Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i gällande bestämmelser om pensionering av icke-ordinarie personal vid statens järnvägar rn. m

1930-02-07 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:84, Angående viss ändring i gällande bestämmelser om pensionering av icke-ordinarie personal vid statens järnvägar rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

1

Nr 84.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående viss

ändring i gällande bestämmelser om pensionering av

icke-ordinarie personal vid statens järnvägar rn. m.;

given Stockholms slott den 7 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 7 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Bestämmelser angående pensionering av viss icke-ordinarie personal vid

statens järnvägar hava givits i reglemente den 29 juni 1917 (nr 441) för

statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal,

i vilken författning ändringar vidtagits genom kungörelser den 4 juni 1920

(nr 255) och den 18 juni 1925 (nr 216). Delägare i nämnda kassa äro extra ordinarie

tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar, fast anställda tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader samt verkstads- och förrådsarbetare med

stadigvarande anställning. Förutsättning för rätt till pension är — frånsett

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 00 haft. (Nr 84.)

341 8(1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

de fall, då pensionering äger rum till följd av olycksfall i tjänsten eller till

följd av sjukdom, ådragen genom tjänstutövning — en tjänstetid av minst

10 år. För befattningshavare, som avgår efter uppnådd pensionsålder, utgår

pensionen med viss i förhållande till tjänstårens antal fastställd procent av

medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit för delägaren gällande

under vart och ett av de fem sista tjänståren.

Tjänstårsberäkningen avser — med vissa undantag, vilka i detta sammanhang

sakna betydelse — den tid, under vilken befattningshavare efter uppnåendet

av 18 års ålder verkligen tjänstgjort vid statens järnvägar (reglementets

§ 11).

Vissa enskilda järnvägar eller baudelar hava vid olika tillfällen övertagits

av staten, därvid personal samtidigt övergått i statens järnvägars tjänst.

För de ordinarie befattningshavarna bland denna personal har pensionsfrågan

ordnats genom bestämmelser i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående

rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt genom särskilda av

Kungl. Majit i anslutning därtill utfärdade föreskrifter angående rätt till pension

för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller

bandelar övergått i statens järnvägars tjänst. Berörda bestämmelser medgiva

ett tillgodoräknande för pension jämväl av tjänstetid vid enskilt järnvägsföretag.

Yad åter beträffar de icke ordinarie befattningshavare, som vid statens

övertagande av enskilda järnvägar och bandelar övergått i statens järnvägars

tjänst, har möjlighet icke blivit beredd för dessa att för rätt till pension

eller för bestämmande av pensionsbelopp tillgodoräkna sig tid, varunder de

varit anställda i den enskilda järnvägens tjänst.

I syfte att förbättra dessa icke-ordinarie befattningshavares ställning i

förevarande hänseende gjorde järnvägsstyrelsen i skrivelse den 7 mars 1918

framställning om införande i § 11 av förenämnda reglemente, som trätt i

kraft den 1 januari 1918, av en bestämmelse med följande lydelse: »Ifråga

örn befattningshavare, som i sammanhang med statens förvärvande av enskild

järnväg övergår i statens järnvägars tjänst, skall vederbörandes tjänstetid

vid den enskilda järnvägen likställas i pensionshänseende med tjänstetid

vid statens järnvägar.»

Såsom motivering härför anförde styrelsen, att det vid prövning av inkomna

ansökningar örn pension jämlikt reglementet befunnits, att en del

sökande förut varit anställda vid den s. k. västkustbanan, som den 1 januari

1896 övertagits av staten. Med hänsyn till formuleringen av bestämmelserna

i § 11 i pensionsreglementet finge de i pensionshänseende räkna tjänstår

tidigast från och med den 1 januari 1896 och hade sålunda erhållit rätt

väsentligt avkortade pensioner. Då statsmakterna tidigare ifråga örn sådan

personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband med statens

förvärvande av enskilda järnvägar och sedermera erhållit ordinarie befattning,

beviljat förbättrade pensionsvillkor och därvid medgivit, att tjänstetiden

vid den enskilda järnvägen i viss mån finge medräknas för pensionens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 84.

bestämmande, hade det synts styrelsen vara med billigheten överensstämmande,

att ifrågavarande personal finge komma i åtnjutande av motsvarande

förmån. Vid statens övertagande av Mora—Vänerns järnväg hade jämväl

personal övertagits, som icke kunde vinna ordinarie anställning och som

syntes böra beredas samma ställning i pensionshänseende.

Över denna framställning avgåvos yttranden av vattenfallsstyrelsen den

3 april 1918 och av telegrafstyrelsen den 8 juni samma år. Därvid hemställde

vattenfallsstyrelsen på närmare angivna skäl örn införande i gällande reglemente

den 29 juni 1917 (nr 443) för statens vattenfallsverks pensionskassa

för pensionering av icke ordinarie personal av en bestämmelse motsvarande

den av järnvägsstyrelsen föreslagna. Telegrafstyrelsen förklarade sig forsin

del sakna anledning påkalla införande av liknande bestämmelse för telegrafverkets

vidkommande.

Ärendet överlämnades till kommunikationsverkens lönekommitté, som erhållit

uppdrag bland annat att verkställa utredning rörande ändrade pensionsbestämmelser

för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken.

I sitt den 6 november 1922 avgivna betänkande angående pensionering av

icke ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfall sverk framlade kommittén bland annat förslag till författning

angående rätt till tjänstepension för extra ordinarie tjänstemän m. fl.

vid nämnda verk. I detta förslag tillgodosågs syftet med järnvägsstyrelsens

nyssberörda framställning genom upptagande av följande, i anslutning till

motsvarande föreskrift i pensionslagen för ordinarie tjänstemän avfattade bestämmelse

(15 § 1 morn., tredje stycket): »Har enskilt företag övertagits av

staten, må, där ej Kungl. Maj:t annorledes bestämmer, befattningshavare,

som vid sådant övertagande övergått till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande

av tjänstepension efter prövning av verkets styrelse tillgodoräkna

jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid nämnda företag.»

I de förslag till pensionsbestämmelser för extra ordinarie befattningshavare

och med dem i förevarande hänseende närmast jämförlig, fast anställd

personal vid kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen,

som sedermera till följd av särskilda uppdrag utarbetats dels av 1921 års

pensionskommitté, dels ock av 1926 års pensionsutredning, hava intagits

stadganden i enahanda syfte.

Ifrågavarande pensioneringsförslag hava emellertid på grund av mellankominande

omständigheter ännu icke bringats till slutlig prövning.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 30 augusti 1929 har styrelsen för

svenska järnvägsmannaförbundet gjort framställning i samma syfte, som avsetts

i järnvägsstyrelsens förenämnda skrivelse den 7 mars 1918. Efter att

hava erinrat örn gällande bestämmelser i ämnet anför förbundsstyrelsen i

huvudsak följande:

De från bandelen Mora-Noret—Orsa samt Orsa—Härjedalens, Mora—

Vänerns och Höganäs—Mölle järnvägar övertagna, vid statsbanan såsom

extra ordinarie eller verkstadsarbetare anställda befattningshavarna tillhörde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 84.

nu med få undantag kassan för pensionering av icke-ordinarie personal men

finge icke räkna tjänstår från annan tidpunkt än den, då respektive järnvägar

övertagits av staten. Följden liärav hade blivit, att den pension ifrågavarande

befattningshavare vid avgång ur tjänsten skulle erhålla bleve så otillfredsställande,

att en del av dessa befattningshavare i trots av hög levnadsålder

fortfarande kvarstode i tjänst.

Av allt att döma syntes den under utredning varande frågan örn de statsanställda

icke-ordinarie befattningshavarnas pensionering icke få sin lösning

inom de närmaste åren, då statsmakterna säkerligen förutsatte, att den pågående

undersökningen och utredningen rörande de ordinarie statstjänstemännens

löneförhållanden först måste slutföras. Detta förutsatte, att de befattningshavare,

varom här vore fråga, antingen nödgades kvarstå i tjänst

långt efter den tid, vid vilken de normalt skulle avgå från tjänsten, eller ock

tillerkändes en sjukavlöning, som till beloppet icke svarade mot den pension

de skulle erhålla, därest de för statspensionens beräknande finge tillgodoräkna

sig den tid de varit anställda i den enskilda järnvägens tjänst.

Under angivna förhållanden syntes det endast vara en gärd av rättvisa,

att verkstads- eller annan icke-ordinarie personal, som vid vissa enskilda

järnvägars övertagande av staten kommit att tillhöra kassan för pensionering

av icke-ordinarie personal, finge för erhållande av pension tillgodoräkna sig

all den tid dylik personal innehaft fast anställning vid den enskilda järnvägen.

Ett dylikt medgivande anslöte sig ock till den princip, som i berörda

hänseende tillämpades för ordinarie tjänstemän, vilka tidigare tillhört

av staten övertagna enskilda järnvägar eller vissa bandelar därav, och syntes

knappast kunna komma att föregripa den slutliga lösningen av de icke-ordinarie

statsanställda befattningshavarnas pensionsfråga.

Med stöd av det sålunda anförda har förbundet hemställt, att Kungl.

Majit måtte i proposition till 1930 års riksdag föreslå sådan ändring av

reglementet för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke

ordinarie personal, att, där enskild järnväg övertagits av statens järnvägar

och icke-ordinarie befattningshavare eller verkstads- och förrådsarbetare därvid

blivit delägare i nyssnämnda pensionskassa, dylik befattningshavare finge

för erhållande av pension jämväl tillgodoräkna tid, varunder han innehaft

anställning vid enskild järnväg.

Järnvägsstyrelsen har i infordrat utlåtande den 28 september 1929 anfört,

att styrelsen ansåge de synpunkter och förslag, som styrelsen framlagt i sin

skrivelse den 7 mars 1918, alltjämt vara förtjänta av beaktande. Då sökandens

framställning icke inneliölle något principiellt nytt i förhållande till

styrelsens nyssnämnda skrivelse, ansåge sig styrelsen kunna i huvudsak begränsa

sig till att ånyo föreslå genomförande av den i berörda skrivelse

föreslagna författningsändringen. Beträffande tillämplighetsområdet för en

dylik eventuell ändring ville styrelsen emellertid anmärka, att det syntes

styrelsen billigt och rättvist, att detta komme att — räknat från och nied dagen

för ikraftträdandet — sträcka sig jämväl till befattningshavare, som redan

pensionerats enligt nuvarande oförmånligare grunder.

Statskontoret anför i utlåtande den 14 november 1929:

Såsom järnvägsstyrelsen erinrat, hade styrelsen redan år 1918 gjort framställning

örn att i reglementet för statens järnvägars pensionskassa för pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr 84.

sionering av icke ordinarie personal matte införas ett stadgande i enahanda

syfte, som med förevarande framställning avsåges. I det förslag om rätt till

tjänstepension för extra ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken,

som i betänkande av den 6 november 1922 framlagts av kommunikationsverkens

lönekommitté, hade också en bestämmelse i ämnet npptagits.

Jämväl i de förslag till nya pensionsbestämmelser, som avgivits av 1921 års

pensionskommitté och av 1926 års pensionsutredning, hade en liknande bestämmelse

upptagits. Och riksdagen hade vid åtskilliga tillfällen på Kungl.

Maj:ts förslag beviljat tilläggspensioner för tjänstetid vid enskilt företag,

som sedermera övertagits av staten, exempelvis åt kronojägare, som från

att innehava anställning såsom skogvaktare hos enskilt företag övergått i

domänverkets tjänst i sammanhang nied statens övertagande av företaget.

Då emellertid berörda förslag icke kunde väntas bliva slutbehandlade under

de närmaste åren, men det syntes vara av betydelse, särskilt för personalen

vid statens järnvägar, att en sådan bestämmelse, varom här vore fråga, snarast

möjligt bleve gällande, syntes riksdagens medgivande härutinnan böra

utverkas. Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, örn icke medgivandet

lämpligen borde omfatta åtminstone de statens kommunikationsverk, där en

ordnad pensionering av icke-ordinarie personal förekomme. Av vattenfallsstyrelsens

utlåtande den 3 april 1918 och telegrafstyrelsens utlåtande den

8 juni samma år syntes emellertid framgå, att i förekomna fall av liknande

art vid nämnda styrelser underlydande verk pensionsförhållandena blivit

ordnade i sammanhang med övertagande av enskilda företag. På grund

härav syntes i avvaktan på nya pensionsbestämmelser särskild åtgärd påkallas

allenast för statens järnvägars vidkommande.

Vad därefter beträffade järnvägsstyrelsens förslag, att den nya bestämmelsen

måtte för tiden efter ikraftträdandet tillämpas jämväl å befattningshavare,

som redan pensionerats enligt nuvarande oförmånligare grunder, kunde visserligen

hysas någon betänksamhet mot en sådan omräkning av redan beviljade

pensionsbelopp, men enligt statskontorets mening talade övervägande

skäl för bifall jämväl till detta förslag.

Även jag finner goda skäl tala för genomförande av en bestämmelse, varigenom

sådana i statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke

ordinarie personal delaktiga befattningshavare, vilka i samband med att

staten övertagit enskild järnväg övergått i statstjänst, erhålla rätt att såsom

tjänstår för pension tillgodoräkna tjänstetid vid det enskilda järnvägsföretaget.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, har en dylik princip i fråga

om ordinarie personal redan kommit till uttryck i den år 1920 antagna pensionslagen

för kommunikationsverken, och i samtliga de förslag, vilka därefter

utarbetats beträffande ordnandet av pensionsförhållandena för extra

ordinarie tjänstemän och med dem i pensionshänseende närmast jämförlig,

fast anställd icke-ordinarie personal såväl vid kommunikationsverken som

även vid allmänna civilförvaltningen, hava intagits föreskrifter av samma

eller liknande innebörd.

Mot ett bifall till framställningen kan måhända anföras, att detta skulle innebära

utbrytande av förevarande spörsmål ur det större sammanhang, vari

frågan kommit genom nyssberörda utredningar om icke-ordinarie anställningshavares

pension sförhållanden i allmänhet. Då det emellertid här icke är

fråga örn någon ny grundsats utan allenast örn att komplettera gällande före
-

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Kungl. Majus proposition nr 84.

skrifter med ett stadgande, som redan för länge sedan vunnit godkännande

beträffande ordinarie personal, har jag funnit nyssberörda betänkligheter böra

vika för de praktiska skäl, vilka för statens järnvägars vidkommande tala

för ett ordnande snarast möjligt av förevarande angelägenhet, vars lösning

av järnvägsstyrelsen påkallades redan år 1918. Jag vill därför tillstyrka, att

riksdagens medgivande inhämtas till den avsedda kompletteringen av ifrågavarande

pensioneringsbestämmelser. Stadgande i ämnet torde såsom ett

tillägg till § 11 i reglementet för pensionskassan böra meddelas av i huvudsak

den lydelse, som föreslagits av järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 7 mars

1918. För telegrafverket och statens vattenfallsverk lärer däremot någon

motsvarande bestämmelse icke nu vara erforderlig.

I fråga örn de ekonomiska konsekvenserna av ett bifall till förslaget —

dessa komma att drabba statens järnvägars driftmedel -— kunna närmare

beräkningar icke framläggas. Det torde emellertid böra omnämnas, att det

rör sig örn sammanlagt ett 50-tal anställningshavare. Många av dessa äro

dock på grund av hög ålder eller sjukdom oförmögna till tjänstgöring men

hava det oaktat icke avskedats, emedan de på grund av den korta anställningstiden

i statstjänst enligt nu gällande grunder antingen icke äro pensionsberättigade

eller ock kunna erhålla allenast oskäligt låg pension. Då

dessa befattningshavare för närvarande uppbära sjukavlöning, innebär alltså

en pensionering enligt föreslagna nya grunder icke någon egentlig merkostnad.

Vidare finnas vid av staten senast övertagna bansträckor åtskilliga

yngre befattningshavare, vilka kunna väntas bliva ordinarie och därmed

vedan enligt gällande grunder erhålla rätt att tillgodoräkna tjänstetid vid

enskild järnväg. Nu anförda uppgifter torde vara tillfyllest för att visa, att

förslaget saknar större räckvidd i ekonomiskt avseende.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle den nya bestämmelsen erhålla

tillämpning även på redan pensionerade anställningshavare såtillvida, att

dessa från och med ikraftträdandet skulle erhålla de högre pensionsbelopp,

som skulle hava tillkommit dem, därest bestämmelsen redan vid deras avgång

ur tjänst varit gällande. Ehuru givetvis ur principiell synpunkt en

viss tvekan kan hysas gentemot en dylik omräkning av utgående pensioner,

finner jag mig dock med hänsyn till dessa pensioners ringa storlek böra

tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag även i denna del, så mycket hellre som

framställning örn rätt till ifrågavarande tillgodoräknande av järnvägsstyrelsen

gjordes redan i samband med den första pensioneringen enligt omförmälda

pensionsreglemente men av särskilda skäl först nu kommit under slutlig

prövning. Kostnaden för denna utsträckning av den nya bestämmelsens

giltighet skulle enligt verkställda beräkningar uppgå till — frånsett någon

ökning i kostnad för dyrtidstillägg — omkring 10,000 kronor för det första

tillämpningsåret, detta under förutsättning att samtliga nuvarande pensionärer,

av vilka flertalet uppnått hög ålder, under hela nämnda år äro i livet.

Det föreslagna nya stadgandet torde böra träda i kraft den 1 juli 1930.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.

dels medgiva, med tillämpning från och med den 1 juli 1930,

att i fråga örn sådan i statens järnvägars pensionskassa för

pensionering av icke ordinarie personal delaktig befattningshavare,

som i sammanhang med statens förvärvande av enskild

järnväg övergått i statens järnvägars tjänst, vederbörandes

tjänstetid vid den enskilda järnvägen må i pensionshänseende

likställas med tjänstetid vid statens järnvägar;

dels ock förklara, att redan pensionerad befattningshavare,

som nyss sagts, må från och med den 1 juli 1930 åtnjuta det

högre pensionsbelopp, som skulle hava tillkommit honom, därest

här ifrågasatt medgivande varit gällande vid tiden för pensioneringen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:99 Skrivelse till Konumgen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i gällande bestämmelser om pensionering av icke-ord&narie personal vid st a1 i texten
  2. BU 1930:24 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående viss ändring i gällande bestämmelser örn pensionering av icke-ordinarie personal vid statens järnvä s. 1 i texten