Sök i Ratio Lex

Angående anslag till socialstyrelsen m. ni

1931-02-20 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:134, Angående anslag till socialstyrelsen m. ni

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till socialstyrelsen m. ni.; given Stockholms slott den

20 februari 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 februari 1931.

%

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gaede, Hamein, Stadenee, Gyllenswäed, Laesson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson anför:

Nu gällande ordinarie stat för socialstyrelsen slutar å 331,600 kronor. I

enlighet härmed är det ordinarie förslagsanslaget till styrelsen i riksstaten

för budgetåret 1930/1931 upptaget till nämnda belopp.

Genom proposition, nr 206, den 25 februari 1929 framlade Kungl. Maj:t

för nämnda års riksdag förslag till ändrad organisation av styrelsen. Enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 116 käft. (Nr 134.)

424 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Dfaj:t.i proposition nr Lii.

detta förslag, som grundade sig på ett av besparingssakkunniga avgivet betänkande

i ämnet, skulle uppkomma en kostnadsminskning, som vid fullt

genomförd omorganisation frånsett dyrtidstillägg skulle uppgå till omkring

23,100 kronor årligen.

Emellertid ansåg riksdagen, att — utom i viss ringa del — Kungl. Maj:ts

berörda förslag icke borde då genomföras. De skäl, som i riksdagens skrivelse

(nr 289) anfördes för denna ståndpunkt, voro huvudsakligen följande.

Vissa frågor förelåge, vilka vore av den art, att de borde erhålla sin definitiva

lösning i samband med det pågående besparingsarbetet inom statsförvaltningen.

Därvid syftade riksdagen närmast på motionsvis framkommet

spörsmål örn förläggning till socialstyrelsen av fattigvårdsärendena, vilka

jämte barnavårdsärendena handläggas å en särskild byrå inom socialdepartementet.

En annan fråga, som i detta sammanhang skjutits på framtiden

men som enligt riksdagens mening bort upptagas till definitiv behandling,

utgjorde spörsmålet örn den lämpliga förläggningen av den statliga bränslekontrollens

ledning. Riksdagen ansåge, att ifrågavarande göromål, som för

närvarande ombesörjas av socialstyrelsen, icke ägde någon samhörighet med

uppgifterna å styrelsens andra byråer eller med styrelsens arbete i övrigt.

En naturlig anknytning till övriga förvaltningsuppgifter på samma gång som

vissa praktiska fördelar syntes kunna vinnas, örn den ifrågavarande verksamheten

i stället förlädes till byggnadsstyrelsen. Ett ytterligare skäl för ett

uppskov med besparingsförslagets avgörande hade riksdagen ansett ligga i

det förhållandet, att de för revision av lösdrivarlagstiftningen år 1927 tillsatta

sakkunnigas förslag inom den närmaste tiden syntes vara att förvänta

och att genomförandet av detta förslag också kunde komma att öva inverkan

på omfattningen av socialstyrelsens arbetsuppgifter. Oavsett hur det kunde

förhålla sig därmed, syntes definitiv ståndpunkt till det framlagda besparingsförslaget

ej böra tagas, förrän kännedom vunnits örn nyssnämnda sakkunnigas

förslag. Vissa andra frågor örn ändring i området för socialstyrelsens ämbetsbefattning,

exempelvis sjukkasseväsendets och yrkesinspektionens bortfiyttande

från socialstyrelsen, ävensom frågan örn de framtida formerna för

arbetslöshetens bekämpande syntes dock i varje fall kunna prövas fristående

för sig och icke behöva föregripas av ett nytt förslag i avseende å besparingar

inom socialstyrelsen.

Det bör tilläggas, att ett i nyss avsedda motion framställt förslag örn skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran örn utredning i frågan örn fattigvårdsoch

barnavårdsinspektionens överflyttning till socialstyrelsen förföll på grund

av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande frågan örn en skrivelse i ämnet borde

innehålla anhållan örn utredning huruvida en dylik överflyttning borde ske,

vilket var första kammarens uppfattning, eller — enligt andra kammarens

mening — allenast huru överförandet skulle ske.

Beträffande de av riksdagen i omförmälda skrivelse anförda omständigheterna

framhöll föredragande departementschefen vid behandling i statsverkspropositionen

till 1930 års riksdag av frågan örn anslag till socialstyrelsen

(femte huvudtiteln, punkt 3) i huvudsak följande.

För utredning beträffande lämpligheten av en överflyttning till socialstyrelsen

av fattigvårds- och barnavårdsinspektionen och den centrala handläggningen

i övrigt av fattigvårds- och barnavårdsärenden vore vissa förberedande

åtgärder igångsatta. Även örn en dylik överflyttning skulle komma till stånd,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 134.

syntes detta dock ej kunna ske förrän i samband med ordnandet av vissa andra

spörsmål rörande socialstyrelsens arbetsområde, vilka vore beroende av blivande

lagstiftning eller av annan orsak ännu svävande. Det syntes nämligen

nödvändigt att redan förberedelsevis i ett sammanhang överväga föreliggande

frågor om ändringar inom socialstyrelsens arbetsområde, i det att förutsättningarna

för en överflyttning oell sättet därför tydligen bleve helt dika, örn

styrelsen även i andra hänseenden erli olle nya eller vidgade uppgifter eller

örn tvärtom stora delar av dess förvaltningsområde överflyttades till annat

ämbetsverk. I nyss återgivna riksdagsuttalanden hade erinrats örn flera sålunda

svävande frågor. Det av riksdagen i dylikt sammanhang omförmälda

förslaget angående ny lagstiftning såsom ersättning för gällande lösdrivarlag

hade nu framlagts av de tillkallade sakkunniga, och enligt detta, förslag skulle

socialstyrelsen bliva tillsynsmyndighet över anstalterna för tillrättaförande

av och skyddsåtgärder beträffande de kategorier, som avsåges med denna

lagstiftning. Tillika skulle över dessa personer hos styrelsen föras ett centralregister.

Det vore föredragandens förhoppning, att efter vederbörlig remiss

till lagrådet förslag i ämnet skulle kunna föreläggas 1930 års riksdag.

Därvid torde komma att föreslås, att den nya lagen skulle träda i kraft tidigast

den 1 juli 1931, i följd varav några anslagsäskanden på grund av själva

lagstiftningen icke skulle behöva föreläggas 1930 års riksdag. Örn man sålunda

redan vid nämnda riksdag kunde fatta ståndpunkt i princip till förslaget

i vad anginge nya uppgifter för socialstyrelsen, torde med hänsyn till

sagda tid för ikraftträdandet frågan örn de bestående konsekvenserna i organisationshänseende

för socialstyrelsens del likväl icke behöva prövas förrän

efter det riksdagen tagit ståndpunkt till lagstiftningsförslaget, eller alltså vid

1931 års riksdag.

Dessutom hade nyligen avlämnats ett av tillkallade sakkunniga utarbetat

betänkande rörande ändrad lagstiftning om alkoholistvård. Rörande denna

lagstiftning vore socialstyrelsen redan nu tillsynsmyndighet, varav omedelbart

följde, att förslaget vore av beskaffenhet att inverka på styrelsens arbete.

Detta förslag kunde icke framläggas förrän vid 1931 års riksdag, då det samtidigt

torde bliva anledning att pröva de administrativa konsekvenserna därav,

bland annat för socialstyrelsen. Därigenom skulle dessa organisationsfrågor

komma att behandlas i nära sammanhang beträffande alkoholister och lösdrivare

m. fl., vilket syntes i hög grad önskvärt.

Ytterligare vore att erinra örn det av tillkallade sakkunniga i oktober 1929

framlagda betänkandet rörande en reformerad sjukförsäkring. Genomförandet

av det sålunda framlagda förslaget skulle otvivelaktigt åtminstone under en

ganska lång tid väsentligt öka arbetet med den statliga tillsynen över sjukkassorna.

Detta kunde komma att inverka på bedömandet av frågan om förläggningen

av denna tillsyn, varför denna fråga lämpligen borde upptagas

först efter det spörsmålet örn själva sjukförsäkringsreformen prövats.

Yad härefter anginge den av riksdagen även omnämnda frågan rörande

bränslekontrollens förläggning hade föredraganden ansett det i och för sig

vara lämpligast, att frågan örn en överflyttning därav bedömdes samtidigt

med nyssnämnda spörsmål örn ändringar i socialstyrelsens organisation med

anledning av ny lagstiftning rörande alkoholister och lösdrivare samt örn

sjukförsäkring eller alltså först år 1931. Ett ytterligare skäl för att med

prövningen av frågan örn bränslekontrollens överföring låta något anstå vore

att, då byggnadsstyrelsens organisation ännu icke varit föremål för besparingsgranskning,

det syntes lämpligt, att spörsmålet örn bränslekontrollens

införlivande med nämnda ämbetsverk komme under övervägande i samband

med en sådan granskning.

Än vidare kunde erinras örn att socialstyrelsen enligt Kungl. Majlis upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 134.

drag hade att inkomma med utredning rörande ändrad ordning för den industriella

lönestatistiken. Förslag i detta hänseende torde vara att vänta under

loppet av år 1931. I samband med prövningen av detta förslag torde jämväl

uppkomma vissa organisationsfrågor.

På de skäl, som sålunda anförts, hade föredragande departementschefen

ansett sig för budgetåret 1930/1931 böra räkna med en oförändrad organisation

av socialstyrelsen. Härav följde, att han icke ifrågasatte någon ändring

i den för styrelsen gällande ordinarie staten. Även hade han ansett det

böra anstå med prövning av frågan örn ändrade former för bestridande av

avlöningen till Anssa tjänstemän hos socialstyrelsen, vilkas lön för närvarande

utginge från andra anslag än det ordinarie anslaget till socialstyrelsen samt

det sedan ett flertal år beviljade extra anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

Departementschefen tilläde emellertid, att vad anginge sistnämnda anslag

de omförmälda lagstiftningsförslagen skulle föranleda höjning redan för

budgetåret 1930/1931. Sålunda hade sjukförsäkringssakkunniga ansett, att

ehuru de ekonomiska konsekvenserna i allmänhet av deras förslag kunde

väntas inträffa först efter utgången av nämnda budgetår, ett särskilt belopp

borde beviljas redan av 1930 års riksdag för bestridande av kostnaderna för

fullgörande av de särskilda uppgifter, som komme att för genomförande av

den nya ordningen åvila socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet. I enlighet

med förslag av de sakkunnigas ordförande i promemoria den 23 september

1929 beräknades till organisationskostnader i sådant hänseende för budgetperioden

1930/1931 ett belopp av minst 50,000 kronor. Yad härefter beträffar

förslaget till ny lagstiftning angående lösdrivare m. fl., den sedermera

s. k. vanartslagen, anfördes, att även örn förslaget skulle träda i kraft

först den 1 oktober 1931 eller den 1 januari 1932, redan för budgetåret

1930/1931 vuss förstärkning av socialstyrelsens arbetskrafter vore erforderlig

för att förbereda den nya lagstiftningens genomförande. Det belopp, som

för sådant ändamål skulle erfordras för nämnda budgetår, hade av socialstyrelsen

preliminärt uppskattats till 40,000 kronor men beräknades av

departementschefen till 20,000 kronor. I avbidan på framläggande av berörda

båda lagstiftningsförslag borde enligt departementschefen anslaget till socialstyrelsens

verksamhet — som för budgetåret 1929/1930 A''ar upptaget till

138,000 kronor — endast preliminärt beräknas och därvid ökas med summan

av nyssnämnda båda belopp och alltså preliminärt uppskattas till (138,000

+ 50,000 + 20,000) 208,000 kronor.

Sedan förslag till ny sjukförsäkringslagstiftning ävensom till vanartslagstiftning

framlagts för riksdagen, hemställde Kungl. Majit i proposition den

19 mars 1930 (nr 260) örn anslag till socialstyrelsen och till socialstyrelsens

verksamhet. Det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen upptogs i propositionen

till oförändrat belopp, 331,600 kronor, därvid anfördes, att någon

ändring i anslaget icke föranleddes vare sig av omförmälda lagförslag eller

av annan anledning. Yad beträffar anslaget till socialstyrelsens verksamhet

beräknades på närmare anförda skäl den erforderliga anslagsökningen för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition nr 134.

genomförande av den nya sjukförsäkringsorganisationen till det preliminärt

uppskattade beloppet 50,000 kronor. Kostnaderna för personalförstärkning

hos socialstyrelsen för förberedande av vanartslagens genomförande beräknades

för innevarande budgetår till något lägre belopp än i statsverkspropositionen,

nämligen till 15,000 kronor. I propositionen berördes jämväl

frågan örn socialstyrelsens bränslekontrollerande verksamhet m. m. Därut

innan anfördes, att kostnaderna för bränslekontroll hos landstingen kunde

beräknas från och med den 1 januari 1931 Idiva helt täckta genom de bidrag,

sorn komme att inflyta från landstingen, vadan anslag av statsmedel icke

skulle behöva beräknas för ändamålet. Därav skulle följa, att anslaget för

1930/1931 skulle kunna nedsättas med halva årsbeloppet av den tidigare

beräknade nettokostnaden för statsverket eller alltså med 250 kronor. På

sålunda anförda skäl föreslogs, att anslaget måtte bestämmas till (138,000 +

+ 50,000 + 15,000 — 250) 202,750 eller i avrundat tal 202,700 kronor.

Såsom är känt, avslog emellertid riksdagen förslaget rörande reformerad

sjukförsäkring, och saklig behandling av förslaget till vanartslag medlianns

icke. Med hänsyn härtill erfordrades icke höjning av ifrågavarande

anslag såsom följd av väntade organisationskostnader i anledning av förslagens

genomförande. Anslaget bestämdes därför av riksdagen till sitt

förutvarande belopp, 138,000 kronor.

Vid anmälan den 3 januari 1931 till årets statsverksproposition av frågan

örn behovet av medel under femte huvudtiteln till ifrågavarande ändamål

erinrade jag örn förenämnda propositioner och riksdagsbeslut samt anförde

därefter vidare följande:

Yad anginge det ordinarie anslaget till socialstyrelsen syntes i år lika

litet som i fjol förslag till omändringar kunna framläggas. Frågorna örn ny

lagstiftning örn lösdrivarbekandling, alkoholistvård och sjukförsäkring vöre

alltjämt olösta, och även örn det vore min förhoppning, att förslag i dessa

ämnen skulle kunna föreläggas 1931 års riksdag, förelåge alltså samma afledning

som i fjol att tills vidare ställa sig avvaktande. Beträffande bransiekontrollens

förläggning hade visserligen så till vida en förändring inträffat,

att inom den nyligen tillsatta statens organisationsnämnd utredning syntes

komma att igångsättas rörande besparingsåtgärder i fråga örn byggnadsstyrelsens

organisation. Yid denna utredning torde även frågan örn branslekontrollens

överflyttning komma att beaktas. Emellertid kunde utredningen

icke leda till resultat inom sådan tid, att frågan rörande ändrad förläggning

av nämnda kontroll kunde underställas 1931 års riksdag. Yad härefter anginge

ärendet rörande undersökning angående överflyttning till socialstyrelsen

av fattigvårds- och barnavårdsinspektionen och den centrala handläggningen

i övrigt av fattigvårds- och barnavardsäienden, hade.jag upp

dragit åt förre landshövdingen J. Widén att däri verkställa utredning. Icke

heller detta uppdrag kunde emellertid fullgöras inom sådan tid, att frågan

kunde föreläggas 1931 års riksdag till avgörande.

Vad sålunda anförts torde göra det klart, att det icke kunde vara lämpligt

eller möjligt att vid 1931 års riksdag till behandling upptaga frågan om

större organisatoriska förändringar beträffande socialstyrelsen. Däremot raknade

jag med att, därest nyssnämnda stora lagstiftningskomplex vid den

kommande riksdagen kunde bringas till lösning, det skulle bliva möjligt att

år 1932 företaga frågan om socialstyrelsens organisation till overvagande i

ett sammanhang.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 134.

fraga om uppskattningen av anslaget till socialstyrelsens verksamhet

toljde av det anförda, att man på nuvarande stadium borde även för nästa

budgetar beräkna medel för bestridande av de kostnader, som bleve förenade

med genomförandet av förslag rörande ändrad sjukförsäkring ävensom angå®n

yanarts- och alkoholistlagstiftning. Då anledning saknades till annan

beräkning av eje för nämnda ändamål erforderliga beloppen, än som framlades

i propositionen nr 260 år 1930, föreslog jag, att enahanda belopp

beräknades för nästa budgetår eller alltså 50,000 kronor till organisationskostnader

för sjukförsäkringens genomförande och 15,000 kronor till förberedelser

för verkställighet av vanartslagstiftningen.

Av särskild anledning^ till vilken jag ämnade återkomma vid den definitiva

behandlingen av frågan örn anslag för ändamålet, syntes vidare en

aV ^<)1 iivlöningar åt extra tjänstemän beräknade beloppet med

2,000 kronor vara erforderlig.

•i annan orsak syntes emellertid ytterligare förhöjning böra beräknas av

ifrågavarande anslag. Såsom chefen för finansdepartementet vid hellandlingen

i statsverkspropositionen av för flera huvudtitlar gemensamma frågor

meddelat, hade generaldirektören E. Stridsberg i det av honom såsom tillkallad

sakkunnig avgivna betänkandet rörande planläggning av tjänsteresor

m'' m‘ föreslagit, att för erhållande av ökad överskådlighet beträffande kostnader

for tjänsteresor för olika ändamål de allmänna anslag till rese- och

traktamentskostnader, som upptagits under olika huvudtitlar av riksstaten

mätte i möjligaste män uppdelas på de särskilda ändamål, för vilka de foges

i anspråk. Vid detaljbehandling av denna fråga, vad femte huvudtiteln

anginge, hade Stridsberg föreslagit utbrytande av ett flertal poster från

huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.

Denna utbrytning skulle i vissa fall ske så, att särskilda, nya anslag upptoges

föi ändamålet och i andra fall så, att nya poster för reseersättningar

upptoges inom redan befintliga anslag. I princip hade jag — i likhet med

chefen for finansdepartementet och på de av honom anförda skälen — anslutit

mig till ifrågavarande förslag, och även vad anginge detaljerna kunde

jag i allmänhet tillstyrka detsamma.

Det första av dessa anslag vore det som avsåge socialstyrelsens verksamhet,

Resekostnaderna för socialstyrelsens tjänstemän hade hittills utgått

nan anslaget till rese- och traktamentspenningar. Enligt Stridsbergs förslag

borde medel för detta ändamål nu beräknas under anslaget till socialstyrelse118.

verksamhet, vilket anslag i samband därmed borde erhålla karaktären

aa foislagsanslag. Det belopp, varmed anslaget av nämnda anledning borde

okas, utgjorde enligt Stridsberg 13,000 kronor. Mot detta förslag hade jag

icke funnit anledning till erinran. Även enligt min mening borde följaktligen

anslaget till socialstyrelsens verksamhet av denna anledning för nästa

budgetår nöjas med 13,000 kronor oell erhålla deli ifrågasatta ändrade

karaktären.

Anslagets totala belopp skulle med den gjorda beräkningen komma att

tf1 (138,000 + 50,000 + 15,000 + 2,000 + 13,000) 218,000 kronor

Med definitiv framställning till riksdagen syntes få anstå, till dess slutlig

ståndpunkt tagits till omförmälda lagförslag.

Ehuru enligt vad jag nyss anfört det ordinarie anslaget till socialstyrelsen

knappast torde komma att beröras av de ifrågasatta förändringarna, syntes

det vara lämpligt att tills vidare endast göra en provisorisk beräkning jämväl

av detta anslag.

I anslutning till det sålunda anförda gjorde jag under punkten 2, respektive

punkten 3 av femte huvudtiteln hemställan att, i avvaktan på särskild

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 134. t

proposition i ämnet, etet ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen måtte

i riksstaten beräknas till 331,600 kronor samt att till socialstjrelsens ''verksamhet

måtte beräknas ett extra förslagsanslag av 218,000 kronor. Denna

hemställan bifölls av Kungl. Majit.

Sedan Kungl. Majit numera beslutit för riksdagen framlägga dels förslag

till ändrad lagstiftning rörande sjukförsäkring (proposition nr 75), dels oele

förslag till vanartslag, avsedd att ersätta gällande lösdrivarlag (proposition

nr 100), anhåller jag att få upptaga förevarande anslagsfrågor till närmare

prövning.

Vad då först angår det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen framgår

av det nyss anförda, att detta anslag för närvarande är i riksstaten soclaisty
upptaget

till 331,600 kronor, å vilket belopp jämväl den ordinarie staten för reisen,

socialstyrelsen slutar. Socialstyrelsen har icke beträffande detta anslag

ifrågasatt någon ändring för nästa budgetår. Ej heller påkallas särlan ändring

av de omförmälda förslagen till vanartslag och till ändrad sjukkasselagstiftning.

Med anledning därav torde det ordinarie anslaget till socialstyrelsen i

enlighet med den i statsverkspropositionen gjorda beräkningen böra i riksstaten

för budgetåret 1931/1932 upptagas med oförändrat belopp, 331,600 kronor.

I detta sammanhang vill jag emellertid meddela, att jag haft under övervägande

att nu framlägga förslag rörande förändrad tjänsteställning för sekreteraren

å socialstyrelsens byrå för arbetarskyddsärenden. Beträffande arbetet

å denna byrå är att märka, att byråchefen därstädes tillika fungerar såsom

överinspektör inom yrkesinspektionen och i denna sin egenskap mäste ägna

en betydande del av sin tjänstetid åt resor och inspektioner inom de olika

yrkesinspektionsdistrikten. Ansvaret för arbetet på byrån kommer därför

att i stor utsträckning vila å nämnde sekreterare, vilken är att betrakta

såsom byråchefens närmaste man och på vilken det särskilt ankommer att

handlägga och föredraga ärenden av övervägande administrativ eller juridisk

innebörd.

Flera omständigheter komma att inom den närmaste framtiden medföra

en avsevärd ökning av arbetet å ifrågavarande byrå. Jag ber att i berörda

hänseende få erinra örn att Kungl. Majit genom proposition den 23 januari

1931 (nr 40) för riksdagen framlagt förslag angående ändring i vissa delar

av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd. Nämnda lagförslag innebär,

bland annat, att till yrkesinspektionens chefsmyndighet, d. v. s. till socialstyrelsen,

skulle överflyttas den befogenhet att i vissa fall framtvinga ett

genomförande av arbetarskyddslagen, som hittills tillkommit länsstyrelserna.

Enligt lagförslaget skulle också åtskilliga förhållanden, vilka icke förut i

lag reglerats, bliva föremål för dylik reglering och därmed underkastade

socialstyrelsens kontroll. Vidare torde få beaktas, att Kungl. Maj.t i anledning

av en riksdagsskrivelse i ämnet den 27 maj 1930 (nr 287) genom

beslut den 20 september 1930 anbefallt socialstyrelsen att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande viss effektivisering av yrkesinspektionens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 134.

verksamhet, vilken utredning ännu pågår. Även det förslag, som i följd härav

kommer att framläggas, torde komma att gå ut på åtgärder medförande ökning

av byråns arbetsuppgifter. Ett led i effektiviseringen måste givetvis

bliva, att byråchefen far möjlighet att på tillfredsställande sätt utöva det

överinseende över och den ledning av yrkesinspektionsverksamheten, som

arbetarskyddslagen ålägger socialstyrelsen. Tillräcklig tid måste också beredas

byråchefen för ledningen av det tekniska arbetet på byrån, vilket arbete

i stor omfattning kräver överläggningar med experter, institutioner och

sammanslutningar ävensom med arbetsgivare och arbetare.

Med hänsyn till det anförda är det att förutse, att arbetet för byråchefen

å ifrågavarande byrå blir så omfattande, att det blir nödvändigt att uppdraga

at sekreteraren att självständigt handlägga och avgöra åtskilliga grupper av

ärenden, som hittills varit förbehållna byråchefen själv. Det lärer då också

bliva nödvändigt att ombilda sekreterarbefattningen till en befattning med

avsevärt högre tjänsteställning än den nuvarande, därvid närmast torde böra

ifrågakomma en byradirektörstjänst. Då, såsom nämnts, utredningen örn

yrkesinspektionens effektivisering ännu icke är avslutad och då det framlagda

förslaget till ändringar i arbetarskyddslagen ännu icke varit föremål

för riksdagens prövning, har jag emellertid ansett, att frågan icke detta år

behöver bringas till avgörande.

Det extra Jag övergår härefter till närmare behandling av frågan örn anslag till

^öciaistyrei- socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1931/1932.

sens verk- Härvid torde jag närmast få till granskning upptaga frågan örn behov av

samhet. ökad personal för förberedandet av sjukkassereformens genomförande.

stariZinfÖf''ör På ““ hemställan har’ På sätt jag förut antytt, Kungl. Maj:t den 6 febfarter

elände raaia 1931 beslutit att till riksdagen avlåta proposition (nr 75) med förslag

av sjukkassc- till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn

rCgen7m-S understödsföreningar m. m. I denna proposition har Kungl. Majit framlagt

förande, förslag till omorganisation av det frivilliga sjukkasseväsendet. Detta förslag

ansluter sig i vad angår den egentliga sjukförsäkringen nära till den i samma

ämne ar 1930 till riksdagen avlatna propositionen. Förslaget rörande sjukförsäkring

har emellertid nu kombinerats med en utvidgad moderskapsförsäkring

och med moderskapsunderstöd av statsmedel åt mindre bemedlade

barnaföderskor. I sist berörda delar är dock förslaget icke av större betydelse

i förevarande sammanhang. Medan förra årets förslag skulle träda

i kraft den 1 januari 1931, är det nu framlagda förslaget avsett att träda

i kraft den 1 januari 1932. Emellertid är i sistnämnda förslag — liksom

i fjolårsförslaget — bestämd en övergångstid av tre år, räknat från dagen

för ikraftträdandet.

Såsom förut nämnts beräknades i propositionen nr 260 år 1930 angående

anslag till socialstyrelsen den erforderliga anslagsökningen för genomförande

av den nya sjukkasseorganisationen för budgetåret 1930/1931 till 50,000

kronor. Körande den närmare motiveringen härför ber jag få hänvisa till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

nämnda proposition sid. 6—14 med däri lämnad redogörelse för de nya

eller väsentligt ökade förvaltningsuppgifter, som i och för genomförandet

av den föreslagna lagstiftningen skulle komma att åvila tillsynsmyndigheten.

Bland dessa uppgifter må här endast nämnas utarbetande av författningar och

anvisningar av skilda slag, bland annat normalstadgar och normaltariffer, medverkan

vid organisationen av såväl lokal- som centralsjukkassor särskilt med

hänsyn till verksamhetsområdenas utformning och åstadkommande av sammanslagning

av olika sjukkassor, medverkan till nödiga fondberäkningar vid

avskiljande av begravningshjälpsverksamhet och vid överlåtelse av sjukkassas

rörelse, ävensom utarbetande av föreskrifter angående överflyttning av fondmedel

samt nyregistrering såsom understödsföreningar av samtliga nuvarande

sjukkassor, vilka önska fortsätta verksamheten vare sig som erkända sjukkassor

eller eljest. Vid sidan av dessa egentliga ämbetsuppgifter tillkommer

ett avsevärt arbete för lämnande av upplysningar rörande den nya

organisationen och medverkan vid förhandlingar mellan olika grupper av

sjukkassor rörande det lämpligaste sättet för enhetskassornas bildande.

I omförmälda proposition lämnades också en detaljerad redogörelse för huru

nyssnämnda extra anslagsbelopp hade beräknats. I detta hänseende vill jag

här endast i korthet erinra örn följande. I propositionen räknades med att

byråchefen å styrelsens sjukkassebyrå skulle såsom ersättning för det av

omorganisationen föranledda ökade arbetet under övergångstiden erhålla

särskilt tilläggsarvode utöver den ordinarie lönen, vilket arvode lämpligen

borde bestämmas av Kungl. Majit efter budgetårets slut, då arbetets omfattning

kunde närmare överblickas. För budgetåret 1930/1931 beräknades

för nämnda ändamål tills vidare ett belopp av 3,000 kronor. Återstående

47.000 kronor voro avsedda att täcka kostnaderna för den personalförstärkning

hos styrelsen, vilken beräknades bliva erforderlig för förberedande av

sjukkassereformens genomförande. Av sistnämnda belopp skulle omkring

22.000 kronor användas till avlöning — frånsett dyrtidstillägg — åt tre nya

befattningshavare å extra stat, därav en i lönegraden B 28, en i lönegraden

B 24 och en i lönegraden B 21, medan ett belopp av omkring 25,000 kronor

avsågs för arvoden och ersättningar till befattningshavare i övrigt, till experter

och mera tillfälliga sakkunniga ävensom till vissa andra utgifter.

Samma skäl, som föranledde ifrågavarande förslag till 1930 års riksdag,

föreligga jämväl nu för äskande av särskilda medel för förstärkning av

arbetskrafterna å socialstyrelsens sjukkassebyrå under övergångstiden. Vid

bifall till den nu framlagda propositionen örn ändrad sjukkasselagstiftning

skulle socialstyrelsens arbetsuppgifter under denna tid bliva i allt väsentligt

de samma som de, varmed räknades i fjol; snarast kan man vänta någon

ökning med hänsyn till den utvidgade moderskapsförsäkringen och det nya

förslaget angående moderskapsunderstöd, i det att sjukkassorna torde bliva

i behov av viss handledning för omhändertagande av dessa uppgifter. Det

är uppenbarligen av största vikt, att nämnda byrå vid den ifrågasatta omläggningen

äger fullt kompetent och tillräckligt talrik personal för att kunna

s. 10 Kontrollera mot PDF

Per soned förstärkning

för

förberedande

av vanarts1agens

genomförande.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

fullgöra de invecklade och avsevärt ökade arbetsuppgifterna samt därjämte

på erforderligt sätt bistå sjukkassorna med alla de upplysningar och all

den hjälp i fråga örn organisationen, stadgarnas ombildning, avgifternas

uträkning m. m., som säkerligen kommer att bliva behövlig för att övergången

skall kunna försiggå utan slitningar. Vad angår den i fjol gjorda

kostnadsberäkningen och den då avsedda dispositionen av det begärda anslaget

finner jag icke heller anledning till erinran. I följd härav vill jag

förorda, att för ifrågavarande personalförstärkning m. m. för budgetåret

1931/1982 beräknas ett belopp av 50,000 kronor.

Enligt 1930 års proposition med förslag till vanartslag skulle den nya

lagen med visst undantag träda i kraft den 1 juli 1932. Den tid, varunder

ifrågavarande lagstiftning kunde förberedas, skulle alltså komma att omfatta

budgetåren 1930/1931 och 1931/1932. Förberedelsearbetet förmenades i första

hand böra åvila socialstyrelsen. Under det första budgetåret efter lagens

antagande ansågs detta arbete särskilt böra inriktas dels på insamlande och

bearbetning av det material, som erfordrades för uppläggande av det i vanartslagen

föreskrivna centralregistret angående dem, som bliva föremål för

viss åtgärd enligt lagen, m. fl., dels på undersökning huru deli medverkan

av enskilda hjälporganisationer, som förutsattes i nämnda lag, bäst skulle

kunna uppnås, dels ock på möjligheterna och behovet att inrätta nya arbetsanstalter

och arbetshem. Såsom förut antytts, beräknades i omförmälda proposition

nr 260 kostnaderna för personalförstärkningen hos styrelsen för

fullgörande av denna förberedande verksamhet för budgetåret 1930/1931 till

15,000 kronor. Av detta belopp var — såsom närmare framgår av propositionen

(sid. 14—16), till vilken jag ber att få hänvisa — ett belopp örn

tillhopa 4,000 kronor avsett att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande kunna

disponeras för tilläggsarvoden åt två kvalificerade tjänstemän inom styrelsen,

vilka i första hand skulle handhava förberedelsearbetet, medan återstående

belopp av 11,000 kronor avsågs för avlönande av en heltidsamanuens och

vissa biträden, för arvoden och reseersättningar till experter och sakkunniga

m. m.

Det förslag till vanartslag, som inneliålles i Kungl. Maj:ts proposition

nr 100, ansluter sig i de delar, som bär äro av intresse, i huvudsak till

fjolårets propositionsförslag. Socialstyrelsens befattning med lagens genomförande

och tillämpning skulle enligt de två förslagen bliva i stort sett

densamma. Då enligt den nu framlagda propositionen vanartslagen skulle

träda i kraft den 1 juli 1933, skulle tiden för förberedelsearbetet även nu

kunna beräknas omfatta två budgetperioder, nämligen budgetåren 1931/1932

och 1932/1933. Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då jag icke

har något att erinra mot nyssberörda, i propositionen nr 260 år 1930 intagna

kostnadsberäkningar, synas mig kostnaderna för personalförstärkning för

förberedande av vanartslagens genomförande i anslutning till dessa beräkningar

böra för nästa budgetår uppskattas till 15,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 134.

I årets statsverksproposition bär jag, såsom redan förut berörts, anfört, Ersättning till

att det för avlöningar åt extra tjänstemän beräknade beloppet av särskild

anledning behövde ökas med 2,000 kronor. Jag ber nu att få närmare redo- såsom expert

gora for denna fråga. _ „ .. .. ärenden rö
Till

en början Adil jag då erinra, att å socialstyrelsens byrå för allmän randelevnads
-

socialstatistik m. m. (fjärde byrån) under en följd av år var anställd en

adjungerad ledamot å extra stat i lönegraden B 29 med uppgift att under

byråchefens inseende handhava närmaste ledningen av den till byrån hörande

pris- och kooperationsstatistiken. Denna ledamotsbefattning innehades av

sekreteraren hos socialstyrelsen H. I. Hejman. Genom beslut den 9 november

1928 förordnades emellertid Heyman att från och med den 1 december

1928 vara föredragande tjänsteman hos rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap. Sedan med anledning därav ledamotsbefattningen blivit

ledig, medgav Kungl. Majit genom beslut den 21 december 1928 på framställning

av socialstyrelsen, att befattningen finge ersättas med en befattning

såsom förste aktuarie å extra stat i lönegraden B 24. Då inom socialstyrelsen

fortfarande förelåg behov av att äga tillgång till Heymans sakkunskap,

bemyndigade Kungl. Majit samtidigt styrelsen att tills vidare för viss

tid anlita Heyman såsom expert hos styrelsen beträffande ärenden rörande

levnadskostnader och kooperation mot en ersättning av 150 kronor för månad,

vilken ersättning skulle utgå från anslaget till socialstyrelsens verksamhet.

På grund av nämnda och senare lämnade bemyndiganden bär Heyman

under tiden 1 december 1928—31 december 1930 tjänstgjort såsom

expert hos socialstyrelsen mot en ersättning av 150 kronor för månad, motsvarande

1,800 kronor för år.

I skrivelse den 18 december 1930 hemställde socialstyrelsen — under

liänA-isning till innehållet i en skrivelsen bifogad, av chefen för styrelsen

generaldirektören Huss upprättad promemoria — att Heymans arvode måtte

från och med den 1 januari 1931 höjas till 300 kronor per månad. I promemorian

framhölls, bland annat, att den statistik och de ärenden, för Alika

Heymans sakkunskap anlitades, under årens lopp alltmera tillväxt i omfattning

och betydelse, samt att nya uppgifter på förevarande område alltjämt

vore att motse. Därjämte anfördes, att Heymans expertskap i stor och

alltmera ökad utsträckning anlitades även för uppgifter, som icke direkt

anginge socialstyrelsens ämbetsutövning utan som föranleddes av statsmakternas,

ämbetsverks och myndigheters eller privata institutioners behov.

Heyman hade också i sin egenskap av socialstyrelsens expert kommit

att alltmera anlitas av myndigheter, kommittéer och organisationer för

utredning av spörsmål, som stöde i samband med levnadskostnads- och

dyrortsförhållanden. Slutligen hade Heymans sakkunskap i fråga örn den

kooperativa verksamheten tagits i anspråk för medverkan Aid ett flertal utredningar

angående lagstiftning och beskattning i dylika ämnen. Med hänsyn

till vad sålunda anförts vore det av största vikt för tillgodoseende av

socialstyrelsens behov av Heymans expertis, att han finge ett arAode, som

bättre än det dåvarande svarade mot det ökade arbetet. — Genom beslut den

kostnader och

kooperation.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Rese
kostnader.

Sammanfattande

anslagsberäkning

rörande

anslaget

till socialstyrelsens

verksamhet.

12 Kungl. Majus proposition nr 134.

30 december 1930 har Kungl. Majit med bifall till socialstyrelsens förslag

bemyndigat styrelsen att från oell med den 1 januari tills vidare till och

med den 30 juni 1931 anlita Heyman såsom expert för ifrågavarande ärenden

mot en ersättning av 300 kronor för månad, motsvarande en ersättning

av 3,600 kronor för år.

De omständigheter, vilka sålunda för tiden intill utgången av löpande

budgetår föranlett en höjning av Heymans berörda expertarvode med

1,800 kronor, för år räknat, föreligga jämväl för tiden därefter. Då nämnda

arvode liksom hittills lämpligen bör bestridas från anslaget till socialstyrelsens

verksamhet, men detta anslag med dess nuvarande belopp endast mera

tillfälligt förslår till bestridande av det nu utgående högre arvodet, får jag

föreslå, att anslaget måtte för berörda ändamål för nästa budgetår höjas med

1,800 kronor.

I överensstämmelse med den uppfattning, för vilken jag redan givit uttryck

i årets statsverksproposition, bör vidare till ifrågavarande anslag från

anslaget till rese- och traktamentspenningar överflyttas resekostnaderna för

socialstyrelsens tjänstemän. Av denna anledning torde — såsom jag förut

anfört — ifrågavarande anslag böra för nästa budgetår höjas med 13,000

kronor, varjämte anslaget bör erhålla förslagsanslags karaktär.

Vidare vill jag framhålla, att i det betänkande med förslag angående

arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten, vilket den 15 januari

1931 avgivits av särskilt tillkallade utredningsmän, uttalats, att vid bifall

till nämnda förslag det syntes bliva påkallat att höja anslaget till socialstyrelsens

verksamhet med det mindre belopp, som kunde finnas erforderligt

till följd av de nya arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle tillföras

styrelsen. Frågan örn anordnande av nämnda beredskapsarbeten föreligger

ännu icke i det skick, att densamma kunnat upptagas till slutlig prövning.

Aven för den händelse anslag till dylika arbeten skulle anvisas i huvudsaklig

överensstämmelse med utredningsmännens förslag och socialstyrelsens

arbetsuppgifter därmed i viss mån utvidgas, synes mig emellertid detta förhållande

icke behöva i nämnvärd mån medföra sådana utgifter, som böra

belasta anslaget till socialstyrelsens verksamhet. Sistnämnda anslag torde

därför icke behöva röna inverkan av frågan örn anslag till berörda arbeten.

I detta sammanhang vill jag ånyo erinra, att det är min avsikt att hemställa

örn framläggande av förslag till årets riksdag örn reviderad alkoholistlagstiftning.

Med anledning därav må dock framhållas att, ehuru detta förslag

ännu icke varit föremål för lagrådets granskning och proposition i

ämnet alltså ännu icke kan framläggas, det redan nu står klart, att förslaget

torde kunna genomföras utan rubbning av här gjorda anslagsberäkningar.

Enligt mina i det föregående framlagda beräkningar skulle anslaget till

socialstyrelsens verksamhet, som för löpande budgetår är upptaget till

138,000 kronor, för nästa budgetår behöva höjas med dels 50,000 kronor för

personalförstärkning för förberedande av sjukkassereformens genomförande,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds proposition nr 134.

dels 15,000 kronor för personalförstärkning för förberedande av vanartslagens

genomförande, dels 1,800 kronor för möjliggörande av högre ersättning till

socialstyrelsens expert för ärenden rörande levnadskostnader och kooperation,

dels ock 13,000 kronor för resekostnader för socialstyrelsens tjänstemän.

Anslaget skulle i följd härav kunna för nästa budgetår upptagas till

(138,000 + 50,000 + 15,000 + 1,800 + 13,000) 217,800 kronor, vilket belopp

lämpligen torde böra avrundas uppåt till 218,000 kronor.

Slutligen må här beröras en i viss mån fristående fråga. I propositionen

nr 240 till 1930 års riksdag med förslag till vanartslag m. m. anförde min !

företrädare, att det vore önskvärt, att för inrättande av erkända arbetsanstalter

skulle kunna tagas i anspråk jord tillhörig kronan och att därför av

riksdagen borde inhämtas medgivande till dylik disposition. Liknande medgivande

har tidigare lämnats, bland annat, rörande alkoholistanstalter, fattigvårdsanstalter

för lappar och hem för kroniskt sjuka. Även enligt min

mening bör dylikt medgivande utverkas och då, för den händelse det för

innevarande års riksdag framlagda lagförslaget i samma ämne upphöjes till

lag, det redan under nästa budgetår kan ifrågakomma att planera inrättandet

av nya erkända arbetsanstalter, lärer medgivandet redan nu böra äskas

av riksdagen. Framställning i sadant hänseende har icke ansetts lämpligen

kunna göras i den proposition (nr 100), vari själva lagförslaget framlagts.

I stället tillåter jag mig hemställa att, eftersom här behandlats frågan örn

vissa följdverkningar av vanartslagens antagande, i samband därmed framställning

jämväl må göras till riksdagen örn rätt till dylik disposition av

kronojord.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels uppföra det ordinarie förslagsanslaget till socialstyrelsen

med oförändrat belopp .............................. kronor 331,600;

dels till socialstyrelsens verksamhet för budgetåret 1931/1932

anvisa ett extra förslagsanslag av..................... kronor 218,000;

dels ock medgiva, att jord, som står under kronans omedelbara

disposition eller som tillhör någon av de under bruk och

bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon

av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,

vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter

av Kungl. Majit i varje särskilt fall verkställd prövning, utan särskild

ersättning till kronan på de villkor i övrigt, Kungl. Majit

kan finna skäligt bestämma, upplåtas till landsting, kommun,

förening eller stiftelse för anordnande av allmän arbetsanstalt.

Disposition

iv kronojord

för inrättande

av

erkända

arbetsanstalter.

Hemställan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 134.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr , 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till socialstyrelsen m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1931:165 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till socialstyrelsen m. m. s. 1 i texten