Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av ön Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av Göteborgs och Bohus län

1931-01-03 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:12, Angående försäljning av ön Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av Göteborgs och Bohus län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 12.

1

Nr 12.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av ön

Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av

Göteborgs och Bohus län; given Stockholms slott den 3 januari

1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 januari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:

Jag anhåller att för Kungl. Majit få anmäla uppkommen fråga angående

försäljning av den kronan tillhöriga, av lotsverket disponerade

ön Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av Göteborgs

och Bohus län. Kalven är en bergig ö i Göteborgs yttre skargård

och utgör i areal cirka 35 hektar, varav omkring en sjättedel tomtmark.

Kalvsunds municipalsamhälle, som omfattar nämnda ö, är ett fiskläge

med ett femtiotal bostadshus och en befolkning uppgående till omkring

>00 personer. Under år 1910 hava ett antal husägare å ön hos Kungl.

Maj:t anhållit, att Kungl. Majit mätte vidtaga åtgärder i syfte att

bereda befolkningen å ön möjlighet att med äganderätt forvarva mark

för bostäder. Nämnda framställning har föranlett ett omfattande utredBihang

till riksdagens protokoll 19.11. I sami. 11 haft. INr 12).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

ningsarbete, vilket nu fortskridit så långt, att frågan kan föreläggas

Kungl. Majit till avgörande.

Ägande- och Innan jag närmare ingår på försäljningsfrågan, anser jag mig böra

rätten till ön. meddela några uppgifter rörande ägande- och dispositionsrätten till ifrågakomna

lägenhet, vilka uppgifter i huvudsak hämtats ur ett av kammarkollegium

den 30 juli 1903 avgivet yttrande i fråga örn ordnande av

bostadsförhållandena för fiskarebefolkningen i Göteborgs och Bohus län.

Ön Kalven har alltsedan år 1659 i jordeböckerna upptagits såsom kronolägenhet

med ränta. Räntan har till en början utgått med 13 öre silvermynt

och sedermera förhöjts till 17 öre samma mynt.

Redan före år 1777 synes ön hava tagits i anspråk för lotsverkets räkning,

enär ön nämnda år för första gången i jordeboken angivits såsom

iotslägenhet. En år 1769 upprättad förteckning å lotsverket anslagna

hemman och lägenheter upptager nämligen, bland andra sådana, även

»Lilla Kalfsund».

Med anledning av Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1820 angående ny

reglering av lots- och båkinrättningen i riket förrättades undersökning

angående Kalvsunds lotsplats, varefter Konungens befallningshavande i

länet i utslag den 3 juni 1823 förklarat, att, då ön Kalven enligt jordeboken

vöre av krononatur med 8 sk. 6 rst. kronan behållen ränta, samt

upplyst blivit, att av 34 stycken på ön varande husägare allenast tre

kunnat förete upplåtelser utfärdade av Konungens befallningshavande,

den 5 maj 1778 för jaktuppsyningsmannen Kjellberg, den 5 mars 1794

för salterifiskaren Lorentz Hasselgren och den 13 mars 1798 för fiskaren

Pehr Utboldt, ävensom att nämnda Utboldt till år 1814 er lagt räntan''

8 sk. 6 rst., vilken ränta därefter guldits av lotskontoret, så kunde endast

nyssnämnda tre personer, örn de levde och själva innehade platserna, därvid

behållas i sin livstid, men i annat fall och därest tomterna kommit

till någon annans än lotsbetjäningens disposition, dessa skulle liksom

alla andra på ön Kalven varande tomtplatser, vilka innehades av personer,

som ej vore i lotsverkets tjänst, anses för åbolediga och genast avträdas

till kronans och lotsverkets disposition. Över nämnda utslag an

förde husägarna på Kalven besvär hos kammarkollegium, som genom

utslag den 4 december 1827, enär klagandena påstått, att denna ö innehades

av dem under skattemannarätt, med stöd av 10 kap. 16 § rättegångsbalken

förklarade, att klagandena ägde att sitt påstående i denna

del vid vederbörande domstol inom viss tid anhängiggöra, varefter och

sedan tvisten blivit genom domstols lagakraftvunna beslut avgjord, Konungens

befallningshavande skulle hava att efter då förekomna omständigheter

vidare utlåta sig i målet. Efter det i anledning härav husägarna

på Kalven instämt vederbörande lotsdistriktschef å kronans vägnar

till 1828 års lagtima höstting med Västra och Östra Hisings härad

under påstående örn äganderätt till ön Kalven, blev denna talan av hä
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

radsrätten genom utslag den 11 mars 1829 ogillad. Enligt anteckning i

1852 års lotsjordebok disponeras ön Kalven av lotsverket, som ansvarar

för årliga räntan till kronan, sedan ön efter avgörandet av omförmälta

rättegång år 1830 efter hållen syn överlämnats till därvarande lotsars

disposition. I 1881 års jordebok för länet upptages Kalven nr 1, en lotsplats,

bland kronoegendomar under allmän disposition, jordlägenheter,

med ränta 27 öre och med anteckning, att lägenheten innehaves av lotsarna

å Kalvsunds lotsstation.

Sedermera har lotsstyrelsen i ett antal fall mot avgift utarrenderat

strandplatser å ön, men för det största antalet upplåtelser har något

avtal icke förelegat mellan kronan och enskilda rörande de områden å

ön, som av enskilda personer innehafts.

I den ovan omförmälda ansökningen rörande ordnande av bostadsför- Framstöta

hällandena å ön, vilken är dagtecknad den 12 november 1910, hava trettio- säljning av

sex invånare i Kalvsunds municipalsamhälle anhållit, att Kungl. Majit tomtmark.

måtte vidtaga åtgärder dels för att bereda befolkningen å kronoholmen

Kalven rätt att med äganderätt förvärva mark för bostäder, dels ock för

att den till ön hörande stranden måtte bliva en samfällighet för befolkningen

å ön.

Till stöd för framställningen anföres bland annat.

Ägarna till husen å ön hade ingen trygghet för, att deras med stora

uppoffringar åstadkomna hem finge kvarstå å de för viss kort tid upplåtna

tomtområdena, och de vore helt och hållet beroende av lotsverket

med hänsyn till den avgift och de villkor, som de för framtiden måste

underkasta sig för att hava sina hus kvar på ön. De, som vore födda

på ön och som skulle önska att där skaffa sig egna hem, måste under

rådande förhållanden avstå härifrån. Detta tillstånd måste för dem, som

där bodde och som vore fästa vid ön, å vilken förfäder till en stor del

av invånarna varit boende, vara synnerligen otillfredsställande. Härtill

komme ytterligare, att de rådande förhållandena lade hinder i vägen för

bedrivande av den näring, varav befolkningen levde, eller fiskeri. Strandplatsen

å ön vore nämligen till sin väsentligare del uthyrd till personer,

boende utanför ön, och vore upptagen av deras bryggplaner, vid vilka

båtar ej finge annat än efter samtycke från planägarna angöras. Då

dessa funne sitt intresse vara att förbjuda dylikt angörande, vore övriga

båtägare så gott som utestängda från tillträde till stranden med sina

båtar. Det vore ju klart, att detta betydde, att all utveckling av fiskarnes

näring omöjliggjordes. De sålunda anmärkta olägenheterna med hänsyn

såväl till bostads- som näringsförhållanden åstadkomme givetvis, att

hela samhällets utveckling hämmades och det uppväxande släktets lust

att söka sin utkomst i främmande land befrämjades.

I anledning av denna framställning verkställdes viss förberedande ut- Förberedande

redning, varvid efter hörande av vederbörande lokala myndigheter ytt- “" mna

randen i ärendet avgåvos av lotsstyrelsen den 31 december 1913 och den

s. 4 Kontrollera mot PDF

Förnyad utredning.

4 Kungl. Majus proposition Nr 12.

23 augusti 1918, av länsstyrelsen i länet den 18 maj 1915 samt av kammarkollegium

den 23 januari 1918.

Från denna utredning må anmärkas, att sökandena vid sammanträde

inför lotskaptenen framhållit, att den väsentligaste olägenheten för dem

under nu rådande förhållanden på ön vore saknaden av förtöjningsplatser

för deias båtar, att, därest sökandena bleve ägare till de tomter, varå

deras hus vore uppförda, deras rättigheter i andra avseenden skulle kunna

bättre tillgodoses än nu vore förhållandet samt att sökandena saknade

möjlighet att upptaga lån mot inteckningar i husen, enär dessa

vore belägna på ofri grund.

De vid utredningen hörda myndigheterna hava i stort sett tillstyrkt,

att under vissa villkor, bland annat att område avsattes för lotsverkets

behov, ön försåldes till Kalvsunds municipalsamhälle. Lotsstyrelsen har

dock endast med tvekan delat denna uppfattning.

Emellertid beslöt Kungl. Majit den 13 december 1918 att föranstalta

örn grundligare utredning av förevarande spörsmål. För sådant ändamål

uppdrog Kungl. Majit genom brev nämnda dag åt domänstyrelsen

dels att i samråd med lotsstyrelsen avgiva förslag rörande det område å

ön Kalven, som kunde anses erforderligt för lotsverket och som sålunda

borde avsättas för dess behov, dels att i samråd med byggnadsstyrelsen

låta verkställa uppmätning och kartläggning av ön, därvid särskilt skulle

uppmätas och till sina gränser fastslås de tomter, som vore bebyggda,

samt förslag upprättas rörande mark, som borde avsättas till vägar,

öppna platser och allmän båtplats, dels att låta verkställa saluvärdering

av ön, därvid skulle fastställas ej mindre saluvärdet av ön i dess helhet

med undantag av det område, som kunde bliva av domänstyrelsen oell

lotsstyrelsen föreslaget att avsättas för lotsverkets behov, än även saluvärdena

av de redan bebyggda tomterna, dels ock att, under förutsättning

av riksdagens bifall, till inköp hembjuda ön med förberörda undantag

till Kalvsunds municipalsamhälle med skyldighet för municipalsamhället

att till innehavare av bebyggda tomter försälja dessa till åsätta

saluvärden.

För uppdragets fullgörande har på förslag av nyssnämnda tre ämbetsverk

tillsatts en kommitté, bestående av representanter för ämbetsverken,

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt ortsintresset.

Kommitténs arbete är numera slutfört. Sedan kommittén avgivit ett

den 28 november 1927 dagtecknat yttrande samt i skrivelse samma dag

under förutsättning av riksdagens bifall på i skrivelsen närmare angivna

villkor hembjudit municipalsamhället ön med visst undantag till inköp,

har länsstyrelsen i länet med utlåtande den 11 december 1929 till domänstyrelsen

översänt kommitténs yttrande jämte därtill hörande handlingar,

däribland dels en av andre stadsingenjören A. Södergren år 1919

upprättad karta över ön, dels ett av kommittéledamoten, nuvarande stads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 12. o

pianedirektören i Stockholm Albert Lilienberg utarbetat förslag till

stadsplan oell stadsplanebestämmelser för viss del av ön. Domänstyrelsen

har sedermera med skrivelse den 15 augusti 1930 jämte eget utlåtande

till Kungl. Maj :t överlämnat ovannämnda till styrelsen översända

handlingar ävensom av styrelsen i ärendet införskaffade yttranden från

byggnadsstyrelsen, dagtecknat den 11 februari 1930, och från lotsstyrelsen,

dagtecknat den 23 maj 1930.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Kommittén meddelar inledningsvis i sitt yttrande, att invånai antalet

inom Kalvsunds municipalsamhälle den 31 december 1926 utgjorde 189

personer. Inom samhället funnes ett skolhus, två missionshus, en lotsvaktstuga,

femtioen boningshus samt sex magasin. Taxeringsvärdet å

fast egendom inom samhället, varför bevillning erlagts, hade år 1926

utgjort 254,200 kronor, därav 219,000 kronor byggnadsvärde. Den till

bevillning taxerade inkomsten inom samhället hade nämnda år utgjort

62,050 kronor samt det belopp, varå kommunalutskylder utdebiterats,

40,280 kronor.

1 fråga örn det område, som borde avsättas för lotsverkets behov, redogör

kommittén till en början för de underhandlingar, som därom förts

mellan kommittén och lotsstyrelsen. Dessa underhandlingar hade utmynnat

däri, att lotsstyrelsen i skrivelse den 22 september 1925 medgivit,

att det för lotsverkets framtida behov avsedda området å ön Kalven begränsades.

på sätt kommittén föreslagit, att omfatta ett å en av kommittéledamoten

Lilienberg upprättad skiss med gredelina streck oell siffran

VI utmärkt område. Emellertid hade lotsstyrelsen i tidigare utlåtande

ifrågasatt, att för lotsverkets räkning skulle undantagas jämväl det

område, varå den å ön befintliga håken vore uppförd. Då detta område

icke vore behövligt för ©befolkningen, hade kommittén ansett, att det

borde undantagas från eventuellt köp. Området funnes angivet med

siffran 55 ä den av andre stadsingeniören Södergren upprättade kartan

och uppginge i areal till 1.000 kvadratmeter. Kommittén linde vidare

ansett, att lotsverket borde förbehållas rätt till behövlig väg.

Kommittén anför vidare, att andre stadsingeniören Södergren på

uppdrag av kommittén verkställt uppmätning och kartläggning av

ön. Därförutom skulle genom kommitténs försorg förslag upprättas

rörande den mark, som borde avsättas till vägar, öppna platser och

allmän båtplats. Då sistnämnda uppgift enligt byggnadsstyrelsens

mening även finge anses innebära uppgörande av stadsplan, hade kom

nättén uppdragit handhavandet av denna fråga ät kommittéledamoten

Lilienberg. I detta sammanhang anför kommittén.

Som bekant vore ön Kalven belägen i den yttre skärgården. Den vöre

till följd därav i hög grad utsatt för havsvindarna. Av naturliga skal

kunde därför stadsplanen icke omfatta hela ön. Pa grund därav hade

arbetet med stadsplanen kommit att beröra endast den del av on. som

vöre något så när skyddad mot havsvindarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

Efter att liava länmat en redogörelse för de förberedande arbetena

nied stadsplanen yttrar kommittén vidare.

Lilienberg hade år 1927 avgivit definitivt förslag till stadsplan oell

stadsplanebestammelser för den del av ön, som vore avsedd att stadsplanelaggas,

vilka förslag bilagts handlingarna i ärendet. Den till stadsplanearendet

hörande beskrivningen vore dagtecknad den 28 juni 1927.

1 stadsplaneförslaget inginge jämväl det område, som i enlighet med

lotsstyrelsen medgivande i skrivelse den 23 september 1925 skulle undantagas

för lotsverkets behov. Området i fråga hade å stadsplanekar

tan särskilt utmärkts med gredelin färg och'' siffra VI.

Kommitténs övriga ledamöter hade för sin del godkänt det av Lilienberg

salunda upprättade förslag till stadsplan för del av ön Kalven samt

särskilda bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande.

I fråga örn den mark, som borde avsättas till vägar och öppna platser,

torde enligt kommitténs mening något förslag i detta hänseende icke vara

erforderligt för annat område än det i stadsplanen angivna. Vidkommande

detta område torde frågan på ett fullt tillfredsställande sätt blivit

ordnad genom de i planen upptagna gator och öppna platser.

Såsom av stadsplanen framginge hade också vid dess upprättande häntagits

till att invanarnas inom municipalsamhället behov av

båtplats kleve på ett tillfredsställande sätt tillgodosett. I övrigt hade

kommittén i fråga örn de i stadsplanen upptagna hamnområdena tänkt

sig, att dessa icke skulle upplåtas med äganderätt utan i den män de

icke voro behövliga för allmän båtplats endast med tomträtt.

Kommittén övergår därefter att behandla frågan örn saluvärdet å den

till försäljning avsedda delen av ön. Härom anföres i huvudsak följande.

Ön Kalven ägde numera icke den stora betydelse för vintersillfiskel.

som den enligt vad handlingarna utvisade tidigare haft. Sillfångsterna

fördes sedan några år tillbaka förbi ön Kalven direkt in till Göteborgs

fiskhamn, där varans distribuering lättare kunde ordnas. Även örn ett

givande sillfiske skulle återkomma, torde detta icke medföra någon förändring

därutinnan. Därför hade också de för vintersillfisket å Kalven

anordnade stora packningsplaner i viss män fått förfalla. På samma

gång hade de ändrade förhållandena försämrat öbefolkningens inkomstmöjligheter,

vilket å andra sidan medfört en betydande minskning i municipalsamhällets

ekonomiska bärkraft. Man torde icke heller, icke minst

med hänsyn till fiskerinäringens för närvarande i allmänhet mindre

gynnsamma ställning, inom den närmaste tiden kunna räkna med

något egentligt uppsving inom samhället med dess isolerade läge. Vid

sådant förhållande torde man icke heller för närvarande kunna påräkna

någon nämnvärd byggnadsverksamhet inom samhället. Ville man emellertid

tillgodose den nuvarande öbefolkningens intresse av ordnade bostadsförhållanden,

torde man bliva nödsakad tillse, att den för ett rimligt

pris kunde få förvärva sina tomtområden.

Vid saluvärderingen av ön och de bebyggda tomterna hade kommittén

också ansett sig böra taga hänsyn till de här ovan angivna förhållanden.

Vad anninge saluvärdet för de särskilda bebyggda tomterna inom det

till försäljning avsatta området, hade kommittén dessutom bland annat

särskilt tagit hänsyn till dels huruvida tomterna vore belägna vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12. 7

sjön eller in på ön, dels huruvida tomterna hade mer eller mindre

skyddat läge och dels huruvida till tomterna hörde jord eller icke.

Till följd därav hade dessa tomter, vars antal vore femtiosex, kommit

att åsättas olika saluvärden. För 41 av dessa eller omkring 75 procent

av samtliga tomter hade bestämts samma saluvärde per kvadratmeter

eller 11.5 öre. Fem tomter hade åsatts ett värde av 17 öre per kvadratmeter

och ytterligare fem ett värde av 23 öre. Att dessa tio tomter erhållit

så pass höga värden, hade i regel berott på att de vore belägna

invid eller i omedelbar närhet till sjön eller hade ett lämpligt handelsiäge.

Återstående fem tomter hade i allmänhet ett ogynnsamt läge i

förhållande till övriga tomter, varjämte markens beskaffenhet merendels

vore mindre lämplig. Dessa fem tomter hade också åsatts ett värde av

endast 6 öre kvadratmetern.

I sammanhang med saluvärderingen hade dessa områden blivit uppmätta

samt till sina områden fastslagna. Tomtmätningen hade verkställts

genom Lilienbergs försorg. Vid mätningstillfället hade innehavarna av

de särskilda tomterna beretts tillfälle att överlägga med förrättningsmannen

örn gränserna för områdena. De önskemål, som därvid framkommit från

tomtinnehavarnas sida, hade också vunnit behörigt beaktande vid tomtgränsernas

fastställande. Tomterna, som till sina gränser blivit angivna

å den av andre stadsingenjören Södergren upprättade kartan, hade betecknats

med nummer från och med 1 till och med 54. Numren 12 och

44 vore vardera uppdelade i a och b.

Med ledning av de sålunda bestämda å-priserna hade tomterna åsatts

de saluvärden, som angåves i följande förteckning, därvid tomtnumren

motsvarade tomternas beteckning å andre stadsingenjören Södergrens

karta.

Tomt

nr

Areal i

kvadratmeter |

Å-pris

Saluvärde

kronor

Tomt

nr

Areal i

kvadratmeter

1

A-pris

Saluvärde

kronor

i

1,242.0

0.11.5

1

142.8 3

28

465.7

0.11.5

53.6 7

2

808. o

0.11.5

92.92

29

614.7

0.11.5

70.69

3

1,637.8

0.11.5

188.3 5

.30

987.1

0.11.5

113.52

4

962.7

O.oo

57.7 6

31

1,007.3

0.11.5

115.84

5

1,369.7

0.23

315.08

32

567.5

0.11.5

65.26

6

1,092.8

0,11.»

125.6 7

33

1,436.9

0.11.5

165.24

7

1.711.2

0.11.6

196.79

34

603. o

0.11.5

69.35

8

8,226.5

0.06

493.9 0

35

1,139.2

0.11.5

131.01

9

1.520.9

0.11.5

174.90

36

866.3

0.11.5

99.62

LO

1,895.4

0.11.5

217.97

37

904.5

0.11.6

104.02

U

1,414.3

0.11.5

162.04

38

1,492.5

0.11.6

171.64

; 12 a

882.1

0.11.5

101,44

39

1,130.5

0.11.5

130.01

12 b

383.fi

0.11.5

44.11

40

350. o

0.11.5

40.2 5

13

999.5

0.11.5

114.94

41

558.0

0.11.5

64.17

14

15

2,034.2

0.11.5

233.98

42

468.0

0.23

107.64

1,081.1

0.11.6

124.33

13

606. o

0.2 3

139.38

lii

1,166.8

0.11.5

134.18

44 a

1,440.5

0.28

331.32

; 17

648.5

0. t 1.5

74.58

44 b

844.5

0.2 8

194.24

18

l,248.fi

0.11.5

143.59

45

1,401.8

0.11.5

161.15

19

1,013.5

0.06

60.81

i 46

946.5

0.11.5

108.8 5

1 20

638.5

O.oo

38.31

47

1,809.7

0.11.5

208.12

21

619.5

0.11.5

71.24

1 48

1,203.7

0.11.5

138.4 8

22

955.0

0.11.6

109.98

49

4,024.7

0.11.5

462.84

! 23

1,399.0

0.11.5

160.8 9

50

700. o

0.1 7

119.—

1 24

1.391.2

0.06

83.4 7

51

592.4

0.17

100.7 1

I 25

988.4

0.11.5

113.67

52

667.fl

0.17

113.44

1 26

405.7

0.11.5

46.0 6

53

584.3

0.17

99.83

27

545.1

0.11.5

62.72

54

868.0

0.1 7

147.66

opaginerad Kontrollera mot PDF

S Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

Sunaman av de .särskilda tomternas saluvärden utgjorde alltså 7,713

kronor 96 öre.

Från den sålunda erhållna värderingssumman hade kommittén ansett

sig böra utgå vid bestämmande av saluvärdet för den del av ön.

som vore avsedd till försäljning. Säkerligen komme emellertid samhället,

såsom framhållits, åtminstone under de närmaste åren att icke gå till

mötes någon nämnvärd utveckling. Under sådana förhållanden torde nå

gon försäljning av områden till nya byggnadstomter kunna påräknas endast

i synnerligen ringa omfattning, vadan samhället icke heller torde

kunna räkna med nämnvärd inkomst på dylik försäljning. Under så

ovissa förhållanden hade det synts kommittén som örn köpeskillingen folden

del av ön, som skulle säljas, icke kunde sättas mycket högre än summan

av de för de särskilda tomterna åsätta saluvärdena. Kommittén hade

därför enat sig örn ett saluvärde av 8,000 kronor för den till försäljning

avsedda delen av ön.

Kommittén framhåller därefter, att endast i ett fåtal fall förelåge

avtal mellan kronan och enskilda rörande upplåtelse av de å ön av enskilda

innehavda områden. Kommittén redogör i samband härmed för

de upplåtelser, som ännu äga bestånd, samt förklarar sig för sin del anse.

att dessa icke behöva omnämnas i ett eventuellt köpeavtal mellan kronan

och municipalsamhället, då vid en försäljning ä upplåtelserna endast behövde

tillämpas gällande rättsregler.

Kommitténs utredning utmynnar i förslag, att ön Kalven, med undantag

av dels det område, som å det av nuvarande stadsplanedirektören A.

Lilienberg år 1927 upprättade förslaget till stadsplan för del av samma ö

angivits med gredelin färg och siffran VI, dels ock det område, utgörande

1,000 kvadratmeter, som utmärkts med siffran 55 å den av andre stadsin

genjören A. Södergren år 1919 upprättade kartan över ön, må försäljas till

Kalvsunds municipalsamhälle mot en köpeskilling av 8,000 kronor samt

under villkor i övrigt:

att municipalsamhället bestrider alla med lagfart å fanget förenade

kostnader;

att innehavare av bebyggda tomter inom det försålda området må förvärva

dessa mot de av kommittén åsätta saluvärden och med de av kommittén

fastslagna gränser; samt

att lotsverket skall över det försålda området äga rätt till behövlig

väg till det med siffran 55 å andre stadsingeniören Södergrens karta angivna

området av 1,000 kvadratmeter.

Såsom ovan nämnts, har kommittén i skrivelse den 28 november 1927

under förutsättning av riksdagens bifall åt municipalsamhället till inköp

hembjudit ön med ovan angivna undantag samt på i kommitténs yttrande

angivna villkor.

I anledning av nämnda hembud beslöts vid municipalstämma med

Kalvsunds municipalsamhälle den 26 december 1927 att antaga det gjorda

köpeanbudet dock på ytterligare villkor, att köpeskillingen skulle gäldas

vid tillträdet samt att tillträdet skulle äga rum först vid ingången

av året näst efter det, riksdagen medgivit försäljningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majit* proposition Nr 12.

Av myndigheternas utlåtande!! över kommitténs förslag inhämtas huvudsakligen

följande.

Länsstyrelsen, som tidigare uttalat sig angående invånarnas a örn

behov av att kunna med äganderätt förvärva de markområden, vara

deras hus uppförts, framhåller, att det för invånarna givetvis vore

av största vikt, att så stora områden som möjligt av samhällets bebyggda

delar kunde bliva föremål för enskild äganderätt. Mot vad kommittén

föreslagit har länsstyrelsen ej uttalat erinran.

Byggnadsstyrelsen förklarar sig'' icke hava något väsentligt att erinra

varken mot den föreslagna stadsplanen och stadsplanebestämmelserna

eller mot de uppgjorda förslagen i övrigt. I fråga örn det av kommittén

åsätta saluvärdet av ön anför styrelsen.

Kommittén hade i sin utredning icke angivit grunderna för det enhetspris,

varpå de föreslagna tomtpriserna beräknats. Kommittén framhölle

emellertid, att Kalvsunds municipalsamhälle numera icke ägde den tidi

gare betydelsen för vintersillfisket, i och med att sillfångsterna sedan

några år tillbaka fördes förbi ön Kalven direkt in till Göteborgs fiskhamn.

Även örn ett mera givande sillfiske skulle återkomma, torde detta

icke medföra någon ändring härutinnan. Summan av de föreslagna värdena

å de befintliga 56 stycken tomplatserna uppginge enligt kommit

tén till 7,713 kronor 96 öre. Detta belopp, utökat till 8,000 kronor, hade

kommittén föreslagit såsom skäligt pris vid en försäljning till Kalvsunds

municipalsamhälle av hela ön Kalven, med undantag av för lotsverket

reserverade områden. Tomternas sammanlagda areal utgjorde i runt tal

66,000 kvadratmeter. Försäljningspriset motsvarade alltså ett pris av

0.14 kronor per kvadratmeter tomtmark. Det vore därvid att märka, att

iordningställandet av gatumark och öppna platser helt bomme att överskjutas

på samhället. Då det stadsplanelagda området efter byggnadsstyrelsens

beräkning uppginge till nära 20 hektar, motsvarande salupriset

0.04 kronor per kvadratmeter råmark inom detta område. Detta pris

måste anses högt vid jämförelse med t. eic. det av 1923 ars riksdag biträdda

råmarkspriset 0.or> kronor per kvadratmeter för de delar av kronohemmanet

Stora och Lilla Avesta, som utgjorde odlingsbar jord invid

Krylbo. Kommittén utginge vidare ifrån, att den enda mark, som i huvudsak

kunde utnyttjas, vore den redan bebyggda, oell att försäljning

av ytterligare tomter vore synnerligen oviss. Byggnadsstyrelsen ansåge

sig kunna biträda den gjorda värdesättningen och den föreslagna försäljningssumman,

då enligt styrelsens mening ej funnes skäl att lägga oris

totalyta 35.:* hektar till grund för råmarksberäkningen, alldenstund den

mot väster och havet vettande delen av ön ej syntes användbar för något

praktiskt ändamål.

Till jämförelse ville byggnadsstyrelsen hänvisa till den av 1917 års

i-iksdag biträdda försäljningen av kronolägenheterna Klädesholmen nr 1

samt Stora och Lilla Koholmen nr 1 i Göteborgs och Bohus län, där en

areal av omkring 16 hektar försålts för 10,000 kronor. Det bebyggbara

området hade där varit större än å ön Kalven.

En undersökning av markvärdet med hänsyn till nu gällande arrenden

gäve icke någon ledning för värderingen, då endast få arrendebelopp

angivits och dessa avsåge områden, som kunde anses huva en särskilt god

belägenhet, som förklarade arrendebeloppens storlek.

Bihang lill riksdagens protokoll 19,11. I sand. II haft. f\''r 12). 2

Inkomna

yttranden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

Kostnaderna för den av Kungl. Maj:t anbefallda utredningen, inberäknat

uppgörande av stadsplan, tomtvärdering m. m., enligt av byggnadsstyrelsen

från länsstyrelsen infordrade, yttrandet bilagd uppgift belöpande

sig till i det närmaste 6,000 kronor, hade av kommittén ej omnämnts.

De torde dock knappast kunna påläggas markvärdet, då detta.

skulle medföra ett pris för markell inom det stadsplanelagda området,

sorn överstege arrendatorernas ekonomiska möjligheter.

Vid bestämmande^ av försäljningspriset hade här liksom vid försäljningen

av markområdena vid Klädesholmen och Koholmen gjorts gällande,

att staten vid försäljningen önskade bereda ortsinvånarna möjlighet

att med äganderätt förvärva de områden, varå de hade sina byggnader

uppförda. Frågan utgjorde ett led i strävandena att bereda den

bohuslänska fiskarbefolkningen tryggade bostadsförhållanden, vilket

spörsmål under en följd av år stått på dagordningen.

Byggnadsstyrelsen tillstyrker ifrågavarande försäljning till föreslagna

belopp och angivna villkor. Styrelsen hemställer därjämte, att Kungl.

Majit täcktes, oberoende av försäljningsfrågan, dels med förordnande om

stadsplans upprättande jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i lagen örn

fastighetsbildning i stad fastställa den uppgjorda stadsplanen jämte tillhörande

särskilda bestämmelser med de av byggnadsstyrelsen föreslagna

ändringar, dels jämlikt 46 § första stycket i samma lag meddela föreskrifter

örn stadsplaneområdets bebyggande (byggnadsordning) enligt

kommitténs förslag, dels och med godkännande av den för byggnadsinspektören

uppgjorda instruktionen, bemyndiga länsstyrelsen att fastställa

taxa för byggnadsinspektören.

Till ytterligare belysning av ärendet har byggnadsstyrelsen bilagt två

skrivelser från kommitténs ordförande, landssekreterare E. Thorin. Denne

framhåller, bland annat, att föreliggande fråga vore socialt betonad

och att dess ordnande utgjorde ett led i strävandena att bereda den bohuslänska

fiskarbefolkningen tryggade bostadsförhållanden. Kommittén

hade ansett, att de särskilda tomternas saluvärde borde läggas till grund

för saluvärdet för den del av ön, som skulle säljas. Det kunde enligt

kommitténs mening rimligtvis icke begäras, att detta lilla municipalsam

hälle skulle i köpeskilling erlägga större belopp än den i huvudsak kunde

återfå. Thorin fortsätter.

Huru kommittén beräknat de olika tomternas saluvärden framginge

av dess yttrande. Därvid hade icke tagits någon hänsyn till de utgifter,

som staten på grund av statsmyndigheternas initiativ ådragit sig. De

åtgärder, som åsamkat staten dessa utgifter, hade, huru värdefulla de

än kunde bliva, väl i stort sett knappast varit nödvändiga för öns försäljning.

Det vore att märka, att staten sålde hela ön utom ett visst

område, som den själv bibehölle. Annorlunda ställde sig frågan örn en

enskild, ja även för det fall att staten ansåge sig böra exploatera ett

område. Då vore det naturligt, att vid beräkningen av de särskilda köpeskillingarna

hänsyn toges till exploatörens kostnader för områdets uppdelande.

Nu läge förhållandena icke så till. Försäljningen avsåge endast

att tjäna ett rent socialt intresse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 12.

11

Vad beträfiade den av kommittén föreslagna och av länsstyrelsen

tillstyrkta köpeskillingen 8,000 kronor, hade kommittén kommit till

denna summa efter grundliga undersökningar samt ingående förhandlingar

inom kommittén.

Jämförde man vad Klädesholmens municipalsamhälle fått betala till

kronan för kronolägenheterna Klädesholmen nr 1 och Koholmen nr 1

Stora och Lilla, torde den av det lilla Kalvsunds municipalsamhälle bjudna

köpeskillingen 8,000 kronor få anses rätt så hög. (Se Kungl. Maj:ts

proposition nr 355 år 1917 samt riksdagens skrivelse nr 364 samma år.)

Vidare tilläte Thorin sig erinra örn, att staten i enlighet med Kungl.

Maj:ts brev den 27 februari 1925 gäldade kostnaderna för upprättande

av stadsplan för Käringöns municipalsamhälle. Det kunde då frågas,

varför Kalvsunds municipalsamhälle skulle gälda kostnaderna för den

nu genom myndigheternas försorg upprättade stadsplanen.

Vidare vore det att märka, att, när samhället bomme att en gång förvärva

ön, byggnadsförhållandena kunde där på grund av nu gällande

lagstiftning hava ordnats på ett enklare sätt än genom upprättande av

stadsplan; och ville man vara fullt uppriktig, hade de av staten havda

kostnaderna icke på minsta sätt ökat öns värde; och sålunda borde samhället

icke heller bidraga till täckandet av desamma.

Lotsstyrelsen erinrar därom, att styrelsen redan tidigare förklarat sig

icke hava något att erinra mot försäljning av ön Kalven under villkor,

bland andra, att erforderlig mark för lotsverkets behov avsattes. Styrelsen

yttrar vidare.

Ursprungligen hade lotsstyrelsen avsett, att ett jämförelsevis vidsträckt

område vid Lilla Kalvsund skulle undantagas för lotsverkets räkning,

men hade styrelsen — för att i största möjliga utsträckning tillmötesgå

ortsbefolkningens önskemål utan att likväl åsidosätta lotsverkets egna

intressen — ansett sig efter förda underhandlingar med kommittén kunna

medgiva, att allenast ett mindre område, utmärkt med gredelin färg

och med siffran VI å den av nuvarande stadsplanedirektören A. Lilienberg

år 1927 upprättade stadsplanekartan, avsattes för lotsverkets nuvarande

och framtida behov. Å detta område funnes uppförda tre byggnader,

vilka tillhörde enskilda personer å ön. Styrelsen såge för närvarande

ingen möjlighet att bereda dessa personer tillfälle att med äganderätt

förvärva mark för byggnaderna. Så länge lotsverket — såsom för

närvarande vore fallet — icke behövde taga marken i anspråk, torde

byggnaderna emellertid kunna utan olägenhet kvarstå och marken till

vederbörande utarrenderas mot en med hänsyn till markens åsätta saluvärde

bestämd arrendeavgift. Förbehållas lotsverket borde ävenledes —

till undvikande av framtida tvekan — det utanför ifrågavarande markområde

belägna vattenområde, som folie inom förlängningen i rak linje

av de gränser för landområdet, som träffade strandlinjen. — Förutom

nu ifrågavarande land- och vattenområde borde, såsom kommittén ävenledes

föreslagit, ytterligare ett markområde, varå den å ön befintliga,

lotsverket tillhöriga håken funnes uppförd, avsättas för lotsverkets behov.

Detta sistnämnda område funnes med talet 55 angivet å den av

andre stadsingenjören A. Södergren år 1919 upprättade kartan. Arealen

av detta område uppginge till 1,000 kvadratmeter. Tillika borde lotsver
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

kets personal tillerkännas rätt att taga erforderlig väg till detta område

över det till försäljning avsedda området.

Såsom kommittén framhållit torde vid en försäljning av ön gällande

rättsregler få tillämpas i fråga örn de alltjämt existerande arrendeupplåtelserna,

varför dessa icke torde behöva omnämnas i ett eventuellt köpeavtal

mellan kronan och municipalsamhället.

Vad beträffade storleken av den för området föreslagna köpeskillingen.

8,000 kronor, hade styrelsen — med hänsyn till det med försäljningen

avsedda ändamålet att bereda ortsinvånarna möjlighet att med äganderätt

förvärva de områden, varå de hade sina byggnader uppförda — icke

något att erinra mot densamma. Härvid förutsatte emellertid styrelsen,

att municipalsamhället skulle bestrida alla med lagfart å fånget förenade

kostnader.

Domänstyrelsen anför i sitt utlåtande.

Styrelsen funne visserligen det föreslagna och till grund för köpeskillingens

beräknande lagda markvärde, 7,713 kronor 96 öre, anmärkningsvärt

lågt, helst som detta markvärde egentligen motsvarade allenast de

sammanlagda värdena av de på ön förefintliga bebyggda tomterna. Men

med hänsyn till att försäljningens ändamål vore att bereda ortsinne

vånarna möjlighet att förvärva de områden, varå de hade sina byggnader

uppförda, och försäljningsåtgärden sålunda utgjorde ett led i de pä

dagordningen stående spörsmålen att bereda den bohuslänska fiskarbefolkningen

tryggare bostadsförhållanden, hade styrelsen ansett sig böra

godtaga ifrågavarande av kommittén föreslagna markvärde. Det syntes

dock styrelsen icke riktigt att, såsom skett, lägga allenast detta värde

till grund för beräknande av öns köpeskilling. Efter vad styrelsen funne

klart, hade vid bestämmandet av saluvärdet för ön hänsyn jämväl bort

tågås till de kostnader, som förorsakats statsverket, i detta fall domänfonden,

för den av Kungl. Majit anbefallda utredningen, däri inberäknat

upprättande av stadsplan, tomtvärdering med mera. Enligt det byggnadsstyrelsens

utlåtande bilagda sammandraget över dessa kostnader

hade desamma uppgått till 5,964 kronor 80 öre, alitsa i det närmaste 6,000

kronor. Till följd därav syntes köpeskillingen hava bort ökas med sistnämnda

belopp eller från 8,000 kronor till 14,000 kronor, en ökning som

ingalunda kunde anses orimlig. I varje fall funne styrelsen en dylik

ökning påkallad. Köpeskillingen torde böra tillföras domänfonden.

Mot det av kommittén framlagda förslaget i övrigt hade styrelsen

ingen erinran.

Domänstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit mätte föreslå riksdagen

försälja ön Kalven med angivna undantag mot en köpeskilling av 14,000

kronor samt i övrigt på de av kommittén föreslagna villkor med tillägg,

att ön skall tillträdas å tid, som med köparen kunde överenskommas,

samt att köpeskillingen skall vid tillträdet kontant erläggas.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ön Kalven eller kronolägen

heten Kalven nr 1, belägen i Göteborgs yttre .skärgård, tillhör statsverket

samt disponeras av lotsstyrelsen. Emellertid hava invånarna i Kalvsunds

fiskläge, vilket utgör ett municipalsamhälle och omfattar nämnda

ö, anhållit att få med äganderätt förvärva mark för sina å ön uppförda

bostäder, vilka för närvarande äro belägna å ofri grund. I anledning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition Nr 12.

denria framställning igångsattes ett omfattande utredningsarbete, i huvudsak

utfört av en för ändamålet tillsatt kommitté, vari såväl kronans

som ortsbefolkningens intressen varit representerade. Kommitténs arbete

utmynnade i förslag, att till Kalvsunds municipalsamhälle måtte försäljas

hela ön med undantag av vissa smärre områden, vilka ansågos

böra bibehållas för lotsverkets nuvarande och framtida behov; dock med

skyldighet för municipalsamhället att till de nuvarande tomtinnehavarna

försälja tomterna till av kommittén uppskattade värden. Samtliga i

ärendet hörda myndigheter hava tillstyrkt det framlagda försäljningsförslaget,

vilket även godtagits av municipalsamhället. I betraktande

av de fördelar i olika hänseenden, som det måste medföra för tomtinnehavarna

att bliva ägare till den mark, varå de hava sina hus uppförda,

och med hänsyn jämväl till betydelsen för municipalsamhällets framtida

utveckling av att samhället får förvärva äganderätt till den till

försäljning föreslagna delen av ön, vill även jag biträda försäljningsförslaget.

I fråga örn köpeskillingens belopp hava olika meningar framkommit,

huruvida detta hör bestämmas allenast till det av kommittén uppskattade

markvärdet eller till sistnämnda värde ökat med de kostnader, statsverket

fått vidkännas för upprättande av stadsplan och tomtvärdering

med mera. Med hänsyn till att den ifrågasatta försäljningen utgör ett

led i de sedan åtskillig tid pågående strävandena att förbättra den bohuslänska

fiskarebefolkningens bostadsförhållanden, synes det mig, att

köpeskillingen icke bör i avsevärdare mån överstiga det sammanlagda

belopp, som kan beräknas inflyta till municipalsamhället för försålda

tomter. Då därtill kommer, att de kostnader, som staten nedlagt för upprättande

av stadsplan och tomtindelning, till största delen komma att

bliva för municipalsamhället improduktiva, vill jag ansluta mig till

kommitténs av samtliga myndigheter utom domänstyrelsen tillstyrkta

förslag, att köpeskillingen bestämmes till 8,000 kronor.

Köpeskillingen för ön torde böra tillföras statens domäners fond. I

fråga örn de särskilda villkoren och bestämmelserna för försäljningen

ansluter jag mig till domänstyrelsens förslag.

För försäljningens genomförande erfordras riksdagens medverkan.

De i samband med försäljningsärendet väckta frågorna örn stadsplan

och därmed sammanhängande förhållanden torde få bliva föremål för

Kungl. Maj:ts prövning, sedan riksdagens beslut i försäljningsfrågan

föreligger.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att den kronan tillhöriga, av lotsverket disponerade ön

Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av Göteborgs

och Bohus län — med undantag av dels det område, som å den av nu
Hihang

till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. 11 hafi. (Nr 12.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 12.

varande stadsplanedirektören A. Lilienberg år 1927 upprättade stadsplanekartan

för viss del av ön angivits med siffran VI, jämte det utanför

detta landområde belägna vattenområde, som faller inom förlängningen

i rak linje av de gränser för landområdet, som träffa strandlinjen, dels

ock det område örn 1,000 kvadratmeter av ön, vilket betecknats med ägofiguren

nr 55 å den av stadsingenjören A. Södergren år 1919 upprättade

kartan över nämnda ö — må försäljas till Kalvsunds municipalsamhälle

mot en köpeskilling av 8,000 kronor samt under villkor i övrigt, att ön

må tillträdas å tid, som med köparen överenskommes, att köpeskillingen

erlägges kontant vid tillträdet, att köparen bestrider alla med lagfart å

fånget förenade kostnader, att innehavare av bebyggda tomter må förvärva

dessa mot de av kommittén åsätta saluvärden och med de av kommittén

fastställda gränser, samt att lotsverkets personal skall äga rätt till

erforderlig väg över det till försäljning avsedda området till det område,

som å stadsingenjören Södergrens karta betecknats med ägofiguren nr 55;

dels ock besluta, att nämnda köpeskilling skall tillgodoföras statens

domäners fond.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

3026.32. Stockholm, Isaac Marens Boktryckeri-Aktiebolag, 1631.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:56 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av ön Kalven eller kronolägenheten Kalven nr 1 i Öckerö socken av Göteborg s. 3 i texten
  2. JoU 1931:6 JortfbruksuUkotteis utlåtande Nr 6 a1 i texten