Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av den under lantförsvarets förvaltning stå■ ende egendomen Arendala i Hardeberga socken av Malmöhus län

1930-02-14 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:91, Angående försäljning av den under lantförsvarets förvaltning stå■ ende egendomen Arendala i Hardeberga socken av Malmöhus län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

1

tfr 91.

Kungl. Martts proposition till riksdagen angående försäljning

av den under lantförsvarets förvaltning stå■

ende egendomen Arendala i Hardeberga socken av

Malmöhus län; given Stockholms slott den 14 februari

1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Mahnberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Genom brev den 21 juni 1907 förordnade Kungl. Majit, att Södra skånska

infanteriregementet skulle förläggas till Lund, så snart kasernetablissemang

för regementet blivit därstädes uppfört, varjämte Kungl. Majit, med antagande

av ett utav stadsfullmäktige i Lund avgivet anbud i fråga om upplåtelse av

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 13 haft. (Nr 91.)

316 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

mark till kaserntomt, handexercisfält och skjutbana, bemyndigade arméförvaltningens

fortifikationsdepartement att i enlighet därmed sluta avtal med

staden. Dylikt avtal slöts den 15 och den 22 november 1907.

Genom nyssnämnda brev bemyndigades vidare fortifikationsdepartementet

att för beredande av övningsfält för regementet för kronans räkning inköpa

egendomen Arendala i Hardeberga socken och Torna härad av Malmöhus

län. Enligt beslut den 16 oktober 1915 bemyndigade sedermera Kungl. Majit

fortifikationsdepartementet att för det avsedda övningsfältets utvidgning sluta

avtal med staden Lund örn inköp för kronans räkning av följande mellan

egendomen Arendala och de här nedan nämnda ängarna Räfthagen och

Kungsmarkerna belägna fastigheter, nämligen skatteaugmentsängen Maskängen

i Hardeberga socken, V» mantal Lilla Råby nr 10 eller Nilstorp nr 2

i Lunds socken samt ägolotterna nr 81 och 82 inom Lunds stad. Slutligen

föreskrev Kungl. Majit, i enlighet med av 1917 års riksdag lämnat medgivande

(skrivelse nr 108), genom brev den 4 maj 1917, att till lantförsvaret,

för att tilläggas Södra skånska infanteriregementets övningsfält, skulle överlämnas

dels, räknat från den 14 mars 1917, de till Flyinge kungsgård i

Södra Sandby socken hörande, under stuteriöverstyrelsens förvaltning dittills

stående ängarna Räfthagen och Kungsmarkerna, jämväl benämnda Råby

ängar, däri inbegripet det söder örn järnvägen Lund—Revinge belägna området,

dels ock den 14 mars 1918 den under domänstyrelsens förvaltning

stående förra hospitalsegendomen Hardeberga nr 14, en äng, Koängen kallad,

i Hardeberga socken.

Jämlikt 1925 års riksdags beslut rörande försvarsväsendets omorganisation

har Södra skånska infanteriregementet förlagts till Skånska dragonregementets

förutvarande etablissemang i Ystad.

Sedan särskilda utredningsmän tillkallats för att verkställa utredning och

avgiva förslag till disposition genom försäljning eller annorledes av sådana

lantförsvaret tillhöriga jordbruksfastigheter, lägerplatser, delar av lägerplatser

eller andra fastigheter, vilka icke vidare kunna anses erforderliga för försvarets

behov, hava dessa utredningsmän, vilka antagit benämningen lantförsvarets

marTckomniitteraete, i skrivelse den 6 februari 1929 framlagt förslag

i fråga om den framtida användningen av de tidigare till övningsfält för

Södra skånska infanteriregementet avsedda fastigheterna invid Lund.

I infordrat utlåtande över markkommitterades förslag har domänstyrelsen

med avseende å ovannämnda enligt Kungl. Majits beslut den 4 maj 1917

till lantförsvaret överlämnade fastigheter anfört, att då dessa fastigheter, enligt

vad av utredningen i ärendet framginge, icke vidare erfordrades för det

ändamål, för vilket de överlåtits till lantförsvaret, styrelsen holle före, att

fastigheterna borde överlämnas till styrelsens förvaltning och att det borde

ankomma på styrelsen att föranstalta örn förslag till deras framtida disposition

i den ordning, som beträffande andra under dess förvaltning ställda

kronoegendomar vore stadgad. I enlighet härmed har Kungl. Majit den 29

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 91,

november 1929 förordna!, att ifrågavarande till lantförsvaret överlåtna fastigheter

skulle från och med tidpunkt, varom fortifikationsdepartementet ägde

överenskomma med domänstyrelsen, ställas under domänstyrelsens vård och

förvaltning.

Beträffande de övriga i övningsfältet ingående fastigheterna hava lantförsvarets

markJcommitterade anfört i huvudsak följande.

Egendomen Arendala omfattade fastigheterna 1/2 mantal Arendala nr 1

och 2, (Beg.-nr l2 och l3 samt 22 och 23), Vs mantal*Fiskenstrid nr 1, (Beg.- nr l2 och l3), förr Hardeberga nr 8, ’ 8 mantal Knäholmen nr 1, (Beg.-nr

l2 och l3), förr Hardeberga nr 9, 1/8 mantal Jutaslott nr 1, (Beg.-nr l2 och

l3), förr Hardeberga nr 10, V3 mantal Yxnatorp nr 1, (Beg.-nr 12 och l3),

förr Hardeberga nr 6, samt ’/4 mantal Kroneborg nr 1, (Beg.-nr l2 och l3

samt l6 och l7), förr Arendala nr 3, samtliga belägna i Hardeberga socken.

Egendomen hade förvärvats av Kungl. Majit och kronan genom köpebrev

den 27 juni 1907 av grosshandlaren C. P. Larsson i Maimi) för en köpeskilling

av 289,900 kronor. Å köpet hade kronan erhållit lagfart vid Torna och

Bara häradsrätt den 2 september 1907. Enligt vederbörligt gravationsbevis

besvärades fastigheterna icke av andra inteckningar än den, som däruti fastställts

den 19 januari 1874, § 36, och förnyats den 4 september 1882, § 16,

för beståndet av en den 24 november 1873 dagtecknad avhandling, varigenom

S. J. Sjöstedt till Lunds stad överlåtit den ägaren av ifrågavarande fastigheter

tillkommande rätt till vatten från Böglebäck, i den mån sådant för

Lunds vattenlednings behov vore nödigt, samt förbundit sig underlåta eller

tåla vissa i avhandlingen uppgivna åtgärder. Vid ett den 14 augusti 1848

fastställt laga skifte hade dessa fastigheter, med undantag av J/g mantal

Kroneborg nr 1, utlagts i två invid varandra belägna lotter, litt. A och litt.

B, örn respektive 73.6619 hektar och 113.9665 hektar. Utgården Vs mantal

Kroneborg (Beg.-nr l6 och l7) hade vid samma laga skifte likaledes utlagts

under två bredvid varandra belägna lotter, litt. A och litt. B, örn respektive

14,6012 hektar och 18,192 5 hektar. Vid 1928 års fastighetstaxering hade

fastigheterna åsatts ett sammanlagt taxeringsvärde av 340,000 kronor, varav

å 7/8 mantal Kroneborg belöpte 33,000 kronor.

Skatteaugmentsängen Maskängen i Hardeberga socken, . utsocknefrälseliemmanet

yi2 mantal Lilla Håby nr 10 eller Nilstorp nr 2 i Lunds socken

samt de å en av kommissionslantmätaren Axel Nilsson år 1903 upprättad

karta över Lunds stads östra fäladsmark inom staden Lund upptagna ägoeller

arrendelotterna nr 81 och 82 hade kronan förvärvat enligt köpekontrakt

den 16 november 1915 och den 15 maj 1916. Enligt kontraktet skulle kronan

i köpeskilling erlägga för egendomarna Maskängen och Nilstorp nr 2 inklusive

åbyggnader m. m. 2,200 kronor för hektar samt för fäladslotterna nr 81

och 82 2,000 kronor för hektar. Vid erläggandet av köpeskillingarna för egendomarna

Maskängen och Nilstorp skulle kronan få avdraga ett belopp av

37,500 kronor, motsvarande det beräknade värdet av mark örn cirka 15 hektar,

som staden Lund i kontraktet den 15/22 november 1907 med Kungl. Majit

och kronan utfäst sig att kostnadsfritt tillhandahålla kronan till skjutbana,

och skulle staden därigenom anses hava fullgjort sitt åtagande beträffande

skjutbanan. Sedan genom av lantmiitare verkställda uppmätningar utrönts,

att egendomen Maskängen, även kallad Silfåkra nr 21 eller Bäften, innehölle

19.3540 hektar, ’/12 mantal Nilstorp nr 2 6.3580 hektar och fäladslotterna

nr 81 och 82 8.9280 hektar, hade köpeskillingslikvid verkställts.

Därvid hade köpeskillingen för egendomarna Maskängen och Nilstorp enligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

, Kungl. Majus proposition nr 91.

ovan angivna grunder uppgått till 56,566 kronor 40 öre samt stadens stämpelkostnad

för dess köp av egendomarna till 339 kronor. Efter avdrag av

värdet av mark till skjutbana, 37,500 kronor, hade kronan sålunda för dessa

egendomar till staden erlagt ett belopp av 19,405 kronor 40oöre. För fäladslotterna

nr 81 och 82 hade kronan erlagt 17,856 kronor. Å fången hade

kronan erhållit lagfart vid Torna och Bara häradsrätt den 30 april 1917 samt

vid rådhusrätten i Lund den 13 augusti 1917. Enligt utfärdade gravationsbevis

besvärades fastigheterna icke av några gravationer. Vid 1928 års fastighetstaxering

hade fastigheterna åsatts följande taxeringsvärden: Maskängen

34,800 kronor, Nilstorp nr 2 14,300 kronor samt lotterna nr 81 och 82 18,000

kronor.

Vissa förberedande åtgärder hade redan vidtagits för försäljning av en del

av ifrågavarande fastigheter. Sedan arrendatorn av Arendala gård, lantbrukaren

Nils Nilsson, anhållit att efter verkställd värdering få inköpa denna

egendom, hade Kungl. Majit enligt beslut den 25 november 1927 bemyndigat

arméförvaltningens fortifikationsdepartement att dels verkställa värdering

av egendomen Arendala samt V12 mantal Lilla Råby nr 10 eller Nilstorp

nr 2 och skatteaugmentsängen Maskängen, dels ock efter verkställd utredning

i övrigt avgiva det förslag rörande egendomarnas försäljning eller disponerande

på annat sätt, vartill utredningen kunde giva anledning.

I enlighet med av fortifikationsdepartementet lämnat uppdrag hade värderingen

i fråga verkställts i mars månad år 1928 av domänintendenten Sven

Linders, riksdagsmannen Jöns Jönsson i Slätåker och fortifikationsdepartementets

domän tjänsteman, ryttmästaren B. Grill. Värderingsnämnden hade

emellertid under arbetets gång funnit åtskilliga skäl tala för att samtidigt

träffa avgörande beträffande den framtida dispositionen även av fäladslotterna

nr 81 och 82, varför jämväl dessa blivit föremål för värdering och medtagits

i nämndens förslag.

Värderingsnämndens utlåtande hade beträffande de olika fastigheterna innehållit

huvudsakligen följande.

Arendala egendom med undantag av utgården */« mantal Kroneborg nr 1.

Huvudgården vore belägen cirka 6 kilometer från Lunds stad. Marken bestode

dels av lermylla på lerbotten, dels av grusmylla på grusblandad alv

eller grus; en del av marken i nordvästra delen vore starkt stenbemängd.

Egendomens åbyggnader bestode av boningshus av tegel- och råstensmurar

jämte två flygelbyggnader av tegel, stall- och ladugårdsbyggnad jämte vinkelbyggnader,

huvudsakligen av tegel, loge av gjutmur, vagnslider m. m. samt

två nyare stathus av tegel, samtliga dessa byggnader försedda med tegeltak

och i gott skick. Härjämte funnes ett äldre stathus av brädbeklätt korsvirke.

Byggnadsbeståndet kunde betecknas såsom gott, dock ej fullt tillräckligt

framför allt beträffande logeutrymmet, vilket vore mycket knappt.

Sammanlagda brandförsäkringssumman vore 158,000 kronor. '' Med hänsyn

till byggnadsbeståndets och ägornas belägenhet hade det synts värderingsnämnden

lämpligast, att södra delen med därvarande åbyggnader försåldes

i .en lott och att den norra, obebyggda delen uppdelades och såldes till

mindre jordbruk. Det bästa sättet syntes vara, att uppdelningen skedde så,

att de å laga skifteskartan över fastigheten med röda siffror betecknade ägofigurerna

nr 1 — 10 samt nr 24—30 finge utgöra den södra delen och återstående

ägofigurerna nr 11—23 bildade den norra delen. Härvid komme 228

tunnland 29.5 kappland eller 113.0110 hektar att tilläggas gårdsbyggnaderna

och 151 tunnland 5.1 kappland eller

byggda jordbrukslotter. Med utgång härifrån hade hemskiftet av egendomen

saluvärderats på följande sätt:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 91.

kronor 144,000: —

> 84,800: -

Summa kronor 228,800: —.

kronor 40,000: —

» 27,695:20

Summa kronor 67,695: 20.

V, mantal Kroneborg nr 1. Fastigheten hade ursprungligen utgjort utmark

till Arendala, men vöre numera till stor del uppodlad, samt vore belägen

cirka 3 kilometer österut från huvudgården, under vilken den dock

brukades. Av arealen, 33.6 hektar, utgjordes 22.9 hektar av åker och det

övriga huvudsakligen av betesmark. Åkern bestode av grund svartmylla på

sand eller mycket mager grusmylla på grusbotten. Betesmarken vore kal

och stenig, i svackorna sur och kall. Fastigheten vore bebyggd med ett

ganska bra hus av gjutmurar under tegeltak. Detta vore inrett dels till

boningslägenliet örn två rum och kök, dels till stall och loge. Brandförsäkringsvärdet

vore 10,000 kronor. Byggnaderna vore visserligen icke tillräckliga

för hela arealen, men ansåges likväl motivera, att lotten såldes som

självständig brukningsdel. Fastigheten hade saluvärderats sålunda:

15 hektar ä 800 kr.............................

...................................... kronor 12,000: —

7.9 hektar ä 600 kr.........................

...................................... » 4,740: —

10.7 hektar ä 300 kr.........................

...................................... » 3,210: —

Summa kronor 19,950: —.

Lotterna nr 81 och 82 i östra fäladen. Lotterna vore obebyggda, belägna

utmed allmänna vägen Lund—Södra Sandby på ett avstånd av cirka 3 kilometer

från stadens bebyggda delar. Marken vore odlad till åker och bestode

av blandad ler- och grusmylla på hård och torr botten. Lotterna

hade saluvärderats sålunda:

8.9280 hektar ä 1,400 kr......................................................... kronor 12,499: 20.

Skatteaugmentsängen Maskängen. Fastigheten vore belägen utmed allmän

väg och 4 kilometer från staden Lund. Marken bestode av blandad ler- och

grusmylla på huvudsakligen grusbotten. Åkern vore i sin helhet insådd

med flerårig gräsvall. Egendomen vore försedd med boningshus samt fyra

uthusbyggnader av dels tegel eller lerväggar, dels korsvirke under tak av

halm eller papp. Byggnaderna, som vore brandförsäkrade för 15,000 kronor,

hade betecknats såsom gamla och ganska svaga men å andra sidan för egendomen

tillräckliga, vilket dock ej gällde, om i sambruk varande fastigheten

Nilstorp nr 2 skulle fortfarande tillhöra. Saluvärderingen vore följande:

19.3540 hektar ä 1,700 kr....................................................... kronor 32,901:80.

Vn mantal Nilstorp nr 2. Fastigheten, som vore belägen på båda sidor

örn allmänna vägen Lund—Södra Sandby, gränsade till lägenheten Maskängen,

med vilken den läge i sambruk. Åbyggnader^ saknades. Marken bestode

huvudsakligen av grusmylla på grusbotten. Åkrarna vore helt igenlagda

till flerårig gräsvall. Enär åbyggnaderna å Maskängen vore otillräckliga

för hela den brukade arealen, vore det fördelaktigare att sälja fastigheterna

var för sig. Fastigheten hade saluvärderats sålunda:

6.3580 hektar ä 1,100 kr.......................................................... kronor 6,993:80.

Norra delen av Arendala:

40 hektar ä 1,000 kr............

34.6190 hektar ä 800 kr......

Södra delen av Arendala:

60 hektar ä 2,400 kr.............

53,ono hektar ä 1,600 kr. ...

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 91.

Yärderingsnämnden hade ansett sig böra förorda, att den ifrågasatta försäljningen

utnyttjades i ändamål att skapa åtskilliga nya brukningsdelar.

En styckning torde emellertid ej lämpligen böra ske i statens liand, utan

syntes med bättre resultat kunna överlåtas åt länets egnaliemsförening, vilken

samtidigt med försäljningen kunde förmedla egnahemslån, varigenom försäljningen

än ytterligare skulle underlättas. Enär endast södra huvuddelen av

Arendalakomplexet, där arrendator funnes, ansåges kunna försäljas med hembudsrätt,

hade beträffande övriga fastigheter allenast kunnat ifrågasättas

antingen försäljning på offentlig auktion eller under hand. Den utvägen

hade då synts enklast och mest sympatisk, att Malmöhus läns egnaliemsförening

u. p. a., därest densamma vore villig därtill, finge till egnaliemsbildning

övertaga övriga fastigheter till de uppskattade värdena.

Yärderingsnämnden hade alltså föreslagit:

att södra delen av Arendala hemskifte, omfattande ägofigurerna nr 1—10

samt 24—30 med en beräknad areal av 113.01 io hektar, försåldes till nuvarande

arrendatorn Nils Nilsson för en köpeskilling av 228,800 kronor; samt

att övriga saluvärderade fastigheter, nämligen norra delen av Arendala

liemskifte, omfattande ägofigurerna nr 11—23 med en beräknad areal av

74.6190 hektar, Arendala utskift® V8 mantal Kroneborg nr 1, lotterna nr 81

och 82 i östra fäladen, skatteaugmentsängen Maskängen samt 1 12 mantal

Nilstorp nr 2, hembjödes till Malmöhus läns egnaliemsförening u. p. a. för

en köpeskilling av 140,040 kronor (motsvarande värderingssumman).

Efter anmodan från fortifikationsdepartementet hade chefen för södra

arméfördelningen infordrat uppgifter från arrendatorn av Arendala gård samt

från Malmöhus läns egnahemsförening, huruvida de önskade inköpa de värderade

fastigheterna i enlighet med värderingsnämndens förslag.

I skrivelse den 30 juli 1928 hade arrendatorn Nils Nilsson anfört huvudsakligen

följande: Enligt olika arrendekontrakt innehade han huvuddelen av

Arendalakomplexet till den 14 mars 1932. Yärderingsnämnden syntes hava

utgått ifrån egendomen i dess befintliga skick med samtliga därå varande

anläggningar samt antagit, att egendomen omedelbart kunde tillträdas. Då

så icke vore förhållandet, syntes fixerandet av den slutliga köpeskillingen

för ett omedelbart tillträdande endast kunna ske efter förhandlingar mellan

parterna, och ville Nilsson därför giva en sammanfattande redogörelse för

de förhållanden, som uppstått under hans arrendetid. Yid den 20 april 1917

hållen tillträdessyn hade synemännen konstaterat brister till ett uppskattat

belopp av 4,686 kronor. Dessa brister vore numera samtliga botade och

byggnaderna i allra bästa skick, varför han hade en fordran å nämnda belopp.

Beträffande nybyggnader finge i första rummet nämnas, att Nilsson

enligt fastställda ritningar uppfört stathus för fyra familjer. Då emellertid

endast 29,000 kronor stått till förfogande och lägsta inkomna entreprenadanbud

uppgått till 34,600 kronor, hade han, som icke kunnat undvara byggnaden,

måst åtaga sig utförandet för förstnämnda summa. Då byggnadskostnaderna

ännu det året varit höga, hade kostnaderna i själva verket

uppgått till lägsta entreprenadanbudet, en mängd egna skjutsar oräknade.

Härigenom hade han måst bidraga till denna nybyggnad med lägst 5,600

kronor. Även örn han icke på grund av gjort åtagande hade laglig rätt att

fordra ersättning härför, syntes vid hembud någon hänsyn böra tagas härtill

vid köpesummans bestämmande. Vid gården hade han år 1922 nybyggt

dels ett mjölkrum, dels vagnsport och redskapshus. Byggnaderna vore oavvisligen

nödvändiga, emedan nödiga utrymmen härutinnan eljest ej förefunnes.

Kostnaderna hade uppgått till över 7,000 kronor, men med hänsyn

till åtnjuten nytta vore en ersättning av 5,000 kronor fullt rimlig. Vidare

hade han år 1925 bekostat en utvidgning av kostallet med fullständig in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Majda proposition nr 01.

redning för 16 kor samt i samband därmed nybyggt ett betmasselius, allt

för en av sakkunnig beräknad kostnad av 2,400 kronor. Under arrendeåren

hade lian slutligen bekostat det äldre kostallets, häststallets och svinstallets

fullständiga nyinredning och modernisering, allt för en kostnad av mer än

4.000 kronor. Efter avdrag för nyttan torde dessa förbättringar motsvara

ett framtida värde av lägst 3,000 kronor. Under åren 1921—1927 hade täckdikning

och vattenavledningsförbättring genomförts i en sådan omfattning

och till sådana kostnader för arrendatorn, att de icke rimligen kunde bäras

under arrendetiden utan borde räknas honom till godo vid köps avslutande.

Arméförvaltningen hade visserligen bidragit med rörkostnaden till ett belopp

av 17,108 kronor 63 öre, och hade han kontraktsenligt varit skyldig utföra

arbetet efter uppgjord plan. Men detta hans åtagande hade likvisst skett

under tvst förutsättning, att hail skulle komma att innehava arrendet på

längre tid och på med hänsyn härtill avpassade villkor. Ungefär 2/ä av

dikningarna hade utförts så sent som under år 1927, men även beträffande

det övriga arbetet hade ej tillräcklig tid förflutit för att han skulle hava

återfått kostnaderna, vilka särskilt år 1921, då cirka 30 hektar hade dränerats,

varit ytterst betungande. Inalles hade hans kostnader för efter .fastställda

planer utförda dikningar kommit att uppgå till 26,000 kronor. Även

örn han skulle kunna beräkna, att den högre avkastningen återbördat cirka

5.000 kronor av dessa kostnader, så återstode i vart fall ett belopp, som

överstege 20,000 kronor. Utöver dessa efter godkänd plan utförda dikningar

hade han under arrendeåren förbättrat och kompletterat den äldre dikningen.

Därav hade icke så litet kommit på utmarken Kroneborg, vilken del icke

tillhörde det honom nu erbjudna komplexet. Kostnaderna härför hade av

honom beräknats i runt tal till 1,400 kronor. Härutöver finge anföras, att

de stora clikningsarbetena självklart medfört åtskilliga kostnader beträffande

planering och jordförbättring samt i vissa fall ändrad skiftesindelning. Dessa

kostnader kunde anses vara lågt uppskattade med 2,700 kronor. Genom det

anförda hade han velat visa, att till det saluvärde, vartill egendomen nu

uppskattats i befintligt skick, hade han genom arbete och kostnader betydligt

bidragit. Däri torde jämväl, utan möjlighet för uppskattningsnämnden

att kunna särskilja, hava medräknats de byggnader, anläggningar och förbättringar,

som han kunde hava att fordra vid ett blivande avträde av egendomen,

utöver de kostnader, som han ytterligare nedlagt i tanke att under

längre tid få inneliava arrendet. Möjlig''en kunde de höga brandförsäkringsvärdena

i någon mån hava bidragit till köpeskillingens storlek. Skulle så

hava varit förhållandet, ville han fästa uppmärksamheten dels på att bland

byggnaderna inginge två ganska dyrbara flygelbyggnader till boningshuset,

vilka åtminstone icke för egendomen i förminskad omfattning hade så stort

värde som brandförsäkringen av dem eller 20,000 kronor, dels på att byggnadsbeståndet

över huvud vid gården med reducerad areal bleve åtskilligt

större och dyrbarare än vad man normalt hade att räkna med. Det härigenom

minskade värdet torde gott kunna beräknas till 20,000 ä 25,000

kronor. Slutligen torde ett realiserande av planen på försäljningen av Arendalakomplexet

bäst ske, genom att han omedelbart eller snarast möjligt avstode

från arrendet. Med stöd av det anförda föresloge Nilsson därför, att

lian finge förvärva det honom erbjudna området för en köpeskilling av

185.000 kronor under villkor, att lian dels förbunde sig att avstå från arrenderätten

före kontraktstidens slut, dels även avstode från hållande av avträdessvn

och därmed förenade ersättningskrav.

Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. hade den 18 oktober 1928 förklarat

sig godtaga det gjorda erbjudandet att inköpa de övriga värderade fastig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 91.

^eterna till värderingssumman, 140,040 kronor, under villkor, att nödigt

jordförmedlingslån erhölles från statens jordförmedlingsfond.

Beträffande det till egnaliemsföreningen liembjudna området hade frågan

om den framtida dispositionen av detsamma kommit i ett helt annat läge.

I skrivelse till markkommitterade den 3 december 1928 hade kasernkommittén

nämligen meddelat, att jämlikt en den 1 december 1928 träffad preliminär

överenskommelse mellan kasernkommittén och representanter för Lunds

stad hade, bland annat, bestämts, att staden såsom gottgörelse för de förluster,

staden tillskyndats i anledning av regementets bortffyttning, skulle

av kronan utan ersättning med äganderätt erhålla dels ägolotterna nr 81

och 82 å stadens östra fäladsmark, dels och fastigheterna V12 mantal Lilla

Håby nr 10 eller Nilstorp nr 2 samt skatteaugmentsängen Maskängen i

Hardeberga socken. Sedan Malmöhus läns egnahemsförening underrättats

örn, att på grund av den sålunda av kasernkommittén träffade dispositionen

föreningen endast kunde få inköpa Arendalakomplexets hemskifte, hade

föreningens styrelse den 26 januari 1929 beslutat bordlägga ärendet förridare

utredning.

Vid sin behandling av frågan örn den framtida dispositionen av de förut

till övningsfält för Södra skånska infanteriregementet avsedda fastigheterna

hade markkommitterade utgått ifrån att, såsom exempelvis chefen för södra

arméfördelningen i en den 8 augusti 1928 till arméförvaltningens fortifikationsdepartement

avlåten skrivelse uttalat, samtliga ifrågavarande fastigheter

numera vöre obehövliga för lantförsvarets räkning. För kommitterade hade

sålunda återstått att undersöka, huruvida fastigheterna möjligen borde reserveras

för något annat statsändamål, samt, därest så icke vore förhållandet,

på vad sätt de lämpligen borde försäljas.

Beträffande Arendala egendom hade kommitterade vid det besök, som

kommitterade avlagt på platsen, icke funnit någon anledning till erinran

mot den av värderingsnämnden verkställda indelningen och värderingen av

fastigheten. Den södra delen av egendomen med åbyggnaderna komme att

utgöra en värdefull och väl bebyggd jordbruksegendom, medan av den norra

lämpliga egnahemslotter borde kunna erhållas. De värden, som åsatts den

norra delen, syntes jämförelsevis låga, men med beaktande av att för en

exploatering erfordrades utläggande av vägar och dessas iordningställande,

hade kommitterade funnit en försiktig värdering av området i fråga befogad.

Egendomen Arendala vore för närvarande i sin helhet utarrenderad till

Nils Nilsson enligt tre särskilda arrendekontrakt, av vilka ett, gällande för

tiden den 14 mars 1925—den 14 mars 1932, avsåge 60.149 hektar av södra

delen med åbyggnaderna jämte utgården Kroneborg, ett, gällande för tiden

den 14 mars 1927—den 14 mars 1932, avsåge 71.5 hektar och ett, gällande tiden

den 14 mars 1928—den 14 mars 1932, avsåge 24.5 hektar. Arrendet uppginge

sammanlagt till 9,069 kronor. Enligt samtliga arrendekontrakt ålåge

det arrendatorn att efter laga syn vid avträdet avlämna fastigheterna i fullgott

skick. Enligt § 5 i det andra av kontrakten ålåge det arrendatorn att

under arrendetiden på sin bekostnad låta utföra dräneringsarbeten enligt en

i februari 1927 av täckdikningsförmannen uppgjord täckdikningsplan, varav

dock kostnaden för inköp av dräneringsrör med högst 7,434 kronor 52 öre

skulle ersättas av kronan. Härjämte vore jakträtten å hela egendomen enligt

särskilt kontrakt på ett år i sänder utarrenderad till Nilsson mot ett arrende

av 25 kronor. Någon laga syn å fastigheterna hade icke förrättats sedan

den 20 april 1917, då besiktning hållits å den del, som nu vore utarrenderad

enligt det första av arrendekontrakten. Därvid hade byggnaderna

påsynats brister till ett belopp av 4,506 kronor samt hävd och diken brister

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 91.

till ett belopp av 180 kronor. Anmärkas borde, att Nils Nilsson för tiden

till den 14 mars 1937 å arrende innehade den under domänstyrelsens förvaltning

stående kronoegendomen 1 mantal Hardeberga nr 5.

Beträffande den framtida dispositionen av fastigheten hade även markkommitterade

funnit det rimligt, att arrendatorn Nils Nilsson, som visserligen

icke i kontrakten tillerkänts optionsrätt, lämnades tillfälle att förvärva

den södra delen av Arendala gård. Däremot hade kommitterade icke ansett

sig kunna till antagande förorda det av Nilsson avgivna anbudet å 185,000

kronor. Med undantag av ersättning för arrendets avträdande i förväg samt

möjligen ersättning för viss nybyggnad hänförde sig nämligen de avdrag

från det uppskattade värdet, som Nilsson påyrkat, till tidigare arrendekontrakt

än de nu gällande och syntes vara preskriberade eller icke lagligen

grundade, låt vara att billighetsskäl med visst fog syntes kunna åberopas

för vissa av dem. Kommitterade, som emellertid ansett det av Nilsson

yrkade avdraget under alla omständigheter för stort, hade inlett underhandlingar

för att förmå honom att höja sitt anbud. Dessa förhandlingar hade

resulterat i att Nilsson i skrivelse den 24 januari 1929, dock under framhållande

att han funne sitt tidigare anbud väl motiverat, erbjudit sig inköpa

södra delen av Arendalakomplexet med en areal av lägst 113 hektar

mot en köpeskilling av högst 200,000 kronor under villkor, att tillträdet räknades

från den 14 mars 1930, då han samtidigt skulle frånträda arrenderätten

till hela Arendalakomplexet, dock så att han redan hösten 1929 efter

skördens bärgande avstode från utskiftet Kroneborg samt norra delen av

Arendala hemskifte, samt att han avstode från alla ersättningskrav för under

arrendetiden å fastigheten verkställda förbättringar och i sammanhang härmed

från avträdessyn vid fastighetens avlämnande. Vid anbudets avgivande

hade Nilsson dock förutsatt, att kronan beredde honom rimliga betalningsvillkor,

så att han exempelvis finge erlägga ''/jo av köpeskillingen vid tillträdet

samt därefter 1 10 årligen av kapitalet jämte skälig ränta varje därefter

följande 14 mars, tills summan guldits.

Kommitterade funne sig icke kunna obetingat förorda antagandet av detta

anbud samt ej heller kunna föreslå något bestämt belopp såsom skälig

köpeskilling. Det av Nilsson fortfarande begärda avdraget från värderingssumman

grundade sig nämligen å sådana förutsättningar för arrendeavtalens

ingående och övriga uppgörelser, vilka med någon grad av säkerhet kunde

bedömas endast av den myndighet, som träffat avtalen med Nilsson. Kommitterade

finge därför inskränka sig till att föreslå, att södra delen av

Arendala liemskifte hembjödes Nilsson till inköp mot en köpeskilling, som

bestämdes till värderingssumman, 228,800 kronor, minskad med skäligt belopp

för arrenderättens avstående samt för övriga fordringar på grund av

arrendet, enligt förslag av arméförvaltningens fortifikationsdepartement, dock

att köpeskillingen för fastigheten efter dylikt avdrag i intet fall borde understiga

200,000 kronor. Beträffande utgården Kroneborg förelåge icke några

skäl att påfordra avträde före den 14 mars 1930. Att märka vore, att enligt

arrendekontrakten det ålåge arrendatorn att vid avträdet utan ersättning

lämna jorden på visst sätt besådd och höstbrukad. Någon anledning att

eftergiva detta syntes icke föreligga vare sig beträffande utgården Kroneborg

eller norra delen av Arendala hemskifte, liksom ej heller att eftergiva arrendatorns

övriga skyldigheter enligt arrendekontrakten för tiden till den 14

mars 1930. Avträdandet syntes därför böra ske beträffande norra delen av

Arendala först efter verkställt höstbruk enligt § 10 respektive § 8 i arrendekontrakten.

Mot det av Nilsson föreslagna sättet för köpeskillingens gäldande hade

kommitterade icke något att erinra under förutsättning, att intecknad skuld
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts gmoposition nr 91.

förbindelse för ogulden köpeskilling lämnades å resterande beloppet löpande

med fem procent ränta.

I fråga örn norra delen av Arendala hemskifte förelåge för det dåvarande icke

något anbud, men kommitterade hade anledning antaga, att Malmöhus läns

egnahemsförening u. p. a. skulle inkomma med anbud på denna del enligt

värderingen, 67,695 kronor 20 öre. Skulle emellertid egnahemsföreningen

icke vilja förvärva området, föreställde sig kommitterade, att området ändock

skulle kunna utan svårighet genom vederbörande myndighet försäljas till

lägst det vid värderingen åsätta priset, antingen i sia helhet i samband med

försäljningen av södra delen eller ock på lämpligt sätt indelat i lotter.

Skedde försäljningen utan samband med försäljningen av södra delen, borde

förbehåll göras örn vägförbindelse över området från södra delen av Arendala

egendom, så att förbindelse därifrån kunde erhållas med landsvägen mellan

Lund och Södra Sandby.

Yad anginge 1/? mantal Kroneborg nr 1, hade kommitterade vid de verkställda

undersökningarna kommit till den uppfattningen, att fastigheten

lämpligen borde försäljas såsom en särskild jordbrukslägenhet till lägst det

vid värderingen åsätta värdet, 19,950 kronor. Då någon styckning av fastigheten

ej erfordrades samt densamma vore någorlunda tillfredsställande bebyggd,

syntes ej skäl föreligga att under hand överlåta den till egnahemsföreningen,

utan syntes försäljningen lämpligen böra ske efter skriftliga

anbuds infordrande genom kungörelse i ortens tidningar. Anmärkas borde,

att till kommitterade inkommit ett anbud å fastigheten lydande å 20,000

kronor. Örn köparen så önskade, borde han få erlägga köpeskillingen på

sätt föreslagits i fråga örn södra delen av Arendala hemskifte.

Under åberopande av det anförda föresloge kommitterade, att Kungl.

Majit, efter inhämtande av riksdagens medgivande, beträffande den framtida

dispositionen av ifrågavarande fastigheter måtte besluta:

att Arendala egendoms hemskifte uppdelades i två lotter,

varav den södra delen, omfattande de med röda siffror å laga skifteskartan

betecknade ägofigurerna nr 1—10 och 24—30, i areal innehållande cirka 113

hektar, hembjödes egendomens nuvarande arrendator, Nils Nilsson, mot en

köpeskilling, som Kungl. Majit efter arméförvaltningens hörande bestämde,

dock lägst till 200,000 kronor, att erläggas med en tiondel vid tillträdet den

14 mars 1930 och en tiondel den 14 mars varje av nästföljande nio år, med

skyldighet för köparen att å ogulden köpeskilling betala fem procent ränta

samt under villkor i övrigt, att ägolotten försåldes i det skick den vid tillträdet

befunnes, att köparen å tillträdesdagen frånträdde arrenderätten till

samtliga av honom arrenderade, lantförsvaret tillhöriga fastigheter, dock att

norra delen av Arendala hemskifte utan rubbning av arrendatorns skyldigheter

i övrigt enligt för denna del för tiden till den 14 mars 1930 gällande

arrendekontrakt avträddes redan efter verkställt höstbruk hösten 1929, att

köparen avstode från alla ersättningskrav för under hans arrendetid å fastigheterna

verkställda förbättringar, att köparen vid köpets avslutande avlämnade

skuldförbindelse å ogulden köpeskilling löpande med fem procent

ränta, att köparen vidkändes på ägolotten belöpande kostnader för dennas

avstyckning, att köparen svarade för de å ägolotten för tiden efter tillträdesdagen

belöpande onera och utskylder, samt att köparen ensam vidkändes

alla med lagfart å fånget och andra med köpet förenade utgifter ävensom

kostnaderna för inteckning i egendomen till säkerhet för berörda skuldförbindelse;
och

den norra delen, omfattande de med röda siffror å laga skifteskartan

betecknade ägofigurerna nr 11—23, i areal innehållande cirka 74.6 hektar,

hembjödes Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. till inköp enligt värde
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 91.

ringssumman, 67,695 kronor 20 öre — nied förbehåll för ägaren av södra

delen att över området erhålla lämplig väg till fyra meters bredd till områdets

norra gräns — att tillträdas efter verkställt höstbruk år 1929 och

senast den 14 mars 1930, under villkor, bland andra, att köparen betalade

på området belöpande kostnader för dess avstyckning ävensom alla nied

lagfart å fånget och andra med köpet förenade utgifter;

att V8 mantal Kroneborg nr 1 (Reg.-nr l6 och l7) utbjödes till försäljning

till den högstbjudande genom skriftliga anbuds infordrande genom kungörelse

i ortens tidningar, dock lägst till värderingssumman, 19,950 kronor, att tillträdas

den 14 mars 1930 under villkor, bland andra, att köparen, som hade

att svara för de å fastigheten för tiden efter tillträdesdagen belöpande onera

och utskylder samt ensam vidkändes alla med lagfart å fånget och andra

med köpet förenade utgifter, skulle äga att erlägga köpeskillingen på sätt

här ovan föreslagits beträffande södra delen av Arendala gård.

Därest liembudet icke skulle antagas av Nils Nilsson, syntes arrendetidens

utgång den 14 mars 1932 böra avvaktas och södra delen av Arendala

gård på lämpligt sätt utbjudas till försäljning till den högstbjudande, att

tillträdas nämnda den 14 mars, samt de föreslagna försäljningarna av övriga

delar av egendomen framflyttas att äga rum med tillträde samma dag.

Skulle hembudet icke antagas av egnahemsföreningen, borde norra delen

av Arendala hemskifte i samband med den södra delen erbjudas Nils Nilsson

till inköp enligt det åsätta värdet eller eventuellt genom vederbörande myndighets

försorg uppdelas i lämpligt antal lotter, vilka efter värdering försåldes

till den högstbjudande, dock så att köpeskillingen icke komme att understiga

67,695 kronor 20 öre.

De inflytande köpeskillingarna syntes böra inlevereras till statskontoret

för att tillgodoföras lantförsvarets ''fond för byggnader och andra försvarsändamål

.

Uti den 15 mars 1929 avgivet utlåtande i ärendet har arméförralin ingens

for tifikationsdepar ternellf, efter chefens för södra arméfördelningen hörande,

anfört, bland annat:

Då, enligt vad i ärendet blivit upplyst, Arendala egendom, såväl hemskifte’

som utgård, ej erfordrades för lantförsvaret och något behov därav

ej heller syntes förefinnas för annat statsändamål, vore fran lantförsvarets

sida visserligen ej annat att erinra mot, att i egendomen ingående fastigheter

försåldes, än att lantförsvarets arrendeinkomster därigenom komme att minskas

och byggnadsanslaget på grund därav komme att behöva höjas, men ville

departementet tillika framhålla, att departementet ej kunde tillstyrka, att

denna fråga upptoges till slutlig behandling, förrän en fullt utarbetad plan

för försäljningen förelåge, detta så mycket mer som någon brådska med försäljningen

ej kunde anses vara för handen, då dels egendomen vöre utarrenderad

till den 14 mars 1932, dels egendomens arrendator — enligt vad

departementet erfarit av arméförvaltningens domäntjänsteman, vilken vid flera

besiktningar å egendomen haft tillfälle att därom göra sina iakttagelser

väl skötte egendomen, dels den för egendomen nu utgående arrendeavgiften

måste anses vara för kronan förmånlig, dels ock det arbete, som egendomens

kvarblivande tillsvidare såsom tillhörande lantförsvaret i förvaltningsliänseende

förorsakade de militära myndigheterna, vore ringa.

För att en fullständig plan för försäljningen av ifrågavarande fastigheter

skulle anses föreligga, saknades enligt departementets åsikt till en början

ett fast anbud av arrendatorn Nilsson att köpa södra delen av Arendala

hemskifte på villkor, som från kronans sida kunde anses skäliga. För så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

dant ändamål syntes departementet underhandlingar hava bort upptagas med

Nilsson för att, örn möjligt, av honom erhålla ett sådant anbud, gällande

till viss tid, då ärendet, efter att hava förelagts riksdagen, hunnit slutbehandlas

av Kungl. Maj:t. Såsom utgångspunkt vid dessa förhandlingar hade

enligt departementets åsikt bort läggas de villkor, som kommitterade föreslagit

för försäljningen, dock så, att köpesumman bort fixeras till jämnt

200,000 kronor. J

Vidare hade, därest de med arrendatorn Nilsson förda förhandlingarna

medfört sådant resultat, att anbud, som nämnts, kunnat erhållas av honom

å södra delen av Arendala hemskifte och detta anbud befunnits skäligt, vid

kommitterades utredning bort vara fogade dylika anbud även å norra delen

av samma hemskifte från Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a., arrendatorn

Nilsson och andra lämpliga spekulanter, som eventuellt kunnat framträda,

i den mån sådana anbud kunnat erhållas. Vid infordrande av dessa

anbud syntes det departementet, att kommitterade bort lämna underrättelse

örn, att för köpet skulle gälla de villkor, som kommitterade i sin utredning

föreslagit, samt att köpeskillingen, örn så önskades, skulle få betalas under

loppet av tio år,. på sätt föreslagits i fråga örn södra Arendala. För sin del

ansåge fortifikationsdepartementet, att, örn frågan örn försäljning av norra

delen av Arendala hemskifte nu skulle företagas till slutligt avgörande av

statsmakterna, värderingssumman, 67,695 kronor 20 öre, skulle utgöra skälig

köpesumma.

Slutligen hade, örn så fördelaktiga anbud inkommit, att försäljning i båda

nu nämnda fall ansetts kunna komma till stånd, skriftliga köpeanbud även

å Arendala egendoms utgård, vilka anbud skulle vara bindande till tid, som

ovan nämnts beträffande övriga delar av Arendala egendom, bort infordras

och biläggas kommitterades utredning. Vid infordrande av dessa anbud,

något, som lämpligen syntes bort kunna ske genom annons i ortens tidningar,

hade underrättelse bort lämnas hugade spekulanter, att för försäljningen

skulle gälla de villkor, som markkommitterade föreslagit. Enligt

departementets åsikt skulle, därest försäljning av Arendala utgård nu skulle

beslutas av statsmakterna, värderingssumman, 19,950 kronor, kunna anses

som en skälig köpeskilling.

Sedan härefter domänstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande i ärendet,

har styrelsen med skrivelse den 26 april 1929 överlämnat infordrade yttranden

av domänintendenten och länsstyrelsen i Malmöhus län.

Domänintendenten har uttalat, att ett nytt förslag till fastigheternas disposition

borde uppgöras. För åvägabringandet av en verkligt god lösning av

frågan örn den nybildning av mindre jordbrukslägenheter, som 1928 års

värdering givit uppslag till, har domänintendenten ansett det vara fördelaktigt,

om framför allt fastigheterna Maskängen och Nilstorp nr 2 men även

ägolotterna nr 81 oell 82 — vilka, enligt vad markkommitterade upplyst, av

kasernkommittén avsåges att överlåtas å staden Lund — kunde disponeras

i sammanhang med norra delen av Arendala egendom.

Länsstyrelsen har även ansett, att en överarbetning av markkommitterades

förslag borde komma till stånd. Härvid borde tillses, att de skilda lotter,

som skulle disponeras till försäljning, erhölle gränserna noggrant bestämda.

Framför allt vore det betydelsefullt, att möjligheterna för avstyckning av

till försäljning ifrågasatta områden undersöktes. Lantmätare borde förordnas

att biträda vid överarbetningen av markkommitterades förslag, så att den

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

ämbetsmyndighet, som i sinom tid skulle utfärda köpehandlingarna å lotterna,

kunde göra detta utan tidsutdräkt och utan att svårigheter av lantmäteriteknisk

art trädde emellan. Framläggande av definitivt förslag skulle lämpligen

kunna överlämnas åt domänverkets organ, som torde äga den största

sakkunskapen på området.

Domänstyrelsen har för egen del anfört, att i markkommitterades skrivelse

berörda fastigheter, vilka direkt förvärvats för lantförsvarets räkning, ej

syntes vara av sådan beskaffenhet, att de borde förvärvas av domänfonden

för skogsväsendets eller annat dess ändamål. Styrelsen har förklarat sig

biträda länsstyrelsens uttalande örn lämpligheten av en överarbetning av

markkommitterades förslag och ett fullständigande av detsamma särskilt i

de av länsstyrelsen framhållna avseenden. Arbetet härmed har domänstyrelsen

ansett kunna överlämnas åt domänverkets organ, eventuellt med biträde

av vissa sakkunniga, dock att kostnaderna härför ej borde drabba

domänfonden såsom ovidkommande förvaltningen därav. Domänstyrelsen

har slutligen uttalat, att i fråga örn fastigheternas försäljning och vid uppgörande

av plan därför skulle enligt styrelsens mening kunna tillämpas de

grunder för försäljning av under styrelsens förvaltning stående kronojord,

som underställts 1929 års riksdag (prop. nr 138) och vore avsedda att träda

i kraft den 1 juli 1929.

Arméförvaltningens fortifikationsdeparternent har i förnyat utlåtande den 19

juni 1929 förklarat sig icke hava något att erinra mot att en eventuell överarbetning

av markkommitterades förslag uppdroges åt domänverkets organ.

Beträffande möjligen uppkommande kostnader för den ifrågasatta överarbetningen

har departementet anfört, att dessa borde gäldas av medel, som

komme att inflyta genom markområdenas försäljning. Intill dess medel sålunda

influtit, syntes ifrågavarande kostnader böra förskottsvis bestridas av

till departementets förfogande stående medel.

Sedan Södra skånska infanteriregementet numera förlagts till Ystad, Departementsliar

försvarsväsendet icke något behov av de för beredande av övningsfält chefen,

åt nämnda regemente förvärvade eller till lantförsvaret överlåtna fastigheterna

vid Lund. Inledningsvis har jag erinrat, att Kungl. Majit redan

meddelat beslut örn överflyttning till domänstyrelsens förvaltning av de

fastigheter, som, i enlighet med riksdagens medgivande, jämlikt kungl,

brev den 4 maj 1917 överlåtits till lantförsvaret för att tilläggas ifrågavarande

övningsfält. Yad angår de övriga delarna av övningsfältet, Ilar,

såsom förut nämnts, mellan kasernkommittén och Lunds stad träffats en

preliminär överenskommelse, enligt vilken kronan skall, såsom gottgörelse

i anledning av regementets bortfiyttning, till staden överlåta fastigheterna

Maskängen och Nilstorp nr 2 samt ägolotterna nr 81 och 82. Detta

ärende avses att framdeles underställas Kungl. Majlis prövning. Däremot

synes redan nu böra upptagas frågan om den framtida dispositionen av

egendomen Arendala med utgården Kroneborg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 91.

Sistnämnda fastigheter hava av domänstyrelsen ansetts icke vara av

den beskaffenhet, att de borde förvärvas av domänfonden. Vid sådant

förhållande och då fastigheterna icke heller eljest synas kunna komma

till lämplig användning för något statligt ändamål, torde desamma böra

försäljas.

Huvuddelen av Arendala egendom har alltsedan den 14 mars 1917

innehafts på arrende av egendomens nuvarande arrendator, Nils Nilsson,

och har han, enligt vad fortifikationsdepartementet vitsordat, väl hävdat

densamma. Såsom av markkommitterade föreslagits, torde södra delen av

egendomens hemskifte, omfattande de å den av kommitterade åberopade

laga skifteskartan med röda siffror betecknade ägofigurerna nr 1—10 samt

24—30 och i areal innehållande omkring 113 hektar, böra hembjudas

Nilsson. Köpeskillingen synes böra bestämmas till 200,000 kronor.

Nilsson har i skrivelse till markkommitterade den 27 januari 1930 förklarat

sig vidhålla det av honom den 24 januari 1929 avgivna, i markkommitterades

skrivelse omförmälda anbudet att inköpa södra delen av

egendomens hemskifte, men nu uttalat önskemålet, att tillträdesdagen

måtte framflyttas till den 14 mars 1931 samt att arrenderätten till norra

delen av hemskiftet och utgården Kroneborg icke måtte upphöra förrän

sistnämnda 14 mars. Som någon anledning till erinran häremot icke

synes mig föreligga, och då jag i övrigt finner mig kunna i huvudsak

biträda vad markkommitterade härutinnan föreslagit, tillstyrker jag, att

södra delen av egendomens hemskifte försäljes till Nilsson mot en köpeskilling

av 200,000 kronor, att erläggas med en tiondel vid tillträdet

den 14 mars 1931 och en tiondel den 14 mars varje av nästföljande

nio år, med skyldighet för köparen att å ogulden köpeskilling betala fem

procent ränta samt under villkor i övrigt, att ägolotten försäljes i det

skick, vari den vid tillträdet befinnes, att köparen å tillträdesdagen frånträder

arrenderätten till övriga delar av egendomen, att köparen avstår

från alla ersättningskrav för arrenderätten ävensom för under hans arrendetid

å fastigheterna verkställda förbättringar, att köparen vid köpets

avslutande avlämnar skuldförbindelse å ogulden köpeskilling löpande med

fem procent ränta, att köparen svarar för de å ägolotten för tiden efter

tillträdesdagen belöpande utskylder och andra onera, att köparen ensam

vidkännes alla kostnader för avstyckning av ägolotten samt lagfarts- och

andra med köpet förenade utgifter ävensom kostnaderna för inteckning

i ägolotten till säkerhet för berörda skuldförbindelse.

Vad angår återstoden av egendomens hemskifte, omfattande de å laga

skifteskartan med röda siffror betecknade ägofigurerna nr 11—23 och i

areal innehållande omkring 74.6 hektar, samt utgården Kroneborg, som

angivits innehålla 33.6 hektar, förordar jag, i anslutning till den av domänstyrelsen

uttalade meningen, försäljning av berörda områden i enlighet

med de grander för försäljning av kronoegendomar m. m., vilka godkänts

av 1929 års riksdag och varom bestämmelser meddelats genom förord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 91.

15

ningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom m. m. samt kungörelsen samma dag (nr 179) med tilllämpningsföreskrifter

till förordningen. Det synes mig ändamålsenligt,

att bestyret härmed överlämnas åt domänverkets organ med biträde av

en representant för arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

Den av markkommitterade gjorda erinran örn behovet av viss vägförbindelse

från södra delen av egendomen torde böra beaktas vid blivande

avstyckningsförrättning.

De inflytande köpeskillingarna böra, efter avdrag av försäljningskostnaderna,

tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att södra delen av Arendala egendoms hemskifte, omfattande de å laga

skifteskartan med röda siffror betecknade ägofigurerna nr 1 —10 och

24—30, må försäljas till egendomens arrendator, Nils Nilsson, mot en

köpeskilling av 200,000 kronor och på de övriga villkor, som av mig

ovan angivits;

att övriga delar av egendomen må försäljas enligt förut omförmälda

grunder för försäljning i vissa fäll av kronoegendom m. m.; samt

att inflytande köpeskillingsmedel må, sedan försäljningskostnaderna avdragits,

tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:309 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av den under lantförsvarets förvaltning stående egendomen Arendala i Hard s. 9 i texten
  2. SJoU 1930:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning av den under lantförsvarets förvaltning stående egendomen Arendala i Hardeberga socken s. 9 i texten