Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för kaptenen 0. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. R. Juhlin från viss ersättningsskyldighet

1930-02-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:77, Angående befrielse för kaptenen 0. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. R. Juhlin från viss ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 77.

5

tfr 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för kaptenen 0. P. B. Dahlström och fanjunkaren

K. R. Juhlin från viss ersättningsskyldighet;

given Stockholms slott den 7 februari 1930.

Kungl. Maj :t vill härmed, tinder åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johahsson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Vid överlämning den 25 oktober 1926 till Västmanlands regementes huvudförråd

av den vid regementets nionde kompani förvarade intendenturmaterielen

befanns brist föreligga i fråga örn dylik materiel. Sedan bristen gjorts

till föremål för undersökning vid Livregementets grenadjärers krigsrätt — som

efter Västmanlands regementes indragning jämlikt krigsliovrättens beslut

hade att upptaga målet — förpliktade krigsrätten genom utslag den 10 maj

858 30

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 77.

1928 kaptenen O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. B. Juhlin, den förre

i egenskap av kompanichef och den senare såsom kompaniadjutant vid kompaniet

i fråga, att, vilkendera bäst gälda gitte, till Kungl. Majit och kronan

utgiva ett belopji av 1,211 kronor 41 öre såsom ersättning för den bristande

materielen.

Krigsrättens utslag vann laga kraft.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 23 januari 1929, kar

kaptenen Dahlström, med förmälan att av det utdömda beloppet till arméförvaltningens

kassa inbetalts 600 kronor, anhållit att av nåd varda befriad

från skyldighet att till kronan utgiva det enligt omförmälda utslag sålunda

återstående beloppet eller 611 kronor 41 öre.

Vidare har fanjunkaren Juhlin uti en till Kungl. Majit ställd, den 23 februari

1929 dagtecknad skrift likaledes anhållit att av nåd erhålla befrielse

från att utgiva det resterande ersättningsbeloppet.

I den 26 februari 1929 över ansökningarna avgivet utlåtande har arméförvaltningens

intendentsdepartement anfört följande.

Av de vid krigsrätten förda protokollen och övriga handlingar i ärendet

framginge, att överlämnandet skett, utan att inventeringskommission, på sätt

stadgades i § 12. mom. 11 uti den av intendentsdepartementet utfärdade

intendenturförradsinstruktionen, blivit tillsatt för förrådets inventering, och

att vid överlämnandet någon uppskattning av de förkomna persedlarnas värde

ej förekommit; att vid ett sammanträde i november månad 1927 mellan

kompanichefen och de tre under tiden från och med 1918 till och med oktober

1926 å kompaniet tjänstgörande kompaniadjutanterna och uppbördsmännen

den meningen gjort sig gällande, att persedlarna, med hänsyn till

deras beskaffenhet och de förhållanden, varunder de förkommit, i regel bort

uppskattas till 10 % av nyanskaffningsvärdet; att reversal i enlighet härmed

upprättats, därvid värdet å samtliga persedlarna upptagits till 630 kronor

38 öre;, att denna värdesättning emellertid ej godkänts av regementschefen,

som låtit upprätta nya reversal, i vilka värdet bestämts till 1,227 kronor 95

öre; att i denna summa ingått ett belopp av 16 kronor 54 öre, utgörande

det av krigsrätten uppskattade värdet å persedlar, som efter överlämnandet

tillrättaskaffats, och vilket belopp av krigsrätten avdragits från den i reversalen

upptagna slutsumman; att den av regementsintendenten och förrådsförvaltaren

verkställda samt av regementschefen godkända värdesättningen

skett efter de grunder, som förut i liknande fall vid regementet tillämpats,

nämligen på sådant sätt, att de förkomna persedlarna hänförts till vissa

värdeklasser i samma proportion, vari cle kvarvarande persedlarnas klassificering

i olika värdeklasser skett; att sistnämnda reversal blivit av Dahlström

undertecknade, utan att dock likvid samtidigt erlagts; att Dahlström

inför krigsrätten förklarat sig icke hava något att erinra vare sig mot de i

reversalen upptagna persedlarnas antal, med undantag av ovannämnda tillrättakomna

persedlar, eller mot den av regementsintendenten verkställda

värdesättningen av persedlarna, med undantag av klädespersedlarna, vilkas

värde han ansett böra fastställas i enlighet med det av honom framställda

förslaget; att .Juhlin bestritt ersättningsskyldighet, enär persedlarna enligt

hans uppgift till största delen varit utlämnade till truppen och ej stått under

hans uppbördsmannaansvar; att vid krigsrätten någon utredning icke kunnat

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 77.

åvägabringas därom, huruvida bristen uppkommit under persedlarnas förvaring

i kompaniförrådet eller under det desamma varit utlämnade till truppen,

enär kompaniets förrådsböcker ej kunnat tillrättaskaffas; att krigsrätten,

på grund härav och då förhör angående den förkomna materielen jämlikt

§ 24 i gällande intendenturmaterielreglemente ej skett, funnit Dahlström

och Juhlin skyldiga att gemensamt utgiva ersättning för de förkomna persedlarna

i enlighet med den av regementschefen fastställda värdesättningen;

samt att Dahlström och Juhlin underlåtit att överklaga krigsrättens utslag.

Intendentsdepartementet ville framhålla, att av en å departementet verkställd

jämförelse mellan förteckningen å den vid nionde kompaniet förkomna

intendenturmaterielen och den senast från förutvarande Västmanlands regemente

till departementet insända årsredogörelsen över intendenturmaterielen

framgått, att årsredogörelsen, där här ifrågavarande brist vore angiven såsom

enda utgående behållning, av vissa persedelslag upptoge ett färre antal persedlar

än det antal, som Dahlström och Juhlin ålagts att ersätta. Värdet av detta

överskott uppginge i enlighet med verkställd uträkning och med tillämpande

av samma grunder för prissättningen, som av krigsrätten använts i fråga örn

de förkomna persedlarna, till 108 kronor 81 öre. Då någon kvittning emellan

värdet å bristande och såsom överskott befintlig materiel förut ej skett vid

kompaniet, syntes det rättvist och billigt, att den summa, Dahlström och

Juhlin förpliktats utgiva, nedsattes med ovannämnda belopp.

Då emellertid ett efterskänkande av detta belopp icke torde kunna ske

utan riksdagens medverkan, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Dahlström och Juhlin befriades från

återbetalningsskyldighet av ovan omförmälta belopp, 108 kronor 81 öre, och

att kronans återstående fordran således nedsattes från 611 kronor 41 öre till

502 kronor 60 öre.

Beträffande frågan örn efterskänkande av jämväl sistnämnda belopp hade

intendentsdepartementet, ehuru departementet belijärtade de ömmande omständigheter,

som Dahlström anfört till stöd för sin ansökan örn befrielse

från återbetalningsskyldighet, likväl, med hänsyn till vikten av att arméns

dyrbara intendenturmateriel behörigen förvarades och vårdades samt då

prissättningen av de förkomna persedlarna skett i enlighet med den vid

regementet i detta avseende i allmänhet förut gällande praxis, funnit sig

förhindrat tillstyrka ansökningarna, såvitt de avsåge befrielse från betalningsskyldighet

av nämnda belopp.

Statskontoret, som härefter anmodats yttra sig i ärendet, har i utlåtande

den 18 september 1929 anfört följande.

I likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement och på de av

departementet anförda skäl tillstyrkte statskontoret, att ett belopp av 108

kronor 81 öre av det utdömda ersättningsbeloppet efterskänktes.

Yad beträffade återstoden, 502 kronor 60 öre, av detta belopp efter avdrag

av inlevererade 600 kronor, underkände visserligen statskontoret ingalunda

betydelsen av de till stöd för intendentsdepartementets avstyrkande

av efterskänkandet av detta belopp anförda skäl, men det syntes dock statskontoret

kunna starkt ifrågasättas, örn icke i allt fall omständigheterna i

övervägande grad talade'' för att kronan billigtvis borde avstå från denna sin

fordran. Då kompaniförrådet i oktober 1926 avlämnats till huvudförrådet,

hade detta skett enligt sökanden Dahlströms obestridda uppgift kort efter

avslutade regements- och repetitionsövningar, under vilkas senare del kompaniet

deltagit i fiilttjänstövningar, och under en brådska, som enligt vederbörande

bataljonschefs intyg försvårat kontrollen. En viss betydelse torde

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

även få tillmätas den av Dahlström påpekade omständigheten, att tinder de

senare åren på kompaniet tjänstgjort ett stort antal icke därstädes stamanställt

underbefäl, och att ett flertal av dessa visat sig olämpliga såsom förmän

för de värnpliktiga beträffande särskilt persedelvård. För Dahlströms

vidkommande syntes ock en ej obetydlig vikt få läggas därpå, att den senast

anställde kompaniadjutanten förut endast gjort trupptjänst och »icke handhaft

någon expedition eller förråd» samt enligt bataljonschefens omdöme

icke varit sin uppgift fullt vuxen. Dessa omständigheter och vad i ärendet

i övrigt förekommit syntes statskontoret tala för att frågan örn ansvarighet

för den uppkomna bristen icke borde bedömas allt för strängt. Härtill

komme, dels att Dahlström genom inleverering av 600 kronor eller ungefär

hälften av det utdömda beloppet dock finge anses hava visat god vilja att

efter förmåga fullgöra ersättningsskyldigheten, dels ock att han, såsom av

handlingarna framginge, levde under små och bekymmersamma ekonomiska

förhållanden. Beträffande Juhlin hade statskontoret under hand inhämtat,

att han icke hade någon inkomst utöver sin avlöning såsom sergeant å övergångsstat

och för övrigt hade mycket knappa ekonomiska villkor.

På grund av det anförda hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Dahlström och Juhlin måtte intill ett belopp

av 611 kronor 41 öre befrias från dem genom regementskrigsrättens vid Livregementets

grenadjärer utslag den 10 maj 1928 åliggande skyldighet att till

kronan utgiva ersättning för brist i av dem omhänderhaft kompaniförråd.

På de av statskontoret anförda skäl finner även jag mig böra tillstyrka,

att Dahlström och Juhlin befrias från skyldigheten att utgiva det belopp,

611 kronor 41 öre, vartill kronans fordran hos dem enligt omförmälda krigsrättsutslag

numera uppgår. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att kaptenen O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. B. Juhlin må intill

ett belopp av 611 kronor 41 öre befrias från dem jämlikt regementskrigsrättens

vid Livregementets grenadjärer utslag den 10 maj 1928 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva ersättning för brist i av dem omhänderhaft

kompaniförråd, samt

att nämnda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kaptenen O. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. R. Juhlin från viss ersät a1 i texten
  2. SU 1930:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående befrielse för kaptenen 0. P. B. Dahlström och fanjunkaren K. R. Juhlin från viss ersättningsskyldigh s. 11 i texten