Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera och därav påkallade lagfprslag

1930-02-07 · 59 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 56 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:86, Med förslag till lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera och därav påkallade lagfprslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning med

mera och därav påkallade lagfprslag; given Stockholms

slott den 7 februari 1930.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag örn delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

2) lag örn ändrad lydelse av 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning

i stad; och

3) lag örn tillägg till 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å

landet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1980,

1 sami

68 haft. (Nr 86.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Förslag

till

Lag

om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning nied mera.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Har Konungen förordnat örn ändring av området för stad, köping, som utgör

egen kommun, eller socken, eller meddelat beslut angående sträckningen av

gräns för förvaltningsområde, som nu sagts, och innebär förordnandet eller

beslutet överflyttande av del av fastighet från ett förvaltningsområde till annat

sådant område, skall delning av fastigheten verkställas i överensstämmelse

därmed.

Har Konungen förordnat, att fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser skall föras för samhälle å landet, och ligger en och samma

fastighet dels inom dels utom gränsen för samhället, skall fastigheten delas

efter nämnda gräns.

Därest av viss fastighet på ena sidan örn fastställd gräns faller allenast dess

andel med andra fastigheter i samfälld mark, skall dock delning av fastigheten

ej äga rum, såvida icke dess andel i samfälligheten blir i laga ordning utbruten.

Med fastighet förstås i denna lag vad som enligt gällande bestämmelser

skall såsom särskild fastighet redovisas i fastighetsregister.

2 §•

Delning av fastighet utav anledning, varom i 1 § sägs, skall, efter förordnande

av Konungens befallningshavande, verkställas av lantmätare genom avstyckning

enligt denna lag.

Skall delning ske av flera fastigheter, skola de avstyckningar, som därav

föranledas, verkställas såsom en förrättning; dock att, där fråga är örn delning

av fastigheter, som tillhört olika förvaltningsområden, särskild förrättning

skall äga rum för varje sådant område. Hinner förrättningsmannen, att

avstyckningarna på grund av särskilda förhållanden icke utan olägenhet kunna

verkställas såsom en förrättning, må förrättningen uppdelas i den utsträckning

omständigheterna påkalla.

3 §.

Med avseende å förrättningen skola föreskrifterna i 2 kap. 5, 9 och 11 §§,

3 kap. 1, 2 och 4 §§ utom såvitt angår kallelse till byggnadsnämnd och 6—13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

§§ samt, där ej nedan i 8 § är annorlunda stadgat, 6 kap. lagen om delning

av jord å landet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §.

Är förrättningsmannen av jäv hindrad företaga förrättningen, anmäle ofördröjligen

förhållandet hos Konungens befallningshavande.

5 §.

Örn tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst fjorton

dagar förut underrätta magistrat eller stadsstyrelse i stad ävensom municipalnämnd

eller kommunalnämnd i samhälle eller socken, som beröres av förrättningen.

6 §.

Finner förrättningsmannen, att för förrättningens behöriga handläggning erfordras

bestämmande av fastighetsgräns, skall sådan gränsbestämning av honom

verkställas med tillämpning av de bestämmelser, som skolat lända till

efterrättelse, därest gränsbestämningen verkställts på begäran av fastighetens

ägare; och vile emellertid frågan örn delning av de fastigheter, som beröras av

gränsbestämningen, till dess denna blivit genom laga kraft ägande beslut

avgjord.

7 §•

Förrättningsmannen äger efter överläggning med jordägaren besluta, vilken

del av fastighet som skall avstyckas. Därest icke särskilda förhållanden annat

föranleda, hör den del avstyckas, vars ägovidd är minst eller vars avstyckande

förorsakar den minsta kostnaden.

Har fastighet delats genom sämjedelning, som kommit till stånd före den

1 januari 1928, skall särskilt för sig avstyckas envar vid sämjedelningen utlagd

lott eller del därav. Därest icke samtliga delägare förklara sig nöjda med

sämjedelningen och därom upprätta förening, skall föreläggande meddelas delägare,

som önskar jämlikt 1 kap. 8 § lagen örn delning av jord å landet erhålla

skifte å fastigheten, att senast inom sex månader söka dylikt skifte; och vile

emellertid frågan örn delning av fastigheten. Sökes ej skifte inom sålunda utsatt

tid eller meddelas icke tillstånd därtill eller fullföljes icke sökt skifte, skall

frågan örn skifte anses vara förfallen.

8 §.

Förrättningsmannen åligger att upprätta karta i den omfattning, som erfordras

till utmärkande av gränserna för avstyckade områden jämte sådana

fasta punkter och mätningsuppgifter, att områdenas läge och gränser bliva fullt

bestämda. Skall avstyckat område redovisas i jordregistret, skola å kartan därjämte

utmärkas gränserna mellan sådana i området ingående ägoslag, som redovisas

i nämnda register. Förekomma inom avstyckat område tomter, som icke

äro att anse såsom rättsligen bestående, skola tomterna angivas å kartan under

de beteckningar, som åsatts dem i vederbörlig ordning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Gemensamt undantag eller annan till två eller flera fastigheter hörande

samfällighet skall ock upptagas å kartan, dock endast i den mån så erfordras

till utvisande av gräns, som uppkommit vid förrättningen.

Finnes äldre karta, skall den, örn så lämpligen kan ske, användas vid förrättningen.

Ägomätning må äga rum endast i den mån sådan finnes oundgängligen

nödvändig för upprättande av karta på sätt i denna paragraf är

föreskrivet.

9 §•

Vid förrättningen skall upprättas tydlig beskrivning, däri varje nybildad

fastighet skall redovisas. I beskrivningen skall med hänvisning till

varje å karta upptaget område lämnas uppgift örn dettas areal ävensom örn de

andelar i samfälligheter, som tillagts avstyckad ägovidd. Hava å kartan

utmärkts gränserna mellan ägoslag, som redovisas i jordregistret, skall beskrivningen

innehålla uppgift örn arealen av dessa. Ingå i nybildad fastighet

tomter, som icke äro att anse såsom rättsligen bestående, skall beskrivningen

innehålla förteckning över dessa tomter.

Därest av viss fastighet på ena sidan örn fastställd gräns faller allenast dess

andel med andra fastigheter i samfälld mark och fastigheten till följd därav

icke delats vid förrättningen, skall fastigheten ändock särskilt upptagas i beskrivningen

och uppgift däri tillika lämnas örn dessa samfälligheter.

Beskrivningen skall, örn så kan ske, tecknas å kartan.

10 §.

Förrättningsmannen skall å marken utstaka samt tydligt och varaktigt utmärka

vid förrättningen tillkomna gränser ävensom upprätta fullständig beskrivning

över gränserna och utsatta gränsmärken. Beskrivningen skall, örn

så kan ske, tecknas å kartan.

11 §•

Sedan vid förrättningen tillkomna gränser blivit utstakade och utmärkta samt

alla till förrättningen hörande frågor i övrigt blivit avgjorda, skall förrättningen

avslutas; och meddele förrättningsmannen underrättelse örn vad som skall

iakttagas för fullföljd av talan mot förrättningen.

Inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad skall ett exemplar

av förrättningshandlingarna emot bevis, som bifogas konceptakten, tillställas

jordägaren eller, där flera sådana finnas, den som av dem därtill utses. Där

förrättningshandlingarna icke utgivas å sammanträde, må tillställandet ske

med posten eller genom utmätningsmannen i orten.

12 §.

Den, som vill fullfölja talan mot förrättningen, har att inom trettio dagar

från dess avslutande till ägodelningsdomaren ingiva sina till ägodelningsrätten

ställda besvär eller ock på eget äventyr insända dem med posten så tidigt,

att de före sagda tids utgång komma ägodelningsdomaren till handa.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 86.

5

13 §.

Med avseende å granskning och prövning av förrättningen skall vad i

21 kap. avdelningarna D och E lagen om delning av jord å landet stadgas

beträffande avstyckning i tillämpliga delar lända till efterrättelse; dock skall

den fastställelseprövning, som enligt dessa bestämmelser ankommer å överlantmätaren,

fullgöras av ägodelningsdomaren.

14 §.

Innebär förordnande eller beslut, varom i 1 § sägs, överflyttning av del av

fastighet från ett domstolsområde till annat sådant område, skall förrättningen

prövas av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten i det domstolsområde,

fastigheten tillhört före indelningsändringen.

15 §.

Har fastställelse meddelats å förrättningen, skall konceptakten av ägodelningsdomaren

insändas till överlantmätaren eller, där avstyckning skett från

fastighet i stad eller samhälle å landet, för vilket föres fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser, till vederbörande registerförare.

16 §.

Vad i 21 kap. avdelningen G lagen örn delning av jord å landet stadgas örn

talan mot ägodelningsdomares eller ägodelningsrätts beslut skall, utom såvitt

angår byggnadsnämnds klagorätt och därmed förbunden underrättelseskyldighet,

i tillämpliga delar gälla om ägodelningsdomares eller ägodelningsrätts beslut

enligt denna lag.

17 §.

Förrättningsmannen vare skyldig att inom fyrtiofem dagar från den dag,

då beslut örn fastställelse av förrättningen meddelats, eller, i händelse talan

mot beslutet må föras, från den dag beslutet vunnit laga kraft eller däremot

förd talan ogillats, till envar av jordägarna utlämna i ett exemplar utdrag av

upprättad karta rörande honom tillhörig fastighet, som bildats vid förrättningen;

och teckne förrättningsmannen å utdraget avskrift av beviset örn fastställelsen.

Utdraget må tillställas jordägare med posten eller genom utmätningsmannen

i orten.

18 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum enligt denna lag, för avgäld

eller annat åliggande, varom förmäles i 5 kap. 16 § lagen örn fastighetsbildning

i stad eller 19 kap. 24 § lagen örn delning av jord å landet, skall i

fråga örn den avstyckade delens ansvar för sådant åliggande tillämpas vad

som skulle gällt för det fall, att avstyckning på ansökan av fastighetens ägare

skett innan förordnande eller beslut, som avses i 1 §, blivit meddelat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

19 §•

Konceptakt rörande förrättning enligt denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.

Berör förrättningen stad eller samhälle å landet, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall genom överlantmätarens

försorg avskrift av förrättningshandlingarna och kopia av upprättad

karta översändas till byggnadsnämnden.

Berör förrättningen två län, skall konceptakten förvaras å lantmäterikontoret

i det län, fastigheten före indelningsändringen tillhört, och skall överlantmätaren

till lantmäterikontoret i det andra länet överlämna avskrift av förrättningshandlingarna

och kopia av upprättad karta.

20 §.

Vad i denna lag sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i

tillämpliga delar gälla i fråga örn avstyckning från sådan mark inom stad

eller samhälle å landet, som ej ingår i fastighetsindelning.

''21 §.

Vad i denna lag är stadgat örn ägare avser jämväl den, som innehar fastighet

under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.

22 §.

Vad enligt denna lag ankommer å ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt

skall för Stockholm fullgöras av Överståthållarämbetet och för annan stad,

där magistrat finnes, av denna.

23 §.

Kostnad för förrättning enligt denna lag eller för gränsbestämning i sammanhang

med sådan förrättning må icke åläggas fastighetens ägare eller innehavare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

Har dessförinnan beslut örn indelningsändring eller örn sträckningen av

gräns för förvaltningsområde meddelats eller föreskrift utfärdats, att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser skall föras för samhälle

å landet, skall vad i denna lag stadgas äga tillämpning i den mån Konungen

förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

i

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

9 §.

*

I samband — — — magistratens prövning.

Vid fastighetsindelningens bestämmande skall såsom stadsäga anses område,

som vid mätningsförrättning utlagts såsom särskild fastighet eller som

eljest i ägarens hand ina anses såsom särskild fastighet, så ock varje stadsägoområde

i övrigt; skolande förty, där område, varom nu är fråga, tillhör flera,

de där var för sig äga viss å marken bestämd ägovidd, eller där viss ägovidd

av dylikt område är särskilt intecknad eller eljest särskilt häftar för fordran

eller annan rättighet, varje sådan del anses såsom en stadsäga. Har fastighet

delats genom sämjedelning, som kommit till stånd efter ingången av år 1928,

skall dock fastigheten utan avseende å sämjedelningen upptagas såsom en

stadsäga.

Där flera---- annan rättighet.

Områden hörande---— å marken.

Områden, som---en stadsäga.

Har kronan---till järnväg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning

ay jord å landet.

Härigenom förordnas, att till 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av

jord å landet skall fogas ett tredje stycke av följande lydelse:

Har genom beslut örn ändring i rikets indelning eller örn sträckningen av

administrativ gräns delar av ett och samma skifteslag hänförts till olika förvaltningsområden,

skall, sedan fastighetsdelning enligt vad därom är särskilt

stadgat ägt rum i överensstämmelse med indelningsändringen eller gränsbestämningen,

vad som av skifteslaget ligger å vardera sidan örn gränsen utgöra

skifteslag för sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungm i statsrådet å Stockholms

slott den 31 december 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»För vinnande av överensstämmelse mellan landets administrativa och dess

kamerala indelning erfordras, att, då del av hemman, lägenhet eller annan

fastighet överflyttas från ett administrativt område till annat sådant, uppdelning

även sker av fastigheten i enlighet med den beslutade indelningsändringen.

Huru dylik fastighetsdelning skall ske i det fall, att del av jordeboksenhet

överflyttas till samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för

stad meddelade bestämmelser, därom stadgas i den nu gällande kungörelsen

av den 25 april 1924 (nr 101) med bestämmelser för vissa fall angående mantalssättning

eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ

indelning.

Denna kungörelse, vilken ansluter sig till stadgandet i 7 kap. 17 § lagen den

12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad, har emellertid icke avseende å sådan

indelningsändring, där, utan uteslutande ur jordeboken, del av jordeboksenhet

överflyttas från ett förvaltningsområde till annat sådant. Eör dylikt

fall har Kungl. Maj:t tidigare ansett sig oförhindrad att genom beslut i särskilda

fall föreskriva mantalssättning å jordeboksenheten. Så har emellertid

icke skett efter år 1923. Anledningen härtill torde hava varit, att den

uppfattning gjort sig gällande, att fastighetsdelning icke kunde ske blott genom

ett i administrativ ordning utan stöd i allmän lag meddelat beslut samt

att en mantalssättning utan fastighetsbildande verkan vore ändamålslös.

På grund av den sålunda ändrade praxis har fastighetsregisterkommissionen

med skrivelse den 21 februari 1928 överlämnat förslag till lag med vissa bestämmelser

angående delning av fastighet i anledning av ändring i rikets indelning.

Sedan kammarkollegiet och lantmäteristyrelsen inkommit med infordrade

utlåtanden över nämnda förslag, har ärendet överlämnats för vidare

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

utredning å justitiedepartementets lagavdelning. Där hava utarbetats förslag

till dels lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. dels

ock därav föranledda lagar om ändrad lydelse av 7 kap. 9 § lagen den 12 maj

1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad samt örn ändrad lydelse av 1 kap. 3 §

lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet.»

Föredragande departementschefen lämnar härefter en närmare redogörelse

för såväl nämnda lagförslag som en i anslutning till desamma å lagavdelningen

utarbetad promemoria, vilka handlingar fogas vid detta protokoll såsom

Bil. P. M., varefter departementschefen vidare anför:

»Såsom av min redogörelse framgår, skiljer sig det å lagavdelningen utarbetade

förslaget till lagstiftning i ämnet så väsentligt från det av fastighetsregisterkommissionen

avlämnade, att det i viss mån är att anse såsom

ett nytt förslag. På grund härav har jag ansett mig böra ånyo inhämta yttranden

från de ämbetsverk, som förut yttrat sig i ärendet.

Kammarkollegiet har i utlåtande den 12 december 1929 förklarat sig icke

hava funnit anledning till någon erinran mot förslaget.

Lantmäteristyrelsen (byråcheferna Hamrin och Palm) har enligt ett den

22 december 1929 dagtecknat yttrande ej funnit skäl till anmärkning mot

de allmänna principer, som äro grundläggande för förslaget. Däremot har

styrelsen framställt vissa detaljerinringar, till vilka jag senare skall återkomma.

Fastighetsregisterkommissionen har i utlåtande den 31 december 1929 ur

de synpunkter, kommissionen har att företräda, icke funnit anledning till erinran.

Även jag anser mig kunna giva min anslutning till förslagets principer.

Sålunda synes det mig riktigt, att frågan örn fastighetsdelning vid ändring

i rikets indelning löses genom lagstiftning i den ordning, som är föreskriven

för stiftande av civillag, att lagstiftningen gives den omfattning, som förslaget

upptager, att förfarandet vid dylik fastighetsdelning så nära lämpligen

kan ske anknytes till gällande bestämmelser örn avstyckning, samt att å fastighetsägarna

icke lägges någon kostnad för fastighetsdelningen.

Likaledes kan jag, i den mån min följande redogörelse icke giver annat vid

handen, godkänna förslagets olika detaljbestämmelser.

Innan jag ingår på den närmare granskningen av förslaget, torde det tilllåtas

mig omnämna, att lantmäteristyrelsen ifrågasatt, huruvida icke en blivande

lag i ämnet borde utvidgas att omfatta jämväl sättet för bestämmandet av

sådan administrativ gräns, om vars rätta sträckning uppkommit ovisshet eller

tvist. Efter redogörelse för de olika förslag, som i detta hänseende tidigare avgivits,

anför lantmäteristyrelsen:

''Enär frågorna örn utstakning av administrativ gräns och delning av fastighet

i anledning av ändring i administrativ indelning på ett naturligt sätt höra

samman, anser styrelsen lämpligast, att dessa frågor göras till föremål för lagstiftning

i ett sammanhang. Styrelsen anser det därför böra tagas under övervägande,

huruvida icke erforderliga bestämmelser angående utstakning och utmärkande

av gräns för förvaltnings o m råde lämpligen böra sammanföras med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

11

(le bestämmelser, som innehållas i etet nu till styrelsen remitterade lagförslaget,

till en lag och däri intagas såsom ett första kapitel.

Vad angår innehållet i detta kapitel är styrelsen icke övertygad örn, att bestämmelserna

lämpligen kunna göras så enkla, som skifteslagstiftningskommissionen

föreslagit, utan håller styrelsen före, att frågan bör göras till föremål

för mera specialiserad lagstiftning. Till närmare upplysning angående

de skäl, varpå styrelsen grundar denna sin mening, och då, oavsett örn antydda

önskemål kan vinna beaktande eller icke, frågan ändock måste i viss

mån utredas för belysande av vissa stadganden i det remitterade lagförslaget,

får stitelsen anföra följande.

Erfarenheterna under sista årtiondet, särskilt vid arbetet med uppläggande

av fastighetsregister för städer och vissa samhällen å landet, har givit vid handen,

att Kungl. Maj:ts beslut — i synnerhet äldre sådana — örn municipalbildningar

samt inkorporeringar med städer och samhällen å landet ofta lämna

rum för osäkerhet i fråga örn sträckningen av gränserna för däri avsedda områden.

Detta beror än på att gränserna i beslutet angivits alltför summariskt

eller i förhållande till vissa terrängföremål, vilkas belägenhet på marken är

oviss, än på bristande utredning i ärendet och än på att karta, till vilken beslutet

ansluter sig, varit alltför ofullständig och skissartad. Vid utstakning

av administrativ gräns i enlighet med ett sådant beslut ställes förrättningsmannens

omdömesförmåga ofta på svåra prov, och olika meningar kunna med fog

göras gällande angående gränsens rätta sträckning. Vid andra tillfällen förorsakas

svårigheter därav, att fastighetsgränser, som tillika äro administrativa

gränser, ej finnas utmärkta på marken eller hävdas i felaktigt läge. Den administrativa

gränsen kan då ej bestämmas på annat sätt än genom att fastighetsgränserna

i laga ordning utstakas, men något medel att framtvinga sådan

utstakning finnes icke. En dylik fastighetsgräns kan också vara bestämmande

för sådan del av den administrativa gränsen, som ej sammanfaller med fastighetsgränsen,

ity att berörda del av den administrativa gränsen skall på

visst sätt ansluta till fastighetsgränsen.

I äganderättsligt hänseende har en administrativ gräns visserligen ej någon

betydelse, men icke desto mindre kunna vid utstakning av sådan gräns

betydande ekonomiska intressen stå på spel. Sålunda kan det t. ex. för såväl

vederbörande kommuner som för jordägaren vara av ganska stor betydelse, om

en fabriksbyggnad faller inom gränsen för en stad eller blir liggande utanför

staden. För den ifrågavarande delen av staden kunna gälla sådana stadsplanen

byggnads- och hälsovårdsbestämmelser, som inverka hindrande på fabriksdriften

eller till och med omöjliggöra densamma. Vidare kunna olika beskattningsförhållanden

å ömse sidor om gränsen föranleda, att frågan får betydande räckvidd

i ekonomiskt hänseende. Att märka är i detta sammanhang att gränser

för inkorporeringsområden och samhällen ofta ej göras till föremål för definitiv

utstakning förr än något tiotal år efter meddelandet av Kungl. Maj :ts

beslut. Under tiden kan en omfattande fastighetsbildning och bebyggelse hava

pågått på ömse sidor om gränsen, och utstakningen bjuder då stundom på

mycket obehagliga överraskningar.

Den osäkerhet angående sträckningen av gränser för städer och samhällen,

som sålunda ganska allmänt är rådande, har i allmänhet icke blivit undanröjd

i samband med fastighetsregistreringen. Registerkartans karaktär av översiktskarta,

sammanställd i huvudsak med ledning av befintligt kartmaterial, har

nämligen ej nödvändiggjort ett fixerande på marken av berörda gränser. Vid

efterföljande mantalssättningsförrättning eller förrättning enligt den nu föreslagna

lagen blir gränsfrågan däremot aktuell. Beträffande ett stort antal städer

och samhällen har mantalssättningsförrättning ännu ej ägt rum.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Under förarbetena till jorddelningslagstiftningen har, såsom förut anförts,

utstakning och utmärkande av administrativ gräns ansetts vara allenast en

teknisk verkställighetsåtgärd. Detta må vara teoretiskt riktigt. Lantmäteristyrelsen

håller dock före att detta närmast är en fiktion. På grund av ovan

antydda och andra svårigheter, som merendels i högre eller mindre grad möta

vid dylika utstakningar, torde det få anses nödvändigt att förrättningsmannen

samt jordägare och ombud för myndigheter mötas till gemensamma förhandlingar,

vid vilka föreliggande spörsmål kunna dryftas. Och då, såsom styrelsen

visat, utstakningen av en administrativ gräns i verkligheten ingalunda

saknar privaträttslig betydelse, förefinnes ett påtagligt behov av en förrättningsform,

som medgiver gränsens utstakande och utmärkande med samma

laga verkan som en vanlig privaträttslig gränsbestämning. Styrelsen finner det

därför av praktiska skäl påkallat, att utstakning, varom här är fråga, konstrueras

närmast såsom en gränsbestämning enligt 7 kap. jorddelningslagen,

endast med de avvikelser, som betingas av densammas egenart. Styrelsen tänker

sig alltså att en dylik gränsbestämning skulle tillgå på i huvudsak följande

sätt: Vid förrättningen skulle vissa föreskrifter i 2, 3 och 6 kap. jorddelningslagen

i tillämpliga delar lända till efterrättelse, varjämte vederbörande

myndigheter skulle underrättas örn tid och ställe för förrättningen, för att

dessa måtte bliva i tillfälle att låta sig representera vid förrättningen. Sedan

förrättningsmannen med ledning av Kungl. Marits beslut örn indelningsändringen

samt andra tillgängliga handlingar och kartor ävensom på marken verkställda

undersökningar och mätningar bildat sig en uppfattning örn saken,

skulle han för sakägarna på marken utvisa, huru enligt hans mening gränsen

borde sträcka sig. Gillades förrättningsmannens åsikt av de närvarande sakägarna,

skulle gränsen definitivt utstakas och förrättningen avslutas med besvärshänvisning.

Yppades stridiga meningar, skulle förrättningsmannen försöka

sammanjämka dessa. Lyckades detta, och funne förrättningsmannen den

sträckning, örn vilken sakägarna enats, kunna anses stå i överensstämmelse med

Kungl. Majits beslut, skulle vidare förfaras såsom ovan sagts. Funne förrättningsmannen

den sträckning, örn vilken sakägarna enats, stridande mot

Kungl. Maj:ts beslut, eller kunde enighet icke uppnås, skulle det åligga förrättningsmannen

att pröva örn den föreliggande tvisten kunde anses bero på

otydlighet eller ofullständighet i Kungl. Maj :ts beslut, eller örn den hade sin

orsak i allenast sådana tekniska svårigheter, som vanligen möta vid gränsbestämningar

och bero på otillförlitligt kartmaterial, osäkerhet i fråga örn

läget på marken av fastighetsgränser m. m. I förstnämnda fall skulle det

åligga förrättningsmannen att med överlämnande av karta och protokoll rörande

förrättningen ävensom de kartor och handlingar i övrigt, som kunde

tjäna till upplysning i ärendet, anmäla förhållandet hos Kungl. Majit, och

skulle förrättningen vila i avbidan på Kungl. Majlis beslut. Sedan Kungl.

Majit meddelat beslut i sälten, skulle utstakning verkställas och förrättningen

avslutas. _ I senare fallet skulle förrättningsmannen giva beslut örn

gränsens sträckning och utstaka gränsen _i enlighet därmed samt avsluta förrättningen;

måhända borde dock även i sistnämnda fall, örn gränsen befunnes

hava en i förhållande till fastighetsgränser eller byggnader eller eljest olämplig

sträckning, därest myndighet eller jordägare det påyrkade, förhållandet

böra, anmälas hos Kungl. Majit för prövning, huruvida ej skäl kunde anses

föreligga att meddela beslut örn ändrad sträckning av gränsen. Funne förrättningsmannen

att för den administrativa gränsens bestämmande erfordrades

utstakning av viss fastighetsgräns, skulle han äga utan särskilt förordnande

i vanlig ordning verkställa sådan gränsbestämning såsom särskild förrättning.

Kätt att fullfölja talan mot förrättningen skulle tillkomma såväl ve
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 86.

13

derbörande myndigheter som jordägare. Förrättningen skulle prövas och fastställas

av ägodelningsdomaren, sedan den blivit tekniskt granskad av överlantmätaren.

Ägodelningsdomaren skulle tillse, att förrättningen blivit i formellt

och tekniskt avseende riktigt handlagd. Funne ägodelningsdomaren förrättningen

icke vara lagligen beskaffad, eller hade besvär anförts, skulle ägodelningsdomaren

hänskjuta frågan till ägodelningsrätten. Rättens befogenhet

i avseende å bestämmandet av den administrativa gränsens sträckning skulle

självfallet vara inskränkt till prövning av sådana omständigheter, angående

vilka förrättningsmannen ägt meddela beslut. Funne ägodelningsrätten att

förrättningsmannen överskridit sin befogenhet, borde förrättningen återförvisas

till förrättningsmannen med åläggande för denne att anmäla förhållandet

hos Kungl. Majit och därefter med förrättningen vidare lagligen förfara.

’

Vad lantmäteristyrelsen sålunda föreslagit ligger väsentligen utom ramen

för nu förevarande fråga. Allenast sällan torde nämligen tvekan eller ovisshet

komma att yppas örn rätta sträckningen av en vid beslut örn indelningsändring

eller därmed likartad åtgärd tillkommen administrativ gräns; och det

är blott för vinnande av överensstämmelse med sådan administrativ gräns, som

delning av fastighet enligt föreliggande lagförslag skulle komma att ske. Frågan

örn fastställande i andra fall av sträckningen utav administrativ gräns

aktualiseras ej genom föreliggande förslag.

Ej heller torde frågan vara av den sakliga betydelse, som lantmäteristyrelsen

förmenar.

Det vanligaste fallet är, att jordeboksenheter och fastigheter odelade hänförts

till det ena eller det andra administrativa området, d. v. s. att den

administrativa gränsen följer den kamerala. I dessa fall förefinnes intet

behov för den enskilde fastighetsägaren att i särskild ordning få den administrativa

gränsen fastställd. Han äger alltid möjlighet att genom begäran

örn rågångsbestämning i vanlig ordning få området för sin fastighet fastslaget,

och därmed blir också den administrativa gränsen bestämd. Sällan

lärer däremot finnas anledning för kommun eller för det allmänna att

vidtaga särskilda åtgärder för gränsens bestämmande i dylikt fall; möjligen

kan ett visst behov av gränsbestämning tänkas föreligga vid exempelvis uppgörandet

av stadsplan för område invid stadsgränsen. För att i dylikt fall

en gränsbestämning över huvud skall hava någon betydelse, måste den tillerkännas

rättsverkan gent emot fastighetsägarna; frågan begränsar sig alltså

till spörsmålet, huruvida en kommun eller därmed jämförlig menighet skall

äga, utan att fastighetsägaren därom framställt begäran, påkalla en rättslig

bestämning av den del av en fastighets gräns, som sammanfaller med kommungränsen.

Förefinnes ett verkligt behov av dylik gränsbestämning, lärer frågan,

såsom någon gång har skett, kunna ordnas i samförstånd med fastighetsägaren,

som föranstaltar örn rågångsutstakning. Däremot synas mig tillräckligt

vägande skäl icke hava anförts för den meningen, att kommun eller

menighet skulle äga, låt vara på egen bekostnad men dock utan den enskilde

fastighetsägarens samtycke, indraga denne i en rättslig procedur och eventuellt

även rättegång rörande hans fastighet. Frånsett att detta innebure ett

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majda proposition nr 86.

väsentligt ingrepp i den enskildes bestämmande över sina angelägenheter

skulle det föra med sig många och svårlösta konfliktanledningar. Exempelvis

må här hänvisas till det sannolikt ofta uppkommande fall, att kommunen

ansåge sig böra åtnöjas med den av vederbörande lantmätare verkställda rågångsutstakningen

under det att den fastighetsägare, som därvid sett sig gå

miste örn en del av det utav honom hävdade ägoväldet, ville draga saken under

domstols prövning.

Även örn det är regel, att administrativ och kameral gräns sammanfalla,

förekommer dock allt emellanåt, såsom hela den föreliggande frågans uppkomst

giver vid handen, att en administrativ gräns skär tvärs över en fastighet.

Ej heller i detta fall har frågan örn gränsens rätta sträckning såsom regel

någon större betydelse för den enskilde fastighetsägaren. Det i lantmäteristyrelsens

utlåtande tänkta exemplet torde sällan förekomma i verkligheten.

Skulle emellertid i något fall föreligga behov, vare sig för kommun eller för enskild

fastighetsägare, att få ovisshet örn gränsens rätta sträckning undanröjd,

böra tillämpas bestämmelserna i § 3 förordningen den 28 mars 1862 örn kommunalstyrelse

på landet och § 2 förordningen samma dag örn kommunalstyrelse

i stad, enligt vilka lagrum det tillkommer Kungl. Majit att, där osäkerhet

råder beträffande rätta sträckningen av gräns för kommuns område, meddela

beslut angående gränsens sträckning. I dylikt fall bör gången bliva

elen, att kommun eller enskild, vars rätt är beroende av frågan, med företeende

av erforderligt kartmaterial, eventuellt upprättat av en därtill förordnad lantmätare,

begär Kungl. Maj'' :ts förklaring i saken. Den av lantmäteristyrelsen

föreslagna anordningen, varigenom bestämningen av den administrativa gränsen

skulle ske på i viss mån samma sätt som en vanlig privaträttslig gränsbestämning,

synes mindre tillfredsställande. Förfarandet skulle därigenom

ingalunda förenklas eller förbilligas; snarare skulle motsatsen kunna befaras,

och i den mån något sakligt avgörande över huvud komme att tillerkännas kommuner

och fastighetsägare eller påläggas ägodelningsdomare eller ägodelningsrätter,

komme detta att innebära ett avsteg från den i förutnämnda paragrafer

av kommunallagarna fastslagna principen.

Av det anförda framgår, att jag alltså icke nu är beredd att tillstyrka lagstiftning

i den av lantmäteristyrelsen förordade riktning. Vid sådant förhållande

lärer jag böra i korthet angiva huru det bör förfaras i de, enligt vad

redan nämnts, sannolikt sällsynta fall, att vid förrättning för fastighetsdelning

i anledning av ändrad administrativ indelning uppkommer ovisshet angående

den administrativa gränsens sträckning. Nyss har nämnts, att det enligt gällande

författningar tillkommer Kungl. Maj :t att i sådant fall meddela beslut

i saken. Skulle förrättningsmannen finna ovisshet föreligga rörande gränsen,

lärer han därför hava att förklara förrättningen helt eller delvis vilande i avbidan

på Kungl. Maj :ts beslut i ämnet samt att insända handlingarna i ärendet

till Konungens befallningshavande, som tillika med eget yttrande och, därest

anledning därtill förekommer, jämväl efter vederbörande kommunala myndigheters

hörande överlämnar ärendet till Kungl. Majlis avgörande. Därest

återigen först vid fastställelseprövningen skulle befinnas, att verklig oviss
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

15

het råder om den administrativa gränsens rätta sträckning, är givetvis ägodelningsdomaren

oförhindrad att återförvisa förrättningen. Anledning därtill

torde dock sällan örn ens någonsin förekomma; har nämligen vid förrättningen,

till vilken de kommunala myndigheterna skola kallas, icke försports någon ovisshet

örn gränsens sträckning, lärer fastställelsemyndigheten vara berättigad

att utgå från att någon ovisshet örn gränsens sträckning ej förelegat. Annorlunda

är förhållandet örn ett rent misstag vid förrättningen blivit begånget

och en felaktig gränslinje följts; i dylikt fall lärer fastställelse å förrättningen

böra vägras och ärendet visas åter för ny handläggning.

De erinringar, som lantmäteristyrelsen eljest framställt, gälla blott vissa detaljer

i huvudförslaget.

Sålunda har styrelsen beträffande 2 § framhållit, att uppdelning av arbetet

å skilda förrättningar kunde vara påkallad av olika anledningar. I anledning

härav har jag låtit omarbeta paragrafen sålunda, att förrättningsmannen tillerkännes

befogenhet att uppdela förrättningen i den utsträckning omständigheterna

påkalla, därest avstyckningarna på grund av särskilda förhållanden

icke utan olägenhet kunna verkställas såsom en förrättning.

I avseende å bestämmelserna i förslagets 7 § torde det tillåtas mig att omnämna,

att jag hyst viss tvekan, huruvida det vore erforderligt att så konsekvent

genomföra fastighetsdelning vid ändrad administrativ indelning, att där allenast

andel i samfällighet folie på endera sidan örn den administrativa gränsen, denna

andel i allt fall skulle frånskiljas såsom särskild fastighet. Då emellertid förslaget

härutinnan bygger på de principer, som redan tillämpats vid mantalssättning,

samt de hörda ämbetsverken icke haft någon erinran i denna del, har det

synts mig riktigast att icke vidtaga någon ändring härutinnan.

Med avseende å tillämpningen av denna paragraf har lantmäteristyrelsen

gjort följande uttalande:

''Ehuru styrelsen ej har någon erinran mot innehållet i denna paragraf, anser

sig styrelsen dock böra framhålla följande.

Jämlikt 11 § i lagen den 27 juni 1896 örn hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring har vid ägostyckning å hemman, från vilket viss jord

blivit för alltid avsöndrad, förfarits så, att den avsöndrade jorden antingen

lagts till någon av ägostyckningslottema eller ock bibehållits såsom gemensam

för alla lotterna. Att den avsöndrade jorden, ehuru till äganderätten

skild från hemmanet, behandlats på detta sätt har uteslutande berott på nödvändigheten

att vid fördelningen av hemmanets mantal mellan ägostyckningslotterna

taga även den avsöndrade jorden i beräkning, och därigenom kan icke

anses hava åstadkommits någon förändring i den avsöndrade jordens ställning

såsom fastighet för sig. Har den administrativa gränsen sådan sträckning

att å ena sidan örn gränsen faller en avsöndrad lägenhet, och å andra

sidan den eller de ägostyckningslotter, till vilka lägenheten vid ägostyckningen

blivit lagd, lärer alltså icke erfordras någon åtgärd för avstyckning, varom

här är fråga. En anteckning i förrättningsprotokollet om förhållandet torde

vara tillfyllest.

Av motiveringen till paragrafen framgår att med avstyckningen åsyftas ett

fullständigt skiljande från varandra av de delar av en fastighet, som äro

belägna å ömse sidor om den administrativa gränsen. Enligt förslagets be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

stämmelser torde också under alla förhållanden ett sådant fullständigt avskiljande

komma till stånd i fråga örn den mark, som vid tiden för förrättningen

tillhör fastigheten enskilt eller gemensamt med andra fastigheter. Att

märka är emellertid att i fall, där till fastighet, som är belägen på ena sidan

örn gränsen, hör servitutsrätt å fastighet, belägen på andra sidan om gränsen,

genom servitutets utbrytning framdeles kan uppkomma behov av den utbrutna

markens skiljande från fastigheten. Dylika fall torde dock kunna

antagas bliva mycket sällan förekommande. I alla händelser lärer icke kunna

komma i fråga att avstycka en servitutsrätt till särskild fastighet.’

Vad sålunda av lantmäteristyrelsen yttrats föranleder ingen erinran från

min sida.

Beträffande 12 § första stycket har lantmäteristyrelsen, med utgångspunkt

från sitt förslag, att ett rättsligt avgörande angående den administrativa gränsens

sträckning skulle ske vid förrättningen, framhållit att de kommunala myndigheter,

vilka enligt förslagets 5 § skulle erhålla underrättelse örn förrättningen,

även borde tillerkännas rätt att fullfölja talan mot densamma. Med den

ståndpunkt, förslaget intager, blir fastighetsdelningen blott en följdåtgärd till

den ändrade kommunala indelningen, före vars vidtagande vederbörande kommuner

haft tillfälle att utveckla sina synpunkter och yrkanden; fastighetsdelningen

inverkar ej på kommunernas rätt och det synes mig vid sådant förhållande

knappast erforderligt att, örn förslagets principer i övrigt bibehållas oförändrade,

tillerkänna kommunerna formell klagorätt över uppdelningen av de

enskilda jordägarnas fastigheter. Detta torde knappast heller varit av lantmäteristyrelsen

avsett.

Med avseende a 12 § andra och tredje styckena anför lantmäteristyrelsen:

''Föreskriften i 12 § andra stycket, att förrättningsmannen skall överlämna

konceptakten till ägo.delningsdomaren synes giva vid handen, att enligt förslaget

förrättningen icke skall underkastas teknisk granskning av överlantmätaren.

Behovet av sådan granskning torde emellertid vara minst lika stort

beträffande förrättning, varom här är fråga, som beträffande förrättningar

enligt jorddelningslagen. Styrelsen anser därför samma ordning

böra tillämpas, som enligt 21 kap. 41 § jorddelningslagen skall iakttagas

i fråga örn förrättningar, som verkställas enligt nämnda lag, eller

att konceptakten av förrättningsmannen insändes till överlantmätaren i länet.

Avser indelningsändring överflyttning av del av fastighet från ett län till annat,

bör akten insändas till överlantmätaren i förstnämnda län, för vilken

jordregister och akter rörande lantmäteriförrättningar, som erfordras för

granskningen, äro tillgängliga. Innebär förrättningen avstyckning från fastighet

eller område i stad eller samhälle å landet, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, bör överlantmätaren äga att från

byggnadsnämnden inlåna sådana hos nämnden förvarade akter rörande mätningsförrättningar

m. m., som befinnas erforderliga för den tekniska granskningen.

Det torde alltså måhända böra stadgas skyldighet för byggnadsnämnden

att på rekvisition av överlantmätaren till honom översända sådana hos

nämnden förvarade kartor och handlingar, som befinnas erforderliga för nyss

angivet ändamål.’

Lantmäteristyrelsens förslag att förrättningsakten bör före fastställelseprövningen

undergå lantmäteriteknisk granskning synes mig välgrundat; och har

jag för sådant ändamål låtit andra stycket utgå ur 12 §, varigenom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 80.

17

på grund av stadgandet i 13 § bestämmelserna i jorddelningslagen örn förrättningshandlingarnas

insändande till överlantmätaren bliva tillämpliga. Däremot

har tillräcklig anledning icke synts mig föreligga att speciellt för detta

slags förrättningar i allmän civillag stadga skyldighet för byggnadsnämnd

att till överlantmätaren på rekvisition översända för granskningen erforderliga,

hos nämnden förvarade kartor och handlingar. Härvid förbiser jag icke att

dylik utlåning lian behöva i avsevärd omfattning förekomma i såväl dessa som

andra jorddelningsärenden.

Av lantmäteristjuulsen vid 14 § gjord hemställan örn upptagande av bestämmelser,

motsvarande de i 1 § av kungörelsen den 25 november 1927 (nr 418)

nied vissa bestämmelser i anledning av lagen den 18 juni 1926 örn delning av

jord å landet för jorddelningsförrättningar enligt nämnda lag givna föreskrifter,

har synts mig icke i detta sammanhang påkalla någon åtgärd. Däremot

hava, i anledning av vad lantmäteristyrelsen hemställt, i 14 § intagits

bestämmelser örn tecknande av fastställelsebevis å karta och förrättningshandlingar

ävensom angående konceptaktens insändande till överlantmätare eller

registerförare.

Vid 18 § har lantmäteristyrelsen framhållit, att det borde tagas under övervägande,

huruvida icke stadgandet i denna paragraf föranledde, att område,

som avstyckats enligt nu ifrågasatt lag, beträffande ansvarighet jämväl för

inteckningar i stamfastigheten likställdes med områden, som avstyckats enligt

5 kap. fästighetsbildningslagen eller 19 kap. jorddelningslagen samt att därav

betingad ändring vidtoges i 37 § 5 mom. inteckningsförordningen.

I anledning av vad lantmäteristyrelsen sålunda anfört må nämnas, att jag

ämnar inom kort underställa Kungl. Maj:t fråga angående utsträckt tilllämpning

av lagen den 14 juni 1929 örn begränsning eller avlösning av avstyckat

områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten och i samband därmed

fråga örn vissa avstyckningars ansvarighet i sådant hänseende. Det synes mig

lämpligast att den av lantmäteristyrelsen väckta frågan upptages till behandling

i omförmälda lagstiftningsärende.

I övrigt har jag i huvudförslaget vidtagit åtskilliga jämkningar av huvudsakligen

redaktionell art, vilka icke lära erfordra särskild motivering.

Lantmäteristyrelsen har vidare anfört:

''Styrelsen anser sig böra begagna tillfället framhålla angelägenheten av

att vid uppgörande av förslag till indelningsändringar jorddelningssynpunkterna

tillbörligen beaktas, så att icke olägenheterna bliva större än nödigt är.

Lantmäteristyrelsen håller före, att den bästa garantien mot ur jorddelningssynpunkt

olämpliga indelningsändringar vinnes genom att styrelsen beredes

tillfälle avgiva yttrande i dylika ärenden.

De nya skifteslag, vari det ursprungliga skifteslaget blivit genom den administrativa

gränsen delat, komma emellertid att trots uppdelningen fortfarande

stå i visst beroende av varandra. Då genom indelningsändringen ej lärer

åstadkommas någon ändring i delägarnas rätt i det ursprungliga skifteslaget,

måste nämligen under vissa omständigheter vid laga skifte å det ena skifteslaget

hänsyn tagas till delägarnas innehav inom det andra skifteslaget. Det

kan alltså bliva nödvändigt att för bestämmande av delningsgrunden inom det

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. 68 käft. (Nr 86.) 2

14 §.

18 §■

Övriga

jämkningar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

förstnämnda skifteslaget uppmäta och gradera jämväl det andra skifteslagets

ägor. Lämpligast vore givetvis i dylikt fall att båda skifteslagen samtidigt

skiftades. Att i jorddelningslagen införa några tvångsbestämmelser i detta

hänseende torde dock ej vara tillrådligt. Förhållandena kunna nämligen vara

sådana, att ett skifte inom det andra skifteslaget ej är behövligt; så torde

t. ex. vara händelsen, örn detsamma består uteslutande av avsöndrade eller avstyckade

lägenheter. Styrelsen förmodar att här berörda spörsmål i varje

särskilt fall skola vinna en tillfredsställande lösning genom delägarnas eget

initiativ.’

Även jag vill understryka vikten därav, att vid ifrågasatt ändring i rikets

indelning, så vitt möjligt, följas redan förefintliga fastighetsgränser. Varje

fastighetsdelning medför nämligen ej blott kostnader för det allmänna utan

även olägenheter för den enskilde, vilkens möjlighet att förfoga över sin fastighet

blir begränsad, intill dess fastighets delningen blivit slutförd.

Slutligen har lantmäteristyrelsen även berört frågan örn den föreslagna lagens

konsekvenser med avseende å fastighetsregister och jordebok. Till dessa

spörsmål liksom till frågan örn upphörande av 1924 års kungörelse om mantalssättning

torde jag få återkomma, sedan slutlig ståndpunkt av statsmakterna

intagits till förevarande lagstiftningsärende.»

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande måtte genom utdrag

av detta protokoll inhämtas över de sålunda omarbetade och vid detta

protokoll såsom Bil. A fogade förslagen till

1) lag örn delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.;

2) lag örn ändrad lydelse av 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad; samt

3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn

delning av jord å landet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

19

Bilaga A.

Forsla g

till

Lag

örn delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

• Har Konungen förordnat örn ändring av området för stad, socken eller köping,

som utgör egen kommun, eller meddelat beslut angående sträckningen av

gräns för förvaltningsområde, som nu sagts, och innebär förordnandet eller

beslutet överflyttande av del av fastighet från ett förvaltningsområde till annat

sådant område, skall delning av fastigheten verkställas i överensstämmelse

därmed.

Har Konungen förordnat, att fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser skall föras för samhälle å landet, och ligger en och samma fastighet

dels inom dels utom gränsen för samhället, skall fastigheten delas efter

nämnda gräns.

Med fastighet förstås i denna lag vad som enligt gällande bestämmelser skall

såsom särskild fastighet redovisas i fastighetsregister.

2 §.

Delning av fastighet utav anledning, varom i 1 § sägs, skall, efter förordnande

av Konungens befallningshavande, verkställas av lantmätare genom avstyckning

enligt denna lag.

Skall delning ske av flera fastigheter, skola de avstyckningar, som därav

föranledas, verkställas såsom en förrättning; dock att, där fråga är om delning

av fastigheter från olika förvaltningsområden, särskild förrättning

skall äga rum för varje sådant område. Finner förrättningsmannen, att

avstyckningama på grund av särskilda förhållanden icke utan olägenhet kunna

verkställas såsom en förrättning, må förrättningen uppdelas i den utsträckning

omständigheterna påkalla.

3 §•

Vid förrättningen skola föreskrifterna i 2 kap. 5, 9 och 11 §§, 3 kap. 1, 2,

4 och 6—13 §§ samt 6 kap. lagen om delning av jord å landet i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

4 §•

Är förrättningsmannen av jäv hindrad företaga förrättning, anmäle ofördröjligen

förhållandet hos Konungens befallningshavande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

5 §.

Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst fjorton

dagar förut underrätta magistrat eller stadsstyrelse i stad ävensom municipalnämnd

eller kommunalnämnd i samhälle eller socken, som beröres av förrättningen

.

G §.

Finner förrättningsmannen, att för förrättningens behöriga handläggning erfordras

bestämmande av fastighetsgräns, skall sådan gränsbestämning av honom

verkställas med tillämpning av de bestämmelser, som skolat lända till

efterrättelse, därest gränsbestämningen verkställts utan sammanhang med avstyckningen;

och vile emellertid frågan örn delning av de fastigheter, som beröras

av gränsbestämningen, till dess denna blivit genom laga kraft ägande

beslut avgjord.

7 §.

Förrättningsmannen äger efter överläggning med jordägaren besluta, vilken

del av fastighet som skall avstyckas. Därest icke särskilda förhållanden annat

föranleda, bör den del avstyckas, vars ägovidd är minst eller vars avstyckande

förorsakar den minsta kostnaden.

Har fastighet delats genom sämjedelning, som kommit till stånd före den

1 januari 1928, skall vad som frånskiljes envar av de vid sämjedelningen utlagda

lotterna särskilt för sig avstyckas.

Ligga på ena sidan örn den administrativa gränsen av två eller flera fastigheter

allenast dessas andelar med andra fastigheter i gemensamt undantag eller

annan samfällighet, skola andelarna tillsammans avstyckas till en fastighet.

8 §.

Förrättningsmannen åligger att upprätta karta i den omfattning, som erfordras

till utmärkande av gränserna för avstyckade områden jämte sådana

fasta punkter och mätningsuppgifter, att områdenas läge och gränser bliva fullt

bestämda. Skall avstyckat område redovisas i jordregistret, skola å kartan

därjämte utmärkas gränserna mellan sådana i området ingående ägoslag, som

redovisas i nämnda register. Förekomma inom avstyckat område tomter, som

icke äro att anse såsom rättsligen bestående, skola tomterna angivas å kartan

under de beteckningar, som åsatts dem i vederbörlig ordning.

Gemensamt undantag eller annan till två eller flera fastigheter hörande

samfällighet, som ej utgör avstyckat område, skall ock upptagas å kartan,

dock endast i den mån så erfordras till utvisande av gräns, som uppkommit vid

förrättningen.

Finnes äldre karta, skall den, örn så lämpligen kan ske, användas vid förrättningen.

Ägomätning må äga rum endast i den mån sådan finnes oundgängligen

nödvändig för upprättande av karta på sätt i denna paragraf är

föreskrivet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Sfi.

21

9 §.

Vid förrättningen skall upprättas fullständig beskrivning, däri varje nybildad

fastighet skall redovisas. I beskrivningen skall ock nied hänvisning till

varje å karta upptaget område lämnas uppgift örn dettas areal ävensom örn de

andelar i samfälligheter, som hänförts till avstyckad ägovidd. Hava å kartan

utmärkts gränserna mellan ägoslag, som redovisas i jordregistret, skall beskrivningen

innehålla uppgift örn arealen av dessa. Ingå i nybildad fastighet

tomter, som icke äro att anse såsom rättsligen bestående, skall beskrivningen

innehålla förteckning över dessa tomter.

Beskrivningen skall, örn så kan ske, tecknas å kartan.

10 §.

Eörrättningsmannen skall å marken utstaka samt tydligt och varaktigt utmärka

genom förrättningen tillkomna gränser ävensom upprätta fullständig

beskrivning över gränserna och utsatta gränsmärken. Beskrivningen skall, örn

så kan ske, tecknas å kartan.

11 §•

Sedan gräns mellan stamfastighet och avstyckat område blivit utstakad och

utmärkt samt alla till förrättningen hörande frågor i övrigt blivit avgjorda,

skall förrättningen avslutas; och meddele förrättningsmannen underrättelse örn

vad som skall iakttagas för fullföljd av talan mot förrättningen.

Inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad skall ett exemplar

av förrättningshandlingarna emot bevis, som bifogas konceptakten, tillställas

jordägaren eller, där flera sådana finnas, den som av dem därtill utses. Där

förrättningshandlingarna icke utgivas å sammanträde, må tillställandet ske med

posten eller genom utmätningsmannen i orten.

12 §.

Den, som vill fullfölja talan mot förrättningen, har att inom trettio dagar

från dess avslutande till ägodelningsdomaren ingiva sina till ägodelningsrätten

ställda besvär eller ock på eget äventyr insända dem med posten så tidigt,

att de före sagda tids utgång komma ägodelningsdomaren till handa.

Innebär beslut örn ändring i administrativ indelning överflyttning av del av

fastighet från ett domstolsområde till annat sådant område, skall förrättningen

prövas av ägodelningsrätten i det domstolsområde, fastigheten tillhört före

indelningsändringen.

13 §.

Med avseende å granskning och prövning av förrättningen skola bestämmelserna

i 21 kap. avdelningarna D och E lagen om delning av jord å landet i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

14 §.

Bevis om meddelad fastställelse skall tecknas å kartan eller, där karta ej

upprättats, å förrättningshandlingarna. Konceptakten skall därefter av ägodelningsdomaren

insändas till överlantmätaren eller, där avstyckning skett från

fastighet i stad eller samhälle å landet, för vilket föres fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser, till vederbörande registerförare.

15 §.

Vad i 21 kap. avdelningen G- lagen örn delning av jord å landet stadgas om

talan mot ägodelnings rätts eller ägodelningsdomares beslut skall ock gälla örn

ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares beslut enligt denna lag.

16 §.

Förrättningsmannen vare skyldig att inom fyrtiofem dagar från den

dag, då beslut örn fastställelse av förrättningen vunnit laga kraft, till jordägaren

utlämna i ett exemplar utdrag av upprättad karta rörande denne tillhörig

fastighet, som bildats vid förrättningen; och teckne förrättningsmannen

därå avskrift av beviset örn fastställelse^ Har vid förrättning bildad fastighet

ej upptagits å karta, skall förrättningsmannen inom samma tid lämna jordägaren

intyg, att förrättningen fastställts. Utdrag eller intyg, som nu sagts,

må tillställas jordägaren med posten eller genom utmätningsmannen i orten.

17 §.

Den omständighet, att fastställelse meddelats å avstyckning enligt denna lag,

medför icke för ägaren vidsträcktare rätt att förfoga över fastigheten än lag

och författningar eljest medgiva.

18 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum enligt denna lag, för avgäld

eller annat åliggande, varom förmäles i 5 kap. 16 § lagen örn fastighetsbildning

i stad eller 19 kap. 24 § lagen örn delning av jord å landet, skall i fråga

örn den avstyckade delens ansvar för sådant åliggande tillämpas vad som

skulle gällt för det fall, att avstyckningen skett av annan anledning än i

denna lag avses.

19 §.

Konceptakt rörande förrättning enligt denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.

Berör förrättningen stad eller samhälle å landet, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall genom överlantmätarens

försorg avskrift av förrättningshandlingarna och kopia av upprättad

karta översändas till byggnadsnämnden.

Berör förrättningen två län, skall konceptakten förvaras å lantmäterikontoret

i det län, fastigheten före indelningsändringen tillhört, och skall överlant
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

23

mätaren till lantmäterikontoret i det andra länet överlämna avskrift av förrättningshandlingarna

och kopia av upprättad karta.

20 §.

Yad i denna lag sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i

tillämpliga delar gälla i fråga örn avstyckning från sådan mark inom stad

eller samhälle å landet, som ej ingår i fastighetsindelning.

21 §.

Vad i denna lag är stadgat om ägare avser jämväl den, som innehar fastighet

under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.

22 §.

Vad enligt denna lag ankommer å ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt

skall för Stockholm fullgöras av Överståthållarämbetet och för annan stad,

där magistrat finnes, av denna.

23 §.

Kostnad för förrättning enligt denna lag eller för gränsbestämning i sammanhang

med sådan förrättning må icke åläggas fastighetens ägare eller innehavare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

Har dessförinnan beslut örn indelningsändring eller örn sträckningen av

gräns för förvaltningsområde meddelats eller föreskrift utfärdats, att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser skall föras för samhälle

å landet, utan att fastställelse å fastighetsindelningen ännu meddelats,

skall dock vad i denna lag stadgas äga tillämpning allenast i den mån Konungen

så förordnar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 86.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning

i stad skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

9 §•

I samband---— magistratens prövning.

Vid fastighetsindelningens bestämmande skall såsom stadsäga anses område,

som vid mätningsförrättning utlagts såsom särskild fastighet eller som

eljest i ägarens hand må anses såsom särskild fastighet, så ock varje stadsågoområde

i övrigt; skolande förty, där område, varom nu är fråga, tillhör flera,

de där var för sig äga viss å marken bestämd ägovidd, eller där viss ägovidd

av dylikt område är särskilt intecknad eller eljest särskilt häftar för fordran

eller annan rättighet, varje sådan del anses såsom en stadsäga. Har fastighet

delats genom sämjedelning, som kommit till stånd efter den 1 januari 1928,

skall dock fastigheten utan avseende å sämjedelningen upptagas såsom en

stadsäga.

Där flera — ---annan rättighet.

Områden hörande---å marken.

Områden, som -— --en stadsäga.

Har kronan---— till järnväg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

25

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 om delning av

jord å landet skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Där skifteslags — ---till efterrättelse.

Förekommer inom —---sådan indelning.

Har genom beslut om ändring i rikets indelning eller örn sträckningen av

administrativ gräns delar av ett och samma skifteslag hänförts till olika förvaltningsområden,

skall, sedan fastighetsdelning enligt vad därom är särskilt

stadgat ägt rum i överensstämmelse med indelningsändringen eller gränsbestämningen,

vad som av skifteslaget ligger å vardera sidan om den administrativa

gränsen utgöra skifteslag för sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 24 januari

1930.

Närvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 31 december

1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag örn delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.,

2) lag om ändrad lydelse av 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn

fastighetsbildning i stad och

3) lag örn ändrad lydelse av 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

örn delning av jord å landet.

Eörslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen i lantmäteristyrelsen Gunnar Palm.

Förslaget till lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning

m. m.

fann lagrådet föranleda följande erinringar:

1 §•

Den till grund för detta lagförslag liggande principen, att överensstämmelse

bör åvägabringas emellan landets administrativa och dess kamerala indelning,

har genomförts så fullständigt, att delning föreskrivits ej blott av fastighet,

som har på marken utbrutna områden liggande på ömse sidor örn en fastställd

administrativ gräns, utan även av fastighet, som endast så Hilvida splittras

genom sådan gräns, att fastighetens hela på marken utbrutna område ligger

på ena sidan örn gränsen och på den andra endast dess ideella andel i något

för fastigheten och andra fastigheter samfällt område. Föredragande departementschefen

har uttalat tvekan, huruvida det vore erforderligt att gå så långt,

men givit förslaget den angivna omfattningen, emedan överensstämmelse där
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 86.

27

igenom vunnes med förfarandet vid mantalssättning och de ämbetsverk, som

hörts över ett preliminärt lagförslag i ämnet, ej haft någon erinran i denna del.

Det synes emellertid lagrådet, som örn övervägande skäl talade för någon jämkning

av förslaget i berörda hänseende. Att såsom avstyckad fastighet betrakta

något, som icke består av visst, till gränserna bestämt jordområde, förefaller

ganska onaturligt. Tillskapande av dylika fastigheter skulle emellertid

vid bifall till förslaget komma att ske i stor utsträckning. Ofta förekommer,

att ett gemensamt undantag — en skogstrakt, ett grustag, en väg •—• hör till

ett stort antal fastigheter; stundom kunna dessa räknas i hundratal. Visserligen

skulle icke för en var av de fastigheter, som ligga på motsatta sidan örn

gränsen, bildas en särskild fastighet, bestående av dess ideella andel i undantaget,

utan samtligas andelar skulle enligt 7 § tredje stycket avstyckas till

en fastighet, i vilken en var av huvudfastigheternas ägare skulle hava del, motsvarande

fastighetens ideella andel i undantaget. Denna andel skulle emellertid

icke vidare medfölja huvudfastigheten såsom adpertinens, och ehuru det

ekonomiska sambandet mellan huvudfastigheten och andelen i undantaget väl

i regel icke komme att bliva upplöst, skulle vid transaktioner beträffande den

ekonomiska enheten städse behöva iakttagas, att två kameralt och rättsligt

skilda fastigheter funnes; vid försäljning eller arvfall bleve två lagfarter nödvändiga,

och särskild inteckningsåtgärd måste vidtagas, därest en gravation

avsåges skola belasta även andelen i undantaget. Dessa förhållanden skulle säkerligen

ofta förbises, vilket komme att medföra oreda och osäkerhet, och där

kravet å dubbla inskrivningsåtgärder iakttoges, skulle det föranleda ökat besvär

och kostnad. Nu antydda praktiska olägenheter torde vara av sådan betydelse,

att ett avsteg från det principiellt riktigare förfaringssättet är motiverat.

De böra emellertid endast leda till ett temporärt inställande av fastighetsdelningen.

Skulle en andel i undantaget bliva lagligen utbruten och sålunda

erhålla visst område å marken, finnes ej längre anledning att upprätthålla den

rättsliga enheten; då bör den ifrågavarande gränsens tillkomst föranleda enhetens

uppdelande i överensstämmelse med gränsen. Den ändring av förslaget,

som lagrådet således finner påkallad, synes kunna ske genom införande i 1 §

av ett stycke mellan de föreslagna andra och tredje styckena, av innebörd att

därest av viss fastighet på ena sidan örn fastställd gräns faller allenast dess

andel med andra fastigheter i samfälld mark, i första eller andra stycket föreskriven

delning av förstnämnda fastighet ej skall äga rum, såvida icke dess

andel i samfälligheten blir i laga ordning utbruten. Har så skett, bör underrättelse

därom — lämpligen genom vederbörande registerförare — lämnas Konungens

befallningshavande för meddelande av förordnande för lantmätare

enligt 2 §, men den härutinnan erforderliga föreskriften torde kunna givas i

administrativ väg.

Endast sådan förändring med avseende å samfälligheten, att densamma upplöses,

bör hava till följd, att en uppskjuten fastighetsdelning kommer till stånd.

Skulle visst område bliva från samfälligheten avstyckat enligt 19 kap. jorddelningslagen

eller 5 kap. fastighetsbildningslagen eller genom tomtindelning,

rubbas icke det förhållande, som påkallat uppskovet. Den genom avstycknin
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

gen uppkomna nya fastigheten, vars mark hittills i registeravseende inbegripits

i de fastigheter, till vilka samfälligheten hör, bör emellertid helt upptagas

i registret för det område, där den avstyckade marken är belägen, och enahanda

åtgärder böra företagas med avseende å fastighetsböckerna. Även allt

detta lärer böra ordnas genom administrativa stadganden.

3 §•

Enligt 3 kap. 2 och 4 §§ jorddelningslagen skall i visst fall byggnadsnämnd

underrättas örn förrättningssammanträde. På grund av hänvisning i förevarande

paragraf skulle nämnda stadganden bliva tillämpliga även vid

avstyckning, varom nu är fråga. Då emellertid sådan förrättning knappast

kan tänkas hava någon betydelse för den verksamhet byggnadsnämnd har att

utöva, hemställer lagrådet, att hänvisningen till berörda paragrafer i jorddelningslagen

begränsas så, att den ej kommer att avse kallelse å byggnadsnämnd.

Även i annat hänseende synes en inskränkning av den nu behandlade paragrafens

tillämplighet erfordras. I densamma hänvisas jämväl till 6 kap. jorddelningslagen,

vars bestämmelser i viss mån modifieras av vad i 8 § stadgas.

Med hänsyn härtill torde till 3 § böra fogas en reservation för avvikande bestämmelser

i följande paragrafer.

7 §•

Vilken innebörd det föreslagna stadgandet i andra stycket av förevarande

paragraf, jämfört med den föreslagna nya bestämmelsen i 1 kap. 3 § jorddelningslagen,

skall anses äga, är icke fullt klart. Sistnämnda bestämmelse innebär,

såvitt angår sämjedelad fastighet, i och för sig endast, att den mark

till sådan fastighet, som ligger på ena sidan örn den administrativa gränsen,

icke får skiftas samman med marken på andra sidan gränsen. Delägare, vilka

förut ägt exempelvis en tredjedel var av hela fastigheten, äga nu rätt till en

tredjedel var såväl av den jord, vilken ligger på ena sidan gränsen, som av

jorden på andra sidan. Örn inga särskilda stadganden gåves, skulle delägarna

alltså äga rätt att skifta dessa särskilda ägor oberoende av sämjedelningen.

Enligt den i förevarande paragraf givna regeln skall emellertid hänsyn

i viss mån tagas till sämjedelning, som skett före den 1 januari 1928, nämligen

så, att vad som genom delningen frånskiljes envar av sämjedelningslottema

skall särskilt för sig avstyckas. I motiven uttalas därjämte, att även

hela lotter, som ligga på samma sida örn gränsen som avstyckade delar, skola

avstyckas; att detta skall gälla, framgår dock icke av lagtexten. Man frågar

sig nu, örn och i vilken mån det är avsett, att genom nyssnämnda regel skall

ske inskränkning i den delägarna i den ursprungliga fastigheten tillkommande

rätten att få densamma jämlikt 1 kap. 8 § jorddelningslagen lagligen skiftad.

Då avstyckningen skall ske genom lantmäteriförrättning, kunna enligt nämnda

lagrums lydelse delar, som avstyckats, icke vidare indragas i skifte, varom där

sägs. I motiven utgår man vidare från att ett Kungl. Maj :ts beslut, varigenom

sämjedelningslotter eller delar av sådana lagts till stad eller fastighets
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 86.

29

registersamhälle, leder till, att dessa lotter eller delar av lotter bliva att anse

såsom självständiga fastigheter. Till denna uppfattning har man kommit genom

en tolkning av fastighetsbildningslagen. Då nämligen av 7 kap. 9 § andra

stycket nämnda lag framgår, att varje på marken utlagd sämjedelningslott

skall anses såsom en stadsäga, alltså såsom fastighet i den lagens mening, och

å andra sidan 6 kap. 1 § icke ger hemul för omdelning av den ursprungliga fastigheten,

ligger det otvivelaktigt nära till hands att tolka dessa regler så, att

sedan en sämjedelningslott upptagits såsom stadsäga, skifte å den ursprungliga

fastigheten icke må ske, åtminstone, efter analogi med stadgandet i andra stycket

av 6 kap. 1 §, icke annorledes än efter Konungens medgivande.

Utgår man från nu angivna synpunkter, skulle alltså i följd av indelningsändring,

som berör sämjedelad fastighet, sämjedelningen bliva så att säga legaliserad

med avseende å såväl avstyckade delar som andra delar, såvitt de

falla inom stad eller fastighetsregistersamhälle. Vad i fråga örn övriga delar

av den ursprungliga fastigheten skulle gälla i nu omhandlade avseende, därom

uttala sig motiven icke. Teoretiskt sett måste väl ägare av dessa delar anses

bibehållna vid sin rätt att få sina ideella andelar i den ursprungliga fastigheten

utbrutna genom skifte; men då detta skifte icke kan få omfatta nämnda

avstyckade delar eller delar, som kommit att ligga inom stad eller fastighetsregistersamhälle,

och skifte, därest båda förvaltningsområdena, tillhöra landet,

måste verkställas särskilt inom. vart och ett av dessa, torde i praktiken dylika

skiften näppeligen komma till stånd. Efter vilka regler man vid ett sådant

skifte skulle förfara, lärer också ofta bliva svårt att avgöra, där icke

innehavet skall utgöra delningsgrund.

Då man enligt det sagda kan utgå från att i allmänhet varje förefintlig sämjedelning

inom fastighet, som skäres av nytillkommen administrativ gräns,

blir genom indelningsändringen praktiskt sett fastslagen, och detta utan att

delägarna i gengäld vinna den trygghet i innehavet, som en lagligen fastställd

delning medför, måste man ställa sig betänksam till förslaget i förevarande

del. Så starka inskränkningar i enskildas rätt, som i verkligheten skulle bliva

följden av den föreslagna bestämmelsen, kunna knappast anses tillräckligt

motiverade av det offentliga intresse, som föranlett densamma. Och ur jordredovisningssynpunkt

måste det anses mindre egentligt att på antytt sätt fastlåsa

en privat jorddelning och sålunda i realiteten tillskapa bestående fastigheter,

som, såvitt de ligga på landet, icke komma till synes i fastighetsregistret.

Det kan med hänsyn till dessa förhållanden ifrågasättas, örn det överhuvud

är lämpligt, att beträffande sämjedelade fastigheter givas andra regler än beträffande

övriga fastigheter. Accepterar man emellertid ovan antydda tolkning

av fastighetsbildningslagen, kan man för de flesta fallen, nämligen då det

gäller överförande av en del av fastighet från landet till stad eller fastighetsregistersamhälle,

knappast i någon större utsträckning komma ifrån angivna

svårigheter.

Lagrådet finner fördenskull grundprincipen i den föreslagna bestämmelsen

böra bibehållas. I förslaget bör emellertid tydligt komma till uttryck, att icke

blott de delar av sämjedelningslotter utan även de hela lotter, som falla på ena

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

sidan om den administrativa gränsen, skola avskiljas från fastigheten genom

avstyckning. Lagrådet anser vidare, att för bättre tillvaratagande av delägarnas

rätt det bör medgivas delägare att, innan avstyckning verkställes,

söka skifte å fastigheten och sålunda få sina andelar lagligen utbrutna. I

sådant syfte kan lämpligen i en särskild paragraf stadgas, att därest icke

samtliga delägarna vid första förrättningssammanträdet förklara sig nöjda

med sämjedelningen och därom upprätta förening, förrättningen skall förklaras

vilande med föreläggande för delägare, som önskar jämlikt 1 kap. 8 § jorddelningslagen

erhålla skifte å hela den ursprungliga fastigheten, att senast

inom viss tid, exempelvis sex månader, söka dylikt skifte. Sökes ej skifte inom

den utsatta tiden eller meddelas icke tillstånd därtill eller fullföljes icke

ett sökt skifte, skulle delningsförrättningen fortsättas och därvid förslagets

regler beträffande sämjedelad fastighet komma i tillämpning. Örn däremot

skifte bleve sökt och fullföljt, skulle först efter dess avslutande delningsförrättningen

fullföljas, därvid naturligtvis de lagligen utbrutna delarna skulle

vara att behandla såsom särskilda fastigheter i förevarande lags mening. Givet

är, att beträffande kostnaderna för skifte, varom nu sagts, vanliga regler

skola gälla. Den enda olägenhet, som de nu föreslagna bestämmelserna skulle

medföra, bleve en viss tidsutdrägt för de fall, då förening örn sämjedelningens

bestånd ej kan träffas.

Vid 1 § har lagrådet föreslagit, att eljest föreskriven delning av fastighet

ej skall äga rum, därest på ena sidan örn den fastställda gränsen ej faller annan

del av fastigheten än dess andel med andra fastigheter i en samfällighet. Bifalles

detta förslag, bör givetvis 7 § tredje stycket utgå.

8 och 9 §§.

Vid bifall till lagrådets nyssnämnda förslag böra orden »som ej utgör avstyckat

område» utgå ur 8 § andra stycket och lärer mellan de båda styckena

i 9 § böra inskjutas ett stycke innehållande föreskrift, att örn till följd

av stadgandet i det av lagrådet föreslagna tredje stycket i 1 § förrättningen

icke kommit att omfatta delning av alla fastigheter, som avses i första eller

andra stycket av samma paragraf, i beskrivningen över förrättningen jämväl

skola angivas de sålunda uteslutna fastigheterna och för varje sådan fastighet

lämnas uppgift å de på andra sidan örn gränsen belägna samfälligheter, i vilka

fastigheten har del.

Skulle nämnda stadgande föranleda, att någon delningsförrättning ej alls

komme till stånd, synes det knappast erforderligt att anordna särskild förrättning

för konstaterande av att viss eller vissa fastigheter komme att få vad som

hör till desamma förlagt delvis på ena och delvis på andra sidan örn den fastställda

gränsen. Utredning härom bör kunna genom administrativa stadganden

uppdragas åt vederbörande överlantmätare eller fastighetsregisterförare.

Med avseende å sådan utredning är det givetvis önskvärt, att det område, som

en indelningsändring avser, till sina beståndsdelar så fullständigt som möjligt

angives i beslutet örn ändringen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

31

11 §•

Före förrättningens avslutande bör utstakning och utmärkande hava skett

ej blott av gräns mellan stamfastighet och avstyckat område utan även av

andra vid förrättningen tillkomna gränser. För angivande härav hör avfattningen

av förevarande paragraf ändras.

12 §.

Den i andra stycket av denna paragraf givna regeln, att örn fastighet till

en del överflyttats från ett domstolsområde till ett annat, behörighet att pröva

förrättningen tillkommer ägodelningsrätten i det domstolsområde fastigheten

tillhört före indelningsändringen, skall givetvis gälla beträffande såväl fastställelseprövning,

som avses i 13 §, som prövning av anförda besvär enligt 12 §.

Nämnda regel bör därför upptagas i en särskild paragraf efter de båda nyss

nämnda.

13 §.

De avstyckningsförrättningar, örn vilka den föreslagna lagen handlar, lära

vara av den speciella art, att fastställelseprövningen bör överlämnas icke åt

överlantmätaren utan åt ägodelningsdomaren. Bestämmelse örn domarens behörighet

härutinnan torde införas i förevarande paragraf såsom ett undantag

från stadgandet om tillämpning av 21 kap. avdelningen E i jorddelningslagen.

14 och 16 §§.

Därest i enlighet med lagrådets vid 1 § framställda förslag lagens tillämplighet

i visst avseende begränsas, lärer karta städse komma att finnas vid

förrättning, som verkställes enligt lagen. Vid sådant förhållande kunna första

punkten i 14 § och andra punkten i 16 § uteslutas; till den del den förra punkten

föreskriver tecknande av fastställelsebevis å karta, är den överflödig såsom

överensstämmande med stadgande i jorddelningslagens 21 kap. 44 § (tillhörande

avdelningen E).

15 §.

Under avdelningen G innehåller 21 kap. jorddelningslagen i 52 § första stycket

bestämmelser örn rätt för byggnadsnämnd att i visst fall överklaga fastställelsebeslut

och örn skyldighet för ägodelningsdomaren att i sådant fall underrätta

nämnden örn beslutet. I konsekvens med vad lagrådet anfört i den

första av sina erinringar vid 3 § böra nämnda stadganden icke äga tillämpning

med avseende å förrättningar enligt den föreslagna lagen. Lagrådet hemställer

därför, att från hänvisningen i förevarande paragraf till nämnda avdelning

G undantag göres för ifrågavarande bestämmelser.

17 §.

Att avstyckning enligt den föreslagna lagen icke kan hava sådan verkan,

vars inträdande stadgandet i denna paragraf avser att förhindra, är så uppenbart,

att bestämmelsen bör kunna utgå.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

18 §.

Stadgandet i denna paragraf lärer, såsom lantmäteristyrelsen anfört, böra

föranleda viss ändring i 37 § 5 mom. inteckningsförordningen. I departementschefens

anförande till remissprotokollet namnes emellertid, att frågan

härom kommer att upptagas till behandling i förening med ett annat, under

utredning varande lagstiftningsärende. Med anledning härav må erinras, att

därest proposition i nämnda ärende ej skulle bliva framlagd för innevarande

års riksdag, särskilt förslag till berörda ändring bör avlåtas till riksdagen,

så att ändringen kan träda i kraft samtidigt med den nu föreslagna lagen.

23 §.

I stället för den negativa bestämmelsen, att förrättningskostnad ej må åläggas

fastighetens ägare eller innehavare, synes böra stadgas, att — såsom åsyftat

är — kostnaden skall gäldas av allmänna medel, där ej Konungen bestämt,

att den helt eller delvis skall bestridas av vederbörande kommun.

övergångsbestämmelsen.

Därest före lagens ikraftträdande meddelats föreskrift, att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser skall föras för samhälle å landet,

har såsom förutsättning för Konungens rätt att förordna örn lagens tillämpning

uppställts, att fastställelse å fastighetsindelningen vid berörda tid ännu

ej meddelats. Då anledning till en dylik begränsning icke torde föreligga, hemställes,

att bestämmelsen örn Konungens ifrågavarande befogenhet ändras så,

att densamma icke i berörda hänseende inskränkes.

Lantmäteristyrelsen har uti sitt i ärendet avgivna utlåtande ifrågasatt,

huruvida icke förevarande lag jämväl borde reglera förfarandet för bestämmande

av administrativ gräns, örn vars rätta sträckning uppkommit ovisshet

eller tvist. Generella bestämmelser härom torde dock, såsom föredragande departementschefen

framhållit, icke behöva meddelas i civillag, då Konungen,

som enligt § 3 i förordningen örn kommunalstyrelse på landet och § 2 i förordningen

örn kommunalstyrelse i stad äger besluta örn den rätta sträckningen

av kommuns gränser, uppenbarligen också kan i administrativ väg meddela

erforderliga bestämmelser angående förfarandet vid gränsbestämningen. Men

i det fall, att administrativ gräns enligt beslut av Konungen eller eljest skall

följa en fastighetsgräns, örn vars sträckning råder ovisshet eller tvist, samt

förty bestämmandet av den administrativa gränsen förutsätter ett fastställande

av den privaträttsliga fastighetsgränsen, kan ett slutgiltigt resultat icke

alltid nås i följd av bristen på civilrättsliga bestämmelser i ämnet. En kommun,

som ■— exempelvis för upprättande av stadsplan för ett vid dess gräns

beläget område — önskar ett rättsligt fastställande av en fastighetsgräns, vilken

kommungränsen skall följa, är för gränsbestämningens genomförande beroende

av medverkan från fastighetsägarens eller hans rågrannes sida. En

sådan medverkan lärer väl i allmänhet kunna vinnas på frivillighetens väg,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86. 33

men nödvändigheten att söka dylik medverkan kan uppenbarligen vålla omgång

och svårigheter.

Därest den administrativa gränsen går över en fastighet och denna

förty enligt 1 § skall delas, men delningens genomförande kräver fastställande

av en oviss eller omstridd gräns för fastigheten, skall enligt

6 § en civilrättsligt gällande gränsbestämning kunna verkställas oberoende

av vederbörande fastighetsägares initiativ. Vad ovan anförts synes

tala för införandet av motsvarande rätt för kommun eller samhälle att vinna

gränsbestämning för det fall, att den administrativa gränsen skall följa fastighetsgränsen.

Sistnämnda fall har säkerligen, såsom det oftare förekommande,

större praktisk betydelse. Ett stadgande därom skulle visserligen icke

stå i något nödvändigt sammanhang med de föreslagna bestämmelserna örn

fastighetsdelning, men det skulle fullständiga den reglering av förhållandet

mellan administrativa och civilrättsliga gränser, som den nya lagstiftningen

avser att åvägabringa, och torde därför utan, lagteknisk oegentlighet kunna inpassas

i slutet av lagen, exempelvis efter förslagets 22 §. Lika litet som

regeln i 6 § behövde stadgandet innehålla några närmare bestämmelser örn

förfarandet utan kunde därutinnan hänföra sig till gällande stadganden örn

bestämmande av fastighetsgräns. Mot det ifrågasatta stadgandet kunde invändas,

att fastighetsägarens indragande i ett gränsbestämningsförfarande,

som företages i kommunens intresse men vid vilket kommunen icke är part,

strede mot i allmänhet gällande processuella grundsatser. En dylik invändning

— som för övrigt också skulle kunna riktas mot regeln i 6 § — bör dock

ej vara avgörande i betraktande av det betydande samhällsintresse, som påkallar

förrättningen.

Lagrådet finner sig med stöd av det nu anförda böra hemställa, att efter

22 § i förslaget införes en bestämmelse av huvudsaklig innebörd dels att därest

gräns för förvaltningsområde eller samhälle, med avseende varå Konungen

meddelat förordnande eller beslut, som i 1 § sägs, skall följa fastighetsgräns,

och denna icke är lagligen bestämd eller osäkerhet råder örn dess rätta

sträckning, Konungens befallningshavande skall äga förordna lantmätare att

bestämma fastighetsgränsen och dels att denna förrättning skall verkställas

med tillämpning av de bestämmelser, som skolat lända till efterrättelse, därest

den ägt rum på begäran av fastighetens ägare.

Örn denna hemställan vinner beaktande, kräves sådan jämkning av stadgandet

i 23 §, att detsamma blir tillämpligt även i fråga örn kostnaden för gränsbestämning,

som avses i det nya stadgandet.

De båda övriga lagförslagen

lämnades av lagrådet utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 68 käft. (Nr 86.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reganten i statrådet

å Stockholms slott den 7 februari 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 24 januari

1930 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 31 december 1929 remitterade

förslaget till lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.

med flera lagförslag.

Efter redogörelse för utlåtandet anför departementschefen:

»Då ifrågavarande lagförslag föredrogs inför Eders Kungl. Majit den 31

december 1929 uttalade jag viss tvekan, huruvida det vore erforderligt att så

konsekvent genomföra fastighetsdelning vid ändrad administrativ indelning,

att, där allenast andel i samfällighet folie på endera sidan örn den administrativa

gränsen, denna andel i allt fall skulle frånskiljas såsom särskild fastighet,

men hade jag avstått från att vidtaga någon ändring i det inom departementet

upprättade förslaget, enär detsamma i nämnda hänseende byggde på de principer,

som redan tillämpades vid mantalssättning. Emellertid har lagrådet ansett,

att de övervägande skälen dock talade för en jämkning av förslaget i den

av mig antydda riktningen. På grund härav har jag låtit genom ett tillägg till

1 § göra den jämkning i fråga örn förslagets räckvidd, varom lagrådet hemställt.

Den sålunda ändrade lydelsen av 1 § påkallar därav föranledda jämkningar

i 7, 8, 9, 14 och 16 §§ i det till lagrådet remitterade förslaget.

Vid granskning av förslagets 7 § har lagrådet erinrat, att förslaget innebure,

att i allmänhet varje förefintlig sämjedelning inom fastighet, som skures av

nytillkommen administrativ gräns, bleve genom indelningsändringen praktiskt

sett fastslagen. Lagrådet, som på närmare anförda skäl ansett grundprincipen

i den föreslagna bestämmelsen böra bibehållas, har emellertid ansett, att det

för bättre tillvaratagande av delägarnas rätt borde medgivas delägare att innan

avstyckning verkställdes söka skifte å fastigheten och sålunda få sina andelar

utbrutna. I enlighet härmed har i 7 § upptagits ett stadgande av innehåll, att

därest icke samtliga delägarna förklara sig nöjda med sämjedelningen och upp
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 86.

35

rätta förening därom, tillfälle skall beredas delägarna att söka skifte å hela

den ursprungliga fastigheten.

På sätt lagrådet hemställt, har bestämmelsen i 12 § andra stycket utbrutits

till en särskild paragraf, vilken insatts efter 13 §. Härav föranledes ändrad

nummerföljd å 14—16 §§ i det remitterade förslaget. Genom uteslutande i enlighet

med lagrådets hemställan av 17 § såsom obehövlig blir däremot nummerföljden

av 18—23 §§ oförändrad.

Uti 3, 7, 11, 13 och 16 (15) §§ samt i övergångsbestämmelserna hava i anledning

av lagrådets utlåtande vidtagits vissa ändringar av huvudsakligen redaktionell

art liksom jag även i övrigt ansett mig böra göra en del smärre sådana

jämkningar, däribland i rubriken till förslaget örn ändring i jorddelningslagen.

Vid 23 § har lagrådet hemställt, att paragrafen måtte så omskrivas, att kostnaden

skulle gäldas av allmänna medel, där ej Konungen bestämt, att den helt

eller delvis skulle bestridas av vederbörande kommun. Med nu gällande praxis

skulle en omformulering i den av lagrådet önskade riktningen visserligen icke

innebära någon saklig ändring. Då emellertid frågan örn kommunernas ekonomiska

förpliktelser såväl gentemot varandra som i förhållande till staten

icke torde böra behandlas i detta sammanhang, synes mig riktigast att icke i

denna lag intaga bestämmelse örn en av de många detaljer, varom i sådant hänseende

avgörande träffas vid beslut örn ändrad administrativ indelning.

Slutligen har lagrådet hemställt, att i förslaget måtte insättas en ny paragraf

av innehåll, att, därest gräns för förvaltningsområde eller samhälle, med

avseende varå Konungen meddelat förordnande eller beslut, som i 1 § omförmäldes,

skulle följa fastighetsgräns, och denna icke vore lagligen bestämd eller osäkerhet

rådde örn dess rätta sträckning, Konungens befallningshavande skulle äga

förordna lantmätare att bestämma fastighetsgränsen. Såsom jag vid förslagets

anmälan före dess remitterande till lagrådet framhöll, lärer sällan förefinnas

något verkligt behov för en kommun eller för det allmänna att kunna vidtaga

åtgärder för att utan fastighetsägarnas önskan och utan av dem gjord ansökan

få bestämd sträckningen av sådan fastighetsgräns, som tillika skall utgöra

kommunal eller annan administrativ gräns. Och därest, på sätt lagrådet

föreslagit, rätten för det allmänna att föranstalta örn dylik gränsbestämning

skulle inskränkas till allenast de fall, där Konungen meddelat beslut, att fastighet

skulle överflyttas från ett administrativt område till annat sådant, torde

förmånen ur allmän synpunkt vara ganska ringa. I dylika fall lärer nämligen

beslut örn indelningsändringen i allmänhet hava föregåtts av sådan utredning

örn vederbörande fastigheters storlek och läge, att det ur allmän synpunkt

icke torde föreligga något starkare intresse av en än noggrannare gränsbestämning.

Skulle emellertid tillräcklig klarhet icke hava vunnits örn sträckningen

av fastighetsgräns, lärer Kungl. Maj:ts beslut om indelningsändringen

hänföra sig, icke till vissa fastigheter utan till särskild linje å marken. I

den mån behov av gränsbestämning över huvud finnes, torde det i regel hänföra

sig till äldre kommungränser. Vill man därför gå in för den principen,

att myndighet skall kunna för bestämmande av läget å marken av administrativ

gräns påkalla rågångsförrättning, lärer icke finnas någon anledning

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

att Inskränka denna rätt på sätt lagrådet ifrågasatt. Lagrådet Ilar visserligen

erinrat, att fastighetsägare genom den föreslagna lagen i allt fall kunna indragas

i gränstvister, därest nämligen fastigheten skall uppdelas i anledning

av indelningsändringen. Härvidlag är detta emellertid ofrånkomligt; skall en

laga uppdelning av fastighet äga rum måste givetvis först utredas och bestämmas,

vilket område som hörer till fastigheten. Men uppenbarligen böra dylika

privaträttsliga ingrepp icke utsträckas längre än omständigheterna oundgängligen

påkalla. I allt fall lärer böra avvaktas, huruvida verkligt behov av en

laglig reglering uti ifrågavarande hänseende gör sig gällande och huru långt

detta behov tilläventyrs sträcker sig. Vid sådant förhållande har jag ej funnit

skäl att nu frångå min förut i ämnet intagna ståndpunkt.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter i enlighet med vad sålunda

anförts -delvis omarbetade förslag till lag om delning av fastighet vid ändring

i rikets indelning medi mera, lag örn, ändrad lydelse av 7 kap. 9 § lagen dm

12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad och lag örn tillägg till 1 kap.

3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet samt hemställer,

att förslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

37

Bil. P. M. till statsrådsprotokollet

den 31 december 1929.

P. M.

Kommittéa för utredning av vissa befintliga oregelbundenheter i rikets in- Delning ay

delningar framhöll i sitt den 9 oktober 1882 avgivna betänkande önskvärdbeten

av, att varje hemman eller lägenhet skulle i såväl kyrkligt som ad- ändring,

ministrativt, judiciellt och kommunalt hänseende tillhöra en och samma socken

eller med andra ord, att varje sockens jordebok och kyrkobok måtte

komma att upptaga samma hemman och lägenheter. För vinnande av detta

mål förordade kommitterade överflyttningar i jordeboken, varvid emellertid

i de fall, då överflyttning endast berörde del av hemman eller lägenhet, jordeboksöverflyttningen

borde föregås av skattläggning eller avsöndring.

Den av kommittén förordade vägen för indelningsändringars genomförande

har även i stor utsträckning följts särskilt vid inkorporeringar med städer,

varvid ofta föreskrivits, att det inkorporerade området skulle genom ägostyckning

eller avsöndring avskiljas från landsbygden. Förfaringssättet hade

emellertid en svaghet däri, att vederbörande fastighetsägares medverkan erfordrades

för att få förrättningarna till stånd. Därtill kom, att vid användning

av ägostyckningsinstitutet så gott som undantagslöst kvarstod samfällighetsförhållande

i fråga örn mark, som undantagits för delägarnas gemensamma

behov.

Under år 1917 tillkommo emellertid särskilda bestämmelser rörande huru Nuvarande

i vissa fall fastighetsdelning i samband med indelningsändring skulle åväga- forfann&ssattbringas.

I 7 kap. 17 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad

stadgades nämligen, att sedan fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser upplagts för samhälle, skulle, där så ej förut skett, fastighet

eller område, som inginge i samhället, uteslutas ur jordeboken; och hade

registerföraren för åtgärdens vidtagande att göra anmälan till Konungens

befallningshavande. I anslutning härtill utfärdade Kungl. Maj:t den 13 juli

1917 kungörelse (nr 44G) med bestämmelser för vissa fall angående mantalssättning

eller därmed jämförlig åtgärd i anledning av ändring i administrativ

indelning. Kungörelsen hade avseende å det fall, att i anledning av ändring

i administrativ indelning område skulle uteslutas ur jordeboken, och den

beslutade administrativa gränsen hade sådan sträckning, att den ginge över

ägorna till en eller flera jordeboksenheter eller eljest från varandra skilde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Förslag till

lagstiftning

i ämnet.

områden, som hörde till samma jordeboksenhet. I dylikt fall skulle, därest

bestämmande av mantal eller däremot svarande andelstal för de särskilda delarna

ej redan skett, sådan åtgärd verkställas på i kungörelserna närmare

angivet sätt. Genom särskild kungörelse den 26 juli 1918 (nr 623) meddelades

visst tillägg till 1917 års kungörelse, varefter Kungl. Maj:t den 25

april 1924 med upphävande av 1917 års och 1918 års kungörelser i ämnet

utfärdade ny kungörelse (nr 101), vilken emellertid hade samma giltighetsområde.

Då 1917 och 1924 års kungörelser hade avseende allenast å det fall, att

del av jordeboksenhet skulle uteslutas ur jordeboken, funnos alltså inga bestämmelser,

som hänförde sig till en indelningsändring, avseende att utan

uteslutande ur jordeboken överflytta del av jordeboksenhet från ett förvaltningsområde

till annat sådant.

Vid tiden för utfärdandet av 1917 års kungörelse ansåg man sig emellertid

oförhindrad att genom beslut i särskilda fall göra det i kungörelsen

anvisade förfaringssättet tillämpligt å uppdelning av fastighet vid alla slag

av indelningsändringar. Så har ock sedermera skett vid ett flertal tillfällen.

Dylika beslut hava sålunda meddelats av Kungl. Majit angående överflyttning

av vissa områden den 3 augusti 1917 från Mörlunda socken till Döderhults

socken, den 8 november 1918 från Höganäs socken till Väsby socken,

den 21 mars 1919 från Bjurholms socken till Nordmalings socken, den 18

mars 1921 från Hellvi socken till Rute socken, den 16 mars 1923 från Skatelövs

socken till Västra Torsås socken, den 16 mars 1923 från Virestads socken

till Härlunda socken och den 28 mars 1923 från Träne socken till Vä

socken.

Under senare åren har emellertid Kungl. Majit ansett sig icke böra föreskriva

mantalssättning enligt ifrågavarande kungörelse i andra fall än som

med kungörelsen avsetts.

I anledning härav har fastighetsregisterkommissionen med underdånig skrivelse

den 21 februari 1928 överlämnat följande förslag till lag med vissa

bestämmelser angående delning av fastighet i anledning av ändring i rikets

indelning:

»Härigenom förordnas som följer.

Har Konungen förordnat örn ändring av området för socken eller för köping,

vars fastigheter redovisas i jordregister, eller meddelat beslut angående

sträckningen av gräns för förvaltningsområde, som nu sagts, och innebär områdes-

eller gränsbestämningen överflyttande av del av fastighet från ett förvaltningsområde

till annat sådant område, vare ägaren eller, där fråga är örn

jord, som innehaves under ständig besittningsrätt, innehavaren av fastigheten

pliktig tåla uppdelning av fastigheten i överensstämmelse med indelningsändringen

eller gränsbestämningen.

Det tillkommer Konungen att bestämma, i vilken ordning uppdelningen skall

äga rum. Härvid må föreskrivas, att uppdelningen skall ske genom mantalssättning

efter ty särskilt är stadgat.

Kostnaden för uppdelningen må icke åläggas fastighetens ägare eller innehavare.

»

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 86.

39

över nämnda skrivelse och förslag hava yttranden infordrats från kammarkollegium

och lantmäteristyrelsen, av vilka det förra i utlåtande den 29

februari 1928 i stort sett lämnat förslaget utan erinran, under det att den

senare i utlåtande den 12 april 1928 tillstyrkt lagstiftning i ämnet, men hemställt

örn viss omarbetning av förenämnda förslag.

Till en början torde böra övervägas frågan, huruvida nu berörda spörsmål

över huvud taget äro av den natur, att desamma böra regleras i allmän

civillag. Så har nämligen, såsom det redan anförda givit vid handen, tidigare

ansetts icke vara fallet, och ett stöd för denna uppfattning torde hava

ansetts föreligga i den ståndpunkt, som intagits vid behandlingen av lagen

den 13 juni 1919 (nr 293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal

och ecklesiastik indelning. Den kommitté, som utarbetade förslaget till

nämnda lag, hade nämligen icke funnit anledning att, utöver vad gällande

lag redan innehölle, föreslå nya bestämmelser örn fastighetsuppdelning i anledning

av indelningsändring (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 310 till 1919

års riksdag) och vid lagförslagets behandling, vilken dock icke ägt rum i den

för stiftande av civillag föreskrivna ordning, synes denna ståndpunkt hava

lämnats utan erinran.

Jämsides härmed har emellertid den meningen gjort sig gällande, att varje

fråga örn delning av fastighet i anledning av indelningsändring måste regleras

genom bestämmelser av civillags natur. Sålunda upptog skifteslagstiftningskommissionen

uti sitt den 26 oktober 1918 avgivna förslag till lag

örn delning av jord å landet såsom 10 § i 23 kap. bestämmelser, motsvarande

de i 1917 års kungörelse meddelade men avseende alla de fall, där Konungen

förordnat om ändring i administrativ indelning eller meddelat beslut angående

sträckningen av gräns för förvaltningsområde, samt den administrativa gränsen

hade sådan sträckning, att den ginge över ägorna till en eller flera jordeboksenheter

eller eljest från varandra skilda områden, som hörde till samma

jordeboksenhet.

Jordstyckningskommissionens den 16 oktober 1920 avgivna förslag till lag

om delning av jord å landet m. m. upptog i 23 kap. 10 § bestämmelser angående

Konungens rätt att besluta örn rätta sträckningen av gräns för förvaltningsområde

samt angående utstakning och utmärkande av sådan gräns.

I samma kapitels 11 § återfunnos bestämmelser angående mantalssättning i

anledning av ändring i administrativ indelning av enahanda innehåll som

23 kap. 10 § i 1918 års förslag.

Vid avgivande av utlåtande över 1920 års lagförslag den 4 oktober 1922 yttrade

lagrådet under 23 kap. 10 § följande: »Då gräns, varom i denna paragraf

är fråga, är av rent administrativ natur, synas bestämmelserna härom såsom

främmande för jorddelningen böra utgå. Deras införande här kan endast vara

ägnat att hålla vid makt den sammanblandning av begreppen, som, enligt vad

förebragt utredning ger vid handen, sedan länge rått i fråga örn å ena sidan

privaträttslig och å andra sidan publik gränsbestämning.»

Infordrade

utlåtanden.

Angående

huruvida frågan

bör behandlas

som

civillag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 86.

Anledningen till att jämväl bestämmelserna örn mantalssättning utan någon

lagrådets skriftliga erinran uteslötos ur det förslag, som av Kungl. Maj:t den

21 augusti 1924 remitterades till lagrådet, angives i en vid remissen fogad, av

hovrättsrådet B. Wieselgren såsom föredragande i lagrådet avgiven promemoria,

däri med hänsyftning på 23 kap. 11 § i 1920 års förslag yttras: »I lagrådets

utlåtande återfinnes icke något yttrande rörande denna paragraf. Inom

lagrådet uttalades emellertid vid föredragningen av paragrafen preliminärt

den mening, att de däri upptagna bestämmelser örn möjligt hellre borde i administrativ

ordning utfärdas-------------------.»

Då lagrådets skriftliga utlåtande icke innehåller något uttalande i den av

hovrättsrådet Wieselgren angivna riktning, lärer frågan, huruvida bestämmelser

örn fastighets uppdelning genom mantalssättning kunna meddelas i administrativ

ordning, böra anses lämnad öppen, såvitt lagrådet angår.

Inom kammarkollegiet, som vid olika tillfällen dels i anledning av remisser

rörande förslagen till kungörelser om mantalssättning dels ock i samband med

frågor örn tillämpning av dessa kungörelser uttalat sig i saken, hava meningarna

varit delade. Från kollegiets sida har däremot icke vid det i plenum

beslutade utlåtandet över nu föreliggande lagförslag gjorts någon erinran mot

lämpligheten av att frågan ordnades genom föreskrifter av civillags natur.

Lantmäteristyrelsen har uti sitt utlåtande anslutit sig till den meningen, att

bestämmelser i förevarande ämne böra givas civillags natur samt till stöd för

denna sin mening yttrat följande:

»En mantalssättning har under nuvarande förhållanden ingen betydelse,

därest den ej tillerkännes fastighetsbildande verkan, och åtgärder av sådan natur

synas böra ske i den män och på det sätt, gällande civillag sådant medgiver.

Det må här erinras om de rättsverkningar med avseende å lagfarts- och

inteckningsförhållanden, som en fastighetsbildning medför. Tidigare hava också

alla frågor rörande fastighetsbildningen ansetts böra lösas genom lagstiftning

i den ordning, som i regeringsformen föreskrives i fråga örn stiftande av

allmän civillag. Även vid tillkomsten av ovannämnda 1917 års förordning med

bestämmelser för vissa fall angående mantalssättning eller därmed jämförlig

åtgärd i anledning av ändring i administrativ indelning har i viss mån samma

princip iakttagits. Ifrågavarande kungörelse, som endast avser fall, då genom

indelningsändring område skall uteslutas ur jordaboken, d. v. s. då område införlivats

med stad eller annat samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser, har nämligen (jämför fastighetsbildningslagen

7 kap. 17 § sista stycket) avsetts skola komma till tillämpning

först sedan fastighetsregister för ett samhälle förklarats upplagt och sålunda

jämlikt lager, örn fastighetsbildning i stad en inom samhället fallande del av en

fastighet genom fastställelse å fastighetsindelningen avskilts från den fastighet,

till vilken den ursprungligen hört, och upptagits såsom för sig bestående

fastighet i fastighetsregistret för samhället. Att mantalssättningsförordningarna

genom särskilda beslut kommit att tillämpas vid indelningsändringar å

den rena landsbygden torde måhända delvis kunna förklaras därav, att man ej

tillräckligt beaktat att i dylika fall en fastighetsbildning icke kommit till

stånd före mantalssättningsförrättningen, utan att förrättningen själv måste

förutsättas bliva av fastighetsbildande verkan, för att ändamålet med förrättningen

skall bliva uppfyllt.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 80.

41

I anledning av vad styrelsen yttrat, torde böra erinras att i fall, då del av

ett skifteslag lagts till stad eller fastighetsregistersamhälle, genom fastställelsen

å fastighetsindelningen mera sällan åstadkommes ett fullständigt avskiljande

av det i staden eller samhället ingående området. Vanligen inträffar

i detta fall att av de till skifteslaget hörande samfälligheterna vissa falla

inom gränserna för samhället, medan av de fastigheter, som däri äga del, några

endast delvis tillhöra samhället och andra äro belägna helt utom detsamma.

I sådant fall antecknas visserligen vid stadsäga som består av den inom samhället

fallande delen av en fastighet, att till stadsägan hör andel i de inom

samhället fallande samfälligheterna, men däremot torde knappast kunna anses

avgjort att hela fastighetens andel tillagts stadsägan. Och i fråga om de fastigheter,

vilkas enskilda ägor äro belägna helt utanför samhället, lärer icke

genom fastställelse!! å fastighetsindelningen inom stadsägoområdet åstadkommas

någon avstyckning av ifrågavarande fastigheters andelar i de inom samhället

belägna samfälligheterna. Dessa andelar indelas nämligen icke till särskild

stadsäga, utan i bihang B antecknas endast vid resp. områden, att i området

äga del jämväl fastigheter utom samhället. Först sedan genom mantalssättningen

andelarna avskilts till särskild fastighet, blir denna såsom sådan införd

i stadsägoboken.

I enlighet med lantmäteristyrelsens principuttalande och i överensstämmelse

med den av Kungl. Majit under de senare åren intagna ståndpunkten, enligt

vilken kungörelsen om mantals sättning i anledning av indelningsändring ej

ansetts kunna givas utsträckt tillämpning, torde förevarade fråga böra regleras

genom allmän civillag.

Det av fastighetsregisterkommissionen framlagda lagförslaget avser de

fall, där fastighet eller fastighetsdel icke skall uteslutas ur jordeboken. Förslaget

avser således icke att till någon del ersätta 1924 års kungörelse om mantalssättning

utan att giva bestämmelser allenast för de fall, å vilka nämnda

kungörelse icke har avseende.

Till motivering för denna ståndpunkt anför kommissionen:

»Kommissionen finner det uppenbart, att en mantalssättning, i den mån utbrytning

av de manta.lssatta områdena icke föregått densamma, måste anses

innebära en jorddelningsåtgärd.

Vad angår städer och samhällen med fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser sker jorddelningen med tillämpning av i fastighetsbildningslagen

givna bestämmelser och mantalssättningen ansluter sig allenast

till den fastighets- och områdesredovisning, som kommit till stånd vid fastighetsregistreringen.

Så vitt en indelningsändring eller administrativ gränsbestämning

rör stad eller annat samhälle med stadsfastighetsregister —d. v. s. i

fall då samhälle, som nu sagts, är så att säga ena parten i indelnings- eller

gränsbestämningsärendet — lära några ytterligare åtgärder i lagstiftningsväg

icke vara av behovet påkallade. Vad åter andra sådana ärenden angår, lärer

-—- vilken mening man än må hysa angående Eders Kungl. Maj:ts befogenhet att

i dessa fall genom en föreskrift i indelnings- eller gränsbestämningsbeslutet

sätta mantalssättningsföreskrifterna i tillämpning —• icke kunna förnekas, att

större klarhet å området skulle ernås, örn en sådan föreskrift kunde grundas

på ett uttryckligt lagbud. Närmast till hands läge väl då att reglerna gåves

Lagens omfattning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Förfarandet

id fastighetsdelning.

ungefärligen det innehåll, som innefattas i skifteslagstiftningskommissionens

förslag av år 1918 och jordstyckningskommissionens förslag av år 1920. Till

en början må dock emellertid erinras, att dessa förslag synas hava erhållit ett

något för omfattande tillämpningsområde. Såsom redan berörts äro några bestämmelser

beträffande städer och vissa andra samhällen icke erforderliga, och

vidare må framhållas, att en municipalbildning till sin natur är sådan att den

icke bör föranleda ett avskiljande av samhällets område i andra fall än då för

municipalsamhället skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade

föreskrifter eller i det redan reglerade fallet.»

Lantmäteristyrelsen anför i denna del:

»Beträffande en blivande lagstiftnings tillämplighetsområde torde kunna

ifrågasättas, huruvida icke detta borde utvidgas att omfatta även indelningsändringar,

som avse införlivande med stad eller samhälle, för vilket fastighetsregister

skall föras enligt de för stad meddelade bestämmelser. Visserligen kan

såsom ovan framhållits i dylika fall anses, att bestämmelser i ämnet meddelats

i lagen örn fastighetsbildning i stad och att man därvid utgått från att förrättning

för områdes uteslutande ur jordeboken icke är av fastighetsbildande

verkan. Emellertid torde ej sällan — och sådana fall hava även förekommit -—■

vara önskvärt att få det inkorporerade området avskilt från landsbygden redan

innan fastighetsregistret för området blivit upplagt. Sker genom områdesgränsen

en uppdelning av fastighet, måste därvid för indelningsändringens omedelbara

genomförande en jorddelningsförrättning äga rum. Skulle detta ske genom

mantalssättningsförrättning enligt gällande kungörelse måste i sådant fall

förrättningen vara av fastighetsbildande verkan. Med den ståndpunkt, som

ovan angivits, att jorddelning bör verkställas enligt bestämmelser av civillags

natur, synes alltså önskvärt att en eventuell lagstiftning i ämnet även kommer

att omfatta de fall, som avses i kungörelsen den 25 april 1924 (nr 101).»

I regel förflyter en avsevärd tid, understundom några år, från det ett område

av kringliggande landsbygd inkorporerats med en stad och till dess fastighetsregistret

för området blivit upplagt. Under denna tid kan med nu gällande

bestämmelser avstyckning ej verkställas från fastighetsdel, som avskäres

genom nya stadsgränsen, och under samma tid kan ej heller meddelas lagfart

å eller inteckning i samma fastighetsdel. Redan med hänsyn till de olägenheter

av olika slag, som detta förhållande medför, synes det vara angeläget,

att en blivande lagstiftning gives sådan räckvidd, att under densamma komma

alla de fall, där delning av fastighet erfordras i anledning av indelningsändring.

Därtill kommer emellertid, såsom nyss framhållits, att genom fastställelsen

å fastighetsindelningen ingalunda alltid åstadkommes ett fullständigt

avskiljande av det i staden eller samhället ingående området, vadan även på

denna grund en blivande lagstiftning ansetts böra givas nu angiven räckvidd.

På sätt fastighetsregisterkommissionen anfört, fordras ingen fastighetsdelning

i det fall, att fråga är örn bildning av municipalsamhälle, för vilket skall

föras jordregister. Därest efter bildning av sådant samhälle föreskrifter meddelas,

att för detsamma skall föras fastighetsregister såsom för stad, måste

däremot en fastighetsuppdelning ske; och bör alltså lagen göras tillämplig för

dylikt fall.

Det av fastighetsregisterkommissionen uppgjorda lagförslaget lämnade öppen

frågan örn den ordning, i vilken uppdelning av fastighet i anledning av indel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86. 43

ningsändring skulle ske. Uti sin förutnämnda skrivelse anförde kommissionen

härom:

»Det må framhållas att mantalssättningen icke synes böra vara enda sättet

för utbrytningen utan att även andra vägar böra lämnas öppna. Där t. ex.

allenast ett mindre område skall överföras, från en socken till annan, synes man

böra vara berättigad låta avskiljandet ske genom avstyckning — genom reglerna

i jorddelningslagen 19 kap. 12 § är möjlighet öppnad att till den inom

en socken belägna delen av en fastighet lägga alla andelar i samfälligheter

inom samma socken. Huruvida avskiljandet vid indelningsändring. skall ske

genom mantalssättning, avstyckning eller till äventyrs i annan ordning, synes

böra bedömas från fall till fall och nödiga bestämmelser i sådant avseende lämnas

av Eders Kungl. Majit i de särskilda besluten. Vad i en lag synes böra

föreskrivas, synes därför kunna inskränkas till en bestämmelse örn skyldighet

för ägaren eller, beträffande fastighet under ständig besittningsrätt, innehavaren

att tåla avskiljandet eller med andra ord en bestämmelse av det innehåll,

som på sin tid föreslogs av fastighetsregisterkommittén (dess betänkande I

sid. 75) och 1914 års fastighetsregisterkommission (dess betänkande sid. 109).

Kungl. Majit bör hava avgörandet angående ordningen för uppdelningen

jämväl av det skäl att genom en sådan anordning viss garanti skapas för att i

varje fall det sätt för uppdelningen kommer till användning, som medför för

ändamålets vinnande minsta kostnader. Utredning i nu ifrågavarande hänseende

bör åstadkommas i indelningsärendet. Beträffande redan avgjorda, sådana

ärenden bör det givetvis låta sig göra att meddela ett tilläggsbeslut i nu

föreliggande ämne.»

Lantmäteristyrelsen erinrar i sitt utlåtande, att i förevarande hänseende kommissionens

lagförslag är icke tillräckligt fullständigt samt anför härom:

»Det fastslår nämligen blott, att ägare eller innehavare av jord skall vara

pliktig tåla en uppdelning av fastigheten men däremot icke huru denna uppdelning

skall ske. Emellertid har beträffande fastighetsbildnings- och jorddelningsfrågor

ansetts, att även åt huvudgrunderna för själva förfaringssättet vid

jorddelningen bör givas lags natur. En i viss mån avvikande ståndpunkt har

visserligen iakttagits i samband med tillkomsten av lagen örn. fastighetsbildning

i stad med avseende å ovanberörda mantalssättningsförrättningar. Uti.7 kap.

17 § sista stycket av nämnda lag stadgas nämligen endast att förrättning för

uteslutande av område ur jordeboken skall ske, men sättet härför har. endast

angivits i en å administrativ väg utfärdad förordning. Såsom emellertid ovan

framhållits avses mantalssättningsförrättningen i dylikt fall dock ej bliva av

fastighetsbildande verkan, då delningen redan skett genom fastställelsen å fastighetsindelningen.

Saken ställer sig sålunda i detta fall något annorlunda,

då förrättningen så att säga innebär enbart en bokföringsåtgärd efter det fastighetsbildningen

redan skett. Det ifrågavarande lagutkastet skulle emellertid

innebära ett delegerande av själva lagstiftningsmakten, som knappast synes

stå i överensstämmelse med § 87 regeringsformen och sondman hittills synes

icke ansett sig böra tillgripa. Angående möjligheten att på sätt i lagutkastet

förutsättes delegera lagstiftningsmakten får styrelsen hänvisa till lagrådets

yttrande den 28 april 1922 rörande förslag till lag om meddelande av bestämmelser

i fråga örn avbrytande i visst fall av förbindelser med främmande stat

och dess innebyggare. Lantmäteristyrelsen får alltså förorda att uti en blivande

lagstiftning inrymmas erforderliga bestämmelser även beträffande själva

förfaringssättet vid jorddelningen i här ifrågavarande fall. Såsom redan ovan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

anförts, hava i tidigare förslag till lag om delning av jord å landet (1918 oell

1920 års förslag) bestämmelser i ämnet intagits i själva lagen.»

Med avseende å det förfaringssätt, som vid fastighetsuppdelning uti nu ifrågavarande

fall bör komma till användning anför lantmäteristyrelsen vidare:

»Med hänsyn till mantalets allt mindre betydelse torde visserligen kunna

ifrågasättas, huruvida icke en uppdelning av fastighet vid indelningsändring

alltid borde ske genom avstyckning enligt 1926 års jorddelningslag, varigenom

fördelning av mantal icke skulle erfordras. Emellertid är denna väg i vissa

fall mindre lämplig, så länge jordeboken skall förås. Särskilt gäller detta beträffande

jordeboksenhet, som genom lantmäteriförrättningar delats i ett flertal

fastigheter. För varje sådan fastighet, som vid indelningsändring uppdelas,

skulle vid användande av avstyckningsförfarandet uppkomma en särskild

jordebokslägenhet att uppföras i jordeboken, under det att genom mantalssättningsförrättning

i samma fall skulle komma att redovisas blott en jordeboksenhet,

motsvarande den överflyttade delen av den ursprungliga jordeboksenheten.

Även för registreringen i jordregistret, som ju grundar sig på jordeboken,

skulle detta medföra nackdelar i form av onödiga särskilda upplägg. Därjämte

torde mången gång avstyckningsförfarandet kunna medföra onödigt höga kostnader

för indelningsändringens genomförande enär en särskild avstyckningslörrättning

skulle erfordras för varje fastighet, som delas av områdesgränsen.

Där vid indelningsändring ett större antal fastigheter genom den nya gränsen

skulle bliva^ uppdelade — något som givetvis i möjligaste mån bör undvikas vid

beslut angående indelningsändring — torde en uppdelning genom mantalsattningsförrättning

vara att föredraga. Den valfrihet ur förrättningssynpunkt, som

i fastighetsregisterkommissionens förslag förutsättes, torde sålunda vara lämpligast

åtminstone för närvarande. Detta utesluter ej heller möjligheten att, örn

så framdeles skulle visa sig mera praktiskt, helt övergå till avstyckning för

genomförande av indelningsändring. Härför skulle emellertid erfordras vissa

bestämmelser angående den utsträckning, i vilken de i 19 kap. av lagen örn delning

av jord å landet meddelade föreskrifter skola äga tillämpning på avstyckning

för bär ifrågavarande ändamål.»

I enlighet med lantmäteristyrelsens uttalande och i överensstämmelse med den

ståndpunkt som intagits av skifteslagstiftnings- och jordstyckningskommissionerna

torde även grunderna för den ordning, i vilken uppdelning av fastighet

skall ske vid indelningsändring, böra givas lags natur, på sätt skett i hittills

utfärdade lagar rörande delning av jord.

De former, under vilka uppdelning av jord utav nu ifrågakommen anledning

kail tänkas ske, äro avstyckning och mantalssättning. Fastighetsregisterkommissionen

synes närmast utgå därifrån, att mantalssättning i första hand bör

ifrågakomma. Lantmäteristyrelsen återigen anser det kunna ifrågasättas,

huruvida icke med hänsyn till mantalets allt mindre betydelse en uppdelning

av fastighet vid indelningsändring alltid borde ske genom avstyckning enligt

1926 års jorddelningslag. Emellertid stannar styrelsen vid den meningen, att

så länge jordeboken skall föras, mantalssättning i vissa fall, särskilt då jordeboksenhet

skall uppdelas i ett flertal fastigheter, vore att föredraga. De av

styrelsen härför anförda skälen äro dels att därigenom skulle kunna undvikas

särskilda upplägg i jordregistret och dels att avstyckningsförfarandet skulle

kunna medföra högre kostnader, enär en särskild avstyckningsförrättning skulle

erfordras för varje fastighet, som delades av områdesgränsen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

45

Sedan ämbetsverken avgå vo sina yttranden Ilar emellertid frågan kommit

i ett annat läge. Genom lagen den 14 juni 1920, (nr 164) örn kronans förmånsrätt

för avdikningslån torde nämligen jordebokens fortsatta förande numera

i stort sett vara utan betydelse; Kungl. Maj:t bär också genom beslut den

14 juni 1929 uppdragit å kammarkollegium och lantmäteristyrelsen att gemensamt

verkställa utredning rörande väckt fråga huruvida det fortsatta

förandet av jordaboken kunde upphöra. Vid sådant förhållande lärer avstyckning

framstå som det naturliga och enda förfaringssättet vid uppdelning av

fastighet i anledning av indelningsändring.

Vad angår de av lantmäteristyrelsen befarade olägenheterna av ett betydande

antal jordregisterupplägg må erinras, att oftast torde bli fråga om överförande

av fastighet till samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister för

stad. Saken torde därför ej få större aktualitet. Beträffande åter de sannolikt

få fall, där överflyttade fastighetsdelar fortfarande skola redovisas i jordregistret,

förutsätter styrelsen tydligen, att varje avstyckat område eller efr

ter avstyckning återstående område skulle upptagas såsom enhet i jordregistret.

Detta torde icke vara nödvändigt utan de områden, som tillhöra samma

jordeboksenhet, torde kunna upptagas på samma upplägg, örn så anses

lämpligt. Så länge jordeboken föres, torde det böra tillkomma kammarkollegiet

att genom beslut örn redovisningen i jordeboken avgöra vad som skall upptagas

såsom enhet i jordregistret, och örn jordeboken ej längre föres, lärer i

samband med den omarbetning av jordregisterförordningen, som därav förarn

ledes, komma att stadgas i vilken ordning beslut örn enheternas bildande skall

fattas.

Vad åter angår kostnadsfrågan möter givetvis ej hinder att örn nuvarande

taxebestämmelser skulle visa sig ej vara lämpligt avpassade för det mera summariska

avstyckningsförfarande, som vid uppdelning av fastighet i förevarande

fall erfordras, införa en för ändamålet bättre avpassad särtariff. Med

detta spörsmål kan givetvis anstå tills närmare erfarenhet vunnits.

Beträffande kostnaden för uppdelning av fastighet i nu avsedda fall yttrar Kostnaden.

fastighetsregisterkommissionen:

»Kostnaden för uppdelningen bör, liksom hittills (jfr kommissionens meddelanden

XVIII sid. 3), gäldas av statsmedel, så vida icke Kungl. Maj:t i indelnings-

eller gränsbestämningsärendet bestämt annorlunda. Där sådan bestämmelse

meddelats, har kostnaden lagts å staden, kommunen etc. Det har

icke förekommit, att den enskilda fastighetsägaren fått betala åtgärden. Och

så bör ej heller ske med hänsyn till åtgärdens ändamål, eller befordrande av

ordning och reda i fastighetsförhållandena. Häråt har uttryck ansetts böra

givas i lagtexten.»

Vad sålunda anförts har ej föranlett någon erinran från de hörda myndigheterna.

Då ovan nämndes, att avstyckningsförfarandet i förevarande fall kunde göras

mera summeriskt, åsyftades, att åtskilliga av de i gällande jorddelningsla
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 8G.

Speciell

motivering.

1 §•

gar angivna förutsättningar och villkor för avstycknings företagande eller med

avseende å sådan förrättning eljest meddelade bestämmelser saknade tillämpning

vid avstyckning i anledning av indelningsändring.

En granskning av bestämmelserna i 19 kap. lagen om delning av jord å landet

giver sålunda vid handen, att föreskriften i 1 § att avstyckning inom vissa

områden icke finge ske, med mindre Konungens befallningshavande godkänt

plan för samma områdes ordnande, icke kan göras tillämplig i förevarande

fall. Lika litet kan den i 2 § stadgade begränsning av rätt till avstyckning

av mark, som tillagts fastighet genom sämjedelning, här upptagas. Bestämmelserna

i 3 §, som avse förhindra att genom avstyckning tillskapas fastigheter,

vilka ej lämpligen kunna bestå såsom sådana eller att eljest en olämplig

fastighetsindelning kommer till stånd, kunna icke bibehållas, därest det

med avstyckning vid indelningsändring avsedda målet över huvud skall

kunna vinnas. Detsamma gäller även örn de i samma syfte meddelade bestämmelserna

i jorddelningslagens 19 kap. 4, 11, 12 och 13 §§. I följd härav böra

ej heller föreskrifterna i 16 och 17 §§ bibehållas vid'' förevarande slags avstyckning.

Andra stadgan den i nämnda kap. avse återigen förutsättningar,

vilka icke komma att förefinnas vid avstyckning i anledning av indelningsändring.

Hit äro att räkna bestämmelserna i 9, 14, 15 och 18 §§.

Med hänsyn därtill, att jorddelningslagens stadganden örn avstyckning i så

betydande omfattning icke kunna givas tillämpning i förevarande fall, samt

att vissa andra av jorddelningslagens bestämmelser på sätt i det följande kommer

att närmare angivas, icke torde böra bibehållas i oförändrat skick, har det

synts lämpligast att i en blivande lag uttryckligen upptaga de stadganden och

föreskrifter, som böra tillämpas vid avstyckningar för nu angivet ändamål.

I enlighet härmed har utarbetats härvid fogade förslag till lag om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.

Uti 1 § 1 och 2 styckena angivas de fall, varå lagen skall bliva tillämplig,

och hänvisas i detta avseende till vad tidigare i den allmänna motiveringen yttrats

rörande lagens omfattning.

Paragrafens stadgande att delning av fastighet skall verkställas i överensstämmelse

med den administrativa gränsen innebär givetvis, att något gemensamt

undantag för fastighetsdelarna på ömse sidor örn gränsen icke kan ifrågakomma.

Vid sådant förhållande kunna, såsom redan nämnts bestämmelserna

i jorddelningslagens 19 kap. 12 § andra och tredje styckena icke få någon tilllämpning

vid jorddelning av nu ifrågakommen anledning.

Det har synts tveksamt, huruvida delning av fastighet skulle behöva ske

även för det fall, att å ena sidan örn gränsen för förvaltningsområde folie allenast

fastighetens andel i område, som för delägare avsatts för gemensamt behov.

Förslaget utgår emellertid från att så bör ske. Förr eller senare torde

i allt fall sambandet mellan fastighetens delar å ömse sidor om gränsen böra

upplösas; skäl ha då ansetts tala för att en fullständig fastighetsdelning genomföres

redan från början.

Såsom ett sista stycke i paragrafen har upptagits bestämmelse, att med

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

47

fastighet förstås sådan fastighet, som skall särskilt redovisas i fastighetsregister

(jordregister på landet eller fastighetsregister för stad). Denna bestämmelse

har ansetts behövlig, bl. a. till klargörande därav, att om administrativ

gräns kommer att sammanfalla med en vid sämjedelning av fastighet överenskommen

skillnadslinje, avstyckning i allt fall måste ske.

Bestämmelsen i 2 § 1 stycket motsvaras av stadgande i 1 § i kungörelsen 2 S.

den 25 april 1924 örn mantalssättning. Där meddelad föreskrift, att Konungens

befallningshavande skall utfärda förordnande för lantmätare, har med

hänsyn till förrättningens art och ändamål bibehållits. Då vid förrättningen

icke skall äga rum någon prövning av fastighetsdelningens lämplighet ur saklig

synpunkt och ej heller mellan sakägare träffas något avgörande, lärer

liksom vid mantalssättning något biträde av gode män icke vara erforderligt.

Vid sådant förhållande erfordras emellertid särskilda bestämmelser för

det fall, att för förrättningens behöriga handläggning måste bestämmas fastighetsgräns,

vilken icke bildas vid förrättningen. Därvid sker nämligen en materiell

prövning av olika rättsanspråk, och det har synts riktigast, att gode

män anlitas i fall, där biträde av dem skulle förekommit vid gränsbestämningen,

företagen såsom fristående förrättning. Bestämmelser härom återfinnas

i förslagets 6 §.

Ehuru Konungens befallningshavande, då beslutet örn indelningsändringen

innebär överflyttning från mera än ett förvaltningsområde till annat sådant,

ävensom i övrigt kan finna anledning att dela upp arbetet genom meddelande

av olika förordnanden, torde dock regeln bliva att förordnande för förrättningsman

kommer att avse all den fastighetsdelning, som föranledes av

indelningsändringen eller gränsbestämningen. Bestämmelserna i 2 § andra

stycket ha avseende härå. I sakens natur ligger, att vare sig förrättningsmannen

erhållit sådant eller på annat sätt formulerat uppdrag, som ej begränsats

att avse allenast viss fastighet, han har att vid förrättningen verkställa

närmare utredning rörande vilka fastigheter, som skola göras till föremål

för förrättning.

Givetvis är fastighetsägare oförhindrad att själv låta föranstalta om avstyckning

i överensstämmelse med den administrativa indelningsändringen

eller gränsbestämningen; har dylik avstyckning skett, erfordras vid förrättning

enligt föreliggande förslag allenast hänvisning till den tidigare förrättningen.

Har denna ej avslutats lärer den däremot ej böra hindra fastighetsdelningen

enligt detta lagförslag. Då frågan ej torde komma att få någon

praktisk betydelse, lärer särskilt lagstadgande ej erfordras.

3 § motsvarar första stycket i jorddelningslagens 19 kap. 5 §. Dock har i 3 oell 4 §§.

det föreliggande förslaget vid hänvisning till jorddelningslagens tidigare kapitel

uteslutits vissa delar av andra och tredje kapitlen. Sålunda hava bestämmelserna

i 2 kap. 1, 6, 7 och 8 §§ samt 3 kap. 3 och 5 §§ icke medtagits,

då desamma hava avseende å godemän. 2 § 2 kap. har uteslutits, enär sakkunnigt

biträde aldrig torde erfordras; 3 § i samma kap. är med hänsyn till

stadgandet i denna lags 2 § icke tillämplig. Bestämmelse motsvarande jorddelningslagens

2 kap. 4 § har med den ändrade avfattning, som föranledes av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition nr 86.

sättet för förordnandes meddelande, införts i förslagets 4 §. Föreskrifterna i

3 kap. 14 och 15 §§ samt i 18 kap. 3 § hava såsom i förevarande fall icke tilllämpliga

uteslutits ur hänvisningen; och då rågångsbestämning enligt 6 § i

föreliggande förslag skall företagas som särskild förrättning, har ej heller

gjorts någon hänvisning till jorddelningslagens 7 kap.

Med hänsyn till förrättningens ändamål har det synts lämpligt, att den

myndighet, vilken i frågor av förevarande art närmast representerar stad, samhälle

eller socken på ömse sidor örn den administrativa gränsen, underrättas

örn förrättningen. Bestämmelse härom har införts i lagförslagets 5 §.

Redan tidigare har nämnts, att därest gränsbestämning erfordras för verkställande

utav fastighetsdelning, varom nu är fråga, densamma bör företagas

såsom särskild förrättning, i förekommande fall med biträde av gode män och

med iakttagande av de bestämmelser, som eljest gälla för gränsbestämning.

Stadgandet i förslagets 6 §, att gränsbestämningen skall verkställas av förrättningsmannen,

innebär dock att nytt särskilt förordnande ej erfordras samt

att han är behörig verkställa gränsbestämningen, även örn han eljest ej skulle

ägt befogenhet företaga densamma såsom fristående förrättning.

Genom stadgande i första stycket har tillfälle beretts jordägaren att framställa

sina önskemål ifråga örn vilket område, som skall avstyckas. Fall

kunna nämligen tänkas, då det kan vara av en viss betydelse att stamfastigheten

med densamma eventuellt åsatt mantal blir liggande på viss sida örn den

administrativa gränsen. Beslutanderätten har dock förbehållits förrättningsmannen,

som, därest icke särskilda förhållanden annat föranleda, har att följa

den uppställda huvudregeln. I anslutning till vad nedan anföres angående

andra stycket må här anmärkas, att, där fastighet uppdelats genom sämjedelning,

som i nämnda stycke avses, avstyckning skall ske av alla hela sämjedelningslotter

och delar av sådana, som äro belägna på samma sida örn den administrativa

gränsen.

Stadgandena i andra stycket betingas av de rättsverkningar, som enligt lagen

örn fastighetsbildning i stad och lagen örn delning av jord å landet äro förbundna

med sämjevis verkställd uppdelning av fastighet. De sammanhänga

emellertid också med frågan örn den inverkan ett beslut örn ändring i administrativ

indelning eller att fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser

skall föras för samhälle å landet får anses hava på den bestående

skifteslagsindelningen, och torde denna fråga först böra något närmare beröras.

Då jord hörande till stad eller fastighetsregistersamhälle på landet ej kan

ingå i gemensamt skifte med jord å landet, innebär alltid en ändring av gränsen

mellan staden eller samhället och landsbygden tillika en ändring i skifteslagsindelningen.

Så torde även bliva förhållandet, då jord från stad eller

fastighetsregistersamhälle överflyttas till annan stad eller annat fastighetsregistersamhälle.

6 kap. fastighetsbildningslagen torde nämligen ej medgiva

annat än laga skifte inom stad eller samhälle. En överflyttning av del av

ett skifteslag från en socken till annan torde däremot enligt nu gällande bestämmelser

ej innebära någon rubbning i den bestående skifteslagsindelningen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

49

Det är alltså ingenting, som hindrar, att, sedan fastigheterna inom den överflyttade

delen blivit i vederbörlig ordning avskilda, desamma vid sedermera

skeende laga skifte å skifteslaget utläggas på sådant sätt, att de komma att

ligga helt eller delvis utom den socken, till vilken de hänförts. Att detta icke

kan vara lämpligt torde ligga i öppen dag. Då syftet med avstyckning, varom

här är fråga, måste anses vara att åstadkomma en definitiv fastighetsindelning

i anslutning till den administrativa gränsen, torde i jorddelningslagen

böra införas ett stadgande, som förhindrar, att sedan fastighetsdelning

enligt denna lag ägt rum, ägor, som ligga på olika sidor örn administrativ

gräns, komma att ingå i gemensamt laga skifte. Härigenom sker visserligen

ett ingrepp i jordägarnas rätt, men detta är dock mindre betydelsefullt än

flet som nu sker vid överflyttning av område från landet till stad eller fastighetsregistersamhälle.

Några mera framträdande olägenheter härav torde ej vara

att befara, örn vid planerandet av indelningsän dringar även skifteslagssynpunkterna

tillbörligen beaktas —- något som hittills ofta icke skett — och

man vid avstyckning, varom här är fråga, får taga hänsyn till sämjedelning,

som må hava skett inom fastighet, som beröres av indelningsändringen. Det

torde nämligen få anses såsom ett betydligt mindre ingrepp i delägarnas rätt

att vid avstyckningen ansluta till och således på visst sätt fastlåsa en sämjevis

verkställd delning än att med bortseende från denna delning vid avstyckningen

behandla fastigheten såsom örn den hävdades av delägarna gemensamt.

Enär i det senare fallet samtliga delägare skulle efter avstyckningen

bliva delägare i såväl det avstyckade området som stamfastigheten, skulle i

många fall indelningsändringen komma att förorsaka en betänklig ägosplittring.

På vad sätt fastighetsbildningslagens stadganden öva inflytande på den

föreliggande frågan torde bäst framgå av ett exempel. Har en i laga ordning

utbruten hemmansdel A om V2 mantal genom sämjedelning uppdelats i

tre lotter, Aa, Ab och Ac örn vardera 1/G mantal, och sker sedan en indelningsändring

sålunda, att hela lotten Aa och en del av lotten Ab komma att falla

inom stad eller samhälle å landet, för vilket skall upprättas fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser, bliva vid uppläggandet av fastighetsregister

för det inkorporerade området på grund av stadgandena i 7 kap.

9 § 2 stycket fastighetsbildningslagen och 1 kap. 2 § 1 mom. punkten f

fastighetsregisterförordningen lotten Aa och den inkorporerade delen av lotten

Ab var för sig upptagna såsom stadsägor med de gränser, de hava enligt

sämjedelningen. Sämjedelningen blir sålunda legaliserad genom den å

fastighetsindelningen meddelade fastställelse^ Inteckning, som beviljats i

t. ex. det V» mantal, som vid sämjedelningen bekommit lotten Aa, lärer därefter

få anses häfta vid det område å marken, som motsvarar den ideella andelen.

Att vid avstyckning, varom här är fråga, behandla hemmanet såsom

örn sämjedelningen icke skett, skulle tydligen icke vara förenligt med berörda

grunder för fastighetsregistreringen. Yad nu sagts gäller även för det fall

att, innan fastighetsindelningen inom ett samhälle fastställts, del av en sämjedelad

stadsäga överflyttas till annan stad eller annat fastighetsregistersam
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 68 käft. (Nr 86.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

hälle eller till socken. Även det förhållandet att, oavsett om fastighetsindelningen

inom samhället fastställts eller icke, enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen

avstyckning från de särskilda sämjedelningslotterna kan ske i obegränsad

omfattning, torde nödvändiggöra hänsynstagande till sämjedelningen. Vad

nu sagts om sämjedelnings rättsverkningar i fråga om fastighetsbildning och

avstyckning gäller sådan sämjedelning, som skett före fastställandet av fastighetsindelningen

inom samhället.

Vad slutligen angår jorddelningslagen, så böra i detta sammanhang särskilt

beaktas stadgandena i 9 kap. 3 § och 19 kap. 2 § första stycket. Enligt

förstnämnda lagrum är, där i laga skifte ingå ägor, vilka innehavas av

delägare på grund av sämjedelning, som kommit till stånd före jorddelningslagens

ikraftträdande eller den 1 januari 1928, delägaren under vissa förutsättningar,

som merendels äro för handen, berättigad att vid skiftet erhålla

vad efter uppskattning svarar mot de ägor han innehar. Märkas bör att utvecklingen

gått i den riktningen, att det blivit allt vanligare att delägare

i sämjedelade fastigheter förena sig örn att antaga innehavet såsom delningsgrund

vid skifte. Enligt 19 kap. 2 § första stycket skall vid avstyckning

av mark, vilken tillagts fastighet genom sämjedelning, som kommit till stånd

före jorddelningslagens ikraftträdande, avstyckningen ske från sämjedelningslotten;

dock får ej genom avstyckning avskiljas mer än en femtedel av lottens

ägovidd. Med nu berörda stadganden i jorddelningslagen synes bäst förenligt

att vid avstyckning, varom här är fråga, taga hänsyn till sämjedelning,

som kommit till stånd före den 1 januari 1928.

För att bringa fastighetsbildningslagen och fastighetsregisterförordningens

föreskrifter i överensstämmelse härmed torde i nämnda lag och förordning

böra införas ett stadgande av innehåll att vid fastighetsindelningen hänsyn ej

skall tagas till sämjedelning, som skett efter den 1 januari 1928.

I det fall att av vissa fastigheter endast ett eller flera för dem gemensamma

områden falla på ena sidan örn den administrativa gränsen, skall området eller

områdena avstyckas från fastigheterna såsom en fastighet. Vanligen inträffar

dock det förhållandet att den administrativa gränsen skär över ett skifteslag

så, att på ömse sidor örn gränsen falla såväl hela fastigheter och delar av

sådana som ock hela samfälligheter och delar av sådana. I detta fall skall

vid avstyckning av de områden av fastigheternas enskilda ägor, som falla på

ena sidan örn gränsen, till berörda områden läggas respektive fastigheters andelar

i de samfälligheter och delar av sådana, som äro belägna på samma sida

om gränsen. De andelar i samma samfälligheter och delar av sådana, som

tillhöra fastigheter, som med alla sina enskilda ägor äro belägna på andra

sidan örn gränsen, skola även avstyckas, men fråga uppstår då örn varje

fastighets andel skall avstyckas för sig eller örn alla andelarna tillsammans

skola avstyckas till en fastighet. Då i förstnämnda fall ofta skulle komma

att bildas ett stort antal fastigheter, vilka skulle upptaga stort utrymme i

fastighetsregistren och förorsaka onödigt arbete vid registreringen, synes det

senare avstyckningssättet vara att föredraga, och har föreskrift härutinnan

meddelats i tredje stycket.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 86.

51

8 och 9 §§ motsvara i huvudsak 19 § i jorddelningslagens 19 kap. Olikhe- 8 och 9 §§.

terna i förhållande till nämnda lagrum betingas främst därav, att vid avstyckning

i anledning av ändrad administrativ indelning det ej föreligger något

behov av att å karta redovisa stamfastighetens ägoområde.

övriga avvikelser från jorddelningslagens ifrågavarande paragraf torde

icke behöva särskilt motiveras.

Lagförslagets 10 § motsvarar 19 kap. 20 § jorddelningslagen, men har er- 10 §.

hållit den förtydligande avfattning, som återfinnes i 5 kap. 12 § i lagen om

fastighetsbildning i stad.

11 § i föreliggande förslag motsvarar 19 kap. 21 § jorddelningslagen. 11 §■

I lagförslagets 12 och 13 §§ hava i överensstämmelse med vad i sådant hän- 12 och 13 §§

seende föreslogs av skifteslagstiftnings- och jordstyckningskommissionen, intagits

bestämmelser dels därom, att ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaten

skall pröva över förrättningen anförda besvär samt i förekommande fall

meddela fastställelse å densamma, dels örn förfarandet hos ägodelningsdomaren

och vid ägodelningsrätten. Därest område överflyttas från ett jurisdiktionsområde

till annat sådant, synes mest ändamålsenligt att förrättningen prövas

av ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren i den domsaga, varifrån

''överflyttningen skett, enär hos överlantmätaren i det län vartill denna domsaga

hör, alltid äro tillgängliga äldre kartor ävensom jordregister rörande

fastigheterna.

Lagförslagets 14 och 15 §§ äro en naturlig konsekvens av förslagets före-14 och 15 §§

gående §§.

16 § motsvarar 22 § i jorddelningslagens 19 kap. Olikheterna i avfatt- 46 §•

ningen betingas bl. a. därav, att då flera olika fastigheter kunna bli föremål

för delning vid samma förrättning, böra vederbörande fastighetsägare erhålla

särskilda utdrag av kartan en var för sin fastighet; i annat fall kan en fastighetsägare

se sig försatt i det läge att för försäljning av eller inteckning i hans

fastighet, som delats utan någon hans önskan, få vidkännas särskilda omkostnader

för anskaffande av karta.

17 § motsvarar 23 § i 19 kap. jorddelningslagen. 17 §.

Vad angår frågan örn avstyckat områdes ansvar för de olika åligganden 18 §.

valka vilade å den odelade fastigheten, lärer av skäl, som anförts till stöd för

motsvarande bestämmelser i 5 kap. 16 § i fastighetsbildningslagen och 19 kap.

27 § i jorddelningslagen, vara erforderligt att meddela särskilda föreskrifter.

Lämpligast synes vara att i sådant avseende tillämpas vad som skulle gällt,

därest delningen skett på jordägarens egen ansökan i enlighet med den av

nämnda båda lagar, som därvid skulle länt till efterrättelse.

Akterna till ifrågavarande förrättningar, vilka äro avsedda att bekostas av 19 §- det allmänna och som utföras för allmänt ändamål, böra givetvis förvaras å

rikets lantmäterikontor. Men med hänsyn därtill att i stad eller annat samhälle,

där byggnadsnämnd finnes, denna kan hava intresse av att äga tillgång

till förrättningshandlingarna, har i förslagets 19 § inrymts bestämmelser örn

skyldighet för överlantmätaren att till byggnadsnämnden översända avskrift

av förrättningshandlingarna ävensom kopia av karta, där sådan upprättats.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

20—23 §§.

Övergångs
bestämmelse.

20—22 § torde ej erfordra särskild motivering och skälen för 23 § framgå

av vad tidigare anförts i samband med den allmänna motiveringen för förslaget.

Viss tvekan synes kunna råda huruvida en blivande lag hör omedelbarligen

göras tillämplig på fall, där före lagens ikraftträdande beslut örn indelningsändring

eller gränsbestämning meddelats eller föreskrift utfärdats, att fastighetsregister

enligt de för stad gällande bestämmelser skall föras för samhälle

å landet, utan att sådant register ännu blivit upplagt. Lämpligast synes

vara att Kungl. Majit efter anmälan i varje särskilt fall fattar beslut. Det

kan nämligen tänkas, exempelvis när fastighetsregisters uppläggande'' fortskridit

så långt, att detsamma föreligger i det närmaste färdigt, att det är

lämpligast att icke företaga särskild avstyckning enbart till vinnande av överensstämmelse

med den administrativa gränsen.

I anslutning till vad tidigare nämnts vid redogörelsen för innehållet av

7 § i nu föreliggande förslag till fastighetsdelning i anledning av administrativ

indelningsändring bar utarbetats förslag till lagar örn ändrad lydelse av

7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn fastighetsbildning i stad och

1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

53

Förslag

till

Lag

om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har Konungen förordnat örn ändring av området för stad, socken eller köping,

som utgör egen kommun, eller meddelat beslut angående sträckningen av

gräns för förvaltningsområde, som nu sagts, och innebär förordnandet eller

beslutet överflyttande av del av fastighet från ett förvaltningsområde till annat

sådant område, skall delning av fastigheten verkställas i överensstämmelse

därmed.

Har Konungen förordnat, att fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser skall föras för samhälle å landet, och ligger en och samma fastighet

dels inom dels utom gränsen för samhället, skall fastigheten delas efter

nämnda gräns.

Med fastighet förstås i denna lag sådan fastighet, som enligt gällande bestämmelser

skall särskilt redovisas i fastighetsregister.

2 §.

Delning av fastighet utav anledning, varom i 1 § sägs, skall, efter förordnande

av Konungens befallningshavande, verkställas av lantmätare genom avstyckning

i den ordning nedan stadgas.

Bliva genom den administrativa gränsen flera fastigheter delade, skola de avstyckningar,

som därav föranledas, handläggas såsom en förrättning. Avser

beslutet överflyttning av fastigheter från mera än ett förvaltningsområde till

annat sådant område, skall dock delningen av fastigheterna från varje särskilt

förvaltningsområde för sig verkställas såsom en förrättning. Därest gränsbestämning

skall företagas enligt vad i 6 § sägs, må delningen av de fastigheter,

som ej beröras av gränsbestämningen, särskilt för sig verkställas.

3 §.

Vid förrättningen skola föreskrifterna i 2 kap. 5, 9 och 11 §§, 3 kap. 1, 2,

4 och 6—13 §§ samt 6 kap. lagen om delning av jord å landet i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

4 §.

Är förrättningsmannen av jäv hindrad företaga förrättning, anmäle ofördröjligen

förhållandet för Konungens befallningshavande.

5 §•

Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst fjorton

dagar förut underrätta magistrat eller stadsstyrelse i stad ävensom municipalnämnd

eller kommunalnämnd i samhälle eller socken, som heröres av förrättningen.

6 §•

Finner förrättningsmannen, att för förrättningens behöriga handläggning erfordras

bestämmande av fastighetsgräns, vilken icke bildas vid förrättningen,

skall sådan gränsbestämning av honom verkställas med tillämpning i övrigt av

de bestämmelser, som skolat lända till efterrättelse, därest gränsbestämningen

verkställts utan sammanhang med avstyckningsförrättningen; och vile emellertid

den senare i vad den är beroende av gränsfrågan till dess denna blivit

genom laga kraft ägande beslut avgjord.

7 §•

Förrättningsmannen äger efter rådplägning med vederbörande jordägare besluta,

vilken del av fastighet som skall avstyckas. Därest icke särskilda förhållanden

annat föranleda, bör den del avstyckas, vars ägovidd är minst eller

vars avstyckande förorsakar den minsta kostnaden.

Har fastighet uppdelats genom sämjedelning, som kommit till stånd före den

1 januari 1928, skall vad som frånskiljes en var av de vid sämjedelningen utlagda

lotterna särskilt för sig avstyckas.

Ligga på ena sidan örn den administrativa gränsen av vissa fastigheter allenast

dessas andelar med andra fastigheter i lägenhet, gemensamt undantag eller

oskiftad mark, skola andelarna tillsammans avstyckas till en fastighet.

8 §.

Förrättningsmannen åligger att upprätta karta i den omfattning, som erfordras

för att tydligt utmärka gränserna för avstyckade områden jämte sådana

fasta punkter och mätningsuppgifter, att de avstyckade områdenas läge

och gränser bliva fullt bestämda. Skall avstyckat område redovisas i jordregistret,

skola å kartan därjämte utmärkas gränserna mellan sådana i området

ingående ägoslag, som redovisas i nämnda register.

Förekommer inom område, som skall avstyckas, tomter, som ännu icke blivit

rättsligen bildade, skola tomterna utmärkas på kartan under de beteckningar,

som blivit tomterna i vederbörlig ordning åsätta.

Gemensamt undantag eller annan till två eller flera fastigheter hörande samfällighet

skall, därest bestämmelserna här ovan i denna paragraf ej annat föranleda,

å kartan upptagas blott i den mån så erfordras till utvisande av gräns,

som uppkommit vid förrättningen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

55

Finnes äldre karta, skall densamma, örn så lämpligen kan ske, användas vid

förrättningen. I övrigt må ägomätning äga rum endast i den mån sådan finnes

oundgängligen nödvändig för upprättande av karta på sätt i denna paragraf

är föreskrivet.

9 §.

över förrättningen skall upprättas fullständig beskrivning, som med hänvisning

i förekommande fall till varje å karta upptaget område lämnar uppgift

örn arealen av detsamma ävensom om de andelar i samfälligheter, som hänförts

till den avstyckade delen av varje i förrättningen ingående fastighet. Åro

på grund av stadgandet i 8 § å kartan utmärkta gränserna mellan sådana ägoslag,

som redovisas i jordregistret, skall beskrivningen innehålla uppgift om

arealen av dessa. Ingå i den avstyckade delen av fastighets område tomter,

som ännu icke blivit rättsligen bildade, skall beskrivningen innehålla förteckning

över dessa tomter.

Därest karta vid förrättningen upprättats, skall beskrivningen, örn så lämpligen

kan ske, tecknas å kartan.

10 §.

Förrättningsmannen skall å marken utstaka samt tydligt och varaktigt utmärka

genom förrättningen tillkomna gränser ävensom upprätta fullständig

och noggrann beskrivning över densamma och utsatta gränsmärken. Angående

sådan beskrivning gäller vad i 9 § sista stycket är stadgat.

11 §.

Sedan i förekommande fall gräns mellan stamfastighet och avstyckad ägolott

blivit utstakad och utmärkt samt alla till förrättningen hörande frågor i

övrigt blivit avgjorda, skall förrättningen avslutas; och meddele lantmätaren

underrättelse örn vad som skall iakttagas för fullföljd av talan mot förrättningen.

Inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad skall ett exemplar

av förrättningshandlingarna emot bevis, som bifogas konceptakten, tillställas

jordägaren eller, där flera sådana finnas, den som av dem därtill utses. Där

förrättningshandlingarna icke utgivas å sammanträde, må tillställandet ske med

posten eller genom utmätningsmannen i orten.

12 §.

Sakägare, som vill fullfölja talan mot förrättningen, har att inom trettio

dagar från dess avslutande till ägodelningsdomaren ingiva sina till ägodelningsrätten

ställda besvär eller ock på eget äventyr insända dem med posten så tidigt,

att de före sagda tids utgång komma ägodelningsdomaren till handa.

Inom samma tid har förrättningsmannen, evad besvär anförts eller icke, att

överlämna konceptakten till ägodelningsdomaren.

Innebär beslut örn ändring i administrativ indelning överflyttning av del av

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

fastighet till annat jurisdiktionsområde, skall förrättningen prövas av ägodel - ningsrätten i det jurisdiktionsområde, fastigheten tillhört före indelningsändringen.

13 §.

Beträffande förfarandet hos ägodelningsdomaren och ägodelningsrätten skola

bestämmelserna i 21 kap. avdelningarna D och E lagen om delning av jord å

landet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

14 §.

Då fastställelse meddelats, skall ägodelningsdomaren örn beslutet ofördröjligen

underrätta överlantmätaren, ävensom, där förrättningen berör mark, vilken

finnes upptagen i fastighetsregister för stad, registerföraren.

15 §.

Vad i 21 kap. lagen örn delning av jord å landet stadgas örn talan mot

ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares beslut skall ock gälla örn ägodelningsrätts

eller ägodelningsdomares beslut enligt denna lag.

16 §.

Därest karta vid förrättningen upprättats, vare förrättningsmannen skyldig

att inom fyrtiofem dagar från den dag, då beslut örn fastställelse av förrättningen

vunnit laga kraft, till vederbörande sakägare utlämna i ett exemplar

särskilda utdrag av kartan rörande de olika fastigheter, som delats vid förrättningen;

och teckne förrättningsmannen därå avskrift av beviset örn fastställelsen.

Har fastighetsdelning ej avfattats å karta, skall förrättningsmannen

inom samma tid giva vederbörande sakägare del av fastställelsebeviset.

I fråga örn utlämnande eller delgivning, varom nu sagts, gälle vad i 11 §

stadgas för det fall, att förrättningshandlingama ej utlämnas å sammanträdet.

17 §.

Den omständighet, att fastställelse meddelats å avstyckning enligt denna lag,

medför icke för ägaren vidsträcktare rätt att förfoga över fastigheten än lag

och författningar eljest medgiva.

18 §.

Häftar fastighet, som delas jämlikt bestämmelserna i denna lag, för tionde,

ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär,

i vilkas utgörande avstyckat område icke omedelbart deltager, eller för lån,

som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott

av dylika medel, för avlösning av frälseränta, eller eljest för belopp,

varför säkerhet på annan grund än inteckning åtnjutes, skall i fråga om det

vid delningen avstyckade områdets ansvar för sådant åliggande tillämpas vad

enligt lagen om fastighetsbildning i stad eller lagen örn delning av jord å landet

skulle gällt för det fall,: att avstyckningen skett på jordägarens ansökan.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

57

19 §.

Konceptakt rörande förrättning enligt denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.

Berör förrättningen stad eller samhälle å landet, där den för städerna

gällande ordning för bebyggelse skall iakttagas, skall genom överlantmätarens

försorg avskrift av förrättningshandlingarna och kopia av kartan,

där sådan upprättats, översändas till byggnadsnämnden.

Berör förrättningen två län, skall konceptakten förvaras å lantmäterikontoret

i det län, fastigheten före indelningsändringen tillhört, och skall överlantmätaren

till lantmäterikontoret i det andra länet överlämna avskrift av förrättningshandlingarna

och kopia av kartan, där sådan upprättats.

20 §.

Vad i denna lag sägs beträffande avstyckning från viss fastighet skall i

tillämpliga delar gälla i fråga örn avstyckning från sådan mark inom stad

eller samhälle, som ej ingår i fastighetsindelning.

21 §.

Vad i denna lag är stadgat om ägare avser jämväl den, som innehar fastighet

under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.

22 §.

Vad enligt denna lag ankommer å ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt

skall för Stockholm fullgöras av Överståthållarämbetet och för annan stad,

där magistrat finnes, av denna.

23 §.

Kostnaden för uppdelningen eller i samband därmed verkställd gränsbestämning

må icke åläggas fastighetens ägare eller innehavare.

Denna lag träder i kraft den

Har dessförinnan beslut örn indelningsändring eller örn sträckningen av gräns

för förvaltningsområde meddelats, eller föreskrift utfärdats, att fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser skall föras för samhälle å

landet, utan att sådant register ännu blivit upplagt, skall dock vad i denna lag

stadgas därå äga tillämpning allenast i den mån Konungen så förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 1 sami. 68 haft. (Nr 86).

5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av

jord å landet skall hava följande ändrade lydelse.

3 §•

Där skifteslags — — — sådan indelning.

Har genom beslut om ändring av rikets indelning eller örn sträckningen av

administrativ gräns delar av ett och samma skifteslag hänförts till olika förvaltningsområden,

skall, sedan fastighetsdelning enligt vad därom är särskilt

stadgat ägt rum i överensstämmelse med indelningsändringen eller gränsbestämningen,

vad som av skifteslaget ligger å vardera sidan örn den administrativa

gränsen utgöra skifteslag för sig.

Denna lag träder i kraft den

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

59

Förslag

till

Lag

om ändrad

lydelse av 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) örn

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 9 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning

i stad skall erhålla följande ändrade lydelse.

9 §.

I samband---prövning.

Vid fastighetsindelningens bestämmande skall såsom stadsäga anses område,

som vid mätningsförrättning utlagts såsom särskild fastighet eller som

eljest i ägarens hand må anses såsom särskild fastighet, så ock varje stadsägoområde

i övrigt; skolande förty, där område, varom nu är fråga, tillhör flera,

de där var för sig äga viss å marken bestämd ägovidd, eller där viss ägovidd

av dylikt område är särskilt intecknad eller eljest särskilt häftar för fordran

eller annan rättighet, varje sådan del anses såsom en stadsäga. Har fastighet

delats genom sämjedelning, som kommit till stånd efter den 1 januari 1928,

skall dock fastigheten utan avseende å sämjedelningen upptagas såsom en

stadsäga.

Där flera---— till järnväg.

Denna lag träder i kraft den

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 2LU 1930:28 Andra lagutskottets memorial Nr 28 s. 1 i texten
  2. 2LU 1930:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § 5 morn. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fa s. 15 i texten