Sök i Ratio Lex

Angående dispositionen av förefintlig behållning å anslag till undervattensbåtmateriel

1930-02-14 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:97, Angående dispositionen av förefintlig behållning å anslag till undervattensbåtmateriel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

1

Nr 97.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dispositionen

av förefintlig behållning å anslag till undervattensbåtmateriel;

given Stockholms slott den 14

februari 19740.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro;

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kunql. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anföi chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg.

På förslag av Kungl. Majit beslöt 1928 års riksdag (skrivelse nr 20), att

reservationsanslag finge, med iakttagande av de anordningar, som vid övergången

befunnes lämpliga, disponeras allenast till och med andra budgetaret

efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört, dock med rätt för

Kungl. Majit att, då anslagets bortfallande efter nämnda tid skulle vålla särDihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 75 käft. (Nr 97.) 309 3(1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majit! proposition nr 97.

skild olägenhet, låta anslaget kvarstå till vederbörandes förfogande under

ytterligare högst ett år.

I anslutning härtill har Kungl. Majit den 14 juni 1928 utfärdat kungörelse

(nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag. Kungörelsen

innehåller bland annat följande föreskrifter. Med äldre reservationsanslag

avses i kungörelsen sådant reservationsanslag, varå behållning

kvarstår vid ingången av andra budgetåret efter det, för vilket anslaget blivit

i riksstaten sist uppfört (riksstatsåret). Senast den 30 september under andra

budgetåret efter riksstatsåret åligger det myndighet, till vars förfogande äldre

reservationsanslag ställts, att till Kungl. Majit i finansdepartementet inkomma

med utredning angående den behållning, som kan beräknas kvarstå å anslaget

vid budgetårets utgång. Anser myndigheten, att särskild olägenhet

skulle vållas därav, att äldre reservationsanslag icke finge användas utöver

andra budgetåret efter riksstatsåret, har myndigheten att i samband med

ingivandet av ovanberörda utredning hos Kungl. Majit i finansdepartementet

göra framställning örn fortsatt anlitande av anslaget, därvid skola angivas

beskaffenheten av de utgifter, vilka beräknas återstå till bestridande från

anslaget, samt dessa utgifters fördelning på andra och tredje budgetåren

efter riksstatsåret. Har Kungl. Majit medgivit, att behållning å äldre reservationsanslag

eller del därav må användas ytterligare ett budgetår, skall

vad som kan återstå av anslaget vid utgången av tredje budgetåret efter

riksstatsåret omföras till inkomsttitel för i anspråk tagna reservationer.

Kungörelsen har trätt i kraft den 1 juli 1928. Vid kungörelsens tillämpning

å reservationsanslag, anvisade för budgetåret 1926/1927 eller dessförinnan,

skall såsom riksstatsår anses, beträffande anslag, som sist anvisats å

riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 eller å tidigare stat, budgetåret

1926/1927 och beträffande anslag, som sist anvisats för något av budgetåren

1923/1924-1926/1927, budgetåret 1927/1928.

I skrivelse till Kungl. Majit den 24 september 1929 har marinförvaltningen

gjort framställning rörande dispositionen av förefintlig behållning å de medel,

som anvisats för byggande av undervattensbåten Valen, samt därvid anfört,

bland annat, följande.

Enligt marinförvaltningens huvudbok hade behållningen å det för budgetåret

1923/1924 anvisade anslaget för anskaffning av undervattensbåtmateriel

den 30 juni 1929 utgjort 606,514 kronor 47'' öre, varav samma dag varit

disponerat men ej utbetalt ett sammanlagt belopp av 255,058 kronor 58 öre.

Enligt kungl, brev den 31 mars 1928 angående riksdagens skrivelse nr 71

i fråga örn vissa förbättrings- och moderniseringsarbeten å äldre undervattensbåtar

ägde marinförvaltningen att av behållningen å de medel, som ställts

till ämbetsverkets förfogande för nybyggnad av undervattensbåten Valen,

använda högst 300,000 kronor till förbättrings- och moderniseringsarbeten å

vissa äldre undervattensbåtar. Av sistnämnda medelstillgång å 300,000 kronor,

vilken måste likställas nied ett av 1928 års riksdag beviljat anslag, hade

den 30 juni 1929 varit utbetalt ett belopp av tillhopa 138,143 kronor 42 öre.

Återstående belopp, högst 161,856 kronor 58 öre, beräknades åtgå under

innevarande budgetår med undantag av omkring 5,000 kronor, som under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 97. 3

budgetåret 1930/1931 erfordrades för inmontering ombord av under tillverkning

varande utskjutningsanordningar för fäbod. För rätt att disponera sistnämnda

belopp, 5000 kronor, jämväl efter utgången av innevarande budgetår

syntes något ytterligare medgivande icke erfordras.

Vad beträffade i gång varande arbeten för undervattensbåten Valen, beräknades

dessa bliva avslutade under innevarande budgetår och draga en

kostnad av omkring 85,000 kronor.

Efter avdrag av dessa återstående kostnader, alltså beräknade till respektive

161,856 kronor 58 öre oell 85,000 kronor eller tillhopa 246,856 kronor

58 öre, skulle å anslaget finnas en disponibel tillgång av 606,514:47 —

— 246,856:58 = 359,657 kronor 89 öre eller i uppåt avrundat tal 360,000

kronor.

I fråga om dispositionen av detta belopp finge marinförvaltningen anföra

följande.

Sedan undervattensbåten Valen planlagts och färdigställts, hade utvecklingen

av undervattensbåtmaterielen gått hastigt framåt i olika avseenden.

Av denna anledning och då Valen representerade en ny typ av undervattensbåtar

i svenska flottan, hade en del anskaffningar och arbeten för fartyget

ej igångsatts, i avvaktan på att bästa och modernaste materiel skulle

kunna erhållas, eller fördröjts genom att omarbetningar och experiment tarvats

för att uppnå fullgoda resultat. De anskaffningar och arbeten, som

ytterligare erfordrades, beräknades draga en kostnad av sammanlagt omkring

126,000 kronor. De kunde emellertid ej slutföras under innevarande budgetår,

varför en del av kostnaderna, omkring 90,000 kronor, skulle bestridas

under budgetåret 1930/1931. Marinförvaltningen hemställde därför, att Kungl.

Maj:t måtte medgiva, att för ifrågavarande anskaffningar och arbeten, beräknade

till en kostnad av 126,000 kronor, måtte under budgetåret 1930/1931

få användas ett belopp av 90,000 kronor.

II.

Under förutsättning av bifall till marinförvaltningens ovan under I gjorda

hemställan skulle av behållningen å förevarande anslag återstå att disponera

ett belopp av omkring 234,000 kronor. Denna tillgång syntes ämbetsverket

böra tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för viss materielanskaffning,

som vore av behovet synnerligen påkallad, nämligen anskaffning av

minor och kulspruta för undervattensbåten Valen samt dykvästar för äldre

undervattensbåtar.

Kostnaderna för de för Valen erforderliga minorna och kulsprutan beräknades

uppgå till cirka respektive 140,000 kronor och 20,000 kronor.

Vad anginge behovet av dykvästar för äldre undervattensbåtar, finge marinförvaltningen

framhålla, ''att svenska flottan hitintills varit förskonad från

allvarligare undervattensbåtsolyckor, men att tillbud till sådana likväl icke

saknats. Erfarenheterna från utländska mariner, diir dylika olyckor inträffat,

gåve vid handen, att endast under särdeles gynnsamma omständigheter överlevande

å sjunken undervattensbåt kunde räddas genom åtgärder utifrån

båten. Man hade därför inom dessa mariner anskaffat dykvästar och även

för personalens utbildning i desammas användning anordnat särskilda tankar.

Det måste anses vara av synnerligt stor vikt, att den möjlighet till räddning,

som dykvästarna utgjorde, förefunnes å samtliga svenska undervattensbåtar.

Några medel för anskaffning av dylika västar stöde emellertid icke

till ämbetsverkets disposition annorledes iin i den obetydliga omfattning,

som till ämbetsverkets förfogande ställd del av anslaget till underhåll av

flottans fartyg och byggnader m. m. medgåve. Det syntes ämbetsverket

därför synnerligen önskvärt, att en del av undervattensbåten Valens nybygg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 07.

nådemedel linge användas till anskaffning av dykvästar för äldre undervattensbåtar,

i främsta rummet för undervattensbåtarna Hajen, Sälen, Valrossen,

Bävern, Blern oell Uttern. Marinförvaltningen föresloge således,

att den behållning å anslaget till Valen, som återstode, sedan övriga här

ovan anmälda behov tillgodose^, eller ett beräknat belopp av omkring

74,000 kronor måtte få användas för nu avsedda anskaffning.

För användande av ifrågavarande anslag till de sålunda under II anmälda

behoven syntes riksdagens medgivande böra inhämtas.

Riksräkenskapsverket, som den 25 november 1929 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört följande.

Marinförvaltningen uppgåve i siu förevarande framställning, att behållningen

å 1923/1924 års anslag till undervattensbåtmateriel uppginge till

606,514 kronor 47 öre. Ifrågavarande medel återfunnes emellertid icke såsom

tillgångar i budgetredovisningen för 1928/1929. I P. M. den 13 juni

1929 angående vissa fond- och diversemedelstitlar hos marinförvaltningen

hade föredraganden i ärendet hos riksräkenskapsverket bland annat erinrat,

att den hos marinförvaltningen redovisade diversemedelstiteln S147, Ny

undervattensbåt, såsom utgörande fonderade statsmedel härrörande från anslaget

1923/1924 IV 3 G 4, Undervattensbåtmateriel, bort överföras till sistnämnda

anslag, som ånyo skolat upptagas i budgetredovisningen. I skrivelse

den 15 juni 1929 hade riksräkenskapsverket överlämnat berörda P. M. till

marinförvaltningen för yttrande. Svar härå hade ännu icke inkommit till

ämbetsverket. Under hand hade emellertid inhämtats, att marinförvaltningen

hade för avsikt att verkställa ifrågavarande överföring, varigenom alltså anslaget

komme att redovisas i budgetredovisningen för budgetåret 1929/1930.

Av de jämlikt kungl, brev den 31 mars 1928 till förbättrings- och moderniseringsarbeten

å vissa äldre undervattensbåtar till marinförvaltningens disposition

ställda 300,000 kronor hade till och med den 30 juni 1929 utbetalts

138,143 kronor 42 öre. Av det återstående beloppet beräknades 156,856

kronor 58 öre åtgå under innevarande budgetår, medan 5,000 kronor skulle

under budgetåret 1930/1931 användas för inmontering ombord av under tillverkning

varande utskjutningsanordningar för fallod. För rätt att disponera

sistnämnda belopp hade marinförvaltningen ansett ytterligare medgivande

icke erfordras av den anledningen, att berörda anvisning å 300,000 kronor

vore att jämställa med ett av 1928 års riksdag för budgetåret 1928/1929 beviljat

anslag. Denna tolkning strede emellertid såväl mot riksdagens uttalande

i denna fråga som mot föreskrifterna i kungörelsen den 14 juni 1928

(nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag, vari

bland annat stadgades, att dispositionsrätten till äldre reservationsanslagunder

vissa omständigheter kunde av Kungl. Majit förlängas att omfatta det

tredje budgetåret efter riksstatsåret, d. v. s. det budgetår, för vilket anslaget

blivit i riksstaten sist uppfört. Den behållning, som kunde återstå å ett

anslag vid utgången av tredje budgetåret efter riksstatsåret, skulle omföras

till inkomsttiteln för i anspråk tagna reservationer.

Under förutsättning att förevarande anslag ånyo upptoges i budgetredovisningen,

mötte emellertid intet hinder, att Kungl. Majit medgåve, att ifrågavarande

anslag finge för bestridande av utgifter intill 5,000 kronor tågås i

anspråk linder budgetåret 1930/1931.

Vidkommande härefter de under avdelning I i marinförvaltningens förevarande

framställning angivna utgiftsbehoven hade marinförvaltningen hemställt

örn förlängd dispositionsrätt till omhandlade anslag under budgetåret

1930/1931 för ett belopp av 90,000 kronor. Riksräkenskapsverket, som i

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Majus proposition nr !)7

princip intet hade att erinra mot denna del av marinförvaltningens framställning,

finge dock hänvisa till vad ämbetsverket här nedan anförde.

Vad beträffade marinförvaltningens framställningar under avdelning II att

för anskaffande av minor och kulspruta å undervattensbåten Valen samt anskaffning

av dykvästar för äldre undervattensbåtar av anslagets behållning

få disponera 234,000 kronor, finge riksräkenskapsverket erinra, att utgifterna för

sagda ändamål, som skulle underställas riksdagens prövning, med all sannolikhet

icke hunne verkställas under innevarande budgetår. Den i förenämnda

kungörelse den 14 juni 1928 föreskrivna utredningen angående utgifternas

fördelning de olika budgetåren emellan hade av marinförvaltningen icke förebragts,

varför riksräkenskapsverket icke vore i tillfälle bedöma, huruvida

ifrågavarande utgifter komme att till fullo gäldas under budgetåret 1930/1931.

Starka skäl talade emellertid för antagandet, att detta icke komme att bliva

fallet. Därest Kungl Hajd skulle finna, att medel jämväl efter sistnämnda

budgetårs slut borde stå till förfogande för marinförvaltningen för avsett

ändamål, torde fördenskull nytt anslag härför böra uppföras i riksstaten.

Följande alternativa tillvägagångssätt vore härvid möjliga.

Alternativ 1: Å fjärde huvudtiteln uppfördes för budgetåret 1930/1931 ett

nytt anslag till erforderligt belopp, under det att av 1923/1924 års anslag

såsom inkomst för inkomsttiteln i anspråk tagna reservationer beräknades

en summa lika stor som det nyanvisade anslaget. Genom detta förfaringssätt

vunnes, dels att ett mot erforderlig del av den å 1923/1924 års anslag

kvarstående reservationen svarande belopp ställdes till marinförvaltningens

förfogande, dels att statsregleringen icke förorsakades särskilda kostnader

för tillgodoseende av anslagsbehovet.

Alternativ 2: Å fjärde huvudtiteln uppfördes för budgetåret 1930/1931 ett

nytt anslag men utan anslagssumma. Den å 1923/1924 års anslag kvarstående

behållningen vid ingången av sagda budgetår borde, enär anslaget återuppförts

i riksstaten för ett senare budgetår, tillgodoföras det senare budgetårets

anslag.

Tillämpades sistnämnda förfaringssätt, vunnes förutom de under alternativ

1 omnämnda fördelarna jämväl, att slutsumman i riksstaten för fjärde

huvudtiteln icke bleve föremål för höjning. Riksräkenskapsverket tillstyrkte

för sin del alternativ 2.

Med stöd av vad ovan anförts hemställde riksräkenskapsverket, att Kungl.

Maj:t måtte hos 1930 års riksdag — under förutsättning att Kungl. Majit

funne marinförvaltningens framställningar att för berörda under avdelning II

angivna ändamål få disponera 234,000 kronor böra bifallas — föreslå uppförande

i riksstaten för budgetåret 1930/1931 utan angivet belopp av ett

anslag till undervattensbåtmateriel, dit den kvarstående reservationen å

1923/1924 års anslag för samma ändamål vid ingången av nästkommande

budgetår skulle överföras. Därest denna hemställan vunne Kungl. Majis

bifall, erfordrades intet särskilt Kungl. Majis medgivande att för bestridande

av återstående utgifter under budgetåret 1930/1931 få disponera någon del

av 1923/1924 års anslag.

Med anledning av vad riksräkenskapsverket sålunda anfört har marinförvaltningen

uti den 13 december 1929 i ärendet avgivet yttrande anfört,

Iliand annat, följande.

För sjöförsvarets vidkommande torde det åtminstone i allmänhet bliva

till ringa eller ingen nytta, att riksdagens medgivande utverkades till att få

använda behållningen å äldre reservationsanslag till ändamål, för vilket re
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:t,s proposition nr ,97.

spek ti ve anslag icke varit avsett, därest icke lämnandet av dylikt medgivande

finge likställas med att för det nya ändamålet ett särskilt anslag beviljats.

Ty med hänsyn till arten och omfattningen av de särskilda medelsbehoven,

vilka medgivandet kunde avse, skulle det med säkerhet ofta inträffa, att

medlen icke kunde hinna att användas för det nya ändamålet inom den tid,

det äldre anslaget finge jämlikt kungörelsen den 14 juni 1928 tagas i anspråk.

För undanrödjande av varje tvivelsmål i detta avseende biträdde marinförvaltningen

det av riksräkenskapsverket i utlåtandet föreslagna med alternativ 2

betecknade tillvägagångssättet örn uppförandet i riksstaten för budgetåret

1930/1931 utan angivet belopp av ett anslag till undervattensbåtmateriel,

dit den kvarstående reservationen å 1923/1924 års anslag för samma ändamål

skulle vid ingången av nästkommande budgetår överföras.

Beträffande det i marinförvaltningens förenämnda skrivelse av den 24

september 1929 omförmälda anslaget för anskaffning av undervattensbåtmateriel

får jag erinra örn att 1921 års riksdag dels medgav, att för anskaffning

av undervattensbåtmateriel finge tagas i anspråk 2,000,000 kronor av

vissa reserverade medel, dels ock för samma ändamål beviljade 2,500,000

kronor, vilket sistnämnda belopp sedermera såsom extra reservationsanslag

anvisades av 1923 års riksdag å riksstaten för budgetåret 1923/1924. De av

riksdagen sålunda till förfogande ställda medlen voro avsedda för byggande

av undervattensbåten Talen. Kostnaderna för nämnda undervattensbåt visade

sig emellertid avsevärt understiga den summa, som härför ursprungligen

beräknats, vadan en betydande behållning uppstått å de för ändamålet

anvisade medlen.

På förslag av Kungl. Majit medgav 1928 års riksdag (skrivelse nr 71), att

av nyssberörda behållning ett belopp av högst 300,000 kronor finge tagas

i anspråk till förbättrings- och moderniseringsarbeten å vissa äldre undervattensbåtar.

Sedan för sistnämnda ändamål utbetalats ett belopp av 138,143

kronor 42 öre, återstod, enligt vad av marinförvaltningens skrivelse inhämtas,

vid utgången av budgetåret 1928/1929 av det för anskaffande av undervattensbåtmateriel

anvisade anslaget en summa av 606,514 kronor 47 öre. Efter

avdrag av dels det för förbättrings- och moderniseringsarbeten å vissa äldre

undervattensbåtar ytterligare avsedda beloppet högst 161,856 kronor 58 öre,

dels ock de till 85,000 kronor uppskattade kostnaderna för i gång varande arbeten

å undervattensbåten Valen, skulle av berörda anslag återstå 606,514: 47 —

— 161,856: 58 — 85,000: — = 359,657 kronor 89 öre eller i runt tal 360,000 kronor.

Härav beräknas ett belopp av omkring 126,000 kronor bliva erforderligt

för vissa ytterligare anskaffningar och arbeten för Valen.

I fråga örn den härefter resterande delen av anslaget, omkring 234,000

kronor, har marinförvaltningen hemställt, att densamma måtte få användas

sålunda: för anskaffande av minor för undervattensbåten Valen omkring

140,000 kronor, för inköp av en kulspruta av modern konstruktion för nämnda

undervattensbåt omkring 20,000 kronor samt för anskaffning av dykvästar

för vissa äldre undervattensbåtar återstoden eller omkring 74,000 kronor.

Vad marinförvaltningen sålunda föreslagit giver mig icke anledning till

någon erinran. Jag tillstyrker alltså, att framställning i berörda syfte av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97. 7

latea till riksdagen. Beträffande förslagets närmare innebörd torde riksdagens

vederbörande utskott erhålla kännedom genom de handlingar, som

tillhandahållas utskottet.

Enligt de inledningsvis omförmälda bestämmelserna angående äldre reservationsanslag

kan behållningen å det för budgetåret 1923/1924 anvisade

anslaget till undervattensbåtmateriel disponeras till och med badgetåret

1930/1931, under sistnämnda budgetår dock endast efter särskilt medgivande

av Kungl. Majit. Då det är att förutse, att ifrågavarande behållning endast

delvis kan tagas i anspråk före utgången av sistnämnda budgetår och återstoden

av densamma alltså bör stå till förfogande för tiden därefter, synes,

för möjliggörande av en sådan fortsatt medelsdisposition, å riksstaten för

budgetåret 1930/1931 böra, på sätt riksräkenskapsverket förordat, uppföras

ett nytt reservationsanslag för anskaffning av undervattensbåtmateriel men

utan anslagssumma.

På grund av vad nu anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

dels medgiva, att av den vid utgången av budgetåret 1928/1929 kvarstående

behållningen å det i riksstaten för budgetåret 1923/1924 anvisade extra

reservationsanslaget till undervattensbåtmateriel må för anskaffande av minor

och kulspruta för undervattensbåten Talen samt dykvästar för äldre undervattensbåtar

användas ett belopp av högst 234,000 kronor,

dels ock i riksstaten för budgetåret 1930/1931 under fjärde huvudtiteln

uppföra ett extra reservationsanslag till undervattensbåtmateriel utan angivet

belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av. den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dispositionen av förefintlig behållning ä anslag till undervattensbätmateriel. a1 i texten
  2. SU 1930:52 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående dispositionen av förefintlig behållning å anslag till undervattensbåtmateriel. s. 1 i texten