik, måste alla rimliga åtgärder, vilka möjliggjorde eller

underlättade olycksfallsstatistikens internationalisering med hänsyn till dess

uppställning m. m., anses önskvärda.

Riksför säkring sanstalten har i sitt yttrande redogjort för det sätt, varpå

den svenska olycksfallsstatistiken bearbetas, och därefter anfört, att anstalten

ansåge, att ytterligare åtgärder för säkerställande av insamlandet och användningen

av upplysningar i de hänseenden, som angåves under förevarande

punkt, icke, såvitt vårt land anginge, vore av behovet påkallade. Beträffande

åter de anbefallda metodiska undersökningarna torde sådana, utöver vad som

inginge i riksförsäkringsanstaltens statistik, hittills ej hava förekommit. Då

djdika särskilda undersökningar givetvis kunde vara ägnade att ytterligare

belysa hithörande förhållanden, hade riksförsäkringsanstalten intet att erinra

mot rekommendationen i denna del. Undersökningar rörande de mänskliga

faktorernas inverkan på olycksfallens frekvens och svårighetsgrad inginge

icke i riksförsäkringsanstaltens statistik och torde ej heller vara möjliga att

åvägabringa på grundval av det material, som stöde anstalten till buds.

Därest emellertid sådana särskilda undersökningar, som nyss omförmäldes,

skulle komma till stånd, torde därvid uppmärksamhet böra ägnas jämväl åt

nyssnämnda faktorers inverkan.

Yad anginge spörsmålet örn fastställande av enhetliga grunder för olycks
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

27

fallsstatistiken, vilka såvitt möjligt skulle medgiva ett komparativt studium

av de olika ländernas statistik, ansåge riksförsäkringsanstalten önskvärt, att

kontakt upprätthölles med internationella arbetsbyrån i ifrågavarande syfte.

Anstalten erinrade, att vissa frågor rörande nämnda statistik varit föremål

för behandling vid den socialstatistiska konferensen i Genéve år 1923 samt

att riksförsäkringsanstalten den 5 januari 1925 till socialstyrelsen avgivit

infordrat yttrande i anledning av de vid konferensen i ämnet fattade beslut.

Skolöverstyrelsen bär i sitt yttrande erinrat örn ett tidigare framlagt förslag

rörande inrättande av ett statligt psykotekniskt institut i Sverige, med vilket

förslag i främsta rummet avsetts att man jämväl i vårt land skulle kunna upptaga

studier av den nya riktning inom den tillämpade psykologiens vetenskap,

genom vilken det förväntades bliva möjligt att på ett mera exakt sätt göra

ett lämpligt urval bland människomaterialet för olika arbetsuppgifter. Ifrågavarande

framställning hade emellertid icke föranlett någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har anfört:

Det syntes ej kunna förnekas, att förhållandena i Sverige i förevarande

avseenden knappast motsvarade rekommendationens önskemål. Vårt

lands statistik över olycksfallen i arbete torde sålunda ej kunna anses fylla

de krav, som rekommendationen uppställde och som mycket väl stämde

med vad regeringen yttrat i ämnet i sitt svar å arbetsbyråns frågeformulär.

Någon avsevärd metodisk forskningsverksamhet rörande olycksfallsriskerna

och deras motverkande utövades ej här i landet, och något statligt initiativ

till främjande av undersökningar rörande de »mänskliga faktorernas» betydelse

för olycksfallsfrekvensen eller rörande metoderna för yrkesrådgivgivning

och yrkesval hade, såvitt delegationen hade sig bekant, ej heller

förekommit. Visserligen vore den vetenskapliga forskningen icke av samma

betydelse för främjandet av arbetets säkerhet som av dess sundhet, och givetvis

kunde ej Sverige på ifrågavarande område tävla med de stora industriländerna,

men beaktansvärda resultat skulle sannolikt kunna ernås, örn

myndigheter och andra institutioner, vilkas uppgifter eller verksamhet gjorde

dem ägnade därför, bereddes erforderliga medel för bedrivande av en mer

effektiv verksamhet för tillgodoseende av här åsyftade ändamål.

Den andra delen av rekommendationen behandlar olika metoder för samverkan

mellan de i säkerhetsfrågan intresserade parterna — yrkesinspektör^

arbetsgivare och arbetare —liksom olika sidor av safety-first-rörelsen, såsom

inrättandet av säkerhetsorgan inom företagen samt väckande av arbetarnas

intresse för Raken. Betydelsen av undervisning i ämnet såväl för arbetarna själva

som för ungdomen i allmänhet framliålles också, liksom även vikten av den

första hjälpen vid olycksfall och anordnandet av ambulanstjänst. I fråga

örn åtgärder för ökad spridning och förbättrat beaktande av kunskaperna

om skydd mot olycksfall i arbete förordar rekommendationen bl. a. upptagande

av undervisning diiri i olika slag av undervisningsanstalter, upprättande

av permanenta arbetarskyddsutställningar med rådgivnings- och upplysningsverksamhet,

spridning av lämpliga publikationer samt anordnande

av kurser och filmframställningar på området ävensom besök vid industriella

företag.

Svenska regeringen hade i dessa delar svarat, att ett fortgående systematiskt

samarbete mellan alla intresserade parter måste anses vara av den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

allra största betydelse för ett framgångsrikt bekämpande av olycksfallen i

arbete. Av särskild vikt vore måhända ett dylikt samarbete mellan arbetsgivare

och arbetare, vilket också av safety-first-rörelsen syntes tillmätas en

grundläggande betydelse. Önskvärdheten av ifrågavarande samarbete borde

starkt betonas i rekommendationen. Ett väsentligt mål för nyssnämnda

rörelse vore att väcka och underhålla intresse för angelägenheter rörande

arbetarskyddet.

Socialstyrelsens yttrande innehåller i denna del följande.

Ett väl utvecklat samarbete mellan samtliga intresserade parter och särskilt

mellan arbetsgivare och arbetare måste anses vara av den allra största

betydelse för ett framgångsrikt arbete till bekämpande av olycksfallen i arbete.

Det kunde i detta sammanhang erinras, att arbetsfredsdelegationen

i sin den 27 september 1929 avgivna rapport oförbehållsamt uttalat sig för

ett organiserat samarbete mellan arbetsgivare och arbetare till befrämjande

av arbetets säkerhet. Periodiska konferenser, avseende särskilda industrier

eller industrigrenar, mellan yrkesinspektionen samt arbetsgivarnas och arbetarnas

representativa organisationer, hade hittills icke hållits i vårt land.

Utan tvivel skulle emellertid dylika konferenser kunna vara till stor nytta för

verksamheten till förebyggande av olycksfall i arbete. För ernående av bästa

möjliga utbyte av dem vore det emellertid önskvärt, att erforderlig statistik

rörande olika industrigrenar upprättades. Nödiga åtgärder i sådant syfte

syntes därför böra vidtagas. Säkerhetsorganisation vid enskilda företag

syntes hos oss förekomma i jämförelsevis ringa omfattning men torde få

anses som ett av de allra viktigaste medlen i arbetet till förebyggande av

olycksfall inom industrien. En samverkan i angivna sjdte mellan arbetsgivare

och arbetare och mellan dessa och vederbörande statsorgan samt övriga

intresserade parter borde därför på allt sätt främjas.

Önskemålet att arbetsorganisationens medlemmar skulle vinnlägga sig

örn att på olika sätt väcka arbetarnas intresse för och vinna deras medverkan

vid arbetet till förhindrande av olycksfall vore givetvis beaktansvärt.

Förhållandevis litet gjordes emellertid i vårt land i angivna avseende.

Yad i rekommendationen uttalades rörande arbetarnas fostran i fråga örn

förebyggande av olycksfall genom arbetsgivarna samt arbetarnas organisationer

kunde icke lämpligen av staten befrämjas på annan än frivillighetens väg

och närmast då, på sätt hittills skett, genom av yrkesinspektionen och dess

chefsmyndighet bedriven upplysnings- och propagandaverksamhet.

Yad angår skolväsendet vore önskemålen i viss mån redan beaktade, men

det syntes med hänsyn till ämnets vikt angeläget, att desamma ytterligare

tillgodosåges särskilt i fråga örn anstalter för teknisk eller därmed likartad

yrkesutbildning.

Kommerskollegium har även i denna del hänvisat till sitt yttrande av den

22 september 1928, däri kollegium anfört bland annat följande.

Allt avseende borde givetvis fästas vid de moderna vetenskapliga undersökningarna

på hithörande områden, exempelvis rörande trötthetsmomentets

inflytande på olycksfallsfrekvensen, inverkan av en mer eller mindre effektiv

belysning, de psykotekniska undersökningsmetodernas tillämplighet i nu berörda

syften o. s. v. Resultaten av sådana undersökningar borde på lämpligt

sätt under medverkan av de statliga tillsyningsorganen bringas till de

intresserade parternas kännedom. Kollegium hade tidigare uttalat sig för

samverkan under lämpliga former mellan arbetsgivare och arbetare för nedbringande

av olycksfallsrisken såsom ett av de områden, där den s. k. industri
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 29

ella demokratien, genomförd på frivillighetens grund, kunde Lava sitt särskilda

berättigande.

Itilcsförsäkringsanstalten har i sitt yttrande redogjort för den verksamhet

till skyddsteknisk upplysning och undervisning, som utfördes av den med

statsmedel understödda föreningen för arbetarskydd, samt framhållit, att

syftemålet med rekommendationen i förevarande del för vårt lands vidkommande

bäst torde främjas genom en vidare utveckling av nämnda förenings

verksamhet.

Vidare har anstalten understrukit, att en redan i ungdomen påbörjad uppfostran

till aktgivande på arbetets faror och intresse för deras förebyggande

vore av synnerligen stor betydelse. Det syntes vara i hög grad önskvärt,

att arbetet på en dylik uppfostran fortsattes och ytterligare utvecklades.

Skolöverstyrelsen har erinrat örn det av socialstyrelsen berörda beslutet av

1928 års riksdag örn utvidgad användning av anslaget till den offentliga

arbetsförmedlingen i riket. I detta hänseende har skolöverstyrelsen uttalat,

att styrelsen vågade hoppas, att de vidtagna åtgärderna småningom skulle

utvecklas och komma att främja det syfte, som avsåges med rekommendationens

uttalande i frågan.

Vad angår spörsmålet om ökad upplysning i arbetarskyddsfrågor har skolöverstyrelsen

därefter redogjort för den behandling, som ägnades dessa eller

närliggande ämnen i följande slag av läroanstalter, nämligen folkskolor,

fortsättningsskolor, allmänna läroverk, kommunala flickskolor, anstalter för

yrkesundervisning, lärlingsskolor och handelsgymnasier. Härefter har skolöverstyrelsen

anfört, att av det sålunda anförda syntes hava framgått, att

de i rekommendationen angivna önskemålen i avseende å skolundervisningen

för Sveriges vidkommande redan vore i det väsentliga beaktade. Däremot

hade önskemålet örn psykotekniska lämplighetsprövningar till ledning för

yrkesvalet ännu icke blivit så tillgodosett i Sverige, som det syntes förtjäna.

Det av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivna

yttrandet innehåller i denna del följande.

Åtgärderna i Sverige för spridande av kunskaper rörande skydd mot olycksfall

i arbete syntes ej kunna anses särdeles tillfredsställande. Ämnet vore

icke synnerligen beaktat vid den tekniska undervisningen, och av arbetarskyddsutställningar

funnes endast den ganska obetydliga, i Stockholm av föreningen

för arbetarskydd anordnade. Övriga i rekommendationen angivna sätt

för tillgodoseende av nu ifrågavarande syfte torde endast sporadiskt komma till

tillämpning. Även beträffande åtgärderna på förevarande område torde det

gälla, att rekommendationens förverkligande väsentligen vore en anslagsfråga.

Särskilt ville delegationen framhålla önskvärdheten av att tanken på

arbetarskyddsutställningar kunde förverkligas på ett mer tillfredsställande

sätt och i vidsträcktare omfattning än för närvarande. Yad angår de förslag i

rekommendationen, som avsåge att främja syftet att få till stånd samarbete

eller stärka befintligt sådant mellan alla parter och institutioner, i främsta

rummet vederbörande arbetsgivare och arbetare samt deras organisationer,

vilka strävandena till ökad säkerhet i arbetet kunde angå, utgjorde denna samarbetstanke

en av de bärande principerna inom safety-first-rörelsen. Denna

tanke vore visserligen numera i Sverige icke främmande för nyss åsyftade

parter och institutioner, men ensidigt skulle otvivelaktigt vara, att densamma

komme till ökat beaktande. Ett medel härför vore stärkt propaganda för

nyssnämnda rörelse genom yrkesinspektionen och föreningen för arbetarskydd,

vilka båda i någon mån redan utövat sådan. Måhända skulle det även vara

lämpligt att göra den för fullföljande av arbetsfredsdelegationens verksamhet

tillsatta kommittén uppmärksam på ifrågavarande förhållanden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 71.

Ben tredje delen av rekommendationen rör sig örn de lagbestämmelser,

som böra antagas för tryggande av en tillfredsställande grad av säkerhet.

Det förordas bland annat, att i allmänhet planer för uppförande eller omändring

av industriella anläggningar underställas granskning av kompetent myndighet

för konstaterande, huruvida planerna motsvara säkerhetsföreskrifterna.

Därjämte förordas i punkt 18, att, i den män de olika ländernas administrativa

och judiciella organisation det medgiver, yrkesinspektörer eller andra

kompetenta personer skola äga befogenhet att föreskriva enskilda arbetsgivare

vad de hava att göra för att iakttaga sina skyldigheter, dock med

rätt för dem att vädja till överordnad myndighet eller hänskjuta saken till

skiljedom. Vidare förordas stadgande örn skyldighet för arbetarna att på

riktigt sätt använda samt förbud mot att avlägsna föreskrivna skyddsanordningar

ävensom införande av föreskrifter om medverkan från arbetarna för

tryggande av säkerhetsföreskrifternas tillämpning.

Svensina regeringens svar innehöll i förstnämnda hänseende, att ett åläggande

för arbetsgivarna att underställa yrkesinspektionen planerna för ny- eller ombyggnad

av industriella anläggningar givetvis i och för sig vore mycket önskvärt

och ägnat att förekomma fel, som sedermera icke kunde avhjälpas. En

dylik granskning hade emellertid betydelse framför allt i hygieniskt avseende,

i det att själva byggnadsplanerna beträffande olycksfallsrisken i regel spelade

en liten roll, utom i vad anginge utrymningsmöjligheterna vid eldsvåda.

Det ifrågasatta åläggandet skulle emellertid onekligen i många fall verka

omotiverat besvärande och leda till försening av byggnadsarbetet. För

yrkesinspektionen skulle ett dylikt åläggande av mera generell giltighet medföra

mycket betungande arbete, och yrkesinspektionens organ skulle i viss

mån betagas möjligheten att efteråt påkalla åtgärder.

Vad angår frågan örn rätt för yrkesinspektörerna att med bindande verkan

meddela föreskrifter, anfördes i svaret, att den svenska lagens regler, jämlikt

vilka yrkesinspektörerna endast hade att meddela råd och anvisningar, under

det att det ankomme på högre myndighet att meddela bindande föreskrifter,

befunnits mycket lämpliga för bevarande av ett gott förhållande mellan

arbetsgivare och inspektionsorgan samt fungerat mycket tillfredsställande.

Det funnes således icke anledning att förorda andra regler än de här gällande.

Arbetarnas deltagande i verksamheten för förebyggande av olycksfall borde

regleras genom lagbestämmelser. Till förverkligande härav förordades lagstiftning

örn arbetarrepresentation med ungefär den gestaltning och de uppgifter,

som redan gällde för arbetarombuden enligt den svenska lagstiftningen.

Arbetarna borde vidare genom lagstadganden åläggas att efterkomma gällande

skyddsbestämmelser.

Innan jag redogör för yttrandena i denna del vill jag inskjuta att, bland

annat på grund av detta svenska regeringens svar samt ingripande från de

nordiska ländernas regeringsrepresentanter, rekommendationen erhöll det i

förhållande till det frågeformuläret bifogade förslaget modifierade innehåll,

som framgår av den nyss lämnade redogörelsen.

Socialstyrelsen har i frågan anfört:

Den svenska arbetarskyddslagstiftningen torde få anses trygga en tillfredsställande

säkerhetsstandard. De i rekommendationen uppställda kraven

på arbetsgivaren beträffande tillsyn över arbetets trygghet kunde även anses

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Marits proposition nr 71.

på tillfyllestgörande sätt tillgodosedda av den svenska lagstiftningen. Enligt

26 § lagen om arbetarskydd vore vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare

skyldig att på begäran av arbetsgivare granska förslag till ny-, oineller

tillbyggnad. Denna bestämmelse syntes dock knappast motsvara vad

i rekommendationen åsyftades. Detta skulle nog däremot kunna anses bliva

fallet, därest, som styrelsen tidigare ifrågasatt, en sådan ordning infördes,

att vederbörande myndighet, som hade att lämna byggnadslov, före ärendets

avgörande beredde yrkesinspektören eller bergmästaren tillfälle att avgiva

yttrande.

Itekommendationens innehåll i punkt 18 vore ej fullt klart. För den händelse

innebörden av rekommendationen skulle vara, att de lokala, inspekterande

organen skulle äga meddela för arbetsgivaren bindande föreskrifter,

syntes denna princip såsom stridande mot hos oss alltsedan yrkesinspektionens

tillkomst gällande ordning, vilken i stort sett visat sig tillfredsställande,

icke böra vinna beaktande i den svenska lagstiftningen.

Vad i övrigt anfördes i denna del av rekommendationen vore i allt väsentligt

redan gällande i vårt land.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande hänvisat till sin skrivelse till socialpolitiska

delegationen den 22 september 1928, däri anförts följande.

Den ifrågasatta obligatoriska förhandsgranskningen ur synpunkten av

minskning av risken för olycksfall förekomme för närvarande i ett flertal

länder i fråga örn vissa industrier, vilka ansåges förbundna med särskild

risk, såsom sprängämnesindustrien och tillverkningen av eldfarliga oljor.

Att utsträcka detta granskningstvång till industriella anläggningar i allmänhet

syntes knappast kunna anses motiverat, då därigenom ett alltför besvärande

band skulle läggas på den industriella företagsamheten utan någon

garanti för motsvarande nytta. En sådan anordning torde även få anses

innebära, att större krav ställdes på den statliga yrkesinspektionen, än som

denna rimligtvis kunde anses böra motsvara.

Kollegium har därefter i sitt nu avgivna utlåtande förklarat sig fortfarande

vara av den uppfattningen, att en sådan mer eller mindre obligatorisk förhandsgranskning

genom yrkesinspektionens organ ur risksynpunkt av industriella

byggnadsplaner icke vore med hänsyn till förhållandena i vårt land lämplig

eller önskvärd. För en industriell företagare, som önskade på förhand rådföra

sig med yrkesinspektionen rörande anordningarna inom en planerad industriell

anläggning i syfte att minska riskerna för olycksfall eller i övrigt förbättra

villkoren för arbetets bedrivande, t. ex. ur hygienisk synpunkt, funnes ju

enligt i Sverige gällande lag örn arbetarskydd tillfälle att erhålla sådan

förhandsprövning.

Iliksfiir säkring sari stcilt(:n har i fråga örn inverkan av att arbetarna genom

sitt handlingssätt bidragit till skadans vållande hänvisat till tidigare yttrande

av innebörd, att enligt svensk lag ersättningen till den skadade

finge skäligen nedsättas, därest »olycksfallet föranletts därav, att den skadade

ej ställt sig till efterrättelse gällande anordning eller föreskrift om åtgärder

för undvikande av olycksfall» och omständigheterna tillika varit »sådana, att

han därigenom måste anses hava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet».

Dylik nedsättning finge även ske, när olycksfallet föranletts därav, att den

skadade varit av starka drycker berusad.

Anstalten har tillagt, att stadgandet i fråga ansåges principiellt tillämpligt

icke blott, då arbetaren överträtt en viss föreskrift av arbetsgivaren,

t. ex. ett förbud att, under det att maskin vore i gång, pålägga rem eller företaga

smörjning, utan även då han utan giltigt skäl borttogo eller ändrade

befintlig skyddsanordning, även örn i sistnämnda fall något bestämt förbud

mot en dylik åtgärd icke givits. Uttrycket »gällande anordning eller före
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

skrift» ansåges innebära, att anordningen eller föreskriften skulle vara vidmakthållen.

Där en viss lämnad föreskrift allmänt icke efterföljdes och detta

kunde anses hava skett med arbetsledningens goda minne, tillämpades sålunda

i regel icke nedsättning av ersättningarna, liksom icke heller i fall,

där skyddsanordningar av arbetarna allmänt borttoges och rubbades, utan

att detta föranledde anmärkning från arbetsledningen. Hithörande frågor

måste emellertid bedömas från fall till fall.

Socialstyrelsen har i sist berörda fråga anfört:

Den allmänna princip, för vilken denna del av rekommendationen vore ett

uttryck, syntes icke täckas av det allmänna stadgandet i 3 § i arbetarskyddslagen,

att det ålåge arbetarna att iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl

i övrigt låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankomme, medverka till

förekommande av olycksfall i arbetet — den enda bestämmelse i berörda

lag, som kunde åberopas i förevarande sammanhang. Indirekt torde emellertid

principen i viss mån kunna anses hava blivit beaktad i vår lagstiftning

genom de av riksförsäkringsanstalten åberopade bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen.

Då otvivelaktigt vägande skäl kunde anföras för en

tillämpning av principen i större omfattning än sålunda kunde anses äga rum,

syntes frågan härom böra beaktas vid arbetarskyddslagens revision.

I den fjärde delen av rekommendationen hänvisas till den roll, som vad

beträffar säkerhetsfrågor spelas av inrättningar för olycksfallsförsäkring, och

särskilt till de anordningar, enligt vilka vid försäkringspremiernas fastställande

hänsyn tages till de åtgärder, som vid de olika företagen vidtagits

för arbetarnas skydd.

I svenska regeringens svar hade anförts, att sättet för bestämmande av premierna

för försäkring mot olycksfall i arbete otvivelaktigt kunde, örn åt

detta bestämmande ägnades tillbörlig omsorg med beaktande av omständigheterna

i varje särskilt fall, hava en fördelaktig inverkan på arbetets säkerhet.

Eörsäkringsanstalterna syntes böra, ej minst i eget intresse, medverka

till förebyggande av olycksfall i arbete, vilket de lämpligen kunde göra

bl. a. genom stödjande av forskningsarbetet på arbetarskyddets område och

av safety-first-röreisen.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande förklarat sig anse önskemålet örn försäkringspremiernas

anpassning jämväl efter riskerna i de särskilda företagen

vara hos oss tillgodosett. Styrelsen har vidare understrukit vikten av försäkringsanstalternas

medverkan och ansett, att Kungl. Majit lämpligen omedelbart

kunde vidtaga den åtgärden, att exemplar av rekommendationen

överlämnades till samtliga berörda försäkringsanstalter för beaktande särskilt

i detta hänseende.

JRiksfärsäkrings anstalten har rörande denna del av rekommendationen framhållit

följande.

Enligt den svenska olycksfallsförsäkringslagen, 15 § första stycket, skall

avgift för försäkring »bestämmas till belopp, som med hänsyn till arbetets

farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det bedrives,

efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt för betäckande

av den risk, som försäkringen avser». Detta stadgande innebure

tydligen skyldighet för vederbörande försäkringsinrättning att vid bestämmande

av premierna taga hänsyn till de åtgärder, som vid de särskilda företagen

vidtagits till arbetarnas skyddande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71. 33

Härav framginge, att för vårt lands vidkommande några speciella åtgärder

icke vore erforderliga i förevarande syfte.

Olycksfallsförsäkringsanstalternas medverkan vid arbetet för förebyggande

av olycksfall vore enligt anstaltens åsikt av stor betydelse.

Vad särskilt anginge propaganda bland arbetsgivare, bade riksförsäkringsanstalten,

i den mån förhållandena det medgivit, sökt att väcka arbetsgivarnas

intresse för arbetet till förebyggande av olycksfall.

Den i förevarande rekommendation behandlade frågan är ur olika synpunkter

av den allra största betydelse även för vårt land, där antalet olycksfall

i arbete alltjämt är statt i kraftigt stigande. Detta har varit anledningen till

att jag så pass utförligt, som skett, redogjort för densamma och för de avgivna

yttrandena. Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår, att förevarande

rekommendation innehåller ett mycket omfattande program för motverkande

av olycksfall i arbete. Svenska regeringen hade i sitt svar å arbetsbyråns

frågeformulär förordat, att man måtte begränsa sig till att i rekommendationen

framhålla vikten av de mera moderna strävandena på området, framför allt

den s. k. safety-first-rörelsen. Detta krav har endast delvis beaktats. Ehuru

nyssnämnda rörelse i många hänseenden rönt behörigt •— och i förhållande

till det först utarbetade förslaget ökat — beaktande i rekommendationen,

framlägges nämligen samtidigt ett flertal önskemål, som hos oss liksom i de

flesta andra kulturländer sedan länge i huvudsak vunnit sin lösning. I vissa

hänseenden föreslås därvid i rekommendationen en annan reglering än den,

som i vårt land är gällande och i praktiken befunnits lämplig; i sådana delar

bör tydligen rekommendationen icke föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Emellertid innehåller rekommendationen även i nu avsedda partier ett antal

punkter, där, såsom framgått av de föregående redogörelserna för avgivna yttranden,

en del återstår att göra i vårt land. Därvidlag bör tydligen rekommendationen

noggrant hållas i ögonsikte vid det fortsatta arbetet på området. Sålunda

har bland annat genom rekommendationen uppmärksamheten blivit fäst

på vissa brister i vår olycksfallsstatistik, i våra metoder för undersökning av

olycksfallens orsaker, i anordningarna för yrkesval på psykotekniska grunder

och för undervisning örn olycksfallsrisker, särskilt i vad angår arbetarskyddsutställningar.

Det skall bliva mig angeläget att föranstalta därom, att dessa

frågor hos vederbörande ämbetsverk ägnas fortsatt uppmärksamhet.

I anslutning till den uppfattning, som tidigare uttryckts av svenska regeringen,

anser jag emellertid, att den största betydelsen av rekommendationen

ligger i dess kraftiga och förbehållslösa förordande av sådana åtgärder,

som innebära, att yrkesinspektionens organ ävensom arbetsgivare och arbetare

skola i samförstånd och samverkan arbeta för avlägsnande av olycksfallsrisker

och uppfostran till försiktighet. Den skada, som i vårt land årligen

vållas genom olycksfall i arbete, är mycket stor, och erfarenheten lärer

hava visat, att man med hittillsvarande metoder för olycksfallsbegränsning

knappast mäktat hålla jämna steg med riskökningen på grund av ökad arbetsintensitet,

nya arbetsmetoder m. m. Safety-first-rörelsen åsyftar främst att för

kampen mot olycksfallen mobilisera arbetarnas eget intresse och erfaren
Dihang

till riksdagens protokoll 1830. 1 sami. 56 haft. (Nr 71.) 194429 3

Departements
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

heter. Vad därutinnan kan göras är dels spridande av ökad upplysning,

dels åstadkommande av samverkan från arbetarnas sida beträffande

skyddsverksamheten. I båda hänseendena har man att i stor utsträckning

lita till medverkan från arbetarnas egna organisationer. Med den växande

förståelsen från arbetarsidan för samförståndssträvandena inom industrien

torde man kunna påräkna en dylik medverkan. Såsom i olika sammanhang

framhållits, är detta ett område, som alldeles särskilt ägnar sig för frivilligt

samarbete inom industrien; saken har också varit föremål för den s. k. arbetsfredsdelegationens

uppmärksamhet, såsom framgår av dess rapport och i det

föregående anmärkts.

Emellertid böra tydligen jämväl staten och dess organ medverka, i den

mån det är möjligt. Tillfälle till prövning härav beredes framför allt vid

det fortsatta övervägandet av frågan örn arbetarskyddslagens revision.

I detta sammanhang torde jag böra något uppehålla mig vid frågan örn

sådan revision. Det av socialstyrelsen år 1925 framlagda förslaget till reviderad

arbetarskyddslag innehöll, jämte det att arbetstidsbestämmelserna inarbetats

däri, en hel del nyheter både i materiellt och formellt hänseende.

De sakliga ändringsförslagen inneburo framför allt, att lagstiftningen skulle

utvidgas att allmänt omfatta även jordbruksnäringen, att föreskrifterna örn

arbetarombud vid industriella inrättningar för samråd med yrkesinspektionen

skulle bliva obligatoriska, att vissa åldersgränser för minderåriga skulle höjas

samt ändrade bestämmelser meddelas örn minderårigas nattarbete ävensom

att regler skulle införas om förbud mot försäljning av maskiner utan sådana

skyddsanordningar, som föreskrivits för deras användande — det sista alltså

samma fråga, som berörts i en av de nu föreliggande rekommendationerna.

Socialstyrelsens betänkande föranledde icke förslag till 1926 års riksdagmen

gjordes senare på föranstaltande av min närmaste företrädare i ämbetet

till föremål för en genomgående överarbetning inom socialdepartementet,

varvid förslaget i sakligt hänseende på åtskilliga punkter modifierades. Arbetet

fullföljdes emellertid icke därhän, att förslag i ämnet framlades för

riksdagen.

Då jag haft att taga ståndpunkt till denna fråga, har jag ansett mig icke

kunna förorda, att socialstyrelsens förslag, ens i dess inom departementet

jämkade form, lades till grund för framställning till riksdagen. Skälen härtill

hava framför allt varit följande. Yad angår reglernas utsträckande beträffande

jordbruket har jag funnit den nuvarande tidpunkten icke vara lämplig

för åtgärder, som skulle innebära nya pålagor för denna näring. Ett

försäljningsförbud för oskyddade maskiner skulle visserligen medföra ökad

trygghet för säkerhetsföreskrifternas iakttagande men samtidigt innebära en

del praktiska olägenheter, på sätt jag i det följande torde få utveckla

vid behandlingen av rekommendationen i ämnet. I fråga slutligen örn de

skärpta bestämmelserna rörande utseende av arbetarombud synes det berättigat

att hysa tvekan örn lämpligheten av att nu gå fram på lagstiftningens

väg därutinnan. Detta är en punkt, där företagsledning och arbetare

böra kunna mötas i förtroendefull samverkan, och genom åtgärder

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 35

på frivillighetens väg torde i längden mera stå att vinna än genom lagstadgat

tvång.

Yad nu anförts innebär emellertid givetvis icke, att jag skulle anse, att

frågan om ändringar i arbetarskyddslagen bör avskrivas. Såsom redan

antytts, bör man i stället hava i sikte de möjligheter till förbättringar av

olycksfallsskyddet, som genom författningsändringar av praktisk innebörd

kunna vinnas. Mycket torde emellertid därvid kunna uträttas genom begagnande

av de möjligheter till utfärdande av föreskrifter i administrativ väg,

som lagstiftningen redan nu erbjuder Kungl. Majit och yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

I vissa i rekommendationen berörda hänseenden synas för övrigt åtgärder

omedelbart vara möjliga, framför allt för att stärka intresset på olika håll

för hithörande spörsmål. Viktigt är därvid att söka åstadkomma ett närmare

samarbete mellan olycksfallsförsäkringsinrättningarna, yrkesinspektionen

och företagens ledning. I sådant syfte har i årets statsverksproposition

föreslagits anvisande av medel till bestridande av kostnader för besök å

särskilda arbetsställen av representanter för riksförsäkringsanstalten i samverkan

med vederbörande yrkesinspektör och arbetsgivare. Vad särskilt

angår en hithörande fråga, där omedelbart ingripande vore önskvärt, nämligen

utbyggande av yrkesinspektionen, är emellertid förhållandet, att en

dylik utbyggnad mycket nära sammanhänger med den ännu i viss mån

svävande frågan om inspektionens slutliga organisation och därmed i samband

stående, svårlösta och vittutseende löneregleringsspörsmål.

Sammanfattningsvis vill jag alltså framhålla, att ehuru den nu behandlade

rekommendationen icke synes böra eller kunna omedelbart medföra

några mera genomgripande åtgärder från statsmakternas sida, densamma

enligt mitt förmenande bör på olika håll bliva föremål för allvarlig uppmärksamhet

i det fortsatta arbetet till olycksfallsriskernas minskning.

I rekommendationen angående ansvarighet i fråga om säkerhetsanordningar

å motordrivna maskiner *), hemställes, att medlemsstaterna måtte godtaga och

tillämpa den principen, att det bör vara genom lag förbjudet att leverera

eller installera motordrivna maskiner, som icke äro försedda med i lag

föreskrivna skyddsanordningar. Rekommendationen skulle icke inverka på

arbetsgivarnas skyldighet att tillse, att maskiner, som användas i deras företag,

äro skyddade på sätt lagen föreskriver, utan avser endast att utgöra

ett ytterligare medel för tryggande av att sådant skydd i verkligheten förefinnes.

I svenska regeringens svar på vederbörande frågeformulär från interna,

tionella arbetsbyrån — däri ifrågasattes en konvention i ämnet — anfördes,

att den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden ej lämpligen syntes kunna

ifrågakomma i andra fall, än där en maskins anordning och utrustning i

sltyddsavseende vore fullständigt reglerade i lagstiftningsväg, något som i

Sverige endast undantagsvis förekoinme. Regeringen kunde således icke

Rekommendation

angående

ansvarighet

i fråga örn

säkerhetsanordningar

å motordrivna

maskiner.

’) Svensk översättning, se sid. 81.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majis proposition nr 71.

förorda, eli konvention i ämnet utan allenast en rekommendation, begränsad

så att den endast avsåge ansvarighet vid leverans eller installering av sådana

motordrivna maskiner, som icke motsvarade beträffande dem utfärdad speciallagstiftning.

Rörande denna rekommendation hava yttranden infordrats från kommerskollegium,

socialstyrelsen samt delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet.

Vid det av kommerskollegium avgivna yttrandet voro fogade utlåtanden

i frågan av industriförbundet och fullmäktige i järnkontoret.

Industriförbundet har i sitt utlåtande upplyst örn att svenska arbetsgivareföreningen,

arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag och industriförbundet

under våren 1929 tillsatt en särskild kommitté med uppdrag att

undersöka orsakerna till den stegring av olycksfallsfrekvensen, som under

de senare åren inträffat, samt att föreslå åtgärder för dess minskning. I

samband med kommitténs arbete hade särskilt tillkallade sakkunniga gjort

undersökningar rörande de nuvarande skyddsanordningarna inom industrien

samt framkommit med förslag till förbättringar därutinnan.

Denna kommitté hade ansett sig böra rekommendera åt industriföretagen

att, då så lämpligen kunde ske, i leveranskontrakt angående nya maskiner

inrycka bestämmelser rörande desammas förseende med sådana skyddsanordningar,

som föreskrivits av yrkesinspektionen eller som eljest därutöver av

företagen själva ansåges önskvärda. Detta kommitténs förslag stöde således

i full samklang med syftet med rekommendationen.

Industriförbundet bär vidare anfört, att införandet av obligatoriska författningsbestämmelser

i nu berörda syfte dock enligt industriförbundets

mening vore olämpligt såsom medförande åtskilliga nackdelar. Vid tillverkning

av en maskin på beställning läte saken visserligen ordna sig, enär

köparen i så fall vore i tillfälle att precisera sina önskemål beträffande i

lag föreskrivna eller eljest önskvärda skyddsåtgärder. Men i fråga örn leverans

av maskiner av standardtyp ställde sig saken helt annorlunda. Ändringar å

eller speciella anordningar vid sådana maskiner mötte ofta svårigheter att

få utförda genom tillverkaren, och de ställde sig i varje fall betydligt kostsammare,

än om beställaren själv läte utföra desamma, varvid i övrigt nödig

hänsyn till maskinens uppställning o. s. v. kunde tagas. Enhetliga föreskrifter

i olika länder rörande skyddsåtgärder vore i varje fall en nödig förutsättning

för att rekommendationen gåves praktisk tillämpning, då härigenom

införandet av internationellt standardiserade typer möjliggjordes. För närvarande

varierade dessa bestämmelser starkt, och det vore orimligt att begära,

att tillverkarna skulle upplägga skilda typserier för olika länders, ofta

nog mycket begränsade, anskaffningsbeliov. Vissa, speciellt amerikanska tillverkare

av standardmaskiner vägrade för övrigt att iakttaga av beställaren

uppgivna, från standardtypen avvikande skyddsanordningar.

Med framhållande slutligen av att någon nämnvärd förbättring i skyddshänseende,

utöver den som för vårt lands vidkommande redan vunnes såsom

ett resultat av yrkesinspektionens verksamhet, icke torde kunna uppnås

medelst genomförande av rekommendationen, har industriförbundet ansett

sig icke kunna förorda, att Sverige biträdde densamma.

Fullmäktige i järnkontoret hava framhållit, att några olägenheter här i

landet icke försports av gällande bestämmelser, och att med den noggranna

inspektion, som utövades av vår yrkesinspektion, det syntes vara tämligen

uteslutet, att en maskin — även örn den vid leveransen icke vore försedd

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

med erforderliga skyddsanordningar — foges i bruk utan att dylika skyddsanordningar

anbragts. Då sålunda en tillämpning för vårt land av det ifrågavarande

förslaget icke syntes påkallad eller behövlig, hava fullmäktige avstyrkt,

att detsamma skulle föranleda någon lagstiftningsåtgärd i Sverige.

För egen del har kommerskollegium härefter anfört, att kollegium icke kunnat

undgå att finna de anförda betänkligheterna mot att den antagna rekommendationen

skulle föranleda några särskilda lagstiftningsåtgärder i angivet syfte

i vårt land väl grundade. Även örn ett obligatoriskt stadgande, varigenom

leverans eller installation av motordrivna maskiner förbjödes, med mindre

desamma vore försedda med här föreskrivna skyddsanordningar, kunde

tänkas effektivt genomfört för inom landet tillverkade maskiner, bleve detta

uppenbarligen förenat med betydande svårigheter och kostnader i fråga örn

från utlandet levererade maskiner av därstädes tillverkade standardtyper.

Det syntes vara att befara, att en bestämmelse av ifrågavarande art skulle

kunna komma att — exempelvis beträffande vissa slag av amerikanska arbetsmaskiner,

använda inom verkstadsindustrien — verka såsom en onödig extra

pålaga på köparen, kanske rent av som ett importhinder.

Då vidare av industriförbundets yttrande framginge, att man inom ledande

industrikretsar i vårt land hade sin uppmärksamhet fäst på hithörande förhållanden

och redan vidtagit åtgärder för genomförande på övertygelsens

väg och genom frivillig överenskommelse av nödiga mått och steg i den

riktning rekommendationen avsåge, i den mån sådant läte sig praktiskt

realisera, har kollegium hemställt, att ifrågavarande rekommendation — vilken

måste sägas förutsätta internationellt godkända skyddsåtgärder, som ännu

ej förelåge — icke måtte föranleda något förslag till ändrad eller utvidgad

lagstiftning på ifrågavarande område.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande erinrat, att någon bestämmelse i det

avseende, varom i rekommendationen vore fråga, icke funnes i vår lagstiftning

men att socialstyrelsen i sitt år 1925 avgivna förslag till revision av arbetarskyddslagen

beaktat önskemålet att få tillverkare och försäljare av maskiner

på något sätt förpliktade att medverka till skyddslagstiftningens förverkligande.

I förslaget hade nämligen upptagits ett stadgande av innehåll att,

i fall Kungl. Majit med stöd av lagen utfärdat förbud mot användande av

visst slag av maskin eller redskap eller del därav eller mot dess användande

med eller utan viss anordning, ingen finge till annan försälja eller till begagnande

upplåta föremål, vars användande vore sålunda förbjudet.

Socialstyrelsen har nu ansett, att därest ett dylikt stadgande infördes i

arbetarskyddslagen, den i rekommendationen förordade principen syntes

bliva för Sveriges vidkommande pä ett lämpligt sätt tillgodosedd.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har anfört:

Tanken på att genom lagstiftning förmå maskintillverkare och maskinförsäljare

att medverka till arbetets säkerhet vore otvivelaktigt beaktansvärd

och hade även kommit till uttryck vid svenskt lagstiftningsarbete, senast i

socialstyrelsens år 1925 avgivna förslag till reviderad lag örn arbetarskydd.

I motiveringen till den däri intagna bestämmelsen i ämnet framhölles emellertid

bland annat, att tillfredsställande resultat av dylik medverkan endast

kunde förväntas i de fall, då maskinens skyddsutrustning vore i detalj

reglerad.

Rekommendationen syntes således förtjäna att uppmärksammas men endast

med ungefär den begränsade tillämpning, som angåves i nyssberörda lagförslag.

Kungl. Majlis beslut i frågan syntes alltså lämpligen kunna gå ut

på att rekommendationen borde beaktas vid den fortsatta revisionen av

arbetarskyddslagen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 71.

Såsom framgått av det föregående, har den i förevarande rekommendation

behandlade frågan beaktats i det av socialstyrelsen upprättade förslaget till

reviderad arbetarskyddslag. Då jag ansett mig icke böra för riksdagen framlägga

förslag i frågan, har detta framför allt berott på de praktiska olägenheter

av förslagets genomförande, som framhållits i de återgivna yttrandena.

Därjämte må anföras, att ifrågavarande skyddsanordningar stundom torde

lämpligare anbringas hos vederbörande återförsäljare eller hos köparen själv,

som kan taga hänsyn till lokala förhållanden och kanske till kostnadens nedbringande

använda förut till andra maskiner använda skyddsanordningar.

Jag har således funnit någon åtgärd i anledning av rekommendationen icke

nu böra vidtagas.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med

anhållan örn riksdagens yttrande angående omförmälda, av den

internationella arbetsorganisationens konferens vid dess tolfte

sammanträde i Genéve år 1929 antagna konventionsförslag och

rekommendationer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alce Natt och Bag.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 71.

39

Originaltexterna.

Bilaga A.

Recommandation concernant la

prevention cles accidents

du travail.

La Conférence générale de reorganisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée å Genéve par le

Conseil ^Administration du Bureau

international du Travail, et

s’y étant réunie le 30 mai 1929

en sa douziéme session,

Aprés avoir décidé d’adopter

diverses propositions concernant

la prevention des accidents du

travad, premiére question inscrite

a l’ordre du jour de la session, et

Aprés avoir décidé que ees

propositions prendraient la forarn

d’une recommandation,

adopte, ce vingt-et-uniéme jour de

juin mil neuf cent vingt-neuf, la recommandation

ci-aprés ä soumettre ä

I examen des Membres de reorganisation

internationale du Travad, en vue

de lui faire porter edet sous forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la

Partie XIII du Traité de Versailles

et des Parties correspondantes des

autres Traités de Paix:

Considérant que le Préambule de

la Partie XIII du Traité de Versailles

et des autres Traités de Paix cite au

nombre des améliorations quil est

urgent d’apporter aux conditions de

travail la protection des travailleurs

contre les accidents résultant du travad;
Considérant

que les accidents du

travail non seulement constituent line

source de privations et de souffrances

pour les travailleurs et leurs familles,

mais encore représentent line perto

économique importante pour la communauté

en général;

Recommendation concerning the

prevention of industrial

accidents.

The General Conference of the International

Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of the

International Labour Office, and

having met in its Twelfth Session

on 30 May 1929, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

of the prevention of industrial

accidents, which is the first

item on the Agenda of the Session,

and

Having determined tliat these

proposals shall tahe the form of

a recommendation,

adopts, this twenty-first day of June

of the year one tliousand nine hundred

and twenty-nine, the following

Recommendation, to be submitted to

the Members of the International Labour

Organisation for consideration

with a view to effeet being given to

it by national legislation or otherwise

in accordance with the provisions of

Part XIII of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Parts of the

other Treaties of Peace:

Whereas the protection of workers

against injury allsing out of their

employment is instanced by the

Preamble to Part XIII of the Treaty

of Versailles and to the corresponding

Parts of the other Treaties of

Peace as one of the iinprovements in

industrial conditions which are urgently

required;

Whereas industrial accidents not

only calise suffering and distress

among workers and their families,

bilt also represent an imposant material

loss to society in general;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Considéi''ant que la Conférence Internationale

du Travail a adopté en

1923 une recommandation concernant

les principes généraux de 1’organisation

de services dinspection du travad,

dans laquelle il est stipulé notamment

que 1’activité de 1’inspection

död, poul- devenir de plus en plus

efficace, s orienter toujours davantage

«vers 1’emploi des méthodes de sécurité

les plus appropriées pour prévenir

les accidents et les maladies, pour

rendre le travail moms dangereux,

plus salubre, plus aisé méme, par une

intelligente compréhension, par l’éducation

et la collaboration de tous les

intéressés»;

Considérant, par suite, qu’il y a

intérét ä rappeler, dans 1’intérét commun

des Membres, les principes et

les méthodes qui, d’aprés 1’expérience

des divers pays, paraissent les plus

propres ä amener une diminution du

nombre des accidents, amsi qu’une

atténuation de leur gra vite;

Considérant, dautre part, que la

Conférence internationale du Travail

a adopté, ä sa session de 1928, une

resolution dans laquelle elle déclarait

notamment qua son avis, il était

temps d’essayer datteindre un degré

plus élevé de securité par 1’application

de nouvelles méthodes et que

les plus grands progrés dans Gette

voie seraient obtenus si l’on s''inspirait

du mouvement Safety First, bien

que ce mouvement ne puisse pas se

superposer a 1’action de l’Etat pour

la prescription et l’exécution des réglements

sur la prévention des accidents;
Apres

avoir reconnu au préalable

qu’il est de la plus haute inqiortance

que toutes les personnes ou institutions,

y compris les employeurs et

les travailleurs, ainsi que les organisations

des employeurs et des travailleurs,

les Gouvernements et le

public en général s’efforcent pär tous

les moyens et de tout leur pouvoir

de contribuer ;i la prévention des

accidents;

La Conférence générale recommande

a chaque Membre de 1’Organisation

Whereas the International Labour

Conference in 1923 adopted a Recommendation

concerning the general

principles for the organisation of systems

of inspection, in winch it is

laid down inter alia that inspection,

in order to become progressively more

effective “sliould be increasingly directed

towards securing the adoption

of the möst suitable safety methods

for preventing accidents and diseases

with a view to rendering work less

dangerous, more liealthy, and even

less exhausting, by the intelligent

understan ding, education and co-operation

of all concerned”;

Whereas it is desirable that these

measures aud methods winch experience

in the various countries has

shown to be möst effective in enabling

the number of accidents to be

reduced and theil'' gravity mitigated

sliould be put on record för the nmtual

advantage of the Members;

Whereas a Resolution was adopted

at the 1928 Session of the International

Labour Conference in -winch

the Conference declared its opinion

that the time had come to attempt

to reach a higlier standard of safety

by the development of new methods

and that the greatest advance could

be made on the lines of the Safety

First Movement, althougli it could

not supersede the notion of the State

in prescribing and enforcing regulations

for the prevention of accidents;

Considering that it is of the highest

importance that ali persons or bodies,

including emplojera, workers, employers’

and workers’ organisations, Governments

and the general public,

sliould lise theil- best endeavours and

evely means in their power to help

to prevent industrial accidents;

The General Conference recommends

that eacli Member of the In
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

internationale elia Travail de prendre

en considération les principes et régles

suivants, poul’ la prevention des

accidents dans les établissements industriel.

Sent considérés Domme

tels notamment:

a) les mines, carriéres et industriös

extraetives de toute nature;

b) les industries dans lesquelles

des produits sont manufaeturés, modifiés,

nettojés, réparés, décorés, achevés,

préparés pour la vente, ou dans

lesquelles les matiéres subissent line

transformation, y compris la construction

des navires, les industries de

démolition de materiel, amsi que la

produetion, la transformation, et la

transmission de la force motrice en

general et de l’électricité;

e) la construction, la reconstruction,

1’entretien, la reparation, la modification

ou la démolition de tous

båtiments ou édifices, cliemins de fer,

tram wajs, ports, docks, jetées, eanaux,

installations pour la navigation intérieure,

routes, tunnels, ponts, viaduos,

égouts collecteurs, égouts ordinaires,

puits, installations télégrapliiques ou

téléplioniques, installations électriques,

usines a gaz, distribution d’eau, ou

autres travaux de construction, amsi

que les travaux de préparation et de

fondation précédant les travaux cidessus;
d)

le transport de personnes ou

de marchandises par routes, voie ferrée

ou voie d’eau, maritime ou intérieure,

y compris la manutention des

marchandises dans les docks, quais,

wharfs et entrepöts, ;i 1’exception du

transport ä la main.

La Conférence, en outre, considérant

que la prévention des accidents

est tout aussi nécessaire dans 1’agriculture

que dans les établissements

industriel, recommande ii cliaque

Membre de 1’Organisation internationale

du Travad d’appliquer la présente

recommandation a Pagriculture,

tout en tenant compte des conditions

spéciales du travad agricole.

ternational Labour Organisation sliould

take tile following principles and rules

into considération for tile prevention

of accidents in industrial undertakings.

The following in partieular are considered

as Buch:

(a) Mines, quarries, and otber works

for tke extraetion of minerals from

the earth;

(b) Industries in windi artides are

manufaetured, altered, cleaned, repaired,

ornamented, finished, adapted for

sale, braken up or demolislied, or in

winch materials are transformed; ineluding

shipbuilding and tile generation,

transformation, and transmission

of electricity or motive power of any

kind;

(c) Construction, reconstruction,

maintenance, repair, alteration or demolition

of any building, railway,

tramway, harbom, dock, pier, canal,

inland waterway, road, tunnel, bridge,

viaduet, sewer, dram, well, telegraphic

or telephonic installation, electrical

undertaking, gas work, waterwork or

other work of construction, as well

as the préparation for or laying the

foundations of any suell work or

strueture;

(d) Transport of passengers or goods

by road, rail, sea or inland waterway,

ineluding the handling of goods at

docks, quays, wliarves or warehouses,

bilt exeluding transport by hand.

The Conference, considering furtlier

that the prevention of accidents is as

necessary in agrieulture as in industrial

establisliments, recommends

that eacli Member of the International

Labour Organisation sliould apply

the It e c o m m e n d a ti o n to agrieulture,

talang into account the special conditions

of agrieultural work.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

I.

1. Considérant que la base de l’étude

de la prevention des accidents est

a) la rechercke des causes des accidents

et des circonstances dans lesquelles

ils sont survenus,

b) 1’étude, au moyen de statistiques

sur les accidents de ckaque industrie,

considérée dans son ensemble, des

risques spéciaux quille présente, des

«lois» qui régissent la fréquence des

accidents et, en comparant les statistiques

d’années successives, des effets

des mesures preses pour les éviter.

La Conférence recommande que

ckaque Membre prenne les mesures

d’ordre législatif ou administratif nécessaires

pour assurer dans les meilleures

conditions la reunion et l’utilisation

des informations envisagées

ci-dessus.

La Conférence recommande, en

outre, que dans chaque pays il soit

procédé a des investigations métkodiques

qui pourraient étre effectuées

par des institutions officielles assistées,

lorsque cela apparaitra désirable, par

les institutions ou commissions créées

par les diverses branckes d’industrie.

Les institutions officielles devraient

recourir ä la collaboration des organisations

professionnelles des employeurs

et des travailleurs et des

services ckargés du contröle de la

prévention des accidents, amsi que,

le cas échéant, des associations teckniques

et des institutions ou des

sociétés dassurance contre les accidents.

Il est également désirable que la

collaboration des associations professionnelles

des employeurs et des

travailleurs soit étendue aux institutions

pour la prévention des accidents

des branckes particuliéres d’industrie.

2. L’expérience acquise et les études

déjä entreprises ayant démontré

que la fréquence et la gravité des

accidents dépendent non seulement

des dangers inkérents au genre de

travail, a la nature des installations

et aux engins divers utilisés, mais

aussi de facteurs pkysiques, pkysio
-

I.

1. Wkereas tile foundations of tile

study of accident prevention are

(a) enquiry into tke causes and

circumstances of accidents,

(b) tke study, by means of statistics

of accidents in eack industry as

a vilcie, of tke special dangers winck

exist in tke several industriös, tke

“laws” determining tke incidence of

accidents and, by comparison över a

series of years, tke effect of measures

taken to avoid tliem.

Tke Conference recommends tkat

eack Member skould take tke necessär

steps, by means of legislative or

administrative action, effectively to

ensure tke collection and utilisation

of tke above information.

Tke Conference also recommends

tkat metliodical investigation skould

be carried out in eack country by

public services assisted, wkere it appears

desirable, by institutions or

committees set up by individual branches

of industry.

The public services skould havé

recourse to tke collaboration of the

industrial organisations of employers

and workers and of the services responsible

for tke supervision of accident

prevention, as well as, where

desirable, of tecknical associations and

accident Insurance institutions or companies.

It is also desirable tkat industrial

associations of employers and workers

should collaborate in the institutions

for accident prevention in the individual

branches of industry.

2. As experience and research kave

sliown tkat tke incidence and gravity

of accidents do not depend merely

ujion the dangers inherent in tke

work or in the kind of equipment or

the various appliances in lise. but

also on pliysical, physiological and

psychological factors, tke Conference

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majda proposition nr 71.

logiques et psycliologicjues, la Conférence

recommande qu en outre des

investigations mentionnées au paragraplie

1 et portant sur des éléments

matériels, d’autres investigations soient

entreprises également au sujet de ees

autres faeteurs.

3. L’aptitude professionelle de l’ouvrier

et 1’intérét qu’il pörte ä son

travail étant des faeteurs d’une importance

cajiitale au point de vue de

la sécurité, il est essentiel que les

Membres encouragent les recherches

scientifiques relatives aux meilleures

méthodes d’orientation et de sélection

professionnelles et ä leur application

pra ti que.

4. Attendu qu’il est essentiel pörn

le développement de 1’oeuvre de prevention

des accidents de divulguer

dans la plus large mesure les resultats

des recherches mentionnées aux

paragraphes 1 et 2 et qu’il importe

en outre de permettre au Bureau international

du Travad d’étendre le

champ de ses études sur la prevention

des accidents en lui fournissant

toutes directives utiles, la Conférence

recommande que les resultats les plus

importants de ees recherches soient

communiqués au Bureau international

du Travad, qui les utilisera pour ses

travaux et ses pnblications.

Il est également ä souhaiter que

les institutions ou organisations de

recherches des divers pays industriel

procédent internationalement ä des

consultations et a des éclianges de

vues sur les résultats obtenus.

5. Les Membres devraient établir

des services centraux pour réunir et

coordonner les statistiques relatives

aux accidents du travail et communiquer

au Bureau international du Travail

toutes les statistiques dont ds

disposent sur les accidents du travad

survenus dans leurs pays respectifs.

Ils devraient en outre, en vue de la

préparation ultérieure d’un projet de

convention, établir et développer nette

statistique, en se tenant en contact

avec le Bureau international du Travail

dans le but de cliercher a fixer

certaines hases uniformes permettant,

recommends that in addition to tile

investigations mentioned in paragraph

1 in connection with material faetors,

these other faetors sliould also be investigated.

3. Sinne the suitability of the

worker for Ilis work and the interest

winch lie takes in Ilis work are faetors

of primary importance for the promotion

of safety, it is imposant that

the Members sliould encourage scientifik

research into the best metliods

of vocational guidance and selection

and theil- practical application.

4. Sinne it is imposant for the

furtlierance of accident prevention

that the results of the investigations

referred to in paragraphs 1 and 2

should be made known as widely as

possible, and sinne it is also desirable

that the International Labom- Office

should be in possession of tile information

necessary to enable its work

in connection with accident prevention

to be extended, the Conference recommended

that the more important results

of tile investigations should be

communicated to the International

Labom- Office for use in its work and

publications.

It is also desirable that thero should

be international consultation and exchange

of results between the research

institutions or organisations in the

several industrial countries.

5. The Members should establish

central departments to collect and

collate statistics relating to industrial

accidents and should communicate to

the International Labom Office all

available statistics on industrial accidents

in their respective countries.

They should also, with a view to the

subsequent préparation of a Braff

Convention, keep in tunch with the

International Labom Office in freming

and developing their industrial accident

statistics, with a view to arriving

at uniform hases winch would as fälas

possible allow of a comparative

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

dans la mesure du possible, de corn- study of tile statistics of tke different

parer les statistiques des différents countries.

pays.

II.

6. Lexpérience dans les divers pays

ayant démontré que l’on peut attendre

les resultats les plus satisfaisants de

la collaboration de toutes les parties

intéressées en matiére de prevention

desaccidents,et notamment des patrons

et des ouvriers, il est essentiel que

les Membres fassent tout ce qui est

en leur pouvoir poul- développer et

favoriser une telle collaboration deja

préconisée par la recommandation sur

1’inspection du travad adoptée en 1923.

7. La Conférence recommande que

dans chaque industrie ou partie d’industrie

le service de 1’inspection du

travail ou tout autre organisme compétent

et les organisations representatives

des employeurs et des travailleurs

intéressés tiennent des conférences

périodiques dans la mesure

ou les circonstances 1’exigeront, afin:

a) d’étudier et de passer en revue la

situation de ladite industrie en ce qui

concerne la fréquence et la gravité

des accidents, le fonctionnement et

1’efficacité des mesures qui ont été

prescrites par la loi ou acceptées pär

I’Etat ou par tout autre organisme

compétent d’un commun accord avec

les representants de 1’industrie intéressée,

ou mises ä l’essai individuellement

par des employeurs et b) de discher

toutes propositions damélioration.

8. La Conférence recommande en

outre que les Membres encouragent

activement et d une maniére continue

1’adoption des mesures favorables ä

1’amélioration de la sécurité, notamment:

a) la constitution dans les établissements

d’une organisation de la

sécurité agissant en particulier par

les moyens suivants: enquétes par

tout établissement sur les accidents

<jui y surviennent, examen des métliodes

ä adopter pour en éviter le retour;

contröle systématique des établissements,

des machines et des ins
-

II.

6. In view of tile satisfactory results

which experience in different countries

has skown to follow from co-operation

between all parties interested in the

prevention of industrial accidents,

particularly between employers and

workers, it is important tliat the Members

skould do all in tkeir power to

develop and encourage suck co-operation,

as recommended in the Kecommendation

on systems of inspektion

adopted in 1923.

7. It is recommended tkat in every

industry or brandi of industry, so talas

circumstances require, periodical

conferences skould be held between

tke State inspection service, or other

competent bodies, aud the representative

organisations of employers and

workers concerned: (a) to consider

and review tke position in tke industry

as regards the incidence and gravity

of accidents, tke working and effectiveness

of tke measures laid down by

law, or agreed upon between tke State

or other competent bodies and representatives

of tke industry, or tried b}''

individual employers, and (b) to discuss

proposals for barther improvement.

8. It is harther recommended tliat

tke Members skould actively aud continuously

encourage tke adoption of

measures for the promotion of safety,

in particular (a) ilie establishment in

the works of a safety organisation

which skould include arrangements

for a works investigation of every

accident occurring in tke works, and

tke consideration of tke metkods to

be adopted for preventing a recurrence;

the systematic supervision of

tke works, mackinery and plant for tke

purpose of ensuring safety, and in par
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

45

tallations en vue dassurer la sécurité

et, en particulier, de vérifier si

tons les appareils de protection et

autres dispositifs de sécurité sont tenus

dans l’état et dans la position qni

conviennent; explication aux nouveaux

ouyriers, et surtout aux jeunes, des

dangers auxquels ils sont exposés jiar

leur travail ou par les machines ou

les installations avec lesquelles ce travail

les met en contact; organisation

des premiers secours et des moyens

de transport des blessés; encouragement

donné aux suggestions venant

des travailleurs en vue daccroitre la

sécurité du travad; b) la collaboration

de la direction et des travailleurs de

chaque établissement, des organisations

patronales et ouvriéres de chaque

industrie et leur coopération avec

l’Etat et les autres organismes intéressés

en vue d’améliorer la sécurité

par les métliodes et dispositions qui

peuvent sembler les mieux adaptées

å la situation et aux possibilités des

divers pays. Les méthodes suivantes

sont proposées comme exemple et

poul- examen aux intéressés: nomination

dun controleur de sécurité, institution

de comités de sécurité dans

l’établissement.

9. La Conférence recommande que

les Membres s’efforcent d eveiller et

de maintenir 1’intérét des travailleurs

poul’ la prévention des accidents et

d’assurer leur collaboration ä cette

prévention, au moyen de cours, de

publications, de projections cinématographiques,

de visites d’établissements

industriels, ainsi que par tous autres

moyens appropriés.

10. La Conférence recommande que

l’Etat procéde ä 1’établissement ou

encourage la citation d expositions

permanentes de sécurité oii seront exposés

les meilleurs appareils, dispositifs

et méthodes employés pour prévenir

les accidents et faire progresser

la sécurité (lorscju il s’agit de dispositifs

de protection des machines, leur

efficaeité polina étre déinontrée en

pratique); des conseils et des renseignements

y seront donnés aux chefs

cVentreprise, au personne! de direc
-

ticular of seeing that all safeguards and

ether safety appliances are maintained

in proper order and position; tile explanation

to new, and especially young,

workers of the possible dangers of

tile work or the machinery or plant

connected with theil- work; the organisation

of first aid and transport

för injured workers; and the encouragement

of suggestions from the persons

employed for rendering work

sater; (b) cooperation in the promotion

of safety between the management

and tile workers in individual works,

and of employers’ and workers’ organisations

in the industry with each

other and with the State and with

ether appropriate bodies by suell methoda

and arrangements as may appear

best adapted to the national conditions

aud aptitudes. The following

methods are suggested as examples

for consideration by tliose concerned:

appointment of a safety supervisor for

the works, establislnnent of works safety

committees.

9. It is reconnnended that the Members

should do all in their power to

awaken and maintain the interest of

the workers in the prevention of accidents

and ensure their co-operation

by means of leetures, publications,

cinematograph films, visits to industrial

establishments, aud by suell

other means as they may find möst

appropriate.

10. It is recommended that the

State should establish or promote the

establishment of permanent safety exhibitions

where the best appliances,

arrangements and methods for preventing

accidents and promoting safety

can be seen (and in the case of

machinery, seen in action) and advice

and information given to employers,

works officials, workers, students in

the engineering and technical schools,

and otbers.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

46

tion. aux travailleurs, aux étudiants

des écoles d’ingénieurs et des écoles

techniques et aux autres personnes

intéressées.

11. Attendu que les ouvriers, par

la maniére dont ils se comportent sur

les lieux du travail, peuvent et doivent

contribuer, dans une large mesure, au

succés des mesures de prévention, il

importe que l’Etat use de son influence

a) poul’ que les employeurs

s etforcent par tous les moyens en leur

pouvoir de parfaire l’éducation de

leurs ouvriers en matiére de prévention

des accidents, et b) pour que les

organisations ouvriéres coopérent ä

Gette oeuvre par une aution appropriée

auprés de leurs membres.

12. La Conférence recommande quen

outre des mesures prévues aux paragraphes

précédents, l’Etat prévoie,

dans des industriös ou branches d’industrie

déterminées ou dans des travaux

particuliers, 1’établissement de

monographies sur les causes et la

prévention des accidents, qui seront

préparées par les services d’inspection

du travail ou par torrt autre organisme

compétent; ees monographies devront

étre le résumé de 1’expérience acquise

sur les meilleures mesures ä prendre

pour prévenir les accidents dans 1’industrie

ou les travaux en question, et

devront étre publiées par l’Etat pour

1’information des chefs d’entreprise,

du personnel de direction, des travailleurs

de la dite industrie, et des organisations

demployeurs et de travailleurs.

13. En raison de 1’importance de

1’oeuvre éducative mentionnée au paragraphe

précédent et pour donner a

cette oeuvre une base solide, la Conférence

recommande que les Membres

introduisent dans les programmes des

écoles primaires quelques lejons de

nature ä donner aux enfants le sentiment

de la prudence et, dans ceux

des cours post-scolaires, des notions

sur la prévention des accidents et sur

les premiers secours a donner en cas

d’accident. Un enseignement méthodique

de la prévention des accidents

du travad devrait étre donné dans les

11. In view of tile fact that the

workers, by their conduct in the factory,

can and should contribute to a

large extent to the success of protective

measures, the State should use

its influence to secure (a) that employers

should do all in their power

to improve the education of their

workers in regard to the prevention

of accidents, and (b) that the workers’

organisations should by using their

influence with their members co-operate

in this work.

12. The Conference recommends

that, in addition to measures taken

in pursuance of the preceding paragraphs,

the State should arrange for

monographs on accident causation and

prevention in partieular industriös or

branches of industry or partieular processes

to be prepared by the State

inspection service or other competent

autliorities, embodying the experience

obtained as to the best measures for

preventing accidents in the industry

or process, and to be published by

the State for the information of employers,

works officials and workers

in the industry and of employers’ and

workers’ organisations.

13. In view of the importance of

the work of education referred to in

the preceding paragraph, and as a

foundation for such education, the

Conference recommends that the Members

should arrange for the inclusion

in the eumenia of the elementar}"

scliools of lessons designed to inculcate

habits of carefulness, and in the

curricula of continuation scliools lessons

in accident prevention and first

aid. Instruction in the prevention of

industrial accidents should be given

in vocational scliools of all grades,

wliere the importance of the subject

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

écoles professionnelles de toutes catégories,

ou il conviendrait dattirer

1’attention des éléves sur 1’importance

de Gette prévention tant au point de

vue économique quau point de vue

moral.

14. En raison de la grande importance

que présente, au point de vue

des suites des accidents, la rapidité

avec laquelle les premiers soins peuvent

étre donnés, des mesures devraient

étre prises pour que, dans toutes

les entreprises, le matériel nécessaire

pour les premiers secours soit tenu

prét ä étre utilisé et que ees premiers

secours soient assurés par des personnes

dument qualifiées. Il est également

désirable que des mesures

soient prises alin qu’en cas d’accident

grave, les services d’un médecin puissent

étre obtenus aussitöt que possible.

Des services d’ambulance devront

également étre prévus pour le

transport rapide des blessés ä l’höpital

ou ä leur domicile.

Il conviendrait de veider attentivement

ä ce que les médecins regoivent

un entrainement spécial tbéorique et

pratique pour le traitement des lésions

résultant d’accidents.

III.

15. Attendu que tout systéme efficace

de prévention des accidents doit

reposer sur une base législative, la

Conférence recommande que chaque

Membre prescrive dans ses lois les

mesures voulues pour assurer un

degré de sécurité suffisant.

16. Il devrait étre stipulé par la

loi que 1’employeur est tenu d’aménager

et de gérer son exploitation de

telle maniére que les ouvriers soient

suffisamment protégés, en tenant compte

de la nature de l’exploitation et de

1’état de la technique, et qu il doit

également veider a ce que les ouvriers

soient instruits des dangers de leur

travad, s’il en existe, et connaissent

les prescriptions ii observer pour éviter

les accidents.

17. Il est désirable en général que

les plans de construction ou de trans
-

botli from tile economic and moral

standpoints sliould be impressed upon

tile pupils.

14. In view of tile great vahle of

immediate first-aid treatment in lessening

tile gravity of the consequences

of accidents, measures sliould be taken

to ensure that tile necessary material

for first aid should be kept ready for

lise in ali undertakings and that first

aid by properly trained persons should

be given. It is also desirable that

arrangements should be made to ensure

that in case of serious accidents

the services of a doctor are available

as soon as possible. Arrangements

should also be made for providing

ambulance services for the rapid transport

of injured persons to hospital

or to their hörnes.

Special attention should also be

paid to the theoretical and practical

training of doetors in the treatment of

injuries due to accidents.

III.

15. As any effeetive system of accident

prevention should rest on a

basis of statutory requirements the

Conference recommends that each

Member should prescribe by law the

measures required to en sure an adequate

standard of safety.

16. It should be provided by law

that it is the duty of the employer to

equip and manage his undertaking in

such a way that the workers are adequately

proteeted, regard being had

to the nature of the undertaking and

the state of technical progress, as

well as to see that the workers in his

employment are instrueted as to the

dangers, if any, of their occupation

and in the measures to be observed

by them in order to avoid accidents.

17. It is in general desirable that

plans for the construction or substan
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

formation des établissements industriels

soient soumis, en temps utile,

å 1’examen de 1’autorité compétente,

alin de constater si ees plans sont de

natura ä satisfaire alix prescriptions

législatives visées plus haut. Cet

examen aura lieu le plus rapidement

possible, pour ne pas retarder les travaux

de construction.

18. Dans la mesure oii 1’organisation

administrative et juridique de

chaque pajs le permet, les fonetionnaires

de 1’inspection du travad ou

les autres organes de contröle de

1’application des prescriptions législatives

et réglementaires concernant la

protection des travailleurs contre les

accidents devraient avoir le pouvoir

de prescrire au patron, dans cliaque

cas partieulier, ce qu il doit faire pour

remplir ses obligations, sous réserve

dun droit de recours ä 1’autorité

administrative supérieure ou a barbar

åge.

En cas de dangel- imminent, borgane

de contröle devrait avoir le pouvoir

d’exiger bexécution immédiate des

mesures ordonnées, nonobstant le

droit de recours.

19. En raison de 1’importance que

présente, au point de vue de la prevention

des accidents, la maniére dont

se comportent les ouvriers, les législations

nationales devraient stipuler

que ceux-ci sont tenus de se conformer

aux regements sur la prévention

des accidents et en partieulier de ne

pas enlever les dispositifs de protection

sans autorisation et de les utiliser

convenablement.

20. La Conférence recommande

qu’avant d’édicter d’une maniére définitive

les réglements administratifs

pour la prévention des accidents dans

une industrie queleonque, 1’autorité

compétente donne aux organisations

representatives d’employeurs et de

travailleurs intéressés la possibilité de

lui soumettre leur point de vue.

21. Des dispositions législatives

ou administratives devraient prévoir

la collaboration des travailleurs en vue

tial alteration of industrial establishments

should be submitted in due

time to the competent authority, in

order that it may be ascertained

whether the plans are such as to satisfy

the statutory requirements referred

to above. The plans should

be examined as rapidly as possible

in order not to delay the execution

of the work.

18. So far as the administrative

and legal systems of each country

allow, officials of the inspection service

or other body responsible for

supervising the enforcement of the

statutory requirements for the protection

of workers against accidents

should be empowered to give orders

in partieular casas to the emplover

as to the steps to be taken by him

to fulfil his obligations, subject to a

right of appeal to a lagher administrative

authority or to arbitration.

In case of imminent dangel- the

supervising authority should be empowered

to require immediate compliance

with the orders, not withstanding

the right of appeal.

19. lii view of tile importance of

the conduct of the wolker in connection

with accident prevention, the law

should provide that it is the daity of

the worker to comply with the statutory

requirements on accident prevention

and particularly to refrain from removing

safety devices without permission

and to use them properly.

20. It is recommended that before

administrative orders or regulations

for the prevention of accidents in any

industry are finally issued by the

competent authority, opportunity

should be given to the representative

organisations of employers and workers

concerned to submit their views

for the consideration of the competent

authority.

21. Statutory or administrative

provision should be made enabling

the workers to collaborate in securing

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majus proposition nr 71.

dassureiTapplicationdesprescriptions

relatives ä la sécurité suivant les modalités

lex mieux appropriées ä chaque

pays: par exemple, nomination d’ouvriers

compétents a certains pöstes des

services d’inspection du travad; regements

autorisant les travailleurs ä

demander la visite d un fonctionnaire

du service d’inspection ou d un autre

service compétent lorsqu ils le jugent

désirable ou obligent l’employeur a

permettre aux travailleurs ou a leurs

representants d’entrer en rapport avec

1''inspecteur lorsque celui-ci visite

1’entreprise; nomination de representants

des travailleurs dans des comités

de sécurité chargés d’assurer 1’application

des regements et d etablir les

causes des accidents.

IY.

22. La Conférence recommande

que l’Etat s’efforce dobtenir que les

institutions ou sociétés d’assurance

contre les accidents tiennent compte,

dans la fixation de la prime de chaque

entreprise, des mesures qui y sont

prises poul- la protection des travailleurs,

de maniére ii encourager les

employé urs ä perfectionner les mesures

de sécurité.

23. L’Etat devrait encourager les

institutions ou les sociétés dassurance

contre les accidents ii contribuer

ä 1’oeuvre de prevention des accidents,

notamment par les moyens suivants:

communication aux services dinspection

du travad ou aux autres organes

de contröle intéressés, de données

relatives aux causes et aux suites des

accidents; collaboration aux institutions

et commissions prévues au paragraphe

1 et au mouvement «Saf etty

First» en général; avances aux

employeurs pour l’adoption ou l’amélioration

dappareils de sécurité; primes

aux travailleurs, ingénieurs, etc.,

qui, pär leurs inventions ou leurs

idées, auraient contribué d une fägen

effeetive ;i prévenir les accidents;

propagande parmi les employeurs et

le public; conseils relatifs aux mesures

de sécurité; subventions aux musées

et aux oeuvres d’enseignement consacrés

a la prevention des accidents.

the observance of tile safety regulations

by the methods best suited to

each country: for example, the appointment

of qualified workers to positions

in the ofiicial inspection service; regulations

authorising the workers to

call for a visit from an official of the

inspection service or other competent

body when they consider suell a course

desirable, or requiring the employer

to give workers or theil’ representatives

an opportunity of seeing the

inspector when lie is visiting the

undertaking; inclusion of workers’

representatives in safety committees

for securing the enforcement of the

regulations and establishing the causes

of accidents.

IV.

22. The Conference recommends

tliat the State sliould endeavour to

secure that accident insurance institutions

or companies take into account,

in assessing the premium for an undertaking,

the measures taken therein for

the protection of the workers, in order

to encourage the development of safety

measures by employers.

23. The State sliould lise its influence

with accident insurance institutions

and companies to co-operate

in the work of accident prevention by

suck means as the following: communication

of information on causes

and consequences of accidents to the

inspection service or other supervising

authorities concerned ; co-operation in

the institutions and committees referred

to in paragraph 1 and in the

Safety First Movement in general;

advances to employers for the adoption

or improvement of safety appliances;

the award of prizes to workmen,

engineers and otbers who, by

their inventions or ideas, contribute

substantially to the avoidance of accidents;

propaganda among employers

and the public; advice on safety

measures, contributions to safety museums

and institutions for instruetion

in accident prevention.

/lilläng till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 56 haft. (Nr 71.)

1944 29 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Projet de eonvention concernant

1’indication du poids sur les

gros edis trausportés par

bateau.

La Conférence générale del’Organisation

internationale du Travad de la

Société des Nations,

Convoquée ä Genéve par le

Conseil d administration du Bureau

international du Travail, et

s’y étant rennie le 30 mai 1929

en sa douziéme session,

Apres avoir déeidé d’adopter

diverses propositions relatives ä

1’indication du poids sur les gros

edis transportés par bateau,

question comprise dans le premier

point de l’ordre du jour de

la session, et

Apres avoir déeidé que ees

propositions prendraient la forme

d’un projet de eonvention internationale,

adopte, ce vingt-et-uniéme jour de

juin mil neuf cent vingt-neuf, le projet

de eonvention ci-aprés ä ratifier par

les Membres de 1’Organisation internationale

du Travail conformément

aux dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Article 1.

Tout edis ou objet pesant mille

kilogrammes (une tönne métrique) ou

plus de poids brut, consigné dans les

limites du territoire de tout Membre

ratifiant la présente eonvention et

destiné a étre transporté par mer ou

voie navigable intérieure, devra, avant

d’étre embarqué, porter 1’indication de

son poids, marquée a 1’extérieur de

fagon claire et durable.

La législation national pourra,

dans les oas exceptionnels ou il est

difficile de déterminer le poids exaet,

autoriser 1’indication du poids approximativ
-

Dratt eonvention eoneerning the

marking of the weight on heavy

paekages transported by

vessels.

The General Conference of the International

Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Twelfth

Session on 30 May 1929, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with

regard to the marking of the

weight on heavy paekages transported

by vessels, which is included

in the first item of the

Agenda of the Session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of

a draft international eonvention,

adopts, this twenty-first day of June

of the year one thousand nine hundred

and twenty-nine, the following Draft

Convention for ratifikation by the

Members of the International Labour

Organisation, in accordance with the

provisions of Part XIII of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Treaties of

Peace:

Artide 1.

Any package or object of one thousand

kilograms (one metric ton) or

more gross weight consigned witton

the territory of any Member which

ratifies this Convention for transport

by sea or inland waterway shall havé

had its gross weight plainly and

durably marked upon it on the outside

before it is loaded on a ship or

vessel.

In exceptional cases where it is

diffieult to determine the exaet weight,

national laws or regulations may

allow an approximate weight to be

marked.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

51

L’obligation de veider a 1’observation

de cette disposition n’incombera

qu’au Gonvernement du pays d’ou le

cobs ou objet est expédié, ä l’exclusion

du Gouvernement de tout autre

pays que ce cobs pourra traverser

poul- arriver ä destination.

Il appartiendra aux législations

nationales de décider si 1’obbgation

de marquer le poids de la maniére

ci-dessus indiquée doit incomber ä

l’expéditeur ou ä quelqu’un d’autre.

Artide 2.

Les ratilications officielles de la

présente convention dans les condition

prévues ä la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations

et par lui enregistrées.

Artide 3.

La présente convention ne bera

que les Membres de 1’Organisation

internationale du Travad, dont la

ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Elle entrera en vigueur douze mois

apres que les ratifications de deux

Membres auront été enregistrées par

le Secrétaire général.

Par la suite, cette convention

entrera en vigueur pour chaque Membro

douze mois apres la date ou sa

ratification aura été enregistrée.

Artide 4.

Aussitot que les ratifications de

deux Membres de 1’Organisation internationale

du Travad auront été

enregistrées au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations

notifiera ce fait a tous les Membres

de 1’Organisation internationale du

Travail. Il leur notifiera également

1’enregistrement des ratifications qui

lui seront ultérieurement communiquées

par tous autres Membres de

1’Orgamsation.

The obligation to see thut tins

requirement is observed sliall rest

solely upon the Government of tile

country from winch the package or

object is consigned, and not on the

Government of a country througli

winch it passes on the way to its destination.

It shall be left to national laws or

regulations to determine whether the

obligation for having the weight

marked as aforesaid shall fall on the

consignor or on some other person

or body.

Artide 2.

The formal ratifications of this

Convention under the conditions set

forth in Part XIII of the Treaty of

Versailles and in the corresponding

Parts of the other Treaties of Peace

sliall be communicated to the Secretary-General

of the League of Nations

for registration.

Artide 3.

This Convention shall be binding

only upon those Members whose ratifications

havé been registered with

the Secrétariat.

It shall come into force twelve

months after the date on winch the

ratifications of two Members of the

International Labour Organisation

havé been registered with the Secretary-General.

Thereafter, this Convention shall

come into force for any Member

twelve months after the date on which

its ratification has been registered.

Artide 4.

As soon as the ratification of two

Members of the International Labour

Organisation havé been registered

with the Secrétariat, the SecretaryGeneral

of the League of Nations

sliall so notify all the Members of

the International Labour Organisation.

He sliall likewise notify them of the

registration of ratifications which may

be communicated subsequently by

other Members of the Organisation.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majus proposition nr 71.

Artide 5.

Tont Membre ayant ratifié la présente

convention peut la dénoncer ä

I expiration d’une période de dix années

apres la date de la mise en vigueur

initiale de la convention, par

un aete communiqué au Secrétaire

general de la Société des Nations, et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra eilet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Tout Membre ayant ratifié la présente

convention qui, dans le délai

d’une année apres 1’expiration de la

période de dix années mentionnée au

paragraplie précédent, ne fern pas

usage de la faeulté de dénonciation

prévue par le present article, sera lié

pour une nouvelle période de dix

années et, par la suite, pourra dénoncer

la présente convention å 1’expiration

de chaque période de dix années

dans les condition s prévues au present

article.

Artide 6.

A 1’expiration de chaque période

de dix années a compter de 1’entrée

en vigueur de la présente convention,

le Conseil d administration du Bureau

international du Travail devra presenter

ä la Conférence générale un

rapport sur 1’application de la présente

convention et decidera s’il y a

lieu d’inscrire a l’ordre du jour de la

Conférence la question de sa revision

totale ou partille.

Artide 7.

Au cas ou la Conférence internationale

adopterait une nouvelle convention

portant revision totale ou partielle

de la présente convention, la

ratification par un Membre de la nouvelle

convention portant revision entrainerait

de plein droit dénonciation

de la présente convention sans condition

de délai nonobstant 1’article 5

ci-dessus, sous réserve que la nouvelle

convention portant revision soit

entrée en vigueur.

A partir de la date de 1’entrée en

vigueur de la nouvelle convention porant

revision, la présente convention

Artide 5.

A Member winch has ratified this

Convention may denounce it after tile

expiration of ten years from tile date

on which tile Convention frest comes

into force, by an Act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations for registration. Such denunciation

shall not take effeet until

one year after the date on which it

is registered with the Secretariat.

Each Member which lias ratified

this Convention and which does not,

wittan the year following the expiration

of the period of ten years mentioned

in the preceding paragrapli,

exercise the riglit of denunciation

provided for in this Article, will be

bound for another period of ten years

and, tliereafter, may denounce this

Convention at the expiration of each

period of ten years under the terms

provided for in this Article.

Artide 6.

At the expiration of each period

of ten years after the coming into

force of this Convention, the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the General

Conference a report on the working

of this convention and shall consider

the desirability of placing on the

Agenda of the Conference the question

of its revision in whole or in part.

Artide 7.

Should the Conference adopt a new

Convention revising this Convention

in whole or in part, the ratification

by a Member of the new revising

Convention shall ipso jure involve denunciation

of this Convention witliout

any requirement of delay, notwithstanding

the provisions of Article 5

above, if and wilen the new revising

Convention sliall havé come into force.

As from the date of the coming

into force of the new revising Convention,

the present Convention shall

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 53

cesserait d étre ouverte a la ratification

des Membres.

La présente convéntion demeurerait

toutefois en vigueur dans sa forme

et teneur pour les Membres qui l’auraient

ratifiée et qui ne ratifieraient

pas la nouvelle convéntion portant revision.

Article 8.

Les textes francis et anglais de

la présente convéntion feront foi l’un

et 1’autre.

cease to be open to ratification by

tke Members.

Nevertlieless, tbis Convéntion shall

remain in force in its actual form and

content for those Members winck kave

ratified it but kave not ratified tile

revising Convéntion.

Artide 8.

Tke French and English texts of

tkis Convéntion shall both be authéntic.

Recommandation concernant la Recommendation concerning resresponsabilité

relative aux dispo- ponsibility for the protection of

sitifs de sécurité des machines power-driven niacliinery.

innes par ane force mécanique.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Genéve par le

Conseil d administration du Bureau

international du Travail, et

s’y étant réunie le 30 mai 1929

en sa douziéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions concernant

la responsabilité relative aux dispositifs

de sécurité des machines

miles par line force mécanique,

question comprise dans le premier

point de l’ordre du jour de la

session et,

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’une recommandation,

adopte, ce vingt-et-uniéme jour de juhl

mil neuf cent vingt-neuf, la recommandation

ci-aprés a soumettre ä l’examen

des Membres de 1’Organisation

internationale du Travail, en vue de

lui faire porter effet sous forme de

loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des

Parties correspondantes des autres

Traités de Paix:

Tke General Conference of the

International Labour Organisation of

tke League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Twelfth

Session on 30 May 1929, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with

regard to responsibility for the

protection of power-driven machinery

which is ineluded in the

first item on the Agenda of the

Session, and

Having determined tliat these

proposals skall take the form of

a recommendation,

adopts, this twenty-first day of June

of the year one thousand nine hundred

and twenty-nine, the following Recommendation,

to be submitted to the

Members of the International Labour

Organisation for consideration with

a view to effeet being given to it by

national legislation or otherwise, in

accordance with the provisions of Part

XIII of the Treaty of Versailles and

of the corresponding Parts of the

other Treaties of Peace:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis proposition nr 71.

I.

En vue dassurer plus efficacement,

dans 1’intérét de la sécurité des travailleurs,

1’observation des prescriptions

de la législation nationale relatives

aux dispositifs de sécurité des machines

mues par une force mécanique

utilisées dans le pays méme, et sans

préjudice de 1’obligation qui doit dans

tous les cas incomber ä 1’employeur

de sassurer que les macbines utilisées

dans son entreprise sont équipées

conformément ä ees prescriptions,

La Conférence recommande que

chaque Membre adopte et applique

dans la plus largo mesure possible

le principe qu’il devrait étre interdit

par la loi de fournir ou d’installer

des machines mues par une force

mécanique destinées ä étre utilisées

sur son territoire si elles ne sont pas

pourvues des dispositifs de sécurité

exigés par la législation nationale

lorsque ees machines sont en service.

Le paragraphe précédent s’applique

a tout équipement électrique faisant

partie de la machine.

II.

Chaque Membre devrait tenir le

Bureau international du Travail au

courant des mesures prises par lili

poul- appliquer le principe susmentionné

et des résultats de cette application.

I.

In order more effectively to ensure,

in the interest of the safety of the

workers, that the requirements prescribed

by national laws or regulations

for the protection of power-driven

machinery used in the country concerned

are properly complied with,

and without prejudice to the responsibility

which sliould in any case rest

and remain on the employer for seeing

that any machinery used in his undertaking

is proteeted in accordance with

national laws or regulations,

The Conference recommends that

each Member adopt and apply to as

great an extent as possible the principle

that it sliould be prohibited by

law to supply or inställ any machine

intended to be driven by mechanical

power and to be used within its territory,

unless it is furnished with the

safety appliances required by law for

the operation of machines of that type.

The previous paragraph applies to

any electrical equipment forming part

of such a machine.

II.

Each Member should keep the International

Labom- Office informed of

the measures taken by it to apply

the abovementioned principle and of

the re sill ts of its application.

Projet de convention concernant la

protection des travailleurs occupés au

chargement ou au décliargement des

bateaux eontre les accidents.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée a Genéve par le

Conseil d’administration du Bureau

international du Travail, et

s’y étant réunie le 30 mai 1929,

en sa douziéme session,

Dratt convention concerning tile protection

against accidents of workers

employed in loading or unloading

ships.

The General Conference of the International

Labom Organisation of

the League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of

the International Labom Office,

and having met in its Twelfth

Session on 30 May 1929, and

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives ä

la protection des travailleurs occupés

au chargement ou au déehargement

des bateaux contre

les accidents, seconde question

inscrite ä l’ordre du jour de la

session, et

Apres avoir décidé que ees

propositions prendraient la forare

d’un pr oj et de convention international,

adop te, ce yingt-et-uniéme jour de juin

mil neuf cent vingt-neuf, le projet de

convention ci-aprés ä ratifier par les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travad conformément aux

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Artide 1.

Aux fins de la présente convention:

1) le ternre «opérations» signifie et

comprend tout ou partie du travad

effeetué, ä terré ou a bord, pour le

cbargement ou le déchargement de

tout bateau affeeté a la navigation

maritime ou intérieure, ä 1’exclusion

des båtiments de guerre, dans tout

port maritime ou intérieur, sur tout

dock, wharf, quai ou autre endroit

analoque ou ce travad est effeetué; et

2) le terme «travailleur» comprend

toute personne emplojée aux dites

opérations.

Artide 2.

Toutes voies daccés réguliéres passant

par un bassin, wharf, quai ou

autre lieu semblable et que les travailleurs

ont ä utiliser pour se rendre

a l emplacement de travail ou sont

effectuées les opérations ou pour en

revenir, ainsi que tous emplacements

de travad situés a terré, devront étre

maintenus dans un état propre a assurer

la sécurité des travailleurs qui

les utdisent.

En partieulier,

1) tous lieux de travad ii terré et

toutes parties dangereuses des voies

d accés précitées y conduisant ii par
-

Having decided upon tile adoption

of certain proposals with regard

to the protection against

accidents of workers employed

in loading or unloading ships,

winch is the second item on the

Agenda of the Session, and

Having determined that these

proposals shall tahe the form of

a dratt international convention,

adopts, this twenty-first day of June

of the year one thousand nine hundred

and twenty-nine, the following Dratt

Convention for ratification by the

Members of the International Labom’

Organisation, in accordance with the

provisions of Part XIII of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Parts of the odler Treaties of Peace:

Artide 1.

Por the purpose of this Convention:

(1) the term »processes» means and

ineludes all or any part of the work

performed on sköre or on board ship

of loading or unloading any ship

whether engaged in maritime or inland

navigation, exeluding ships of

war, in, on, or at any maritime or

inland port, harbom, dock, wharf,

quay or similar place at which suell

works is carried on; and

(2) the term »wolber» means any

person employed in the processes.

Artide 2.

Any regular approacli över a dock,

wharf, quay or similar premises which

workers havé to lise for göing to or

from a working place at which the

processes are carried on and every

such working place on sköre shall be

maintained with due regard to the

säfe ty of the workers using them.

lii partieular,

(1) every said working place on

sköre and any dangerous parts of any

said approacli tliereto from the nearest

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majus proposition nr 71.

tir du ellemin public le plus proclie,

devront étre pourvus d’un éclairage

efficace et sans danger;

2) les wharfs et les quais seront

suffisamment débarrassés de marchandises

pour maintenir un libre passage

vers les moyens d’accés visés ä l’article

3;

3) lorsqu’un passage est laissé le

long du bord du quai ou du wharf,

il devra avoir au moine 90 centimétres

de largo (3 pieds) et étre libre de

tous obstacles autres que les constructions

Aves, les apparens et les engins

en usage;

4) dans la mesure ou ce sera praticable,

eu égard au trafic et au service,

a) toutes parties dangereuses de

ees voies daccés et lieux de

travail (par exemple: ouvertures,

tournants et bords dangereux)

devront étre munis de gardescorps

appropriés dune hauteur

d’au moms 75 centimétres (2

pieds 6 pouces);

b) les passages dangereux sur les

ponta, caissons et vännes de

bassin devront étre munis de

chaque cöté, jusqu’k une hauteur

d’au moms 75 centimétres

(2 pieds 6 pouces) de gardescorps

continués a chaque extrémité,

sur une longueur suffisante

qui naura pas a dépasser

4 m. 50 (5 yards).

Article 3.

1) Lorsquun bateau est mouillé

prés d’un quai ou d’un autre båtiment

en vue des opérations ä effeetuer, des

moyens daccés offrant des garanties

de sécurité devront étre a la disposition

des travailleurs pour ce rendre

sur le bateau ou en revenir, a moms

que les circonstances soient telles

qu’ils puissent le faire, en 1’absence

de dispositifs spéciaux, sans étre exposés

inutilement a des risques d’accidents.

2) Ces moyens daccés devront consister:
a)

lorsque ce sera raisonnablement

praticable, en l’échelle de coupée

highway shall be safely and efficiently

lighted;

(2) wharves and quays shall be kept

sufficiently clear of goods to maintain

a clear passage to the means of access

referred to in Article 3;

(3) where any space is left along

the edge of any wharf or quay, it

shall be at least 3 feet (90 cm.) wide

and clear of all obstruetions other thån

fixed struetures, plant and appliances

in use; and

(4) so far as is practicable having

regard to the traffic and working,

(a) all dangerous parts of the said

approaches and working places

(e. g. dangerous breaks, corners

and edges) shall be adequately

fenced to a height of not less

thån 2 feet 6 inches (75 cm.);

(b) dangerous footways över bridges,

caissons and dock gates

shall be fenced to a height of

not less thån 2 feet 6 inches

(75 cm.) on each side and the

said fencing shall be continued

at both ends to a sufficient

distance which shall not be

required to exceed 5 yards

(4 m. 50).

Artide 3.

(1) Wilen a slup is lying alongside

a quay or some other vessel for the

purpose of the processes, there shall

be säfe means of access for the use

of the workers at suell times as they

havé to pass to or from the ship,

unless the condition are such that

they would not be exposed to undue

risk if no special appliance were provided.

(2) The said means of access shall

be:

(a) where reasonably practicable,

the ship’s accommodation lad
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71. 57

du bateau, en une passerelle ou

un dispositif analogue;

b) dans les autres cas, en une

échelle.

3) Les dispositifs spécifiés ä la lettre

a) du paragraplie 2) du présent article

devront avoir une largeur d’au moms

55 centimétres (22 pouces); ils devront

étre solidement iixés de fagon a ne

pouvoir se déplacer; leur inclinaison

ne devra pas étre trop forte et les

matériaux employés pörn- leur construction

devront étre de bonne qualité

et en bon état; ils devront étre

munis des deux cötés sur toute leur

longueur d’un garde-corps efficace

d’une liauteur nette d’au moins 82 cm.

(2 pieds 9 pouces) ou, s’il s’agit de

l''échelle de coupée, munis d’un gardecorps

efficace de la méme hauteur

d’un seul cote ä la condition que l’autre

cöté soit efficacement protegé par

le dane du bateau.

Toutefois, tous dispositifs de Gette

nature en usage a la date de la ratification

de la présente convention

pourront rester en service:

a) poul- ceux qui sont munis sur

les deux cötés de garde-corps d’une

hauteur nette d’au moins 80 centimétres

(2 pieds 8 pouces), jusqu’ä ce

que ceux-ci soient renouvelés;

b) pörn- ceux qui sont munis sur

les deux cötés de garde-corps d une

liauteur nette d’au moins 75 centimétres

(2 pieds 6 pouces), pendant

une année ä dater de la ratification

de la présente convention.

4) Les échelles spéciiiées ä la lettre

b) du paragraphe 2) du présent article

seront dune longueur et dune solidité

suffisantes et convenablement

assujetties.

5) a) Des dérogations aux dispositions

du présent article pourront étre

accordées par les autorités compétentes

chaque fois qu’elles estimeront

que les dispositifs spécifiés ne sont

pas indispensables ä la sécurité des

travailleurs.

b) Les dispositions du présent article

ne s’appliqueront pas aux plateformes

ou passerelles de manutention

lorsqu’elles sont exelusivement employées

poul- les opérations.

der, a gangway or a similar

construction;

(b) in other cases a ladder.

(3) The appliances specified in paragrapli

(2) (a) of tilis Article skall be

at least 22 mölles (55 cm.) wide, properly

secured to prevent thern displacement,

not inclined at too steep

an angle, constructed of materials of

good quality and in good condition,

and securely fenced througliout to a

clear height of not less thån 2 feet

9 inches (82 cm.) on both sides, or in

tile case of the ship’s accommodation

ladder securely fenced to the same

height on one side, provided that the

other side is properly proteeted by

the ship’s side.

Provided that any appliances as

aforesaid in lise at the date of the

ratification of this Convention shall

be allowed to remain in use:

(a) ontil the fencing is renewed if

they are fenced on both sides to a

clear height of at least 2 feet 8 inches

(80 cm.);

(b) for one year from the date of

ratification if they are fenced on both

sides to a clear height of at least 2

feet 6 inches (75 cm.).

(4) The ladders specified in paragraph

(2) (b) of this Article shall be

of adequate length and strength, and

properly secured.

(5) (a) Exception to the provisions

of tilis Article may be allowed by the

competent autliorities when they are

satisfied that the appliances specified

in the Article are not req lured for

the safety of the workers.

(b) The provisions of tilis Article

shall not apply to cargo stages or

cargo gangways when exclusively used

for the processes.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majus proposition nr 71.

6) Les travailleurs ne devront pas

utiliser et ne pourront étre tenus

d’utiliser d’autres moyens d’accés que

ceux qui sont spécifiés on autorisés

pär le present article.

Article 4.

Perar le oas ou les travailleurs

doivent se rendre par eau sur un bateau

ou en revenir a 1’occasion des opérations,

des mesures appropriées devront

étre prévues pour assurer la séeurité

de leur transport y compris la détermination

des oonditions auxquelles

doivent satisfaire les embarcations

utilisées pour ce transport.

Artide 5.

1) Lorsque les travailleurs ont a

effectuer les opérations dans des cales

dont le fond est situé ä plus de 1 m.

50 (5 pieds) du niveau dir pont, des

moyens d’accés offrant des garanties

de séeurité devront étre mis a lemdisposition.

2) Ces moyens d’accés consisteront

ordinairement en line échelle et celleci

ne sera considérée comme présentant

des garanties de séeurité que:

a) s’il y a un espace suffisant derriére

les échelons, cet espace

devant étre dali moms 11 cm.

V2 (4 pouces dans le cas des

échelles posées contre les cloisons

ou dans les écoutilles de

tambour, ou si tous les échelons

ont line largeur propre ä offrir

un appui solide aux pieds et

aux mains;

b) si elle n’est pas placée en retrait

sous le pont jillis qu il n’est

raisonnablement nécessaire pour

quille n’empiéte pas sur les

écoutilles;

c) si elle est continuée par et est

dans la méme ligné que des

dispositifs offrant un appui solide

aux pieds et aux mains,

placés sur les surbaux des écoutilles

(par exemple des taquets

ou tasseaux);

d) si les dispositifs visés ä 1’alinéa

précédent font saillie dali moms

(6) Workers skall not lise, or be

required to use, any other means of

access thån the means specified or

allowed by tilis Article.

Artide 4.

When the workers havé to proceed

to or from a slup by water for the

processes, appropriate measures shall

be prescribed to ensure their säfe

transport, ineluding the conditions to

be complied with by the vessels used

for this purpose.

Artide 5.

(1) When the workers havé to carry

on the processes in a hold the depth

of which from the level of the deck

to the bottom of the hold exceeds

5 feet (1 m. 50), there shall be säfe

means of access from the deck to the

hold for their use.

(2) The said means of access skall

ordinarily be by ladder, which skall

not be deemed to be säfe unless it

complies with the following conditions:
(a)

leaves sufficient free space heland

tile rungs, which in the

case of ladders on bulkkeads

and in trunk liatchways shall

not be less thån 4''/2 inekes

(ll*/2 cm.), or has throughout

rungs of proper width for firm

foothold and handhold;

(b) is not recessed under the deck

more thån is reasonably necessary

to keep it clear of the

liatchway;

(c) is continued by and is in line

with arrangements for secure

handhold and foothold on the

coamings (e. g. cleats or cups);

(d) the said arrangements on the

coamings stand out not less

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majus proposition nr 71.

11 cm. V2 (4 pouces V2) et sont

larges d’au moms 25 cm. (10

pouces);

e) si, au cas ou il existe des échelles

distinctes entre les ponts inférieurs,

ees échelles sont, dans

la mesure du possible, dans la

méme ligné que l’échelle partant

du pont supérieur.

Toutefois, lorsqu’en raison de la

construction du bateau, on ne pourrait

raisonnablement exiger 1’installation

d’une échelle, les autorités compétentes

auront la faeulté dautoriser

d’autres moyens d’accés, ä la condition

que ees moyens d’accés remplissent,

dans la mesure ou elles sont

applicables, les conditions prescrites

pour les échelles par le présent artide.

3) Un espace suffisant pour permettre

d’atteindre les moyens d’accés

devra étre laissé libre prés des surbaux

des écoutilles.

4) Les tunnels des arbres devront

étre munis des deux cötés de poignées

et d’appuie-pieds appropriés.

5) Lorsquune échelle devra étre

utilisée dans la cale d’un bateau non

ponté, il appartiendra ä 1’entrepreneur

des opérations de fournir cette échelle.

Elle devra étre munde ä sa partie supérieure

des crochets pouvant s’appliquer

sur les surbaux ou d’autres dispositifs

permettant de la fixer solidement.

fi) Les travailleurs ne pourront utiliser

ni étre tenus d’utiliser des moyens

daccés autres que ceux qui sont spécifiés

ou autorisés dans le présent

article.

7) Les bateaux existant ä la date

de la ratification de la présente convention

seront exemptés des conditions

de dimensions imposées par les dispositions

du paragraphe 2 (alinéas a

et d) et des prescriptions du paragraphe

4 du présent article, pendant

un délai n’excédant pas quatre ans a

partir de la date de cette ratification.

Artide ti.

Pendant que les travailleurs sont

å bord du bateau pour effeetuer les

opérations, on ne devra laisser ouverte

thån 4*/2 mölles (IIV2 cm-) f°r

a width of 10 mölles (25 cm.);

and

(e) if separate ladders are provided

between tile lower decks, tile

said ladders are as far as practicable

in line with tile ladder

from the top deck.

Wliere, however, owing to the construction

of the slup, the provision

of a ladder would not be reasonably

practicable, it shall be open to the

competent authorities to allow other

means of access, provided that they

comply with the conditions laid down

in tilis Article for ladders so far as

they are applicable.

(3) Sufficient free passage to the

means of access sliall be leff at the

coamings.

(4) Shaft tunnels shall be equipped

with adequate handhold and foothold

on both sides.

(5) Wilen a ladder is to be used

in tile hold of a vessel winch is not

decked it shall be the duty of the

contractor undertaking the processes

to provide such ladder. It shall be

equipped at the top with hooks for

fastening it on to the coamings or

with other means for firmly securing it.

(6) The workers shall not use, or

be required to use, other means of

access thån the means specified or

allowed by tilis Article.

(7) Ships existing at the date of

ratification of tilis Convention shall

be exempt from compliance with the

measurements in paragraph 2 (a) and

(d) and from the provisions of paragraph

4 of this Article for a period

not exceeding four years from the

date of ratification of this Convention.

Artide 6.

While the workers are on a ship

for the purpose of the processes, no

hatchway of a cargo hold winch ex
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majds proposition nr 71.

et sans dispositif de protection aucune

écoutille de cale ä marchandises de

plus de 1 m. 50 (5 pieds) de prof ondeur,

mesurée depuis le niveau du

pont jusquau fond de la cale, et qui

est accessible aux travailleurs; chacune

des écoutilles dont il sagit et qui

n’est pas protégée jusqu a line hauteur

nette d’au moins 75 cm. (2 pieds, 6

pouces) par les surbaux, devra étre entourée

d’un garde-corps efficace jusqu’ä

line hauteur de 90 cm. (3 pieds) si cela

ne gene pas les operations en cours

sur l’écoutille ou étre efficacement

fermée.

Des mesures semblables seront prises

en cas de besoin pour protéger

toutes autres ouvertures dans le pont

qui pourraient présenter un danger

pour les travailleurs.

Toutefois, les dispositions de cet

artide ne sappliqueront pas lorsqu’une

surveillance convenable et suffisante

est établie.

Artide 7.

Lorsque les operations doivent étre

effectuées a bord d’un bateau, les

moyens d’accés ä ce bateau amsi que

tous les endroits du bord ou les travailleurs

sont occupés ou peuvent étre

appelés ä se rendre au cours de leur

occupation devront étre efficacement

éclairés.

Les moyens d’éclairage utilisés devront

étre tels quils ne puissent

mettre en danger la sécurité des travailleurs,

ni géner la navigation d''autres

bateaux.

Artide 8.

En vue dassurer la sécurité des

travailleurs lorsqu’ils sont occupés a

enlever ou a mettre en place les panneaux

d ecoutilles amsi que les barrots

et galiotes servant a couvrir les écoutilles,

1) les panneaux d’écoutilles amsi

que les barrots et galiotes servant a

couvrir les écoutilles seront entretenus

en bon état;

2) les panneaux d ecoutilles seront

munis de poignées appropriées ä leur

dimension et å leur poids;

ceeds 5 feet (1 m. 50) in depth from

tile level of the deck to the bottom

of the hold and winch is accessible

to the workers shall be left open and

unprotected, bilt every such hatchway

winch is not protected to a clear height

of 2 feet 6 inches (75 cm.) by the

coamings shall elther be securely fenced

to a height of 3 feet (90 cm.) if

the processes at that hatchway are

not impeded thereby or be securely

covered.

Similar measures shall be taken

wilen necessary to protect any other

openings in a deck which might lie

dangerous to the workers.

Provided that the requirements of

this Article shall not apply when a

proper and sufficient watch is being

kept.

Artide 7.

When the processes havé to be

carried on on a ship, the means of

access tliereto and all places on board

at which the workers are employed

or to which they may be required to

proceed in the course of theil- employment

shall be efficiently lighted.

The means of lighting shall be such

as not to endanger the safety of the

workers nor to interfere with the navigation

of other vessels.

Artide 8.

In order to ensure the safety of

the workers when engaged in removing

or replacing liatcli coverings and

beams used for hatch coverings,

(1) hatch coverings and beams used

for hatch coverings shall be maintained

in good condition;

(2) hatch coverings shall be fitted

with adequate hand grips, having regard

to their size and weight;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

3) les barrots et galiotes servant a

couvrir les écoutilles seront munis,

poul- leur enlévement et remise en

place, de dispositifs tels que les travailleurs

naient pas besoin de monter

sur ees barrots et galiotes pour y fixer

les dispositifs dont il s’agit;

4) tous les panneaux d’écoutilles,

barrots et galiotes devront, pour autant

qvills ne sont pas interchangeables,

étre marqués clairement pour indiquer

le pont et 1’écoutille auxquels ils

appartiennent ainsi vpve leur position

sur ceux-ci;

5) les panneaux d’écoutilles ne pourront

étre employés pour la construction

de plate-formes servant ä la manutention

de la cargaison, ni pour

tout autre but qui les exposerait ä

étre endommagés.

Artide 9.

Des mesures appropriées seront

prises pour que les apparens de levage

ainsi que tous engins accessoires,

fixes ou mobiles, ne soient employés

pour les opérations, a terré ou ä bord

d un bateau, que sils se trouvent en

état de fonetionner sans danger.

En partieulier,

1) avant leur mise en service, les

dits apparens et les engins fixes ä

bord considérés comme leurs accessoires

par les législations nationales

ainsi que les cbaines et cåbles métalliques

dont 1’usage est lié ä leur

fonetionnement, devront, par les soins

dune personne compétente et dans

les conditions prescrites, étre dument

vérifiés et essayés et leur maximum

de charge étre attesté par un certificat;
2)

apres sa mise en service, tout

appareil de levage utilisé a terré ou

å bord, et tous engins fixes å bord

considérés comme ses accessoires par

les législations nationales, sera examiné

a fond ou inspeeté dans les

conditions suivantes:

a) seront examinés ä fond, tous les

quatre ans et inspeetés tous les

douze mois: les mats de charge,

pivots et colliers de mats et de

mats de charge, oeillets, pantoires,

(3) beams used for hutch coverings

shall havé suitable gear for removing

and replacing them of suell a diameter

as to render it unnecessary for workers

to go upon them for tile purpose of

adjusting suell gear;

(4) all hatch coverings and före and

aft and thwart-ship beams shall, in

so far as they are not interchangeable,

be kept plainly marked to indicate

the deck and hatch to winch they

belong and theil'' position therein;

(5) hatch coverings shall not be used

in the construction of cargo stages

or for any otlier purpose winch may

exposé them to damage.

Artide 9.

Appropriate measures shall be prescribed

to ensure that no hoisting

macliine, or gear, whetlier fixed or

loose, used in connection therewitli,

is employed in the processes on shore

or on board ship unless it is in a

säfe working condition.

In partieular,

(1) before being taken into use, the

said machines, fixed gear on board

ship accessory thereto as defined by

national laws or regulations, and chains

and wire ropes used in connection

therewitli, shall be adequately examined

and tested, and the säfe working

load tliereof certified, in the

manner prescribed and by a competent

person;

(2) after being taken into use, every

hoisting macliine, whetlier used on

shore or on board ship, and all fixed

gear on board ship accessory thereto

as defined by national laws or regulations

shall be thorouglily examined

or inspeeted as follows:

(a) to be thorouglily examined every

four years and inspeeted every

twelve months: derricks, goose

necks, mast bands, derrick bands,

eyebolts, spåns and any otlier

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 71.

et tous autres engins fixes dont

le démontage est particuliérement

difficile;

b) seront examinés ä fond tous les

douze mois: tous apparens de

levage (tels que les graes, treuils),

moufles, manilles, et tous autres

engins accessoires qui ne seront

pas visés sous la lettre a).

Tous engins mobiles (par exemple

les chaines, cåbles métalliques, anneaux,

erochets) feront l’objet (Tune

inspection préalable, chaque fois qu’ils

seront mis en usage, — sauf dans le

cas ou ils auraient été inspectés depuis

moins de trois mois.

Les chaines ne devront pas étre

raccourcies au moyen de noeuds, et

des précautions seront prises pour

éviter qu’elles ne soient endommagées

par frottement contre des arétes vives.

Les ceillets ou épissures des cåbles

métalliques devront comporter au

moins trois tours avec un toran entier

du cable et deux tours avec la moitié

des fils coupés dans chaque toran.

Toutefois, cette prescription ne devra

pas avoir pour effetdempécher 1’usage

dune autreforme d’épissure d’une efficacité

aussi évidente que celle qui est

stipulée par la présente disposition.

3) Les chaines et tels engins similaires

que spécifient les législations

nationales (par exemple les erochets,

anneaux, boucles, émerillons) devront,

ä moins qu’ils naient été soumis ä

tel autre traitement suffisant que peuvent

prescrire ees législations nationales,

étre recuits, sous le contröle

d’une personne compétente dans les

conditions ci-aprés:

a) Chaines et engins précités qui

sont ä bord du bateau:

1° chaines et engins réguliérement

utilisés de 12 millimétres et demi

(un demi-pouce) ou moins, une

fois tous les six mois;

2° tous autres chaines et engins (y

compris les chaines de pantoire,

mais ä 1’exclusion des chainesbrides

attachées aux mäts de

charge ou aux mats) réguliérement

utilisés, une fois tous les

douze mois:

fixed gear the dismantling of

winch is specially diffieult;

(b) to be thoroughly examined every

twelve months: all hoisting machines

(e.g. cranes, winches),

blocks, shackles and all other

accessory gear not ineluded

in (a).

All loose gear (e.g. chains, wira ropes,

rings, hooks) shall be inspeeted on

each occasion beföra use unless they

havé been inspeeted within tile previous

three months.

Chains shall not be shortened by

tying knots in them and précautions

shall be taken to prevent injury to

them from shard edges.

A thimble or loop splice made in

any wire rope shall havé at least

three tucks with a whole strand of

rope and two tucks with one half of

the wires cut out of each strand;

provided that this requirement shall

not operate to prevent the use of

an other form of splice which cail be

shown to be as efficient as the form

hereby prescribed.

(3) Chains and such similar gear as

is specified by national laws or regulations

(e.g. hooks, rings, shackles,

swivels) shall, unless they havé been

subjeeted to such other sufficient

treatment as may be prescribed by

national laws or regulations, be annealed

under the supervisition of a competent

person as follows:

(a) In the case of chains and the

said gear carried on board ship: v

(i) half inch (12*/2 mm.) and smaller

chains or gear in general use

once at least in every six

months;

(ii) all other chains or gear (including

span chains but exeluding

bridle chains attached to derricks

or masts) in general use once at

least in every twelve months:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

63

Toutefois, dans le cas des engins

de cette nature utilisés exclusivement

sur les graes et autres appareils de

levage å main, 1 intervalle prévu au

sous-paragraphe 1° sera de douze mois

au lieu de six et l’intervalle prévu

ou sous-paragraphe 2° sera de deux

ans au lieu de douze mois;

De méme, dans le cas ou 1’autorité

compétente estime, eli raison des dimensions,

de la structure, des matériaux

ou de la rareté d’utilisation de

lous engins précités autres que les

chaines, que 1’observation des prescriptions

du présent paragraphe concernant

les recuissons n’est pas nécessaire

pour la protection des travailleurs,

cette autorité peut, au moyen

d’un certificat écrit (quille peut révoquer

a son gré), exempter ees engins

de 1''application des dites prescriptions,

sous réserve des conditions qui

peuvent étre fixées dans le certificat.

b) Chaines et engins précités qui

ne sont pas å bord:

Des mesures seront prévues pour

assurer la recuisson de ees chaines

et engins.

c) Chaines et engins précités qui

sont ou non ä bord:

Les chaines et engins qui auront

été rallongés, modifiés ou réparés par

soudure devront étre essayés et vérifiés

de nouveau.

4) On conservera ä terré ou a bord,

suivant les cas, des procés-verbaux

dument authentiques qui constitueront

une présomption suffisante de la

sécurité du fonetionnement des appareils

et des engins dont il s’agit; ees

procés-verbaux devront indiquer le

maximum de charge autorisé, ainsi

que la date et le résultat des essais

et vérifications visés aux paragraphes

1) et 2) du présent article et des recuissons

ou autres traitements visés

au paragraphe 3).

Ces procés-verbaux devront étre

présentés par la personne qui en est

chargée ;i la demande de torde personne

qualifiée a cet effei

5) On devra marquer et maintenir

sur toutes les graes, mats de charge

et chaines d’élingues, ainsi que sur

Provided that in the case of such

gear used solely on cranes and otlier

hoisting appliances worked by hand,

twelve montlis shall be substituted

for six months in sub-paragraph (i)

and two years for twelve montlis in

sub-paragraph (ii);

Provided also that, if the competent

authority is of opinion that Ölving to

the size, design, material or infrequency

of use of any of the said gear

otlier thån cliains the requirements

of this paragrapli as to annealing are

not necessary for the protection of

the workers, it may, by certificate in

ivri tili g (winch it may at its discretion

revoke) exempt such geal- from the

said requirements subject to such

conditions as may be specified in the

said certificate.

(b) In the case of cliains and the

said gear not carried on board slup:

Measures shall be prescribed to

secure the annealing of the said cliains

and gear.

(c) ln the case of the said chains

and gear whether carried on board

ship or not, which havé been lengthened,

altered or repaired by welding,

they sliall thereupon be tested and reexamined.

(4) Such duly authenticated records

as will provide sufficient prima fade

evidence of the säfe condition of the

machines and gear concerned sliall be

kept, on sköre or on the ship as the

case may be, specifying tile säfe

working ioad and the dates and results

of the tests and examinations referred

to in paragraplis (1) and (2) of this

Article and of the annealings or otlier

treatment referred to in paragrapli (3).

Such records skall, on the application

of any person authorised för the

purpose, be produced by the person

in charge thereof.

(5) The säfe working load shall be

kept plainly marked on all cranes,

deidricks and chain slings and on any

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majus proposition nr 71.

tous engins de levage similaires utilisés

ä bord, tels qu’ils sont spécifiés

par les législations nationales, l’indication

distincte du maximum de

charge autorisé. Le maximum de

charge indiqué sur les cliaines d’élingues

sera marque en chiffres ou en

lettres apparents sur les chaines ellesmémes

ou bien sur uno plaque ou

anneau en matiére durable solidement

attaché a ees chaines.

6) Tous les moteurs, rouss dentées,

appareils de transmission ä chaine ou

a frottement, conducteurs électriques

sous tension et tuyaux de vapeur

devront (a moins qu il ne soit prouvé

que par leur position ou leur construetion

ils présentent, du point de

vue de la sécurité de tous les travailleurs

employés, les mémes garanties

que sils étaient efficacement

protégés) étre munis de dispositifs de

protection dans la mesure ou cela est

pratiquement réalisable sans nuire a

la sécurité de la manoeuvre du bateau.

7) Les graes et les treuils devront

étre pourvus de dispositifs efficaces

empéchant la charge de descendre

accidentellement pendant qu’ils 1’enlévent

ou qu’ils 1’abaissent.

8) Des mesures appropriées devront

étre prises pour empécher la vapeur

d’échappement et, dans la mesure du

possible, la vapeur vive de tout treuil

ou grue de géner la visibilité en tout

lieu de travail ou un travailleur est

occupé.

Article 10.

Seules les personnes suffissament

compétentes et dignes de consance

devront étre employées a la conduite

des appareils de levage ou de transport,

qu’ils soient mus mécaniquement

ou d’une autre fagon, ou å faire

des signaux aux conducteurs de ees

appareils, ou encore å surveiller le

cartahu actionné par les tambours ou

poupées de treuils.

Artide 11.

1) Aucune charge ne devra rester

suspendue ä un apparell de levage si

la marche de cet apparell n’est pas

similar lioisting gear used on board

slup as specified by national laws or

regulations. The säfe Avorking load

marked on chain slings sliall either

be in plain figures or letters upon

the chains or upon a tablet or ring

of durable material attached securely

thereto.

(6) All motors, cogwheels, chain and

friction gearing, shafting, live electric

conductors and steam pipes shall

(unless it can be shown that by their

position and construction they are

equally säfe to every Avorker employed

as they would be if securely fenced)

be securely fenced so far as is praeticable

without impeding the säfe

working of the slup.

(7) Cranes and winches shall be

provided Avith effeetive appliances to

prevent the accidental descent of a

load Avhile in process of being lifted

or loAvered.

(8) Appropriate measures shall be

taken to preAent • exhaust steam from

and, so far as practicable, live steam

to any crane or Armell obscuring any

part of the Avorking place at Avhich a

Avorker is employed.

Artide 10.

Only sufficiently competent and

reliable persons sliall be employed

to operate lifting or transporting machinery

whether driven by mechanical

po av er or othervA''ise, or to give signals

to a driver of suell machinery, or to

attend to cargo falls on Avincli ends

or Armell drums.

Artide 11.

(1) No load sliall be leff suspended

from any lioisting machine unless

there is a competent person aetually

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 65

sous le contröle effectif dune personne

compétente pendant que la

charge est ainsi suspendue.

2) Des mesures appropriées devront

étre prévues pour qu’une personne

soit chargée de faire des signaux si

sa présence est nécessaire å la sécurité

des travailleurs.

3) Des mesures appropriées devront

étre prévues pour éviter qu’on emploie

des méthodes de travad dangereuses

dans 1’empilement ou le désentassement,

1’arrimage ou le désarrimage

de la cargaison, ou la manutention

qui s’y rapporte.

4) Avant de mettre en usage une

écoutille, on devra enlever tous

les barrots et galiotes, å moms que

cette écoutille nåd des dimensions

suffisantes pour éviter aux travailleurs

tout dangel- résultant du choc de la

charge contre les barrots et galiotes.

Dans les cas ou ceux-ci peuvent étre

laissés en place, ils devront étre solidement

assujettis, pour éviter qu’ils

se déplacent.

5) Toutes précautions devront étre

prisea pour que les travailleurs puissent

facilement évacuer les cales ou

les entreponts lorsqu’ils y sont occupés

ä charger ou décharger du charbon

ou d’autres cargaisons en vrac.

6) Aucuneplate-forme ne serautilisée

pour les opérations si elle dest pas

fortement et solidement construite,

convenablement étayée et, dans les

cas ou oest nécessaire, solidement

fixée.

Pour le transport de la charge entre

le navire et la terré, on ne pourra

faire usage d un charriot å bras dans

le cas ou la plate-forme est inclinée

au point de présenter un danger.

Les plate-formes devront, si cela est

nécessaire, étre recouvertes d’une mätare

appropriée pour empécher les

travailleurs de glisser.

7) Lorsque 1’espace de travad dans

une enie est limité au carré de 1’écoutille,

on ne devra pas tixer de crocliets

aux liens ou autres attachés entourant

les hålles de coton, laine, liége,

sacs de jute ou autres marchandises

similaires, ni tixer des griffes ä des

tonneaux, snuf dans le but damorcer

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

in charge of the machine wilde the

load is so leff.

(2) Appropriate measures shall be

prescribed to provide for the employment

of a signaller where this is necessär

for the safety of the workers.

(3) Appropriate measures shall be

prescribed with the object of pre venting

dangerous methods of working in

the stacking, unstacking, stowing and

unstowing of cargo, or handling in

connection therewith.

(4) Before work is begun at a hatcli

the beams thereof shall be removed,

unless the hatch is of sufficient size

to preelude danger to the workers

from a load striking against the beams;

provided that when the beams are

not removed they sliall be securely

fastened to prevent thed'' displacement.

(5) Précautions shall be taken to

facilitate the escape of the workers

when employed in a hold or on

’tween decks in dealing with coal or

other bulk cargo.

(6) No stage skall be used in the

processes unless it is substantially

and firmly constructed, adequately

supported and where necessär securely

fastened.

No truck skall be used for carrying

cargo between slup and sköre on a

stage so steep as to be unsafe.

Stages skall where necessär be

treated with suitable material to prevent

the workers slipping.

(7) When the working space in a

hold is confined to the square of the

hatch, hooks skall not be made fast

in the bands or fastenings of kales

of Gotton, wool, cork, gunny bags or

other similar goods (nor can-hooks

on barrels), except for the purpose of

breaking out or making up slings.

1 sami. 56 höft. (Nr 71.) mi os 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majus proposition nr 71.

le désarrimage ou poul- rassembler la

charge dans 1’élingue.

8) Aucun engin de levage quel qu’il

soit ne devra étre chargé au dela du

maximum de charge au torise sauf dans

des cas spéciaux faisant l’objet de la

part du propriétaire ou de son agent,

d’une autorisation expresse dont on

conservera procés-verbal.

9) Les graes utilisées a terré et ä

puissance variable (par exemple par

relévement ou abaissement de la fledie,

la capacité de charge variant suivant

I angle) devront étre munies d’un indicateur

automatique ou d’un tableau

indiquant les maximums de charge

correspondant alix inclinaisons de la

fledie.

Årticle 12.

Les législations nationales devront

prévoir les précautions considérées

nömme indispensables poul’ assurer

convenablement la protection des travailleurs,

en tenant compte des circonstances

de chaque cas particulier,

quand ils ont a travailler au contact

ou ä proximité de matiéres qui sont

dangereuses pour leur vie ou leur

santé, soit par leur nature méme, soit

ä cause de l’état dans lequel elles se

trouvent ä ce moment, ou quand ils

ont ä travailler dans des endroits ou

de telles matiéres ont séjourné.

Artide 13.

Sur les docks, wharfs, quais et

autres lieux semblables fréquemment

utilisés pour les operations, les moyens

de secours que les législations nationales

devront prévoir, en tenant compte

des circonstances locales, seront aménagés

de telle fagon que les premiers

soins puissent étre rapidement assurés

et pour que, dans les cas d’accident

sérieux, 1’intéressé puisse étre

rapidement transporté a l’höpital le

plus proche. line provision suffisante

de matériel de premier secours devra

étre conservée en permanence sur les

lieux dont il s’agit, dans lin état et

dans des endroits tels qu ils soient

facilement accessibles et puissent étre

utilisés immédiatement au cours des

(8) No gear of any description shall

be loaded beyond the säfe working

loud, except on special occasions expressly

authorised by the owner or

his responsible agent of widell a record

shall be kept.

(9) In the case of shore cranes with

varying capacity (e.g. raising and lowering

jib with load capacity varying

according to the angle) an automatic

indicator or a table showing the säfe

working loads at the corresponding

inclinations of the jib shall be provided

on the crane.

Artide 12.

National laws or regula tion s shall

prescribe suell précautions as may be

deemed necessary to ensure the proper

protection of the workers, having regard

to the circumstances of each case,

when they havé to deal with or work

in proximity to goods which are in

tliemselves dangerous to life or health

by reason either of their inlierent nature

or of their condition at the time,

or work where suck goods havé been

stowed.

Artide 13.

At docks, wliarves, quays and similar

places which are in frequent lise

for the processes, suell facilities as

having regard to local circumstances

shall be prescribed by national laws

or regulations shall be available för

rapidly securing the rendering of firstaid

and in serious cases of accident

removal to the nearest place of treatment.

Sufficient supplies of first-aid

equipment shall be kept permanently

on the premises in such a condition and

in such positions as to be fit aud

readily accessible for immediate use

during working bours. The said supplies

shall be in charge of a responsible

person or persons, who shall inelude

one or more persons competent to

opaginerad Kontrollera mot PDF

(57

Kungl. Majlis proposition nr 71.

heures de travad. Ces provisions de

matériel de premier secours devront

étre placées sous la surveillance d’une

ou de plusieurs personnes responsables,

comprenant ane ou plusieurs

personnes aptes ä donner les premiers

soins et prétes ä assurer immédiatement

leur service pendant les heures

de travail.

Des mesures appropriées devront

également åtre prises sur les docks,

wharfs, quais et autres lieux semblables,

ci-dessus mentionnés, pour

porter secours alix travailleurs qui

tomberaient h 1’eau.

Article 14.

Aucune personne n aura le droit

d’enlever ni de déplacer des gardescorps,

passerelles, dispositifs, échelles,

appareils ou moyens de sauvetage,

lumiéres, inscriptions, plate-formes ou

tous autres objets prévus par les dispositions

de la présente convention,

sauf si elle y est dument autorisée

ou en cas de nécessité; les objets

dont il s’agit devront étre remis en

place ä 1’expiration du délai pour

lequel leur enlévement a été nécessaire.

Artide 15.

Chaque Membre pourra accorder

des dérogations totales ou partielles

aux dispositions de la présente convention

en ce qui concerne tout dock,

wharf, quai ou autre lieu semblable

ou les opérations ne sent effectuées

qu’occasionnellement, ou dans lequel

le trätte est restreint et limité å de

petits bateaux, ou bien en ce qui

concerne certains bateaux spéciaux ou

certaines catégories spéciales de bateaux,

ou les bateaux n’atteignant pas

un certain tonnage, de méme que dans

les cas ou, par suite des conditions

climatiques, on ne pourrait exiger

pratiquement l’observation des dispositions

de la présente convention.

Le Bureau international du Travail

devra étre informé des dispositions

en vertu desquelles les dérogations

totales ou partielles mentionnées cidessus

seront accordées.

render first-aid, aud whose services

shall also be readily available during

working bours.

At suell docks, wharves, quays and

similar places as aforesaid appropriate

provision shall also be made for the

rescue of immersed workers from drowning.

Artide 14.

Any fencing, gangway, geal-, ladder,

life-saving means or appliance, light,

mark, stage or other thing wliatsoever

required to be provided under this

Convention shall not be removed or

interfered with by any person except

when duly authorised or in case of

necessity, and if removed shall be

restered at the end of the period for

■winch its removal was necessary.

Artide 15.

It shall be open to each Member

to grant exemptions from or exceptions

to the provisions of this Convention

in respect of any dock, wharf,

quay or similar place at winch the

processes are only occasionally carried

on or the traffic is small and confined

to small ships, or in respect of certain

special ships or special classes

of ships or ships below a certain small

tonnage, or in cases where as a result

of climatic conditions it would be impracticable

to require the provisions

of this Convention to be carried out.

The International Labour Office

sliall be kept informed of the provisions

in virtue of which any exemptions

and exceptions as aforesaid are

all owed.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majus proposition nr 71.

Artide 16.

Sous réserve des exception stipulées

dans d’autres artides, les mesures

prévues pär la présente convention

qui affectent la construction ou l’équipement

permanent dn bateau devront

sappliquer sans délai aux bateaux

dont la construction aura été commencée

apres la date de la ratification de

la présente convention et elles devront

s’appliquer ä tous les autres bateaux

dans un délai de quatre ans ä pärth

de cette date. Toutefois, avant l’expiration

de ce délai les dites mesures

devront étre appliquées ä ees autres

bateaux poul- autant que cela sera

raisonnable et pratiquement réalisable.

Artide 17.

Åtin dassurer 1’application effeetive

de tous reglemente établis en vue de

la protection des travailleurs contre

les accidents,

1) les dits réglements devront déterminer

clairement les personnes ou

organismes auxquels incombe l’obligation

d’en observera les prescriptions;

2) des dispositions devront étre

prises pour instituer un systéme d’inspection

efficace et pour fixer les

sanetions applicables en cas de violation

des réglements;

3) les textes ou des resumés des

réglements devront étre affichés ä des

endroits bien visibles des docks, wharfs,

quais et autres lieux semblables fréquemment

utilisés pour les opérations.

Artide 18.

Les ratifications officielles de la

présente convention dans les condition

prévues ä la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations

et par lui enregistrées.

Artide 19.

La présente convention ne liera que

les Membres de 1’Organisation Internationale

du Travail, dont la ratification

aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 16.

Except as herein otherwise provided,

tbe provisions of tilis Convention

windi affeet tbe construction or

permanent equipment of tile slup sball

apply to ships tbe building of winch

is commenced after tbe date of ratification

of tbe Convention, and to all

otber sbips within fours years after

tbat date, provided tbat in the meantime

tbe said provisions sball be applåd

so far as reasonable and praeticable

to such otber sbips.

Artide 17.

In order to ensure tbe due enforcement

of any regulations prescribed

for tbe protection of the workers

against accidents,

(1) Tbe regulations shall dearly

define tbe persons or bodies who are

to be responsible for compliance with

the respective regulations;

(2) Provision sball be made for an

efficient system of inspection and for

penalties for breacbes of the regulations;
(3)

Copies or summaries of tbe regulations

sball be posted up in prominent

positions at docks, wbarves,

quays and similar places wbicb are in

frequent rise for tbe processes.

Artide 18.

Tbe format ratifications of tbis Convention

under tbe conditions set forth

in Part XIII of the Treaty of Versailles

and in tbe corresponding Parts

of the otber Treaties of Peace sball

be communicated to tbe SecretaryGeneral

of the League of Nations for

registration.

Artide 19.

Tbis Convention sball be binding

only upon tbose Members wbose ratifications

havé been registered with

tbe Secretariat.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Elle entrera en vigueur douze mois

apres que les ratifications de deux

Membres auront été enregistrées par

le Sécrétaire géneral.

Par la suite, cette convention entrera

en vigueur pour chaque Membre

douze mois apres la dale ou sa ratification

alira été enregistrée.

Article 20.

Aussitöt que les ratifications de

deux Membres de 1’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations notifiera

ce fait å tous les Membres de

1’Organisation internationale du Travail.

Il leur notifiera également l’enregistrement

des ratifications qui lili

seront ultérieurement communiquées

par tous autres Membres de l’Organisation.

Artide 21.

Tout Membre ayant ratifié la présente

convention peut la dénoncer ä

1’expiration d une période de dix années

ajirés la date de la mise en vigueur

initiale de la convention, par

un aete communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations, et

par lili enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Tout Membre ayant ratifié la présente

convention qui, dans le délai

dune année apres 1’expiration de la

période de dix années mentionnée au

paragrapbe précédent, ne fera pas

osage de la faeulté de dénonciation

prévue par le présent article, sera lié

pour line nouvelle période de cinq

années et, par la suite, pourra dénoncer

la présente convention a l’expiration

de chaque période de cinq

années dans les conditions prévues

au présent article.

Artide 22.

A 1’expiration de chaque période de

dix années a compter de l’entrée en

vigueur de la présente convention, le

It shall come into force twelve

months after the date on widell the

ratifications of two Members of the

International Labom’ Organisation

bave been registered with the Secretary-General.

Thereafter, tilis Convention shall

come into force for any Member twelve

months after the date on which its

ratification lias been registered.

Artide 20.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labom’

Organisation havé been registered

with the Secrétariat, the SecretaryGeneral

of the League of Nations shall

so notify all the Members of the International

Labour Organisation. He

shall likewise notify them of the registration

of ratifications which may

be communicated subsequently by

other Members of the Organisation.

Artide 21.

A Member which lias ratified tilis

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first Gomes

into force, by an act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations for registration. Such

denunciation shall not take effeet until

one year after the date on which it

is registered with the Secrétariat.

Each Member which lias ratified

this Convention and which does not,

wuthin the year following the expiration

of the period of ten years mentioned

in the preceding paragrapli,

exercise the right of denunciation provided

for in this Article, will be boum!

for another period of five years and,

thereafter, may denounce this Convention

at the expiration of each period

of five years under the terms provided

for in this Article.

Artide 22.

At the expiration of each period of

ten years after the coming into force

of this Convention, the Governing

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis proposition nr 71.

Conseil ^administration du Bureau

international du Travad devra presenter

k la Conférence générale un

rapport sur 1’application de la présente

convention et decidera s’il y a

lieu d’inscrire k 1’ordre dir jour de la

Conférence la question de sa revision

totale ou partille.

Artide 23.

Au cas ou la Conférence internationale

adopterait une nouvelle convention

portant revision totale ou partielle de

la présente convention, la ratification

par un Membre de la nouvelle convention

portant revision entrainerait

de plein droit dénonciation de la

présente convention sans condition

de délai nonobstant 1’article 21 cidessus,

sous réserve que la nouvelle

convention portant revision soit entrée

en vigileus

A pärth'' de la date de 1’ entrée en

vigueur de la nouvelle convention

portant revision, la présente convention

cesserait d’étre ouverte k la ratification

des Membres.

La présente convention demeurerait

toutefois en vigueur dans sa forme et

teneur pour les Membres qui 1’auraient

ratifiée et qui ne ratifieraient pas la

nouvelle convention portant revision.

Artide 24.

Les textes frangais et anglais de

la présente convention feront foi l’un

et 1’autre.

Body of tile International LabomOffice

shall present to tbe General

Conference a report on the working

of this Convention and shall consider

the desirability of placing on the

Agenda of the Conference the question

of its revision in wimle or in part.

Artide 23.

Should the Conference adopt a new

Convention revising this Convention

in whole or in part, the ratification

by a Member of the new revising

Convention shall ipso jure involve

denunciation of this Convention without

any requirement of delay, notwithstanding

the provisions of Artide

21 above, if and when the new revising

Convention shall havé come into

force.

As from the date of the coming

into force of the new revising Convention,

the present Convention shall

cease to be open to ratification by

the Members.

Nevertheless, this Convention shall

remain in force in its actual form and

content for those Members winch

havé ratified it bilt havé not ratified

the revising Convention.

Artide 24.

The French and English texts

of this Convention sliall both be

authentic.

Reeommandation concernant la réeiprocité

en matiére lie protection des

travailleurs occupés au chargement

ou au déchargement

des kateaux.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travad de

la Société des Nations,

Convoquée k Genéve par le Conseil

d’administration du Bureau

international du Travail, et s’y

étant réunie le 30 mai 1929 en sa

douziéme session,

Reeomniendation eoncerning reeiprocity

as regards the protection

against aecidents of workers

einployed in lunding or

unloading ships.

The General Conference of the

International Labom- Organisation of

the League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of

the International Labom Office,

and having niet in its Twelfth

Session on 30 May 1929, and

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Majlis proposition nr / 1.

Apres avon'' décidé d’adopter

diverses propositions concernant

la réciprocité en matiére de protection

des travailleurs occupés

au chargement ou au déchargement

des bateaux, question comprise

dans le deuxiéme point ä

Nordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forare

d une recommandation,

adopte, ce vingt-et-uniéme jour de juin

mil neuf cent vingt-neuf, la recommandation

ci-aprés ä soumettre a

1’examen des Membres de reorganisation

internationale du Travad, en vue

de Itai faire porter effet sous forum

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la

Partie ATTI du Traité de Versailles

et des Parties correspondantes des

autres Traités de Paix:

La Conférence,

Beconnaissant que la convention

concernant la protection des travailleurs

occupés au chargement ou au

déchargement des bateaux contra les

accidents, tout en ayant pour principal

objet la protection des travailleurs

intéressés, offra en limme temps

pour les Membres 1’occasion d’élaborer

et d’édicter des réglements présentant

entra eux une certaine uniformité, sur

la base de ladhé convention, et offra

aussi 1’occasion d’étendre le principe

de la reconnaissance réciproque des

certificats d’inspection et de vérification,

Bappelant ä ce sujet l’attention

des Membres sur les principes stipulés

dans la Convention de Copenliague

du 28 janvier 1926 sur la navigabilité

et l’équipement des navires,

moditiée pär la Déclaration du 11

juin 1928,

Leur recommande expressément,

apres qu’ils auront ratifié la convention

concernant la protection des travailleurs

occupés au chargement ou

au déchargement des bateaux contra

les accidents, et édieté des réglements

basés sur ses dispositions, de conférer

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to reciprocity as regards the

protection of workers employed

in loading or unloading ships,

which is ineluded in the second

item of the Agenda of the Session,

and

Having determined thut these

proposals should take the form

of a recommendation,

adopts, tilis twenty-first day of June

of the year one thousand nine hundred

and twenty-nine, the following Becommendation,

to be submitted to the

Members of the International Labour

Organisation for consideration with a

view to effeet being given to it by

national legislation or otlierwise, in

accordance with the provisions of

Part XIII of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Parts of

the other Treaties of Peace:

The Conference,

Becognizing that the Convention

concerning the protection against

accidents of workers employed in loading

or unloading ships, while having

as its main object the protection

against accidents of the said workers,

at the same time affords an opportunity

for regulations being prepared

and issued by the Members which

should secure reasonable uniformity

on the basis of the Convention and

for extension of the principle of reciprocity

in the mutual recognition of

certificates of inspection and examination;

and

Becalling in tilis connection the

principles laid down in the Copenhagen

Convention of 28 January 1926

on the seaworthiness and equipment

of ships as niodified by the Declaration

of 11 June 1928:

Strongly recommends that, following

the ratification of, and issuing

of regulations as aforesaid based upon,

the Convention concerning the protection

against accidents of workers

employed in loading or unloading

ships, the Members which havé rati
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

entre eux en vue cTaboutir a des

accords de réciprocité, ä la condition

que ees accords assurent 1’objet principal

de la convention qui est la

sécurité du personne!.

fied tile • said Convention sliould enter

into conference for the purpose of

securing agreement for reciprocity,

subject to all such agreements måläng

secure the main object of the Convention,

namely the safety of the

persons employed.

Recommandation concernant la consultation

des organisations professionneiles

poul- 1’établissement des

regements sur la sécurité des travailleurs

occupés au chargement ou

au déchargement des bateaux.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Genéve par le

Conseil d’administration du Bureau

international du Travail, et

s’v étant réunie le 30 mai 1929

en sa douziéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions concernant

la consultation des organisations

professionnelles pour l’établissement

des réglements sur la sécurité

des travailleurs occupés au

chargement ou au déchargement

des bateaux, question comprise

dans le deuxiéme point ä 1’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’une recommandation,

adopte ce vingt-et-uniéme jour de juin

mil neuf cent vingt-neuf, la recommandation

ci-aprés ä soumettre a

1’examen des Membres de 1’Organisation

internationale du Travad en vue

de lui faire porter edet sous forme

de loi nationale ou autrement conformément

aux dispositions de la

Partie XIII du Traité de Versailles

et des Parties correspondantes des

autres Traités de Paix:

La Conférence,

Ayant adopté un projet de convention

concernant la pretention des tra
-

Recommendation concerning the consultation

of workers’ and employers’

organisations in the drawing up of

regulations dealing with the safety

of workers employed in loading

or unloading slups.

The General Conference of the International

Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened at Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Twelfth

Session on 30 May 1929, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with

regard to the consultation of

workers’ and employers’ organisations

in the drawing up of regulations

dealing with the safety of

workers employed in loading or

unloading ships, which is ineluded

in the second item of the Agenda

of the Session, and

Having determined that these

proposals should take the form

of a recommendation,

adopts, this twenty-first day of June

of the year one thousand nine hundred

and twentv-nine, the following Becommendation,

to be submitted to the

Members of the International Labour

Organisation for consideration with a

view to effeet being given to it by

national legislation or otherwise in

accordance with the provisions of

Part XIII of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Parts of

the other Treaties of Peace:

The Conference,

Having adopted a Dratt Convention

concerning the protection against

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71. 73

vailleurs occupés ali chargement ou

au déchargement des bateaux contre

les aecidents,

et désireuse de donner aux Membres

une indication qui puisse les

guider dans 1’application de ladite

convention dans leurs pays respectifs,

Compléte ce projet de convention

par la recommandation suivante:

Pour 1’élaboration de tous nouveaux

réglements ä édicter en exécution de

la convention précitée, les autorités

chargées d’établir la réglementation

de la protection des travailleurs occupés

au chargement ou au déchargement

des bateaux contre les aecidents,

devraient procéder ä la consultation

des organisations patronales et ouvriéres

intéressées pouvant exister dans

leurs pays respectifs. Cette consultation

devrait s’éffectuer soit direetement,

soit au moyen d’organismes

mixtes spécisfrux reconnus ä cet effei.

aecidents of workers employed in loading

or unloading ships, and

Desiring to indicate for the guidance

of the Members a method of

bringing the Convention into operation

in their respective countries,

Supplements this Draft Convention

by the following Recommendation:

That the authorities responsible

for the making of regulations for the

protection against aecidents of workers

employed in loading or unloading

ships should, either directly or through

any special joint machinery recognised

for the purpose, consult the workers’

and employers’ organisations concerned,

if any, in their respective countries

in the drawing up of new regulations

under the above-mentioned Draft

Convention.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Översättning.

Bilaga B.

Rekommendation angående förebyggande av olycksfall i arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående förebyggande av olycksfall

i arbete, vilken fråga uppförts såsom den första på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusennioliundra och tjugonio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att inledningen till del XIII av fredsfördraget i Versailles

och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen bland de förbättringar i

arbetsförhållandena, vilka äro en trängande nödvändighet, upptager arbetarnas

skyddande mot olycksfall i arbete;

i betraktande av att olycksfall i arbete icke blott utgöra en källa till förluster

och lidanden för arbetarna och deras familjer utan tillika representera

en betydande ekonomisk förlust för samhället i dess helhet;

i betraktande av att internationella arbetskonferensen år 1923 antagit en

rekommendation angående de allmänna grunddragen för anordnandet av yrkesinspektion,

i vilken bl. a. föreskrives, att inspektionens verksamhet, för

ernående av allt större effektivitet, bör allt mer inriktas på »användandet av

de lämpligaste säkerhetsmetoder att förekomma olycksfall och sjukdomar samt

genom intelligent förståelse, uppfostran och samverkan av alla intresserade

göra arbetet mindre farligt, mer hälsosamt och även mindre ansträngande»;

i betraktande av att det i medlemsstaternas gemensamma intresse är av

vikt att erinra örn de principer och metoder, vilka enligt de olika ländernas

erfarenhet synas mest ägnade att åstadkomma minskning av antalet olycksfall

och lindring av deras beskaffenhet;

i betraktande vidare av att internationella arbetskonferensen vid sitt sammanträde

år 1928 antagit en resolution, i vilken den bl. a. förklarar, att enligt

dess åsikt tiden vore inne att söka uppnå en högre grad av säkerhet

genom tillämpandet av nya metoder samt att de största framstegen på denna

väg skulle uppnås, örn man framginge efter de linjer, som utstakats av »safetyfirst»-rörelsen,

även örn denna icke kan ersätta statens ingripande genom

utfärdandet och genomförandet av föreskrifter rörande förebyggande av

olycksfall;

efter att hava erkänt, att det är av största vikt att alla personer och institutioner,

däri inbegripet arbetsgivare, arbetare, arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

regeringar och den stora allmänheten, med alla medel och

med all makt bemöda sig att bidraga till förebyggandet av olycksfall;

hemställer generalkonferensen, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen

måtte beakta följande grundsatser och regler för förebyggande

av olycksfall i industriella företag. Som sådana företag betraktas särskilt

följande:

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

75

a) gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral;

b) företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, utsmyckas,

färdigställas eller beredas till försäljning eller inom vilka råämnen

omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri oell företag för förstöring av föremål,

ävensom framställning, transformering och överförande av drivkraft i

allmänhet och av elektricitet;

c) uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller rivning

av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor, vågbrytare,

kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar, viadukter, kloaker,

vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar, elektriska anläggningar,

gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten ävensom förberedelse-

och grundläggningsarbeten för här ovan åsyftade arbeten;

d) transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till sjöss eller

å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor

samt i dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Konferensen, som vidare anser att förebyggande av olycksfall är lika nödvändigt

inom jordbruket som i industriella företag, hemställer till varje medlem

av internationella arbetsorganisationen att tillämpa denna rekommendation

å jordbruket med hänsyn likväl tagen till jordbruksarbetets särskilda

förhållanden.

I.

1. I betraktande av att grundvalen för studiet av olycksfalls förebyggande

bildas av

a) efterforskande av orsakerna till olycksfallen och av de omständigheter,

under vilka de inträffa,

b) undersökning, medelst statistik över olycksfallen inom varje industri

betraktad som en helhet, av de särskilda risker, som industrien erbjuder, av

de »lagar» som bestämma olycksfallens frekvens samt, genom jämförelse

mellan statistiken för flera på varandra följande år, av verkningarna av de

åtgärder, som vidtagits för att undvika olycksfallen,

hemställer konferensen, att varje medlemsstat måtte vidtaga de åtgärder

av legislativ eller administrativ natur, som erfordras för att på bästa sätt

trygga insamlandet och utnyttjandet av de ovan avsedda upplysningarna.

Konferensen hemställer vidare, att i varje land måtte av officiella institutioner

företagas metodiska undersökningar med biträde, där så anses

önskvärt, av institutioner eller kommissioner, upprättade av de olika industrigrenarna.

De officiella institutionerna böra anlita medverkan av arbetsgivarnas och

arbetarnas fackliga organisationer samt av de myndigheter, som hava att

öva tillsyn över olycksfalls förebyggande, ävensom i förekommande fall

av tekniska föreningar och inrättningar eller bolag för olycksfallsförsäkring.

Det är jämväl önskvärt att de fackliga arbetsgivar- och arbetarorganisationernas

medverkan utsträckes till institutionerna för olycksfalls förebyggande

inom de särskilda industrigrenarna.

2. Då vunnen erfarenhet och företagna undersökningar visat, att olycksfallens

frekvens och svårighetsgrad bero icke endast av de risker, som betingas

av arbetets art, anordningarnas beskaffenhet och de använda olika

hjälpmedlen, utan jämväl av arbetarnas fysiska, fysiologiska och psykologiska

förhållanden, hemställer konferensen, att utom de undersökningar, som

omnämnas i puukt 1 och åsyfta materiella förhållanden, undersökningar jämväl

måtte företagas rörande dessa andra faktorer.

3. Då arbetarens lämplighet för yrket och lians intresse för arbetet äro

faktorer av största betydelse ur säkerhetssynpunkt, är det av vikt, att medlemmarna

uppmuntra vetenskapliga undersökningar rörande de bästa metoderna

för yrkesrådgivning och yrkesval samt deras praktiska tillämpning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

4. Då det är av väsentlig betydelse för främjandet av verksamheten för

förebyggande av olycksfall, att kännedom om de i punkterna 1 och 2 omnämnda

undersökningarnas resultat i största utsträckning sprides, och då det vidare

är av vikt att internationella arbetsbyrån kommer i besittning av alla de

upplysningar, som erfordras för vidgande av området för dess forskningar

rörande olycksfalls förebyggande, hemställer konferensen, att de viktigare

resultaten av undersökningarna måtte delgivas internationella arbetsbyrån

för att av denna utnyttjas i dess verksamhet och publikationer.

Det är jämväl önskvärt, att de institutioner eller organisationer för undersökningar,

som finnas i de olika industriländerna, anordna internationella

rådplägningar och meningsutbyten rörande de vunna resultaten.

5. Medlemmarna böra upprätta centrala tjänsteorgan för insamlande och

sammanställande av statistik rörande olycksfall i arbete samt delgiva internationella

arbetsbyrån all statistik, varöver de förfoga rörande olycksfall i

arbete, inträffade i deras resp. länder. De böra därjämte med hänsyn till

det framtida utarbetandet av ett konventionsförslag vid upprättandet och utvecklandet

av denna statistik uppehålla förbindelsen med internationella

arbetsbyrån för att söka nå fram till vissa enhetliga grunder, vilka såvitt

möjligt medgiva ett jämförande studium av de olika ländernas statistik.

II.

6. Då erfarenheten i de olika länderna visat, att man kan vänta de

mest tillfredsställande resultat av samarbetet mellan alla i frågan om förebyggande

av olycksfall intresserade parter, särskilt arbetsgivare och arbetare,

är det av vikt, att medlemmarna göra allt vad som står i deras makt för att

utveckla och främja dylikt samarbete, vilket också redan förordats i den år

1923 antagna rekommendationen angående yrkesinspektionen.

7. Konferensen hemställer, att i varje industri eller industrigren periodiska

konferenser måtte, i den mån omständigheterna det medgiva, hållas

mellan yrkesinspektionen eller annat kompetent organ och representativa

organisationer av vederbörande arbetsgivare och arbetare i syfte att: a) undersöka

och granska läget inom industrien i fråga beträffande olycksfallens

frekvens och svårhetsgrad, verkningssättet och effektiviteten av de åtgärder,

som föreskrivits i lag eller godkänts av staten eller annat kompetent organ

i samförstånd med representanter för vederbörande industri eller som försöksvis

införts av enskilda arbetsgivare; b) överlägga örn förslag till förbättringar.

8. Konferensen hemställer vidare, att medlemmarna måtte verksamt och

stadigvarande uppmuntra vidtagandet av åtgärder för främjande av säkerheten,

särskilt a) upprättande inom företagen av ett säkerhetsorgan med

speciellt följande funktioner: undersökning genom företaget av där inträffade

olycksfall och granskning av metoderna för förebyggande av deras upprepande;

systematisk tillsyn över anläggningar, maskiner och anordningar i

ändamål att trygga säkerheten och särskilt att kontrollera, att skydds- och

andra säkerhetsanordningar hållas i gott stånd och finnas på sin plats; upplysande

av nyanställda och särskilt unga arbetare örn de faror, för vilka de

utsättas genom arbetet eller maskinerna eller de anordningar, med vilka de

genom arbetet bringas i beröring; anordnandet av den första hjälpen vid

olycksfall och transport av skadade; uppmuntran av förslag från personalens

sida rörande ökad säkerhet i arbetet; b) samarbete mellan ledningen och

arbetarna i resp. företag samt mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

inom vederbörande industri ävensom dessas samverkan med staten och

andra vederbörande organ i ändamål att förbättra säkerheten genom sådana

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

77

metoder och anordningar, som kunna anses bäst lämpade efter förhållandena

och möjligheterna i de olika länderna. Följande metoder föreslås såsom

exempel att tagas under omprövning av vederbörande, nämligen tillsättande

av en säkerhetsinspektör och upprättande av säkerhetsnämnder inom

företagen.

9. Konferensen hemställer, att medlemmarna måtte bemöda sig att uppväcka

och vidmakthålla arbetarnas intresse för förebyggandet av olycksfall

och försäkra sig örn deras medverkan härutinnan medelst kurser, publikationer,

filmframställningar, besök vid industriella företag och andra lämpliga

åtgärder.

10. Konferensen hemställer, att staten måtte upprätta eller främja upprättandet

av ständiga säkerhetsutställningar, där de bästa apparater, anordningar

och metoder för förebyggande av olycksfall och främjande av säkerhet

förevisas (med möjligheter till praktisk demonstration i fråga örn skyddsanordningar

vid maskiner); råd och anvisningar skola där lämnas åt företagschefer,

ledande personal, arbetare, elever i ingenjörs- och tekniska skolor

samt andra intresserade.

11. I betraktande av att arbetarna genom det sätt, varpå de förhålla sig

på arbetsplatsen, i stor utsträckning kunna och böra bidraga till framgång

för de förebyggande åtgärderna, är det av vikt, att staten använder sitt inflytande

till tryggande av att a) arbetsgivarna göra allt, som står i deras

makt, för att förbättra arbetarnas uppfostran i fråga örn förebyggande av

olycksfall och b) att arbetarorganisationerna medverka härtill genom lämplig

inverkan på sina medlemmar.

12. Konferensen hemställer, att staten, utom de i föregående punkter angivna

åtgärder, måtte beträffande vissa industrier eller industrigrenar eller

särskilda arbeten ombesörja monografier rörande orsakerna till och förebyggandet

av olycksfall, vilka framställningar skola utarbetas av yrkesinspektionen

eller annat kompetent organ; i dessa monografier böra sammanfattas

de erfarenheter, som vunnits rörande de bästa medlen att förebygga olycksfall

inom industrien eller vid arbetet i fråga, och böra de av staten publiceras

till upplysning för företagschefer, ledande personal och arbetare inom resp.

industri samt för organisationer av arbetsgivare och arbetare.

13. Med hänsyn till betydelsen av den i föregående punkt omnämnda

upplysningsverksamheten och för att åt denna giva en säker grund hemställer

konferensen, att medlemmarna måtte i folkskolornas läroplaner upptaga några

lektioner, ägnade att hos barnen inplanta känslan för försiktighet, och i läroplanerna

för fortsättningsskolor de grundläggande begreppen om förebyggande

av olycksfall och den första hjälpen vid olycksfall. Metodisk undervisning

rörande förebyggande av olycksfall i arbete bör meddelas i yrkesskolor av

alla slag, och bör därvid elevernas uppmärksamhet lämpligen fästas på betydelsen

av den förebyggande verksamheten ur såväl ekonomisk som moralisk

synpunkt.

14. Med hänsyn till den stora betydelse, som i avseende å olycksfallens

följder måste tillmätas den snabbhet, varmed den första vården kan lämnas,

böra åtgärder vidtagas till säkerställande att i alla företag erforderlig materiel

för lämnande av den första hjälpen finnes tillgänglig för omedelbart bruk

och att denna hjälp lämnas av vederbörligen kvalificerade personer. Det är

jämväl önskvärt, att åtgärder vidtagas för att vid allvarliga olycksfall läkarhjälp

må kunna erhållas så snart som möjligt. Ambulanstjänst bör även

vara anordnad för snabb transport av skadade till sjukhus eller till deras

hem.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att läkarna erhålla särskild teoretisk

och praktisk utbildning i behandling av skador förorsakade av olycksfall.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 71.

III.

15. I betraktande av att varje effektivt system för olycksfalls förebyggande

bör vila på lagstadgad grund, hemställer konferensen, att varje medlem

måtte i sin lagstiftning föreskriva de åtgärder, vilka erfordras för tryggande

av en tillfredsställande grad av säkerhet.

16. I lag bör stadgas, att arbetsgivaren är skyldig att anordna och sköta

sitt företag på sådant sätt, att arbetarna, med hänsyn tagen till företagets

natur och teknikens ståndpunkt, beredas tillräckligt skydd, samt att han tilllika

bör tillse, att arbetarna upplysas örn riskerna i sitt arbete, där sådana

förekomma, och örn vad som bör iakttagas av dem för undvikande av olycksfall.

17. Det är i allmänhet önskvärt, att planer för uppförande eller omändring

av industriella anläggningar i vederbörlig tid underställas granskning

av kompetent myndighet för konstaterande, huruvida planerna äro av beskaffenhet

att motsvara de ovan åsyftade lagbestämmelserna. Denna granskning

bör äga rum så skyndsamt som möjligt för att icke fördröja byggnadsarbetet.

18. I den mån varje lands administrativa och judiciella organisation så

medgiver, böra yrkesinspektionens tjänstemän eller andra organ för kontroll

över tillämpningen av lagar och förordningar rörande skydd för arbetarna

mot olycksfall äga befogenhet att i varje särskilt fall föreskriva för arbetsgivaren,

vad han har att göra för att iakttaga sina skyldigheter, med rätt

likväl för honom att vädja till överordnad administrativ myndighet eller

skiljedom.

I händelse av överhängande fara bör kontrollorganet äga att oberoende

av vädjorätten kräva omedelbart vidtagande av föreskrivna åtgärder.

19. Med hänsyn till betydelsen, ur synpunkten av olycksfalls förebyggande,

av det sätt, varpå arbetarna förhålla sig, bör den nationella lagstiftningen

föreskriva skyldighet för arbetarna att efterkomma författningarna

rörande förebyggande av olycksfall samt särskilt stadga, att arbetarna icke

utan tillstånd få borttaga skyddsanordningar och att de skola använda dem

på riktigt sätt.

20. Konferensen hemställer, att innan vederbörande myndighet utfärdar

slutgiltiga administrativa bestämmelser rörande förebyggande av olycksfall

inom en industri, den måtte bereda tillfälle för representativa organisationer

av vederbörande arbetsgivare och arbetare att framlägga sina synpunkter.

21. Bestämmelser i lag eller förordning böra föreskriva medverkan från

arbetarnas sida för tryggande av tillämpningen av säkerhetsföreskrifterna på

sätt för varje land är mest lämpligt, exempelvis genom: befordran av kompetenta

arbetare till vissa befattningar inom yrkesinspektionen; bestämmelser

som ge arbetarna rätt att påkalla besök av tjänsteman hos inspektionen eller

annan behörig myndighet, då de finna detta önskvärt, eller som förpliktar

arbetsgivaren att bereda arbetarna eller deras representanter tillfälle att träda

i förbindelse med inspektören, då denne besöker företaget; tillsättande av

representanter för arbetarna i säkerhetsnämnder, som hava att trygga säkerhetsföreskrifternas

tillämpning och fastställa orsakerna till olycksfall.

IV.

22. Konferensen hemställer, att staten måtte söka åvägabringa, att de särskilda

bolag och andra inrättningar för olycksfallsförsäkring vid premiernas

fastställande för företagen taga hänsyn till de åtgärder, som i dessa vidtagits

för arbetarnas skydd, och därigenom uppmuntra arbetsgivarna att

förbättra säkerhetsanordningarna.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

79

23. Staten bör uppmuntra bolag och andra inrättningar för olycksfallsförsäkring

att medverka i arbetet för förebyggande av olycksfall genom bl. a.

följande medel: meddelande till yrkesinspektionen eller andra behöriga kontrollorgan

av uppgifter rörande olycksfallens orsaker och följder; samverkan

med de institutioner och kommissioner, som avses i punkt 1, samt med safetyfirst-rörelsen

i allmänhet; lån åt arbetsgivare för införande eller förbättring

av säkerhetsanordningar; premier åt arbetare, ingenjörer m. fl., vilka genom

sina uppfinningar eller idéer på ett verksamt sätt bidraga till att förebygga

olycksfall; propaganda bland arbetsgivare och allmänheten; råd beträffande

säkerhetsåtgärder; understöd åt säkerhetsmuseer och anstalter för undervisning

örn förebyggande av olycksfall.

Förslag till konvention angående angivande av vikten å tyngre kollin,

som transporteras å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående angivande av vikten å

tyngre kollin, som transporteras å fartyg, en fråga, vilken innefattas i

den första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusenniohundra och tjugonio

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !•

Varje kolli eller föremål med en bruttovikt av ettusen kilogram (en meterton)

eller däröver, vilket för befordran avlämnas inom de territoriella

gränserna för en medlemsstat, som ratificerat denna konvention, och vilket

är avsett att transporteras å hav eller inre vattenväg, skall före ombord
tagandet

vara försett med uppgift å sin bruttovikt, tydligt och varaktigt

angiven på utsidan.

Den nationella lagstiftningen må i undantagsfall, då det är svårt att bestämma

den exakta vikten, medgiva angivandet av approximativ vikt.

Skyldighet att tillse, att denna föreskrift iakttages, skall endast åligga

regeringen i det land, från vilket kollit eller föremålet avsändes, med ute
slutande

av regeringen i varje annat land, som kollit kan passera på vägen

till sin destinationsort.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att avgöra, huruvida skyldigheten

att angiva vikten på ovan föreskrivna sätt skall åligga avsändaren eller

någon annan.

§ 2.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majus proposition nr 71.

§ 3.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit inregistrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§4.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§5.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny tioårsperiod och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

§ 6-

Yid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ 7-

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, skall en medlems ratifikation av

den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning av

förevarande konvention oberoende av vad i § 5 här ovan stadgas örn tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 8.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

81

Rekommendation angående ansvarighet i fråga örn säkerhetsanordningar

å motordrivna maskiner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående ansvarighet i fråga örn

säkerhetsanordningar å motordrivna maskiner, en fråga, vilken innefattas

i den första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusenniohundra och tjugonio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen:

I.

I syfte att till förmån för arbetarnas säkerhet mera effektivt trygga iakttagandet

av föreskrifterna i den nationella lagstiftningen rörande säkerhetsanordningar

å motordrivna maskiner, använda inom landet, samt utan intrång

på den skyldighet, som under alla förhållanden bör åligga arbetsgivaren att

försäkra sig örn att de maskiner, som användas i hans företag, äro utrustade

i enlighet med nämnda föreskrifter,

hemställer konferensen, att varje medlem måtte godtaga och i största

möjliga mån tillämpa den principen, att det bör vara genom lag förbjudet

att leverera eller installera motordrivna maskiner, avsedda att användas inom

medlemmens territorium, med mindre de äro försedda med sådana säkerhetsanordningar,

som fordras av den nationella lagstiftningen, då dessa maskiner

äro i bruk.

Förestående stycke äger tillämpning å varje elektrisk anordning, som utgör

en del av maskinen.

II.

Varje medlem bör hålla internationella arbetsbyrån underrättad örn de

åtgärder den vidtagit för tillämpning av ovannämnda princip samt om resultaten

av tillämpningen.

Förslag till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare,

sysselsatta mod lastning eller lossning av fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve oell där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 56 höft. (Nr 71.) 1944 29 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

samt beslutit antaga vissa förslag angående skydd mot olycksfall vid

arbete med lastning eller lossning av fartyg, vilken fråga uppförts såsom

den andra på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusenniohundra och tjugonio,

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !•

I denna konvention

a) betecknar och inbegriper uttrycket »arbetsförrättning» allt eller en del

av det arbete med lastning eller lossning av fartyg, nyttjat i havs- eller inre

sjöfart, med undantag för krigsfartyg, som i land eller ombord utföres vare

sig i havs- eller inre hamn eller i docka, vid lastbrygga, kaj eller annan

liknande plats, där dylikt arbete bedrives; samt

b) avser uttrycket »arbetare» varje person, som användes till sådan arbetsförrättning.

§2.

Varje regelrätt brukad tillträdesled, som går över en docka, lastbrygga,

kaj eller liknande område och vilken arbetarna hava att använda för att begiva

sig till eller från den plats, där arbetsförrättningar utföras, samt alla

arbetsplatser i land skola hållas i ett skick, som iir ägnat att bereda trygghet

åt de arbetare, som använda dem.

Särskilt skall iakttagas

1) att alla arbetsplatser i land och alla farliga delar av de förut angivna

tillträdeslederna, som föra dit från närmaste allmänna väg, äro försedda med

belysning, som är effektiv och icke erbjuder fara;

2) att lastbryggor och kajer hållas så fria från gods, att de lämna fri

passage till de i § 3 omnämnda förbindelsemedlen;

3) att då utrymme lämnas längs bryggans eller kajens ytterkant, detta halen

bredd av minst 90 centimeter (3 fot) och hålles fritt från andra hindrande

föremål än fasta konstruktionsdelar samt i bruk varande inrättningar

och redskap;

4) att, i den mån så låter sig göra med hänsyn till trafiken och arbetet,

a) alla farliga delar av dessa tillträdesleder och arbetsplatser (t. ex. farliga

öppningar, hörn och kanter) äro försedda med lämpliga räck av minst 75

centimeters (2 fot 6 tums) höjd;

b) farliga passager över broar, kassuner och dockportar å båda sidor äro

försedda med räck av minst 75 centimeters (2 fot 6 tums) höjd, vilket i

bägge ändar skall givas tillräcklig fortsättning, som dock icke behöver vara

längre än 4.5 meter (5 yards).

§3.

1) Då ett fartyg ligger vid kaj eller intill annat fartyg för arbetsförrättningars

utförande, skola förbindelsemedel, som erbjuda garantier för säkerhet,

stå till arbetarnas förfogande, när de hava att begiva sig till eller från fartyget,

såvida icke omständigheterna äro sådana, att arbetarna, även örn ingen

särskild anordning finnes, kunna göra detta utan att utsättas för onödiga

risker.

2) Ifrågavarande förbindelsemedel skola utgöras av:

a) där så skäligen kan åstadkommas, fartygets fallrepstrappa, en landgång

eller liknande anordning;

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 71.

83

b) i övriga fall en lejdare.

3) De i mom. 2 a) angivna anordningarna skola lia en bredd av minst 55

centimeter (22 tum); de skola vara stadigt fästade, så att de äro förhindrade

att rubbas; de få icke luta för mycket, och till dem använt material skall

vara av god beskaffenhet och i gott stånd; de skola å båda sidor utefter

hela sin längd vara försedda med betryggande räck, som överallt har en

höjd av minst 82 centimeter (2 fot 9 tum), eller, i fråga om fallrepstrappa,

å ena sidan vara försedda med betryggande räck av nämnda höjd, för såvitt

den andra är tillräckligt skyddad av fartygssidan.

Dock må anordningar av berörda slag, som äro i bruk vid tiden för denna

konventions ratificering, fortfarande användas:

a) örn de på båda sidor äro försedda med räck av minst 80 centimeters

(2 fot 8 tums) höjd, intill dess dessa ersättas med nya;

b) örn de på båda sidor äro försedda med räck av minst 75 centimeters

(2 fot 6 tums) höjd, under ett år efter ratificeringen av denna konvention.

4) Den i mom. 2 b) angivna lejdaren skall vara av tillräcklig längd och

styrka samt på lämpligt sätt fastgjord.

5) a) Avvikelser från bestämmelserna i denna paragraf kunna medgivas

av vederbörande myndigheter i de fall, då de anse, att de i paragrafen omnämnda

anordningarna icke äro nödvändiga för arbetarnas säkerhet.

b) Bestämmelserna i denna paragraf skola icke äga tillämpning å ställningar

eller lastlandgångar i de fall, då dessa uteslutande användas för

arbetsförrättningar.

6) Arbetare må icke använda eller åläggas använda andra förbindelsemedel

än de, som angivas i eller äro tillåtna enligt denna paragraf.

§ 4-

För det fall att arbetarna måste sjöledes begiva sig till eller från ett

fartyg för arbetsförrättningars utförande, skola lämpliga anordningar finnas

föreskrivna till tryggande av deras transport, däri inbegripet föreskrift om

de villkor, som de för transporten använda farkosterna skola uppfylla.

§ 5.

1) Då arbetarna hava att utföra arbetsförrättningar i lastrum, vilkas botten

är belägen mer än 1.5 meter (5 fot) under däckets yta, skola förbindelsemedel,

vilka erbjuda garantier för säkerhet ställas till deras förfogande.

2) Dessa förbindelsemedel skola i regel bestå av en lejdare, och skall

sådan icke anses erbjuda garantier för säkerhet med mindre:

a) tillräckligt utrymme finnes bakom stegen, vilket utrymme i fråga örn

lejdare, anbringade å skott eller i trunkluckor, skall vara minst 11.5 centimeter

(41/2 tum), eller samtliga steg lia tillräcklig bredd för att erbjuda

stadigt fäste för händer och fötter;

b) den icke är mera indragen under däcket än som skäligen fordras för

att hålla den fri för lucköppningen;

c) den fortsättes av och befinner sig i samma linje som anordningar för

stadigt hand- och fotfäste, anbringade å luckkarmarna (t. ex. steg eller urholkningar);
d)

de i c) omnämnda anordningarna skjuta ut minst 11.5 centimeter (4''/2

tum) och hava en bredd av minst 25 centimeter (10 tum);

e) lejdarna, där särskilda sådana finnas mellan de nedre däcken, i den

mån så låter sig göra befinna sig i samma linje som den från översta däcket

nedgående lejdaren.

Dock må vederbörande myndigheter, då på grund av fartygets konstruk
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition nr 71.

tion icke skäligen kan påfordras anbringandet av lejdare, äga medgiva användande

av andra förbindelsemedel, förutsatt att dessa i tillämpliga delar

uppfylla i denna paragraf för lejdare föreskrivna villkor.

3) Tillräckligt fritt utrymme för tillträde till förbindelsemedlen skall lämnas

vid luckkarmarna.

4) Axeltunnlar skola å båda sidor vara försedda med lämpliga hand- och

fotfästen.

5) Då en lejdare skall användas i lastrummet på ett odäckat fartyg, skall

det åligga den, som åtagit sig arbetsförrättningarna, att tillhandahålla sådan

lejdare. Denna skall i övre ändan vara försedd med hakar för dess fästande

vid luckkarmen eller med annan anordning för säkert fästande.

6) Arbetarna må icke använda eller åläggas använda andra förbindelsemedel

än de, som angivas i eller äro tillåtna enligt denna paragraf.

7) Vid tiden för denna konventions ratificering befintliga fartyg skola vara

fritagna från dimensionsföreskrifterna i mom. 2 a) och d) och från bestämmelserna

i mom. 4 under en tid icke överstigande fyra år, räknat från dagen

för nämnda ratificering.

§ 6.

Under det att arbetarna befinna sig ombord å fartyget för arbetsförrättningars

utförande, må för arbetarna tillgänglig lucköppning till lastrum med

ett djup av mer än 1.6 meter (5 fot) räknat från däcksytan till rummets

botten, icke lämnas öppen och utan skyddsanordning; alla dylika öppningar,

som icke äro skyddade medelst karmar till en höjd, uppgående till minst

75 centimeter (2 fot 6 tum), skola omgivas med betryggande skyddsräck av

minst 90 centimeters (3 fots) höjd, för såvitt arbetet vid lucköppningen därigenom

icke förhindras, eller ock vara på betryggande sätt täckta.

Liknande åtgärder skola i fall av behov vidtagas för att bereda, skydd

vid alla andra öppningar i däcket, vilka kunna erbjuda fara för arbetarna.

Bestämmelserna i denna paragraf skola likväl icke äga tillämpning, då

lämplig och tillfyllestgörande vakthållning finnes anordnad.

§ 7.

Då arbetsförrättningar skola utföras ombord å ett fartyg, skola förbindelsemedlen

till detta fartyg ävensom alla platser ombord, där arbetarna

sysselsättas eller dit de kunna beordras under arbetet, vara effektivt upplysta.

De använda belysningsanordningarna skola vara sådana, att de icke kunna

äventyra arbetarnas säkerhet eller inverka störande på andra fartygs navigering.

§8.

För att trygga arbetarnas säkerhet, då de äro sysselsatta med att avtaga

eller pålägga luckor och skärstockar, tjänande att täcka lucköppningarna,

1) skola luckor och skärstockar, som tjäna att täcka lucköppningarna,

hållas i gott stånd;

2) skola luckorna vara försedda med handtag, avpassade efter luckornas

storlek och tyngd;

3) skola skärstockar, som tjäna att täcka lucköppningarna, vara försedda

med sådana anordningar för avtagning och påläggning, att arbetarna icke

behöva beträda dem för att anbringa nämnda anordningar;

4) skola luckor och skärstockar, för såvitt de icke äro utbytbara, vara

försedda med tydligt märke, angivande det däck och den lucköppning, till

vilka de höra, samt deras plats i lucköppningen;

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majus proposition nr 71.

5) må luckor icke användas till uppförande av ställningar för lastens

liandhavande eller för annat ändamål, som skulle kunna utsätta dem för

skada.

§ 9-

Lämpliga åtgärder skola vidtagas till säkerställande, att lyftinrättningar

eller därtill hörande fasta eller lösa hjälpmedel icke användas för arbetsförrättningar

i land eller ombord å fartyg, med mindre de befinna sig i stånd

att fungera riskfritt.

Särskilt skall iakttagas följande:

1) Innan de tagas i bruk, skola nämnda inrättningar jämte de fasta

hjälpmedel ombord, som enligt nationell lagstiftning betraktas som de förras

tillbehör, ävensom kättingar och stållinor, som användas i samband därmed,

i föreskriven ordning vederbörligen undersökas och provas av kompetent

person, som även skall genom certifikat intyga den högsta tillåtna belastningen.

2) Efter deras tagande i bruk skall varje i land eller ombord använd lyftinrättning

samt alla fasta hjälpmedel ombord, som enligt den nationella lagstiftningen

betraktas som den förras tillbehör, ingående undersökas eller inspekteras

sålunda:

a) lastbommar, svanhalsar, mast- och hörnbeslag, ringbultar, topprep och

alla andra fasta hjälpmedel, vilkas lösgörande möter särskilda svårigheter,

skola ingående undersökas vart fjärde år och inspekteras var tolfte månad;

b) alla lyftinrättningar (såsom kranar och vinschar), block, schacker och

övriga i a) icke åsyftade tillbehör skola ingående undersökas var tolfte

månad.

Alla lösa hjälpmedel (t. ex. kättingar, stållinor, ringar och krokar) skola,

varje gång innan de tagas i bruk underkastas inspektion, försåvitt de icke

inspekterats inom de närmast föregående tre månaderna.

Kättingar må icke förkortas genom att därå slås knopar, och åtgärder

skola vidtagas till förekommande att de skadas av skarpa kanter.

Ögonsplits å stållina med eller utan kaus skall vara utförd med minst tre

instickningar av hela kardeler och två instickningar av kardeler med halva

antalet trådar uttagna. Dock skall denna föreskrift icke förhindra användandet

av annan slags splits, vilken visas vara lika effektiv som de nu föreskrivna.

3) Kättingar och liknande hjälpmedel, som angivas i den nationella lagstiftningen

(t. ex. krokar, ringar, schacklar och lekare) skola, försåvitt ole

icke enligt föreskrift i nämnda lagstiftning underkastats annan tillfredsställande

behandling, glödgas under tillsyn av kompetent person med iakttagande

av följande:

a) Kättingar och förut angivna hjälpmedel ombord å fartyg:

1) kättingar och hjälpmedel om högst 12.5 millimeter (V2 tum) i regelbundet

bruk, minst en gång var sjätte månad;

2) övriga kättingar och hjälpmedel (inkl. topprepskättingar, men exkl.

»bridle chains», som äro fästade vid lastbom eller mast) i regelbundet bruk,

minst en gång var tolfte månad.

Dock skall i fråga örn dylika hjälpmedel, vilka uteslutande användas vid

kranar eller andra lyftinrättningar, som drivas flir hand, den i 1) angivna

tiden av sex månader ersättas med tolv månader och de i 2) angivna tolv

månaderna ersättas med två år.

Jämväl må i de fall, då vederbörande myndighet beträffande förut angivna

hjälpmedel med undantag av kättingar anser, att på grund av deras

dimensioner, utförande, material eller sällan förekommande användning iakttagandet

av föreskrifterna i förevarande moment rörande glödgning icke er
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

fordras för arbetarnas skyddande, myndigheten kunna medelst skriftligt certifikat

(som den när som helst kan återkalla) undantaga ifrågavarande hjälpmedel

från tillämpningen av nämnda föreskrifter under förbehåll av de villkor,

som kunna vara fastställda i certifikatet.

b) Kättingar och förut angivna hjälpmedel, som icke finnas ombord

:

åtgärder skola föreskrivas till säkerställande av glödgning av sådana kättingar

och hjälpmedel.

c) Kättingar och förut angivna hjälpmedel, vare sig de finnas

ombord eller icke:

kättingar och hjälpmedel, som förlängts, ändrats eller reparerats medelst

svetsning, skola ånyo provas och undersökas.

4) Vederbörligen bestyrkta besiktningsdokument, vilka på ett tillfredsställande

sätt utvisa, att ifrågavarande inrättningar och hjälpmedel fungera

säkert, skola, alltefter omständigheterna, förvaras i land eller ombord; dessa

besiktningsdokument skola angiva den högsta tillåtna belastningen samt

dagen för och resultatet av de i mom. 1 och 2 av denna paragraf åsyftade

provningar och undersökningar ävensom av de i mom. 3 åsyftade glödgningar

eller andra behandlingsmetoder.

Dessa besiktningsdokument skola, då så påfordras av därtill bemyndigad

person, företes av den, som har hand örn dem.

5) På alla kranar, lastbommar och kättingslängor ävensom å övriga ombord

använda liknande hjälpmedel, specificerade i den nationella lagstiftningen,

skall den högsta tillåtna belastningen finnas tydligt angiven. Den

högsta tillåtna belastningen för kättingslängor skall med tydliga siffror eller

bokstäver vara angiven antingen på själva kättingen eller på en därvid säkert

fästad bricka eller ring av hållbart material.

6) Alla motorer, kugghjul, kättings- och friktionstransmissioner, axlar,

strömförande elektriska ledningar samt ångrör skola (med mindre det kan

visas, att de äro så placerade och konstruerade, att de för alla de använda

arbetarna erbjuda samma trygghet, som örn de vore effektivt skyddade) vara

säkert inskyddade, i den mån så låter sig göra utan menlig inverkan på

fartygets säkra manövrering.

7) Kranar och vinschar skola vara försedda med betryggande anordningar,

som hindra lasten från att oförutsett nedfalla, under det den lyftes eller

sänkes.

8) Lämpliga åtgärder skola vidtagas till förhindrande, att avloppsånga från

och, i den mån så låter sig göra, ånga under tryck till vinsch eller kran försvårar

sikten å arbetsplats, där arbetare är sysselsatt.

§ io.

Endast tillräckligt kompetenta och pålitliga personer må användas för

skötande av lyft- eller transportinrättningar, vare sig de drivas med maskinkraft

eller på annat sätt, för signalerande till skötaren av sådana inrättningar

eller för passande av göling å vinsch trumma eller nockar.

§ 11-

1) Last må ej lämnas hängande i lyftinrättning, med mindre kompetent

person effektivt passar denna, medan lasten är hängande.

2) Lämpliga åtgärder skola föreskrivas för användande av signalman, där

så erfordras för arbetarnas säkerhet.

3) Lämpliga åtgärder skola föreskrivas till undvikande, att farliga arbetsmetoder

användas vid uppstapling eller nedtagning, stuvning eller lossning

av last eller vid dess handhavande i samband därmed.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

4) Innan arbetet börjas vid en lucköppning, skola alla skärstockar urlyftas,

med mindre lucköppningen är så stor, att fara för arbetarna icke uppstår

därigenom att last slår emot skär sto ekarna. För det fall att dessa

kunna lämnas på sin plats, skola de vara säkert fästade till förhindrande att

de rubbas.

5) Försiktighetsåtgärder skola vidtagas till möjliggörande för arbetarna

att lätt utrymma lastrum eller mellandäck, då de där sysselsättas med lastning

eller lossning av kol eller annat massgods.

6) Ställning må icke användas för arbetsförrättning, med mindre den är av

hållbar och solid konstruktion, vederbörligen uppstöttad och, i fall av behov,

säkert fästad.

För transport av last mellan fartyget och land må icke användas handkärra,

då ställningen har sådan lutning, att den medför fara.

Ställningar skola, i fall av behov, täckas med lämpligt ämne för att hindra

arbetarna från att halka.

7) Då arbetsutrymmet i ett lastrum är begränsat till utrymmet under

själva lucköppningen, må hakar icke fastsättas i band eller dylikt kring

balar, innehållande bomull, ull, kork, jutesäckar eller annat liknande gods,

(ej heller fathakar anhuggas på tunnor), för annat ändamål än att bryta ut

last eller sammanföra den i längor.

8) Intet hjälpmedel må belastas utöver sin högsta tillåtna belastning,

utom i de särskilda fall då uttryckligt bemyndigande, varom anteckning

skall göras, lämnas av ägaren av ifrågavarande lyftinrättning eller hans

ombud.

9) Kranar i land med föränderlig lyftförmåga (t. ex. vid vertikalt rörlig

kranarm, där lyftförmågan växlar med kranarmens lutning) skola vara försedda

med automatisk indikator eller en skylt, utvisande den högsta tillåtna

belastning, som svarar mot olika lutningar av kranarmen.

§ 12.

Den nationella lagstiftningen skall föreskriva de försiktighetsmått, som

äro att anse såsom nödvändiga för att bereda arbetarna ett med hänsyn

till omständigheterna i varje särskilt fall tillbörligt skydd, då de ha att arbeta

i beröring med eller i närheten av ämnen, som äro farliga för deras

liv eller hälsa, antingen på grund av ämnenas egen natur eller på grund av

det tillstånd, vari ämnena för tillfället befinna sig, eller då de lia att arbeta

å platser, där dylika ämnen ha förvarats.

§ 13.

"Vid dockor, lastbryggor, kajer och andra liknande platser, där arbetsförrättning

ofta utföres, skola sådana anordningar, som den nationella lagstiftningen

nied hänsyn tagen till lokala förhållanden bör föreskriva, finnas vidtagna

för att den första hjälpen må kunna skyndsamt lämnas vid olycksfall

och för att vid allvarliga sådana vederbörande må kunna skyndsamt föras

till närmaste sjukhus. Ett tillräckligt förråd av material för lämnande av

den fÖrsta hjälpen skall ständigt förvaras å de platser, varom här fråga är, i

sådant skick och å sådana ställen, att detsamma är lätt tillgängligt och

omedelbart kan tagas i bruk under arbetstiden. Nämnda förråd böra ställas

under inseende av en eller flera ansvariga personer, varav en eller flera böra

vara kompetenta att lämna den första hjälpen och beredda att stå till omedelbar

tjänst under arbetstiden.

Lämpliga åtgärder skola jämväl vidtagas vid dockor, lastbryggor, kajer

och andra liknande, förut omnämnda platser för att lämna hjälp åt arbetare,

som fallit i vattnet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

§ 14.

Ingen må avlägsna eller rubba räck, landgångar, hjälpmedel av olika slag,

lejdare, livräddningsredskap, belysningsanordningar, skyltar eller märken,

ställningar eller andra föremål, varom föreskrift meddelas i denna konvention,

utan att vara därtill vederbörligen bemyndigad eller i fall av nödtvång;

föremålen i fråga skola återställas på sin plats vid utgången av den tid,

under vilken de måst vara avlägsnade.

§ loll

et skall tillkomma varje medlem att medgiva fullständiga eller partiella

avvikelser från denna konventions bestämmelser beträffande docka, lastbrygga,

kaj eller annan liknande plats, där arbetsförrättning endast tillfälligtvis

utföres eller där trafiken är obetydlig och begränsad till mindre fartyg,

samt beträffande vissa särskilda fartyg eller vissa särskilda slag av fartyg

eller fartyg, som icke uppnå ett visst tontal, ävensom i de fall, då det med

hänsyn till klimatiska förhållanden ställer sig omöjligt att kräva uppfyllandet

av bestämmelserna i denna konvention.

Internationella arbetsbyrån skall hållas underrättad örn de bestämmelser,

med stöd av vilka ovanberörda fullständiga eller partiella avvikelser medgivas.

§ 16.

Med förbehåll för de undantag, som eljest i denna konvention medgivas,

skola de bestämmelser i konventionen, som beröra fartygs byggnad eller

permanenta utrustning, omedelbart tillämpas å fartyg, vilkas byggnad påbörjas

efter dagen för konventionens ratificering, samt inom fyra år efter

nämnda dag å alla andra fartyg. Dock skola åsyftade bestämmelser jämväl

före utgången av denna tid tillämpas å sistnämnda fartyg i den mån så är

skäligt och i praktiken utförbart.

§ 17-

Till tryggande av en effektiv tillämpning av alla författningar, vilka åsyfta

att skydda arbetarna mot olycksfall,

1) skola nämnda författningar tydligt angiva de personer eller organ, som

äro ansvariga för deras iakttagande;

2) skola anstalter träffas för inrättande av ett effektivt inspektionssystem

samt för fastställande av påföljder för överträdelser av författningarna;

3) skola författningarnas texter eller sammandrag därav anslås å väl synliga

ställen vid dockor, lastbryggor, kajer och andra liknande platser, där

arbetsförrättning ofta utföres.

§ 18.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 19.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit inregistrerade av generalsekreteraren.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71. 89

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§ 20.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 21.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny femårsperiod och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje femårsperiod.

§ 22.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ 23.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, skall en medlems ratifikation av

den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning av

förevarande konvention oberoende av vad i § 21 här ovan stadgas örn tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 24.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 56 käft. (Nr 71.) 1944 29 7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majus proposition nr 71.

Rekommendation angående ömsesidighet i fråga om skydd mot olycksfall

för arbetare, sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående ömsesidighet i fråga örn

skydd mot olycksfall vid arbete med lastning eller lossning av fartyg,

en fråga, vilken innefattas i den andra punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusenniohundra och tjugonio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som beaktar, att konventionen angående skydd mot olycksfall vid arbete

med lastning eller lossning av fartyg, samtidigt som den har till huvudsyfte att

skydda vederbörande arbetare, erbjuder ett tillfälle för medlemmarna att utarbeta

och utfärda förordningar, vilka, baserade på nämnda konvention, förete

en viss likformighet, samt jämväl erbjuder tillfälle att utsträcka principen

örn ömsesidigt erkännande av inspektions- och undersökningscertifikat,

och som i detta samband fäster medlemmarnas uppmärksamhet på de

principer, som fastslagits i Köpenhamnkonventionen av den 28 januari 1926

angående fartygs sjövärdighet och utrustning med däri genom deklarationen

av den 11 juni 1928 gjorda ändringar,

hemställer enträget till medlemmarna, att de, efter att ha ratificerat konventionen

angående skydd mot olycksfall vid arbete med lastning eller lossning

av fartyg och utfärdat bestämmelser på grundval av föreskrifterna däri,

måtte rådföra sig med varandra i syfte att få till stånd överenskommelser

örn ömsesidighet, under villkor likväl att dessa överenskommelser trygga

huvudsyftet med konventionen, d. v. s. arbetarnas säkerhet.

Rekommendation angående hörande av fackliga organisationer vid utarbetande

av bestämmelser rörande säkerhet för arbetare, sysselsatta

med lastning eller lossning av fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående hörande av fackliga organisationer

vid utarbetande av bestämmelser rörande säkerhet vid arbete

med lastning eller lossning av fartyg, en fråga, vilken innefattas i den

andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Majlis proposition nr 71.

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusenniohundra och tjugo - nio efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett konventionsförslag angående skydd mot olycksfall vid arbete

med lastning eller lossning av fartyg och

som önskar giva medlemmarna en anvisning, vilken kan vara dem till ledning

vid tillämpningen av nämnda konvention inom deras resp. länder,

fogar till konventionsförslaget följande rekommendation:

Vid utarbetande av nya författningar för att bringa i verkställighet omförmälda

konvention böra de myndigheter, som ha att svara för utarbetande

av föreskrifter till skydd mot olycksfall för arbetare sysselsatta med lastning

eller lossning av fartyg, höra vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

vilka kunna förefinnas inom resp. länder; börande detta ske antingen

direkt eller med anlitande av särskilda för ändamålet godkända organ, vari

båda parterna äro företrädda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.