Sök i Ratio Lex

Angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Olga Maria Weidenhielm

1931-02-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:104, Angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Olga Maria Weidenhielm

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.

11

Nr 104.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avstående av viss

del av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Olga Maria

Weidenhielm; given Stockholms slott den 13 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att. bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 13 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamkin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

Ilen 25 februari 1930 avled Olga Maria Weidenhielm, född Wallström,

frän Stockholm utan att, såvitt en efter henne den 22 maj 1930 upprättad

bouppteckning utvisar, efterlämna annan arvinge än allmänna arvsfonden.

Enligt bouppteckningen utgjorde behållningen i boet 270,495 kronor

56 öre.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kuncjl. Martts proposition Nr 104.

I särskilda till Kungl. Majit ställda, av Överståthållarämbetet med

egna yttranden till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnade skrifter

hava dels Anna Charlotta Karlsson, dels Selma Holmertz, född Boustedt,

och Elsa Boustedt, dels ock förre kamreraren Olof Johan Hofvander

och Anna Alatilda Hofvander anhållit, att den avlidnas kvarlåtenskap

måtte delvis till deras förmån efterskänkas.

Anna Charlotta Karlsson har till stöd för sin ansökning åberopat

bland annat följande:

Hon hade under många år varit i tjänst hos Olga Alaria Weidenhielm

och därunder till dennas fulla belåtenhet utfört sina åligganden. Vid

ett flertal tillfällen hade Olga Alaria Weidenhielm förklarat, att hon

skulle sörja för Anna Charlotta Karlssons återstående dagar antingen

genom inköp av en livränta eller genom insättning i bank av ett tillräckligt

kapital för hennes räkning.

Vid ansökningen funnos fogade avskrifter av fyra från Olga Maria

Weidenhielm till vice värden i ett henne tillhörigt hus, förre polismannen

C. H. Watz avlåtna brev, däri hon avhandlar frågan örn lämpligaste

sättet för betryggande av Anna Charlotta Karlssons framtid. I ett av

dessa brev, dagtecknat den 15 november 1929, ber hon Watz efterfråga

i försäkringsaktiebolaget Skandia, där Anna Charlotta Karlsson köpt en

livränta, huru stort kapital ytterligare erfordrades för att hon skulle

erhålla en årlig livränta av 1,300 kronor, 1,400 kronor eller högre belopp.

I de övriga ansökningarna har i huvudsak anförts: av Selma Holmertz

och Elsa Boustedt, att de vore döttrar till en kusin till Olga Maria Weidenhielm,

nämligen Amanda Boustedt, född Bergius, samt att Olga Maria

Weidenhielms avsikt säkerligen varit att genom testamente tillgodose

dem med en del av sin efterlämnade kvarlåtenskap, men att hon, innan hon

hunnit genomföra denna sin avsikt, överraskats av döden; samt av Olof

Johan Hofvander och Anna Alatilda Hofvander, att de, som vöre kusiner

till den avlidna, vore ålderstigna och befunne sig i mycket tryckta

förhållanden i ekonomiskt avseende.

Vid sina yttranden har Överståthållarämbetet fogat utredning angående

sökandenas personer och ekonomiska ställning.

I fråga örn Selma Holmertz och Elsa Boustedt har denna utredning

införskaffats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som den 1 december

1930 jämväl avgivit utlåtande i ärendet beträffande dessa sökande.

Av utredningen rörande Anna Charlotta Karlsson framgår följande.

Hon vore fodd den 4 november 1851. Är 1897 hade hon erhållit tjänst

hos Olga Maria Weidenhielm samt kvarstannat i berörda tjänst till Olga

Maria Weidenhielms död. Under de senaste tjugusju åren hade hon åtnjutit

en lön av 25 kronor i månaden. Hennes enda inkomst utgjordes

nu av en livränta å 700 kronor örn året, som hon för egna besparingar

inköpt. Efter Olga Maria Weidenhielms död hade hon bosatt sig i Gränna,

där hon hyrde en bostad örn ett rum och kök för 100 kronor örn året

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.

13

och skötte sitt hushåll själv. Emellanåt måste hon dock anlita hjälp, alldenstund

hennes synförmåga vore starkt nedsatt och hon dessutom lede

av reumatisk värk och stark åderförkalkning.

Överståthållarämbetet Ilar i sina yttranden tillstyrkt, att en var av

sökandena tillerkändes visst belopp av kvarlåtenskapen efter Olga Maria

Weidenhielm.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i sitt utlåtande tillstyrkt

avstående av någon del av kvarlåtenskapen till förmån för Selma Holmertz

och Elsa Boustedt.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har den 8 januari 1931 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid överlämnat, jämte annan av ämbetet åstadkommen

utredning, ett från den ene av utredningsmännen i Olga Maria

Weidenkielms dödsbo, advokaten Arthur Gullberg, inhämtat yttrande,

däri denne anfört bland annat följande:

Gullberg hade i många år varit Olga Maria Weidenhielm behjälplig

med skötseln av hennes juridiska och ekonomiska angelägenheter samt

ansåge sig utan tvekan kunna uttala, att hon in i det sista hade en mycket

klar och redig uppfattning i fråga örn affärer. Sedan den nya arvslagen

antagits, hade han i huvuddrag meddelat henne lagens innehåll

och frågat, örn hon med anledning av densamma önskade göra några dispositioner

till förmån för sina släktingar. Härtill hade hon svarat, att

hon vore nöjd med lagen och gillade arvsfondens ändamål, att hon icke

komme att göra testamente till släktingarnas förmån, samt att hon vore

glad över att arvet icke komme att splittras på ett flertal händer. För

Gullberg stöde det fullt klart, att det varit Olga Maria Weidenhielms bestämda

önskan, att hennes släktingar icke skulle erhålla någon del av

hennes kvarlåtenskap.

Vid sitt yttrande har Gullberg fogat fem brev, som han mottagit frän

Olga Maria Weidenhielm. Breven är o dagtecknade respektive den 4

augusti, den 13 september, den 21 september, den 22 september och den

11 oktober 1928 och bestyrka den av Gullberg uttalade uppfattningen om

Olga Maria Weidenhielms önskningar beträffande sin kvarlåtenskap.

För egen del har kammaradvokatfiskalsämbetet anfört följande:

Såsom framginge av bouppteckningen efter den avlidna, efterlämnade

hon ingen annan arvinge än allmänna arvsfonden, och tillfölle alltså hennes

kvarlåtenskap nämnda fond. Boet efter den avlidna vore ännu föremål

för utredning, och hade kvarlåtenskapen icke ens till någon del ännu

redovisats till fonden.

Vad anginge de av Selma Holmertz och Elsa Boustedt samt Olof Johan

Hofvander och Anna Matilda Hofvander gjorda ansökningarna, hade

till stöd för desamma åberopats sökandenas släktskap med den avlidna.

Sålunda vore sistnämnda båda sökande kusiner till Olga Maria Weidenhielm,

medan Selma Holmertz och Elsa Boustedt vore barn till en kusin

till henne. Fråga uppstode alltså här, vilken betydelse borde vid prövning

av ansökning om efterskänkande av arvsfondens rätt till kvarlåtenskap

tillmäta*- sökandenas släktskap med arvlåtaren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kanyl. Maj:ts pia/,position Nr 104.

Sedan advokatfiskalsämbetet härefter principiellt uttalat sig i denna

fråga och därvid framhållit billigheten i vissa fall av ett efterskänkande

även där sökanden icke kunde visa, att arvlåtaren i berörda avseende

manifesterat sitt intresse för honom, fortsätter ämbetet:

Emellertid kunde fall inträffa, då vederbörande arvlåtare av ett eller

annat skäl under sin livstid givit uttryck för sin önskan, att arvlåtarens

ej arvsberättigade släktingar icke skulle erhålla kvarlåtenskapen eller

någon del därav. Vöre detta händelsen, kunde det givetvis ej bli fråga

örn något efterskänkande av allmänna arvsfondens rätt.

Ett sådant fall förelåge beträffande de båda ansökningar, varom nu

närmast vöre fråga. Såsom framginge av de av advokaten Gullberg i

dennes förutberörda yttrande lämnade uppgifter, vilka bestyrktes av de

vid yttrandet fogade, av Olga Maria Weidenhielm till Gullberg avlåtna

breven, hade arvlåtarens önskan varit, att hennes släktingar icke skulle

erhålla del i hennes kvarlåtenskap. Vid sådant förhållande kunde ämbetet

icke tillstyrka bifall till dessa ansökningar.

Beträffande däremot ansökningen av Anna Charlotta Karlsson ansåge

ämbetet fog finnas för att tillmötesgå densamma. Sökanden hade under

en lång följd av år varit Olga Maria Weidenhielms tjänarinna, och sökandens

uppgift, att arvlåtaren i sin livstid tänkt att ekonomiskt trygga

sökandens ålderdom, vunne stöd av i ärendet företedda handlingar. Örn

ämbetet således såge sig kunna förorda ett efterskänkande till sökanden

av viss del av kvarlåtenskapen efter den avlidna, ville ämbetet för sin

del föreslå, att i detta fall icke en bestämd summa en gång för alla tilldelades

sökanden, utan att ett visst belopp, som ämbetet föresloge till

400 kronor årligen, bestämdes att periodvis, exempelvis i början av varje

kvartal, utgå till sökanden under hennes återstående livstid. Utbetalningen

borde verkställas av utredningsmännen, tills kvarlåtenskapen blivit

redovisad till allmänna arvsfonden och därefter av statskontoret, och

borde sökanden berättigas att uppbära beloppet i fråga från och med

kvartalet näst efter det, varunder Olga Maria Weidenhielm avlidit, till

och med det kvartal, varunder sökanden avlede.

Härefter har statskontoret, på grund av remiss, den 17 januari 1931

inkommit med utlåtande i fråga örn lämpligaste sättet för beredande av

årligt understöd åt Anna Charlotta Karlsson och har däri yttrat följande:

Enligt vad som framginge av förenämnda brev till C. H. Watz hade

Olga Maria Weidenhielm förklarat sin avsikt vara att vidtaga sådan

åtgärd, att sökanden måtte, efter Olga Maria Weidenhielms frånfälle, ut

över den livränta sökanden själv kunnat förskaffa sig, erhålla sådan inkomst,

att hon tillhopa skulle få 1,300 å 1,400 kronor i årsunderhåll. Denna

avsikt hade icke kommit till utförande, då Olga Maria Weidenhielm

avled den 25 februari 1930. Den stora behållningen i boet efter henne

bomme att tillfalla allmänna arvsfonden; och det syntes då vara skäligt,

att sökanden, vilken för sitt uppehälle numera, efter Olga Maria Weidenhielms

död, vore hänvisad till den livränta, som hon med egna medel

inköpt hos försäkringsaktiebolaget Skandia och som, enligt vad statskontoret

inhämtat, belöpte sig till 700 kronor för år, erhölle något understöd

av allmänna arvsfondens medel. Det av kammaradvokatfiskalsämbetet

föreslagna beloppet 400 kronor måste med hänsyn till vad som förekom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.

mit förefalla väl lågt, och statskontoret skulle för sin del vilja förorda

720 kronor. Även om allmänna arvsfonden icke ännu mottagit kvarlåtenskapen

efter Olga Maria Weidenhielm, torde livräntan dock kunna

efter riksdagens medgivande anvisas att utgå av fondens medel. Det

syntes statskontoret, som örn denna livränta, liksom från statskontoret

utgående pensioner i allmänhet, borde utbetalas månadsvis med V12 i slutet

av varje kalendermånad samt av sökanden åtnjutas från och med den

1 mars 1930 under hennes återstående livstid. Däremot borde — i olikhet

med vad som gällde för pensioner i allmänhet — dyrtidstillägg icke

förekomma beträffande denna livränta.

Slutligen hava Selma Holmertz och Elsa Boustedt inkommit med en

till Kungl. Maj:t ställd, den 6 februari 1931 dagteeknad skrift och därvid

fogat åtskilliga, i flertalet fall från Olga Maria Weidenhielm till dem

avlåtna brev.

Efter det kammaradvokatfiskalsämbetet beretts tillfälle taga del härav,

har ämbetet i en den 9 februari 1931 avgiven promemoria förklarat

nämnda handlingar icke vara av beskaffenhet att kunna föranleda ämbetet

att frångå sin förut uttalade mening rörande Selma Holmertz’ och

Elsa Boustedt^ ansökning.

På grund av vad i ärendet förekommit anser jag i likhet med kammaradvokatfiskalsämbetet,

att något efterskänkande av kvarlåtenskapen

efter Olga Maria Weidenhielm till förmån för någon av Selma

Holmertz, Elsa Boustedt, Olof Johan Hofvander och Anna Matilda Hofvander

icke bör ifrågakomma.

Däremot finner jag starka skäl tala för ett dylikt efterskänkande till

förmån för Anna Charlotta Karlsson för beredande av något årligt understöd

åt henne under hennes återstående livstid. Lika med statskontoret

anser jag, att detta understöd lämpligen bör erhålla formen av en

livränta till ett årligt belopp av 720 kronor. Denna livränta torde böra

utbetalas månadsvis med V12 i varje kalendermånad.

I fråga örn sättet för beredande av sådan livränta synes emellertid vad

statskontoret härutinnan föreslagit knappast stå i överensstämmelse med

lagen örn allmänna arvsfonden, enligt vilken fondens avkastning endast

får användas till främjande av barns och ungdoms vård och fostran. För

beredande av livränta åt Anna Charlotta Karlsson torde i stället den i

34 § lagen örn allmän pensionsförsäkring omförmälda s. k. frivilliga

försäkringen böra anlitas och sålunda av kvarlåtenskapen avstås

vad som erfordras för inköp av livränta enligt denna försäkringsform.

Visserligen är det för närvarande icke möjligt för sökanden att

vinna anslutning till den frivilliga pensionsförsäkringen, då bon uppnått

en ålder av över 70 år. Emellertid bar Kungl. Majit i proposition

den 23 januari 1931, nr 39, föreslagit sådan ändring av sagda lagrum,

att försäkring tillätes jämväl av personer, vilka överskridit denna ålder.

Vid bifall till lagändringen, som enligt förslaget skall träda i kraft

Departements

chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 104.

den 1 juli 1931, skulle sålunda efter denna tid åt sökanden kunna beredas

en livränta från pensionsförsäkringsfonden. Enligt vad jag inhämtat,

torde kostnaderna härför komma att belöpa sig till omkring 4,500

kronor.

Det ifrågavarande understödet bör emellertid, på sätt statskontoret tillstyrkt,

beräknas redan från och med den 1 mars 1930. Då, såsom förut

anförts, livränta från pensionsförsäkringsfonden icke kan beredas förrän

efter den 1 juli 1931, torde följaktligen Anna Charlotta Karlsson böra

ur kvarlåtenskapen efter Olga Maria Weidenhielm ytterligare tillerkännas

ett understöd av 60 kronor för månad, räknat från förstnämnda tidpunkt

till dess livräntan börjar utgå. Allmänna arvsfondens rätt till

den del av kvarlåtenskapen, som erfordras för utbetalande av detta understöd,

torde därför — utöver vad som åtgår för inköp av livräntan —

böra avstås till förmån för Anna Charlotta Karlsson.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte, med avslag å Selma

Holmertz’, Elsa Boustedts, Olof Johan Hofvanders och Anna Matilda

Hofvanders ansökningar, föreslå riksdagen medgiva,

att av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Olga

Maria Weidenhielm må till Anna Charlotta Karlsson

avstås vad som erfordras dels för anskaffande

av en livränta under hennes återstående livstid å

720 kronor örn året, räknat från tidpunkt, som av

Kungl. Majit bestämmes, att utbetalas månadsvis

med V12 i varje kalendermånad, dels ock för beredande

åt Anna Charlotta Karlsson av ett understöd av 60

kronor för månad, räknat från och med den 1 mars

1930 till dess nämnda livränta börjar utgå.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

TJr protokollet!

Olga Gjörloff.

310497. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Olga Maria Weidenhie a1 i texten
  2. SU 1931:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående av viss del av allmänna arvsfmdens rätt till arv efter Olga Maria Weidenhielm. s. 8 i texten