Sök i Ratio Lex

Angående dispositionen av återstående delar av förutvarande mötesplatsen Sannahed

1931-02-13 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:115, Angående dispositionen av återstående delar av förutvarande mötesplatsen Sannahed

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dispositionen

av återstående delar av förutvarande mötesplatsen

Sannahed; given Stockholms slott den 13

februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande avbilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt. ,

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg emten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman, anför:

På förslag av Kungl. Majit (prop. nr 42) medgav 1915 års riksdag (riksdagens

skrivelse nr 80), bland annat, att Livregementets grenadjärers och

Livregementets husarers förutvarande övningsfält Sannahed — med undantag

av dels ett område om 14.6080 hektar, omfattande en grusås och sandgropar,

dels områden örn 0.19 50 hektar, innefattande fornlämningar, och dels

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 98 helft. (Nr 115.) S3i 3i 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

gemensamma vägar till en areal av O.3220 hektar — ävensom den till övningsfältet

hörande skjutbanan finge jämte de å övningsfältet och skjutbanan

befintliga byggnader och övriga anläggningar försäljas på i propositionen

angivna villkor och i enlighet med en däri framlagd plan.

Genom brev den 11 juni 1915 anbefallde Kungl. Majit arméförvaltningens

fortifikationsdepartement dels att vidtaga de åtgärder, som kunde anses erforderliga

för avlösning av å övningsfältet vilande betesservitut, eventuellt

att mot ägarna av de servitutsberättigade fastigheterna anhängiggöra talan

örn avlösningen under åberopande av den förändring i fråga örn markens

användande, som det i förenämnda proposition angivna och av riksdagen

godkända förslaget till användning av Sannahed innebure, dels ock att med

i propositionen närmare angivna undantag enligt den däri framlagda planen

ävensom villkor i övrigt, som av riksdagen godkänts, försälja ej mindre av

övningsfältet de delar, som icke besvärades av betesrättsservitut, omedelbart

samt övriga delar av fältet, i den mån därå vilande servitut avlöstes, än

även den till övningsfältet hörande skjutbanan jämte de å övningsfältet och

skjutbanan befintliga byggnader och övriga anläggningar.

Förenämnda betesrättsservitut har numera avlösts och även det åt fortifika

ti o n s d ep a r t e m e n t e t lämnade försäljningsuppdraget torde, vad de i detsamma

avsedda markområdena angår, hava i huvudsak slutförts. Däremot

äro vissa av de å det förutvarande övningsfältet uppförda byggnaderna fortfarande

i kronans ägo.

I skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 7 mars

1930 hava lantförsvarets marlckommitterade framlagt förslag angående dispositionen

av de delar av Sannahed, vilka år 1915 undantagits från försäljning,

samt därvid anfört, bland annat, följande.

Beslut angående försäljning förelåge icke beträffande de områden, som å

en kommitterades skrivelse bilagd, av distriktslantmätaren H. Aspling år

1913 upprättad karta över f. d. lägerplatsen Sannahed angivits med följande

beteckningar, nämligen:

a) ägofigurerna nr 66—80, del av 81, 83, 83 a), 84—86, 140—144, 151—162

samt vägarna c, d, e, v och z, inalles 14.6080 hektar;

b) ägofigurerna nr 1 och 3 örn tillhopa O.ioöo hektar, innehållande fornlämningar;
c)

de gemensamma mindre vägarna a, b, f, g, o, p och q örn O.3220 hektar.

Då kartan icke helt överensstämde med marken, vore de lämnade areal
uppgifterna

icke fullt tillförlitliga. Enligt vad kommitterade inhämtat motsvarade

de ovan angivna områdena följande fastigheter förutom vägområden:

1) gemensamma ägor till den från 3 mantal Norrby nr 1—3 avsöndrade

lagenheten Sannahed 41, M/82 mantal Berga l4 och 32/41n mantal Berga l19 i

Hallsbergs socken, omfattande bland annat ägofigurerna nr 1, 3, 151—162;

2) den från gemensamma ägor till hemmanen Marka nr 1 och 2 i Hallsbergs

socken avsöndrade lägenheten Sannahed 51, motsvarande ägofigurerna

nr 140—144;

3) den från gemensamma ägor till hemmanen 1/2 mantal Södra Sanna

nr 1, 1 mantal Södra Sanna nr 2 och 1 mantal Södra Sanna nr 3 i Kumla

socken avsöndrade lägenheten Sannahed 21, motsvarande ägofigurerna nr

66—79 med vissa vägar;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 115.

4) deri från hemmanet Norra Sanna nr 1 i Kumla socken avsöndrade

lägenheten Norra Sanna l7, motsvarande ägofigurerna nr 80 och del av

5) den från hemmanet Norra Sanna nr 2 i Kumla socken avsöndrade

lägenheten Norra Sanna 26, motsvarande ägofigurerna nr 83, 83 a, 84, 85,

86 jämte vägmark.

Med skrivelse den 12 september 1928 hade armeforvaltnmgens lortifikationsdepartement

till markkommitterade överlämnat en av sekundchefen för

Livregementets grenadjärer verkställd utredning rörande användningen av

de utav regementet disponerade byggnaderna å Sannahed. Enligt denna

utredning hade kronan numera därstädes kvar endast följande byggnader:

1) barack, 2) två persedelförrådsbyggnader, 3) trossvagnsskjul, 4) brandredskapsbod,

5) gevärsförrådsbyggnad, 6) två lägerhyddor. Av dessa stöde

baracken, trossvagnsskjulet samt de båda lägerhyddorna, vilka byggnader

vore avsedda såsom förvaringsplats för fordon från indragna truppförband, tor

närvarande tomma. Av persedelförrådsbyggnaderna vöre den ena delvis uthyrd

till handelsbod och magasin och delvis använd såsom förvaringsplats

för järnsängar, medan den andra, som vöre uppförd å ett tidigare till Kumla

kommun försålt område, helt disponerades för landstormens räkning. Brandredskapsboden

disponerades för förvaring av brandredskap och gevärsförrådsbyggnaden

för förvaring av sjukvårdsmateriel. Samtliga byggnader

utom lägerhyddorna vore i gott stånd. Enligt vad kommitterade inhämtat

kunde alla dessa byggnader med undantag av den persedelförrådsbyggnad,

i vilken landstormsförrådet vore inrymt, utan olägenhet ur militär synpunkt

inom en nära framtid försäljas.

Beträffande de markområden vid Sannahed, som fortfarande vore i kronans

ägo, hade sekundchefen i skrivelse till fortifikationsdepartementet den

1 oktober 1929 meddelat, att desamma, med undantag av de å förenämnda

karta med nr 141 — 144 betecknade ägolotterna samt en del av ägolotten nr

140 vore utarrenderade till enskilda personer. Ägolotterna nr 141 144

samt en del av nr 140, vilka utgjordes av grustag eller för grustag avsedd

mark, disponerades direkt av kronan, som använde områdena såsom grustäkt.

Årliga inkomsten av grustäkten uppginge till omkring 300. kronor,

från vilket belopp dock avginge 150 kronor för arvode till en tillsyningsman

för grustaget. Arrendeinkomsterna för de övriga områdena uppginge till

omkring 80 kronor för år. Då kronan sålunda för samtliga sina återstående

områden vid Sannahed endast hade en årlig inkomst av omkring 230 kronor

och då nämnda områden för regementets övningar eller dylikt saknade varje

betydelse, funnes från regementets sida intet att erinra mot en försäljning

av områdena. .

I yttrande den 8 oktober 1929 hade arméfördelnmgsclieten förklarat, att

hail intet hade att erinra mot en försäljning av återstående delar av övningsfältet.

Dock syntes de områden, vilka inneliölle grustäkt eller fornminnen,

böra bibehållas i statens ägo.

Genom brev den 22 juni 1921 hade Kungl. Majit medgivit, att en minnessten

finge av förutvarande och då tjänstgörande personal vid Livregementets

grenadjärer uppföras a ett område örn 450 kvm. av mötesplatsen (området

torde utgöra del av ägofiguren nr 83 å kartan). En minnessten å

heden hade även upprests av Livregementets husarer. Denna sten funnes

emellertid å ett område om 0.04 825 hektar av viss tidigare till Kumla kommun

försåld del av övningsfältet, vilket område kommunen genom gåvobrev

den 10 december 1926 överlämnat till »Livregementets husarer». Då

regementet icke kunde anses såsom någon juridisk person, torde enligt kommitterades

mening området få anses skänkt till kronan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr lid.

För att bilda sig en uppfattning rörande möjligheterna för en realisation

av områdena hade vissa av kommitterade avlagt ett besök vid Sannahed.

Kommitterade hade därvid kommit till den uppfattningen, att samtliga de

områden, som tidigare funnits böra bibehållas i kronans ägo, med undantag

av områdena för de båda av Livregementets grenadjärer och Livregementets

husarer å heden resta minnesstenarna så vitt möjligt borde realiseras, så

framt de icke behövde tagas i anspråk för något statligt ändamål.

Enligt^ de kummi tterades mening vore det uppenbart, att ifrågavarande

markområden icke hade något värde för den militära utbildningen.

Då grusåsen vid Sannahed representerade en tillgång på till ballastgrus

och fyllning lämpat material och dessutom vore belägen rätt nära järnvägslinjen

Katrineholm—Hallsberg, hade kommitterade till järnvägsstyrelsen

riktat en förfrågan, huruvida statens järnvägar kunde hava något intresse

av att för sitt behov av grus förvärva någon del av mötesplatsen. I skrivelse

den 29 november 1929 hade järnvägsstyrelsen emellertid meddelat, att

styrelsen för det dåvarande icke ifrågasatte sådant förvärv.

Yad fornminnesområdena beträffade, hade kommitterade till riksantikvarien

riktat en förfrågan, huruvida något skäl kunde föreligga mot att områdena

ifråga, örn de bibehölles i statens ägo, ställdes under förvaltning av vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien. Till svar härå hade riksantikvarien

i skrivelse till kommitterade den 15 oktober 1929 anfört, att riksantikvarien

icke ansett sig kunna tillstyrka akademiens övertagande av ifrågavarande

fornlämningsområden, vilka jämlikt förordningen den 29 november 1867

rörande forntida minnesmärkens fredande och bevarande oberoende av akademiens

förvaltning vore skyddade mot skadegörelse.

. Några andra statliga intressen, som skulle kunna föranleda områdets

bibehållande i kronans ägo, torde icke förefinnas. Hinder syntes sålunda

icke föreligga för en försäljning av all kronans mark med undantag av områdena

för de båda minnesstenarna.

A ifrågavarande markområden vilade grustäktsservitut till förmån för de

gamla stamfastigheterna. Då en avlösning av servitutet säkerligen skulle

draga så pass stora kostnader och vara förenad med så mycken omgång,

att någon vinst på försäljningen av den från servitutet frigjorda marken icke

kunde beräknas uppkomma, hade kommitterade funnit lämpligt att försöka

försälja marken med grustäktsservitutet bibehållet.

Kommitterade hade från de nuvarande arrendatorerna infordrat och erhållit

anbud å de av dem nyttjade områdena. Härjämte hade till kommitterade

inkommit en del anbud från ägare av angränsande markområden.

Med vissa undantag hade anbudsgivarna såsom förutsättning för köp uppställt

det villkoret, att det områdena åvilande grustäktsservitutet skulle avlösas.

Flertalet av dessa anbud, som i regel vore tämligen låga, ansåge

kommitterade icke kunna upptagas till bedömande.

Kommitterade hade vidare från K. A. Carlsson i Norra Sanna i uppgiven

egenskap av t. f. byaman i Norra Sanna by fått emottaga framställning örn,

att den mark öster om landsvägen, som 1815 av byn upplåtits till kronan

mot rätt till grustäkt, måtte tilldelas byns hemmansägare, mot den lösen,

som bomme att bestämmas vid en blivande uppgörelse. Kommitterade hade

emellertid icke ansett sig böra ingå på någon uppgörelse med hemmansägarna

i Norra Sanna.

Då grustillgången inom området lämpligen borde komma till användning

för allmännyttiga ändamål, hade kommitterade inlett underhandlingar med

vägstyrelsen i Kumla härads väghållningsdistrikt samt med Hallsbergs kommun

örn ett övertagande av olika delar av den kvarvarande grusåsen med

bibehållet grustäktsservitut, och hade underhandlingarna lett till att följande

anbud avgivits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Muj:ts proposition nr lid.

Med skrivelse den 9 oktober 1929 hade ordföranden i Kumla härads vägstyrelse

till kommitterade överlämnat protokoll, fört vid vägstyrelsens sammanträde

den 27 september 1929. Vid sammanträdet hade styrelsen beslutat

att avgiva anbud å ägofigurerna från och med nr 144 till och med del av

nr 81, motsvarande den egentliga grusåsen, med ett belopp av 350 kronor

per tunnland och under förbehåll örn rätt för jordägarna i Kala, Gränby,

Norra Sanna, Södra Sanna, Marka och Norrby byar till grustäkt i enlighet

med kontrakt med krigskollegium av den 27 november 1815. I skrivelsen

hade ordföranden framhållit, att anbudet gällde endast under förutsättning,

att nuvarande arrendekontrakt kunde frigöras samt att vägstämman godkände

detsamma. Anbudsbeloppet hade beräknats efter följande grunder,

örn vilka enighet uppnåtts mellan kommitterade och vägstyrelsen. Av områdets

hela areal hade en tredjedel ansetts duglig för grustäkt, en tredjedel

som odlingsmark och en tredjedel, utgörande utgrävt grustag, hade ansetts

som impediment. Värdet å de olika markslagen hade beräknats till

för grustag 1,400 kronor per hektar, för odlingsmark 700 kronor per hektar,

medan impedimentet icke ansetts äga något värde. Ehuru detta icke uttryckligen

nämnts i anbudet, hade under förhandlingarna rått enighet örn,

att kronan skulle äga att utan ersättning till väghållningsdistriktet bibehålla

de å området befintliga byggnaderna, så länge kronan så funne för

gott. Ett dylikt medgivande borde uppställas såsom köpevillkor. Från vägstyrelsens

sida hade icke framställts något krav på att området skulle lämnas

gravationsfritt. Ett sådant villkor syntes ej heller formellt sett kunna uppfyllas

av kronan, då området torde besväras av i stamfastigheterna fastställda

inteckningar. Kronan kunde sålunda endast utfästa, att området icke besvärades

av däri direkt fastställda inteckningar, samt syntes böra, örn så

påfordrades, åtaga sig att hålla köparen skadeslös för vad han kunde bliva

nödsakad att utgiva för området åvilande, i stamfastigheterna intecknad

gäld. Med dessa villkor ansåge kommitterade det avgivna anbudet fullt antagligt

och förordade försäljning till väghållningsdistriktet av ifrågavarande

områden, motsvarande kronans behållna delar av lägenheterna Sannahed 21,

Sannahed 5l och Norra Sanna l7.

Förhandlingarna med Hallsbergs kommun hade resulterat i, att av kommunen

utsedda delegerade i skrivelse den 12 september 1929 meddelat, att

de för ägofigurerna nr 1, 3 och 151—162 å distriktslantmätaren Asplings

karta å Hallsbergs sockens vägnar med förbehåll av kommunalfullmäktiges

godkännande erbjöde en köpeskilling av 1,700 kronor. Såldes områdena

gravationsfria eller med grustagsrätt endast för Norrby hemmansägare,

vilka väl vid försäljningen år 1815 av omskrivna områden varit de enda

»jordägare», som iigt grustagsrätt å Norrby ägor, vore de delegerade villiga

att icke obetydligt höja sagda anbudsbelopp. Upplysningsvis ville de nämna,

att av hela arealen, som enligt bekomna utdrag av beskrivning till kartan

över Sannahed uppginge till 4.4430 hektar, cirka 1.4400 hektar enligt av

dem företagen uppmätning och uträkning sannolikt vore duglig till grustäkt,

medan cirka 0,56oo hektar utgjordes av viirdelös ler-och alvblandad sandmo

och sumpmark. Den övriga arealen, som de ej uppmätt, men vilken, örn

kartan vore korrekt, skulle uppgå till 2.4430 hektar, vore genomgrävd och

så gott som helt värdelös. De delegerade hade utbett sig meddelanden,

huruvida deras anbud komme att antagas eller om grustagsrätten kunde avlösas

eller begränsas till Norrby hemmansägare, i vilket fall de vore villiga

att inlämna nytt högre anbud.

Markkommitterade kunde vitsorda, att en stor del av området vore genomgrävt,

med nivån betydligt under den omgivande marken samt vattensjukt,

ävensom att jordmånen delvis torde bestå av alv och lera, som endast

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 115.

lämpade sig såsom fyllnadsmaterial. Vad anginge kommunens förvärv av

ägofigurerna nr 1 oell 3 (stensättningarna) hade kommitterade inhämtat, att

avsikten vore att efter förvärvet utan ersättning upplåta dem till Kumla—

Hallsbergs hembygdsförening, en åtgärd som måste betecknas såsom synnerligen

lämplig. Styrelsen för hembygdsföreningen hade också vid sammanträde

den 26 november 1929 förklarat sig vilja mottaga stensättningarna

och påtaga sig det därmed förenade ansvaret.

Priset för området måste betraktas såsom fullt skäligt, därest området

försåldes med bibehållet grustäktsservitut. Ett försök att avlösa eller begränsa

servitutet, pä sätt från kommunens sida föreslagits såsom villkor

för en förhöjningoav köpeskillingen, förefölle visserligen icke alldeles omöjligt

att genomföra. A andra sidan torde det vara så pass vanskligt och föga

lönande, att det icke kunde för kronans del förordas. Kommitterade ansåge

därför ett antagande av kommunens nu föreliggande anbud innebära den

bästa lösningen av frågan och föresloge sålunda försäljning till Hallsbergs

kommun av ifrågavarande samfällda mark till lägenheten Sannahed 41 samt

67/82 mantal Berga l4 och 32/110 mantal Berga l19. På skäl, som förut anförts

i fråga örn den föreslagna försäljningen till Kumla härads väghållningsdistrikt,

torde kronan, örn så påfordrades, böra åtaga sig att hålla köparen

skadeslös för vad han kunde bliva nödsakad utgiva med anledning av området

åvilande, i stamfastigheterna intecknad gäld.

Kommitterade ansåge sig böra framhålla, att innehavare av bebyggda

tomter inom ifrågavarande områden icke genom försäljningarna syntes bliva

försatta i sämre läge utan åtminstone för avsevärd tid framåt kunde bibehålla

sina byggnader mot tomthyra, varjämte de hade möjlighet att enligt

ensittarlagen förvärva äganderätten till de upplåten tomterna.

I försäljningarna syntes böra inbegripas vägarna f, e, d, c och x, i den

mån marken till dessa vägar tillhörde kronan.

Yad vidare beträffade ägofigurerna nr 83, 83 a, 84, 85 och 86, motsvarande

återstoden av lägenheten Norra Sanna 26, torde desamma icke lämpa sigtor

grustäkt. Inom området funnes den av Livregementets grenadjärer resta

minnesstenen, vilken jämte det avsatta området örn 450 kvm. torde böra

bibehållas i kronans ägo. Fastigheten syntes visserligen formellt besväras

av grustäktsservitutet, men då grustillgång torde saknas, syntes detta icke

spela någon större roll. Beträffande ifrågavarande område hade kommitterade

fått emottaga anbud från den nuvarande arrendatorn, som för området

med undantag av platsen för minnesstenen erbjudit 200 kronor. Anbudet

vore emellertid för lågt för att förtjäna avseende. Vidare hade ägarna

av tre angränsande lägenheter, fanjunkaren L. Anell, Lars Larson och Per

Olsson under framhållande av de olägenheter, som möjligen framdeles skulle

för dem uppkomma, därest området bleve uppdelat i smärre lägenheter,

vilka komme att bebyggas, anhållit att så vitt möjligt mot en köpeskilling,

beräknad efter 630 kronor per hektar, få inköpa hela området för att dem

emellan fördelas efter deras lägenheters bredd fram till landsvägen. Då

den för närvarande delvis uthyrda förrådsbyggnaden icke längre syntes

behöva bibehållas, hade markkommitterade från nyssnämnda lägenhetsägare

infordrat anbud å byggnaden, varefter dessa för densamma erbjudit ett belopp

av 1,500 kronor.

Vidare hade kommitterade från innehavaren av den i södra delen av

förrådsbyggnaden inredda handelsboden infordrat anbud å byggnaden jämte

tomt. I skrivelse den 8 december 1929 hade denne, handlanden C. H.

Larsson i Kumla, erbjudit en köpeskilling av 2,025 kronor för byggnaden,

varjämte han för en tomt, motsvarande ägofiguren nr 86 å kartan, erbjudit

en köpeskilling av 1,000 kronor per hektar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Om området försåldes med detsamma möjligen åvilande servitut bibehållet,

syntes ett lägsta pris av 1,000 kronor per hektar vara skäligt. Yad byggnaden

beträffade hade sekundchefen för Livregementets grenadjärer i skrivelse

den 28 november 1929, jämte det han lämnat vissa av markkommitterade

begärda uppgifter rörande byggnadens beskaffenhet, anfört, att det pris,

som skäligen torde kunna åsättas densamma vid försäljning med tomt på

platsen (tomtpriset ej inräknat), av sakkunnig person beräknats till omkring

5.000 kronor. Vid rivning och bortförande från platsen syntes byggnaden

vara värd omkring 2,000 kronor.

Lägsta salupriset å markområdet syntes sålunda kunna bestämmas till

1.000 kronor per hektar och för byggnaden till 2,000 kronor. I anledning

av vad som upplysts rörande förrådsbyggnadens värde på platsen, syntes

det dock lämpligt, att byggnaden jämte tomt, motsvarande ägofiguren nr 86,

utbjödes till försäljning genom infordrande av anbud. Skulle därvid icke

bättre anbud erhållas, ansåge kommitterade, att förrådsbyggnaden med tomt

borde kunna försäljas till C. H. Larsson för det av honom erbjudna priset.

Återstoden av området med undantag av område för minnesstenen syntes

kunna försäljas till fanjunkare Anell och hans medintressenter till här

förut föreslaget pris. Vid försäljningen torde kronan, örn så påfordrades,

böra åtaga sig ansvaret för områdena till äventyrs åvilande intecknad gäld.

Slutligen hade kommitterade från lägenhetsägaren A. Nilsson i Norra

Sanna fått emottaga ett anbud å 10 kronor å vägen g, vilket anbud kommitterade

förordade till antagande.

I fråga örn de återstående vägbitarna, å kartan betecknade med a, b, o, p, q

och t, hade kommitterade ansett obehövligt att för ett försäljningsbeslut

verkställa någon utredning eller infordra anbud från blivande köpare,

då priset å desamma bleve av underordnad betydelse. Sådan utredning

borde lämpligen verkställas av lantmätare i samband med erforderliga aystyckningsförrättningar

för de områden, som kommitterade nu föreslagit

till försäljning.

Vad anginge vården av de båda minnesstenarna å heden hade kommitterade

fått emottaga protokollsutdrag, utvisande att styrelsen för Kumla-Hallsbergs

hembygdsförening vid sammanträde den 26 november 1929 beslutat,

att föreningen, under förutsättning att minnesstenarna jämte tillhörande

markområden kostnadsfritt överlämnades till föreningen, komme att mottaga

desamma och svara för deras vård och normala underhåll. På förfrågan

från kommitterade hade sekundchefen för Livregementets grenadjärer i

skrivelse den 6 december 1929 meddelat, att från regementets sida intet

funnes att erinra mot, att regementets minnessten jämte tillhörande jordområde

och ansvaret för dess vård och underhåll övertoges av föreningen,

under förutsättning att föreningen förbunde sig att för all framtid hålla

minnesmärket i värdigt skick. I skrivelse den 13 januari 1930 hade sekundchefen

för Livregementets husarer likaledes meddelat, att mot hembygdsföreningens

övertagande av den av regementet resta minnesstenen icke funnes

något att erinra från regementets sida.

För egen del ansåge kommitterade det icke lämpligt, att områdena i fråga

överlämnades till hembygdsföreningen under full äganderätt utan funné

med anledning av det möjligen inträdande behovet av större reparationer,

vilka det icke skäligen kunde åläggas föreningen att verkställa, det bättre,

att allenast en upplåtelse skedde av de båda områdena tillsvidare och intill

dess Kungl. Majit annorlunda förordnade, med skyldighet för föreningen

att väl vårda minnesstenarna och hålla områdena kring desamma i vårdat

skick.

Under åberopande av vad sålunda anförts föresloge kommitterade beträffande

dispositionen av kronans återstående mark å Sannahed,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 115.

att ägofigur erna från och med nr 144 till och med del av nr 81 å den

ay distriktslantmätare!! Aspling år 1913 upprättande kartan, motsvarande

lägenheterna Sannahed 21 och Sannahed 5l samt återstoden av Norra Sanna l7,

omfattande den egentliga grusåsen, måtte försäljas till Kumla härads vägby!

lii ingsdistrikt mot ett pris av 700 kronor per hektar under förbehåll örn

rätt för vederbörande till grustäkt i enlighet med kontrakt med krigskollegium

ay den 27 november 1815 samt med rätt för kronan att utan någon ersättning

till vägliållningsdistriktet bibehålla å området befintliga, kronan tillhöriga

byggnader, så länge kronan så funne för gott;

att ägofigurerna nr 151—162 samt nr 1 och 3 å samma karta, motsvarande

gemensam mark för lägenheten Sannahed 41 samt 67/82 mantal Berga l4 och

/jio. mantal Berga l19, måtte försäljas till Hallsbergs kommun mot en köpeskilling

av 1,700 kronor samt under förbehåll för ovanberörda grustäktsservitut;
att

ägofigurerna nr 83, 83 a, 84, 85 och 86, motsvarande återstoden av

lägenheten Norra Sanna 26, med undantag av erforderligt område för den

av Livregementets grenadjärer å heden resta minnesstenen måtte försäljas

till den högstbjudande, dock lägst till 1,000 kronor per hektar, därvid borde

iakttagas att så vitt möjligt den å ägofiguren nr 86 kvarstående förrådsbyggnaden

skulle försäljas tillsammans med nämnda ägofigur;

att de i kronans ägo behållna mindre vägarna måtte försäljas på lämpligt

sätt till dem, som hade nytta av desamma, och till de pris Kungl. Majit

kunde finna skäl godkänna;

samt att områdena för de båda å heden uppresta minnesstenarna utan

ersättning tillsvidare och intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade

måtte upplåtas till Kumla-Hallsbergs hembygdsförening med skyldighet för

föreningen att väl vårda minnesstenarna samt hålla områdena kring desamma

i vårdat skick.

^Sedermera hava markkommitterade med skrivelse den 30 april 1930 till

statsrådet och chefen för försvarsdepartementet överlämnat två till dem

ställda skrifter från Edvard Larsson i Norrby med flera, i vilka skrifter

dessa personer i uppgiven egenskap av byamän i Norrby by, under åberopande

av det dem tillförsäkrade servitutet att hämta grus å det med

ägofigurerna nr 151 162 a Sannahed betecknade området, dels protesterat

emot, att nämnda område avyttrades utan att betryggande villkor vid avyttringen

uppställdes för nämnda servituts bestånd, ävensom emot att kronan

såsom hittills till andra än Norrby byamän försålde grus från området,

dels ock erbjudit sig ått köpa samma område för en köpeskilling av 825

kronor samt på villkor i övrigt, att området överlätes fritt från inteckning

eller intrång i annat avseende, än deras servitutsrätt medförde, och att karta,

åtkomsthandlingar och gravationsbevis kostnadsfritt tillliandahölles dem.

Vidare hava markkommitterade med skrivelse den 1 maj 1930, likaledes

till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet, överlämnat en till

kommitterade ställd, den 22 april 1930 dagtecknad skrift från delegerade

för Hallsbergs kommun, däri de delegerade, under åberopande av det tidigare

av dem å kommunens vägnar avgivna köpeanbudet å ägofigurerna nr 151—162

samt nr 1 och 3, hemställt, att Hallsbergs kommun omedelbart måtte få

ingå preliminärt avtal örn köp av förberörda områden under förutsättning

av Kungl. Majlis och riksdagens godkännande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 115.

Sistnämnda framställning Ilar av markkommitterade tillstyrkts.

Beträffande den av byamännen i Norrby gjorda framställningen hava

markkommitterade anfört följande.

Kommitterade hade givetvis icke något att erinra mot en försäljning av

det i byamännens skrift avsedda området till Norrby byamän under förutsättning,

att skäligt pris kunde erhållas för detsamma. Byamännen hade

erbjudit 825 kronor för området, medan det av kommitterade förordade anbudet

från Hallsbergs kommun å ägofigurerna nr 151—162 samt nr 1 och 3

eller praktiskt taget samma område lydde å 1,700 kronor med bibehållande

av förefintligt grustäktsservitut. Vidare hade byamännen med anbudet förenat

villkoren, att området skulle överlåtas fritt från inteckning eller intrång

i annat avseende än deras egen förutvarande servitutsrätt och att karta, åtkomsthandlingar

och gravationsbevis skulle utan kostnad för köparna tillhandahållas.

Kronan borde emellertid icke garantera, att området icke besvärades

av grustäktsservitut till förmån för andra än Norrby byamän,

liksom kronan ej heller kunde svara för, att området vore fritt från penninginteckningar,

fastställda i stamfastigheten. Hedan på grund av de med byamännens

anbud förknippade villkoren ansåge kommitterade därför detta

oantagligt. Härtill komme, att Hallsbergs kommun erbjudit bättre pris utan

att därför uppställa några villkor av sådan art, att desamma icke kunde av

kronan uppfyllas. Kommitterade kunde icke heller finna, att byamännen

anfört några bindande skäl, för att kronan skulle vara förhindrad att försälja

området till andra än dem.

I utlåtande i ärendet den 6 september 1930 har arméförvaltningens forti

Afcationsdepartement anfört, bland annat, följande.

I en till sekundchefen för Livregementets grenadjärer ställd, till fortifikationsdepartementet

överlämnad skrift hade Aug. Jonsson m. fl. hemmansägare

i Bösavi by i Kumla socken anhållit att efter ett pris av 1,000 kronor

per hektar få till grustag köpa ett å en skriften bilagd skiss närmare angivet

område örn cirka 1 hektar av den mark å Sannahed, som enligt markkommitterades

förslag örn dispositionen av mötesplatsen vore avsedd att

försäljas till Kumla härads väghållningsdistrikt. Såsom motiv för denna

anhållan hade byamännen i Rösavi anfört, att de, som hade omkring 4 kilometer

enskilda vägar att underhålla och hittills haft förmånen att till underhåll

av dessa vägar för rimligt pris få köpa grus från kronans grustag å

Sannahed, befarade, att, örn vägstyrelsen eller någon enskild finge förvärva

hela grusåsen därstädes, de skulle komma i svårigheter för anskaffning av

lämpligt väggrus för bestridande av nämnda vägunderhåll.

I avgivet yttrande i ärendet hade chefen för östra arméfördelningen efter

hörande av sekundchefen för Livregementets grenadjärer anfört, att från

hans sida ej något vore att erinra emot markkommitterades förslag vare sig

beträffande dispositionen av kronans återstående mark å Sannahed eller i

fråga om försäljningen av de å mötesplatsen kvarstående gevärsförråds- och

persedelförrådsbyggnaderna, av vilka den förra disponerades av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse för något dess ändamål och den senare av Livregementets

grenadjärer för förvaring av en del regementet tillhöriga sängar.

I avgivna yttranden i ärendet hade arméförvaltningens domäntjänsteman

meddelat, att han vid besök på platsen övertygat sig om, att Rösavi by,

vars belägenhet påfordrade underhåll av en avsevärd sträcka mindre byvägar,

vore i stort behov av grustillgång. På förfrågan hade emellertid

ordföranden i Kumla hiirads vägstyrelse förklarat, att viigstyrelsen, därest

styrelsens köp av förenämnda område komme till stånd, ämnade låta alla

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

deni, som hittills hämtat grus från detsamma, få fortsätta därmed, så länge

grustillgången medgåve det. Under sådana förhållanden hade domäntjänstemannen

icke ansett några skäl förefinnas för Rösavi byamän att hysa bekymmer

för möjlighet till grustäkt. Han hade ej heller funnit det vara

lämpligt, att det till försäljning till vägstjTelsen avsedda området uppdelades,

utan borde detsamma i sin helhet få förvärvas av styrelsen, Priset,

700 kronor per hektar, vore visserligen mycket lågt, men med tanke på befintliga

grustäktsservitut m. m. kunde detsamma möjligen anses godtagbart.

Vidkommande därpå markkommitterades förslag angående försäljning av

ägofigurerna nr 151—162 samt nr 1 och 3 hade domäntjänstemannen framhållit,

att det syntes honom ej kunna förnekas, att de betänkligheter, som

Norrby byamän förklarat sig hysa mot den av kommitterade förordade försäljningen

till Hallsbergs kommun av de med ägofigurerna nr 151—162

betecknade områdena, hade ett visst fog för sig. Därest denna försäljning

komme till stånd, hade nämligen byamännen, enligt domän tjänstemannens

åsikt, ingen garanti för att från områdena erhålla grus till ett skäligt pris,

även örn servitutsrätten efter försäljningen fortfarande komme att äga bestånd.

Möjligt Amre ju även, att grustillgången genom en kraftig avverkning snart

komme att tryta, då gruskvantiteten inom områdena vore jämförelsevis liten.

Härigenom kunde byamännen inom en snar framtid riskera att förlora den

fördel, som de en gång i tiden vid avståendet av marken till kronan betingat

sig. Det hade därför synts domäntjänstemannen orättvist att lämna

byamännens krav obeaktade. Vid kronans försäljning av områdena borde

byamännen därför äga företrädesrätt att få köpa desamma. Deras anbud,

825 kronor för ägofigurerna nr 151—161, måste emellertid anses alltför lågt

och de av dem för köpet uppställda Adllkoren oantagliga. Vid besök på

platsen hade domäntjänstemannen även meddelat byamännen denna åsikt

och anmodat dem att, därest de önskade komma i besittning av grustaget,

höja sitt anbud därå och inskränka A*illkoren för av dem begärt köp aA- detsamma.

I ett av byamännen i anledning därav till domäntjänstemannen

insänt förnyat anbud, som domäntjänstemannen samtidigt med sitt yttrande

i ärendet överlämnat till fortifikationsdepartementet, hade byamännen därför

erbjudit sig att för ägofigurerna nr 151—162 betala 1,200 kronor och därvid

ej uppställa några särskilda köpeA''illkor. Detta anbud understege Ansenligen

med 500 kronor det av Hallsbergs kommun avgivna anbudet, men aA’ skäl,

som domäntjänstemannen OA*an anfört, hade hail dock tillstyrkt detta anbuds

antagande. Skulle emellertid detta byamännens senast avgivna anbud icke

anses antagligt, vore det enligt domäntjänstemannens åsikt med rättvisan

mest överensstämmande, att kronan tillsvidare beliölle grustaget i sin ägo.

Beträffande det av markkommitterade förordade preliminära köpeavtalet

med Hallsbergs kommun hade domäntjänstemannen ansett, att något sådant

icke borde avslutas. Någon anledning till en dylik åtgärd hade domäntjänstemannen

nämligen icke funnit föreligga, och éj heller hade enligt hans

åsikt några giltiga skäl framlagts härför. Tvärtom skulle ett sådant avtal

till synes verka prejudicerande för riksdagens ställningstagande till frågan.

Beträffande markkommitterades förslag till disposition av övriga ännu ej

sålda delar av Sannahed hade domäntjänstemannen ej funnit något att häremot

erinra.

Sedan vägstyrelsen i Kumla härads väghällningsdistrikt anmodats yttra

sig över den förut omförmälda, av byamännen i Rösavi gjorda framställningen

att få köpa en del av det grustäktsområde å Sannahed, varå styrelsen

tidigare avgiA’it anbud, hade styrelsen till fortifikationsdepartementet meddelat,

att styrelsen, för den händelse vägdistriktet icke kunde få förvärva

hela det ifrågavarande området, ansåge sig böra helt frånträda sitt förut

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

gjorda anbud, i synnerhet som största mäktigheten grus förefunnes å det

område, som Rösavi byamän förklarat sig vilja köpa.

Vidare hade delegerade för Hallsbergs kommun i skrivelse till fortifikationsdepartementet

meddelat, att ehuru deras för kommunens räkning tidigare

avgivna anbud omfattat, förutom ägofigurerna nr 151—162, även ägofigurerna

nr 1 och 3, de dock numera vore villiga att avstå från sistnämnda båda

områden och erbjuda hela anbudssumman, 1,700 kronor, för ägofigurerna nr

151-162. . „

För egen del hade fortifikationsdepartementet icke funnit något ur försvarets

synpunkt att erinra mot avliändande fran kronans sida ai i ärendet

ifrågakonjna markområden jämte de kronan tillhöriga byggnader, som funnes

uppförda å dessa områden, nämligen persedelförrådsbyggnaden å ägofiguren

nr 86 och gevärsförrådsbyggnaden å ägofiguren nr 81. I fråga örn de särskilda

av markkommitterade härför avgivna förslagen hade departementet

ansett sig böra anföra följande.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter syntes det område,

som å den av distriktslantmätare!! Aspling uppgjorda kartan betecknats

med ägofigurerna nr 66—80, del av nr 81 och nr 140 144, icke lämpligen

böra uppdelas vid en försäljning. Med anledning härav och då det av

Kumla härads vägstycke för området erbjudna köpeskillingsbeloppet, 700

kronor per hektar, med hänsyn till området åvilande grustäktsservitut finge

anses skäligt, hade departementet icke något att erinra mot en försäljning

av nämnda område till väghållningsdistriktet.

Beträffande den å ägofiguren nr 81 belägna gevärsförrådsbyggnaden finge

departementet, då något köpeanbud å nämnda byggnad ej förelåge, föreslå,

att densamma försåldes skild från marken, varå den vore uppförd, till pris

som Kungl. Maj:t efter byggnadens utbjudande till försäljning samt förslag

av fortifikationsdepartementet kunde finna skäligt fastställa.

Vidkommande ägofigurerna nr 151—162 förelåge två anbud nämligen dels

ett från Hallbergs kommun slutande å 1,700 kronor, och dels ett från vissa

delägare i Norrby by å 1,200 kronor. Vid övervägande av vilket av nämnda

två köpeanbud, som" borde lämnas företräde, hade fortifikationsdepartementet

i likhet med departementets domäntjänsteman funnit, att på grund av

det grustäktsservitut, som kronan vid sitt köp av ifrågavarande, huvudsakligen

av under Norrby by lydande mark tagna områden tillförsäkrat, bland

andra, Norrby byamän, den prioritetsrätt att förvärva områdena, som på

grund därav vid kronans nu ifrågasatta försäljning av desamma skäligen finge

anses tillkomma bvamännen, borde vara så stor, att deras anbud syntes

böra komma i fråga till antagande framför kommunens anbud, ehuru detta

senare med 500 kronor överstege byamännens anbud. Ett särskilt skäl för

ett dylikt förfaringssätt syntes vara, att grustillgången inom områdena numera

vore jämförelsevis liten, varför en kraftig grusavverkning genom annan

köpare således snart skulle kunna göra byamännens servitutsrätt örn intet.

Vid eventuellt avslutande av köp med byamännen torde dock dessa, såsom

tydligen även av dem förutsatts, då de vid avgivande av sitt senare köpeanbud

uteslutit de villkor i detta avseende för köpet, som förekommit i det

tidigare av dem avgivna anbudet, böra tillförbindas att tala ifrågavarande

grustäktsservitut, i (ten mån detta kunde tillkomma även andra fastighetsägare

än köparna. Även borde beaktas, att, da byamännen såsom samman

slutning icke torde kunna betraktas såsom någon juridisk person och således

ej heller vore berättigade att inga någon rättshandling, vid bifall till deras

framställning örn köp av marken, köpeavtal syntes böra träffas nied de personliga

ägarna av i mantal satt jord i Norrby by eller av dem för ändamålet

bildade antingen en ekonomisk förening eller ett bolag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Xlaj.ts proposition nr Ilo.

Vad ägofigurerna nr 1 oell 3 anginge, hade något uteslutande för dessa

områden avsett köpeanbud ej erhållits. De områden, som upptoges av dessa

äg°figurer> vöre emellertid, enligt vad departementet inhämtat, av endast

ringa ekonomiskt värde och innehölle fornlämningar. Skulle Norrby byamäns

anbud komma att antagas och något köpeanbud å ägofigurerna nr 1

och 3 således ej komma att föreligga, syntes, i likhet med vad som ifrågasatts

beträffande områdena för de å Sannahed uppförda regementsminnesmärkena,

förevarande områden lämpligen kunna tillsvidare upplåtas till KumlaHallsbergs

hembygdsförening utan ersättning, men med skyldighet för föreningen

att väl vårda och underhålla desamma jämte de därå befintliga fornlämningarna

samt att ansvara för all områdena eventuellt besvärande skattom!1

hägnadsskyldigliet. Beträffande slutligen den av markkommitterade

föreslagna åtgärden, att preliminärt försäljningsavtal redan nu skulle upprättas

med Hallsbergs kommun, ansåge fortifikationsdepartementet, att, även

örn kommunens anbud skulle tillerkännas företrädesrätt framför byamännens,

någon anledning att vidtaga en sådan åtgärd, som av kommitterade föreslagits,

i allt fall icke förelåge.

Mot övriga av markkommitterade i ärendet avgivna förslag, avseende dels

försäljning av ägofigurerna nr 83, 83 a, 84, 85 och 86 jämte den å sistnämnda

ägofigur belägna persedelförrådsbyggnaden, ävensom i kronans ägo behållna

mindre vägar, allt å Sannahed, dels ock upplåtelse utan ersättning tillsvidare

åt Kumla-Hallsbergs hembygdsförening av de å Sannahed uppresta regementsminnesstenarna

med därtill hörande områden, hade fortifikationsdepartementet

ej funnit något att erinra, dock att försäljningsbeloppet för

nyssnämnda byggnad syntes efter byggnadens utbjudande till försäljning

såväl med som utan samband med lämplig tomtplats å området, varest den

vore uppförd, samt efter förslag av fortifikationsdepartementet böra fastställas

av Kungl. Majit. Såsom gemensamma bestämmelser för samtliga försäljningar

av den mark, varom i ärendet vore fråga, finge fortifikationsdepartementet

därjämte föreslå, dels att blivande köpare skulle förbinda sig att

ensamma betala alla kostnader för lagfart och eventuell avstyckning av köpta

områden samt respektera av kronan upplåtna nyttjand erätter till desamma,

tills tiden för dessa utgått, dels ock att kronan skulle åtaga sig att ansvara för

de i vederbörande stamfastigheter meddelade penninginteckningar, i den mån,

i händelse av exekutiv försäljning, områdena kunde befinnas häfta för desamma.

Inflytande köpeskillingar för försålda markområden och byggnader syntes,

efter avdrag av eventuella försäljningskostnader, böra tillgodoföras lantförsvarets

fond för byggnader och andra försvarsändamål.

I en till Konungen ställd, den 20 oktober 1930 dagtecknad skrift hava

delegerade för Hallsbergs kommun framställt vissa erinringar emot vad arméförvaltningens

domäntjänsteman och fortifikationsdepartement anfört beträffande

dispositionen av ägolotterna nr 151—162 samt därvid anfört, bland

annat, följande.

Domäntjänstemannen hade såsom skäl emot ifrågavarande områdes försäljning

till Hallsbergs kommun anfört, att byamännen i Norrby genom en

kraftig avverkning av den begrägsade grustillgången å området riskerade

att inom en snar framtid förlora fördelen av den dem tillförsäkrade fria

grustagningsrätten därstädes. Denna invändning kunde visserligen synas

hava visst fog för sig. Förhållandet vore emellertid, att kommunen önskade

förvärva ifrågavarande områden just för att förhindra en för kraftig och

hastig avverkning och därigenom, så långt den begränsade tillgången det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 115.

medgåve, säkerställa kommande generationers behov av grus och sand. Det

torde vara uppenbart, att man hade större garanti för en begränsad grusavverkning,

örn kommunen förvärvade området, än örn det försåldes till och

exploaterades av en ekonomisk förening eller ett bolag, låt vara att endast

byamännen vore intressenter i företaget. Den tveksamhet, som gjort och

gjorde sig gällande bland byamännen själva örn lämpligheten av det ifrågasatta

förvärvet, syntes grunda sig därpå, att en del hemmansägare ville förvärva

området för att örn möjligt förhindra all grusförsäljning, medan andra

åter ville få köp till stånd för att få försälja grus i största möjliga omfattning

och utan tanke på kommande släktens behov.

Fortifikationsdepartementet hade för sin del framhållit, att Norrby byamän

såsom innehavare av ovan omförmälda servitutsrätt borde hava prioritetsrätt

till förvärv av områdena. Skulle detta skäl vara avgörande, syntes därav

följa, att även byamännen i Marka samt Södra Sanna och Norra Sanna

borde tillerkännas samma prioritetsrätt ifråga örn de dem förr tillhöriga

grusbackar, i vilka de hade motsvarande servitutsrätt. Såvitt delegerade

hade sig bekant, hade departementet dock ej ifrågasatt sådan rätt för dessa

byamän utan förordat grusbackarnas försäljning till annan spekulant. På

grund därav syntes sist anförda skäl ej böra tillmätas större betydelse.

Då det enligt de delegerades förmenande vore för alla parter, kronan,

Norrby byamän och Hallsbergs kommun, förmånligast och lämpligast, att

kommunen finge förvärva ifrågavarande markområden å Norrby ägor, hemställde

delegerade med stöd av vad sålunda anförts örn beaktande av kommunens

tidigare avgivna, av markkommitterade tillstyrkta anbud.

Häröver har arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 29 oktober

1930 avgivit utlåtande och därvid förklarat, att departementet icke funnit

anledning frångå sin i departementets utlåtande den 6 september samma år

uttalade mening, att Norrby byamän på grund av den prioritetsrätt, som

finge anses tillkomma dem, borde vid försäljningen av kronans återstående

delar av Sannahed få förvärva de med nr 151—162 betecknade ägofigurerna

av övningsfältet, oaktat de å desamma avgivit ett lägre anbud än Hallsbergs

kommun.

Slutligen hava markkommitterade med skrivelse till chefen för försvars,

departementet den 8 november 1930 överlämnat ett av ägaren till 1/J6

mantal Norrby nr 1 Östergården E. A. Andersson till kommitterade ingivet

anbud, däri Anderssson förklarat sig villig att för ägofigurerna nr 151—162

betala en köpeskilling av 2,000 kronor under förbehåll, att området icke

besvärades av annat servitut än Norrby bys rätt till grustäkt.

Av vad i ärendet förekommit torde framgå, att de i kronans ägo alltjämt Departemcntsbefintliga

delarna av förutvarande mötesplatsen Sannahed numera icke äro clle{cnbehövliga

vare sig för militärt eller annat statligt ändamål. Bortsett från

de mindre områden, å vilka de båda regementsminnesmärkena äro resta,

torde ej heller i övrigt några skäl förefinnas för ett bibehållande av dessa

delar av övningsfältet i kronans hand. Jag finner mig därför böra tillstyrka

det nu framlagda förslaget om deras försäljning.

Såsom av markkommitterades framställning framgår, kunna kronans återstående

markområden å Sannahed, några mindre särskilt för sig belägna

vägbitar undantagna, indelas i tre särskilda grupper nämligen:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

A) ägofigurerna nr 1 och 3 samt nr 151—162, motsvarande del av gemensam

mark till den från 3 mantal Norrby nr 1—3 avsöndrade lägenheten

Sannahed 41, 67/82 mantal Berga l4 och 32/4I0 mantal Berga l19 i Hallsbergs

socken,

B) ägofigurerna nr 140—144, nr 66—80 samt del av nr 81 jämte vissa

vägar, motsvarande den från gemensamma ägor till hemmanen Marka nr 1

och 2 i Hallsbergs socken avsöndrade lägenheten Sannahed 51, den från

gemensamma ägor till hemmanen 1/2 mantal Södra Sanna nr 1, 1 mantal

Södra Sanna nr 2 och 1 mantal Södra Sanna nr 3 i Kumla socken avsöndrade

lägenheten Sannahed 21 samt den från hemmanet Norra Sanna nr

1 i Kumla socken avsöndrade lägenheten Norra Sanna l7, samt

C) ägofigurerna nr 83, 83 a, 84, 85 och 86 jämte vägmark, motsvarande

den från hemmanet Norra Sanna nr 2 i Kumla socken avsöndrade lägenheten

Norra Sanna 26.

Yad till en början angår de till gruppen A hörande områdena, vilka

utgöras dels av en grusås (ägofigurerna nr 151—162) och dels av ett par

mindre områden (ägofigurerna nr 1 och 3), innehållande vissa fornlämningar

bestående av domarringar och enstaka resta stenar, hava anbud beträffande

samtliga dessa områden inkommit från delegerade för Hallsbergs kommun,

vilka å kommunens vägnar för desamma erbjudit en köpeskilling av 1,700

kronor, vilket anbud delegerade sedermera förklarat sig vidhålla, även örn

ägofigurerna nr 1 och 3 undantoges vid en blivande försäljning. Beträffande

ägofigurerna nr 151 — 162 hava anbud inkommit dels från Edvard

Larsson med flera byamän i Norrby by, slutande å 1,200 kronor, och dels

från E. A. Andersson i Norrby, slutande å 2,000 kronor.

Yärdet av det med nr 151—162 betecknade området torde till huvudsaklig

del ligga i dess användbarhet för grustäkt. Såsom markkommitterade framhållit,

torde grustillgången å kronans områden vid Sannahed lämpligen böra

komma till användning för allmännyttiga ändamål. Med hänsyn härtill

synes sistnämnda av E. A. Andersson avgivna anbud icke böra ifrågakomma

till antagande vid en blivande försäljning.

Beträffande de båda andra anbuden har fortifikationsdepartementet ansett

det av vissa delägare i Norrby by avgivna böra lämnas företräde, ehuru

detsamma med 500 kronor understiger det av delegerade för Hallsbergs

kommun lämnade anbudet, detta bland annat av det skäl att grustillgången

inom ifrågavarande område numera vore jämförelsevis liten, varför en kraftig

grusavverkning genom annan köpare snart skulle kunna göra den av kronan

vid förvärv av ifrågavarande mark åt Norrby byamän upplåtna servitutsrätten

om intet.

Med hänsyn till vad delegerade för Hallsbergs kommun i sin förut omförmälda

skrivelse den 20 oktober 1930 anfört beträffande utnyttjandet av

grustillgången å området, därest detsamma skulle komma i kommunens hand,

synes emellertid anledning icke förefinnas att antaga, att den byamännen

i Norrby tillkommande rätten till grustäkt skall komma att trädas för nära

genom en försäljning till Hallsbergs kommun. Yid dylikt förhållande och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:t proposition nr 115.

clå det därjämte ur allmännyttans synpunkt torde vara mera ändamålsenligt,

att grustaget kommer i Hallsbergs kommuns ägo, har jag ansett mig böra

tillstyrka det av delegerade för kommunen avgivna anbudet. Däremot torde

de båda med nr 1 och 3 betecknade ägofigurerna, vilka såsom förut nämnts

innehålla vissa fornlämningar, alltjämt böra bibehållas i kronans hand för att

tillsvidare utan ersättning upplåtas till Kumla-Hallsbergs hembygdsförening.

I fråga örn det område, som omfattar de till gruppen B hänförliga ägofigurerna,

föreligga köpeanbud dels från styrelsen i Kumla härads väghållningsdistrikt

å hela området, dels ock från vissa hemmansägare i Rösavi by

i Kumla socken ävensom från nuvarande arrendatorer samt ägare av angränsande

fastigheter å vissa delar av detsamma. Därjämte har K. A. Carlsson

i Norra Sanna i uppgiven egenskap av tillförordnad byaman i Norra

Sanna by hemställt, att den mark öster örn landsvägen Kumla—Hallsberg,

som år 1815 av nämnda by upplåtits till kronan mot rätt till grustäkt, måtte

mot överenskommen lösen tilldelas byns hemmansägare.

Aven beträffande ifrågavarande område, vilket består av en grusås med ganska

ansenlig grustillgång, torde man på skäl, som i det föregående anförts, böra

bortse från de av enskilda personer för egen räkning avgivna anbuden, vilka

för övrigt i regel varit tämligen låga. I likhet med fortifikationsdepartementet

anser jag, att området i fråga vid en blivande försäljning icke bör uppdelas

utan försäljas odelat. Med hänsyn härtill synes det av vägstyrelsen avgivna

anbudet, vilket avser området i dess helhet, vara det enda som bör ifrågakomma

till antagande. Enligt vad vägstyrelsens ordförande under hand

meddelat, har styrelsen numera intet att erinra mot, att styrelsen i ett blivande

köpeavtal ålägges att respektera nu gällande nyttjanderättskontrakt

beträffande vissa av kronan upplåtna delar av området. Då den av vägstyrelsen

erbjudna köpeskillingen, 700 kronor per hektar, med hänsyn

till markens beskaffenhet och området åvilande grustäktsservitut måste anses

skälig, finner jag mig böra förorda nämnda anbuds antagande.

I blivande köpeavtal med vägstyrelsen torde kronan böra förbehålla sig

rätt att tillsvidare utan ersättning låta den å ägo figuren nr 81 uppförda

förrådsbyggnaden kvarstå på sin nuvarande plats, till vilken kronan jämväl

bör äga fritt tillträde.

Vad angår de till gruppen C hörande markområdena, omfattande ägofigurerna

nr 83, 83 a, 84, 85 och 80, lämpa sig desamma icke för grustäkt,

då grustillgång därstädes saknas. Några betänkligheter mot deras försäljning

till enskilda personer behöva sålunda ur denna synpunkt icke föreligga.

Emellertid är intet av de anbud, som avgivits beträffande dessa

områden, av beskaffenhet att nu kunna av mig förordas till antagande. Bemyndigande

synes därför böra utverkas för Kungl. Majit att framdeles på

lämpligt sätt försälja desamma till den högstbjudande. Att, såsom markkommitterade

och fortifikationsdepartementet föreslagit, för försäljningen fastställa

ett minimipris av 1,000 kronor per hektar synes icke vara lämpligt,

da ett sa högt försäljningspris av de inkomna anbuden att döma icke med

säkerhet torde kunna påräknas för all den mark, som dessa ägofigurer

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 115.

omfatta. Det bör därför överlåtas åt Kungl. Majit att, då områdena utbjudas

till försäljning, pröva, huruvida avgivna anbud äro av beskaffenhet

att böra antagas eller ej. För erhållande av bästa möjliga köpeanbud å en

å ägofiguren nr 86 uppförd förrådsbyggnad, vilken ävenledes är avsedd att

avyttras, torde nämnda byggnad böra utbjudas till försäljning såväl med

som utan samband med den tomtmark, å vilken den är uppförd.

På sätt markkommitterade och fortifikationsdepartementet föreslagit torde

ett område örn cirka 450 kvm. av ägofiguren nr 83, varå en av Livregementets

grenadjärer rest minnessten är belägen, alltjämt böra bibehållas i kronans

hand och således undantagas vid en blivande försäljning av sistnämnda

ägofigur.

Beträffande slutligen de i kronans ägo alltjämt befintliga mindre vägarna

å övningsfältet torde desamma, i den mån de icke kunna hänföras till de

här förut till försäljning föreslagna områdena, böra få försäljas på sätt och

mot de villkor Kungl. Majit efter förslag av fortifikationsdepartementet kan

finna skäligt bestämma. Så torde även böra ske med kronans å övningsfältet

ännu kvarstående byggnader med undantag av den för landstormens

räkning disponerade nya persedelförrådsbyggnaden, vilken tillsvidare torde

böra bibehållas i kronans ägo.

I enlighet med vad markkommitterade föreslagit torde samtliga markförsäljningar

böra ske under förbehåll örn beståndet av den rätt till grustäkt

å de till försäljning avsedda områdena, som jämlikt köpekontrakt den 27

november 1815 mellan krigskollegium och jordägarna i Kala, Gränby, Norra

Sanna, Södra Sanna, Marka och Norrby byar kan tillkomma delägarna i

nämnda byar. Vidare torde kronan, örn så påfordras, vid blivande försäljningar

böra åtaga sig att hålla köpare skadeslös, för vad han kan bliva

skyldig att utgiva på grund av den i stamfastigheten intecknade gäld, för vilken

områdena vid försäljningstillfället kunna häfta. Uppkommande kostnader för

områdenas avstyckning och lagfarande böra bestridas av de blivande köparna,

vilka även böra tillförbindas att respektera de nyttjanderättskontrakt,

som för närvarande kunna gälla beträffande områdena i fråga.

Genom försäljningarna inflytande köpeskillingsbelopp torde böra tillgodoföras

lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag alltså hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

dels medgiva,

att de delar av förutvarande mötesplatsen Sannahed, som å den förut

omförmälda, av distriktslantmätaren H. Aspling år 1913 över mötesplatsen

upprättade kartan betecknats med ägofigurerna nr 151—162, må försäljas

till Hallsbergs kommun mot en köpeskilling av 1,700 kronor,

att de å nyssnämnda karta med nr 140—144, nr 66—80 samt del av nr 81

betecknade ägofigurerna jämte vissa vägar må försäljas till Kumla härads

väghållningsdistrikt mot en efter 700 kronor per hektar beräknad köpeskilling,

att de å samma karta med nr 83, 83 a, 84, 85 och 86 betecknade ägo
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 115.

figurerna jämte vagmark ävensom en å ägofiguren nr 86 uppförd förrådsbyggnad

må med undantag av ett område av omkring 450 kvadratmeter, å

vilket en av Livregementets grenadjärer rest minnessten är belägen, efter

Kungl. Maj:ts beprövande försäljas till den högstbjudande, varvid förrådsbyggnaden

må utbjudas till försäljning såväl med som utan samband med

den tomtplats, å vilken den är uppförd, samt

att de i kronans ägo fortfarande befintliga mindre, särskilt för sig belägna

vägarna å övningsfältet må försäljas på de villkor, som Kungl. Majit efter

förslag av arméförvaltningens fortifikationsdepartement kan finna skäligt

bestämma,

dels ock föreskriva,

att samtliga markförsäljningar skola ske under förbehåll x att köparna

skola bestrida alla uppkommande kostnader för lagfart och eventuell avstyckning

av köpta områden samt respektera ej mindre områdena åvilande

grustäktsservitut än även av kronan npplåtna nyttjanderätter till delar av

desamma,

att försäljning av markområden, å vilka i kronans ägo befintliga byggnader

äro uppförda, skall ske under förbehåll om rätt för kronan att dels

utan ersättning låta byggnaderna kvarstå tillsvidare, dels ock äga fritt tillträde

till desamma, samt

att till följd av försäljningarna inflytande köpeskillingsmedel skola, efter

avdrag av försäljningskostnaden, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 98 hafi. (Nr 115.)

31)1 31 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:183 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dispositionen av återstående delar av förutvarande mötesplatsen Sannahed. a1 i texten
  2. JoU 1931:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående dispositionen av återstående delar av förutvarande mötesplatsen Sannahed. a1 i texten