Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården m. m

1931-02-20 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:101, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr

422) om fattigvården m. m.; given Stockholms slott

den 20 februari 1931.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Majit

härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) örn

fattigvården; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 2 § 3 morn., 72 §, 81 § 3 mom. och 85 § 1 mom.

i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Iaksson.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 87 käft. (Nr 101 f)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 101.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården.

,

Härigenom förordnas, att 92 § av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

skall upphöra att gälla samt att 73—76 §§, 78 § 3 mom. och 83 § samma

lag skola, 74 § i dess lydelse enligt lagen den 6 juni 1924 (nr 362) och i nedan

angivna del, erhålla följande ändrade lydelse:

73 §.

Anträffas någon, som fyllt aderton år, bettlande, må han av polisman anhållas

och, där anledning ej finnes att förfara enligt lagen örn åtgärder mot vanartigt

levnadssätt, överlämnas till samhällets fattigvårdsstyrelse.

Varder bettlare, som är varaktigt oförmögen till arbete, på grund av föreliggande

fattigvårdsbehov intagen å fattigvårdsanstalt, vare han ej berättigad

att lämna anstalten, med mindre grundad anledning finnes att antaga, att han

utanför anstalten skall ärligen försörja sig.

Lag samma vare, där den, som förut varit föremål för åtgärd enligt 19, 20

eller 29 § av lagen örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt, blivit på grund av

behov av fattigvård jämlikt bestämmelse i samma lag överlämnad till fattigvårdsstyrelsen

och för vård intagen å fattigvårdsanstalt.

74 §.

Undandrager sig någon, som intagits å anstalt eller inställt sig eller hämtats

till förrättande av arbete utanför anstalt, att fullgöra anvisat arbete, eller

lämnar han utan tillstånd arbetet, eller visar han tredska att efterkomma givna

föreskrifter, eller gör han sig skyldig till uppförande, som strider mot sedlighet

eller god ordning, äger fattigvårdsstyrelsen, där han fyllt aderton år,

tilldela honom varning med erinran örn den påföljd, som i 75 § omförmäles.

Är han varaktigt oförmögen till arbete, må likväl varning icke meddelas endast

på grund av hans underlåtenhet att fullgöra anvisat arbete och ej heller

av annan anledning, med mindre han är i behov av vård å vårdanstalt och det

finnes uppenbart, att hans vårdande å sådan anstalt skulle äventyra ordningens

upprätthållande därstädes eller i annat hänseende medföra synnerlig olägenhet

för anstalten.

Styrelse för — — — är sagd.

Varning, som —- —- — nästa sammanträde.

över beslut---—- för styrelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

3

75 §.

Därest den felande ej låter rätta sig av varning, som i 74 § sägs, må fattigvårdsstyrelsen

eller anstaltens styrelse, med bifogande av bevis om varningen

och tillgänglig utredning i ärendet, hos skyddskollegiet i länet göra framställning

örn den felandes intagande å allmän arbetsanstalt.

Skyddskollegiet skall lämna den felande tillfälle att yttra sig över framställningen

och, där det är av nöden, hålla förhör med honom. Angående ärendets

behandling hos kollegiet och vad därmed äger samband skola bestämmelserna

i 26—28 samt 65 §§ av lagen örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt

i tillämpliga delar gälla. Upplysning skall inhämtas, i vilket fattigvårdssamhälle

den felande vistades, då han senast erhöll fattigvård eller då föreläggande

att utföra anvisat arbete senast meddelades honom.

Kollegiet äger förordna örn den felandes intagande å allmän arbetsanstalt

eller, då mildrande omständigheter förekomma, meddela honom förnyad varning.

För beslut om intagande å allmän arbetsanstalt erfordras, att ordföranden

biträder beslutet. Vad i 32 § och 34 § första stycket av nyssnämnda

lag är stadgat skall lända till efterrättelse.

När skäl därtill äro, må kollegiet förordna, att den felande skall tagas i

förvar i avbidan på att målet avgöres eller utslag om hans intagande å allmän

arbetsanstalt vinner laga kraft eller nöjdförklaring i stadgad ordning

avgives.

76 §.

\

Meddelas förordnande örn den felandes intagande å allmän arbetsanstalt,

skola bestämmelserna i 35, 36, 39, 40, 43—52, 55—58 samt 62—64 §§ av lagen

om åtgärder mot vanartigt levnadssätt i tillämpliga delar gälla. Dock skall därvid

iakttagas, att den, som på grund av försummad försörjningsplikt enligt

71 § denna lag förelagts arbete, icke må kvarhållas längre tid än ett år, så framt

ej 45 § av lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt varder tillämplig, att

vid prövning av fråga örn utskrivning av sådan person hänsyn i främsta rummet

skall tagas därtill, huruvida grundad anledning föreligger till antagande, att

han efter utskrivning skall söka efter förmåga fullgöra honom åliggande försörjningsplikt,

samt att i det fall, som avses i 44 § första stycket sistnämnda

lag, arbetsofÖrmögen person skall överlämnas till Konungens befallningshavande

i det län, där förordnandet örn hans intagande å allmän arbetsanstalt

meddelats, och såsom vistelsesamhälle skall anses det fattigvårdssamhälle, där

han enligt skyddskollegiets utredning vistades, då han senast erhöll fattigvård

eller då föreläggande att utföra anvisat arbete senast meddelades honom. Avsåg

förordnandet örn intagande å allmän arbetsanstalt den, som är varaktigt

oförmögen till arbete, och meddelades förordnandet på den grund, att hans

vårdande å vårdanstalt skulle äventyra ordningens upprätthållande därstädes

eller i annat hänseende medföra synnerlig olägenhet för anstalten, skall vad i

40 § andra stycket och 42 § av lagen örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Uti det i 61 § av lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt omförmälda

centralregistret skola uppgifter införas angående dem, rörande vilka förordnande

örn intagande å allmän arbetsanstalt enligt 75 § denna lag meddelats.

Angående meddelande av utdrag av registret skall vad i 8 § 1, 3 och 4 morn.

av lagen om straffregister är stadgat äga motsvarande tillämpning.

78 §.

3 mom. över varning, som i 74 § sägs, må klagan ej föras; dock äger

skyddskollegium, i sammanhang med prövning av framställning örn den felandes

intagande å allmän arbetsanstalt, pröva varningens befogenhet.

83 §.

Den, som vill söka ändring i skyddskollegiets utslag i mål om intagande

å allmän arbetsanstalt enligt 75 § eller i kollegiets i sådant mål meddelade

beslut örn påföljd för utevaro fran förhör vid kollegiet eller örn ersättning av

allmänna medel, varom i 26 § tredje stycket, 27 § första stycket och 28 § andra

stycket av lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt sägs, äger att inom en

vecka från den dag, då han skriftligen erhöll del av utslaget eller beslutet, till

kollegiets ordförande inkomma med sina till Konungen ställda besvär. Ordföranden

infordrar skyndsamt vederbörandes yttrande över besvären, örn anledning

därtill föreligger, samt insänder därefter ofördröjligen till nedre justitierevisionen

samtliga ärendet rörande handlingar tillika med utlåtande av kollegiet.

I sammanhang med prövning av besvär, som här sägs, må ock komma under

bedömande lagligheten av varning, som meddelats enligt 74 eller 75 §.

Klagan över beslut, som av skyddskollegium särskilt meddelats örn någons

tagande eller kvarhallande i förvar, ma av honom förås i enahanda ordning,

dock utan inskränkning till viss tid. över annat beslut, som skyddskollegium

meddelat under målets handläggning, må särskild klagan icke föras.

Av Konungen meddelat beslut örn intagande å allmän arbetsanstalt översändes

till Konungens befallningshavande för förordnande örn verkställighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933; dock att 76 § andra stycket träder i

kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Genom denna lag upphävas lagen den 14 juni 1918 (nr 426) örn ersättning

i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt 75 § i lagen örn fattigvården

samt kungörelsen den 31 december 1918 (nr 1068) örn tvångsarbetes

förrättande i vissa fall i kronohäkte.

Mål angående ådömande av tvångsarbete enligt 75 §, som vid tiden för denna

lags ikraftträdande äro anhängiga hos Konungens befallningshavande, skola

för fortsatt handläggning överlämnas till skyddskollegiet i länet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

5

Fullföljes talan mot utslag, som före denna lags ikraftträdande av Konungens

befallningshavande meddelats i mål angående ådömande av tvångsarbete

enligt 75 §, skall dittills gällande lag lända till efterrättelse.

Vid verkställighet av utslag, varigenom någon före denna lags ikraftträdande

enligt 75 § dömts till tvångsarbete, skall i fråga om tiden för tvångsarbetet

gälla vad utslaget innehåller men i övrigt den nya lagen äga tillämpning;

dock att stadgandet i 13 § av lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares

behandling fortfarande skall äga giltighet.

Har någon enligt 92 § av lagen om fattigvården eller 7 § av lagen den 12 juni

1885 angående lösdrivares behandling blivit överlämnad till fattigvårdsstyrelse

och för vård intagen å fattigvårdsanstalt, skall 73 § här ovan i fråga om honom

lända till efterrättelse.

I fall, som avses i 73 §, skall varning enligt lagen den 12 juni 1885 angående

lösdrivares behandling vara att likställa med åtgärd enligt 19 § av lagen

örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt och utslag, varigenom någon enligt förstnämnda

lag dömts till tvångsarbete, med förordnande örn intagande å allmän

arbetsanstalt.

I den mån så lämpligen kan ske, skola uti det i 61 § av lagen örn åtgärder

mot vanartigt levnadssätt omförmälda centralregistret införas uppgifter angående

dem, som före den 1 juli 1933 enligt lagen om fattigvården dömts till

tvångsarbete.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 § 3 morn., 72 §, 81 § 3 moni. och 85 § 1 moni. i

lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård.

Härigenom förordnas, att 2 § 3 morn., 72 §, 81 § 3 mom. och 85 § 1 mom.

i lagen den 6 juni 1924 örn samhällets barnavård skola, 72 § i nedan angivna

del, erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.

3 mom. Om vissa på barnavårdsnämnden ankommande åtgärder eller dess

befattning med vissa ärenden är stadgat i lagarna örn äktenskaplig börd, örn

barn i äktenskap, örn adoption, örn barn utom äktenskap, örn förbud för vissa

underhållsskyldiga att avflytta från riket, om förmynderskap samt örn åtgärder

mot vanartigt levnadssätt ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen och i

lagen innefattande bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande vissa

minderåriga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

72 §.

Skyldig att---— -—- underhållsskyldighetens fullgörande.

Den arbetsskyldige — -----ett år.

Vad i 71, 72, 74, 75 och 76 §§ i lagen om fattigvården är stadgat om inverkan

av arbetsskyldighetens fullgörande, örn handräckning, örn varning och

intagande å allmän arbetsanstalt såsom påföljd vid underlåtenhet av eller

tredska eller dåligt uppförande vid utförande av anvisat arbete samt örn anstaltsvård

och införande av vissa uppgifter i det i 61 § av lagen örn åtgärder

mot vanartigt levnadssätt omförmälda centralregistret m. m. skall i motsvarande

tillämpning lända till efterrättelse, med iakttagande dock, att vad enligt

nämnda §§ åligger fattigvårdsstyrelsen i stället skall ankomma på barnavårdsnämnden.

81 §.

3 mom. Över varning, som meddelats jämlikt 72 § i denna lag, må klagan

ej föras; dock äger skyddskollegium, i sammanhang med prövning av framställning

örn den felandes intagande å allmän arbetsanstalt, pröva varningens befogenhet.

85 §.

1 mom. Vill någon söka ändring i skyddskollegiets utslag eller beslut i mål

örn intagande å allmän arbetsanstalt enligt 72 § i denna lag, skall vad i 83 §

i lagen örn fattigvården är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

Mål angående ådömande av tvångsarbete enligt 72 §, som vid tiden för denna

lags ikraftträdande äro anhängiga hos länsstyrelse, skola för fortsatt handläggning

överlämnas till skyddskollegiet i länet.

Fullföljes talan mot utslag, som före denna lags ikraftträdande av länsstyrelse

meddelats i mål rörande ådömande av tvångsarbete enligt 72 §, skall

dittills gällande lag lända till efterrättelse.

Vid verkställighet av utslag, varigenom någon före denna lags ikraftträdande

enligt 72 § dömts till tvångsarbete, skall i fråga örn tiden för tvångsarbetet

gälla vad utslaget innehåller men i övrigt den nya lagen äga tillämpning;

dock att stadgandet i 13 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares

behandling fortfarande skall äga giltighet.

I den mån så lämpligen kan ske, skola i det i 61 § av lagen örn åtgärder mot

vanartigt levnadssätt omförmälda centralregistret införas uppgifter angående

dem, som före den 1 juli 1933 enligt lagen örn samhällets barnavård dömts till

Ivångsarbete.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

7

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Hansén,

Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet:

Tidigare i dag har Kungl. Majit beslutit avlåta proposition till riksdagen

med förslag till lag örn åtgärder mot vanartigt levnadssätt (vanartslag).

Detta förslag överensstämmer i väsentliga delar med det förslag till lag i

ämnet, som Kungl. Majit med propositionen nr 240 föreläde 1930 års riksdag

men vars sakliga behandling då icke medhanns. Förutom förslaget till vanartslag

innefattade sistnämnda proposition två andra lagförslag, avseende

vissa av förslaget till vanartslag föranledda ändringar i fattigvårds- och barnavårdslagama.

Motsvarande ändringar äro ock påkallade av det förslag

till vanartslag, som nu skall framläggas för riksdagen. Rörande innebörden

av desamma tillåter jag mig hänvisa till vad min företrädare i propositionen

nr 240 därom anfört (s. 320 ff.). Emellertid är att märka, att enligt

den i dag till riksdagen avlåtna propositionen med förslag till vanartslag

frågor örn intagande å allmän arbetsanstalt skola avgöras, icke såsom enligt

1930 års proposition av länsstyrelser och eventuellt poliskamrar, utan av en

specialdomstol, benämnd skyddskollegium. Det spörsmålet uppkommer därvid,

huruvida ärenden angående intagande å allmän arbetsanstalt jämlikt fattigvårds-

och barnavårdslagarna böra handläggas av skyddskollegierna eller såsom

nu av länsstyrelserna i riket.

Frågan om kollegiets inrättande samt örn de ärenden, kollegiet bör handlägga,

har av mig närmare omförmälts vid remisserna till lagrådet av förslagen

till vanartslag och alkoholistlag, och tillåter jag mig hänvisa till vad då

anförts. Därav framgår jämväl den uppfattning, de i ärendet hörda myndigheterna

uttalat rörande lämpligheten att för ändamålet tillskapa ett särskilt

organ. Beträffande myndigheternas ställning till frågan om överflyttning

av förevarande ärenden till kollegiet vill jag nämna, att av dem, som

särskilt berört frågan, länsstyrelserna i Kalmar, Malmöhus, Hallands, Skara
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 101.

borgs, Värmlands och Västmanlands län samt socialstyrelsen tillstyrkt överflyttningen,

därest ett nytt organ inrättades, men att länsstyrelserna i Blekinge,

Älvsborgs och Jämtlands län avstyrkt densamma.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län bar anfört:

Örn man anser, att den speciella företeelse, som lösdriveriet utgör, kan medgiva

en för denna särskilt inrättad andra instans, torde det därmed icke vara

utan vidare klart att ett tvångsvis berövande av friheten i övriga fall nödvändigt

skall behöva handläggas av detta särskilt inrättade organ. Länsstyrelsen

tillåter sig i detta fall påpeka att det tvångsarbete, som enligt fattigvårds-

och barnavårdslagarna kan ådömas, snarare måste betraktas såsom ett

slags disciplinstraff, som ådömes på grund av »den felandes» underlåtenhet

att ställa sig vederbörliga föreskrifter till efterrättelse eller gör sig skyldig

till sedlighetssårande eller oordentligt uppförande, än som samhällets reagerande

mot en viss samhällsfarlig livsföring. I detta sammanhang bör kanske

även påpekas att tvångsarbete av ifrågavarande art ej kan enligt gällande författningar

ådömas för längre tid än sex månader — enligt nya förslaget ett år.

— Eattigvårdslagstiftningskommittén har ock i sina motiv uttalat, att dylikt

tvångsarbete uppenbarligen icke medför de rättsverkningar, som i vissa fall följer

med det enligt lösdrivarlagen ådömda tvångsarbetet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar:

Då i den remitterade promemorian ifrågasättes, att jämväl ärenden angående

intagning på allmän arbetsanstalt enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna

skulle flyttas till de nya institutionerna från länsstyrelserna, lärer härmed

avses beslut enligt 75 § fattigvårdslagen och 72 § barnavårdslagen. Sådana

ärenden torde ganska sällan förekomma, och deras hittillsvarande behandling

av länsstyrelserna synes icke ge skäl för en sådan förändring. Samarbetet

mellan länsstyrelserna och de kommunala organen samt hjälpinstitutionema

har, så vitt Kungl. Maj:ts befallningshavande har sig bekant, varit alldeles

övervägande lyckligt. Bland fattigvårdsstyrelserna och barnavårdsnämnderna

lärer det vara en bestämd erfarenhet att det för styrelser och nämnder varit

till mycket stort gagn att de bakom sig haft länsstyrelserna med deras auktoritet

och maktmedel.

Vid remissen till lagrådet av förslaget till ny alkoholistlag framhöll jag, att

anledning näppeligen lärer hava förefunnits att enbart för ärenden angående

internering av alkoholister inrätta ett nytt organ. Enahanda torde förhållandet

vara beträffande ärenden angående intagande å allmän arbetsanstalt enligt

fattigvårds- och barnavårdslagarna. Då emellertid nu ett nytt organ

föreslås skola komma till stånd för handläggning i andra instans av ärenden

enligt vanartslagen, hava jämväl de ärenden, varom nu är fråga, synts mig

böra hänskjutas till detta organ. Vad länsstyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands

län i sina här återgivna yttranden anfört är väl beaktansvärt, men jag har

likväl för min del funnit övervägande skäl tala för att ärendena framdeles såsom

hittills handläggas av samma myndighet. Med hänsyn härtill har jag låtit

fjolårets förslag rörande fattigvårds- och barnavårdslagarna undergå de ändringar,

som betingas av ärendenas överflyttning till skyddskollegierna. I samband

därmed hava vissa jämkningar vidtagits av huvudsakligen formell art.

Härjämte har bestämmelse meddelats örn upphävande av lagen den 14 juni 1918

(nr 426 ) örn ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

9

75 § i lagen örn fattigvården. Denna bestämmelse är föranledd av en erinran.

som lagrådet framställt vid granskningen av förslaget till vanartslag,

28 §.

Föredraganden uppläser härefter de sålunda föreliggande förslagen till lag

om ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården

samt lag örn ändrad lydelse av 2 § 3 morn., 72 §, 81 § 3 mom. och 85 § 1 mom.

i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård och hemställer, att

desamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1931.

1 sami.

87 käft. (Kr 101.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 2LU 1931:42 Memorial angående arvode åt byråchefen O. Alsén, vilken inom andra lagutskottet biträtt vid behandling av vissa frågor. För behandling av dels Kungl. Maj :ts pr s. 1 i texten