Sök i Ratio Lex

Angående försäljning till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken

1931-02-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:108, Angående försäljning till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 108.

1

Nr 108.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning till

skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken;

given Stockholms slott den 20 februari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag avstatsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamkin, Stadenee, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

Med skrivelse den 27 september 1930 har kammarkollegium underställt

Kungl. Maj:ts prövning en till kollegium från länsstyrelsen i Örebro län

överlämnad ansökan av Katrinefors aktiebolag örn medgivande att få till

skatte köpa lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken av

Örebro län.

Lägenheten Lerbrotorp nr 2 redovisas i gällande jordebok bland kronojord^

genheter under enskild disposition såsom ett torp med anteckning

om att den utgöres av mark av Höjde-Edets och Krämaremarkens före

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 93 hafi. (Nr 103.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

detta kronopark, som tilldelats skattehemmanet Lerbrotorp nr 1 för nastad

mulbetesrätt.

Beträffande ifrågavarande lägenhets tillkomst Ilar kammarkollegium

meddelat följande:

»Å kronoparken^ eller, som de också kallades, kronoallmänningarna

belägna torpet Lerbrotorp av krono natur skattlades den 25 augusti 1735,

varefter kammarkollegiet den 12 januari 1737 fastställde dess skattetal

till Vi mantal och dess ränta till 1 riksdaler -39 skilling 11 runstycken

specie, med vilken ränta det nyvordna hemmanet försåldes till skatte

den 22 mars 1737. Hemmanet benämnes i gällande jordebok Lerbrotorp

m. Vid skattläggningen antecknades, att hemmanet hade skog både

uti inägorna och en liten trakt ''norr örn västerängen’ tillräcklig till

gärdesfång och vedbrand samt nödigt hustimmer, allenast den besparades

och, icke vårdslöst hanterades. Beträffande mulbete antecknades, att

dylikt ''disputerades’ å Svartå bruks rekognitionsskog, vilken blott genom

en landsväg var skild från hemmanet. Skattläggningsinstrumentet

angiver emellertid, att gott mulbete ock gåves på den övriga utmarken

och odisponerade kronoallmänningen.

Den 26 juli 1737 röslades hemmanet, varvid därtill tidigare brukade

ägor å rekognitionsskogen icke medtogos, enär de icke omfattats av skattläggningen.

Till åtlydnad av nådiga brevet den 16 mars 1824 och kommarkollegiets

i anledning därav utfärdade cirkulär den 14 april 1824 angående en förändrad

reglering med kronoskogarna och allmänningarna i riket (Lilienberg

II: 521) hölls den 31 augusti 1825 och följande dagar under ledning

av landshövdingen i Örebro län förrättning för reglering av kronoparkerna

Höjde-Edet och Krämaremarken. I sammanhang med därvid uppkommen

fråga angående kringboendes anspråk på skogsfång och mulbete

å kronoparkerna, äskade ägaren av Svartå bruk ''vedbrand och nödigt

gårdsfång’ för honom tillhöriga hemmanet Lei-brotorp. I anledning

härav utröntes, att hemmanet icke erhållit skogstilldelning vid en år

1818 företagen förberedelse för reglering av rekognitionsskogen. Hemmanets

ägare kunde dock icke med skattläggningsinstrument eller annan

handling styrka rätt till skogsfång eller mulbete å allmänningen.

Överjägmästaren upplyste vid förrättningen, att hemmanet aldrig tillförene

njutit utsyning å kronoparkerna. I anseende härtill och då hemmanet

dels icke saknade tillgång på någon skog inom hägnad, dels ock

gränsade intill brukets öppna rekognitionsskog, varå det alltid njutit

och därefter kunde njuta både bete och skogsbehov, funno förrättningsmännen

icke den ringaste anledning att emot tydliga föreskriften i första

avdelningen andra mom. av 1824 års cirkulär tillerkänna hemmanet

några nya förmåner av det ena eller det andra på allmänningens bekostnad,

utan skulle således all fråga örn skogstilldelning till bruksägaren

förfalla.

Häröver anförde bruksägaren underdåniga besvär och framhöll därvid,

att bruksägarnas underlåtenhet att tidigare begära utsyning på kronoparkerna

icke bevisade mer än bruksägarnas efterlåtenhet. Han åberopade

också, att förrättningsmännen vid bedömande av hemmanets

skogstillgång tagit hänsyn till skogsmark, som ej tillhörde hemmanets

avrösade område.

Besvären avstyrktes utan närmare motivering av kammarkollegiet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. M.aj:ts proposition Nr 108.

jaen Kungl. Majit medgav den lii mars 1827, att hemmanet, som efter

vad upplyst blivit å rekognitionsallmänningen endast för dess å denna

skog belägna äng fått skogsanslag, skulle få sådant å kronoparkerna,

varå övriga ägor vore belägna, tillgodonjuta med 20 tunnland. Tillika

föreskrev Kungl. Majit, att länsstyrelsen i länet genom utslag, som

skulle underställas kammarkollegiet, skulle yttra sig, huruvida enligt 1824

års cirkulär ränta och skatteköpeskilling borde utgöras för det hemmanet

förunnade skogsutrymmet.

I oktober 1827 utbröts det hemmanet tilldelade skogsanslaget och den

18 februari 1828 företogs frågan örn dess skattläggande vid förrättning i

Svartå. Därvid företedde hemmanets ägare en år 1729 upprättad karta

över hemmanet. Av kartebeskrivningen inhämtades, att hemmanet haft

rättighet till mulbete norr, öster och söder örn sitt område, vilket ansågs

icke kunna hava avseende på annan mark än kronoallmänningen HöjdeEdet.

På grund härav ansågo skattläggningsmännen sig ej befogade att

ånyo föreslå någon särskild skatt för skogsanslaget.

Länsstyrelsen utlät sig i frågan genom utslag den 23 december 1829,

att alldenstund vid 1825 års undersökning blivit utrett, att hemmanet

aldrig njutit utsyning å kronoparkerna samt varken med skattläggningsinstrumentet

eller annorledes kunnat styrkas, att hemmanet blivit försäkrat

örn en sådan mulbetesrättighet, varom i 1729 års kartebeskrivning

förmäldes, prövade länsstyrelsen med stöd av första mom. i första

avdelningen av cirkuläret skäligt förordna, att skogsanslaget skulle

skattläggas till särskild ränta efter ortens metod, vilken ränta ävensom

den skatteköpeskilling, som borde erläggas, komme att bestämmas i vanlig

ordning.

Bruksägaren besvärade sig under åberopande av 1729 års karta samt

framhållande av att Kungl. Majit redan genom beslutet om skogstilldelning

underkänt de av länsstyrelsen anförda skälen.

Kammarkollegiet avgjorde målet den 14 juni 1830, och då hemmanet

icke vore en sådan lägenhet, som innehades under besittningsrätt i följd

av verkställd odling, varom handlades i första momentet första avdelningen

av 1824 års cirkulär, utan befunnes vara ett till mantal och ränta

skattelagt hemman av kronoskatte natur, tillhörigt Svartå bruks ägare

och beläget invid dess rekognitionsskog, fann kollegiet, att någon skattläggning

efter ortens metod för skogsanslaget icke kunde komma i fråga,

utan skulle hemmanet jämlikt andra momentet andra avdelningen av

1824 års cirkulär utgöra ränta i spannmål till belopp av 2 kappar på

tunnlandet, i följd varav kollegiet icke heller ansåg sig kunna göra avseende

på bruksägarens anhållan att bliva befriad från all räntas utgörande

för skogsanslaget. I övrigt blev länsstyrelsens utslag fastställt.»

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen har kammarkollegium

anfört följande.

1 brevet den 16 mars 1827 hade Kungl. Majit lämnat öppen frågan, huruvida

skogsanslaget skulle skattläggas och skatteköpas eller anses vara

vederlag för ett av hemmanets skattläggning redan omfattat och därför

i hemmanets skatteförsäljning ingående servitut. Kammarkollegiets år

1830 meddelade beslut hade däremot inneburit, att skogsanslaget betraktades

såsom ett anslag av kronomark, vartill hemmanet icke hade något

rättsligt anspråk. På denna kollegiets uppfattning hade också skogsanslagets

jordeboksredovisning såsom särskild fastighet av krononatur

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

grundat sig. Om berörda uppfattning vore riktig, skulle skogsauslaget

dock jämlikt 1824 års cirkulär första avdelningen andra momentet vara en

oskiljaktig tillhörighet till hemmanet, dock att skatteköpeskilling med

sex års ränta skulle därför utgöras. Någon möjlighet för kronan att

återtaga skogsanslaget syntes därför ej förefinnas, och kronan syntes

icke heller kunna på annat sätt draga någon nytta av dess krononatur.

Då skogsanslaget utgjorde en oskiljaktig tillhörighet till hemmanet, bomme

dess skatteköpande att mindre innebära ett avhändande av kronans

äganderätt till skogsanslaget än fastmer, att kronans anspråk på skatteköpeskilling

bleve realiserat, vilket också komme till synes i det förhållande,

att skatteförsäljningens verkan icke bleve skogsanslagets omkring

till skatte i jordeboken utan dess uteslutande ur densamma. Det

kunde ju för övrigt icke anses överensstämma med nutida rättsåskådning

och ej heller med reda och ordning i fastighetsväsendet, att en fastighet

ägdes av en person men vore oskiljaktigt bunden vid annan tillhörig

fastighet. Härtill komme, att man syntes kunna ifrågasätta, huruvida

icke skogsanslaget, åtminstone till viss del, iitgjorde vederlag för en i

hemmanets skattläggning och därmed också i dess skatteförsäljning ingående

mulbetesrätt å kronoparkerna, i vilket fall kronan icke skulle

hava ens en formell äganderätt till lägenheten eller del av densamma.

På grund av det anförda har kollegium för sin del funnit skäl tala forti

llmötesgående av bolagets önskan att få skatteköpa skogsanslaget.

Lägenheten Lerbrotorp nr 3 redovisas i gällande jordebok såsom kronojordlägenhet

under enskild disposition, en äng, med anteckning att den

skattlagts å Svartå bruks före detta rekognitionsskog.

I fråga örn denna lägenhets tillkomst inhämtas följande av kammarkollegiets

nyssnämnda skrivelse av den 27 september 1930:

»Såsom av redogörelsen för Lerbrotorp nr 2 framgått, hade hemmanet

Lerbrotorp nr 1 före sin skattläggning innehaft ägor inom rekognitionsskogen,

men hade dessa ägor vid skattläggningen av hemmanet, som

då ännu var av krononatur, avskiljts. Det oaktat konirno dessa ägor

fortfarande att brukas under hemmanet, vilket ju innehades av rekognitionsskogens

ägare.

När rekognitionsskogen sedermera skulle regleras i enlighet med föreskrifterna

i kungörelsen den 4 februari 1811 angående användandet av

de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar (Lilienberg

2 : 539), synes man hava felaktigt antagit, att ängen verkligen tillhörde

hemmanet. Å den vid regleringen använda, åren 1812—1813 upprättade

och sedermera fastställda kartan upptogs ängen under litt. K. Den redovisades

i beskrivningen till kartan såsom Lerbrotorps hemmans äng, belägen

inom rekognitionsskogens gränser. Ängen erhöll vid regleringen

skogsanslag å skogen antagligen på grund av föreskriften i 8 punkten av

1811 års förordning. Detta skogsanslag upptogs i ett år 1854 utarbetat

förslag till reglering av rekognitionsskogen gemensamt med skogsanslaget

för det å skogen belägna, bruksägaren tillhöriga torpet Myran samt

utmärktes å kartan inom bestämda gränser under beteckningen K 25 i

direkt anslutning till ängen och inom ägofiguren nr 61. Vid skogens indelning

i hemman medtogs icke ängen bland de inägor, som skulle utgöra

stommar till de nya hemmanen. Torpet Myran tilldelades däremot

det nybildade hemmanet Gårdsjömossen nr 1.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108. 5

Av (let förestående framgår, att Lerbrotorps äng oriktigtvis blev förbigången

vid rekognitionsskogens indelning i hemman. Detta förhållande

upptäcktes vid handläggning hos kammarkollegiet av ärende örn de

nybildade hemmanens skattläggning och föranledde kollegiet att den 4

mars 1850 hänskjuta frågan örn ängens skattläggning till dess advokatfiskalsämbete,

på vars föranstaltande ängen skattlades den 9 juli 1862.

Skattläggningen fastställdes av kammarkollegiet den 10 juli 1863, varefter

ängen upptogs i jordeboken.

Den 3 september 1883 meddelades lagfart för enskilda personer å 256/504

av ’skattlagda lägenheten Lerbrotorps äng’ och den 16 april 1896, § 32, för

Svartå bruks aktiebolag å ’V« mantal kronoskattehemmanet Lerbrotorp

nr 1 med äng’.»

Beträffande den ifrågasatta skatteförsäljningen av lägenheten Lerbrotorp

nr 3 har kammarkollegium yttrat följande.

Ängen vore en vid regleringen av rekognitionsskogen bortglömd odling.

Enligt 1811 års förordning skulle för brukens räkning anlagda

odlingar å rekognitionsskogarna anses såsom bruken oskiljaktigt tillhörande

och bruksägaren tillerkännas rätt att vid skogarnas indelande i

hemman fördela odlingarna mellan dem. Att i detta fall ängen på grund

av den oriktiga föreställningen, att den tillhörde hemmanet Lerbrotorp

nr 1, icke tilldelats visst hemman, hade väl näppeligen betagit bruksägaren

hans rätt till ängen och därtill hörande skogsanslag, utan syntes

ängen rimligen böra betraktas såsom en lägenhet av samma natur som

vanliga rekognitionsskogshemman. Bruksägaren borde därför intill dess

kungörelsen den 17 oktober 1919 (nr 660) trädde i kraft, ägt rätt att skatteköpa

ängen för sex års ränta (se 3 punkten i 1811 års förordning). Då

intet syntes vara att för kronans del vinna genom ängens bibehållande

under en allenast formell krononatur och skatteförsäljning av ängen

dessutom syntes vara av betydelse för åstadkommande av lämplig fastighetsindelning,

samt jämväl med hänsyn till meddelade lagfartsbeslut,

syntes försäljning böra komma till stånd.

På grund av vad sålunda anförts har kammarkollegium, under hänvisning

till att lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 innehades av bolag och

att således skatteförsäljning i vanlig ordning av desamma icke enligt

gällande bestämmelser i ämnet kunde äga rum, hemställt örn utverkande

av riksdagens medgivande, att lägenheterna måtte utan hinder därav få

försäljas till skatte. Skatteköpeskillingen utgör, enligt vad kollegium

upplyst, för Lerbrotorp nr 2 åtta kronor 44 öre och för Lerbrotorp nr 3

åtta kronor 55 öre.

Enligt en av överlantmätaren i Örebro län lämnad utredning motsvaras

jordeboksfastigheten Lerbrotorp nr 2 av ett område, innehållande 1.6

hektar odlad jord, inberäknat tomt, och 8.3 hektar annan mark, huvudsakligen

skogsmark, eller sammanlagt 9.9 hektar, under det att lägenheten

Lerbrotorp nr 3 innehåller 6.4 hektar odlad jord, inberäknat tomt, och

43.3 hektar annan mark, mestadels skog, eller tillhopa 49.7 hektar, allt i

ungefärliga siffror. Å håda lägenheterna, vilka icke äro åsätta särskilda

taxeringsvärden, finnas boningshus samt uthusbyggnader.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kunell. Maj-.ts proposition Nr 108.

Från Katrinefors aktiebolag har i skrivelse den 14 februari 1931 meddelats,

att bolaget beslutat försälja ett hundratal arrendegårdar och torp

å bolagets skogar och att vid härav föranledd lantmäteriförrättuing visat

sig nödvändigt att verkställa vissa ägoutbyten, delvis berörande även

lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3. Bolagets ansökan om skatteköp av

dessa lägenheter har åsyftat att i samband med ägoutbytena möjliggöra,

att därav berörda delar av lägenheterna skola kunna sammanläggas med

andra fastigheter. Bolaget har vidare uppgivit, att köparna av fastigheterna

till större delen utgöras av de hittillsvarande arrendatorbarn.

Försäljning till skatte av de båda lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och

3 kan, såsom kammarkollegium framhållit, enligt gällande bestämmelser

icke äga rum, enär lägenheterna innehavas av bolag.

Jag får erinra om att Kungl. Majit i proposition nr 246 föreslog 1930

års riksdag upphävande av det genom kungörelsen den 17 oktober 1919

(nr 660) utfärdade, tills vidare gällande förbudet mot skatteköp. I sitt

i ärendet avgivna utlåtande nr 38 anförde andra lagutskottet, bland annat,

att det syntes utskottet principiellt riktigast, att förbudet mot skatteköp

upprättliölles beträffande bolag och med dem likställda rättsägare.

Utskottet holle för antagligt, att bolagen skulle finna det med sina intressen

förenligt att, i de fall där det läte sig göra, avyttra åborätten till

arrendatorer och andra enskilda personer och att ifrågavarande hemman

och lägenheter således skulle komma i den jordbruksidkande befolkningens

ägo. På grund av vad sålunda anförts föreslog utskottet, att vid

upphävandet av skatteköpsförbudet undantag skulle göras för sådana

hemman och lägenheter, som innehavas av bolag och övriga juridiska personer.

Med godkännande av utlåtandet beslöt riksdagen, enligt skrivelse

nr 316, i överensstämmelse med andra lagutskottets förslag, varefter

Kungl. Majit den 6 juni 1930 utfärdade kungörelse i ämnet (nr 194).

Den nu föreliggande ansökningen örn medgivande att skatteköpa lägenheterna

Lerbrotorp nr 2 och 3 är, såsom framgår av utredningen i ärendet,

närmast föranledd av att lägenheternas innehavare å angränsande mark

försålt ett stort antal arrendegårdar och torp samt att det vid företagen

lantmäteriförrättning befunnits erforderligt att verkställa ägoutbyte

mellan lägenheterna och vissa andra fastigheter. Därvid har även en

sammanläggning av de i de försålda gårdarna och torpen ingående olika

fastighetsdelarna befunnits önskvärd. För att en dylik sammanläggning

skall kunna äga rum, erfordras skatteköp av lägenheterna.

Ett medgivande till de föreslagna skatteköpen skulle, såsom kammarkollegium

framhållit, vara ägnat att främja en lämplig fastighetsindelning.

Härtill kommer, att de av lägenheternas innehavare igångsatta

försäljningarna mestadels skett till de hittillsvarande arrendatorerna,

varför ur de av andra lagutskottet vid 1930 års riksdag uttalade synpunkterna

betänkligheter icke synas böra möta mot det ifrågasatta med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

givandet. Med hänsyn härtill och till vad kammarkollegium anfört i

ärendet finner jag mig — under erinran tillika att skatteköpeskillingen

för båda lägenheterna tillhopa utgör allenast omkring sjutton kronor —

böra tillstyrka, att riksdagens medgivande utverkas till skatteförsäljning

av lägenheterna ifråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen medgiva,

att lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds

socken av Örebro län må, utan hinder därav att de

innehavas av bolag, försäljas till skatte.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Kegenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Borgström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.