Angående avsättande till nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs län m. m
1930-02-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:79, Angående avsättande till nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs län m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
1
Nr 79.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avsättande till
nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs
län m. m.; given Stockholms slott den 7 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GÖSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 7 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Johansson anför:
I en till jordbruksdepartementet den 5 maj 1928 inkommen framställning
hava Idre hembygdsförening, Dalarnas hembygdsförbund samt Svenska naturskyddsföreningen
hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för
avsättande såsom nationalpark, under benämning Töfsingdalens nationalpark,
av ett i ansökningen närmare angivet område av kronoparken Idre.
Å ansökningen har tecknats instämmande av Idre sockens kommunalnämnd
samt jägmästaren i Idre revir. Såsom bilaga till framställningen har fogats
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 01 haft. (Nr 79.) 1
Äng. avsättande
av viss
del av kronoparken
Idre
såsom nationalpark
(Töfsingdalens
nationalpark.
)
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
redogörelse för en av filosofie magistern Karl-Herman Forsslund på uppdrag
av Svenska naturskyddsföreningens styrelse verkställd undersökning och beskrivning
av det ifrågasatta nationalparksområdet.
Anbefalld att efter vederbörandes hörande häröver yttra sig, har domänstyrelsen
med utlåtande den 21 november 1928 överlämnat från vederbörande
skogsstatstjänstemän, vetenskapsakademien, vederbörande landsfiskal samt
länsstyrelsen i länet inhämtade yttranden.
Ifrågavarande område, bestående av skogs- och fjällmark, är beläget längst
uppe i Dalarnas nordligaste del i kilen mellan Härjedalen och norska gränsen.
Å en år 1924 upprättad, ärendet bilagd karta över södra delen av
block X, det s. k. Stugufjällsblocket, av kronoparken Idre har området av
vederbörande jägmästare avgränsats med blyertslinjer, vilka i huvudsak
överensstämma med de gränser, som i ansökningen föreslagits och med röd
linje angivits å ett i förenämnda ansökningen åtföljande bilaga intaget kartavtryck.
Området omfattar en areal av i runt tal 1,365 hektar, därav 875
hektar produktiv skogsmark och 490 hektar impediment.
Sökandena hava, under hänvisning i övrigt till den av dem åvägabragta
omfattande utredningen i ärendet, särskilt framhållit följande.
Området erbjöde i förhållande till sin jämförelsevis ringa utsträckning
en ovanligt rikhaltig provkarta på fullt naturliga växtsamhällen. Någon
åverkan å området inom dess nu föreslagna gränser syntes aldrig hava förekommit.
Den alpina och den subalpina regionen vore representerade av
små men väl utpräglade partier i områdets sydöstra delar. Den övriga och
ojämförligt större delen folie helt inom barrskogsregionen. Som de mest
intressanta vegetationstyperna inom denna framstode gran-urskogen och grankälen
respektive lunddälden, båda av sällsynt praktfull utbildning och huvudsakligen
förekommande längs den området genomflytande Töfsingån. I synnerhet
gran-urskogen vore numera i vårt land så gott som utrotad. Även
grankälar och lunddälder vore såväl till utbildning som till antalet av i
dem förekommande växtarter av ovanligt hög kvalitet. Särskilt att märka
vore deras ymniga förekomst längs Töfsingån. Ej så få verkliga rariteter
förekomme i dem. Tallskogen, som vore den mest utbredda skogstypen,
utgjorde också en urskog, fast den ej så starkt som granskogen överensstämde
med den allmänna uppfattningen örn en sådan, då den på grund av
den blockbeströdda marken vanligen vore mycket gles. Särskilt framhölles
den rikliga förekomsten av torrfuror, vilka i högsta grad bidroge att sätta
prägeln av urskog på forna tiders skogar, men med nutida skogsvård vore
dömda att helt försvinna från markerna.
Beträffande djurlivet märktes i första hand, att kungsörnen häckade därstädes
samt att denna häckplats vore den enda i Dalarna och den sydligaste
på Sveriges fastland. För björnen utgjorde trakten ett idealiskt hemvist,
och hade färska spår av björn här iakttagits 1925. Älgen förekomme
mycket talrikt, och torde området bliva ett välbehövligt reservat för detta
högdjur och bjuda det en fredad tillflykt.
Kopparbergs län hade hittills icke någon nationalpark. Hamra-parken
vore visserligen belägen i Dalarna — »Orsa Finnmark» — men i Gävleborgs
län. I norra Dalarna läge Sveriges sydligaste fjäll. Att ett litet
parti av dessa med deras typiska växt- och djurvärld lagligen skyddades
Kungl. Majlis proposition Nr 79.
3
oell bevarades åt eftervärlden vore ett länge närt och säkert enligt allas
enstämmiga mening i högsta grad behjärtansvärt önskemål. Ett därtill
lämpligare parti än det nu föreslagna torde knappast kunna uppletas, i ali
synnerhet då inga som helst ekonomiska betänkligheter mot en fridlysning
i detta fall kunde ifrågakomma. Mycket stora delar av området vore rena
impediment (blockmarker och alpina hedar). En exploatering av skogen
torde bliva förlustbringande på grund av de oförbätterliga terrängförhållandena
och skogens överårighet. Odlingsbar mark saknades alldeles, och av
slåttermark funnes ingen värd att nämnas. En sak av stor vikt vore slutligen,
att ortsbefolkningen själv tagit första initiativet till förslaget örn
fridlysning och livligt önskade en sådan.
Vederbörande jägmästare har framhållit, att varken kronans eller andras
eventuella intressen kunde genom en fridlysning trädas för nära, samt anför
i övrigt bland annat:
Å den produktiva skogsmarken funnes ett virkesförråd av omkring 13,000
kubikmeter. Med hänsyn till markens otillgänglighet och skogsbeståndens
gleshet ävensom avståndet till reglerad flottled kunde knappast någon del
av det föreslagna nationalparksområdet bliva föremål för ekonomiskt lönande
virkesuttag. Under för drivningsarbete särskilt gynnsamma väderleksförhållanden
och med goda virkespriser torde dock omkring 1,500 kubikmeter
virke möjligen kunna med någon ekonomisk vinst tillgodogöras på en areal
av omkring 60 hektar inom de bäst belägna och minst glesbevuxna skogsområdena
i södra delen av den föreslagna parken. Ett uteslutande av dessa
områden från nationalparken skulle dock avsevärt nedsätta densamma ur
naturskyddssynpunkt.
Under erinran att den föreslagna nationalparken i sydväst begränsades
av Storån, ville jägmästaren vidare framhålla, att flottledsreglering av
Storån ovan den däri inflytande Töfsingån ej torde kunna ifrågakomma.
Då det emellertid framdeles kunde visa sig nödvändigt att för flottningen
i Storån nedanför Töfsingån verkställa en dammanläggning i Särsjön eller
någon annan av Storåns utvidgningar, som utgjorde gräns för det föreslagna
områdets nordvästra del, syntes vid ett eventuellt avsättande av området
såsom nationalpark böra föreskrivas, att hinder ej finge läggas för en
dylik dammanordning och därmed förenad uppdämning m. m. i Storån.
Vid ett blivande avsättande av området till nationalpark borde lapparna,
vilka på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande ägde föra sina renar
på bete i dessa trakter, bibehållas vid sina tidigare medgivna rättigheter.
Ur naturskyddssynpunkt vore det synnerligen önskvärt, att dessa landets
sydligaste lappar bleve kvar häruppe med sina numera ganska små renhjordar.
Överjägm,ästaren anför, att han i likhet med jägmästaren hyste den uppfattningen,
att på grund av områdets belägenhet någon ekonomiskt bärande
skogsskötsel knappast kunde därstädes ifrågakomma, varför ur denna synpunkt
något hinder för bifall till framställningen icke borde föreligga. Vid
eventuellt avsättande till nationalpark av det därför sökta området borde
tillses, att områdets södra gräns erhölle en såvitt möjligt rak sträckning.
Lapparna borde bibehållas vid de förmåner, desamma vore tillförsäkrade,
således även beträffande fisket i Storån och dess källsjöar, där detta i övrigt
torde vara gemensamt. Dessa vatten borde därför icke till någon del ingå
i nationalparken utan endast utgöra gräns för densamma.
Vetenskapsakademien tillstyrker ansökningen, under förutsättning att åt
4
Kungl. Maj-.ts ''proposition Kr 79.
akademien beredes tillfälle att efter genom dess försorg verkställd besiktning
yttra sig örn utstakandet av den blivande nationalparkens gränser.
Vederbörande landsfiskal tillstyrker på det livligaste framställningen, och
länsstyrelsen har icke något att erinra mot bifall till densamma.
Domänstyrelsen har i anledning av skogsstatstjänstemännens uttalande i
fråga örn lappbefolkningens intressen å området hänvisat till bestämmelserna
i 2 § av lagen angående nationalparker den 25 juni 1909, vari stadgas, att i
1 § meddelade förbud för disposition i vissa avseenden av till nationalpark
avsatt område ej skola leda till inskränkning i enskild rätt, som må vara
uppkommen, då området avsättes till nationalpark, eller i de rättigheter till
bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna medgivna, dock att jakt å
björn ej må äga rum. I samma paragraf stadgas därjämte, att det ej må
vara lapparna förvägrat att medföra de för deras renhjordars bevakning
nödiga hundar.
Styrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för områdets avsättande
till nationalpark, samt förutsätter därvid, att efter av vetenskapsakademien
i samråd med ombud för domänverket verkställd utstakning av gränserna
för den föreslagna nationalparken på Kungl. Majit skall ankomma att slutgiltigt
bestämma gränserna samt att meddela eventuellt erforderliga reglementariska
föreskrifter rörande nationalparken.
Vad jägmästaren föreslagit i fråga örn att hinder ej må läggas för anordnande
av en eventuellt erforderlig dammbyggnad i Storåns övre lopp
och för därmed företagen vattendämning borde jämväl beaktas.
Med anledning av den av jägmästaren eventuellt förutsatta dammanläggningen
i någon av Storåns utvidgningar samt därmed förenad uppdämning
m. m. anbefalldes sedermera domänstyrelsen att införskaffa utredning
rörande den inverkan dylika åtgärder kunde väntas medföra med
avseende å naturförhållandena inom det föreslagna nationalparksområdet
samt dettas lämplighet såsom nationalpark. I skrivelse den 6 september
1929 har styrelsen, med överlämnande av vederbörande jägmästares
utredning, avgivit eget yttrande i den sålunda uppkomna frågan.
Jägmästaren anför, att efter på marken företagen undersökning det syntes
honom, att en damm i övre delarna av Storån ej med fördel torde kunna
läggas på annat ställe än i södra ändan av Sörsjön, såsom på bilagd karta
angivits. Av det tillämnade nationalparksområdet skulle sålunda vid
dämning endast komma att beröras en mycket ringa del, omkring 1.5 kilometer,
efter bemälda sjös östra strand, där landet i stort sett ganska brant
höjde sig från strandlinjen. Något men för nationalparken kunde en dämning
härstädes till omkring 2 meters höjd över normalvattenståndet ej
medföra, då praktiskt taget endast en mycket smal strandremsa komme att
beröras av densamma. Ur naturskyddssynpunkt vore för övrigt strandområdet
kring Sörsjön av ingen betydelse, då det till stor del utgjordes av
sterila blockmarker. Skulle — som troligen snart måste bliva fallet —
dammen vid Sörsjön bliva verklighet, vore det nog nödvändigt att en stor
del av sommaren hava sjön dämd för den ökade vattentillgångens rationella
utnyttjande, men utgjorde, som nämnts, en sådan dämning ingen
olägenhet för nationalparken. Vid vattenavtappning genom dammen
måste givetvis vattenståndet i nedanför liggande delar av ån tidvis
stiga högst väsentligt, men komme detta ej heller med hänsyn till strän
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
demas beskaffenhet att åstadkomma något intrång på nationalparksområdet,
allra helst som denna vattenstigning för varje gång endast bleve av
relativ kortvarighet. Stränderna kring Storån kunde för övrigt i stort
sett ej anses vara av något nämnvärt säregen beskaffenhet, då dessa så
gott som undantagslöst utgjordes av tämligen otillgängliga blockmarker.
De intressanta växtsamhällena och strandformationerna förekomme
huvudsakligen endast efter Töfsingån. Storån hade blott ur avgränsningssynpunkt
kommit att beröras av naturparksområdet. Utan olägenhet
skulle sannolikt ur naturskyddssynpunkt norr och öster örn Storån en
mindre strandremsa på högst 50 meters bredd kunna för vattenregleringsändamål
undantagas från området. Ur kostnadssynpunkt kunde emellertid
en sådan gräns ej lämpligen utläggas på marken, utan torde ett sådant
undantag endast böra angivas på papperet.
Beträffande det föreslagna områdets lämplighet som nationalpark torde
detta med all tydlighet framgå av den hittills i ärendet förebragta utredningen.
Domänstyrelsen hänvisar till jägmästarens utredning samt framhåller,
att en dammanläggning i övre delarna av Storån, sannolikt i södra ändan
av Särsjön, och därmed förenad uppdämning icke torde medföra något men
för den ifrågasatta nationalparken, då de på grund av den branta strandlinjen
jämförelsevis obetydliga områden, som härav bomme att beröras,
utgjordes av i stort sett sterila blockmarker utan betydelse ur naturskyddssynpunkt.
I ett blivande beslut örn avsättande av Töfsingdalen till nationalpark
torde böra intagas en bestämmelse örn att dess förklarande som nationalpark
ej skulle utgöra hinder för anläggande i Storåns vattendrag norr om
Särsjöhån av damm för vattenreglering i därovan belägna del av Storån
med sjöar. ,
Det till avsättande som nationalpark ifrågasatta området måste enligt
styrelsens mening vara särskilt väl lämpat för ändamålet på grund såväl
av dess såsom framginge av föreliggande utredning i stort sett orörda
och i ett flertal fall säregna natur som ock dess från bebyggd ort avlägsna
belägenhet.
I den 9 oktober 1929 avgivet förnyat remissutlåtande i ärendet uttalar
vetenskapsakademien, efter hörande av sin naturskyddskommitté, såsom
sin åsikt, att den eventuellt ifrågasatta dammanläggningen i Storån icke
torde kunna förväntas medföra förändringar i naturförhållandena inom
det till nationalpark föreslagna området, samt åberopar till stöd härför
den av domänstyrelsen verkställda utredningen i ämnet.
Den nu föreliggande framställningen avser att i sitt ursprung bevara ett
område, i hög grad representativt för Sveriges sydligaste fjällområden med
dess växt- och djurliv. Såsom av utredningen framgår tillstyrkes framställningen,
vilken har sin grund i lokala önskemål om skyddsplanens förverkligande,
av samtliga i ärendet hörda myndigheter. Da den ekonomiska nyttan
av området torde ur skogssynpunkt vara obetydlig och områdets avsättande
som nationalpark icke medför inskränkning i enskild nu tillkommande rätt
eller i lapparna medgivna rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske,
har icke heller jag något att erinra mot framställningen. Jag förutsätter
Departements*
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
emellertid att, såsom eljest plägat ske, på Kungl. Majit må ankomma att
slutgiltigt bestämma gränserna för det blivande nationalparksområdet samt
att meddela eventuellt erforderliga reglementariska föreskrifter rörande området.
Bland dessa bör, såsom domänstyrelsen ifrågasatt, intagas, att områdets
förklarande såsom nationalpark icke skall utgöra hinder för anläggande
i Storåns vattendrag norr örn Särsjöhån av damm för vattenreglering i därovan
belägen del av Storån med sjöar.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att såsom nationalpark må avsättas ifrågavarande å kronoparken Idre i
Kopparbergs län belägna område med en areal av omkring 1,365 hektar.
av*1 b eska* an- * samband tillåter jag mig anmäla ärende angående upphävande
flående avsät- av beslut rörande avsättande såsom nationalpark av visst område inom
tande av ett Norrbottens’ län.
område inom T
Suorsa eller Propositionen nr 125 till 1909 års riksdag föreslog Kungl. Majit rikspanferasåsen:
^a®eii’ bland annat, besluta, att ett med urskog bevuxet område av lämplig
nationalpark, omfattning inom Suorsa eller Elssa kronoparker i Tärendö revir finge från
gällande förvaltningsregler undantagas och såsom nationalpark avsättas. Propositionen
bifölls av riksdagen enligt dess skrivelse den 24 maj 1909, nr 173.
I skrivelse den 3 augusti 1909 till vederbörande Överjägmästare föreskrev
domänstyrelsen, att i avvaktan på förslag örn närmare gränser för
nationalparken någon avverkning eller annan i 1 § av lagen angående
nationalparker den 25 juni 1909 omnämnd naturförändring icke finge äga
rum å dels trakten kring Narkåns källor å Rissa kronopark och dels trakten
kring berget Suorsapakka å Suorsa kronopark. Sedermera anmodade
domänstyrelsen genom skrivelse den 27 juni 1914 jägmästaren i Tärendö
revir att verkställa undersökning å och upprätta beskrivning över ett område
örn cirka 100 å 200 hektar å endera av förenämnda kronoparker, vilket
av överjägmästaren och jägmästaren befunnes lämpligt för avsättande
till nationalpark. Nämnda undersökning kom emellertid icke till
stånd förrän år 1923, då jägmästaren utstakade och undersökte ett område
örn 108 hektar å kronoparken Suorsa i närheten av berget Suorsapakka.
Sedan skogsindelning å kronoparkerna Suorsa och Rissa ägt rum under
år 1926, har domänstyrelsen i skrivelse den 29 juni 1928, med överlämnande
av yttranden av jägmästaren, skogstaxator! i övre Norrbottens
distrikt samt överjägmästaren, hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga
åtgärder, så att något område å kronoparkerna Suorsa och Rissa icke måtte
avsättas till nationalpark, samt att de för sådant ändamål reserverade delarna
av kronoparkerna åter finge förvaltas och tillgodogöras för kronans
räkning.
Jägmästaren har anfört bland annat följande. Det av jägmästaren utstakade
och undersökta området kunde icke anses motsvara de anspråk man i
detta speciella fall borde ställa på ett urskogsområde avsett att bevaras för
framtiden som typ för de ursprungliga skogsområden, som nu i rask takt
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
exploaterades. Ett sådant område borde åtminstone omfatta bestånd av mera
växlande typer än vad här vore fallet. Å hela kronoparken Suorsa kunde
med säkerhet icke uppletas ett för ändamålet lämpligt område, enär ifrågavarande
skog till allra största delen bestode av försumpade granskogar. Ehuru
någon speciell undersökning icke gjorts å kronoparken Rissa, kunde på
grund av kännedomen om där ifrågasatt trakt samma omdöme fällas som
örn kronoparken Suorsa.
Skogstaxatorn har, med stöd av den kännedom som vid skogsindelningen
vunnits örn beskaffenheten av skogen och skogsmarken å ifrågavarande
kronoparken uttalat, att dessa icke kunde visa prov på så ursprunglig och
säregen natur, som begreppet nationalpark innefattade. Skogen och skogsmarken
å kronoparkerna skilde sig icke avsevärt från vad man på andra
öde skogstrakter i liknande höjdlägen kunde iakttaga. Han avstyrkte fördenskull
förslaget att avsätta någon del av kronoparkerna såsom nationalpark.
Öv er jägmästaren har bland annat anfört, att ett så litet område som 100
å 200 hektar uppenbarligen icke vore tillfyllest, när det gällde att reservera
ett urskogsområde, avsett att såsom nationalpark bevaras som typ för de
naturskogar, som alltmera bleve föremål för exploatering. Framför allt
kunde ett dylikt område icke giva den omväxling i beståndstyper, som vore
önskvärd för att giva en bild av den ursprungliga norrländska urskogstypen.
I detta avseende vore ej ens hela kronoparken Suorsa tillfyllest,
enär densamma i stort sett endast gåve exempel på försumpade granskogsbestånd.
Lämpligare områden för ändamålet torde vara att finna i andra
trakter.
Domänstyrelsen har för egen del anfört: Av upprättad karta och
beståndsbeskrivning framginge, att det undersökta området till större delen
utgjordes av myr eller försumpade, sinsemellan likartade skogsbestånd, huvudsakligen
beväxta med gammal, oväxtlig och torkande gran. Området
kunde under sådana förhållanden knappast anses utgöra ett sådant urskogsområde
som 1907 års naturskyddssakkunniga önskade avsatt och för framtiden
fredat för avverkning för att därigenom tillfälle skulle beredas att på
vetenskapligt och exakt sätt studera en lapplandsskogs normala utveckling.
Då det torde kunna förutsättas, att avsikten icke varit att avsätta ett område
för att huvudsakligen befrämja möjligheterna till vetenskapligt studium
av utvecklingen i försumpade granbestånd, borde såsom jägmästaren
framhållit i ett område av ifrågavarande art ingå bestånd av mera växlande
typer, än vad som inom det undersökta och för övrigt inom hela
kronoparkerna Suorsa och Rissa vore fallet. I * * 4
I ärendet har vetenskapsakademien den 10 oktober 1928 avgivit infordrat
utlåtande. Akademien har däri, i enlighet med sin naturskyddskommittés
tillstyrkande, förklarat sig för sin del icke hava något att erinra mot domänstyrelsens
ovanberörda hemställan.
Jag torde här få erinra att, då tillkallade sakkunniga i betänkande den
4 december 1907 framlade förslag rörande avsättande av vissa områden —
däribland ifrågavarande område inom Suorsa eller Rissa kronoparker — till
nationalparker, de därvid anförde, bland annat, att de visserligen icke haft
tillfälle att genom besök å de särskilda ifrågasatta platserna övertyga sig
8
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.
om deras naturbeskaffenhet och lämplighet till nationalparker, men att åtskillig
utredning förelåge genom de av vetenskapsakademien och domänstyrelsen
i frågan avgivna utlåtanden samt de upplysningar, som till akademien
och domänstyrelsen avgivits av åtskilliga ortsmyndigheter. En fullständig
avsyning och värdering av de föreslagna områdena på förhand skulle,
ansågo de sakkunniga, i anseende till dessas avskilda läge föranleda avsevärda
kostnader, som vore bortkastade, därest nationalparker icke komme
att utläggas därstädes. Den omständigheten, att ett område beslutades skola
avsättas såsom nationalpark, hindrade emellertid icke statsmakterna att när
som helst avkläda det denna egenskap och ställa det under samma förvaltning
som annan kronans egendom.
Utredningen i ärendet synes giva vid handen, att förutsättningarna för
upprättande av en nationalpark å någon del av ifrågavarande båda kronoparken
icke synas föreligga. Någon nationalpark torde fördenskull ej böra
komma till stånd härstädes. Sedan riksdagen genom ärendets anmälan i
nu förevarande sammanhang beretts tillfälle att därav taga del, skall jag
tillåta mig att framdeles åter upptaga detsamma för Kungl. Maj:ts slutliga
prövning.
Till vad departementschefen sålunda uttalat och hemställt ansluta sig
statsrådets övriga ledamöter.
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar
bifall till departementschefens hemställan samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
390021. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- JoU 1930:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avsättande till nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs län m. m. a1 i texten