Sök i Ratio Lex

Angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

1931-02-20 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:107, Angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

1

Nr 107.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader;

given Stockholms slott den 20 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

♦

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam

beredning med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga örn

beviljande av förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader.

Inledningsvis torde jag därvid få erinra örn att den vid statens järnvägsbyggnader

sysselsatta tjänstemannapersonalen, vilken icke innehar

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 92 höft. (Nr 107.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Järnvägsstyrelsens

framställning

den

28 november

1928.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

ordinarie anställning, med hänsyn till anställningsförhållandena är uppdelad

på tre kategorier, nämligen fast anställd personal, extra personal

och tillfällig personal.

De fast anställda, vilka utgöra det övervägande antalet, äro anställda

med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader och åtnjuta

avlöning m. m. enligt i allt väsentligt samma grunder som den ordinarie

personalen vid statens järnvägar i motsvarande befattningar; de äro delaktiga

i statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie

personal och i sådan egenskap berättigade till en på egna avgifter

och statsbidrag grundad tjänstepension. Rätt till pension — till storleken

beroende av antal tjänstår och anledningen till avgången ur tjänst

—• inträder bland annat vid uppnådd pensionsålder under förutsättning av

minst 10 tjänstår. Avgång ur tjänsten före pensionsåldern medför som

regel förlust av pensionsrätt från kassan; de av vederbörande tjänsteman

— och i vissa fall även de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna

tillgodoräknas emellertid tjänstemannen för beredande av pension

enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring.

Den extra personalen är anställd med en ömsesidig uppsägningstid

av en månad och åtnjuter avlöning m. m. enligt i huvudsak samma

grunder som den extra ordinarie personalen vid statens järnvägar men är

icke berättigad till pension.

De tillfälligt anställda åtnjuta avlöning, som bestämmes av

den myndighet, som antagit dem, och äro givetvis icke pensionsberättigade.

Tidigare har i regel den principen tillämpats, att en såsom extra anställd

tjänsteman efter två å tre års anställning befordrats till fast anställd.

Alltsedan ett tiotal år tillbaka har emellertid, med hänsyn till den

ovisshet som rått rörande den blivande omfattningen av nybyggnadsarbetena,

någon dylik befordran icke ägt rum.

I skrivelse den 28 november 1928 anförde järnvägsstyrelsen, att statens

järnvägsbyggnaders verksamhet, såvitt då kunde bedömas, komme att

inom ett fåtal år helt och hållet upphöra eller åtminstone i mycket väsentlig

grad inskränkas. Tjänstemannapersonalen komme på grund av

nämnda omständigheter att successivt inom de närmaste åren bliva till

väsentlig del obehövlig. Med hänsyn härtill och under framhållande

bland annat av svårigheterna för entledigad personal att erhålla ny anställning

i öppna arbetsmarknaden fann styrelsen billigheten kräva, att

de tjänstemän, som vid entledigandet innehade ett visst större antal

tjänstår och uppnått en högre ålder, vid avgången tillerkändes förtidspension.

Enligt av järnvägsstyrelsen i första hand förordade grunder för sådan

förtidspensionering skulle pensioneringen — vilken enligt dessa grunder

beräknades komma att omfatta 34 tjänstemän — innebära, att tjänste
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

man, som vid avgångstillfället kunde räkna minst 20 tjänstår och därjämte

uppnått en levnadsålder av minst 45 år, redan vid avgången skulle

tillerkännas den pension, han skulle erhållit, därest han kvarstått i tjänst,

intill dess han uppnått i gällande pensionsreglemente fastställd ordinarie

pensionsålder.

Järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag remitterades till statskontoret,

som i utlåtande den 26 januari 1929 yttrade sig över detsamma. Ämbetsverket

erinrade därvid till en början örn den förmån i form av förtidspension,

som i samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet

tillerkänts övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. Enligt

de därutinnan fastställda reglerna hade förtidspension utgått till löntagare,

som vid avgången uppnått en levnadsålder av 50 år och tillika

hade en sammanlagd anställningstid av 15 eller, beträffande vissa anställningshavare,

20 år. De avvikelser från dessa villkor, som järnvägsstyrelsens

förslag innefattade, fann sig statskontoret på anförda skäl kunna

tillstyrka. Likaledes tillstyrkte statskontoret vad järnvägsstyrelsen förordat

beträffande grunderna för förtidspensionens bestämmande. Skulle

emellertid någon modifikation härutinnan anses nödig, fann statskontoret

denna lämpligen böra åstadkommas på följande sätt. Enligt reglementet

för pensionskassan skildes mellan statspension och avgiftspension;

och för sådana delägare, örn vilka nu vore fråga, utgjorde statspensionen

2/s av det för vederbörande gällande pensionsunderlaget, medan återstoden

utgjorde avgiftspension. Med hänsyn till anledningen till entledigandet

av ifrågavarande personal ville det synas billigt, att en var tillgodoräknades

den tid, som återstode till uppnådd pensionsålder, och alltså

vid entledigandet erhölle i pension så mycket av 2/s av pensionsunderlaget,

som motsvarade intjänta år jämte sålunda tillgodoräknade år. Efter

entledigandet borde tjänstemannen kvarstå i kassan med rätt att vid

uppnådd pensionsålder tillträda avgiftspension.

Med anledning av en utav vissa personalsammanslutningar hos Kungl.

Majit gjord, till statskontoret jämväl remitterad framställning örn vidtagande

av åtgärder för att sådana övertaliga tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna,

vilka icke enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle erhålla förtidspension,

måtte komma i åtnjutande av avskedsersättning i likhet med

vad som ägt rum beträffande viss övertalig personal vid försvarsväsendet,

upptog statskontoret i förevarande utlåtande även sistnämnda fråga

till behandling. Ämbetsverket erinrade därvid, att i samband med försvarsväsendets

omorganisation löntagare, som icke fyllde villkoren för

erhållande av förtidspension men som uppnått 25 års ålder och innehade

minst 4 tjänstår, erhållit avskedsersättning med belopp, motsvarande en

månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning i statstjänst intill

15 år samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning

därutöver, dock att avskedsersättning icke utgått med högre belopp än

vissa för olika befattningshavargrupper fastställda maximisuinmor, högst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

10.000 kronor och lägst 6,000 kronor för manliga löntagare. Under hänvisning

härtill fann statskontoret hillighetsskäl tala för att åtminstone

de fast anställda tjänstemän, som vid entledigandet från statens järnvägsbyggnader

räknade minst 10 år i statens tjänst och uppnått en levnadsålder

av minst 30 år men icke bleve berättigade till förtidspension,

erhölle avskedsersättning av trafikmedel enligt liknande beräkningsgrunder.

Till följd av remiss avgav järnvägsstyrelsen förnyat utlåtande i ärendet

den 6 februari 1929. I fråga örn grunderna för förtidspension förklarade

sig styrelsen därvid godtaga den av statskontoret ifrågasatta modifikationen

i styrelsens förslag, för den händelse sådan modifikation av

något skäl ansåges nödig. Styrelsen tillstyrkte även, att avskedsersättning

måtte tilldelas sådana till förtidspension ej berättigade tjänstemän,

vilka vid entledigandet uppnått minst 30 levnadsår och hade minst 10

års anställningstid i statens tjänst. Styrelsen fann på anförda skäl denna

förmån böra tilldelas icke endast den fast anställda personalen utan jämväl

personal med extra anställning. Beträffande grunderna för avskedsersättning

samt den ekonomiska innebörden av förslaget härom anförde

styrelsen huvudsakligen följande:

Enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående bland annat

avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen

vore den personal, som avsåges i kungörelsen, uppdelad i tre grupper.

För den lägsta gruppen, III, omfattande huvudsakligen daglönare,

eldare m. fl., vore fastställt ett maximibelopp för avskedsersättningen av

6.000 kronor för manliga löntagare, för grupp II, omfattande förmän,

verkstadsföreståndare m. fl., utgjorde maximibeloppet 6,800 kronor för

manliga löntagare och för den högsta gruppen, I, omfattande verkmästare

och mästare ävensom med dessa jämställda löntagare, vore maximibeloppet

fixerat till 10,000 kronor. Av de tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna,

som ifrågasattes till avskedsersättning, kunde icke några räknas

till grupp III. Till grupp II ansåge styrelsen böra hänföras schaktmästare,

förrådsmästare, utsättare, reparatör, maskinist samt kontorist. Till

grupp I skulle hänföras ritare och kontorsskrivare. Emellertid funnes

vid statens järnvägsbyggnader bland dem, som kunde ifrågakomma till

avskedsersättning, även ett antal tjänstemän i högre lönegrupper än som

motsvarades av nyssnämnda grupp I, nämligen underingenjör, biträdande

ingenjör och sektionsingenjör. Det syntes därför rimligt, att för dessa

sistnämnda tjänstemän maximibeloppet sattes proportionsvis högre än

det för grupp I i kungörelsen fastställda. Styrelsen ville ifrågasätta, att

följande maximibelopp måtte tillämpas, nämligen för underingenjör 12,000

kronor, biträdande ingenjör 14,000 kronor och sektionsingenjör 16,000

kronor.

Vid approximativ uppskattning av den personal, som under åren till

och med 1932 skulle komma att entledigas under förutsättning att efter

denna tid byggnadsarbetena skulle komma att bedrivas endast å inlandsbanan,

hade befunnits, att av den fast anställda personal, som icke vore

berättigad till förtidspension, skulle entledigas tillsammans 31 tjänstemän

samt att av de extra tjänstemännen skulle entledigas tillsammans

15 tjänstemän.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Ärendet föredrogs i statsrådet den 26 april 1929. Därvid fann Kungl.

Maid vad i ärendet förekommit ej föranleda vidare yttrande än att. då

det icke lämpligen borde ifrågakomma att för nu ifrågavarande pensionsfrågors

lösning meddela generella bestämmelser utan dessa borde behandlas

från fall till fall, varvid i huvudsak järnvägsstyrelsens förenämnda

förslag med av statskontoret ifrågasatt modifikation syntes kunna läggas

till grund, järnvägsstyrelsen hade att i god tid före 1929 års utgång till

Kungl. Maj:t inkomma med de särskilda framställningar örn förtidspensionering

av befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader, vartill

styrelsen i överensstämmelse härmed eller eljest kunde finna anledning.

Tillika föreskrevs, att det skulle ankomma på järnvägsstyrelsen att i avvaktan

å prövningen av de framställningar, som styrelsen sålunda kunde

komma att göra, örn möjligt bereda fortsatt anställning åt därav berörd

personal samt att beträffande övrig övertalig personal vid statens järnvägsbyggnader

verka för att — där ej fortsatt anställning vid statens

järnvägar kunde beredas — densamma såvitt möjligt kunde vinna utkomst

i andra statens verk eller annorledes.

I skrivelse den 27 september 1929 framlade järnvägsstyrelsen nytt förslag

i ämnet. Beträffande det i Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut den

26 april 1929 innefattade uttalandet, att för ifrågavarande pensionsfrågors

lösning generella bestämmelser ej borde ifrågakomma utan att desamma

borde behandlas från fall till fall, anförde styrelsen därvid, att

styrelsen fattat denna anmodan så, att — i den mån det kunde förutses, att

vissa av de då anställda tjänstemännen under en närmare framtid måste

entledigas på grund av successiv minskning av arbetena — styrelsen hade

att göra framställning individuellt för de särskilda tjänstemännen angående

förtidspension eller eventuellt annan ersättning, som styrelsen ansåge

skäligen böra tillerkännas dem. Det syntes därvid vara lämpligt

att den framställning, som vore avsedd att föreläggas ett års riksdag,

finge omfatta sådana tjänstemän, som beräknades behöva entledigas under

den tid, som förflöte intill dess att ny framställning i liknande syfte

kunde komma att göras till riksdagen ett följande år. Den framställning,

som styrelsen då gjorde och som avsåges att föreläggas 1930 års

riksdag, omfattade således tjänstemän, som behövde entledigas under tiden

intill dess att riksdagen år 1931 hunnit behandla eventuellt inkommen

ny framställning angående tjänstemän, som därefter beräknades

bliva entledigade. I anslutning härtill upptoge styrelsens förevarande

framställning tjänstemän, som beräknades avgå före den 1 juli 1931.

Under framhållande, att styrelsen fortfarande funne synnerligen starka

billighetsskäl tala för att nu omhandlade tjänstemän vid sitt ofrivilliga

entledigande erhölle förtidspension respektive avskedsersättning i överensstämmelse

med vad styrelsen tidigare förordat, föreslog styrelsen utverkande

av förtidspension åt 27 tjänstemän och avskedsersättning åt 40

tjänstemän.

Järnvägsst yrelsens

framställning

den

27 september

1921.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Chefen för

kommunikationsdepartementet

den 7

mars 1930.

6 Kungl. Martts ''proposition Nr 107.

Beträffande grunderna för förtidspension framlade järnvägsstyrelsen

förslag enligt två huvudalternativ. Det ena alternativet anslöt sig till

styrelsens i skrivelsen den 28 november 1928 förordade förslag och innebar,

att vederbörande skulle tillerkännas det pensionsbelopp, som skulle

hava tillkommit honom, därest han kvarstått i tjänst till uppnådd pensionsålder.

Det andra alternativet däremot innefattade den modifikation,

som av statskontoret i dess utlåtande den 26 januari 1929 ifrågasatts

och enligt vilken vederbörande vid avgången endast skulle bekomma

den del av berörda pensionsbelopp, som motsvarade statspension, medan

den avgiftspension motsvarande delen skulle utgå först vid pensionsålderns

inträde. För vartdera huvudalternativet hade med tillämpning

av olika grunder för tjänst- och avgiftsårsberäkning uträknats två olika

belopp, av vilka det ena hänförde sig till reglerna i gällande reglemente

för statens järnvägars pensionskassa för icke ordinarie personal, medan

det andra grundades på 1926 års pensionsutrednings förslag, enligt vilket

full pension skulle utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri ske med

Vi*o för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understege

30, samt såsom avgiftsår tillgodoräknas halva det antal tjänstår, som

intjänats från 30 års ålder intill dess avgiftsplikt inträtt.

För egen del förordade järnvägsstyrelsen, att förtidspensionen måtte

bestämmas enligt först angivna, i styrelsens skrivelse den 28 november

1928 upptagna grunder med iakttagande beträffande tjänst- och avgiftsårsberäkningen

av 1926 års pensionsutrednings förslag.

De av järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 27 september 1929 föreslagna

avskedsersättningarna voro beräknade enligt de grunder, som av styrelsen

förordats i skrivelsen den 6 februari 1929.

I infordrat utlåtande av den 8 november 1929 hemställde statskontoret

i fråga örn grunderna för förtidspensioneringen, att den av statskontoret

i utlåtandet den 26 januari 1929 ifrågasatta modifikationen måtte iakttagas

samt att beräkningen av tjänst- och avgiftsår måtte ske i enlighet

med reglerna i gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa

för icke ordinarie personal.

Sedermera överlämnades från järnvägsstyrelsen i januari månad 1930

vissa uppgifter, enligt vilka med anledning av ändringar med avseende

å personaluppsättningen vid statens järnvägsbyggnader antalet tjänstemän,

som enligt de av styrelsen föreslagna grunder borde ifrågakomma

till erhållande av förtidspension eller avskedsersättning och vilka kunde

beräknas bliva entledigade under tiden till den 1 juli 1931, uppginge

allenast till 17 respektive 22.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 7 mars 1930 av järnvägsstyrelsens

ifrågavarande framställning anförde dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet

i huvudsak följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 107.

»Vid bedömande av förevarande ärende har jag icke kunnat, undgå att

hysa tvekan, huruvida det skäligen borde ifrågakomma att vidtaga omfattande

åtgärder i form av förtidspension och avskedsersättning för beredande

av ekonomiskt stöd åt befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,

vilka i anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens minskade

omfattning måste entledigas. Under senare år hava dylika åtgärder

till bispringande av före pensionsåldern entledigade statstjänare vidtagits

dels i samband med 1925 års omorganisation av försvarsväsendet,

dels ock i anledning av den indragning av personalen vid kontrollen över

sockerbeskattningen, som föranleddes av 1929 års riksdags beslut örn

denna beskattnings upphörande. I dessa fall gällde det emellertid genomgripande

ändringar av organisatorisk art, med vilka befattningshavarna

tidigare icke haft anledning att räkna. Vad den för järnvägsbyggnaderna

anställda personalen angår, ligger det däremot i sakens natur,

att dess antal måste växla med omfattningen av byggnadsföretagen samt

att den i mån av arbetenas upphörande icke längre blir erforderlig, vadan

tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna åtminstone icke i allmänhet

haft anledning att räkna med fortsatt anställning intill uppnådd

pensionsålder. .

Det var med dessa principiella utgångspunkter, som jag tillstyrkte

Kungl. Majit att fatta det förut omförmälda beslutet den 26 april 1929.

Innebörden av detta beslut var, att det icke syntes böra ifrågakomma

att meddela allmänna bestämmelser beträffande förtidspensionering av

personal vid järnvägsbyggnaderna, men att det dock av billighetsskäl

kunde befinnas påkallat att vidtaga åtgärd för sådan pensionering i vissa

fall, där vederbörande tjänstemän måste entledigas utan att kunna vinna

utkomst genom annan anställning. Då jag alltså förutsatte möjligheten

av en förtidspensionering i särskilda fall, skedde detta med hänsyn till

att åtskilliga av befattningshavarna uppnått relativt hög levnadsålder

samt att de fast anställda bland dessa åtnjuta en på avgiftsplikt grundad

pensionsrätt i en av staten inrättad pensionskassa.

När det gäller att taga ståndpunkt till nu föreliggande förslag, synes i

första hand böra beaktas, att omständigheterna för närvarande i avsevärd

mån avvika från dem, som vid framläggandet av järnvägsstyrelsens

förslag den 28 november 1928 voro för handen. Å ena sidan är att märka,

att antalet befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna nu är icke

oväsentligt mindre än vid nämnda tidpunkt. Totalantalet tjänstemän

utgjorde i slutet av år 1928 123 men uppgår för närvarande till endast

91. Å andra sidan torde grundad anledning finnas till antagande, att

förhållandena komma att utveckla sig på sådant sätt, att under den närmaste

framtiden vid järnvägsbyggnaderna kommer att erfordras ett större

antal befattningshavare än vad järnvägsstyrelsen år 1928 förutsatte.

Styrelsen räknade då med att, efter avslutandet av nu pågående arbeten

å statsbanan Hällnäs—Stensele samt å inlandsbanan söderifrån till Arvidsjaur,

sistnämnda banas fortsättning mellan Arvidsjaur och Jokkmokk

skulle komma att bedrivas i jämförelsevis långsam takt. Emellertid

har innevarande års riksdag, som till inlandsbanebygget beviljat ett

anslag för nästkommande budgetår av 2,500,000 kronor eller alltså 500,000

kronor utöver vad i statsverkspropositionen äskades, i samband därmed

förutsatt, att för kommande år skulle avses ett anslag av 4,000.000 kronor

årligen för fortsättning av detta byggnadsföretag, under det att järnvägsstyrelsen

i sina beräkningar bade utgått fran ett årsbelopp a\

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

3,000,000 kronor. Redan av denna anledning torde behovet av särskilda

stödåtgärder för järnvägsbyggnadernas personal bliva mindre än vad

styrelsen tänkt sig.

. Vid beddmande av tjänstemännens möjligheter till fortsatt anställning

i statens tjänst torde vidare böra beaktas, att frågan örn elektrifiering

av statsbanan Järna—Malmö samt vissa angränsande bandelar för närvarande

är aktuell på grund av ett utav järnvägsstyrelsen framlagt förslag

i syfte att erhålla principbeslut härutinnan. Framställning i detta

amne torde få föreläggas innevarande års riksdag. Därest statsmakterna

biträda förslaget om elektrifiering och detta företag, såsom järnvägsstyrelsen

förutsatt, igångsättes år 1931, torde möjlighet föreligga att under

ett antal år framåt vid dessa arbeten sysselsätta åtskilliga tjänstemän,

framför allt sådana tillhörande det lägre arbetsbefälet.

I detta sammanhang må ytterligare erinras, att enligt den plan för

utbyggande av vissa vattenfall, som framlagts i innevarande års statsverksproposition

och som numera godtagits av riksdagen, en omfattande

byggnadsverksamhet under den närmaste framtiden kommer att bedrivas

vid statens vattenfallsverk. Det vill synas som örn, åtminstone därest

arbetena komma att bedrivas i mera forcerad takt, befattningshavare vid

järnvägsbyggnaderna även här borde kunna, låt vara i mindre omfattning,

vinna sysselsättning. Jag förutsätter, att eventuella möjligheter

i detta hänseende beaktas.

Beträffande den järnvägsbyggnadspersonal, som kan komma att entledigas

utan att anställning vid andra statliga byggnadsarbeten i enlighet

med. vad nyss antytts kan vinnas, lärer vidare möjlighet icke saknas

att i vissa fall verkställa överflyttning till statens trafikerade järnvägar.

Jag utgår ifrån, att järnvägsstyrelsen skall låta sig angeläget

vara att vidtaga sådana överflyttningar, då så utan olägenhet kan ske.

Såväl ur statens synpunkt som med avseende fästat vid befattningshavarnas

intressen synes ett noggrant tillvaratagande av i detta hänseende

föreliggande möjligheter vara befogat och riktigt.

Jämväl med beaktande av vad nu framhållits måste dock sannolikt

entledigande i vissa fall äga rum utan att annan statsanställning kan

beredas. I dylika fall synes mig något stöd från statens sida böra lämnas,

där omständigheterna skäligen kunna föranleda därtill.

Enligt vad jag inhämtat, har järnvägsstyrelsen numera verkställt uppsägning

tili den 1 maj 1930 av vissa befattningshavare, som till denna

tidpunkt beräknats bliva överflödiga, nämligen tillhopa 13 personer, av

vilka 10 är o fast anställda och 3 extra befattningshavare. Enligt vad som

kommit till min kännedom lärer man emellertid kunna räkna med att

en av dessa tjänstemän överflyttas till den trafikerade banan samt att

en annan befattningshavare kan tillsvidare beredas fortsatt anställning

vid järnvägsbyggnaderna. Vidare har en tjänsteman övergått till enskild

tjänst, ehuru han för närvarande formellt endast åtnjuter tjänstledighet

från anställningen vid järnvägsbyggnaderna, och torde alltså

här ej böra medtagas. Huruvida samtliga de återstående 10 befattningshavarna

komma att entledigas utan att kunna vinna annan anställning

i statstjänst, kan icke för närvarande med visshet bedömas. Då så likväl

torde kunna bliva fallet, synes frågan örn ekonomiskt stöd åt dessa

befattningshavare böra underställas prövning av den nu församlade riksdagen.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle 3 av ifrågavarande befattnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

9

havare vara berättigade till förtidspension, medan de övriga 7 tjänstemännen

skulle erhålla avskedsersättning. — —--------

För min del finner jag billigt, att ifrågavarande tjänstemän, av vilka

den yngste är nära 47 år gammal och de båda övriga överskridit 55 års

ålder samt vilka alla hava ett betydande antal tjänstår, vid avgången

erhålla förtidspension. Det synes skäligt, att för dennas bestämmande,

såsom av myndigheterna samstämmande tillstyrkts, tillgodoräknas

tiden intill pensionsålderns inträde. Ehuru med hänsyn till anledningen

till entledigandet och till svårigheterna för vederbörande att finna ny anställning

vissa skäl kunna anföras för järnvägsstyrelsens förslag att även

avgiftspension skulle utgå redan vid entledigandet, har jag dock funnit

mig böra tillstyrka den av statskontoret på denna punkt ifrågasatta modifikationen.

---Vad grunderna för tjänstårsberäkningen beträffar,

kan det måhända synas principiellt riktigast att härvidlag följa de för

pensionering av statens järnvägars icke-ordinarie personal för närvarande

gällande föreskrifterna. Då emellertid dessa äro jämförelsevis ogynnsamma

för tjänstemännen och man lärer kunna utgå från att bestämmelser,

i huvudsak grundade på 1926 års pensionsutrednings förslag —

vilket på denna punkt i väsentliga delar ansluter sig till vad som redan

gäller för ordinarie personal vid kommunikationsverken — snart nog

komma att fastställas, finner jag övervägande skäl tala för bifall till

järnvägsstyrelsens förslag----------------

Det av mig förordade alternativet förutsätter, att vederbörande befattningshavare

efter entledigandet kvarstå såsom delägare i pensionskassan

och erlägga pensionsavgifter. Då detta strider mot bestämmelserna i

reglementets § 16, lärer riksdagens medgivande härutinnan böra inhämtas.

Förtidspension torde böra utbetalas i samma ordning som gäller beträffande

reglementsenliga pensioner samt givetvis även i avseende å tillläggsförmåner

likställas med dessa. I nära anslutning till vad som stadgats

beträffande förtidspension för övertaliga löntagare vid försvarsväsendet

torde böra föreskrivas, att örn den, som vid avgången tillerkänts

förtidspension, sedermera beredes annan anställning i statstjänst, vilken

prövas vara i väsentlig mån likvärdig med den förut innehavda, sådan

pension icke vidare skall utgå, dock att vederbörande icke skall vara skyldig

återbetala redan uppburet belopp. Samma förhållande bör gälla,

därest vederbörande lämnas tillfälle att erhålla sådan anställning, som

nyss nämnts, men vägrar antaga densamma.

Kostnaderna för förtidspensioneringen torde böra bestridas av statens

järnvägars medel, dock att den avgiftspension motsvarande del, som utgår

först efter uppnådd pensionsålder, lärer böra bestridas av pensionskassans

medel.

Vidkommande härefter frågan örn avskedsersättning åt vissa

befattningshavare, synes det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida

tillräckliga skäl i detta fall föreligga för beredande av sådan förmån. Jag

har dock med hänsyn till vad myndigheterna i ärendet anfört funnit mig

böra förorda även det i denna del framlagda förslaget. De av järnvägsstyrelsen

ifrågasatta och av statskontoret tillstyrkta grunderna för sådan

ersättning hava icke givit mig anledning till erinran.

Avskedsersättning torde böra utgå av statens järnvägars medel samt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition Nr 107.

utbetalas på en gång vid tjänstemannens avgång från tjänsten, i den

mån ersättningen ej överstiger en tredjedel av det för vederbörande angivna

högsta ersättningsbeloppet. Överskjutande ersättningsbelopp intill

en tredjedel av nyssnämnda maximum bör utbetalas ett år efter avgången

och återstående belopp två år efter avgången, dock att uppskov

med utbetalning av belopp understigande 100 kronor icke bör äga rum.

I fråga örn ersättningsrättens upphörande vid erhållande eller avböjande

av annan statstjänst bör gälla vad som föreslagits beträffande upphörande

av förtidspension.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga örn jämkning

av de föreslagna pensions- och ersättningsbeloppen med hänsyn bland

annat till detaljgranskning av vederbörandes tjänstetider vill jag omnämna,

att dylik granskning på min anmodan ägt rum inom järnvägsstyrelsen

beträffande de befattningshavare, som nu äro i fråga. Vidkommande

avskedsersättningen kan dock någon jämkning i de förut angivna

beloppen bliva erforderlig med hänsyn till de grunder för dyrtidstillägg,

som gälla vid avgången. Beträffande dessa ersättningar lärer

dock, såsom statskontoret framhållit, endast beräkningsgrunderna behöva

fastställas av riksdagen.

Därest särskilda bestämmelser utöver vad här angivits befinnas erforderliga

rörande förhållanden, som äga sammanhang med de avsedda åtgärderna,

torde sådana bestämmelser böra meddelas av Kungl. Majit.

Av vad jag i det föregående yttrat torde framgå, att jag med hänsyn

till av mig antydda förhållanden ansett det rimligen kunna påräknas att

entledigande i mera avsevärd omfattning av tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna

icke skall behöva förekomma under omständigheter, som

påkalla beredande av förtidspension eller avskedsersättning. Därest det

skulle visa sig, att sådan åtgärd i vissa fall utöver de här behandlade blir

erforderlig, torde frågan härom få underställas prövning av ett kommande

års riksdag. Jag utgår från, att Kungl. Majit, därest riksdagen

däremot ej uttalar erinran, i avvaktan på sådan prövning är oförhindrad

att, i fall av behov, av trafikmedel tillerkänna vederbörande tillfälligt

understöd med belopp, som finnes skäligt.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde föredragande departementschefen,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

Ilo) medgiva, att envar av schaktmästarna vid statens järnvägsbyggnader

Frans Martin Melin och Martin Andersson samt förrådsmästaren

därstädes Anders Keijlitz finge, därest han till följd av inskränkning i

den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten entledigades från sin anställning

utan att i samband därmed vinna annan, i väsentlig mån likvärdig

anställning i statens tjänst, från och med dagen näst efter entledigandet

av trafikmedel uppbära årlig pension med 1,624 kronor, att

utgå enligt av departementschefen förordade grunder;

2io) förklara, att nämnda befattningshavare finge, utan hinder av

föreskrifterna i § 16 av gällande reglemente för statens järnvägars pensionskassa

för pensionering av icke ordinarie personal, efter entledigandet

kvarstå såsom delägare i kassan med rätt att, därest pensionsavgifter

behörigen erlades, vid uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med

belopp, som med tillämpning av de utav departementschefen förordade

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 107.

grunderna för beräkning av avgiftsår skulle hava tillkommit vederbörande,

örn han intill nämnda ålder kvarstått i tjänst; samt

3:o) medgiva, att envar av följande befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader,

nämligen underingenjörerna Fritz Efraim Thenberg,

Bernhard Henrik Elias Boberg, Viktor Emanuel Engvall och John Sigurd

Natanael Thoursie samt kontoristerna John Ivar Ahlquist, Magnus

Henriksson och Gustav Adolf Förare finge, under i mom l:o) här förut

angiven förutsättning, av trafikmedel uppbära avskedsersättning med

belopp, motsvarande en månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning

i statens tjänst intill 15 års anställning samt två månaders

arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver, dock med iakttagande

dels att ersättning icke finge utgå med högre belopp än för underingenjör

12,000 kronor och för kontorist 6,800 kronor, dels ock att beträffade

ersättningen skulle i övrigt gälla av departementschefen förordade

grunder.

Den av Kungl. Maj :t i enlighet med berörda hemställan avlåtna propositionen,

nr 202, bifölls av riksdagen, som i sin skrivelse nr 277 anförde i

huvudsak följande:

»Vidkommande först frågan örn behovet av särskilda förmåner åt övertaliga

tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader lärer, såsom föredragande

departementschefen framhållit, vid bedömandet av den av järnvägsstyrelsen

i ämnet gjorda framställningen böra beaktas, att omständigheterna

för närvarande i väsentlig mån avvika från dem, som iörelågo

vid framläggandet av styrelsens förslag år 1928. Till en början torde

sålunda — med hänsyn till den ståndpunkt, som av innevarande års

riksdag intagits till frågan örn inlandsbanebyggets fortsättande — under

ett antal år framåt komma att erfordras flera tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna

än vad järnvägsstyrelsen tänkt sig. Vidare torde vissa

möjligheter föreligga att bereda en del befattningshavare, vilka bliva

överflödiga vid järnvägsbyggnaderna, annan arbetsanställning i statens

tjänst. Härutinnan synes man kunna räkna med att på grund av statsmakternas

beslut i fråga örn elektrifiering av statsbanan Järna— Malmö

samt vissa angränsande bandelar ävensom beträffande utbyggnad av

vattenfall vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader kunna bliva

sysselsatta vid dessa arbetsföretag. Ytterligare lärer det kunna förväntas,

att överflyttningar till statens trafikerade järnvägar i åtskilliga fall

skola kunna äga rum. Vad departementschefen yttrat i fråga örn nu berörda

utvägar till beredande av fortsatt anställning i statens tjänst för

ifrågavarande tjänstemän finner riksdagen vara värt allt beaktande, och

riksdagen vill — — — för sin del kraftigt understryka vikten av att de

möjligheter, som i omförmälda hänseenden föreligga, bliva av vederbörande

myndigheter noggrant tillvaratagna. Därest så sker, vill det — i

betraktande av att antalet tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

för närvarande utgör endast omkring 90 — synas, som örn mera omfattande

åtgärder för bistånd åt ifrågavarande tjänstemän i anledning av

järnvägsbyggnadsverksamhetens inskränkning knappast skulle bliva behövliga.

1930 års

riksdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Järnvägsstyrelsens

framställning

den

17 december

1930.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Med hänsyn till möjligheten av att, även med beaktande av nyssberörda

omständigheter, entlediganden i vissa fall kunna bliva erforderliga

utan att annan statsanställning kan beredas, har i propositionen

framlagts förslag örn understöd ti*ån statens sida åt vissa tjänstemän.

Förslaget avser ett antal befattningshavare, vilka redan av järnvägsstyrelsen

blivit uppsagda från sina anställningar. Av dessa tjänstemän

skulle 3 erhålla förtidspension, medan de övriga, till antalet 7, skulle beredas

avskedsersättning.

Riksdagen finner med hänsyn till föreliggande omständigheter billigt

att, örn entledigande äger rum, förtidspension tillerkännes nyss avsedda

tre tjänstemän, vilka alla uppnått jämförelsevis hög levnadsålder och

innehava ett avsevärt antal tjänstår. Beträffande grunderna för pensionsförmånernas

bestämmande har riksdagen funnit Eders Kungl. Maj:ts

förslag vara väl avvägt.

Beträffande frågan örn avskedsersättning åt vissa befattningshavare

har inom riksdagen rått någon tvekan, huruvida tillräckliga skäl i detta

fall kunna anses föreligga för beredande av sådan förmån. Med hänsyn

till vad i ärendet anförts och i betraktande av statsmakternas beslut

i fråga örn motsvarande understöd åt viss övertalig personal vid försvarsväsendet

har riksdagen emellertid ansett sig böra medgiva, att dylik

ersättning jämväl i här föreliggande fall beviljas, därest entledigande

kommer att äga rum. Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande

grunderna för ersättningen har riksdagen icke haft något att erinra.

I propositionen har förutsatts att — därest i vissa fall, utöver de nu

avsedda, beslut örn förtidspension eller avskedsersättning skulle bliva erforderligt

— fråga härom skulle underställas prövning av en kommande

riksdag samt att Eders Kungl. Majit skulle vara oförhindrad att i avvaktan

på sådan prövning vid behov bevilja tillfälligt understöd med skäligt

belopp. Mot vad härutinnan anförts finner riksdagen icke anledning

till erinran.»

I skrivelse den 17 december 1930 har nu järnvägsstyrelsen anhållit, att

Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka medgivande till förtidspensionering

eller utgivande av avskedsersättning i vissa ytterligare fall.

I denna framställning har järnvägsstyrelsen anfört i huvudsak följande:
Enär

trots det genom riksdagens beslut fortsatta inlandsbanebygget

och oaktat några tjänstemän erhållit befattningar utom verket, det —

så vitt styrelsen då kunde se — icke syntes vara styrelsen möjligt

att i erforderlig utsträckning bereda fortsatt anställning för all anställd

personal vid statens järnvägsbyggnader, såge sig styrelsen nödsakad

att hos Kungl. Majit hemställa örn utverkande hos riksdagen av

förtidspension åt fem och avskedsersättning åt två å framställningen vidfogade

tablåer angivna befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader.

Ett beslut av riksdagen i enlighet härmed avsåge emellertid styrelsen

att icke utnyttja under andra förhållanden än örn så visade sig oundgängligen

nödvändigt. Skulle sålunda framdeles tillfälle yppa sig att behålla

någon eller några av ifrågavarande tjänstemän kvar i tjänst, skulle

något entledigande givetvis icke ifrågakomma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

13

Förenämnda tablåer, å vilka upptagits pensions- och avskedsersättningsbelopp,

uträknade efter de principer, som blivit av riksdagen fastställda

genom bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 202 till 1930 års

riksdag, innefatta bland annat följande uppgifter angående de i framställningen

avsedda tjänstemännen:

1. Till förtidspension ifrågasatta tjänstemän.

Befattning och namn

Födelse-

data

Antal tjänstår

vid beräknad

tidpunkt för

entledigandet

(V* 31)

Lön vid beräk- nad tidpunkt

för entledi- gandet, räk- nat för Å-ort

Pensions-

belopp

Biträdande ingenjörer:

E. A. Nycander ............... ...........

“7* 71

37 8/u

7,392

2,984

J. L. Söderhielm ....i.........b........

•lii. 74

27 4/u

7,392

2,984

Underingenjör:

C. R. Söderberg ....................

4/s 84

22 I0/u

6,468

2,616

Bokhållare:

A. J. Hedin.................................

74

29 6/u

5,676

2,296

Förste schaktmästare:

C. A. Widerström...................•••••

34/9 72

'' 37 6/n>

5,346

2,160

2. Till avskedsersättning ifrågasätta tjänstemän.

• : . - . ''C >-■

Befattning och namn

Födelsedata

Antal tjänstår

vid beräknad

ti punkt för

entledigandet

Ulf 31)

Av skeds- ersättnings- belopp

Underingenjör:

O. H. Tufvesson ..............................

!S/6 81

13

8,385

Bitare:

A. E. Asplund .................................

"8/7 95

14

5,796

Statskontoret har den 10 januari 1931 avgivit infordrat utlåtande över

järnvägsstyrelsens nu förevarande framställning och därvid anfört följande:
Därest

ifrågavarande befattningshavare kunde beräknas komma att

avgå ur statens järnvägars tjänst senast med utgången av juni månad

1931, hade statskontoret intet att erinra mot att åtgärder vidtoges för beredande

åt dem av förtidspension eller avskedsersättning i enlighet med

de grunder, som tillämpats vid bestämmande av de jämlikt riksdagens

skrivelse nr 277/1930 beviljade förtidspensioner och avskedsersättningar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements’

chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Vad anginge de nu föreslagna förtidspensionerna- hade statskontoret

efter verkställd granskning funnit dessas belopp vara riktigt beräknade

enligt nyssberörda grunder. Statskontoret, som alltså icke ansett sig

böra framställa någon erinran mot sagda pensioners storlek, hemställde

emellertid, att — i likhet med vad som föreskrivits i förenämnda beslut

av riksdagen — bestämmelse måtte meddelas, att pensionerna skulle utgå

enligt de av vederbörande departementschef i statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för den 7 mars 1930 förordade grunder. Därjämte

syntes av riksdagen böra utverkas sådant förklarande, som funnes

återgivet under punkt 2:o) av samma riksdagsbeslut.

Beslut örn avskedsersättning för den därtill föreslagna personalen syntes

böra avfattas i överensstämmelse med 1930 års riksdags motsvarande

beslut, med den ändring i bestämmelserna örn maximigräns, att avskedsersättningen

för ritare icke finge utgå med högre belopp än 10,000 kronor.

På sätt av den föregående redogörelsen framgår förutsattes i den till

1930 års riksdag avlåtna propositionen örn förtidspension och avskedsersättning

åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader liksom

även vid propositionens behandling i riksdagen, att beslut örn sådan förtidspension

och avskedsersättning kunde bliva erforderligt i vissa fall utöver

de då föreliggande.

Järnvägsstyrelsen har nu gjort framställning i syfte att vinna möjlighet

att mot förtidspension eller avskedsersättning skilja ytterligare ett

antal tjänstemän från anställning vid järnvägsbyggnaderna. Med hänsyn

till vad styrelsen anfört till stöd för sin framställning och under

betonande av att avskedande mot sådan gottgörelse icke bör äga rum,

utan att styrelsen i enlighet med 1930 års riksdags uttalanden dessförinnan

noga prövat möjliga utvägar till beredande åt vederbörande tjänstemän

av sysselsättning vid statens järnvägars elektrifieringsarbeten

eller annan anställning i statens tjänst, vill jag icke motsätta mig bifall

till berörda framställning. Mot storleken av de av järnvägsstyrelsen

föreslagna pensionsbeloppen, vilka uträknats i enlighet med de av

1930 års riksdag godkända grunder, har jag icke funnit anledning till erinran.

Beträffande avskedsersättningarna torde bestämmelser böra meddelas

i överensstämmelse med 1930 års riksdags motsvarande beslut med

iakttagande av vad statskontoret föreslagit i fråga örn maximibelopp för

ritare.

Jag tillåter mig i detta sammanhang meddela, att — enligt vad jag inhämtat

— av de tjänstemän, till vilkas förtidspensionering 1930 års riksdag

lämnade sitt medgivande, två stycken entledigats mot förtidspension, under

det att en tills vidare kunnat beredas fortsatt anställning vid järnvägsbyggnaderna.

Avskedsersättning har hittills icke utgivits till någon

av de i 1930 års riksdagsbeslut omförmälda sju tjänstemännen, av vilka

fem tills vidare kunnat sysselsättas för järnvägens räkning och två berens

anställning i annat statens verk.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

l:o) medgiva, att envar av följande tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader, nämligen biträdande

ingenjörerna Erik August Nycander och Johan Lennart

Söderhielm, under ingenjören Carl Ragnar Söderberg,

bokhållaren Anders Johan Hedin och förste

schaktmästaren Carl August Widerström, må, därest

han till följd av inskränkning i den statliga järnvägsbyggnadsverksamheten

entledigas från sin anställning

utan att i samband därmed vinna annan, i

väsentlig mån likvärdig anställning i statens tjänst,

från och med dagen näst efter entledigandet av trafikmedel

uppbära årlig pension med, Nycander och Söderhielm

2,984 kronor, Söderberg 2,616 kronor, Hedin

2,296 kronor och Widerström 2,160 kronor, att utgå enligt

av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för den 7

mars 1930 (proposition nr 202) förordade grunder;

2:o) förklara, att nämnda befattningshavare må,

utan hinder av föreskrifterna i § 16 av gällande reglemente

för statens järnvägars pensionskassa för pensionering

av icke ordinarie personal, efter entledigandet

kvarstå såsom delägare i kassan med rätt

att, därest pensionsavgifter behörigen erläggas, vid

uppnådd pensionsålder erhålla avgiftspension med

belopp, som med tillämpning av de utav departementschefen

i nämnda statsrådsprotokoll förordade grunderna

för beräkning av avgiftsår skulle hava tillkommit

vederbörande, örn han intill nämnda ålder kvarstått

i tjänst; samt

3:o) medgiva, att underingenjören vid statens järnvägsbyggnader

Otto Herman Tufvesson och ritaren

därstädes Alfred Elis Asplund må, under i mom. l:o)

här förut angiven förutsättning, av trafikmedel uppbära

avskedsersättning med belopp, motsvarande en

månads arbetsförtjänst för varje helt års anställning

i statens tjänst intill 15 års anställning samt två månaders

arbetsförtjänst för varje helt års anställning

därutöver, dock med iakttagande dels att ersättning

icke må utgå med högre belopp än för Tufvesson

12,000 kronor och för Asplund 10,000 kronor, dels ock att

beträffande ersättningen skola i övrigt gälla av departementschefen

i berörda statsrådsprotokoll förordade

grunder.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 107.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Vid protokollet:

R. Borgström.

310554. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:99 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnade s. 1 i texten
  2. BU 1931:24 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader. s. 1 i texten