Sök i Ratio Lex

Angående avsättande till nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs län m. m

1930-02-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:79, Angående avsättande till nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs län m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

1

Nr 79.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avsättande till

nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs

län m. m.; given Stockholms slott den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GÖSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

I en till jordbruksdepartementet den 5 maj 1928 inkommen framställning

hava Idre hembygdsförening, Dalarnas hembygdsförbund samt Svenska naturskyddsföreningen

hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för

avsättande såsom nationalpark, under benämning Töfsingdalens nationalpark,

av ett i ansökningen närmare angivet område av kronoparken Idre.

Å ansökningen har tecknats instämmande av Idre sockens kommunalnämnd

samt jägmästaren i Idre revir. Såsom bilaga till framställningen har fogats

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 01 haft. (Nr 79.) 1

Äng. avsättande

av viss

del av kronoparken

Idre

såsom nationalpark

(Töfsingdalens
nationalpark.

)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

redogörelse för en av filosofie magistern Karl-Herman Forsslund på uppdrag

av Svenska naturskyddsföreningens styrelse verkställd undersökning och beskrivning

av det ifrågasatta nationalparksområdet.

Anbefalld att efter vederbörandes hörande häröver yttra sig, har domänstyrelsen

med utlåtande den 21 november 1928 överlämnat från vederbörande

skogsstatstjänstemän, vetenskapsakademien, vederbörande landsfiskal samt

länsstyrelsen i länet inhämtade yttranden.

Ifrågavarande område, bestående av skogs- och fjällmark, är beläget längst

uppe i Dalarnas nordligaste del i kilen mellan Härjedalen och norska gränsen.

Å en år 1924 upprättad, ärendet bilagd karta över södra delen av

block X, det s. k. Stugufjällsblocket, av kronoparken Idre har området av

vederbörande jägmästare avgränsats med blyertslinjer, vilka i huvudsak

överensstämma med de gränser, som i ansökningen föreslagits och med röd

linje angivits å ett i förenämnda ansökningen åtföljande bilaga intaget kartavtryck.

Området omfattar en areal av i runt tal 1,365 hektar, därav 875

hektar produktiv skogsmark och 490 hektar impediment.

Sökandena hava, under hänvisning i övrigt till den av dem åvägabragta

omfattande utredningen i ärendet, särskilt framhållit följande.

Området erbjöde i förhållande till sin jämförelsevis ringa utsträckning

en ovanligt rikhaltig provkarta på fullt naturliga växtsamhällen. Någon

åverkan å området inom dess nu föreslagna gränser syntes aldrig hava förekommit.

Den alpina och den subalpina regionen vore representerade av

små men väl utpräglade partier i områdets sydöstra delar. Den övriga och

ojämförligt större delen folie helt inom barrskogsregionen. Som de mest

intressanta vegetationstyperna inom denna framstode gran-urskogen och grankälen

respektive lunddälden, båda av sällsynt praktfull utbildning och huvudsakligen

förekommande längs den området genomflytande Töfsingån. I synnerhet

gran-urskogen vore numera i vårt land så gott som utrotad. Även

grankälar och lunddälder vore såväl till utbildning som till antalet av i

dem förekommande växtarter av ovanligt hög kvalitet. Särskilt att märka

vore deras ymniga förekomst längs Töfsingån. Ej så få verkliga rariteter

förekomme i dem. Tallskogen, som vore den mest utbredda skogstypen,

utgjorde också en urskog, fast den ej så starkt som granskogen överensstämde

med den allmänna uppfattningen örn en sådan, då den på grund av

den blockbeströdda marken vanligen vore mycket gles. Särskilt framhölles

den rikliga förekomsten av torrfuror, vilka i högsta grad bidroge att sätta

prägeln av urskog på forna tiders skogar, men med nutida skogsvård vore

dömda att helt försvinna från markerna.

Beträffande djurlivet märktes i första hand, att kungsörnen häckade därstädes

samt att denna häckplats vore den enda i Dalarna och den sydligaste

på Sveriges fastland. För björnen utgjorde trakten ett idealiskt hemvist,

och hade färska spår av björn här iakttagits 1925. Älgen förekomme

mycket talrikt, och torde området bliva ett välbehövligt reservat för detta

högdjur och bjuda det en fredad tillflykt.

Kopparbergs län hade hittills icke någon nationalpark. Hamra-parken

vore visserligen belägen i Dalarna — »Orsa Finnmark» — men i Gävleborgs

län. I norra Dalarna läge Sveriges sydligaste fjäll. Att ett litet

parti av dessa med deras typiska växt- och djurvärld lagligen skyddades

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 79.

3

oell bevarades åt eftervärlden vore ett länge närt och säkert enligt allas

enstämmiga mening i högsta grad behjärtansvärt önskemål. Ett därtill

lämpligare parti än det nu föreslagna torde knappast kunna uppletas, i ali

synnerhet då inga som helst ekonomiska betänkligheter mot en fridlysning

i detta fall kunde ifrågakomma. Mycket stora delar av området vore rena

impediment (blockmarker och alpina hedar). En exploatering av skogen

torde bliva förlustbringande på grund av de oförbätterliga terrängförhållandena

och skogens överårighet. Odlingsbar mark saknades alldeles, och av

slåttermark funnes ingen värd att nämnas. En sak av stor vikt vore slutligen,

att ortsbefolkningen själv tagit första initiativet till förslaget örn

fridlysning och livligt önskade en sådan.

Vederbörande jägmästare har framhållit, att varken kronans eller andras

eventuella intressen kunde genom en fridlysning trädas för nära, samt anför

i övrigt bland annat:

Å den produktiva skogsmarken funnes ett virkesförråd av omkring 13,000

kubikmeter. Med hänsyn till markens otillgänglighet och skogsbeståndens

gleshet ävensom avståndet till reglerad flottled kunde knappast någon del

av det föreslagna nationalparksområdet bliva föremål för ekonomiskt lönande

virkesuttag. Under för drivningsarbete särskilt gynnsamma väderleksförhållanden

och med goda virkespriser torde dock omkring 1,500 kubikmeter

virke möjligen kunna med någon ekonomisk vinst tillgodogöras på en areal

av omkring 60 hektar inom de bäst belägna och minst glesbevuxna skogsområdena

i södra delen av den föreslagna parken. Ett uteslutande av dessa

områden från nationalparken skulle dock avsevärt nedsätta densamma ur

naturskyddssynpunkt.

Under erinran att den föreslagna nationalparken i sydväst begränsades

av Storån, ville jägmästaren vidare framhålla, att flottledsreglering av

Storån ovan den däri inflytande Töfsingån ej torde kunna ifrågakomma.

Då det emellertid framdeles kunde visa sig nödvändigt att för flottningen

i Storån nedanför Töfsingån verkställa en dammanläggning i Särsjön eller

någon annan av Storåns utvidgningar, som utgjorde gräns för det föreslagna

områdets nordvästra del, syntes vid ett eventuellt avsättande av området

såsom nationalpark böra föreskrivas, att hinder ej finge läggas för en

dylik dammanordning och därmed förenad uppdämning m. m. i Storån.

Vid ett blivande avsättande av området till nationalpark borde lapparna,

vilka på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande ägde föra sina renar

på bete i dessa trakter, bibehållas vid sina tidigare medgivna rättigheter.

Ur naturskyddssynpunkt vore det synnerligen önskvärt, att dessa landets

sydligaste lappar bleve kvar häruppe med sina numera ganska små renhjordar.

Överjägm,ästaren anför, att han i likhet med jägmästaren hyste den uppfattningen,

att på grund av områdets belägenhet någon ekonomiskt bärande

skogsskötsel knappast kunde därstädes ifrågakomma, varför ur denna synpunkt

något hinder för bifall till framställningen icke borde föreligga. Vid

eventuellt avsättande till nationalpark av det därför sökta området borde

tillses, att områdets södra gräns erhölle en såvitt möjligt rak sträckning.

Lapparna borde bibehållas vid de förmåner, desamma vore tillförsäkrade,

således även beträffande fisket i Storån och dess källsjöar, där detta i övrigt

torde vara gemensamt. Dessa vatten borde därför icke till någon del ingå

i nationalparken utan endast utgöra gräns för densamma.

Vetenskapsakademien tillstyrker ansökningen, under förutsättning att åt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts ''proposition Kr 79.

akademien beredes tillfälle att efter genom dess försorg verkställd besiktning

yttra sig örn utstakandet av den blivande nationalparkens gränser.

Vederbörande landsfiskal tillstyrker på det livligaste framställningen, och

länsstyrelsen har icke något att erinra mot bifall till densamma.

Domänstyrelsen har i anledning av skogsstatstjänstemännens uttalande i

fråga örn lappbefolkningens intressen å området hänvisat till bestämmelserna

i 2 § av lagen angående nationalparker den 25 juni 1909, vari stadgas, att i

1 § meddelade förbud för disposition i vissa avseenden av till nationalpark

avsatt område ej skola leda till inskränkning i enskild rätt, som må vara

uppkommen, då området avsättes till nationalpark, eller i de rättigheter till

bete, skogsfång, jakt och fiske, som äro lapparna medgivna, dock att jakt å

björn ej må äga rum. I samma paragraf stadgas därjämte, att det ej må

vara lapparna förvägrat att medföra de för deras renhjordars bevakning

nödiga hundar.

Styrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för områdets avsättande

till nationalpark, samt förutsätter därvid, att efter av vetenskapsakademien

i samråd med ombud för domänverket verkställd utstakning av gränserna

för den föreslagna nationalparken på Kungl. Majit skall ankomma att slutgiltigt

bestämma gränserna samt att meddela eventuellt erforderliga reglementariska

föreskrifter rörande nationalparken.

Vad jägmästaren föreslagit i fråga örn att hinder ej må läggas för anordnande

av en eventuellt erforderlig dammbyggnad i Storåns övre lopp

och för därmed företagen vattendämning borde jämväl beaktas.

Med anledning av den av jägmästaren eventuellt förutsatta dammanläggningen

i någon av Storåns utvidgningar samt därmed förenad uppdämning

m. m. anbefalldes sedermera domänstyrelsen att införskaffa utredning

rörande den inverkan dylika åtgärder kunde väntas medföra med

avseende å naturförhållandena inom det föreslagna nationalparksområdet

samt dettas lämplighet såsom nationalpark. I skrivelse den 6 september

1929 har styrelsen, med överlämnande av vederbörande jägmästares

utredning, avgivit eget yttrande i den sålunda uppkomna frågan.

Jägmästaren anför, att efter på marken företagen undersökning det syntes

honom, att en damm i övre delarna av Storån ej med fördel torde kunna

läggas på annat ställe än i södra ändan av Sörsjön, såsom på bilagd karta

angivits. Av det tillämnade nationalparksområdet skulle sålunda vid

dämning endast komma att beröras en mycket ringa del, omkring 1.5 kilometer,

efter bemälda sjös östra strand, där landet i stort sett ganska brant

höjde sig från strandlinjen. Något men för nationalparken kunde en dämning

härstädes till omkring 2 meters höjd över normalvattenståndet ej

medföra, då praktiskt taget endast en mycket smal strandremsa komme att

beröras av densamma. Ur naturskyddssynpunkt vore för övrigt strandområdet

kring Sörsjön av ingen betydelse, då det till stor del utgjordes av

sterila blockmarker. Skulle — som troligen snart måste bliva fallet —

dammen vid Sörsjön bliva verklighet, vore det nog nödvändigt att en stor

del av sommaren hava sjön dämd för den ökade vattentillgångens rationella

utnyttjande, men utgjorde, som nämnts, en sådan dämning ingen

olägenhet för nationalparken. Vid vattenavtappning genom dammen

måste givetvis vattenståndet i nedanför liggande delar av ån tidvis

stiga högst väsentligt, men komme detta ej heller med hänsyn till strän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

demas beskaffenhet att åstadkomma något intrång på nationalparksområdet,

allra helst som denna vattenstigning för varje gång endast bleve av

relativ kortvarighet. Stränderna kring Storån kunde för övrigt i stort

sett ej anses vara av något nämnvärt säregen beskaffenhet, då dessa så

gott som undantagslöst utgjordes av tämligen otillgängliga blockmarker.

De intressanta växtsamhällena och strandformationerna förekomme

huvudsakligen endast efter Töfsingån. Storån hade blott ur avgränsningssynpunkt

kommit att beröras av naturparksområdet. Utan olägenhet

skulle sannolikt ur naturskyddssynpunkt norr och öster örn Storån en

mindre strandremsa på högst 50 meters bredd kunna för vattenregleringsändamål

undantagas från området. Ur kostnadssynpunkt kunde emellertid

en sådan gräns ej lämpligen utläggas på marken, utan torde ett sådant

undantag endast böra angivas på papperet.

Beträffande det föreslagna områdets lämplighet som nationalpark torde

detta med all tydlighet framgå av den hittills i ärendet förebragta utredningen.

Domänstyrelsen hänvisar till jägmästarens utredning samt framhåller,

att en dammanläggning i övre delarna av Storån, sannolikt i södra ändan

av Särsjön, och därmed förenad uppdämning icke torde medföra något men

för den ifrågasatta nationalparken, då de på grund av den branta strandlinjen

jämförelsevis obetydliga områden, som härav bomme att beröras,

utgjordes av i stort sett sterila blockmarker utan betydelse ur naturskyddssynpunkt.

I ett blivande beslut örn avsättande av Töfsingdalen till nationalpark

torde böra intagas en bestämmelse örn att dess förklarande som nationalpark

ej skulle utgöra hinder för anläggande i Storåns vattendrag norr om

Särsjöhån av damm för vattenreglering i därovan belägna del av Storån

med sjöar. ,

Det till avsättande som nationalpark ifrågasatta området måste enligt

styrelsens mening vara särskilt väl lämpat för ändamålet på grund såväl

av dess såsom framginge av föreliggande utredning i stort sett orörda

och i ett flertal fall säregna natur som ock dess från bebyggd ort avlägsna

belägenhet.

I den 9 oktober 1929 avgivet förnyat remissutlåtande i ärendet uttalar

vetenskapsakademien, efter hörande av sin naturskyddskommitté, såsom

sin åsikt, att den eventuellt ifrågasatta dammanläggningen i Storån icke

torde kunna förväntas medföra förändringar i naturförhållandena inom

det till nationalpark föreslagna området, samt åberopar till stöd härför

den av domänstyrelsen verkställda utredningen i ämnet.

Den nu föreliggande framställningen avser att i sitt ursprung bevara ett

område, i hög grad representativt för Sveriges sydligaste fjällområden med

dess växt- och djurliv. Såsom av utredningen framgår tillstyrkes framställningen,

vilken har sin grund i lokala önskemål om skyddsplanens förverkligande,

av samtliga i ärendet hörda myndigheter. Da den ekonomiska nyttan

av området torde ur skogssynpunkt vara obetydlig och områdets avsättande

som nationalpark icke medför inskränkning i enskild nu tillkommande rätt

eller i lapparna medgivna rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske,

har icke heller jag något att erinra mot framställningen. Jag förutsätter

Departements*

chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

emellertid att, såsom eljest plägat ske, på Kungl. Majit må ankomma att

slutgiltigt bestämma gränserna för det blivande nationalparksområdet samt

att meddela eventuellt erforderliga reglementariska föreskrifter rörande området.

Bland dessa bör, såsom domänstyrelsen ifrågasatt, intagas, att områdets

förklarande såsom nationalpark icke skall utgöra hinder för anläggande

i Storåns vattendrag norr örn Särsjöhån av damm för vattenreglering i därovan

belägen del av Storån med sjöar.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att såsom nationalpark må avsättas ifrågavarande å kronoparken Idre i

Kopparbergs län belägna område med en areal av omkring 1,365 hektar.

av*1 b eska* an- * samband tillåter jag mig anmäla ärende angående upphävande

flående avsät- av beslut rörande avsättande såsom nationalpark av visst område inom

tande av ett Norrbottens’ län.

område inom T

Suorsa eller Propositionen nr 125 till 1909 års riksdag föreslog Kungl. Majit rikspanferasåsen:

^a®eii’ bland annat, besluta, att ett med urskog bevuxet område av lämplig

nationalpark, omfattning inom Suorsa eller Elssa kronoparker i Tärendö revir finge från

gällande förvaltningsregler undantagas och såsom nationalpark avsättas. Propositionen

bifölls av riksdagen enligt dess skrivelse den 24 maj 1909, nr 173.

I skrivelse den 3 augusti 1909 till vederbörande Överjägmästare föreskrev

domänstyrelsen, att i avvaktan på förslag örn närmare gränser för

nationalparken någon avverkning eller annan i 1 § av lagen angående

nationalparker den 25 juni 1909 omnämnd naturförändring icke finge äga

rum å dels trakten kring Narkåns källor å Rissa kronopark och dels trakten

kring berget Suorsapakka å Suorsa kronopark. Sedermera anmodade

domänstyrelsen genom skrivelse den 27 juni 1914 jägmästaren i Tärendö

revir att verkställa undersökning å och upprätta beskrivning över ett område

örn cirka 100 å 200 hektar å endera av förenämnda kronoparker, vilket

av överjägmästaren och jägmästaren befunnes lämpligt för avsättande

till nationalpark. Nämnda undersökning kom emellertid icke till

stånd förrän år 1923, då jägmästaren utstakade och undersökte ett område

örn 108 hektar å kronoparken Suorsa i närheten av berget Suorsapakka.

Sedan skogsindelning å kronoparkerna Suorsa och Rissa ägt rum under

år 1926, har domänstyrelsen i skrivelse den 29 juni 1928, med överlämnande

av yttranden av jägmästaren, skogstaxator! i övre Norrbottens

distrikt samt överjägmästaren, hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga

åtgärder, så att något område å kronoparkerna Suorsa och Rissa icke måtte

avsättas till nationalpark, samt att de för sådant ändamål reserverade delarna

av kronoparkerna åter finge förvaltas och tillgodogöras för kronans

räkning.

Jägmästaren har anfört bland annat följande. Det av jägmästaren utstakade

och undersökta området kunde icke anses motsvara de anspråk man i

detta speciella fall borde ställa på ett urskogsområde avsett att bevaras för

framtiden som typ för de ursprungliga skogsområden, som nu i rask takt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

exploaterades. Ett sådant område borde åtminstone omfatta bestånd av mera

växlande typer än vad här vore fallet. Å hela kronoparken Suorsa kunde

med säkerhet icke uppletas ett för ändamålet lämpligt område, enär ifrågavarande

skog till allra största delen bestode av försumpade granskogar. Ehuru

någon speciell undersökning icke gjorts å kronoparken Rissa, kunde på

grund av kännedomen om där ifrågasatt trakt samma omdöme fällas som

örn kronoparken Suorsa.

Skogstaxatorn har, med stöd av den kännedom som vid skogsindelningen

vunnits örn beskaffenheten av skogen och skogsmarken å ifrågavarande

kronoparken uttalat, att dessa icke kunde visa prov på så ursprunglig och

säregen natur, som begreppet nationalpark innefattade. Skogen och skogsmarken

å kronoparkerna skilde sig icke avsevärt från vad man på andra

öde skogstrakter i liknande höjdlägen kunde iakttaga. Han avstyrkte fördenskull

förslaget att avsätta någon del av kronoparkerna såsom nationalpark.

Öv er jägmästaren har bland annat anfört, att ett så litet område som 100

å 200 hektar uppenbarligen icke vore tillfyllest, när det gällde att reservera

ett urskogsområde, avsett att såsom nationalpark bevaras som typ för de

naturskogar, som alltmera bleve föremål för exploatering. Framför allt

kunde ett dylikt område icke giva den omväxling i beståndstyper, som vore

önskvärd för att giva en bild av den ursprungliga norrländska urskogstypen.

I detta avseende vore ej ens hela kronoparken Suorsa tillfyllest,

enär densamma i stort sett endast gåve exempel på försumpade granskogsbestånd.

Lämpligare områden för ändamålet torde vara att finna i andra

trakter.

Domänstyrelsen har för egen del anfört: Av upprättad karta och

beståndsbeskrivning framginge, att det undersökta området till större delen

utgjordes av myr eller försumpade, sinsemellan likartade skogsbestånd, huvudsakligen

beväxta med gammal, oväxtlig och torkande gran. Området

kunde under sådana förhållanden knappast anses utgöra ett sådant urskogsområde

som 1907 års naturskyddssakkunniga önskade avsatt och för framtiden

fredat för avverkning för att därigenom tillfälle skulle beredas att på

vetenskapligt och exakt sätt studera en lapplandsskogs normala utveckling.

Då det torde kunna förutsättas, att avsikten icke varit att avsätta ett område

för att huvudsakligen befrämja möjligheterna till vetenskapligt studium

av utvecklingen i försumpade granbestånd, borde såsom jägmästaren

framhållit i ett område av ifrågavarande art ingå bestånd av mera växlande

typer, än vad som inom det undersökta och för övrigt inom hela

kronoparkerna Suorsa och Rissa vore fallet. I * * 4

I ärendet har vetenskapsakademien den 10 oktober 1928 avgivit infordrat

utlåtande. Akademien har däri, i enlighet med sin naturskyddskommittés

tillstyrkande, förklarat sig för sin del icke hava något att erinra mot domänstyrelsens

ovanberörda hemställan.

Jag torde här få erinra att, då tillkallade sakkunniga i betänkande den

4 december 1907 framlade förslag rörande avsättande av vissa områden —

däribland ifrågavarande område inom Suorsa eller Rissa kronoparker — till

nationalparker, de därvid anförde, bland annat, att de visserligen icke haft

tillfälle att genom besök å de särskilda ifrågasatta platserna övertyga sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 79.

om deras naturbeskaffenhet och lämplighet till nationalparker, men att åtskillig

utredning förelåge genom de av vetenskapsakademien och domänstyrelsen

i frågan avgivna utlåtanden samt de upplysningar, som till akademien

och domänstyrelsen avgivits av åtskilliga ortsmyndigheter. En fullständig

avsyning och värdering av de föreslagna områdena på förhand skulle,

ansågo de sakkunniga, i anseende till dessas avskilda läge föranleda avsevärda

kostnader, som vore bortkastade, därest nationalparker icke komme

att utläggas därstädes. Den omständigheten, att ett område beslutades skola

avsättas såsom nationalpark, hindrade emellertid icke statsmakterna att när

som helst avkläda det denna egenskap och ställa det under samma förvaltning

som annan kronans egendom.

Utredningen i ärendet synes giva vid handen, att förutsättningarna för

upprättande av en nationalpark å någon del av ifrågavarande båda kronoparken

icke synas föreligga. Någon nationalpark torde fördenskull ej böra

komma till stånd härstädes. Sedan riksdagen genom ärendets anmälan i

nu förevarande sammanhang beretts tillfälle att därav taga del, skall jag

tillåta mig att framdeles åter upptaga detsamma för Kungl. Maj:ts slutliga

prövning.

Till vad departementschefen sålunda uttalat och hemställt ansluta sig

statsrådets övriga ledamöter.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar

bifall till departementschefens hemställan samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

390021. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1930:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avsättande till nationalpark av visst område av kronoparken Idre i Kopparbergs län m. m. a1 i texten