Angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
1931-02-20 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:107, Angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
1
Nr 107.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader;
given Stockholms slott den 20 februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
♦
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 20 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet:
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga örn
beviljande av förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän
vid statens järnvägsbyggnader.
Inledningsvis torde jag därvid få erinra örn att den vid statens järnvägsbyggnader
sysselsatta tjänstemannapersonalen, vilken icke innehar
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 92 höft. (Nr 107.)
1
Järnvägsstyrelsens
framställning
den
28 november
1928.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
ordinarie anställning, med hänsyn till anställningsförhållandena är uppdelad
på tre kategorier, nämligen fast anställd personal, extra personal
och tillfällig personal.
De fast anställda, vilka utgöra det övervägande antalet, äro anställda
med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader och åtnjuta
avlöning m. m. enligt i allt väsentligt samma grunder som den ordinarie
personalen vid statens järnvägar i motsvarande befattningar; de äro delaktiga
i statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal och i sådan egenskap berättigade till en på egna avgifter
och statsbidrag grundad tjänstepension. Rätt till pension — till storleken
beroende av antal tjänstår och anledningen till avgången ur tjänst
—• inträder bland annat vid uppnådd pensionsålder under förutsättning av
minst 10 tjänstår. Avgång ur tjänsten före pensionsåldern medför som
regel förlust av pensionsrätt från kassan; de av vederbörande tjänsteman
— och i vissa fall även de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna
tillgodoräknas emellertid tjänstemannen för beredande av pension
enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.
Den extra personalen är anställd med en ömsesidig uppsägningstid
av en månad och åtnjuter avlöning m. m. enligt i huvudsak samma
grunder som den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar men är
icke berättigad till pension.
De tillfälligt anställda åtnjuta avlöning, som bestämmes av
den myndighet, som antagit dem, och äro givetvis icke pensionsberättigade.
Tidigare har i regel den principen tillämpats, att en såsom extra anställd
tjänsteman efter två å tre års anställning befordrats till fast anställd.
Alltsedan ett tiotal år tillbaka har emellertid, med hänsyn till den
ovisshet som rått rörande den blivande omfattningen av nybyggnadsarbetena,
någon dylik befordran icke ägt rum.
I skrivelse den 28 november 1928 anförde järnvägsstyrelsen, att statens
järnvägsbyggnaders verksamhet, såvitt då kunde bedömas, komme att
inom ett fåtal år helt och hållet upphöra eller åtminstone i mycket väsentlig
grad inskränkas. Tjänstemannapersonalen komme på grund av
nämnda omständigheter att successivt inom de närmaste åren bliva till
väsentlig del obehövlig. Med hänsyn härtill och under framhållande
bland annat av svårigheterna för entledigad personal att erhålla ny anställning
i öppna arbetsmarknaden fann styrelsen billigheten kräva, att
de tjänstemän, som vid entledigandet innehade ett visst större antal
tjänstår och uppnått en högre ålder, vid avgången tillerkändes förtidspension.
Enligt av järnvägsstyrelsen i första hand förordade grunder för sådan
förtidspensionering skulle pensioneringen — vilken enligt dessa grunder
beräknades komma att omfatta 34 tjänstemän — innebära, att tjänste
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
man, som vid avgångstillfället kunde räkna minst 20 tjänstår och därjämte
uppnått en levnadsålder av minst 45 år, redan vid avgången skulle
tillerkännas den pension, han skulle erhållit, därest han kvarstått i tjänst,
intill dess han uppnått i gällande pensionsreglemente fastställd ordinarie
pensionsålder.
Järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag remitterades till statskontoret,
som i utlåtande den 26 januari 1929 yttrade sig över detsamma. Ämbetsverket
erinrade därvid till en början örn den förmån i form av förtidspension,
som i samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet
tillerkänts övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. Enligt
de därutinnan fastställda reglerna hade förtidspension utgått till löntagare,
som vid avgången uppnått en levnadsålder av 50 år och tillika
hade en sammanlagd anställningstid av 15 eller, beträffande vissa anställningshavare,
20 år. De avvikelser från dessa villkor, som järnvägsstyrelsens
förslag innefattade, fann sig statskontoret på anförda skäl kunna
tillstyrka. Likaledes tillstyrkte statskontoret vad järnvägsstyrelsen förordat
beträffande grunderna för förtidspensionens bestämmande. Skulle
emellertid någon modifikation härutinnan anses nödig, fann statskontoret
denna lämpligen böra åstadkommas på följande sätt. Enligt reglementet
för pensionskassan skildes mellan statspension och avgiftspension;
och för sådana delägare, örn vilka nu vore fråga, utgjorde statspensionen
2/s av det för vederbörande gällande pensionsunderlaget, medan återstoden
utgjorde avgiftspension. Med hänsyn till anledningen till entledigandet
av ifrågavarande personal ville det synas billigt, att en var tillgodoräknades
den tid, som återstode till uppnådd pensionsålder, och alltså
vid entledigandet erhölle i pension så mycket av 2/s av pensionsunderlaget,
som motsvarade intjänta år jämte sålunda tillgodoräknade år. Efter
entledigandet borde tjänstemannen kvarstå i kassan med rätt att vid
uppnådd pensionsålder tillträda avgiftspension.
Med anledning av en utav vissa personalsammanslutningar hos Kungl.
Majit gjord, till statskontoret jämväl remitterad framställning örn vidtagande
av åtgärder för att sådana övertaliga tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna,
vilka icke enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle erhålla förtidspension,
måtte komma i åtnjutande av avskedsersättning i likhet med
vad som ägt rum beträffande viss övertalig personal vid försvarsväsendet,
upptog statskontoret i förevarande utlåtande även sistnämnda fråga
till behandling. Ämbetsverket erinrade därvid, att i samband med försvarsväsendets
omorganisation löntagare, som icke fyllde villkoren för
erhållande av förtidspension men som uppnått 25 års ålder och innehade
minst 4 tjänstår, erhållit avskedsersättning med belopp, motsvarande en
månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning i statstjänst intill
15 år samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning
därutöver, dock att avskedsersättning icke utgått med högre belopp än
vissa för olika befattningshavargrupper fastställda maximisuinmor, högst
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
10.000 kronor och lägst 6,000 kronor för manliga löntagare. Under hänvisning
härtill fann statskontoret hillighetsskäl tala för att åtminstone
de fast anställda tjänstemän, som vid entledigandet från statens järnvägsbyggnader
räknade minst 10 år i statens tjänst och uppnått en levnadsålder
av minst 30 år men icke bleve berättigade till förtidspension,
erhölle avskedsersättning av trafikmedel enligt liknande beräkningsgrunder.
Till följd av remiss avgav järnvägsstyrelsen förnyat utlåtande i ärendet
den 6 februari 1929. I fråga örn grunderna för förtidspension förklarade
sig styrelsen därvid godtaga den av statskontoret ifrågasatta modifikationen
i styrelsens förslag, för den händelse sådan modifikation av
något skäl ansåges nödig. Styrelsen tillstyrkte även, att avskedsersättning
måtte tilldelas sådana till förtidspension ej berättigade tjänstemän,
vilka vid entledigandet uppnått minst 30 levnadsår och hade minst 10
års anställningstid i statens tjänst. Styrelsen fann på anförda skäl denna
förmån böra tilldelas icke endast den fast anställda personalen utan jämväl
personal med extra anställning. Beträffande grunderna för avskedsersättning
samt den ekonomiska innebörden av förslaget härom anförde
styrelsen huvudsakligen följande:
Enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående bland annat
avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen
vore den personal, som avsåges i kungörelsen, uppdelad i tre grupper.
För den lägsta gruppen, III, omfattande huvudsakligen daglönare,
eldare m. fl., vore fastställt ett maximibelopp för avskedsersättningen av
6.000 kronor för manliga löntagare, för grupp II, omfattande förmän,
verkstadsföreståndare m. fl., utgjorde maximibeloppet 6,800 kronor för
manliga löntagare och för den högsta gruppen, I, omfattande verkmästare
och mästare ävensom med dessa jämställda löntagare, vore maximibeloppet
fixerat till 10,000 kronor. Av de tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna,
som ifrågasattes till avskedsersättning, kunde icke några räknas
till grupp III. Till grupp II ansåge styrelsen böra hänföras schaktmästare,
förrådsmästare, utsättare, reparatör, maskinist samt kontorist. Till
grupp I skulle hänföras ritare och kontorsskrivare. Emellertid funnes
vid statens järnvägsbyggnader bland dem, som kunde ifrågakomma till
avskedsersättning, även ett antal tjänstemän i högre lönegrupper än som
motsvarades av nyssnämnda grupp I, nämligen underingenjör, biträdande
ingenjör och sektionsingenjör. Det syntes därför rimligt, att för dessa
sistnämnda tjänstemän maximibeloppet sattes proportionsvis högre än
det för grupp I i kungörelsen fastställda. Styrelsen ville ifrågasätta, att
följande maximibelopp måtte tillämpas, nämligen för underingenjör 12,000
kronor, biträdande ingenjör 14,000 kronor och sektionsingenjör 16,000
kronor.
Vid approximativ uppskattning av den personal, som under åren till
och med 1932 skulle komma att entledigas under förutsättning att efter
denna tid byggnadsarbetena skulle komma att bedrivas endast å inlandsbanan,
hade befunnits, att av den fast anställda personal, som icke vore
berättigad till förtidspension, skulle entledigas tillsammans 31 tjänstemän
samt att av de extra tjänstemännen skulle entledigas tillsammans
15 tjänstemän.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Ärendet föredrogs i statsrådet den 26 april 1929. Därvid fann Kungl.
Maid vad i ärendet förekommit ej föranleda vidare yttrande än att. då
det icke lämpligen borde ifrågakomma att för nu ifrågavarande pensionsfrågors
lösning meddela generella bestämmelser utan dessa borde behandlas
från fall till fall, varvid i huvudsak järnvägsstyrelsens förenämnda
förslag med av statskontoret ifrågasatt modifikation syntes kunna läggas
till grund, järnvägsstyrelsen hade att i god tid före 1929 års utgång till
Kungl. Maj:t inkomma med de särskilda framställningar örn förtidspensionering
av befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader, vartill
styrelsen i överensstämmelse härmed eller eljest kunde finna anledning.
Tillika föreskrevs, att det skulle ankomma på järnvägsstyrelsen att i avvaktan
å prövningen av de framställningar, som styrelsen sålunda kunde
komma att göra, örn möjligt bereda fortsatt anställning åt därav berörd
personal samt att beträffande övrig övertalig personal vid statens järnvägsbyggnader
verka för att — där ej fortsatt anställning vid statens
järnvägar kunde beredas — densamma såvitt möjligt kunde vinna utkomst
i andra statens verk eller annorledes.
I skrivelse den 27 september 1929 framlade järnvägsstyrelsen nytt förslag
i ämnet. Beträffande det i Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den
26 april 1929 innefattade uttalandet, att för ifrågavarande pensionsfrågors
lösning generella bestämmelser ej borde ifrågakomma utan att desamma
borde behandlas från fall till fall, anförde styrelsen därvid, att
styrelsen fattat denna anmodan så, att — i den mån det kunde förutses, att
vissa av de då anställda tjänstemännen under en närmare framtid måste
entledigas på grund av successiv minskning av arbetena — styrelsen hade
att göra framställning individuellt för de särskilda tjänstemännen angående
förtidspension eller eventuellt annan ersättning, som styrelsen ansåge
skäligen böra tillerkännas dem. Det syntes därvid vara lämpligt
att den framställning, som vore avsedd att föreläggas ett års riksdag,
finge omfatta sådana tjänstemän, som beräknades behöva entledigas under
den tid, som förflöte intill dess att ny framställning i liknande syfte
kunde komma att göras till riksdagen ett följande år. Den framställning,
som styrelsen då gjorde och som avsåges att föreläggas 1930 års
riksdag, omfattade således tjänstemän, som behövde entledigas under tiden
intill dess att riksdagen år 1931 hunnit behandla eventuellt inkommen
ny framställning angående tjänstemän, som därefter beräknades
bliva entledigade. I anslutning härtill upptoge styrelsens förevarande
framställning tjänstemän, som beräknades avgå före den 1 juli 1931.
Under framhållande, att styrelsen fortfarande funne synnerligen starka
billighetsskäl tala för att nu omhandlade tjänstemän vid sitt ofrivilliga
entledigande erhölle förtidspension respektive avskedsersättning i överensstämmelse
med vad styrelsen tidigare förordat, föreslog styrelsen utverkande
av förtidspension åt 27 tjänstemän och avskedsersättning åt 40
tjänstemän.
Järnvägsst yrelsens
framställning
den
27 september
1921.
Chefen för
kommunikationsdepartementet
den 7
mars 1930.
6 Kungl. Martts ''proposition Nr 107.
Beträffande grunderna för förtidspension framlade järnvägsstyrelsen
förslag enligt två huvudalternativ. Det ena alternativet anslöt sig till
styrelsens i skrivelsen den 28 november 1928 förordade förslag och innebar,
att vederbörande skulle tillerkännas det pensionsbelopp, som skulle
hava tillkommit honom, därest han kvarstått i tjänst till uppnådd pensionsålder.
Det andra alternativet däremot innefattade den modifikation,
som av statskontoret i dess utlåtande den 26 januari 1929 ifrågasatts
och enligt vilken vederbörande vid avgången endast skulle bekomma
den del av berörda pensionsbelopp, som motsvarade statspension, medan
den avgiftspension motsvarande delen skulle utgå först vid pensionsålderns
inträde. För vartdera huvudalternativet hade med tillämpning
av olika grunder för tjänst- och avgiftsårsberäkning uträknats två olika
belopp, av vilka det ena hänförde sig till reglerna i gällande reglemente
för statens järnvägars pensionskassa för icke ordinarie personal, medan
det andra grundades på 1926 års pensionsutrednings förslag, enligt vilket
full pension skulle utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri ske med
Vi*o för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understege
30, samt såsom avgiftsår tillgodoräknas halva det antal tjänstår, som
intjänats från 30 års ålder intill dess avgiftsplikt inträtt.
För egen del förordade järnvägsstyrelsen, att förtidspensionen måtte
bestämmas enligt först angivna, i styrelsens skrivelse den 28 november
1928 upptagna grunder med iakttagande beträffande tjänst- och avgiftsårsberäkningen
av 1926 års pensionsutrednings förslag.
De av järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 27 september 1929 föreslagna
avskedsersättningarna voro beräknade enligt de grunder, som av styrelsen
förordats i skrivelsen den 6 februari 1929.
I infordrat utlåtande av den 8 november 1929 hemställde statskontoret
i fråga örn grunderna för förtidspensioneringen, att den av statskontoret
i utlåtandet den 26 januari 1929 ifrågasatta modifikationen måtte iakttagas
samt att beräkningen av tjänst- och avgiftsår måtte ske i enlighet
med reglerna i gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa
för icke ordinarie personal.
Sedermera överlämnades från järnvägsstyrelsen i januari månad 1930
vissa uppgifter, enligt vilka med anledning av ändringar med avseende
å personaluppsättningen vid statens järnvägsbyggnader antalet tjänstemän,
som enligt de av styrelsen föreslagna grunder borde ifrågakomma
till erhållande av förtidspension eller avskedsersättning och vilka kunde
beräknas bliva entledigade under tiden till den 1 juli 1931, uppginge
allenast till 17 respektive 22.
Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 7 mars 1930 av järnvägsstyrelsens
ifrågavarande framställning anförde dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet
i huvudsak följande:
7
Kungl. May.ts proposition Nr 107.
»Vid bedömande av förevarande ärende har jag icke kunnat, undgå att
hysa tvekan, huruvida det skäligen borde ifrågakomma att vidtaga omfattande
åtgärder i form av förtidspension och avskedsersättning för beredande
av ekonomiskt stöd åt befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,
vilka i anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens minskade
omfattning måste entledigas. Under senare år hava dylika åtgärder
till bispringande av före pensionsåldern entledigade statstjänare vidtagits
dels i samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet,
dels ock i anledning av den indragning av personalen vid kontrollen över
sockerbeskattningen, som föranleddes av 1929 års riksdags beslut örn
denna beskattnings upphörande. I dessa fall gällde det emellertid genomgripande
ändringar av organisatorisk art, med vilka befattningshavarna
tidigare icke haft anledning att räkna. Vad den för järnvägsbyggnaderna
anställda personalen angår, ligger det däremot i sakens natur,
att dess antal måste växla med omfattningen av byggnadsföretagen samt
att den i mån av arbetenas upphörande icke längre blir erforderlig, vadan
tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna åtminstone icke i allmänhet
haft anledning att räkna med fortsatt anställning intill uppnådd
pensionsålder. .
Det var med dessa principiella utgångspunkter, som jag tillstyrkte
Kungl. Majit att fatta det förut omförmälda beslutet den 26 april 1929.
Innebörden av detta beslut var, att det icke syntes böra ifrågakomma
att meddela allmänna bestämmelser beträffande förtidspensionering av
personal vid järnvägsbyggnaderna, men att det dock av billighetsskäl
kunde befinnas påkallat att vidtaga åtgärd för sådan pensionering i vissa
fall, där vederbörande tjänstemän måste entledigas utan att kunna vinna
utkomst genom annan anställning. Då jag alltså förutsatte möjligheten
av en förtidspensionering i särskilda fall, skedde detta med hänsyn till
att åtskilliga av befattningshavarna uppnått relativt hög levnadsålder
samt att de fast anställda bland dessa åtnjuta en på avgiftsplikt grundad
pensionsrätt i en av staten inrättad pensionskassa.
När det gäller att taga ståndpunkt till nu föreliggande förslag, synes i
första hand böra beaktas, att omständigheterna för närvarande i avsevärd
mån avvika från dem, som vid framläggandet av järnvägsstyrelsens
förslag den 28 november 1928 voro för handen. Å ena sidan är att märka,
att antalet befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna nu är icke
oväsentligt mindre än vid nämnda tidpunkt. Totalantalet tjänstemän
utgjorde i slutet av år 1928 123 men uppgår för närvarande till endast
91. Å andra sidan torde grundad anledning finnas till antagande, att
förhållandena komma att utveckla sig på sådant sätt, att under den närmaste
framtiden vid järnvägsbyggnaderna kommer att erfordras ett större
antal befattningshavare än vad järnvägsstyrelsen år 1928 förutsatte.
Styrelsen räknade då med att, efter avslutandet av nu pågående arbeten
å statsbanan Hällnäs—Stensele samt å inlandsbanan söderifrån till Arvidsjaur,
sistnämnda banas fortsättning mellan Arvidsjaur och Jokkmokk
skulle komma att bedrivas i jämförelsevis långsam takt. Emellertid
har innevarande års riksdag, som till inlandsbanebygget beviljat ett
anslag för nästkommande budgetår av 2,500,000 kronor eller alltså 500,000
kronor utöver vad i statsverkspropositionen äskades, i samband därmed
förutsatt, att för kommande år skulle avses ett anslag av 4,000.000 kronor
årligen för fortsättning av detta byggnadsföretag, under det att järnvägsstyrelsen
i sina beräkningar bade utgått fran ett årsbelopp a\
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
3,000,000 kronor. Redan av denna anledning torde behovet av särskilda
stödåtgärder för järnvägsbyggnadernas personal bliva mindre än vad
styrelsen tänkt sig.
. Vid beddmande av tjänstemännens möjligheter till fortsatt anställning
i statens tjänst torde vidare böra beaktas, att frågan örn elektrifiering
av statsbanan Järna—Malmö samt vissa angränsande bandelar för närvarande
är aktuell på grund av ett utav järnvägsstyrelsen framlagt förslag
i syfte att erhålla principbeslut härutinnan. Framställning i detta
amne torde få föreläggas innevarande års riksdag. Därest statsmakterna
biträda förslaget om elektrifiering och detta företag, såsom järnvägsstyrelsen
förutsatt, igångsättes år 1931, torde möjlighet föreligga att under
ett antal år framåt vid dessa arbeten sysselsätta åtskilliga tjänstemän,
framför allt sådana tillhörande det lägre arbetsbefälet.
I detta sammanhang må ytterligare erinras, att enligt den plan för
utbyggande av vissa vattenfall, som framlagts i innevarande års statsverksproposition
och som numera godtagits av riksdagen, en omfattande
byggnadsverksamhet under den närmaste framtiden kommer att bedrivas
vid statens vattenfallsverk. Det vill synas som örn, åtminstone därest
arbetena komma att bedrivas i mera forcerad takt, befattningshavare vid
järnvägsbyggnaderna även här borde kunna, låt vara i mindre omfattning,
vinna sysselsättning. Jag förutsätter, att eventuella möjligheter
i detta hänseende beaktas.
Beträffande den järnvägsbyggnadspersonal, som kan komma att entledigas
utan att anställning vid andra statliga byggnadsarbeten i enlighet
med. vad nyss antytts kan vinnas, lärer vidare möjlighet icke saknas
att i vissa fall verkställa överflyttning till statens trafikerade järnvägar.
Jag utgår ifrån, att järnvägsstyrelsen skall låta sig angeläget
vara att vidtaga sådana överflyttningar, då så utan olägenhet kan ske.
Såväl ur statens synpunkt som med avseende fästat vid befattningshavarnas
intressen synes ett noggrant tillvaratagande av i detta hänseende
föreliggande möjligheter vara befogat och riktigt.
Jämväl med beaktande av vad nu framhållits måste dock sannolikt
entledigande i vissa fall äga rum utan att annan statsanställning kan
beredas. I dylika fall synes mig något stöd från statens sida böra lämnas,
där omständigheterna skäligen kunna föranleda därtill.
Enligt vad jag inhämtat, har järnvägsstyrelsen numera verkställt uppsägning
tili den 1 maj 1930 av vissa befattningshavare, som till denna
tidpunkt beräknats bliva överflödiga, nämligen tillhopa 13 personer, av
vilka 10 är o fast anställda och 3 extra befattningshavare. Enligt vad som
kommit till min kännedom lärer man emellertid kunna räkna med att
en av dessa tjänstemän överflyttas till den trafikerade banan samt att
en annan befattningshavare kan tillsvidare beredas fortsatt anställning
vid järnvägsbyggnaderna. Vidare har en tjänsteman övergått till enskild
tjänst, ehuru han för närvarande formellt endast åtnjuter tjänstledighet
från anställningen vid järnvägsbyggnaderna, och torde alltså
här ej böra medtagas. Huruvida samtliga de återstående 10 befattningshavarna
komma att entledigas utan att kunna vinna annan anställning
i statstjänst, kan icke för närvarande med visshet bedömas. Då så likväl
torde kunna bliva fallet, synes frågan örn ekonomiskt stöd åt dessa
befattningshavare böra underställas prövning av den nu församlade riksdagen.
Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle 3 av ifrågavarande befattnings
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
9
havare vara berättigade till förtidspension, medan de övriga 7 tjänstemännen
skulle erhålla avskedsersättning. — —--------
För min del finner jag billigt, att ifrågavarande tjänstemän, av vilka
den yngste är nära 47 år gammal och de båda övriga överskridit 55 års
ålder samt vilka alla hava ett betydande antal tjänstår, vid avgången
erhålla förtidspension. Det synes skäligt, att för dennas bestämmande,
såsom av myndigheterna samstämmande tillstyrkts, tillgodoräknas
tiden intill pensionsålderns inträde. Ehuru med hänsyn till anledningen
till entledigandet och till svårigheterna för vederbörande att finna ny anställning
vissa skäl kunna anföras för järnvägsstyrelsens förslag att även
avgiftspension skulle utgå redan vid entledigandet, har jag dock funnit
mig böra tillstyrka den av statskontoret på denna punkt ifrågasatta modifikationen.
---Vad grunderna för tjänstårsberäkningen beträffar,
kan det måhända synas principiellt riktigast att härvidlag följa de för
pensionering av statens järnvägars icke-ordinarie personal för närvarande
gällande föreskrifterna. Då emellertid dessa äro jämförelsevis ogynnsamma
för tjänstemännen och man lärer kunna utgå från att bestämmelser,
i huvudsak grundade på 1926 års pensionsutrednings förslag —
vilket på denna punkt i väsentliga delar ansluter sig till vad som redan
gäller för ordinarie personal vid kommunikationsverken — snart nog
komma att fastställas, finner jag övervägande skäl tala för bifall till
järnvägsstyrelsens förslag----------------
Det av mig förordade alternativet förutsätter, att vederbörande befattningshavare
efter entledigandet kvarstå såsom delägare i pensionskassan
och erlägga pensionsavgifter. Då detta strider mot bestämmelserna i
reglementets § 16, lärer riksdagens medgivande härutinnan böra inhämtas.
Förtidspension torde böra utbetalas i samma ordning som gäller beträffande
reglementsenliga pensioner samt givetvis även i avseende å tillläggsförmåner
likställas med dessa. I nära anslutning till vad som stadgats
beträffande förtidspension för övertaliga löntagare vid försvarsväsendet
torde böra föreskrivas, att örn den, som vid avgången tillerkänts
förtidspension, sedermera beredes annan anställning i statstjänst, vilken
prövas vara i väsentlig mån likvärdig med den förut innehavda, sådan
pension icke vidare skall utgå, dock att vederbörande icke skall vara skyldig
återbetala redan uppburet belopp. Samma förhållande bör gälla,
därest vederbörande lämnas tillfälle att erhålla sådan anställning, som
nyss nämnts, men vägrar antaga densamma.
Kostnaderna för förtidspensioneringen torde böra bestridas av statens
järnvägars medel, dock att den avgiftspension motsvarande del, som utgår
först efter uppnådd pensionsålder, lärer böra bestridas av pensionskassans
medel.
Vidkommande härefter frågan örn avskedsersättning åt vissa
befattningshavare, synes det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida
tillräckliga skäl i detta fall föreligga för beredande av sådan förmån. Jag
har dock med hänsyn till vad myndigheterna i ärendet anfört funnit mig
böra förorda även det i denna del framlagda förslaget. De av järnvägsstyrelsen
ifrågasatta och av statskontoret tillstyrkta grunderna för sådan
ersättning hava icke givit mig anledning till erinran.
Avskedsersättning torde böra utgå av statens järnvägars medel samt
10
Kungl. Majlis proposition Nr 107.
utbetalas på en gång vid tjänstemannens avgång från tjänsten, i den
mån ersättningen ej överstiger en tredjedel av det för vederbörande angivna
högsta ersättningsbeloppet. Överskjutande ersättningsbelopp intill
en tredjedel av nyssnämnda maximum bör utbetalas ett år efter avgången
och återstående belopp två år efter avgången, dock att uppskov
med utbetalning av belopp understigande 100 kronor icke bör äga rum.
I fråga örn ersättningsrättens upphörande vid erhållande eller avböjande
av annan statstjänst bör gälla vad som föreslagits beträffande upphörande
av förtidspension.
Med anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga örn jämkning
av de föreslagna pensions- och ersättningsbeloppen med hänsyn bland
annat till detaljgranskning av vederbörandes tjänstetider vill jag omnämna,
att dylik granskning på min anmodan ägt rum inom järnvägsstyrelsen
beträffande de befattningshavare, som nu äro i fråga. Vidkommande
avskedsersättningen kan dock någon jämkning i de förut angivna
beloppen bliva erforderlig med hänsyn till de grunder för dyrtidstillägg,
som gälla vid avgången. Beträffande dessa ersättningar lärer
dock, såsom statskontoret framhållit, endast beräkningsgrunderna behöva
fastställas av riksdagen.
Därest särskilda bestämmelser utöver vad här angivits befinnas erforderliga
rörande förhållanden, som äga sammanhang med de avsedda åtgärderna,
torde sådana bestämmelser böra meddelas av Kungl. Majit.
Av vad jag i det föregående yttrat torde framgå, att jag med hänsyn
till av mig antydda förhållanden ansett det rimligen kunna påräknas att
entledigande i mera avsevärd omfattning av tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna
icke skall behöva förekomma under omständigheter, som
påkalla beredande av förtidspension eller avskedsersättning. Därest det
skulle visa sig, att sådan åtgärd i vissa fall utöver de här behandlade blir
erforderlig, torde frågan härom få underställas prövning av ett kommande
års riksdag. Jag utgår från, att Kungl. Majit, därest riksdagen
däremot ej uttalar erinran, i avvaktan på sådan prövning är oförhindrad
att, i fall av behov, av trafikmedel tillerkänna vederbörande tillfälligt
understöd med belopp, som finnes skäligt.»
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde föredragande departementschefen,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
Ilo) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader
Frans Martin Melin och Martin Andersson samt förrådsmästaren
därstädes Anders Keijlitz finge, därest han till följd av inskränkning i
den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten entledigades från sin anställning
utan att i samband därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig
anställning i statens tjänst, från och med dagen näst efter entledigandet
av trafikmedel uppbära årlig pension med 1,624 kronor, att
utgå enligt av departementschefen förordade grunder;
2io) förklara, att nämnda befattningshavare finge, utan hinder av
föreskrifterna i § 16 av gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa
för pensionering av icke ordinarie personal, efter entledigandet
kvarstå såsom delägare i kassan med rätt att, därest pensionsavgifter
behörigen erlades, vid uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med
belopp, som med tillämpning av de utav departementschefen förordade
11
Kungl. May.ts proposition Nr 107.
grunderna för beräkning av avgiftsår skulle hava tillkommit vederbörande,
örn han intill nämnda ålder kvarstått i tjänst; samt
3:o) medgiva, att envar av följande befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,
nämligen underingenjörerna Fritz Efraim Thenberg,
Bernhard Henrik Elias Boberg, Viktor Emanuel Engvall och John Sigurd
Natanael Thoursie samt kontoristerna John Ivar Ahlquist, Magnus
Henriksson och Gustav Adolf Förare finge, under i mom l:o) här förut
angiven förutsättning, av trafikmedel uppbära avskedsersättning med
belopp, motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning
i statens tjänst intill 15 års anställning samt två månaders
arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver, dock med iakttagande
dels att ersättning icke finge utgå med högre belopp än för underingenjör
12,000 kronor och för kontorist 6,800 kronor, dels ock att beträffade
ersättningen skulle i övrigt gälla av departementschefen förordade
grunder.
Den av Kungl. Maj :t i enlighet med berörda hemställan avlåtna propositionen,
nr 202, bifölls av riksdagen, som i sin skrivelse nr 277 anförde i
huvudsak följande:
»Vidkommande först frågan örn behovet av särskilda förmåner åt övertaliga
tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader lärer, såsom föredragande
departementschefen framhållit, vid bedömandet av den av järnvägsstyrelsen
i ämnet gjorda framställningen böra beaktas, att omständigheterna
för närvarande i väsentlig mån avvika från dem, som iörelågo
vid framläggandet av styrelsens förslag år 1928. Till en början torde
sålunda — med hänsyn till den ståndpunkt, som av innevarande års
riksdag intagits till frågan örn inlandsbanebyggets fortsättande — under
ett antal år framåt komma att erfordras flera tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna
än vad järnvägsstyrelsen tänkt sig. Vidare torde vissa
möjligheter föreligga att bereda en del befattningshavare, vilka bliva
överflödiga vid järnvägsbyggnaderna, annan arbetsanställning i statens
tjänst. Härutinnan synes man kunna räkna med att på grund av statsmakternas
beslut i fråga örn elektrifiering av statsbanan Järna— Malmö
samt vissa angränsande bandelar ävensom beträffande utbyggnad av
vattenfall vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader kunna bliva
sysselsatta vid dessa arbetsföretag. Ytterligare lärer det kunna förväntas,
att överflyttningar till statens trafikerade järnvägar i åtskilliga fall
skola kunna äga rum. Vad departementschefen yttrat i fråga örn nu berörda
utvägar till beredande av fortsatt anställning i statens tjänst för
ifrågavarande tjänstemän finner riksdagen vara värt allt beaktande, och
riksdagen vill — — — för sin del kraftigt understryka vikten av att de
möjligheter, som i omförmälda hänseenden föreligga, bliva av vederbörande
myndigheter noggrant tillvaratagna. Därest så sker, vill det — i
betraktande av att antalet tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
för närvarande utgör endast omkring 90 — synas, som örn mera omfattande
åtgärder för bistånd åt ifrågavarande tjänstemän i anledning av
järnvägsbyggnadsverksamhetens inskränkning knappast skulle bliva behövliga.
1930 års
riksdag.
Järnvägsstyrelsens
framställning
den
17 december
1930.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Med hänsyn till möjligheten av att, även med beaktande av nyssberörda
omständigheter, entlediganden i vissa fall kunna bliva erforderliga
utan att annan statsanställning kan beredas, har i propositionen
framlagts förslag örn understöd ti*ån statens sida åt vissa tjänstemän.
Förslaget avser ett antal befattningshavare, vilka redan av järnvägsstyrelsen
blivit uppsagda från sina anställningar. Av dessa tjänstemän
skulle 3 erhålla förtidspension, medan de övriga, till antalet 7, skulle beredas
avskedsersättning.
Riksdagen finner med hänsyn till föreliggande omständigheter billigt
att, örn entledigande äger rum, förtidspension tillerkännes nyss avsedda
tre tjänstemän, vilka alla uppnått jämförelsevis hög levnadsålder och
innehava ett avsevärt antal tjänstår. Beträffande grunderna för pensionsförmånernas
bestämmande har riksdagen funnit Eders Kungl. Maj:ts
förslag vara väl avvägt.
Beträffande frågan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare
har inom riksdagen rått någon tvekan, huruvida tillräckliga skäl i detta
fall kunna anses föreligga för beredande av sådan förmån. Med hänsyn
till vad i ärendet anförts och i betraktande av statsmakternas beslut
i fråga örn motsvarande understöd åt viss övertalig personal vid försvarsväsendet
har riksdagen emellertid ansett sig böra medgiva, att dylik
ersättning jämväl i här föreliggande fall beviljas, därest entledigande
kommer att äga rum. Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande
grunderna för ersättningen har riksdagen icke haft något att erinra.
I propositionen har förutsatts att — därest i vissa fall, utöver de nu
avsedda, beslut örn förtidspension eller avskedsersättning skulle bliva erforderligt
— fråga härom skulle underställas prövning av en kommande
riksdag samt att Eders Kungl. Majit skulle vara oförhindrad att i avvaktan
på sådan prövning vid behov bevilja tillfälligt understöd med skäligt
belopp. Mot vad härutinnan anförts finner riksdagen icke anledning
till erinran.»
I skrivelse den 17 december 1930 har nu järnvägsstyrelsen anhållit, att
Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka medgivande till förtidspensionering
eller utgivande av avskedsersättning i vissa ytterligare fall.
I denna framställning har järnvägsstyrelsen anfört i huvudsak följande:
Enär
trots det genom riksdagens beslut fortsatta inlandsbanebygget
och oaktat några tjänstemän erhållit befattningar utom verket, det —
så vitt styrelsen då kunde se — icke syntes vara styrelsen möjligt
att i erforderlig utsträckning bereda fortsatt anställning för all anställd
personal vid statens järnvägsbyggnader, såge sig styrelsen nödsakad
att hos Kungl. Majit hemställa örn utverkande hos riksdagen av
förtidspension åt fem och avskedsersättning åt två å framställningen vidfogade
tablåer angivna befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader.
Ett beslut av riksdagen i enlighet härmed avsåge emellertid styrelsen
att icke utnyttja under andra förhållanden än örn så visade sig oundgängligen
nödvändigt. Skulle sålunda framdeles tillfälle yppa sig att behålla
någon eller några av ifrågavarande tjänstemän kvar i tjänst, skulle
något entledigande givetvis icke ifrågakomma.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
13
Förenämnda tablåer, å vilka upptagits pensions- och avskedsersättningsbelopp,
uträknade efter de principer, som blivit av riksdagen fastställda
genom bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 202 till 1930 års
riksdag, innefatta bland annat följande uppgifter angående de i framställningen
avsedda tjänstemännen:
1. Till förtidspension ifrågasatta tjänstemän.
Befattning och namn
Födelse-
data
Antal tjänstår
vid beräknad
tidpunkt för
entledigandet
(V* 31)
Lön vid beräk- nad tidpunkt
för entledi- gandet, räk- nat för Å-ort
Pensions-
belopp
Biträdande ingenjörer:
E. A. Nycander ............... ...........
“7* 71
37 8/u
7,392
2,984
J. L. Söderhielm ....i.........b........
•lii. 74
27 4/u
7,392
2,984
Underingenjör:
C. R. Söderberg ....................
4/s 84
22 I0/u
6,468
2,616
Bokhållare:
A. J. Hedin.................................
74
29 6/u
5,676
2,296
Förste schaktmästare:
C. A. Widerström...................•••••
34/9 72
'' 37 6/n>
5,346
2,160
2. Till avskedsersättning ifrågasätta tjänstemän.
• : . - . ''C >-■
Befattning och namn
Födelsedata
Antal tjänstår
vid beräknad
ti punkt för
entledigandet
Ulf 31)
Av skeds- ersättnings- belopp
Underingenjör:
O. H. Tufvesson ..............................
!S/6 81
13
8,385
Bitare:
A. E. Asplund .................................
"8/7 95
14
5,796
Statskontoret har den 10 januari 1931 avgivit infordrat utlåtande över
järnvägsstyrelsens nu förevarande framställning och därvid anfört följande:
Därest
ifrågavarande befattningshavare kunde beräknas komma att
avgå ur statens järnvägars tjänst senast med utgången av juni månad
1931, hade statskontoret intet att erinra mot att åtgärder vidtoges för beredande
åt dem av förtidspension eller avskedsersättning i enlighet med
de grunder, som tillämpats vid bestämmande av de jämlikt riksdagens
skrivelse nr 277/1930 beviljade förtidspensioner och avskedsersättningar.
Departements’
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Vad anginge de nu föreslagna förtidspensionerna- hade statskontoret
efter verkställd granskning funnit dessas belopp vara riktigt beräknade
enligt nyssberörda grunder. Statskontoret, som alltså icke ansett sig
böra framställa någon erinran mot sagda pensioners storlek, hemställde
emellertid, att — i likhet med vad som föreskrivits i förenämnda beslut
av riksdagen — bestämmelse måtte meddelas, att pensionerna skulle utgå
enligt de av vederbörande departementschef i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 7 mars 1930 förordade grunder. Därjämte
syntes av riksdagen böra utverkas sådant förklarande, som funnes
återgivet under punkt 2:o) av samma riksdagsbeslut.
Beslut örn avskedsersättning för den därtill föreslagna personalen syntes
böra avfattas i överensstämmelse med 1930 års riksdags motsvarande
beslut, med den ändring i bestämmelserna örn maximigräns, att avskedsersättningen
för ritare icke finge utgå med högre belopp än 10,000 kronor.
På sätt av den föregående redogörelsen framgår förutsattes i den till
1930 års riksdag avlåtna propositionen örn förtidspension och avskedsersättning
åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader liksom
även vid propositionens behandling i riksdagen, att beslut örn sådan förtidspension
och avskedsersättning kunde bliva erforderligt i vissa fall utöver
de då föreliggande.
Järnvägsstyrelsen har nu gjort framställning i syfte att vinna möjlighet
att mot förtidspension eller avskedsersättning skilja ytterligare ett
antal tjänstemän från anställning vid järnvägsbyggnaderna. Med hänsyn
till vad styrelsen anfört till stöd för sin framställning och under
betonande av att avskedande mot sådan gottgörelse icke bör äga rum,
utan att styrelsen i enlighet med 1930 års riksdags uttalanden dessförinnan
noga prövat möjliga utvägar till beredande åt vederbörande tjänstemän
av sysselsättning vid statens järnvägars elektrifieringsarbeten
eller annan anställning i statens tjänst, vill jag icke motsätta mig bifall
till berörda framställning. Mot storleken av de av järnvägsstyrelsen
föreslagna pensionsbeloppen, vilka uträknats i enlighet med de av
1930 års riksdag godkända grunder, har jag icke funnit anledning till erinran.
Beträffande avskedsersättningarna torde bestämmelser böra meddelas
i överensstämmelse med 1930 års riksdags motsvarande beslut med
iakttagande av vad statskontoret föreslagit i fråga örn maximibelopp för
ritare.
Jag tillåter mig i detta sammanhang meddela, att — enligt vad jag inhämtat
— av de tjänstemän, till vilkas förtidspensionering 1930 års riksdag
lämnade sitt medgivande, två stycken entledigats mot förtidspension, under
det att en tills vidare kunnat beredas fortsatt anställning vid järnvägsbyggnaderna.
Avskedsersättning har hittills icke utgivits till någon
av de i 1930 års riksdagsbeslut omförmälda sju tjänstemännen, av vilka
fem tills vidare kunnat sysselsättas för järnvägens räkning och två berens
anställning i annat statens verk.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
l:o) medgiva, att envar av följande tjänstemän
vid statens järnvägsbyggnader, nämligen biträdande
ingenjörerna Erik August Nycander och Johan Lennart
Söderhielm, under ingenjören Carl Ragnar Söderberg,
bokhållaren Anders Johan Hedin och förste
schaktmästaren Carl August Widerström, må, därest
han till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten
entledigas från sin anställning
utan att i samband därmed vinna annan, i
väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst,
från och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel
uppbära årlig pension med, Nycander och Söderhielm
2,984 kronor, Söderberg 2,616 kronor, Hedin
2,296 kronor och Widerström 2,160 kronor, att utgå enligt
av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 7
mars 1930 (proposition nr 202) förordade grunder;
2:o) förklara, att nämnda befattningshavare må,
utan hinder av föreskrifterna i § 16 av gällande reglemente
för statens järnvägars pensionskassa för pensionering
av icke ordinarie personal, efter entledigandet
kvarstå såsom delägare i kassan med rätt
att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid
uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med
belopp, som med tillämpning av de utav departementschefen
i nämnda statsrådsprotokoll förordade grunderna
för beräkning av avgiftsår skulle hava tillkommit
vederbörande, örn han intill nämnda ålder kvarstått
i tjänst; samt
3:o) medgiva, att underingenjören vid statens järnvägsbyggnader
Otto Herman Tufvesson och ritaren
därstädes Alfred Elis Asplund må, under i mom. l:o)
här förut angiven förutsättning, av trafikmedel uppbära
avskedsersättning med belopp, motsvarande en
månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning
i statens tjänst intill 15 års anställning samt två månaders
arbetsförtjänst för varje helt års anställning
därutöver, dock med iakttagande dels att ersättning
icke må utgå med högre belopp än för Tufvesson
12,000 kronor och för Asplund 10,000 kronor, dels ock att
beträffande ersättningen skola i övrigt gälla av departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll förordade
grunder.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Vid protokollet:
R. Borgström.
310554. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:99 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnade s. 1 i texten
- BU 1931:24 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader. s. 1 i texten