Sök i Ratio Lex

Angående särskild ersättning till personal i växlingstjänst vid statens järnvägar

1931-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:128, Angående särskild ersättning till personal i växlingstjänst vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 128.

1

Nr 128.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående särskild

ersättning till personal i växlingstjänst vid statens

järnvägar; given Stockholms slott den 20 februari

1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Åke Holmbäck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i

statsrådet å Stockholms slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

T. f. chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Holmbäck anför:

I skrivelse den 5 februari 1931 har järnvägsstyrelsen gjort framställning örn

åtgärder i syfte att för styrelsen möjliggöra att åt personal i växlingstjänst vid

statens järnvägar tilldela viss särskild ersättning.

I denna skrivelse har styrelsen till en början beträffande tidigare åtgöranden

i fråga örn växlingspersonalens löneförhållanden erinrat om följande:

Jämlikt det vid statens järnvägar före år 1908 gällande avlöningsreglementet

kunde s. k. tilläggsarvode utgå dels till stationskarlsförman, vilken

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 110 haft. (Nr 128.)

3G9 SI

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl, Majus proposition nr 128:

tjänstgjorde såsom växel- eller magasinsförman vid större station, med 60 å

180 kronor per år, oell dels till stationskarl, som tjänstgjorde såsom signalkarl,

växelkarl eller magasinskarl vid större station, med högst 60 kronor per år.

Enligt. av styrelsen . utfärdade särskilda tilläggsbestämmelser finge arvodet

ifråga icke utgå å station av lägre klass än tredje klassen (undantagandes några

4 klassens stationer med livligare trafik, såsom Malmberget, Stugsund, Tomteboda

m. fl.), varjämte bestämts, att mellan varje förhöjning av tilläggsarvodet

till stationskarlsförman från 60 till 120 och från 120 till 180 kronor minst 5 år

skulle hava förflutit. Det sistnämnda arvodet finge dock endast utbetalas till

växelförman å stationer med betydande växling.

. Ifrågavarande tilläggsarvode, som påtagligen var avsett att utgöra en ersättning

för det ökade ansvar och den mer omfattande arbetsprestation, som bleve

en följd av den å de större stationerna rådande större arbetsintensiteten, bortföll

vid ikraftträdandet av 1907 års avlöningsreglemente. I stället företogs,

såsom ock föreslagits av den år 1906 för reglering av statsbanepersonalens

löner tillsatta kommittén (sid. 75—79 och 157—158 i kommitténs den 18

februari 1907 avgivna betänkande), en omgruppering av personalen så tillvida,

att de stationskarlsbefattningar, vilkas innehavare ansåges utföra ett mera kvalificerat

arbete, förändrades till stationsförmansbefattningar.

Det visade sig emellertid under årens lopp. att denna omgruppering icke

innebar den riktiga inbördes värdesättning av de olika slagen av arbetsprestationer

inom stationskarlsgruppen, som man velat åstadkomma. I anledning

härav föreslogs av den år 1918 tillsatta kommunikationsverkens lönekommitté

en uppdelning av stationskarlsgöromalen på sådant sätt, att de mera krävande

och ansvarsfulla av dessa skulle anförtros at tjänstemän i en högre lönegrad —

örn än, som av järnvägsstyrelsen starkt framhållits, fortfarande av stationskarls

natur. ^Statsmakterna beslöto även i överensstämmelse härmed att för

sagda ändamål från och med den 1 juli 1920 inrätta en stationskarlsgruppen

kompletterande befattning, benämnd trafikbiträdesbefattning.

Rörande behovet av åtgärd i nu föreslagen riktning anför styrelsen:

Den värdesättning av de lägre järnvägstjänstemännens arbetsprestationer,

som tagit sig uttryck i omförmälda åtgöranden, har skett uteslutande ur synpunkten

av prestationernas värde för verket och sålunda utan beaktande av de

yttre betingelserna_ för arbetets utförande. Styrelsen syftar härvid på det förhållandet,

att trafikbiträdenas och stationskarlarnas tjänstgöring faller inom

till sin art mycket skilda verksamhetsgrenar, såsom expeditionstjänst, magasmstjänst,

ställverkstjänst, växlingstjänst, tågvägsinspektörstjänst m. fl., och

att tjänstgöringsförhållandena inom de olika grenarna därför förete väsentliga

olikheter ifråga örn de svårigheter och risker, som äro förknippade med tjänstutövnmgen.

I detta avseende måste växlingstjänsten obetingat anses beträffande

svårigheter och risker intaga en särställning i förhållande till övriga verksamhetsgrenar

inom stationstjänsten. Dessa förhållanden hava under tidigare år

icke medfört några svårigheter ifråga örn växlingspersonalens rekrytering, beroende^

dels på relativt goda befordringsmöjligheter inom verksamhetsgrenen,

dels på att det tack vare kontinuerlig nyanställning alltid fanns tillgång till

ungt och kraftigt folk att beordra härtill. Under de senare åren har emellertid,

på grund av att ingen nyanställning förekommit utan endast återanställning av

tidigare entledigade tjänstehavare, levnadsåldern för den i växlingstjänsten använda

personalen starkt stigit samtidigt som befordringsmöjligheterna som följd

av rationaliseringen och förefintligt överskott av befordrad personal undergått

en avsevärd försämring. Pa grund av dessa förhållanden har man hos personalen

kunnat spara en bestämd tendens att söka undgå placering i växlingstjänst,

en tendens som styrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 128.

måste finna i viss män förklarlig. Svårigheter att till växlingstjänst avdela

deli mest kompetenta personalen hava till följd härav uppkommit och visa sig

år för år mer kännbara.

För att råda bot på nu angivna missförhållanden och samtidigt åstadkomma

ett mera rättvist avvägande i lönehänseende mellan a ena sidan personalen i

växlingstjänst och å andra sidan övriga tjänstemän inom motsvarande personalgrupper

anser styrelsen endast en utväg finnas, nämligen att genom särskild

ersättning kompensera växlingspersonalen för den alldeles speciella påfrestning

och'' den mer än inom övriga verksamhetsgrenar föreliggande kroppsliga risk,

som denna personal är underkastad och som hittills icke i nämnvärd man inverkat

på lönesättningen. Härom yttrar styrelsen vidare:

Denna särskilda ersättning bör icke tillkomma personalen i form av höjning

i lönegrad eller löneklass; en sådan anordning skulle medföra, att tjänsteman,

som av en eller annan anledning måste flyttas från växlingstjänst till annan

lindrigare tjänstgöring, bomme att Wiva för högt ställd i lönehänseende. Den

särskilda ersättningen bör sålunda endast ifrågakomma för förrättad växlingstjänst

och alltså icke utgå under tiden för vederbörandes ledighet eller tullgörande

av annan förrättning.

Enligt styrelsens mening bör för vinnande av angivna syfte vara tillräckligt

örn i sådana fall, då personal huvudsakligen s^sselsättes i växlingstjänst, lämnas

en mindre särskild ersättning, som styrelsen anser lämpligen kunna bestämmas

till 45 öre per arbetsdag, omfattande minst 6 timmars växlingstjänst enligt fastställd

turlista, Å denna särskilda ersättning anser styrelsen dyrtidstillägg icke

böra utgå. En sådan ersättning skulle för statens järnvägar medföra en ökad

årlig kostnad av i runt tal 125,000 kronor.

Upplysningsvis får styrelsen i detta sammanhang meddela, att dylik ersättning

redan utgår vid de större enskilda järnvägarna.

Med stöd av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt, att —

eventuellt i form av tillägg till 38 § uti det för kommunskationsvorken gällande

avlöningsreglementet — en bestämmelse av förslagsvis följande lydelse måtte

införas:

»Till tjänsteman vid statens järnvägar, vilken huvudsakligen sysselsättes i

växlingstjänst, må, i den mån verksstyrelsen så prövar skäligt, utgå särskild

ersättning med 45 öre för varje tjänstgöringsdag, därunder han enligt fastställd

turlista under minst 6 .timmar ss^sselsatts i sådan tjänst.»

Över järnvägsstyrelsens framställning Ilar infordrat utlåtande den 12

februari 1931 avgivits av lcommunikationsverkens löne nämnd, som i ärendet

anfört följande:

Ur synpunkten av att en av dc ledande principerna vid utarbetande av nu

gällande lönesystem varit att i möjligaste mån avskaffa eller begränsa extra ersättningar

vid sidan av den fasta lönen skulle väl vissa invändningar kunna

göras mot det förslag till beredande av särskild ersättning åt personal i växlingstjänst

vid statens järnvägar, som innefattas i järnvägsstyrelsens föreliggande

framställning.

Emellertid har det synts nämnden, att de skäl, styrelsen anfört tor en sadan

gottgörelse, äro vägande. Växlingsarbetet, som måste utföras i det fria, oberoende

av rådande klimatiska förhållanden, är rent fysiskt sett synnerligen ansträngande,

är på grund av sin natur förenat med stort ansvar och innebär dessutom

för den tjänstutövande stora risker för olycksfall. Tjänstgöringen vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

K ungl. Majus proposition nr 128.

vagns väx hugen är ock ägnad att förorsaka befattningshavarna ökning i kostnaderna

for den personliga utrustningen i följd av den uppkommande starka

aV k ad6i °C 1 Särskl,t aV skodon- Starka billighetsskäl tala sålunda

för att den personal, som sysselsätta» vid denna speciella tjänstegren, på något

ff vdCZ L ST861''88 den StÖrre Påfr6stning 1 skilda hänseenden.

Härtill kommer ock den av järnvägsstyrelsen påpekade, med åren mer och

mer kännbar \ ordna tendensen fran personalens sida att söka vinna befrielse

fran eller undgå beordrmg till yäxlingsarbete och de därav uppkommande svårigheterna

för vederbörande trafikbefal att för denna tjänstegren avdela lämplig

personal. Dylika svårigheter kunna i längden vara ägnade att menligt inverka

pa traiikarbetets jämna gang.

I betraktande härav och då systemet med ett särskilt tillägg till lönen i detta

fall uppenbarligen är att föredraga framför en ändring i själva lönegradsplaceringen,

finnér sig nämnden icke böra framställa någon erinran mot att på sätt

järnvägsstyrelsen föreslagit personal, som tjänstgör vid vagnsväxling, därvid

kommer i åtnjutande av ett särskilt lönetillskott. De speciella förhållanden, som

har rada, goha, att den åsyftade särskilda löneförmånen icke behöver medföra

några, konsekvenser med avseende å andra befattningshavare.

I fråga örn den föreslagna ersättningens storlek liksom även i fråga örn de

närmare, villkoren för dess åtnjutande synes vad järnvägsstyrelsen härutinnan

anfort ej heller giva anledning till någon erinran från nämndens sida. Efter

en gottgorelse för tjänstgörmgsdag av 45 öre, vilket belopp enligt vad nämnden

eri ant avvägts efter samråd med vederbörande personalorganisation, skulle den

särskilda gottgörelsen per år och tjänsteman genomsnittligt uppgå till omkring

loa kronor. Gottgörelsen i fråga är avsedd att utgå till befattningshavare tillhörande

stationsförmans-, trafikbiträdes- och stationskarlsgrupperna vid statens

järnvägars trafikavdelning.

För genomförande av deli föreslagna anordningen har järnvägsstyrelsen ifrågasatt

införande i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, 38 §, av ett

tillägg av närmare angiven lydelse. Då avlöningsreglementet är antaget av

Kungl. Majit och riksdagen gemensamt, skulle en sådan åtgärd påkalla riksdagens

medverkan. Med hänsyn därtill, att förslag till ett nytt avlöningsreglemente

för närvarande är föremål för Kungl. Majits prövning, anser emellertid

nämnden det lämpligaste vara att, därest Kungl. Majit finner styrelsens framställning

böra vinna bifall, saken efter riksdagens hörande i avvaktan på det

nya aylöningsreglementets utfärdande ordnas provisoriskt genom av Kungl.

Majit i annan ordning meddelade föreskrifter.

Lönenämnden har alltså tillstyrkt medgivande av innehåll, att tjänsteman,

vilken huvudsakligen tjänstgör i växlingstjänst, må i den mån järnvägsstyrelsen

så prövar skäligt tilldelas särskild ersättning enligt av styrelsen föreslagna

grunder.

Pa sätt lönenämnden antytt, har vid det för saväl kommunikationsverkeii

som allmänna civilförvaltningen nu gällande lönesystemets utformning åsyftats,

att särskilda ersättningar såsom avlöningsform vid sidan av den fasta lönen

skulle i möjligaste mån borttagas. Med hänsyn härtill kan det måhända synas

i någon mån tveksamt, huruvida den här avsedda särskilda ersättningen lämpligen

borde medgivas, särskilt som ett tidigare befintligt tilläggsarvode för

växlingstjänst redan vid 1907 års lönereglering avskaffats. Emellertid förekommer

även enligt kommunikationsverkens nu gällande avlöningsreglemente

för vissa göromål vid statens järnvägar särskild gottgorelse utöver generellt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 128.

fastställda löneförmåner (38 §), t. ex. ersättning för beredskapstjänst. Oavsett

detta lärer det icke kunna bestridas, att starka skäl tala för tillerkännande av

något ökad gottgörelse åt personal, som huvudsakligen sysselsättes med växlingsarbete.

Jag tänker härvid icke blott på de ansträngningar och risker, som

till följd av denna tjänstgörings natur äro förenade med densamma, utan även

och icke minst på de av järnvägsstyrelsen närmare belysta svårigheter, vilka på

grund av nuvarande rekryterings- och befordringsförhållanden visat sig uppstå

att till växlingstjanst avdela lämplig personal. Vid övervägande av dessa

synpunkter och då av skäl, som järnvägsstyrelsen utvecklat, ändrad lönegradsplacering

i detta fall synts mig icke böra förekomma, har jag funnit mig böra

tillstyrka, att möjlighet beredes styrelsen att, där så prövas skäligt, tilldela

personal i växlingstjänst särskild ersättning. Riksdagens medgivande härutinnan

synes mig alltså böra inhämtas.

Mot de grunder, som av järnvägsstyrelsen föreslagits beträffande den avsedda

ersättningens utgående, finner jag icke anledning till erinran.

I anslutning till vad lönenämnden framhållit vill jag i detta sammanhang

betona, att den föreslagna särskilda löneförmånen med hänsyn till åberopade

speciella förhållanden icke lärer kunna medföra några konsekvenser med avseende

å andra befattningshavare.

Vidkommande den form, vari föreskrift örn ifrågavarande förmån bör meddelas,

anser jag liksom lönenämnden icke lämpligt att, då frågan örn nytt avlöningsreglemente

för kommunikationsverken för närvarande är beroende på

Kungl. Maj:ts prövning, för ändamålet införa något tillägg till gällande avlöningsreglemente.

I stället torde, därest riksdagen medgiver ersättnings utgående,

i ämnet böra av Kungl. Maj :t meddelas en från avlöningsreglementet fristående

bestämmelse av provisorisk karaktär.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att till personal i växlingstjänst vid statens järnvägar må utgå

särskild ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med här förut

förordade grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar,, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild ersättning till personal i växling stjänst vid statens järnvägar. a1 i texten
  2. SU 1931:85 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild ersättning till personal i växlingstjänst vid statens järnvägar. a1 i texten