Sök i Ratio Lex

Angående stat för patentoch registreringsverket m. m

85 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:135, Angående stat för patentoch registreringsverket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition Nr 135.

1

Nr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stat för patentoch

registreringsverket m. m.; given Stockholms slott den 26

februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över bandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

D. Hansén.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 117 hafi. (Nr 135.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms slott

den 13 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hansén:

Vid anmälan den 3 januari 1931 inför Kungl. Maj:t av de frågor, som

tillhörde regleringen för hudgetåret 1931/1932 av utgifterna under riksstatens

tionde huvudtitel, anförde jag, på sätt det vid statsverkspropositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över handelsärenden för

sagda dag utvisar, beträffande staten för patent- och registreringsverket

nu slutande å ett belopp av 1,168,700 kronor — bland annat följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 31 december 1928 givna bemyndigande

hade den 22 april 1930 dåvarande chefen för finansdepartementet

uppdragit åt generaldirektören K. S. Levinson att i egenskap av ekonomisakkunnig

verkställa granskning av patent- och registreringsverkets

organisation och arbetssätt m. m. samt tillika utsett fil. doktorn A. R.

Lindblad samt professorn vid tekniska högskolan E. H. W. Weibull att

såsom fackmän biträda vid uppdragets fullgörande.

I ett den 16 oktober 1930 dagtecknat betänkande hade ovannämnda

sakkunniga föreslagit genomförandet av en vittgående omorganisation av

ämbetsverket i syfte att öka dess arbetskapacitet samt förkorta och förenkla

proceduren för patentärendenas behandling, vilken omorganisation

även förutsatte vissa ändringar i gällande patentlagstiftning. Enligt de

sakkunnigas beräkningar skulle omorganisationens genomförande kräva

en ökning i ämbetsverkets stat, oavsett dyrtidstillägg, av i runt tal

35,700 kronor, över de framförda förslagen hade yttranden avgivits av

vederbörande ämbetsverk och intresserade organisationer. Het vore avsett,

att ärendet skulle hinna förberedas i sådan tid, att detsamma kunde

föreläggas innevarande års riksdag. Särskild proposition i ämnet

komma sålunda framdeles att till riksdagen avlåtas.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t ånyo anmäla detta ärende.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

över de sakkunnigas betänkande och däri innefattade förslag hava

statskontoret den 5, allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 11, kommerskollegium

den 23 och patent- och registreringsverket den 31 december

1930 avgivit infordrade utlåtanden. Vid kommerskollegii utlåtande

äro fogade till ämbetsverket inkomna yttranden från Sveriges industriförbund,

fullmäktige i Jernkontoret, svenska teknologföreningen ävensom

samtliga handelskamrar i riket med undantag av handelskamrarna

i Göteborg och Borås. Efter utlåtandets avgivande har emellertid även

sistnämnda handelskammare inkommit med ett yttrande i ämnet. Till

patent- och registreringsverket, som lämnat svenska uppfinnareföreningen,

svenska patentombudsföreningen, svenska föreningen för industriellt

rättsskydd samt patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening

tillfälle att yttra sig i ärendet, hava yttranden inkommit från samtliga

nämnda föreningar, varjämte byrådirektören i ämbetsverket A. E.

Åstrand och ämbetsverkets sekreterare R. Hellberg var för sig skriftligen

uttalat sig.

Innan jag ingår på en redogörelse för de sakkunnigas betänkande —

fem till detsamma hörande sammanställningar m. m. torde få såsom bilagor

A—E fogas vid dagens protokoll — samt de däröver avgivna utlåtandena

och yttrandena, skall jag tillåta mig att, med utgångspunkt

i huvudsak från de sakkunnigas betänkande, lämna en översikt av patenloch

registreringsverkets utveckling samt nuvarande organisation och

arbetssätt.

Patent- och varumärkesärenden handlades från ingången av år 1885 av

en byrå inom kommerskollegium, benämnd patentbyrån. Från och med

år 1892 upphörde byråns samband med kommerskollegium, och kom byrån

att omedelbart lyda under Kungl. Maj:t såsom ett självständigt ämbetsverk.

Enligt ämbetsverkets den 29 november 1895 utfärdade nya instruktion

var verkets benämning utbytt mot dess alltjämt gällande benämning,

patent- och registreringsverket. Den ändrade benämningen å ämbetsverket

hade sin grund i, utom att den förutvarande benämningen med hänsyn

till ämbetsverkets befattning jämväl med registrering av varumärken

ansågs mindre egentlig, den omständigheten att en mera omfattande verksamhet

för ämbetsverket ställdes i utsikt med 1897 års ingång. Från och

med 1897 blev också aktiebolagsregistreringen förlagd till ämbetsverket.

Med ingången av år 1900 utvidgades patent- och registreringsverkets ämbetsbefattning

till att avse även handläggning av ärenden rörande registrering

av mönster och modeller.

Den nuvarande organisationen av patentavdelningarna samt administrativa

och varumärkesavdelningen grundar sig i sina huvuddrag på beslut

vid 1914 års senare riksdag. Till grund för organisationen låg i huvudsak

ett av patentlagstiftningskommittén den 18 december 1912 avgivet

Patent- och

registreringsverkets

utveckling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

betänkande med förslag till förändrad organisation av patent- oell registreringsverket

och reglering av löneförhållandena vid nämnda ämbetsverk.

De väsentligaste avvikelserna från förslaget betingades av att i organisationen,

sådan den genomfördes, uteslöts den av patentlagstiftningskommittén

föreslagna besvärsavdelningen. Ej heller blev bolagsavdelningen

vid detta tillfälle definitivt organiserad. Bolagsavdelningens nuvarande

organisation tillkom genom beslut vid 1919 års riksdag.

De i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för år 1920 upptagna

ordinarie befattningshavarna voro följande:

1 generaldirektör

6 byråchefer

19 byrådirektörer

5 förste byråingenjörer

1 bibliotekarie

1 sekreterare

5 byråingenjörer

1 kassör och räkenskapsförare

1 registrator

1 föreståndare för granskning av varumärken

4 notarier

6 kvinnliga biträden av andra avlöningsgraden

14 kvinnliga biträden av första avlöningsgraden

1 förste vaktmästare

4 vaktmästare.

I den sålunda beslutade organisationen hava en del jämkningar senare

företagits.

Genom beslut vid 1920 års riksdag uppfördes å ämbetsverkets utgiftsstat

från och med år 1921 ytterligare 3 kvinnliga biträdesbefattningar av

första avlöningsgraden samt en vaktmästarebefattning. Vid 1924 års

riksdag beslutades nedflyttning av föreståndarebefattningen för granskning

av varumärken från dåvarande lönegrad B 13 (B 21) till lönegraden C 5

(B 11) samt förändring av två kontorsbiträdesbefattningar i lönegraden

C 2 (B 4) till i lönegraden C 1 (B 2) placerade skrivbiträdesbefattningar.

Vid samma tillfälle beslöts jämväl indragning av en förste byråingenjörstjänst

i B 15 (B 24), vars innehavare varit föreståndare för klassificeringen

och det statistiska arbetet. På förslag av statens hesparingskommitté

i dess den 26 februari 1925 dagtecknade betänkande angående patent- och

registreringsverket blev genom beslut av 1926 års riksdag en notarietjänst

indragen, varförutom registratorstjänsten sattes på övergångsstat för att

vid nuvarande innehavares avgång ersättas med en tjänst av lägre grad.

Slutligen har genom beslut vid 1927 års riksdag tillkommit en befattning

som eldare och maskinist.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

De numera å ordinarie stat uppförda befattningarna äro således följan
-

de, placerade i nedan angivna lönegrader:

Befattning

1 generaldirektör.............................................

6 byråchefer.....................................................

19 byrådirektörer .............................................

4 förste byråingenjörer .................................

1 bibliotekarie.................................................

1 sekreterare....................................................

5 byråingenjörer ............................................

1 kassör och räkenskapsförare.....................

3 notarier.......................................................

1 kansliskrivare .............................................

1 eldare och maskinist .................................

1 förste expeditionsvakt................................

6 kanslibiträden .............................................

5 expeditionsvakter........................................

15 kontorsbiträden ........................................

2 skrivbiträden .............................................

Lönegrad

A 3

B 30

B 28

B 24

B 24

B 24

B 21

B 21

B 21

Bil

B 7

B 7

B 7

B 5

B 4

B 2

Anin. 1. Innehavaren av bibliotekariebefattningen är förordnad att med samina

befogenhet och skyldighet som byrådirektör handlägga patentärenden, och uppehålles

befattningen av en därtill förordnad förste biträdande ingenjör.

Anm. 2. Samtliga byråingenjörer äro förordnade såsom extra föredragande mot

särskild ersättning efter 900 kronor för år.

Därtill kommer å övergångsstat:

1 registrator .....................

Därutöver fanns den 1

.............................................................................. B 21

oktober 1930 följande icke ordinarie personal:

Befattning

1 extra byrådirektör...................................

19 förste biträdande ingenjörer ...............

6 » » » ...............

5 förste amanuenser ..................................

13 biträdande ingenjörer ...........................

1 amanuens med heltidstjänstgöring.......

3 amanuenser med halvtidstjänstgöring

1 extra kanslibiträde...................................

3 e. o. expeditionsvakter..........................

1 e. o. expeditionsvakt...............................

14 e. o. befattningshavare..........................

3 e. o. » ..........................

Avlöning

B 28

20

18

18

16

16

16

B 4 jämte vikariatsersättning

5

5 (av fotostatmedel)
4
2
-

Anm. 1. 16 förste biträdande ingenjörer i 20:de graden äro förordnade såsom

extra föredragande mot särskild ersättning efter 900 kronor för år.

Anm. 2. 1 förste biträdande ingenjör i 18:de graden har förkortad tjänstgörings
tid.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Patent- och

regisPeringsverkets

nuvarande

organisation

och

arbetssätt.

Patentavdelningarna

och biblioteket.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Slutligen fanns likaledes den 1 oktober 1930 följande personal nied en
-

dast extra anställning:

3 extra tekniska tjänstemän................................. arvode

2 extra skrivbiträden............................................... arvode.

Den för ämbetsverket senast utfärdade instruktionen är av den 31 december

1921 (nr 872). Genom kungörelser den 12 juni 1925 (nr 247) och

den 10 december 1926 (nr 492) hava vissa ändringar däri vidtagits. Närmare

bestämmelser rörande de särskilda befattningshavarnas inom ämbetsverket

åligganden och övriga tjänsteförhållanden har ämbetsverket

den 30 juni 1926 meddelat i arbetsordning och i särskilda föreskrifter

angående arbetet inom ämbetsverket.

För handläggningen av de å patent- och registreringsverket ankommande

ärenden är ämbetsverket indelat i fyra patentavdelningar, en adini

nistrativ och varumärkesavdelning samt en bolagsavdelning, envar avdelning

under ledning av en byråchef. Under patentavdelningarna lyder

biblioteket samt under administrativa och varumärkesavdelningen kansliet

ävensom kassa- och registratorskontoren.

De fyra patentavdelningarna, som handlägga patentärenden, förestås

envar, såsom nyss nämnts, av en byråchef. En byråchefstjänst är vakant

och uppehälles jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 21 november 1925

på förordnande tills vidare. Å dessa avdelningar tjänstgöra vidare 16

byrådirektörer såsom ledamöter samt därjämte 4 förste byråingenjörer

och 4 byråingenjörer, samtliga ordinarie befattningshavare. Dessutom

äro å avdelningarna anställda visst antal extra tjänstemän.

Åt förste byråingenjörerna har med stöd av § 26 i instruktionen uppdragits

att med samma befogenhet och skyldighet, som tillkommer byrådirektör,

handlägga patentärenden. Vidare har i enlighet med av Kungl.

Majit givna bemyndiganden alltsedan den 1 juli 1925 meddelats förordnanden

för extra föredragande å patentavdelningarna. Dylikt förordnande

innehaves för närvarande av 21 befattningshavare, nämligen dels

de fyra ovan nämnda byråingenjörerna, dels den byråingenjör, som enligt

den nuvarande organisationsplanen har till åliggande att biträda bibliotekarien

med inom biblioteket förekommande göromål, dels ock 16 extra

ordinarie befattningshavare (förste biträdande ingenjörer). Slutligen har

under förlidet år jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande åt bibliotekarien

uppdragits att med samma befogenhet och skyldighet, som tillkommer

byrådirektör, handlägga patentärenden.

Den förut anmärkta vakanta byråchefstjänsten uppehälles av en byrådirektör.

Den därigenom ledigblivna byrådirektörstjänsten bestrides av

en förste byråingenjör, och på den sistnämndes tjänst är förordnad en

förste biträdande ingenjör.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

Sammanlagt tjänstgöra alltså f. n. å patentavdelningarna tillhopa 42 befattningshavare

såsom ledamöter med egna rotlar, nämligen

15 byrådirektörer

4 förste byråingenjörer, varav 1 såsom t. f. byrådirektör

1 bibliotekarie

5 byråingenjörer och

17 förste biträdande ingenjörer, varav 1 såsom t. f. förste byråingenjör.

Såsom biträden (assistenter) åt ledamöterna voro den 1 oktober 1930 å

avdelningarna anställda 8 förste biträdande ingenjörer och 12 biträdande

ingenjörer. Därjämte funnos antagna 3 extra tekniska tjänstemän, som

erhålla utbildning å patentavdelningarna.

Åt en av de förste biträdande ingenjörerna, som emellertid har förkortad

tjänstgöringstid (4 V* timmar), har uppdragits att under ledamot handlägga

patentärenden med föredragning för ledamoten, s. k. subrotel.

Övriga icke-ordinarie granskare, vilka ej hava egen rotel, arbeta såsom

biträden åt ledamöter enligt i stort sett två olika metoder efter vederbörande

ledamöters gottfinnande. På vissa rotlar sysselsättas biträdena så

gott som uteslutande med nyhetsgranskning, d. v. s. genomgång av patentskrifter

m. m., medan de på andra rotlar få sig tilldelade antingen

flertalet ärenden tillhörande vissa klasser eller subklasser eller ock vissa

särskilda ärenden att i huvudsak fullständigt granska och pröva, dock

under ledamotens ständiga övervakande. Biträdenas placering blir beroende

av den mer eller mindre tillfälliga belastningen på rotlarna.

Vid granskningen eventuellt framkomna nyhetshinder och andra anmärkningar

delgivas sökanden genom förelägganden, och äger vederbörande

ledamot, dock för närvarande med undantag för den tillförordnade

förste byråingenjören, att självständigt besluta två sådana förelägganden.

Har ledamoten efter teknisk granskning meddelat två förelägganden,

skall, liksom då i annat fall nyhetshinder icke föreligger, den fortsatta

behandlingen ske »å avdelningen». Ärendet överlämnas i sådant fall till

vederbörande byråchef, som enligt föreskrift i instruktionen skall underkasta

ärendet en ingående granskning, avseende icke blott att utröna,

huruvida de närmaste förutsättningarna för det avsedda beslutet äro för

handen, utan även hela ärendets behandling från första början. Ärendet

skall därefter företagas till behandling å avdelningen och föredragas av

den ledamot, som haft ärendet under förberedande handläggning. Avdelningen

är icke bunden av den förberedande handläggningen. Då fråga

är, att en ansökning skall förklaras förfallen eller avslås på annan grund

än enbart nyhetshinder, eller att begäran om prioritet enligt konventionen

örn internationellt skydd för den industriella äganderätten skall ogillas,

skall byrådirektören å administrativa och varumärkesavdelningen deltaga

i handläggningen såsom rättskunnig ledamot. Byråchefen eller den

tekniske ledamoten kan därjämte påkalla den rättskunnige ledamotens

deltagande i patentärendes handläggning, då han finner ärendets beskaf
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Mårds proposition Nr 135.

fenhet sådant påfordra. Avdelningschefen äger, där han så finner skäligt,

e^..mindre föror^na’ att ärende skall föredragas å avdelningen, än även

själv övertaga ärendes beredning och föredragning. I sistnämnda fall

skail vid besluts fattande alltid den ledamot deltaga, vilken ärendet är

tilldelat.

Beträffande beslutanderätten i patentärenden gäller, att beslut örn ansöknings

godkännande till kungörande eller patent kan fattas av avdelmngschefen,

vederbörande tekniske ledamot och i förekommande fall den

rättskunnige ledamoten, därest de äro örn beslutet ense. Är fråga örn en

ansöknings avslående eller förklarande förfallen på grund av patentförordningens

föreskrifter, skall ärendet föredragas inför generaldirektören

såsom ordförande samt, såsom ledamöter, avdelningschefen och vederbörande

tekniske ledamot ävensom den rättskunnige ledamoten i de fall, då

denne bör deltaga i handläggningen. Finner generaldirektören ärendets

beskaffenhet kräva flera ledamöters börande, äger han tillkalla sådana.

Beslut fattas enligt flertalets mening med utslagsröst för generaldirektören.

På enahanda sätt förfares i tveksamma fall, eller örn olika meningar

yppa sig beträffande fråga, som eljest må avgöras av avdelningschefen,

den tekniske ledamoten och, eventuellt, den rättskunnige ledamoten.

Därest byråchef anser det för avgörande av någon fråga av principiell

innebörd vara till gagn, att frågan göres till föremål för överläggning

i ämbetsverkets plenum, må han därom göra anmälan hos generaldirektören.

Avgörandet i det särskilda fallet skall dock alltid ske i vanlig ordning

i enlighet med instruktionens förut återgivna bestämmelser. Behandlingen

i plenum är alltså endast av rådgivande natur.

_ föreskrift finnes att byråcheferna för befordrande av ärendenas enhetliga

behandling å de olika avdelningarna böra mera regelbundet sammanträda

för dryftande av uppkomna frågor av principiell beskaffenhet.

Ärenden, i vilka invändning under kungörandetiden inkommit, upptagas

till behandling av samme tekniske ledamot, som förut handlagt ärendet.

Behandlingen av dylikt ärende sker emellertid även i fråga örn förberedande

åtgärder, som eljest beslutas av ledamoten ensam, å avdelningen.

I fråga örn beslutanderätten gälla vid dylika ärenden i övrigt enahanda

regler som vid ärendenas föregående behandling.

Koncepten till de av tekniska ledamöterna fattade besluten uppsättas

av ledamöterna själva eller å administrativa avdelningen. Å nämnda

avdelning uppsättas sålunda koncept angående de i samband med beviljandet

av patent beslutade uppgifter, som skola intagas i patentregistret,

kungörandet av patentet och patentbrevet samt vidare koncept till sådana

avslagsbeslut, som grunda sig på att sökanden icke erlagt anmälningsavgift,

och koncept till flertalet beslut örn ansöknings avförande. Ledamöterna

hava att, när ansökning godkännes, avfatta en s. k. registerrubrik,

i korthet angivande föremålet för patentet och avsedd att intagas i det av

patentverket utgivna årsregistret över beviljade patent.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

9

Remisser om besvär hos Kungl. Majit i regeringsrätten över ämbetsverkets

avslags- och förfallobeslut föredragas av den tekniske ledamot, inom

vars industriområde ärendet faller, till en början å avdelningen inför

byråchefen och därefter inför generaldirektören i enahanda ordning som

patentansökningar, vilka leda till avslag. Koncept till utlåtande i anledning

av besvären uppsättes av föredraganden.

Patentärenden, i vilka domstol infordrat ämbetsverkets yttrande, föredragas

av vederbörande tekniske byråchef inför generaldirektören i närvaro

av minst en annan teknisk byråchef.

Biblioteket förestås av en ordinarie bibliotekarie med teknisk utbildning.

Åt bibliotekarien har emellertid, såsom förut nämnts, uppdragits att med

samma befogenhet och skyldighet, som tillkommer byrådirektör, handlägga

patentärenden. Bibliotekariebefattningen uppehälles därför för närvarande

av en förste biträdande ingenjör. Till sitt biträde har bibliotekarien

en biträdande ingenjör och en amanuens med halvtidstjänstgöring.

Under bibliotekarien lyder personalen för korrekturläsningen av patentskrifter.

Bibliotekarien har ansvaret för årsregistret över patent och utför

arbetet med de inkommande patentansökningarnas klassificering.

Ordnandet av de amerikanska patentskrifterna står under ledning av

en förste biträdande ingenjör. För fullgörande av arbetet med dessa

patentskrifter äro anställda två kvinnliga biträden, och anlitas för samma

ändamål därutöver den del av ämbetsverkets kvinnliga arbetskrafter, som

icke för tillfället är tagen i anspråk å andra avdelningar inom ämbetsverket.

För korrekturläsningen av patentskrifter äro avsedda en ordinarie byråingenjör

och ett ordinarie kontorsbiträde. Som ifrågavarande ordinarie

byråingenjör för närvarande är förordnad såsom extra föredragande, uppehälles

befattningen av en därtill förordnad förste biträdande ingenjör.

Denna personal har även att ombesörja upprättandet av årsregistret över

patent.

Å denna avdelning handläggas administrativa ärenden och ärenden

angående registrering av varumärken samt av mönster och modeller.

Till avdelningen höra de för hela ämbetsverket gemensamma kassa- och

registratorskontoren. Vidare finnas å avdelningen ett kansli, vars åligganden

i huvudsak äro begränsade till patentärenden, en avdelning för

patent- och varumärkesstatistiken samt en avdelning för renskrivning.

Under uppsikt av chefen för administrativa och varumärkesavdelningen

stå slutligen ämbetsverkets expeditionsvakter samt eldaren och maskinisten.

För ärenden angående registrering av varumärken samt av mönster

och modeller är anställd en byrådirektör (B 28). Föreståndare för kansliet

är en sekreterare (B 24). Å kassakontoret tjänstgör en kassör (B 21)

och å registratorskontoret en registrator (B 21). Registratorstjänsten

Administrativa

och

varumärkesavdelningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bolagsav
delningen.

Tidigare

ifrågasatt

omorganisation

av patentoch

registreringsverket.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

är genom beslut av 1926 års riksdag uppförd å övergångsstat och skall

vid nuvarande innehavarens avgång ersättas med en tjänst av lägre

grad.

Å avdelningen finnas dessutom anställda visst antal biträden samt

amanuenspersonal.

Bolagsavdelningen tillkommer att handlägga inkomna ärenden rörande

bolagsregistrering samt att handhava ämbetsverkets uppgifter med de av

bolagsstyrelser ingivna balansräkningarna och förvaltningsberättelserna.

Utöver byråchefen upptager den ordinarie staten för bolagsavdelningen

två byrådirektöx-s- (B 28) och tre notarietjänster (B 21). I övrigt utgöres

personalen å avdelningen av en extra byrådirektör samt ett antal

biträden och amanuenser.

Ledamot å bolagsavdelningen åligger att bereda och inför byråchefen

föredraga registreringsärenden. Från byrådirektörens beredning och

föredragning hava emellertid avlyftats ärenden, som avse anmälningar

angående de frågor, som omförmälas i 65 § aktiebolagslagen, ävensom anmälningar

rörande bolags likvidation och upplösning, vilka av notarie

beredas och föredragas inför byrådirektören och avgöras av den senare.

Därest fråga uppstår örn att avslå ansökning örn registrering, skall ärendet

av byrådirektören föredragas inför generaldirektören i närvaro av

byråchefen, utom vad beträffar nyss angivna av notarie beredda ärenden,

vilka skola av den senare föredragas inför generaldirektören i närvaro av

byrådirektören.

Kungl, remisser i anledning av besvär i registreringsärenden beredas

och föredragas av byråchefen, utom beträffande sådana registreringsärenden,

i vilkas handläggning byråchefen ej deltagit. Beredning och

föredragning av remisser angående sistnämnda ärenden ankomma på vederbörande

byrådirektör. Kungl, remisser i frågor örn bolagsregistreringar,

vilka icke avse besvär, beredas av byråchefen och föredragas av denne

inför generaldirektören i närvaro av en byrådirektör.

I allmänhet utföres en förberedande granskning av de registreringsärenden,

vilkas föredragning ankommer på byrådirektör, av notarierna

eller av å avdelningen anställda amanuenser och kanslibiträden.

I viss utsträckning måste emellertid föredragandena själva verkställa

den första granskningen, särskilt de tider av året, då på grund av semester

eller annan ledighet ej alla befattningshavare äro i tjänst. Att

märka är, att även i de fall, då handlingarna i ett ärende varit föremål

för granskning av underordnad befattningshavare, föredragandena alltid

underkasta ärendet en fullständig granskning.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra, hurusom statens besparingskommitté

efter verkställd, granskning av personal- och övriga förhållanden

vid patent- och registreringsverket i sitt den 26 februari 1925

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

avgivna betänkande framlade förslag till viss omorganisation av ämbetsverket

och omläggning av dess arbetssätt. Kommitténs ifrågavarande

förslag, som finnas återgivna å sidorna 96—106 av tionde huvudtiteln

i 1926 års statsverksproposition, föranledde i huvudsakliga delar av olika

skäl icke någon framställning till riksdagen.

Jag övergår nu till att redogöra för det föreliggande omorganisationsförslaget

m. m.

Efter att hava lämnat den av mig återgivna redogörelsen rörande patent-

och registreringsverkets utveckling samt nuvarande organisation

och arbetssätt ingå 1930 års sakkunniga först på frågan örn patentavdelningarnas

organisation och därmed sammanhängande spörsmål.

Därvid hava de sakkunniga till en början erinrat örn att vissa anmärkningar

framställts mot patentavdelningarnas nuvarande arbetsresultat

och arbetssätt. I avseende härå hava de sakkunniga uttalat sig på följande

sätt:

»Mot ämbetsverkets behandling av patentärenden hava framställts vissa

anmärkningar, som dels taga sikte på arbetsresultatet, dels avse arbetssättet.

I förstnämnda hänseende har anmärkts, att det åtgår alltför lång tid

för ärendenas handläggning och att någon fast praxis icke utbildat sig

inom ämbetsverket vid avgörandet av vad som skall anses utgöra en patenterbar

uppfinning. Klagomålen i fråga örn den långa behandlingstiden

hava under senaste åren riktat sig främst mot den långa tid, som förflyter

från ansökningens ingivande till utfärdandet av första tekniska föreläggandet

i ärendet. Man har därvid framhållit vikten av att en svensk

sökande i god tid erhåller ett såvitt möjligt fullständigt utlåtande över

granskningen, så att sökanden på grundval av utlåtandet kan avgöra,

huruvida anledning finnes att söka patent jämväl i utlandet. För rätten

att komma i åtnjutande av konventionsprioritet måste nämligen ansökan

i utlandet ske inom tolv månader från ansökan här i riket.

Mot arbetssättet har anmärkts, att ämbetsverket icke företager ansökningarna

till fullständig granskning från första början, att de först utfärdade

föreläggandena i flertalet fall icke äro tillräckligt motiverade samt att

avslagsbesluten likaledes äro alltför knapphändigt motiverade. Tillika

riktar sig kritiken däremot att ett ärende, i vilket under kungörandetiden

inkommit invändning, upptages till behandling av samme tekniske ledamot,

som förut handlagt ärendet.»

Det nu föreliggande

omorganisationsförslaget

m. m.

Patent
avdel
ningarna.

1930 års sakkunniga.

Anmärkningar

mot nuvarande

arbetsresultat

och arbetssätt.

Till belysande av frågan örn den påtalade långa behandlingstiden hava

da sakkunniga uppgjort följande sammanställningar:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Undersökning i. Antalet inkomna och avgjorda patentansökningar, beviljade patent

°handlingssamt till följande år balanserade patentärenden utgjorde:

Å r

Inkomna

Avgjorda

Beviljade

patent

Till följande

år balan- serade

ärenden

Därav hos

tekniska

ledamöterna

inneliggande

Övriga

1919....................................

3.493

3,184

2,051

5,841

1913....................................

3,683

3,045

1,915

6,494

—

—

1914....................................

3,071

3,349

2,096

6,232

2,846

3,386

1913....................................

2,615

3,013

1,799

5,838

1,872

3,966

1916.................................

2,928

3,124

1,874

5,646

1,437

4,209

1917...................................

4,359

2,762

1,629

7,250

2,395

4,855

1918....................................

4,919

2,933

1,434

9,247

3,565

5,682

1919...................................

6,163

3,513

1,456

11,904

4,985

6,919

1920 ....................................

6,046

4,756

1,971

13,213

7,445

5,768

1921 ....................................

4,469

4,881

2,329

12,810

6,567

6,243

1922 ....................................

3,781

5,832

2,749

10,770

5,059

5,711

1923 ....................................

3,696

5,107

2,715

9,376

4,684

4,692

1924 ....................................

4,031

4,356

2,266

9,064

5,006

4,058

1925 ....................................

4,387

3,973

1,929

9,485

4,882

4,603

1926....................................

4,395

4,400

2,176

9,403

5,036

4,367

1927 ..................................

4,822

4,421

2,163

9,806

4,774

5,032

1928 ....................................

5,682

4,486

2,210

11,019

6,218

4,801

1929 ....................................

5,788

4,544

2,059

12,263

6,840

5,423

2. Medelbehandlingstiden för de beviljade patenten utgjorde:

År

Månader

År

Månader

1916 .............

............................... 24.6

1924 .....................

....................... 28.25

1917 .............

............................... 23.67

1925 ....................

...................... 31.73

1918 .............

............................... 22.40

1926 ....................

....................... 31.63

1919 .............

............................... 25.9

1927 .....................

...................... 30.41

1920 ..........

............................... 29.08

1928 .....................

....................... 30.17

1921 .............

............................... 29.61

1929 ....................

...................... 29.72

1922 .............

............................... 31.78

I medeltal för åren 1916—1919 24.2

1923 .............

............................... 32.91

» » » »

1920—1929 30.5

3. Tiden

till första tekniska utlåtande (föreläggande)

för slutbehandlade

ansökningar

utgjorde i medeltal:

År

Månader

År

Månader

1917 ............

................................. 3.83

1924 ...................

......................... 4.95

1918 ............

................................. 3.21

1925 ...................

......................... 5.40

1919 ............

................................ 3.7 7

1926 ...................

......................... 5.81

1920 ............

................................ 4.oo

1927 ..................

......................... 5.69

1921 ............

................................. 4.45

1928 ...................

......................... 5.50

1922 ............

................................. 5.42

1929 ...................

......................... 5.52

1923 ............

............................... 5.1 1

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 135.

4. Under juni månad 1930 har första utlåtande (föreläggande) efter av

teknisk ledamot verkställd granskning meddelats efter:

1 månad i 21 ärenden

2 månader »21 »

3 » » 22 »

4 » » 24 »

5 månader i 57 ärenden

6 » » 54 »

7 » »75 »

8 och flera månader i 86 ärenden.

Anm.: I omkring 55 % fall bär första föreläggande utfärdats efter mindre än

7 månaders liggetid och i omkring 45 % fall efter längre liggetid.

Dessa sammanställningar hava synts de sakkunniga giva vid handen,

att klagomålen rörande den långa behandlingstiden, även örn denna under

senare år visat en något nedåtgående tendens, dock alltjämt hade

fog för sig samt att första föreläggandet i ett stort antal fall utfärdats

hetydligt mer än 6 månader eftex* ansökningens ingivande. Att detta

såväl ur uppfinnarnas som ur industriens synpunkt vore allt annat än

tillfredsställande läge i öppen dag. Särskilt gjorde sig olägenheterna

av tidsutdräkten med första föreläggandet gällande i fråga örn patentansökningar,

som kunde komma att åberopas såsom prioritetsgrundande

vid ansökning i annat konventionsland.

De sakkunniga fortsätta härefter sålunda:

»Beträffande orsakerna till den långa behandlingstiden måste givetvis

först uppmärksammas, att antalet ärenden stegrats utöver vad den anställda

personalen kunnat avverka. Detta sammanhänger delvis därmed

att ämbetsverket, i stället för att antaga flera ingenjörer, i följd av det

vid tiden närmast efter år 1920 rådande statsfinansiella läget måst inknappa

personalen. Måhända har man ock räknat med att den ökade

tillströmningen av ärenden varit en rent tillfällig företeelse. Så har även

i viss utsträckning varit fallet. Antalet inkommande ärenden sjönk nämligen

fr. o. m. året 1921. Men den under kristiden uppkomna stora balansen

kunde icke bemästras utan kom att kvarstå till men för arbetet

med de under de närmast följande åren i till synes mera normalt antal

inkommande ärendena. Sedan emellertid antalet inkommande ärenden

från och med år 1924 åter börjat stiga till siffror, som i storlek närma sig

dem under kristiden, har jämväl balansen fortsatt att stiga. Den 1 oktober

1930 uppskattades enligt inom ämbetsverket lämnad uppgift balansen

till omkring 13,200 ärenden, varav 7,363 innelågo hos de tekniska leda
En

ytterligare orsak till förlängning av behandlingstiden är, att granskningsmaterialet

— den tekniska litteratur, företrädesvis patentskrifter,

som användes för att pröva uppfinningars nyhet — med åren ökas. Därtill

kommer, att ämbetsverket sedan några år tillbaka utvidgat granskningsmaterialet,

åtminstone vad gäller en hel del industriklasser, till att

omfatta patentskrifter från ytterligare två länder: Frankrike och Schweiz.

Den litteratur, som numera huvudsakligen kommer till användning vid

nvhetsgranskningen, är från — förutom Sverige och de båda nyssnämnda

länderna — Norge, Danmark, Tyskland, England och Amerikas lorenta

stater.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Förprövningssystemet

och

nyhetsgranskningens

omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135,

Slutligen må påpekas, att den långa behandlingstiden icke alltid är

beroende av ämbetsverket utan även kan vara förorsakad av sökandena

själva eller de av dem anlitade ombuden. Sålunda torde det ofta inträffa,

att handlingarna ingivas i sådant bristfälligt skick, att nyhetsgranskning

icke kan företagas direkt på grundval av innehållet i handlingarna.

Detta synes i stor utsträckning vara förhållandet beträffande de av utlänningar

gjorda ansökningarna. Även under ärendenas fortsatta behandling

kunna sökandena finna med sin fördel förenligt, att avgörandet uppskjutes,

eller sökandena och ombuden eljest genom sina åtgöranden komma

att väsenligt fördröja ärendenas behandling.»

De sakkunniga ingå härefter på frågan örn systemet för patentärendenas

behandling och nyhetsgranskningens omfattning, och hava de sakkunniga

i dylikt hänseende anfört följande:

»Det i Sverige använda systemet för förfarandet i fråga örn meddelande

av patent är ett förprövningsförfarande i förening med uppbud. I vissa

andra länder tillämpas ett annat system, anmälningssystemet. Enligt

sistnämnda system äger före patents meddelande i regel icke någon annan

prövning rum än huruvida ansökning uppfyller lagens fordringar i formellt

hänseende; huruvida patentet är giltigt får sedermera prövas av

domstol. Enligt förprövningssystemet åter företages av vederbörande patentmyndighet

före beviljandet av patent en granskning av uppfinningen

för utrönande, örn förutsättningarna för meddelande av ett giltigt patent

äro för handen, särskilt i fråga örn uppfinningens nyhet.

Överginge man till ett anmälningsförfarande, skulle därigenom ernås

en väsentlig inskränkning i patentmyndighetens arbete och således även

i behovet av den för granskning avsedda personalen. En sådan systemförändring

torde emellertid få anses utesluten. Statens besparingskommitté

anförde i sitt ovan omnämnda betänkande, att den på i betänkandet

angivna grunder funne det uppenbart, att anledning saknades att övergå

till ett anmälningsförfarande eller ett mindre effektivt förprövningssystem.

I intet av de över betänkandet avgivna yttrandena gavs heller uttryck åt

någon annan mening.

På grund härav och då vi för vår del beträffande spörsmålet örn det

system för patentärendens handläggning, som bör komma till användning,

äro av samma uppfattning som besparingskommittén, anse vi oss sakna

anledning att här närmare ingå på detta spörsmål.

_En annan fråga är givetvis, huru långt nyhetsgranskningen bör drivas.

Vi hava icke kunnat finna annat, än att svaret på denna fråga i första

hand bör lämnas av dem, vilkas intressen densamma närmast berör —

uppfinnarna själva och industriens män. Det är dessa kategorier, som

söka patent och äro beroende av tillförlitligheten av de meddelade patenten.

Det är vidare dessa kategorier, som betala de med patenten förenade

avgifter, av vilka kostnaderna för ämbetsverkets befattning med patentärenden

i främsta rummet skola bestridas. Såvitt bekant äro uppfinnarna

och industriens målsmän avgjort för att nyhetsgranskningen skall göras

i möjligaste mån effektiv.

En på vårt föranstaltande inom ämbetsverket gjord utredning i fråga

örn möjligheten att begränsa nyhetsgranskningen till att avse patentskrifter

från färre länder, än vad nu är fallet, eller till viss tidrymd har

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

bibragt oss den uppfattningen, att en begränsning icke kan vara att tillråda

i någotdera hänseendet. Omfattningen av granskningsmaterialet

är nämligen olika inom olika industriklasser; och blir det ytterst en omdömessak

för granskaren, vilken litteratur han bör begagna sig av. Det

synes för övrigt tveksamt, huruvida en begränsning i ena eller andra

avseendet skulle leda till någon nämnvärd lättnad i granskningsarbetet.»

Då de sakkunniga sålunda funnit, att förprövningssystemet alltjämt

borde bibehållas, samt icke kunnat förorda någon begränsning av nyhetsgranskningen

till vissa länder eller viss tidrymd, hava de föranletts att

undersöka, vilka andra möjligheter som förefunnes för att nedbringa

den långa behandlingstiden. Enligt de sakkunnigas mening förelåge

uppenbarligen därvid två principiellt olika utvägar att gå fram på: dels

att vidtaga åtgärder för att öka antalet i genomsnitt per ledamot avverkade

ärenden och dels att öka antalet ledamöter. Givet vore, framhålla

de sakkunniga, att den senare utvägen icke borde beträdas, förrän

eller i den mån det kunde visas, att den förra vägen icke kunde leda till

uppnåendet av den avsedda avverkningskapaciteten. Undersökas måste

därför, vilka åtgärder kunde tänkas för att nå en större arbetseffekt

räknat per ledamot.

De sakkunnigas uttalande i denna fråga är av följande lydelse:

»Till en början bör nämnas, att ämbetsverket självt torde kunna vidtaga

vissa åtgärder till avverkningskapacitetens höjande.

Sålunda synes nyhetsgranskningen kunna förenklas i fråga om patentansökningar,

som förut prövats och godkänts i något land med nyhetsgranskning

av åtminstone samma omfattning som inom vårt svenska

patentverk. I dylika fall synes granskningen här kunna göras mindre

ingående än eljest.

Likaledes torde granskningen av patentansökningar i formellt avseende

kunna förenklas. Det torde icke kunna bestridas, att det, åtminstone å

vissa håll inom patentverket, förekommit, att alltför stor vikt fästs vid

rent formella frågor. Under senare tid synes likväl en tendens till lättnad

av den formella granskningen hava gjort sig gällande. Det synes

lyckligt, örn den sålunda visade tendensen följdes för framtiden.

Vidare må bland åtgärder till höjande av avverkningskapaciteten framhållas

genomförandet, i den mån så låter sig göra, av en mera fullständig

och enhetlig klassificering av olika länders patentskrifter än den, som nu

förekommer.

Slutligen torde kvinnlig arbetskraft i större utsträckning, än nu är

fallet, kunna tagas i anspråk för ordnandet av granskningsmaterialet och

måhända även en del skrivningsarbete kunna överflyttas från ledamöterna

till kanslipersonalen.

Då de här åsyftade åtgärderna torde bliva föremål för ämbetsverkets

övervägande, anse vi oss sakna anledning att i vidare mån, än nu skett,

ingå på dessa frågor.

I förevarande sammanhang torde huvuduppmärksamheten i stället böra

ägnas åt sådana utvägar till behandlingstidens förkortande, vilka för sitt

genomförande kräva statsmakternas medverkan.

Åtgärder till

nedbringande

av den långa

behandlingstiden.

Åtgärder,

som patentverket

kan

självt vidtaga.

Åtgärder,

som kräva

statsmakternas

medverkan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Balansens nedbringande!
-

Nytt system

för handläggning

av patentärenden

i allmänhet

i förening

med inrättande

av en

besvärsavdelning

inom patent-

och registreringsverket.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Såsom ofrånkomligt framstår, att den nuvarande avsevärda balansen

nedbringas och att åtgärder vidtagas, så att en dylik tyngande balans

icke ånyo uppkommer. I sakens natur ligger, att, då en ledamot till behandling

på sin rotel bär ett avsevärt större antal ärenden, än som motsvarar

hans avarbetningsförmåga, ett fördröjande måste ske i fråga örn

nyinkommande ärendens företagande till första behandling och att de

ärenden, som efter vidtagen komplettering skola undergå fortsatt handläggning,

nödvändigtvis komma att företagas till prövning vid en senare

tidpunkt, än som skulle varit fallet, därest ett mindre antal ärenden förelegat

till behandling å roteln.

Givet är å andra sidan, att balansen till en del måste förefinnas. I den

ovan lämnade sammanställningen av patentärenden har balansen uppdelats

i den del, som inneligger hos de tekniska ledamöterna, och den övriga

balansen. Sistnämnda balans utgöres till största delen av ärenden,

som vila i avvaktan å svaromål på av ämbetsverket meddelade förberedande

beslut. Av den balans, som ligger hos ledamöterna, måste en viss

del förefinnas, motsvarande ledamöternas pågående arbete och nödig marginal

för arbetets jämna gång.

Efter samråd med ämbetsverkets chef hava vi uppskattat den del av

balansen, som bör avarbetas, till minst 5,000 ärenden. För vår del anse

vi lämpligt, att denna del av balansen avarbetas under en period av 5 år.

Beträffande de åtgärder, som i övrigt kunna vidtagas för att öka antalet

i genomsnitt per ledamot avverkade ärenden, framstå såsom de betydelsefullaste

sådana, som inverka på sättet för patentärendenas handläggning.

Undersökas bör därför, huruvida det system, som för närvarande tilllämpas

för handläggning av patentärenden, är det ur alla synpunkter mest

ändamålsenliga.

Före omorganisationen år 1915 var ämbetsverkets chef ensam beslutande

även i fråga örn förberedande åtgärder. Den, som i första hand hade

att granska ansökningen, avgav förslag till beslut. Därefter underkastade

ledamoten — i vissa fall under samråd med annan ledamot — ärendet

granskning och överlämnade detsamma till chefen under hemställan örn

beslut i en viss riktning. Mot detta system för ärendenas handläggning

anfördes, att det innebar en onödig omständlighet i förfarandet och att

förste granskarna hade ett alltför ringa inflytande på ärendenas avgörande.

Genom den år 1915 införda omorganisationen blev beslutanderätten i fråga

örn det slutliga avgörandet av patentärende kollegial, varemot granskarna

(ledamöterna) ägde att på eget ansvar meddela de förberedande besluten.

Byråchefen skulle, då ett ärende enligt ledamotens åsikt vore färdigt till

avgörande, själv underkasta ärendet en ingående granskning, avseende

icke blott att utröna, huruvida de närmaste förutsättningarna för det avsedda

beslutet vore för handen, utan även hela ärendets behandling från

första början. Då det snart nog visade sig ogörligt för byråchefen att i den

avsedda omfattningen medhinna nämnda granskning, kom man så småningom

att i stor utsträckning påfordra ärendenas föredragning av ledamot

inför byråchefen. Denna praxis fastslogs i nu gällande instruktion,

vilken emellertid jämväl förutsätter, att byråchefen skall kontrollgranska

ärendena.

Omorganisationen år 1915 åstadkom alldeles givet en stor förenkling i

handläggningen, i vad den avser förberedande beslut. I fråga örn åren
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Marits proposition Nr 135.\

denas handläggning för slutligt avgörande torde emellertid det nya systemet,

sådant det utvecklat sig, innebära i viss mån en försämring gentemot

det föregående systemet, därigenom att på ledamoten lades att föredraga

ärendena dels på avdelningen inför byråchefen och i förekommande

fall den administrative byrådirektören och dels i vissa fall jämväl inför

generaldirektören.

Statens besparingskommitté föreslog i sitt ovan omnämnda betänkande,

att — för nedbringande av antalet förelägganden och därigenom ernående

av kortare handläggningstid — ledamot självständigt skulle äga besluta

allenast intill två förelägganden i ett ärende. Ett i enlighet härmed ändrat

handläggningssätt har ock alltsedan år 1925 tillämpats. Även örn detta

medfört, att föreläggandena gjorts mera fullständiga och att antalet förelägganden

i någon mån nedbragts, torde vinsten härav icke uppväga den

tidsförlust, som uppkommit därigenom att ett ärende, vari två förelägganden

utfärdats, därefter vid varje förnyad handläggning skall av ledamoten

föredragas inför byråchefen.

Vid övervägande av spörsmålet örn det ändamålsenligaste systemet för

handläggning av patentärenden hava vi kommit till det resultat, att det

verksammaste sättet att öka ledamots avverkningskapacitet skulle vara,

att åt ledamoten — vilken utför granskning och meddelar förberedande

beslut samt alltså handlägger ärendena från första början — uppdroges

att självständigt meddela patent. Ärenden, däri avslags- eller förfallobeslut

ifrågasättas — vilka ärenden med nuvarande system föredragas av

den tekniske ledamoten till en början inför byråchefen och därefter i närvaro

av den senare jämte i förekommande fall den administrative byrådirektören

inför generaldirektören — skulle däremot av ledamoten föredragas

inför avdelningschefen och, där ärendena så påfordra, en rättskunnig

ledamot samt avgöras av avdelningschefen. Även ärende, vari

invändning framställts, torde böra handläggas i sistnämnda ordning.

Såsom framgår av bifogade sammanställningar (Bil. A och B) beträffande

förhållandena inom vissa främmande länders patentverk — vilka

sammanställningar utförts, vad beträffar det tyska patentverket av en

hos patent- och registreringsverket anställd tjänsteman såsom resultat av

en studieresa, och vad beträffar en hel del andra länders patentverk av en

på vår framställning därtill anmodad tjänsteman hos ämbetsverket med

ledning av tillgänglig litteratur i ämnet — har i Tyskland och Österrike

avgörandet av ärendena i första instans helt eller med vissa begränsningar

lagts till samme tjänsteman, som utför granskningen.

Vi förbise givetvis icke, att vissa invändningar kunna göras emot en

sådan förenkling av systemet för patentärendenas handläggning.

Vad först angår den ifrågasatta befogenheten för avdelningschef att

meddela avslags- och för fallobeslut, anse vi, att man icke på denna punkt

bör övergiva den nuvarande kollegiala behandlingsformen utan att samtidigt

inrätta en besvär sav delning inom patent- och registreringsverket.

Frågan härom är icke ny. Ej mindre än tre olika långt gående förslag

hava tidigare framförts beträffande inrättande av en dylik besvärsinstans,

nämligen av patentlagstiftningskommittén i dess ovan åberopade

betänkande av den 18 december 1912, av samma kommitté i betänkande

den 13 juni 1919 med förslag till lag örn patent m. m. oell av besparings

kommittén i dess meromnämnda betänkande.

Det första förslaget, patentlagstiftningskommitténs av år 1912, innebar

inrättande inom ämbetsverket av en besvärsavdelning såsom högsta in
Ilihong

lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 117 hafi (Nr 13j.) 9

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majlis proposition Nr 135.

stans i ärenden rörande det industriella rättsskyddet; denna skulle, såvitt

patentärendena anginge, utgöras av verkets chef såsom ordförande,

avdelningscheferna å de tekniska avdelningarna, icke-ständiga inom teknikens

olika grenar speciellt kunniga ledamöter, förordnade av Kungl.

Majit på viss tid, och såsom rättskunniga ledamöter avdelningscheferna

å verkets varumärkes- och holagsavdelningar.

I sitt år 1919 avgivna betänkande framhöll patentlagstiftningskommittén,

att medverkan av utomstående sakkunniga kunde vinnas på sådant

sätt att patentmyndighetens plenum, förstärkt med visst antal utomstående

av Kungl. Majit utsedda, i industriella förhållanden kunniga män,

tjänstgjorde såsom ett slags mellaninstans; det förstärkta plenum hade

kommittén tänkt sig lämpligen böra bestå av patentmyndighetens chef

såsom ordförande, chefen för den patentavdelning, vars beslut underställdes

plenum, såsom föredragande ledamot samt, såsom övriga ledamöter,

minst en annan teknisk avdelningschef och minst lika många utomstående

som de tekniska avdelningscheferna; i vissa frågor borde såsom rättsinnig

ledamot deltaga chefen för ämbetsverkets administrativa och varumärkesavdelning.

Besparingskommitténs förslag slutligen innebar, att, med bibehållande

av regeringsrätten såsom högsta instans, inom patentverket borde såsom

en mellaninstans för patentärenden inrättas en besvärsavdelning, bestående

av ämbetsverkets chef såsom ordförande, en ojävig byråchef å

granskningsavdelning, den administrative byråchefen eller byrådirektören

samt två ojäviga granskare (byrådirektörer) med sakkunskap inom

den klass, det ifrågavarande ärendet tillhörde.

För vår del finna vi visserligen det år 1912 framförda förslaget ur olika

synpunkter vara att föredraga framför de båda senare. Emellertid vill

det synas, som örn man, åtminstone tills vidare, skulle vinna en lämplig

lösning genom att, med bibehållande av regeringsrätten såsom högsta instans,

sammansätta besvärsavdelningen av hos patent- och registreringsverket

anställda befattningshavare. I motsats till besparingskommittén

hålla vi dock före, att dessa böra vara helt fristående från anmälningsavdelningarna.

Behovet av utomstående sakkunskap synes kunna tillgodoses

på den väg, instruktionen redan nu öppnar.

Besvärsavdelningens åligganden höra i första hand bestå i handläggning

av från anmälningsavdelningarna genom besvär fullföljda avslagsoch

förfalloärenden. Härförutom synes emellertid, såsom i det följande

närmare kommer att utvecklas, besvärsavdelningen underställningsvis

böra pröva sådana ärenden, i vilka anmälningsavdelningarna funnit inkomna

invändningar böra lämnas utan avseende. Till besvärsavdelningens

åligganden bör ytterligare höra att avgiva utlåtanden i anledning

av från regeringsrätten till ämbetsverket för yttrande remitterade besvärsmål

ävensom att avgiva yttranden, som av domstolar begäras i mål

rörande upphävande av patent, meddelande av tvångslicens eller intrång

i patent. Slutligen bör besvärsavdelningen hava att handlägga ärenden,

som angå författningar rörande patent.

Däremot hava vi ansett, att tillräcklig anledning icke föreligger att

tillägga besvärsavdelningen befattning med andra på ämbetsverket ankommande

ärenden.

Vad därefter angår besvärsavdelningens sammansättning, synes densamma

böra utgöras av ämbetsverkets chef såsom självskriven ordförande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 135.

saint tre tekniska ledamöter, varjämte, där ärendes beskaffenhet sådant

påfordrar, en rättskunnig ledamot bör ingå i avdelningen.

Beträffande ämbetsverkets chef skulle, enligt den ovan skisserade anordningen

av patentärendenas handläggning, hans befattning med dylika

ärenden bliva helt förlagd till besvärsavdelningen. Då denna befattning

måste antagas bliva mera maktpåliggande och tidskrävande än för närvarande

är fallet, synes genom ändring i ämbetsverkets instruktion möjlighet

böra beredas honom att vinna befrielse från vissa mindre betydelsefulla

göromål av mera löpande natur, såsom undertecknande av expeditioner

i ärenden, i vilkas behandling han ej deltagit, m. m. Måhända kan

det ock visa sig lämpligt att uppdraga åt en av cheferna för anmälningsavdelningarna

att hava den närmaste tillsynen över dessa.

De tekniska ledamöterna böra erhålla till åliggande att föredraga dels

besvärsmål, dels kungl, remisser, dels ock ärenden, vari domstol infordrat

yttrande, allt i den mån det icke gäller rent juridiska frågor. De tekniska

ledamöterna böra representera olika områden inom de tekniska vetenskaperna.

Föredragningsskyldiglieten bör fördelas mellan ledamöterna under

hänsynstagande till vars och eils sakkunskap. På vederbörande bör

ankomma att uppsätta förslag till beslut i av honom föredraget mål.

Vad den rättskunnige ledamoten beträffar, torde på honom böra ankomma

att föredraga och uppsätta förslag till beslut eller yttrande i mål

och ärenden såvitt avse frågor av rent juridisk natur, ävensom deltaga i

handläggning av övriga ärenden, vari förekomma juridiska spörsmål.

Då antalet mål eller ärenden, i vilka den rättskunnige ledamotens biträde

erfordras, kan antagas bliva förhållandevis ringa, torde det vara

tillräckligt, att åt någon inom ämbetsverket anställd rättskunnig befattningshavare

uppdrages att tjänstgöra såsom ledamot i besvärsavdelningen

vid handläggning av ifrågakomna mål och ärenden. Närmast till hands

synes ligga, att detta uppdrag lämnas åt den administrative byrådirektören.

Denne har med nuvarande handläggningssystem att såsom rättskunnig

ledamot deltaga i patentärendenas behandling, då fråga är, att en

ansökning örn patent skall förklaras förfallen eller avslås på annan grund

än enbart nyhetshinder eller att begäran örn konventionsprioritet skall

ogillas, samt att även eljest deltaga, då ärendes beskaffenhet synes påfordra

juridisk kunskap. I den mån tjänstgöringen i besvärsavdelningen

kan komma att medföra, att byrådirektören i större omfattning än för

närvarande tages i anspråk för behandling av patentärenden, torde det

icke vara ogörligt bereda honom motsvarande lättnad i övriga honom

åvilande göromål.

Därest å den administrative byrådirektören skulle läggas nu omförmäld

tjänstgöring inom besvärsavdelningen, synes uppgiften såsom rättskunnig

ledamot å anmälningsavdelningarna böra överflyttas till sekreteraren.

Med nuvarande handläggningssystem har sekreteraren, bland annat, att i

formellt hänseende granska inkommande patentärenden, att i av honom

utfärdat s. k. kort föreläggande eller i särskilt yttrande, som åtföljer

handlingarna, då ärenden remitteras till vederbörande tekniske ledamot,

anmärka föreliggande formella brister samt vidare att i vissa fall bevilja

anstånd. Skulle å sekreteraren jämväl läggas uppgiften såsom rättskunnig

ledamot å anmälningsavdelningarna, synes han böra befrias från vissa

andra honom enligt nu gällande ordning åvilande göromål.

För beslutförhet i besvärsavdelningen skulle erfordras närvaro av förutom

ämbetsverkets eliof eller den rättskunnige ledamoten åtminstone två

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

tekniska ledamöter. Beslut bör fattas i enlighet med flertalets mening

med utslagsröst för ordföranden. Inför besvärsavdelningen böra givetvis

muntliga förhandlingar kunna förekomma, men därjämte synes avdelningen

böra erhålla befogenhet att till utredning av visst ärende påkalla

förhör med vittnen eller sakkunniga inför domstol.

Den, som till besvärsavdelningen fullföljer ett patentärende, bör enligt

vårt förmenande därför erlägga en särskild avgift, besvärsavgift.

Denna avgift, som bör avse att i någon mån täcka kostnaderna för besvärsavdelningen,

hava vi tänkt böra utgå med 75 kronor.

Beträffande omfattningen av besvärsavdelningens göromål har man att

utgå ifrån antalet för närvarande förefintliga mål och ärenden av de

kategorier, som skulle komma under avdelningens behandling. För att

giva en föreställning örn frekvensen av dylika ärenden meddelas följande

sammanställningar.

1. Antalet hos regeringsrätten under år 1925 och därefter anförda besvär

över vägrade patent har varit:

1925 ............................................... 74 1928............................................... 85

1926 ............................................... 68 1929................................................ 113

1927 ................................................ 74

2. Antalet av domstolar år 1922 och därefter hos patent- och registre

ringsverket begärda yttranden i mål rörande patent har utgjort:

1922 ................................................ 2

1923 .........................................2

1924 ................................................ 3

1925 ................................................ 3

1926 ................................................ 3

1927 ................................................ —

1928 ................................................ 3

1929 ................................................ 2

3. Antalet patentärenden, i vilka invändningar inkommit, har utgjort:

1922.........................

....................... 134

1923 ........................

....................... 92

1924 ........................

....................... 146

1925 ........................

...................... 131

1926.........................

....................... 125

1927.........................

....................... 144

1928.........................

....................... 153

1929.........................

....................... 147

Vid beräknandet på grundval av förestående sammanställningar av

en blivande besvärsavdelnings arbetsbörda bör emellertid uppmärksammas,

dels att antalet besvärsmål och invändningsärenden med det ifrågasatta

ändrade systemet för handläggning av patentärenden torde komma

att öka, dels att antalet remisser från regeringsrätten torde komma

att i viss mån minska, och dels att endast en del av invändningsärendena

skola underställas besvärsavdelningen.

Beträffande besvärsavdelningens inverkan på regeringsrättens arbetsbörda

är för övrigt att märka, att denna torde kunna antagas komma att

även så till vida lättas, som de dit fullföljda ärendena böra inkomma i

grundligare utrett skick än nu understundom lärer vara fallet.

Vad därefter angår den ifrågasatta befogenheten för ledamot att självständigt

meddela patent, skulle denna anordning möjligen kunna tänkas

medföra risk för att ledamot godkänner en ansökning, där en grundligare

granskning eller riktigare prövning bort föranleda avslag eller förfalloförklaring.

Denna risk, som icke synes böra överskattas, bör enligt vårt förmenande

begränsas därigenom att förskrift lämnas, att tvivelaktiga fall och sär
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunell. Maj:ts proposition Nr 135.

skilt då ärenden, vari ledamot ifrågasätter frångående av någon förut fastslagen

eller tillämpad princip, skola föredragas för avdelningschefen,

samt att denne därjämte skall äga befogenhet att, där så anses påkallat,

förordna örn visst ärendes föredragning i angivna ordning.

För övrigt är att märka, att patent- och registreringsverkets prövning är

byggd på uppbudsförfarande och att alltså de av saken intresserade äro i

tilli alle att framställa invändning mot patentansökningen. För att ytterligare

skapa skydd mot den nu omhandlade risken hava vi, på sätt ovan

berörts, tänkt oss, att ärende, i vilket invändning förekommit, skall föredragas

inför avdelningschef med beslutanderätt för denne och att, därest

han anser, att dylikt ärende bör leda till patent, ärendet skall för provning

underställas besvärsavdelningen. Däremot hava vi icke ansett det

påkallat eller lämpligt att medgiva fullföljd av dylikt ärende till regeringsrätten.

Invändare, som icke fått sin invändning beaktad, bör, liksom

envar annan som anser sin rätt vara genom patentet förnärmad, framdeles

såsom nu vara hänvisad till att vid domstol föra talan örn patentets

ogillande.

På grund av vad sålunda anförts få vi alltså föreslå,

att systemet för handläggning av patentärenden ändras i sådan riktning.

att på ledamot själv må ankomma att meddela patent samt på avdelningschef

att meddela avslags- och förfallobeslut;

att inom patent- och registreringsverket inrättas en besvär savdelning

såsom instans mellan den första instansen, anmälningsavdelningarna, och

regeringsrätten, sammansatt av ämbetsverkets chef såsom ordförande

samt tre tekniska ledamöter och i förekommande fall en rättskunnig leda
mot;

, , .

att till hesvärsavdelningens åligganden skall höra att prova hos avdelningen

anförda besvär över anmälningsavdelnings avslags- och _ forfallobeslut,

att underställningsvis pröva patentärende, vilket anmälningsavdelning

trots inkommen invändning ansett höra leda till patent, att

avgiva utlåtanden till regeringsrätten och domstolar i mål angående patent

samt att handlägga ärenden, som angå författningar rörande patent;

samt afl särskild avgift för fullföljd till besvärsavdelningen stadgas.»

Såsom redan nämnts hava statskontoret, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, kommerskollegium samt patent- och registreringsverket

ävensom vederbörande intresserade organisationer yttrat sig över de sakkunnigas

förslag.

Statskontoret har icke kunnat undgå finna det i viss mån betänkligt

att åt anmälningsavdelnings ledamot anförtro att ensam besluta om patents

meddelande. Emellertid hade jämväl föreslagits, att ärenden, däri

avslags- eller förfallobeslut ifrågasattes eller i vilka invändning förekommit,

skulle föredragas inför avdelningschef med beslutanderätt för

denne. Vid sådant förhållande och då allmänheten så att säga själv kontrollerade

besluten samt den föreslagna åtgärden tordo vara ägnad att

öka ledamots avverkningskapacitet, ansåge sig ämbetsverket i trots av

sina betänkligheter böra förorda nu berörda förslag.

Att inom ett ämbetsverk inrätta en besvär,savdelning vöre visserligen

en anordning, som saknade motsvarighet på annat hall, men ämbetsver
-

Sammanfatt
ning.

Avgivna

yttranden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

ket ansåge sig ej heller i detta avseende böra motsätta sig de sakkunnigas

förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har yttrat sig allenast om

lämpligheten och skäligheten av föreslagna lönegradsplaceringar för patent-

och registreringsverkets tjänstemän, för vilka förslag närmare redogörelse

längre fram skall lämnas.

Samtliga organisationer, som av kommerskollegium beretts tillfälle

att yttra sig i ärendet, hava i princip ställt sig välvilliga mot förslagen.

Flertalet handelskamrar ävensom Jernkontoret och Sveriges industriförbund

betona mer eller mindre eftertryckligt önskvärdheten och lämpligheten

av den föreslagna besvärsavdelningen. Två handelskamrar och

Jernkontoret ifrågasätta dock, huruvida icke med denna avdelning lämpligen

borde adjungeras utomstående, speciellt sakkunniga personer. Handelskammaren

i örebro betonar vikten av att avdelningens utlåtanden utförligt

motiverades.

Svenska teknolog föreningen framhåller som ett önskemål, att patentsökande

efter föredragning av hans ärende på avdelning, därest resultatet

av föredragningen gått i för honom ogynnsam riktning, alltid borde erhålla

meddelande därom, innan definitivt beslut fattades.

Enligt denna förening borde vidare anmälningsavdelning efter invändning

alltid fatta ett motiverat beslut, varefter såväl invändare som

sökande under enahanda villkor hade att överklaga detta beslut hos be

svärsavdelningen. Underställning av ärende, som av anmälningsavdelning

trots inkommen invändning ansetts böra leda till patent, borde däremot

icke nödvändigtvis förekomma.

Slutligen borde besvärsavdelningen icke blott kunna besluta örn avslag

eller godkännande av i underinstansen föreliggande patentanspråk utan

även hava att pröva andra under behandlingen framställda yrkanden,

avseende exempelvis mera begränsade anspråk.

Kommerskollegium har för egen del i föreliggande ämne anfört i huvudsak

följande.

De sakkunnigas förslag hade i allmänhet omfattats med gillande. Det

torde visserligen icke kunna bestridas, att den föreslagna ändringen i det

nuvarande systemet för handläggning av patentansökningarna kunde

medföra en viss risk för större ojämnhet i behandlingen av inkomna ansökningar.

Det vore även tänkbart, att vissa granskande ledamöter, för att

undgå att få ett avslag å inlämnad ansökan underkänt av den föreslagna

besvärsinstansen, kunde föranledas till att i någon mån eftergiva på

strängheten i kravet örn anmäld uppfinnings patenterbarhet.

Även med beaktande av dessa olägenheter syntes den föreslagna förenklingen

i behandlingssättet medföra så stora fördelar, att kollegium

icke tvekade att förorda detsamma.

Förslaget örn upprättande av en besvärsinstans inom själva patent
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

verket hade allmänt hälsats med tillfredsställelse på intresserat håll såsom

ägnat att tillmötesgå en inom industriella och uppfinnarkretsar

länge närd önskan. Åtgärden i fråga hade av Sveriges industriförbund

betecknats såsom en ofrånkomlig nödvändighet med hänsyn

till det föreslagna förenklade handläggningsförfarandet i fråga

örn ansökningarna. Emot besvärsinstansens arbetsuppgifter och arbetssätt

hade emellertid framställts vissa erinringar och önskemål såväl

i fråga örn besvär över avslag å ansökan som beträffande invändares

rätt att fullfölja sin talan hos besvärsavdelningen. Av svenska teknologföreningen,

bland andra, hade sålunda yrkats, att anmälningsavdelnings

beslut, innebärande avslag å ansökan, skulle utförligt motiveras,

så att sökande, som ansåge sig böra hos besvärsavdelningen fullfölja

sin ansökan, måtte bliva i tillfälle bemöta denna motivering. Detta

yrkande, som torde kunna tillgodoses genom ett stadgande i patentveikets

instruktion, ansåge kollegium förtjäna beaktande.

Rörande invändares rätt till fullföljande av besvär hade även skilda

meningar yppats. Enligt de sakkunnigas förslag skulle patentärende,

i vilket invändning förekommit, föredragas inför avdelningschef med

beslutanderätt för denne, varvid dock, därest invändningen ansåges böra

lämnas utan avseende och ansökningen alltså böra leda till patent, ärendet

skulle för prövning underställas besvärsavdelningen. Svenska teknologföreningen

ansåge, att hithörande bestämmelser borde förtydligas,

så att invändares möjlighet och rätt att fullfölja sin talan hos besvärsavdelningen

bättre tillgodosåges. Man borde sålunda kunna fordra, att

ett ställningstagande av den nedre instansen, som ginge mot invändares

yrkanden, likaledes utförligt motiverades samt att invändaren bereddes

enahanda rätt som sökanden att hos prövningsinstansen bemöta motiveringen

för avslag å respektive yrkanden.

Kollegium finge erinra därom att enligt patentlagstiftningskommitténs

på sin tid avgivna betänkande — i vilket ävenledes förordades införande

av en besvärsinstans i patentverket ehuru med något annan sammansättning

än den av de sakkunniga nu förordade — patentsökande

och invändare medgåvos enahanda rätt till anförande av besvär hos

regeringsrätten över beslut av besvärsinstansen, som gått dem emot.

Mot detta förslag hade vissa kommittéledamöter anfört reservation, vari

yrkades, att invändares rätt till besvär hos regeringsrätten skulle utgå.

Kollegium hade i avgivet utlåtande anslutit sig till reservanternas mening,

vilken nu även omfattats av de sakkunniga.

Med hänsyn till den sålunda begränsade besvärsrätten för invändare

ville det synas kollegium lämpligt och riktigt, att dennes rätt och möjligheter

att utföra sin talan hos den nya besvärsinstansen, på sätt av teknologföreningen

antytts, närmare preciserades.

Även i de till patent- och registreringsverket inkomna yttrandena tillstyrkes

de sakkunnigas förslag i huvudsakliga delar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Svenska uppfinnareföreningen vili emellertid såsom ett önskemååi

uppställa, att, örn vid ärendes föredragning inför avdelningschef patent

ej ansåges kunna meddelas, sökanden måtte genom föreläggande erhålla

kännedom därom, innan ärendet slutgiltigt avgjordes.

Beträffande besvärsinstansen hävdar föreningen vidare den principiella

ståndpunkten, att större inflytande borde beredas den utomstående

tekniska sakkunskapen genom att alltid minst en utom patent- och registreringsverket

stående sakkunnig vore tillstädes och beslutdelaktig.

Även svenska föreningen för industriellt rättsskydd anser det vara

en stol föidel, örn åtminstone i framtiden — besvärsavdelningen kunde

förstärkas med utomstående sakkunniga inom teknikens olika grenar

såsom icke-ständiga ledamöter.

Svenska patentcmibudsföreningen framhåller såsom synnerligen önskvärt,

att ärende, däri avslagsbeslut ifrågasattes, icke avsloges utan att sökanden

först erhölle ett ytterligare föreläggande.

Patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening anför, att det

måhända kunde synas betänkligt att åt enskilda ledamöter uppdraga att

självständigt bevilja patent. Emellertid lämnade ju förslaget ett ingående

rum för avdelningschef att kontrollera ledamöternas arbete. Denne

agde nämligen förordna örn föredragning inför sig av vilket ärende som

helst. Tid till sådan kontroll borde finnas tillräcklig, sedan han enligt

förslaget befriats från handläggning av alla ärenden, som ledde till patent,

från alla remisser till regeringsrätten och från ej minst de visserligen

fåtaliga men synnerligen betungande domstolsremisserna. Vidare

finge framhållas, att förslaget föreskreve generell föredragningsskyldighet

i tvivelaktiga eller principiellt viktiga fall samt i alla ärenden, vari

invändning framställts.

I och för avhjälpande av de patalade olägenheterna med avseende å

arbetssättet å patentavdelningarna särskilt den ofta anmärkta bristen på

enhetliga principer vid patentärendenas avgörande, syntes den föreslagna

besvärsavdelningen kunna lämna ett beaktansvärt stöd.

Patent- och registreringsverket har utlåtit sig på följande sätt.

Vad till en början anginge de åtgärder, som för nedbringande av behandlingstiden

enligt de sakkunnigas mening kunde ankomma på ämbetsverket

självt och varom de sakkunniga lämnat vissa antydningar

i sitt betänkande, skulle det givetvis bliva ämbetsverket angeläget att

vidtaga samma åtgärder, i den mån så läte sig med fördel göra.

Vidkommande därefter de sakkunnigas övriga förslag hade den föreslagna

rätten för ledamot att självständigt meddela patent icke framkallat

några större betänkligheter i de avgivna yttrandena. Såsom de sakkunniga

förutsatt, torde också möjlighet finnas att genom vissa bestämmelser

möta den risk, som skulle kunna tänkas ligga i nämnda ändring.

Givetvis måste emellertid störa krav ställas på de personer, åt vilka ledamotskap

anförtroddes.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 135.

Beträffande ärendenas behandling inför avdelningschefen hade i vissa

yttranden påpekats, att en ansökan ej skulle kunna avslås eller förklaras

förfallen, utan att sökanden dessförinnan genom särskilt föreläggande

erhållit meddelande örn avdelningschefens uppfattning. Ehuru det visserligen

måste erkännas, att detta skulle innebära en viss fördel för sökanden,

ansåge sig dock ämbetsverket, med hänsyn särskilt till därav uppkommande

ökning i ämbetsverkets arbetsbörda och motsvarande minskning

i det totala antalet slutligen avgjorda ärenden, icke kunna tillstyrka

vad sålunda hemställts.

Av enahanda anledning torde ej heller böra, såsom i ett till kommerskollegium

avgivet yttrande blivit ifrågasatt, fordras, att avslags- och förfallobeslut,

som avdelningschef meddelade, skulle vara lika fullständigt

motiverade som patent- och registreringsverkets utlåtanden till Kungl.

Majit över anförda besvär eller de blivande utslagen av besvärsavdelningen.

Att en sådan fordran skäligen icke kunde uppställas, syntes även

vara de sakkunnigas mening.

Den av de sakkunniga föreslagna anordningen med underställning av

ärende, i vilket invändning framställts men avdelningschefen funne patent

böra meddelas, ansåge ämbetsverket — under förutsättning att i

verkets instruktion nödiga garantier uppställdes för behörigt iakttagande

av invändarens rätt — vara att föredraga framför ett sådant ordnande

av saken, att besvärsrätt tillerkändes invändaren.. Givetvis borde emellertid

underställning med därav följande tidsutdräkt ej ifrågakomma för

sådana fall, där invändaren t. ex. endast påfordrat strykande av visst

patentanspråk och sökanden i anledning därav avstått från detta anspråk.

Inrättandet av en besvärsinstans inom ämbetsverket hade länge varit

ett önskemål inom intresserade kretsar. Väl skulle det kunna ifrågasättas,

huruvida ej, såsom tidigare föreslagits, utomstående — till ämbetsverket

icke hörande — sakkunniga borde hava säte och stämma i besvärsavdelningen,

för vilken händelse denna möjligen skulle kunna tänkas såsom

sista instans. Mot vad i betänkandet härutinnan anförts funne sig ämbetsverket

icke nu böra göra någon hemställan i niimnda riktning.

Ej heller hade ämbetsverket något att invända i fråga om de arbetsuppgifter,

som enligt betänkandet skulle tillkomma besvärsavdelningen.

Det av de sakkunniga framlagda utkastet till lagtext torde, vad besvärsavdelningen

anginge, böra dels förtydligas i fråga örn reglerna för beslutförhet,

dels ock kompletteras med en bestämmelse om rätt i ett underställt

invändningsärende för sökanden att, därest besvärsavdelningens

beslut gått honom emot, fullfölja talan hos Kungl. Majit.

Mot förslaget örn befogenhet för ledamot att själv meddela patent har

byråchefen i patent- och registreringsverket F. S. Linroth uttalat avvikande

mening. På sätt längre fram närmare skall utvecklas kommer vid

bifall till do sakkunnigas förslag i denna del antalet tjänstemän vid patentavdelningarna

att rätt så väsentligt ökas. Förslagets genomförande

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

torde därvid bland annat medföra, att, så vitt nn kan bedömas, även ett

mindre antal jämförelsevis nyligen anställda extra ordinarie befattningshavare

kommer att förordnas till ledamöter.

Linroth har nu till en början anmärkt, att ämbetsverkets tekniska ledamöter

av naturliga skäl i allmänhet saknade eller endast innehade en relativt

knapp administrativ skolning. Denna olägenhet bleve enligt Linroths

mening i än högre grad kännbar, därest de tekniska ledamöterna

skulle beklädas med betydligt vidgad befogenhet att självständigt handla

å ämbetsverkets vägnar.

Med hänsyn härtill ifrågasätter Linroth en disposition av den föreslagna

tekniska arbetskraften, som i viss mån tenderar åt den år 1914 tillkomna

och, såsom han uttrycker sig, för normala förhållanden avsedda

organisationen, nämligen att endast de 12 tekniska byrådirektörerna skulle

fungera såsom föredragande, under det att övriga tjänstemän i lägre

grader skulle uteslutande ägna sig åt teknisk nyhetsgranskning av patentansökningar.

Personalen å en teknisk rotel skulle då i regel komma att bestå av en

byrådirektör såsom rotelföreståndare och föredragande samt ett antal

(3 å 5) granskare. De av granskarna, som befordrats till ordinarie tjänstemän

eller eljest ansåges hava vunnit för ändamålet erforderlig mognad,

skulle utföra granskningen under eget ansvar, så att rotelföreståndaren

skulle vid ärendenas handläggning kunna utan vidare begagna sig av

deras granskningsresultat. Givetvis skulle han dock hava rätt, och även

skyldighet, att, örn han funne anledning därtill, kontrollera ifrågavarande

granskningar, liksom han alltid skulle öva ingående kontroll över den

granskning, som utfördes av granskare, som ej granskade under eget ansvar.

Själv skulle han även i den mån hans tid det tilläte utföra granskning

i första hand, ehuru han givetvis ej skulle kunna medhinna detta i

ens tillnärmelsevis samma omfattning som de tränade, uteslutande med

dylikt arbete sysselsatta granskarna. Till följd av den ostördhet, varmed

dessa senare finge ägna sig åt sin uppgift, syntes man dock väl kunna

förvänta, att granskningsnumerären för envar av dem komme att vida

överstiga vad en ensam rotelföreståndare beräknats skola i berörda avseende

medhinna. En på ovan antytt sätt inrättad rotel borde därför och

även på grund av specialiseringen i övrigt i arbetet kunna medhinna att

behandla åtminstone lika många ärenden som samma personal splittrad

på enmansrotlar.

Då jag nu går att för egen del yttra mig över det föreliggande förslaget

till patent- och registreringsverkets omorganisation och övriga därmed

sammanhängande spörsmål, vill jag till en början uttala, att jag

anser det vara av största vikt, att dessa frågor sk5-ndsammast erhålla sin

lösning. Med hänsyn till det industriella rättsskyddets betydelse för näringslivet

framstår det som ett oeftergivligt krav, att patentväsendet i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

organisatoriskt hänseende smidigt anpassas efter utvecklingens gång, så

att en snabbare handläggning av patentärendena ernås utan eftersättande

av noggrannheten.

Att arbetet inom patent- och registreringsverket, kvantitativt sett, är

synnerligen betydande torde utan vidare framgå av de siffror, som

anförts i de sakkunnigas betänkande. Det är emellertid även i kvalitativt

hänseende krävande. Granskningen av patentansökningarna

icke blott kräver omfattande tekniska kunskaper utan ställer även

stora fordringar på vederbörandes vakenhet och omdöme. Det gäller

först att efter ett uppmärksamt studium av patentlitteraturen konstatera

den ifrågavarande uppfinningens nyhet gent emot redan kända

anordningar eller förfaranden och sedermera att bedöma, huruvida det

nya, som finnes föreligga oell som ofta kan synas till sin innebörd vara av

relativt ringa betydelse, medför en sådan teknisk effekt, att detsamma

bör erhålla patentskydd. Även en del andra spörsmål bliva vid denna

granskning föremål för omprövning, men det sagda torde giva en tillräcklig

antydan örn det maktpåliggande och grannlaga arbete, som tjänstemännen

hos patent- och registreringsverket hava att utföra.

Genom den särskilt under högkonjunkturen inträdda väsentliga ökningen

av antalet inkomna patentansökningar har ämbetsverket haft att

kämpa med stora svårigheter vid fullgörandet av sina åligganden. Antalet

patentärenden har stegrats vida utöver vad ämbetsverkets personal

med nu rådande arbetssätt för dessa ärendens handläggning kunnat avverka.

Den oundvikliga följden har också blivit en år från år ökad balans

av oavgjorda ansökningar. Detta dröjsmål med ärendenas avgörande

måste otvivelaktigt, såsom de sakkunniga närmare utvecklat, vara till

väsentlig skada för den patentsökande allmänheten. Med hänsyn härtill

anser jag nödvändigt att snarast möjligt genom en omläggning av ämbetsverkets

såväl organisation som arbetssätt söka undanröja nämnda

missförhållande.

På sätt de sakkunniga erinrat, är förfarandet i fråga örn patents meddelande

enligt den i olika länder gällande lagstiftningen i ämnet ordnat

efter i huvudsak två olika system, nämligen anmälningsförfarandet och

förprövningsförfarandet. Enligt det förra föregås patentmeddelandet i

regel icke av någon annan prövning än huruvida ansökningen uppfyller

lagens fordringar i formellt hänseende. Enligt förprövningsförfarandet

åter underkastas uppfinningen en granskning, därvid vederbörande pa

tentmyndighet tillser, om sådana förutsättningar äro förhanden, att ett

giltigt patent kan meddelas. Sistnämnda förfarande användes utom i

vissa andra länder även i Sverige och har här tillämjjats alltsedan

gällande patentförordnings ikraftträdande. Därest man i vårt land överginge

till enbart ett anmälningsförfarande, skulle därigenom visserligen

uppnås en väsentlig inskränkning i patent- och registreringsverkets ar

bete. En sådan systemförändring torde emellertid, såsom redan tidigare

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

vid olika utredningar rörande ämbetsverket oell nu senast jämväl av de

sakkunniga och i åtskilliga över deras betänkande avgivna yttranden

framhållits, få anses utesluten.

Även med bibehållande av det hittills tillämpade förprövningsförfarandet

borde emellertid ett bättre arbetsresultat inom patentverket kunna

uppnås. Att väsentliga brister vidlåda verkets arbetsförhållanden torde

nämligen vara ovedersägligt. Särskilt må framhållas, att den nuvarande

behandlingen av patentärendena måste anses vara onödigt tung, enär för

varje beslut örn en ansöknings godkännande till kungörande eller patent

fordras samverkan av avdelningschefen, vederbörande tekniske ledamot

och i förekommande fall den rättskunnige ledamoten. I tveksamma

fall eller örn olika meningar yppa sig eller där fråga är örn en ansöknings

avslående eller förklarande förfallen på grund av patentförordningens

föreskrifter, fordras samverkan av generaldirektören, avdelningschefen,

vederbörande tekniske ledamot och i förekommande fall den

rättskunnige ledamoten. Att en sådan procedur skall icke oväsentligt fördröja

ärendenas avgörande framgår med all tydlighet av bland annat

den oupphörligt växande balansen av oavgjorda ärenden.

I syfte att förkorta den nuvarande långa behandlingstiden av patentärendena

hava de sakkunniga, jämte det att de förordat vissa åtgärder,

som patent- och registreringsverket självt kunde vidtaga, ifrågasatt

införande av ett nytt system i fråga örn arbetssättet för patentärendenas

handläggning. Enligt detta förslag skulle på ledamot ankomma att meddela

patent samt på avdelningschef (byråchef) att meddela avslagsoch

förfallobeslut, dock med den begränsning i ledamots befogenhet, att

avgörandet av ansökning, mot vilken invändning gjorts, alltid skulle

ankomma på avdelningschef. I samband härmed skulle i ämbetsverket

inrättas en besvärsavdelning såsom instans mellan anmälningsavdelningarna

och regeringsrätten, sammansatt av ämbetsverkets chef såsom

ordförande samt tre tekniska ledamöter och i förekommande fall

en rättskunnig ledamot. Till besvärsavdelningens åligganden skulle

höra att pröva hos avdelningen anförda besvär över anmälningsavdel

nings avslags- och förfallobeslut, att underställningsvis pröva patentärende,

vilket anmälningsavdelning trots inkommen invändning ansett böra

leda till patent, att avgiva utlåtanden till regeringsrätten och domstolar

i mål angående patent samt att handlägga ärenden, som anginge författningar

rörande patent. För fullföljd av talan till besvärsavdelningen

skulle bestämmas en avgift av 75 kronor.

I fråga örn de åtgärder, som patent- och registreringsverket enligt de

sakkunnigas mening självt skulle kunna genomföra för avverkningskapacitetens

höjande, noterar jag med tillfredsställelse ämbetsverkets uttalade

avsikt att vidtaga dylika åtgärder, i den mån så låter sig göra.

Beträffande de sakkunnigas förslag till omläggning av arbetssättet för

patentärendenas handläggning får jag, med framhållande av att chefen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

för justitiedepartementet senare i dag torde komma att anmäla frågan

nm de av samma förslag betingade ändringarna i patentförordningen, för

min del uttala, att detta förslag — ehuruväl i och för sig måhända ett

radikalt grepp på frågan — likväl torde vara den bäst framkomliga

vägen för att nedbringa den långa behandlingstiden och öka le

damöternas avverkningskapacitet. Ifrågavarande förslag, som i allt väsentligt

vunnit anslutning av patentverket oell kommerskollegium samt

de hörda industriella och tekniska organisationerna, finner jag mig därför

böra i princip förorda till genomförande.

Gent emot den av en reservant inom patent- och registreringsverket uttalade

åsikten, att befogenhet att meddela patent borde inskränkas till enbart

byrådirektörerna, vill jag framhålla, att, enligt vad jag förvissat mig örn,

syftet med den föreslagna omorganisationens genomförande otvivelaktigt

skulle komma att i väsentliga delar äventyras, därest man, på sätt reservantens

förslag innebär, skulle så att säga taga endast ett halvt steg till

förevarande frågas lösning. Jag vill därtill lägga, att, såsom av den redan

lämnade redogörelsen framgår, genom besvärsavdelningens inrättande

samt i ämnet gällande och ytterligare förutsatta instruktiva bestämmelser

möjlighet finnes att bemästra den risk, som torde ha legat till grund

för de av reservanten hysta betänkligheterna.

Vidkommande de från några håll framställda önskemålen beträffande

rätt för sökande att, innan ansökning avslås eller förklaras förfallen,

erhålla meddelande därom jämte en mera fullständig motivering

för utav avdelningschef meddelade avslags- och förfallobeslut har

patent- och registreringsverket, med hänsyn till därav uppkommande ökning

i ämbetsverkets arbetsbörda och motsvarande minskning i antaiet

slutligen avgjorda ärenden, förklarat sig icke kunna tillstyrka, att bestämmelser

av antydd innebörd bliva meddelade. Väl synes mig, som

örn ifrågavarande önskemål i och för sig vore värda beaktande. Emellertid

har patent- och registreringsverket gjort gällande, att ett tillmötesgående

av nämnda önskemål skulle kunna i sin mån motverka syftet med

de nu föreslagna reformerna i avseende å arbetssättet. Med hänsyn

härtill torde dessa spörsmål nu böra lämnas åsido och lämpligen upptagas

i samband med frågan om övriga av omorganisationen betingade ändringar

i verkets instruktion.

Med avseende å besvärsavdelningen har från vissa håll ifrågasatts,

dels att utomstående sakkunniga borde beredas plats i avdelningen,

dels ock att underställning av ärende, i vilket avdelningschefen trots

invändning funnit patent böra meddelas, icke skulle äga rum utan invändaren

i stället i sådana fall tillerkännas besvärsrätt. Då dessa erinringar

torde komma att behandlas av chefen för justitiedepartementet vid anmälan

senare i dag av frågan örn vissa ändringar i gällande patentförord

ning, föranleda de icke nu något uttalande från min sida.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Jag övergår härefter att behandla ett annat av de sakkunniga — utöver

den redan omhandlade mera generella förenklingen av patentärendenas

handläggning — framlagt förslag, som enligt de sakkunnigas mening

ytterligare skulle bidraga till att förkorta vissa patentansökningars

behandlingstid. Härvid syftar jag på sådana ansökningar, vilka, utan att

uttryckligen återkallas, dock icke fullföljas av sökandena.

Beträffande nu avsedda ansökningar hava de sakkunniga anfört följande:
-

Avförande av »Denna fråga uppmärksammades på sin tid av statens besparingskområed

åternpp- oc^ gjordes av denna till föremål för en ingående utredning, ut
livningsrktt.

mynnande i ett förslag, som likväl icke föranlett till någon åtgärd.

Ur kommitténs utlåtande må i denna del följande här återgivas:

I fråga örn utgången av ett patentärende i patentverket finnas följande

möjligheter. Ansökningen kan bifallas, den kan avslås, den kan förklaras

förfallen eller den kan avföras. Den sistnämnda eventualiteten inträffar,

bland annat, när vederbörande återtager sin ansökning, och försiggår genom

en enkel expeditionsåtgärd.

Ett inom patentverket mycket ofta förekommande fall är, att den sökande

underlåter att fullgöra verkets förelägganden, d. v. s. uraktlåter

att svara, eller inlämnar en svarsskrivelse, i vilken han, vanligen utan

närmare motivering, överlämnar ärendet till verkets beslut. I dylika

fall företager vederbörande granskare en ny prövning av ärendet. Denna

prövning resulterar någon gång i att ansökningen trots det givna föreläggandet

godkännes i befintligt skick eller att ett nytt, annorlunda avfattat

föreläggande gives och att ett patent till sist kan beviljas. Detta

lärer emellertid vara ett undantagsfall. I regel är ärendet i ett sådant

skick, att ansökningen bör avvisas antingen genom avslags- eller förfallobeslut.

Ett dylikt beslut fattas efter föredragning i första hand inför

byråchefen och i andra hand inför generaldirektören och byråchefen. I

förfallobeslut ävensom avslagsbeslut, som grundar sig på juridiska skäl,

deltager även byrådirektören på administrativa avdelningen.

De patentärenden, som avslås eller förklaras förfallna efter fullständigt

svaromål, äro för närvarande ganska få — det stora flertalet avslagna och

förfallna ärenden tillhöra den kategori, där föreläggande icke alls fullgjorts

eller där ärendet, på sätt nyss antytts, överlämnats till verkets

beslut. Anledningen till att svar ej avgives lärer ofta vara den, att sökandena

ej vilja underkasta sig det besvär, som är förenat med ett formellt

återtagande av ansökningarna. Det kan också inträffa, att vederbörande

ombud ej lyckas erhålla besked från sökanden, huruvida och i

vad mån ansökningen skall fullföljas. Örn nu ombudet återtager ansökningen

och densamma avföres, är ärendet slutgiltigt avklippt och någon

annan möjlighet att återupptaga ärendet än genom ny ansökan finnes icke.

Örn däremot ombudet i stället för att återtaga ansökningen underlåter att

svara eller överlämnar ärendet till beslut, vet han, att påföljden i regel

blir avslag eller förfalloförklaring, då rätten att anföra besvär — eventuellt

med omskrivna patentanspråk — alltid står öppen. Det är helt

naturligt, att denna för sökanden bekvämare och samtidigt gynnsammare

men för patentverket vida besvärligare utväg i regel skall anlitas.

I detta onödigt dyrbara förfaringssätt i fråga örn ärenden, som sökandena

i regel själva betrakta som övergivna, synes en ändring kunna ifrågasättas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Närmast till hands kunde det då synas ligga att — i likhet med vad som

sker i ett flertal länders patentverk — betrakta de ärenden, i vilka svar

ej alls inkommit, såsom återtagna och avföra dem genom en expeditionsåtgärd.

En sådan utväg skulle emellertid sannolikt föga hjälpa, då ombuden

för att åt sina klienter bereda största möjliga rörelsefrihet skulle,

i stället för att låta svar utebliva, göra till regel att överlämna ärendena

till beslut.

Ett bättre resultat torde kunna vinnas, om det senast antydda systemet

utvecklas på det sätt, att i de ärenden, vilka avföras på grund av uteblivet

svar, åtminstone samma rörelsefrihet beviljas som i de efter sökandens

begäran örn beslut avslagna eller förfalloförklarade ärenden. En dylik

anordning har på senare tid börjat tillämpas på sina håll i utlandet. I

Tjeckoslovakiet avföres icke ett ärende, i vilket svar ej inkommit, förrän

en månad efter svarsterminens utgång, d. v. s. den för avslagna ärenden

gällande besvärstiden. I Österrike har man gått längre. Medan besvärstiden

för avslagna ärenden även i detta land är en månad, gäller för

ärenden, i vilka svar ej ingått, den bestämmelsen, att ärendena anses återtagna

men återupplivas med sin ursprungliga giltighetstid, örn sökanden

inkommer med svar inom fyra månader efter anståndstidens utgång, därvid

emellertid tillika skall erläggas ny inlämningsavgift.

Örn motsvarande system infördes bär, skulle en ansökning, efter det

föreläggande lämnats obesvarat, avföras, dock med rätt för sökanden att

inom en tid av fyra månader få densamma återupplivad. Efter upplivningen

behandlas ansökningen å vederbörande rotel med fortsatt granskning.

För ansökning örn återupplivning borde särskild avgift stadgas.

En olägenhet med systemet är, att under fyra månader det är oavgjort,

örn en ansökning lever eller är död, vilket kan hava betydelse för nyhetsgranskningen,

nämligen örn eventuell kollisionshänvisning skall givas med

hänsyn till ansökningen. I viss mån kan detsamma dock sägas gälla f. n.

under besvärstiden i fråga örn ansökningar, som avslagits eller förklarats

förfallna.

Dessa upplysningar lämna det intryck, att det är svårt att pa förhand

bedöma, i vad mån ett återupplivningsförfarande kan väntas påskynda

behandlingen av patentansökningarna.’--—

Besparingskommitténs förslag i denna del mottogs i de avgivna yttrandena,

till vilka vi tillåta oss att härutinnan hänvisa, i stort sett ganska

välvilligt, även örn på en del håll effektiviteten av det föreslagna förfarandet

sattes i fråga och den av kommittén själv påpekade därmed förenade

olägenheten ytterligare underströks.

För att bedöma huru den sålunda ifrågasatta åtgärden skulle komma

att verka, må här lämnas följande uppgifter, framkomna vid en undersökning

beträffande de under år 1921 inkomna patentansökningarna. Av

de 4,469 inkomna ansökningarna hava 2,132 lett till patent och 2,322 vägrats

patent, under det att av återstoden 4 bilagts andra ansökningar och 11

alltjämt äro på prövning beroende. Av de ansökningar, som vägrats patent,

hava 735 avslagits, 201 förklarats förfallna oell 1,386 avförts. Såvitt

man kunnat finna av ämbetsverkets diarier, hava av de avslagna ansökningarna

360 (49 procent) avgjorts, utan att sökanden inkommit med svar

på det senast meddelade föreläggandet, och utgör beträffande de förfallolorklarade

motsvarande siffra 151 (75 procent).

Av denna utredning erhålles icke uppgift om huru många patent tillkommit,

utan att sökanden besvarat sista föreläggandet. Icke heller

s. 32 Kontrollera mot PDF

Sammanfatt
ning.

Avgivna yttranden.

32 Kungl. Martts proposition Nr 135.

framgår därav, i huru många fall sökanden, utan att lämna svaromål i

sak, överlämnat ärende till verkets beslut. Ärenden av sistnämnda slag

skulle emellertid även med den nya ordningen komma att materiellt

prövas.

Ehuru det givetvis icke är möjligt att på förhand med bestämdhet yttra

sig örn effektiviteten av institutet avförande i förening med återupplivningsrätt,

våga vi dock med stöd av den gjorda undersökningen hålla för

sannolikt, att institutet i fråga är ägnat att bereda en icke oväsentlig lättnad

i patentavdelningarnas arbetsbörda och för den skull värt att taga

fasta på såsom ett led i strävandena att förkorta patentansökningarnas

behandlingstid.

Införes det föreslagna institutet, bör särskild avgift för ansökning^

återupplivande stadgas, och hava vi tänkt denna avgift böra sättas till

50 kronor.

Vi få alltså i denna del föreslå, att i patentförordningen vidtagas sådana

ändringar, att patent- och registreringsverket skall äga rätt att, därest i

patentärende meddelat föreläggande av sökanden lämnas obesvarat, avföra

ärendet, dock att sökanden skall äga rätt att inom fyra månader

elter avförandet mot erläggande av särskild avgift få ärendet återupplivat.

»

I flertalet av de till kommerskollegium samt patent- och registrerings

verket inkomna yttrandena har hemställts, att det föreslagna avförandet i

vissa fall av patentansökningar icke måtte göras obligatoriskt. Även

kommerskollegium har förordat en sådan ändring i förslaget. Patent- och

registreringsverket har däremot uttalat, att nu ifrågavarande förslag avsevärt

skulle befordra ärendenas skyndsamma behandling i allmänhet och

sålunda bidraga till att förekomma en tyngande balans. Förslaget tillstyrktes

därför av ämbetsverket. Då avsikten varit, att endast sådant

ärende, i vilket svar å föreläggande helt uteblivit, skulle avföras, samt den

nuvarande möjligheten att erhålla anstånd med besvarandet av ett föreläggande

borde bibehållas, syntes anledning saknas att, såsom i vissa av

de inkomna yttrandena hemställts, utbyta det i de sakkunnigas utkast

till lagtext i detta sammanhang använda ordet »skall» till »äge». För vinnande

i full utsträckning av önskvärd enkelhet med ty åtföljande tidsbesparing

vore det nämligen av vikt, att avförandet skedde så att säga

automatiskt. En viss motsvarighet härtill funnes redan enligt gällande

patentförordning (7 § 3 stycket) för det fall att en sökande ej inom föreskriven

tid erlade stadgad utfärdnings- och stämpelavgift. Patent- och

registreringsverkets tjänstemannaförening anför, att, då det arbete, som

för närvarande måste nedläggas på dylika ansökningar för föredragning

till avslag eller förfall eller i undantagsfall för beviljande av patent, komme

att ersättas med en enkel expeditionsåtgärd, en viss avbelastning i arbetet

otvivelaktigt komme att äga rum.

Beträffande den av de sakkunniga föreslagna återupplivningsavgiften av

50 kronor har svenska uppfinnareföreningen hemställt, att denna måtte

sänkas till högst 25 kronor. Det förstnämnda beloppet ansåge föreningen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 135. 33

nämligen vara betydligt för högt, enär det bland annat väl kunde tänkas,

att från patentverket avgivet föreläggande ej komme patentsökanden tillhanda

på grund av omständigheter, vartill sökanden vore utan skuld, exempelvis

genom någon tillfällig felaktighet hos postgången, och att ansökningen

i sådant fall bleve avförd på grund av en oavsiktlig försummelse att

avgiva svar. Patent- och registreringsverket uttalar, i anledning av nämnda

yttrande, att en dylik sänkning av återupplivningsavgiften näppeligen

vore av förhållandena motiverad men å andra sidan ej heller av beskaffenhet

att mera avsevärt inskränka på ämbetsverkets ekonomi.

De sakkunnigas förslag till förenklad behandling av sådana ansökningar,

som, utan att återkallas, dock icke fullföljas av sökanden, lärer otvivelaktigt

kunna medverka till en ökning av ämbetsverkets arbetseffekt. Jag

finner mig därför böra i huvudsak tillstyrka förslaget härutinnan. Genom

den möjlighet att få ett sålunda avfört ärende återupplivat till ny

behandling, som enligt förslaget skulle stå sökandena till buds, synas deras

behöriga intressen bliva i tillräcklig mån tillgodosedda. Ett bifall

till det i några yttranden framställda önskemålet, att avförandet icke

måtte göras obligatoriskt, skulle medföra, att önskvärd enkelhet och tidsbesparing

icke i full utsträckning vunnes, vadan från min sida ändring

i de sakkunnigas förslag härutinnan icke synes påkallad. Då en sänkning

av återupplivningsavgiften till 25 kronor icke skulle hava nämnvärt

inflytande på verkets ekonomi, och då det dessutom synes angeläget, att

de avgifter, som i samband med förevarande omorganisation ytterligare

påläggas patentsökandena, sättas så låga som möjligt, finner jag emellertid

en dylik sänkning önskvärd. Beträffande sistnämnda håda spörsmål,

vilka äro av beskaffenhet att böra slutligt avgöras vid de av föreliggande

omorganisation betingande ändringarna i patentförordningen,

torde förslag komma att underställas Kungl. Maj:t av chefen för justitiedepartementet

vid anmälan av den på nämnda departement ankommande

frågan örn nyssnämnda författningsförändringar.

Härefter ber jag att få anmäla, att de sakkunniga — efter att sålunda

hava övervägt de möjligheter, som enligt deras mening lämpligen kunde

tänkas för att öka avverkningskapaciteten per ledamot — övergått till

att ur denna synpunkt undersöka verkan av de ifrågasatta åtgärderna;

och hava de sakkunniga i detta hänseende anfört följande:

»Såvitt inom ämbetsverket upplysts, utgör den nuvarande avverkningskapaciteten

i genomsnitt 110 avgjorda patentansökningar per år och ledamot.

Häri är då inbegripen den avverkning, som faller på biträdande

ingenjörer.

Beträffande förhållandena i nu nämnda avseende under tiden 1912—1929

hänvisas till bilagda sammanställning. (Bil. C).

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 117 höft. (Nr 135.) 3

Departementschefen.

<

De föreslagna

åtgärdernas

inverkan på

ledaniöternas

avverkningskapacittt.

s. 34 Kontrollera mot PDF

IM föreslagna

åtgärdernas

lerkan i övrigt.

Avgivna

yttranden.

34 Kungl. Marits proposition Nr 135.

Att de av oss i det föregående omförmälda åtgärderna, såväl de på ämbetsverket

självt ankommande som i all synnerhet de, vilka avse rotlarnas

befriande från onödig balans, förenklad handläggning av patentärendena

över lag och avförande av vissa ansökningar med återupplivningsrätt,

måste inverka höjande på avverkningskapaciteten ligger i öppen

dag. I vilken grad detta kommer att ske, är visserligen icke lätt att med

bestämdhet förutsäga. Efter att i denna del hava ingående överlagt med

ämbetsverkets chef hava vi för vår del emellertid kommit till den uppfattningen,

att man bör kunna räkna med en avverkningskapacitet av

omkring 135 ärenden per år och ledamot.

De sålunda förordade åtgärderna för att öka avverkningskapaciteten

torde emellertid vara ägnade att verka jämväl i riktning mot att avhjälpa

vissa andra påtalade brister i patent- och registreringsverkets handläggning

av patentärenden.

Sålunda torde besvärsavdelningens avgöranden, vilka lämpligen böra,

åtminstone i viktigare fall, redovisas i en för allmänheten tillgänglig prejudikatsamling,

komma att utgöra ett verksamt medel för fastslående av

vissa principer för bestämmandet av vad som skall anses utgöra en patenterbar

uppfinning samt även i övrigt verka till införande av en mera enhetlig

praxis i handläggning av patentärendena över huvud.

Vidare är att förvänta, att avgörandena i besvärsavdelningen skola givas

en sådan skriftlig utformning, att den framställda anmärkningen att

avslagsbesluten icke äro tillräckligt motiverade därigenom kan undanröjas.

Genom det av oss föreslagna institutet underställning beträffande vissa

invändningsärenden skulle ävenledes en i möjligaste mån betryggande

handläggning av sådana ärenden vinnas.»

Svenska teknologföreningen förklarar sig på det varmaste tillstyrka

den föreslagna redovisningen av besvärsavdelningens avgöranden i en för

allmänheten tillgänglig prejudikatsamling. Föreningen framhåller tillika

önskvärdheten av att i denna samling jämväl intoges fall, där patent

blivit vägrat.

Även handelskammaren i Örebro betonar vikten av att avdelningens

utlåtanden göras tillgängliga i tryck.

Patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening har beträffande

de sakkunnigas beräkningar rörande ökande av den genomsnittliga avverkningskapaciteten

per rotel och år — från nuvarande cirka 110 till 135

stycken ärenden — uttalat följande. Det vore ju ganska uppenbart, att de

föreslagna ändringarna i organisationen, befrielsen för ledamot från föredragning

av ärenden, som ledde till patent, befrielsen från handläggning

av remisser från regeringsrätten samt det automatiska avförandet av en

del ärenden, allt i förening med praktiska, administrativa direktiv från

patent- och registreringsverket, komma att höja avverkningskapaciteten.

Ehuru det syntes föreningen synnerligen vanskligt att i siffror fixera en

sådan avverkningsstegring, syntes emellertid en höjning till den av de

sakkunniga angivna storleksordningen icke otänkbar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Beträffande förslaget om publicering av besvärsavdelningens beslut

vore visserligen patentärendena av så skiftande natur, att det erbjöde de

största svårigheter att angiva bestämda riktlinjer för bedömande av vad

som skulle anses utgöra en patenterbar uppfinning. Örn emellertid, såsom

ifrågasatts, besvärsavdelningen skulle regelbundet publicera viktigare

utslag jämte motivering, skulle härigenom i många fall en värdefull

vägledning kunna vinnas för patentärendenas avgörande enligt eftersträvade

mera enhetliga principer.

Patent- och registreringsverket framhåller, att de sakkunnigas beräkning

av antalet avgjorda ärenden per år och ledamot till omkring 135

efter omorganisationens genomförande visserligen vore svår att till riktigheten

kontrollera. Beräkningen torde dock kunna godtagas under förutsättning

att erforderligt antal assistenter finge anställas å arbetstyngda

rotlar. Av lätt förklarliga skäl komme dock under första tiden för

det nya systemets tillämpande arbetsresultatet förmodligen att bliva något

mindre.

En prejudikatsamling, omfattande åtminstone de viktigaste avgörandena

av besvärsavdelningen, skulle otvivelaktigt vara till gagn. Det åsyftade

målet torde emellertid ej kunna fullt nås utan ändring i gällande bestämmelser

angående handlingars hemlighållande i vissa patentärenden. Ett

stadgande i syfte att undanröja detta hinder återfunnes i 100 § av patentlagstiftningskommitténs

förslag till lag örn patent. Måhända skulle emellertid

med prejudikatsamlingens utgivande och följaktligen med den ifrågasatta

lagändringens vidtagande kunna något anstå.

Den av de sakkunniga verkställda beräkningen av det antal ärenden, Vepartementssom

efter omorganisationens genomförande skulle kunna årligen avver- chefenkas

av varje ledamot, har patent- och registreringsverket förklarat sig

kunna godtaga, under förutsättning att erforderligt antal assistenter finge

anställas å arbetstyngda rotlar. Då denna fråga örn avverkningskapaciteten

intimt sammanhänger med personalfrågan, får jag anledning att

längre fram vid min redogörelse för sistnämnda spörsmål återkomma

härtill.

Vad angår den föreslagna redovisningen av besvärsavdelningens åtminstone

viktigaste avgöranden i en för allmänheten tillgänglig prejudikatsamling,

anser även jag, att en dylik samling skulle vara till nytta bland

annat på så sätt, att en mera enhetlig praxis i handläggningen av patentärendena

därigenom kunde åstadkommas. Som patent- och registreringsverket

framhållit har också i patentlagstiftningskommitténs förslag till lag

örn patent intagits ett stadgande i syfte att undanröja det hinder, som för

närvarande finnes för utgivande av en dylik samling på grund av gällande

bestämmelser beträffande handlingars hemlighållande i vissa patentärenden.

Att emellertid utan avvaktan på den slutliga behandlingen av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ris proposition Nr 135.

Personal
behovet.

1930 års sakkunniga.

nämnda kommittés förslag i övrigt nu till prövning upptaga enbart detta

detaljförslag anser jag icke lämpligt, varför med prejudikatsamlingens

utgivande — hur önskvärd denna sak än är -— torde böra tillsvidare ansta.

Jag övergår nu att till skärskådande upptaga av de sakkunniga framlagt

förslag rörande personalbehovet å besvärsavdelningen och anmälningsavdelningarna.

Beträffande denna fråga hava de sakkunniga uttalat

sig på följande sätt:

»Vidkommande besvärsavdelningen har det erforderliga personalbehovet

ovan angivits utgöra 3 tekniska ledamöter.

För bestämmande av antalet avdelningschefer i den första instansen är

avgörande, huru stor arbetsbörda kommer att åvila ifrågavarande chefer.

Med det ändrade systemet för handläggning av patentärenden är det

uppenbart, att de nuvarande byråchefernas arbetsbörda kommer att betydligt

lättas. Sålunda kommer att från byråchef helt avlyftas sysslande

med från regeringsrätten och domstolarna remitterade ärenden. Genom

borttagande av föredragning inför generaldirektören befrias ifrågavarande

byråchefer från ytterligare dem nu åvilande göromål. Därtill kommer,

att ledamöternas föredragning inför byråchef till en viss del skulle

bortfalla. Kvar står emellertid byråchefens handläggning av ärenden

för meddelande av avslags- och förfallobeslut samt invändningsärenden.

Även i andra fall kunna, på sätt ovan omnämnts, ärenden komma att behandlas

av byråchef. Slutligen kvarstå byråchefens åligganden såsom

övervakare och ledare av arbetet å avdelningen.

Det har synts oss, att, även med en ökning av antalet rotlar, antalet

byråchefer borde kunna nedbrinsas till tre. Var och en byråchef skulle

stå i spetsen för en avdelning. Till en avdelning borde läggas ärenden

tillhörande de kemiska industrierna och till en annan avdelning ärenden

tillhörande de elektrotekniska industrierna, övriga ärenden skulle fördelas

enligt av ämbetsverket bestämda grunder.

Vid bedömande av det erforderliga antalet ledamöter å anmälningsavdelningarna

hava vi utgått från följande förutsättningar:

1. Samtliga i det föregående föreslagna åtgärder böra genomföras från

en och samma tidpunkt, förslagsvis den 1 juli 1931.

2. Den nu föreliggande totala balansen bör inom en tid av fem år nedbringas

med minst 5,000 ärenden.

3. Antalet årligen inkommande ärenden bör uppskattas till i genomsnitt

minst 5,850 ärenden. Härvid har man att taga i betraktande dels

den utvecklingskurva, antalet årligen inkommande ärenden hittills företett,

dels antalet under åren 1928 och 1929 inkomna ärenden (5,682 respektive

5,788), dels förhållandet mellan antalet under innevarande års tre

första kvartal inkomna ärenden, utgörande 4,356, samt motsvarande siffra

för år 1929, utgörande 4,301, dels ock slutligen att, även örn man måste

räkna med en viss variation olika år, utvecklingskurvan likväl måste beräknas

även för framtiden visa samma tendens till uppåtgång, som hittills

kännetecknat densamma.

4. Avverkningskapaciteten per år och ledamot bör beräknas till omkring

135 ärenden.

Med dessa utgångspunkter bör antalet för framtiden behövliga leda
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

möter beräknas till 43, varjämte under den närmaste femårsperioden

erfordras anställande av ytterligare 8 ledamöter.

Beträffande den för närvarande för biblioteket avsedda personalen hava

vi icke anledning föreslå någon ändring.

Härefter övergå vi till frågan örn huru stor del av den sålunda för

handläggning av patentärenden i besvärsavdelningen och å anmälningsavdelningarna

samt för biblioteket erforderliga personalen bör uppföras å

ordinarie stat, ävensom den i samband därmed stående frågan örn personalens

ställning i lönehänseende.

Vad till en början angår besvärsavdelningen, böra samtliga ifrågasatta

tre tekniska ledamöter uppföras å ordinarie stat med placering i B 30.

Med de uppgifter, som i det föregående angivits böra tillkomma besvärsavdelningen

och de tekniska ledamöterna å densamma, synes det icke

råda något tvivel örn vare sig att arbetsbördan kommer att bliva tillräcklig

eller att behovet av ifrågavarande tjänster kommer att hålla sig konstant.

Åt innehavarna av ifrågavarande tjänster torde lämpligen kunna

föreslås benämningen patentråd.

Vad därefter angår cheferna för de erforderliga tre avdelningarna i

första instansen, intaga dessa en fullt jämförlig ställning med de nuvarande

tekniska byråcheferna. De skulle alltså bibehållas såsom byråchefer

i B 30.

Då antalet befattningar för tekniska byråchefer f. n. utgör fyra, innebär

alltså förslaget, örn hänsyn tagas till såväl besvärsavdelningen som

anmälningsavdelningarna, en utökning av antalet tjänster i byråchefsgrad

med två. Vid det förhållande att för närvarande endast tre av de

för tekniska byråchefer avsedda befattningar äro besatta med ordinarie

innehavare, påkalla ifrågavarande tjänster icke något vidare yttrande ur

synpunkten av någon innehavares försättande på övergångsstat.

Då det gäller frågan huru många ledamöter å anmälningsavdelningarna

böra uppföras å ordinarie stat, synes här vara på sin plats att — under

hänvisning till vad därutinnan inledningsvis blivit anfört — lämna en

sammanställning beträffande nuvarande ledamöters tjänsteställning och

avlöningsförhållanden.

Tjänsteställning

15 byrådirektörer ..................................................

1 förste byråingenjör såsom tillförordnad byrådirektör

..............................................................

3 förste byråingenjörer .......................................

1 bibliotekarie ......................................................

5 byråingenjörer ....................................................

16 förste biträdande ingenjörer ............................

1 förste biträdande ingenjör såsom tillförordnad

förste byråingenjör ................................

Avlöning

B 28

B 24 + vikariatsersättning

B 24

B 24

B 21 + 900: —

20 + 900: —

20 + vikariatsersättning

Ehuru antalet för framtiden erforderliga ledamöter å anmälningsavdelningarna

i det föregående beräknats till 43, synes försiktigheten dock

bjuda att icke för samtliga dessa uppföra befattningar å ordinarie stat.

För vår del hava vi kommit till den uppfattningen, att en lämplig mar

ginal skulle ernås genom att för närvarande endast räkna med 35 befattningar

å ordinarie stat för ledamöter.

Personal ä

ordinarie stat.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Personal å

övergångsstat.

Personal med

estra ordinarie

eller extra anställning.

Avgivna

yttranden.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Såväl av ekonomiska skäl som icke minst med hänsyn till önskvärdheten

av att hava tillgång till den sporre i arbetet, som utsikten att kunna

vinna befordran till högre tjänst innebär, synas nyssnämnda 35 befattningar

böra fördelas på olika lönegrader, nämligen B 24, B 26 och B 28.

För befattningshavare i den högsta tjänsten, B 28, torde benämningen,

liksom nu, böra vara byrådirektör. För befattningshavare i den nya gra

den, B 26, synes benämningen lämpligen böra bliva förste byråingenjör

eller densamma som för å de tekniska avdelningarna nu placerade befattningshavare

i B 24.

Förutom nämnda ledamotsbefattningar bör å den ordinarie staten upptagas

den nuvarande bibliotekariebefattningen, vilken synes böra bibehållas

i B 24.

Då antalet befattningar i ovannämnda tre lönegrader synes böra lika

fördelas å dessa, skulle alltså 12 ledamotsbefattningar placeras i B 28, 12

dylika befattningar i B 26 och 11 sådana befattningar jämte bibliotekariebefattningen

i B 24.

I enlighet med vad i det föregående framhållits, bör vidare å ordinarie

stat bibehållas en byråingenjörsbefattning i B 21 för den under bibliotekarien

sorterande tjänsteman, som omhänderhar korrekturläsning av patentskrifter

m. m.

Jämfört med nuvarande personalstat, innebär alltså vårt förslag en ökning

av antalet tjänster i B 30 från 4 till 6, en minskning av antalet byrå

direktörstjänster från 16 till 12, ett nyinrättande av 12 tjänster i B 26, en

ökning av antalet tjänster i B 24 från 5 till 12 samt en minskning av antalet

tjänster i B 21 från 5 till 1.

Genomförandet av ovannämnda minskningar i nuvarande personalstat

skulle föranleda uppförande på övergångsstat av 4 byrådirektörsbefattningar

och 4 byråingenjörsbefattningar. Därest emellertid i samband

med organisationsändringarnas genomförande tre byrådirektörer omedelbart

befordras till tjänst i B 30 och innehavarna av å övergångsstat före

slagna byråingenjörstjänster vid omorganisationen vinna befordran till

högre tjänst (B 24 eller B 26), skulle, efter vederbörliga utnämningar och

befordringar i samband med omorganisationen, å övergångsstat kvarstå

allenast 1 byrådirektör.

Innehavare av de rotlar, som enligt ovan gjorde beräkningar komma att

erfordras utöver de å ordinarie stat och övergångsstat uppförda, eller

sannolikt 16, böra, liksom hittills, vara anställda såsom icke ordinarie i

18:e eller 20:e graden, beroende på befattningshavarens anställningstid

inom ämbetsverket. Till dessa rotelföreståndare bör, liksom för närvarande,

utgå särskild ersättning efter 900 kronor för år.

Därutöver måste givetvis, örn ock måhända icke i fullt samma utsträckning

som för närvarande, såsom biträden åt ledamöter och för rekryteringens

säkerställande finnas anställda ett antal assistenter, till en början

såsom extra befattningshavare mot arvode och sedermera såsom extra

ordinarie tjänstemän.»

Statskontoret har förklarat sig icke kunna ansluta sig till de sakkunnigas

förslag i fråga örn ledamöternas å anmälningsavdelningarna placering

i lönegrad. Ämbetsverket ansåge det nämligen vara principiellt

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

oriktigt, att befattningshavare, vilka såväl kvalitativt som kvantitativt

fullgjorde samma skyldigheter, hänfördes till olika lönegrader. De av

de sakkunniga anförda skälen för deras förslag i nu berörda hänseende

kunde ämbetsverket icke finna bärande. Ämbetsverket ville för sin del

ifrågasätta, att samtliga här avsedda befattningshavare placerades i lönegraden

B 26.

Samtliga såsom föredragande tjänstgörande förste biträdande ingenjörer

vore för närvarande placerade i 20 :e lönegraden enligt löneplanen för

extra-ordinarie tjänstemän och åtnjöte envar av dem därjämte särskild

ersättning med 900 kronor för år. Enligt ämbetsverkets mening skulle

det vara lämpligare att hänföra ifrågavarande befattningshavare till en

högre lönegrad med ordningsnummer 22 och omfattande 20:e—23:e löneklasserna,

därvid någon särskild ersättning icke skulle utgå.

T. f. statskommissarien Gibson har, med instämmande av t. f. statskommissarien

Alve, uttalat, att enligt hans mening en placering av ledamöterna

å patentavdelningarna i 26:e lönegraden antagligen komme att menligt

inverka på rekryteringen av ingenjörer till patent- och registreringsverket.

I trots av det principiellt olämpliga i att hänföra befattningshavare

med ungefär samma arbetsuppgifter till olika lönegrader, finge han

förorda, att 15 ledamöter hänfördes till 28:e och 20 ledamöter till 24:e

lönegraden.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i detta ämne anfört följande:
»De

sakkunnigas förslag innebär givetvis i och för sig ett steg i riktning

mot en mera rationell lösning av ledamöternas lönefråga, även örn

efter ett genomförande av förslaget det ovan anmärkta förhållandet alltjämt

skulle kvarstå, att oaktat ledamöternas arbetsuppgifter äro av enahanda

art likväl en avsevärd skillnad i löneställningen skulle förefinnas

mellan de olika grupperna av ledamöter. De sakkunniga hava emellertid

såsom motiv för sitt ståndpunkttagande härutinnan anfört såväl

ekonomiska skäl som ock önskvärdheten av att hava tillgång till den sporre

i arbetet, som utsikten att kunna vinna befordran till högre tjänst innebär.

Även örn det enligt lönenämndens mening måste resas avgjorda betänkligheter

mot att för likartade arbetsuppgifter fastställa så vitt skilda

lönegrader, som i förevarande fall avses, finner emellertid lönenämnden

med hänsyn till de speciella förhållanden, som äro rådande inom

patent- och registreringsverket, det ej kunna ifrågakomma att hänföra

samtliga ledamöter till samma lönegrad, något som skulle betyda ett avsteg

från den ordning i förevarande hänseende, som sedan en följd av år

tillbaka tillämpats inom detta ämbetsverk. Meri lönenämnden anser sig

likväl för sin del böra ifrågasätta, huruvida det kan anses nödigt att fördela

de ordinarie tekniska ledamöterna å förevarande avdelningar på så

många lönegrader, som de sakkunniga föreslagit.

Lönenämnden torde med avseende hära få erinra, att statens besparingskommitté

i sitt den 26 februari 1925 avgivna betänkande rörande

verkställd granskning av personal- och övriga förhållanden vid patent
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

och registreringsverket uttalade, att bland de 24 ordinarie ledamöterna

vilket antal då ansågs vara tillräckligt för balansens avarbetande -—

borde enligt kommitténs mening finnas allenast två befattningsgrader, en

lägre, omfattande 16 befattningshavare i lönegraden 33 24, och en högre

omfattande 8 befattningar i lönegraden B 27.

^ Såsom framgår av statsverkspropositionen till 1926 års riksdag (X H.

T., punkt 15) fann visserligen Kungl. Majit detta förslag icke böra föranleda

någon framställning till riksdagen bland annat av den anledningen,

att man borde avvakta den utformning av patentlagstiftningen, som

kunde framgå av pågående revision av gällande författningar på detta

område. Sedan nämnda tidpunkt har emellertid antalet ledamöter på

grund av patentärendenas anhopning måst avsevärt utökas. Och då

fråga nu är före att höja antalet ordinarie ledamotsbefattningar å anmälningsavdelningarna

i så betydande grad, som nu av de sakkunniga

föreslagits, bär lönenämnden ansett den av besparingskommittén ifrågasatta

fördelningen av dylika befattningar å allenast två lönegrader vara

förtjänt av förnyat övervägande.

För egen del bär lönenämnden vid prövning av denna fråga ansett sig

böra förorda en sådan fördelning a lönegrader av de i de sakkunnigas

förslag upptagna 35 ordinarie ledamotsbefattningarna, att en del av dem

hänföres till lönegraden B 27 och en del till lönegraden B 24. Spörsmålet,

huru många av dessa befattningar böra tillhöra den ena eller den andra

av dessa lönegrader, torde närmast vara att betrakta såsom en lämplighetsfråga.

Nämnden föreställer sig emellertid, att en lämplig fördelning

skulle åstadkommas genom att 17 befattningar placerades i 27:e lönegra

den samt att de övriga 18 befattningarna hänfördes till 24:e lönegraden.

Ett ordnande av personalförhållandena å anmälningsavdelningarna på

sätt nämnden nu förordat skulle innebära, att de dessa avdelningar för

närvarande tilldelade, i 28:e lönegraden placerade 16 byrådirektörsbefattningarna

förändrades till motsvarande befattningar i 27:e lönegraden. Att

uppföra de nuvarande innehavarna av ifrågavarande byrådirektörstjänster

å övergångsstat torde icke vara erforderligt, utan synes det vara tillfyllest

att genom en anmärkning till ämbetsverkets personalstat angiva,

att befattning såsom byrådirektör skall vid inträffande vakans nedflyttas

från 28:e till 27:e lönegraden. Därjämte skulle den av nämnden förordade

anordningen medföra, att antalet förste byråingenjörstjänster i 24:e

lönegraden ökades från 4 till 18. De till indragning föreslagna byråingenjörsbefattningarna

torde böra uppföras å övergångsstat. Diirest "emellertid

innehavarna av dessa befattningar i samband med organisationsändringarnas

genomförande vinna befordran till befattning i 24:e lönegraden,

skulle någon ökning av den för verket redan gällande övergångsstaten

icke behöva ifrågakomma.

De föredragande med egna rotlar, som enligt de sakkunnigas beräkningar

erfordras utöver de å ordinarie stat uppförda, sannolikt 16 tjänstemän,

skulle enligt de sakkunnigas förslag såsom hittills, alltefter vederbörandes

anställningstid vid verket, tillhöra 20:e respektive 18:e lönegraden

enligt den för extra ordinarie tjänstemän gällande löneplanen samt

i likhet med vad för närvarande är fallet uppbära särskilt arvode av

900 kronor. Lönenämnden anser för sin del, att ifrågavarande arvode bör

i varje fall för befattningshavare inom den högre lönegruppen _ in
arbetas

i lönen och vederbörande befattningshavare i följd härav erhålla

en mot arvodet svarande höjning i lönegradsplaceringen.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

41

Ledamöterna av nämnden S. Almgren oeh B. Koersner hava tillstyrkt

bifall till de sakkunnigas förslag beträffande ledamöternas placering i

lönegradshänseende.

Stockholms handelskammare avstyrker införandet av en särskild titel

för de tekniska ledamöterna å patentavdelningarna.

Svenska teknolog! är euin gen och svenska uppfinnareföreningen framhålla,

gentemot statskontoret och lönenämndens förslag, att ökade svårigheter

skulle komma att uppstå i fråga örn rekryteringen av arbetskrafter

till patent- och registreringsverket, därest man beträffande de

ordinarie tjänsterna ginge längre i nivellerande riktning än de sakkunnigas

förslag innebure.

Kommerskollegium har uttalat, att de sakkunnigas förslag, enligt vad

kollegium hade sig bekant, allmänt vunnit gillande inom industrikretsar.

Kollegium finge även för sin del tillstyrka bifall till detsamma.

Patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening har icke velat

underlåta att uttala sitt beklagande av att den nuvarande disproportionen

mellan antalet ordinarie och extra tjänstemän blivit i alltför ringa

grad undanröjd. Gentemot förslaget i den del detsamma avsåge placering

av 11 ledamotsbefattningar i lönegraden B 24 ansåge sig föreningen

också böra erinra örn att en så låg löneplacering för liknande tjänsteställning,

särskilt med hänsyn till den föreslagna ansvarsfulla ensambeslutanderätten

vid beviljande av patent, torde i andra statens verk vara

okänd.

Patent- och registreringsverket framhåller i anledning av det av tjänstemannaföreningen

uttalade beklagandet rörande disproportionen mellan

ordinarie och extra tjänstemän att, örn det också ur olika synpunkter

varit i hög grad önskvärt att mera kunnat göras i berörda syfte, ämbetsverket

dock icke tilltrodde sig att framställa någon erinran mot förslaget

i denna del.

Beträffande den föreslagna lönegradsplaceringen ville ämbetsverket

uttala, att med det ansvarsfull arbete, som enligt förslaget skulle åvila

ledamöterna, det principiellt riktigaste vore, att samtliga placerades i

lönegraden B 28. Emellertid läte sig detta av kostnadsskäl icke göra. Vid

sådant förhållande och då de sakkunnigas förslag onekligen erbjöde tillgång

till den sporre i arbetet, som utsikten att kunna vinna befordran till

högre tjänst innebure, finge ämbetsverket tillstyrka förslaget dock endast

med betydande tvekan, vad anginge placerandet av 11 ledamöter

i lönegraden B 24.

Vad de 16 icke-ordinarie ledamöterna anginge, ansåge ämbetsverket,

att samtliga borde hänföras till 24:e graden enligt löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän dock utan rätt till särskilt arvode.

T detta sammanhang uttalar ämbetsverket, i anledning av de sakkunnigas

åsikt att den nuvarande balansen oavgjorda patentansökningar bor
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

42 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 135.

de kunna inom en tid av 5 år nedbringas till ett antal av eirka 8,000

stycken, att, då balansen sannolikt komme att den 1 juli 1931 hava stigit

till inemot 14,000 ärenden samt då hänsyn jämväl måste tagas till eventuell

ökning i antalet årligen inkommande ansökningar, förenämnda tid

borde något höjas och, såvitt av ämbetsverket nu kunde bedömas, lämpligen

sättas till 6 år.

Byråchefen Berg har i ett av honom gjort särskilt uttalande anfört,

att 16 ledamöter borde placeras i lönegraden B 28 och 19 i lönegraden

B 26.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle besvär savdelningen komma att

bestå av, förutom ämbetsverkets chef såsom ordförande, tre tekniska ledamöter,

patentråd, i 30:e lönegraden, varjämte i handläggning av ärende,

vars beskaffenhet sådant påfordrade, skulle deltaga en av Kungl Maj:t

inom ämbetsverket därtill förordnad rättskunnig ledamot, förslagsvis byrådirektören

å administrativa och varumärkesavdelningen.

Mot den sålunda föreslagna sammansättningen av besvärsavdelningen

har jag icke någon erinran att göra. Jag vill beträffande de tekniska

ledamöternas antal framhålla, att genom att detta antal satts till tre möjlighet

skulle beredas att till denna avdelning knyta sakkunniga representanter

för en var av de tre stora huvudgrupperna: de kemiska, de elektriska

och de mekaniska industrierna.

Emot den föreslagna titeln »patentråd» för de tekniska ledamöterna

har invändning framställts av Stockholms handelskammare. Även jag

måste ställa mig tveksam beträffande införandet av en dylik tjänstetitel.

Då annan lämplig benämning knappast synes erbjuda sig, torde

dessa tjänstemän, som skulle i lönehänseende jämställas med cheferna för

övriga avdelningar inom verket, kunna i likhet med dessa benämnas byråchefer

och följaktligen i verkets stat upptagas såsom byråchefer och ledamöter

av besvärsavdelningen.

Mot de sakkunnigas förslag örn nedbringande av de nuvarande fyra

anmälningsavdelningarna till tre, envar med en byråchef i 30:e lönegraden

såsom chef, har jag icke någon erinran att framställa.

Enligt de sakkunnigas förslag har, vad dessa avdelningar angår, det mera

konstanta behovet av särskilda rotlar och därmed även antalet ledamöter

beräknats till 43 stycken, varjämte under den närmaste femårsperioden —

enligt patent- och registreringsverket under en period av sex år — skulle

erfordras ytterligare 8 ledamöter. Slutligen skulle, liksom för närvarande,

såsom biträden åt ledamöterna och för rekryteringens säkerställande finnas

anställda ett antal assistenter.

Ehuru salunda antalet för framtiden erforderliga tekniska ledamöter

å anmälningsavdelningarna beräknats till 43, hava de sakkunniga ifrågasatt,

att icke flera än 35 av dem skulle uppföras på ordinarie stat, därav 12

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majda proposition Nr 135.

såsom byrådirektörer i 28:e lönegraden, likaledes 12 såsom förste byråingenjörer

i 26:e och återstående 11, även såsom förste byråingenjörer, i 24:e

lönegraden. De övriga 8 ledamöterna, för vilka befattningar icke skulle

uppföras å ordinarie stat, skulle fortfarande som hittills åtnjuta avlöning

enligt 18:e eller 20:e lönegraden — beroende på befattningshavarnas

anställningstid inom ämbetsverket — enligt löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän, varjämte till envar av dem, liksom för närvarande, borde

utgå särskild ersättning efter 900 kronor för år.

De sakkunnigas förslag, vad nu först den ordinarie personalen angår,

har i alla delar tillstyrkts av kommerskollegium samt patent- och registreringsverket;

av sistnämnda ämbetsverk, som funnit principiellt riktigast

att samtliga ledamöter placerades i 28:e lönegraden, dock endast

med stor tvekan beträffande den ifrågasatta placeringen av 11 befattningar

i 24:e lönegraden. Statskontoret har för sin del ifrågasatt en placering

för samtliga ledamöter i 26:e lönegraden, medan allmänna civilförvaltningens

lönenämnd åter föreslagit en placering för 17 ledamöter

i 27:e och för 18 ledamöter i 24:e lönegraden.

Beträffande den sålunda av de sakkunniga föreslagna och av flertalet

hörda myndigheter tillstyrkta differentieringen av ifrågavarande ledamotsbefattningar

vill jag, i anledning exempelvis av vad statskontoret

däremot anfört, icke bestrida, att det kan synas principiellt oriktigt, att

befattningshavare, vilka under samma ansvar hava att fullgöra ungefär

enahanda skyldigheter, hänföras till olika lönegrader. Örn emellertid samtliga

dessa befattningshavare skulle placeras i en och samma lönegrad,

torde, på sätt nedan närmare utvecklas, icke kunna ifrågakomma någon

lägre lönegrad än den, som hittillls gällt för byrådirektörerna inom verket

(B 28). Då en sådan lösning av förevarande lönefråga lärer få anses utesluten

av ekonomiska skäl, synes ingen annan möjlighet stå öppen an att

gå in för en differentiering av ifrågavarande befattningshavare i löneavseende.

Med hänsyn till önskvärdheten av att hava tillgång till den sporre

i arbetet, som utsikten att kunna vinna befordran till högre tjänst innebär,

synes mig för övrigt även ur denna synpunkt en dylik differentiering äga

visst fog.

Vad därefter spörsmålet örn ifrågavarande ledamöters placering i löneskalan

angår, vill jag i anledning av statskontorets och lönenämndens

förslag om nedflyttning av de nuvarande i lönegraden B 28 placerade

byrådirektörerna till 26:e respektive 27:e lönegraden framhålla, att under

utredningen icke någon omständighet framkommit, som motiverar en dylik

nedsättning av dessa befattningar. Det ansvarsfulla arbete, som nu ytterligare

skulle tillkomma byrådirektörerna såsom ensambeslutande vid

patents meddelande, utgör ett särskilt skäl för att någon ändring i nedåtgående

riktning beträffande deras placering i lönegradshänseende icke

vidtages. I fråga om de nuvarande fyra i 24 :e lönegraden uppförda förste

byråingenjörerna tillåter jag mig erinra örn att på grund av deras sta
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135

digvarande föredragningsskyldighet, alltså en arbetsuppgift som eljest

tillkommer byrådirektör, vid upprepade tillfällen från olika håll — senast

genom likalydande motioner (1:180 och 11:222) vid 1930 års riksdag —

yrkanden framställts örn dessa befattningshavares uppflyttning till 26 :e

lönegraden. Som jag redan anfört kunde i själva verket skäl finnas för.

att förste byråingenjörerna liksom byrådirektörerna placerades rent av i

28:e lönegraden. Att jag det oaktat förordar en placering i 26:e lönegraden

för endast en del av förste byråingenjörerna — visserligen flertalet

av dem — beror på nyss framhållna kostnadsskäl och den hänsyn, som

torde böra tagas till de befordringsutsikter, som i allt fall vid ett bifall

till den föreslagna omorganisationen komma att yppa sig för ett jämförelsevis

stort antal av ämbetsverkets befattningshavare. Jag finner mig således

böra godtaga de sakkunnigas förslag till löneställning för ledamöterna,

även i vad detsamma avser en placering av vissa förste byråingen

jörer i lönegraden B 24.

Det av de sakkunniga föreslagna antalet konstanta ledamöter eller 43

stycken—-jag bortser således fortfarande i detta sammanhang från de ytterligare

8 ledamöter, som skulle erfordras för balansens nedbringande —

kan i och för sig synas ganska högt. Detta antal står emellertid i direkt

beroende av den avverkningskapacitet per år och ledamot, som man anser

sig kunna räkna med. Som jag förut nämnt ha de sakkunniga grundat

sina beräkningar beträffande behovet av arbetskraft på en till 135 ärenden

per år och ledamot stegrad avverkningskapacitet efter genomförande

av den förenkling i arbetssättet, som nu är avsedd att komma till stånd,

och de ytterligare åtgärder i denna riktning, som ämbetsverket självt

ställt i utsikt. Naturligen är det vanskligt att fälla något säkert omdöme

rörande möjligheterna att öka verkets arbetseffekt. För egen del

måste jag inskränka mig till att uttala en förväntan örn att den angivna

avverkningskapaciteten skall betraktas som ett minimum. I betraktarn

de härav och inför ovissheten hur det nya systemet med patentärendenas

handläggning över huvud taget kommer att verka, synes mig försiktigheten

i allt fall bjuda, att i avvaktan på den erfarenhet härutinnan, som

först torde böra vinnas, en något snävare marginal sättes i fråga örn det

antal tjänster, som skulle uppföras å ordinarie stat. I anslutning härtill

finner jag mig böra förorda, att antalet ordinarie förste byråingenjörstjänster

bestämmes till 9 i 26 :e och 8 i 24:e lönegraden, vilket innebär en

minskning i det av de sakkunniga föreslagna antalet dylika tjänster med

3 i varje grupp. I stället för de sex tjänster, som sålunda icke skulle upptagas

å ordinarie staten, torde böra anställas sex extra förste byråingenjörer

med avlöning såsom befattningshavare å extra stat, tre i lönegraden

B 26 och tre i lönegraden B 24. Till frågan örn anvisande av medel härför

återkommer jag senare. Enligt mitt förslag skulle således antalet ordinarie

ledamöter utgöra 29 mot det av de sakkunniga föreslagna antalet

av 35 stycken.

De sakkunnigas förslag i övrigt beträffande de ordinarie befattningar,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

sorn skulle finnas å anmälningsavdelningarna och å det a''\ delningarna

underlydande biblioteket, föranleder icke någon erinran frän unn sida.

Även i fråga om löneställningen för de ledamöter, vilka liksom hittills

skulle vara anställda som extra ordinarie befattningshavare, hava

olika förslag framställts.

Såsom redan nämnts äro de nuvarande extra föredragandena

alltefter anställningstiden inom ämbetsverket — placerade i 18:e eller 20:e

lönegraden enligt löneplanen för extra ordinarie befattningshavare, varjämte

till envar av dem utgår särskild ersättning efter 900 kionoi för åi.

Begynnelselönen i 20 :e lönegraden utgör 5,304 kronor och slutlönen 6,816

kronor. Med tillägg av den särskilda ersättningen uppgår alltså sammanlagda

avlöningsbeloppet till 6,204 kronor respektive 7,716 kronor. I 18:e

lönegraden uppgår begynnelselönen till 4,596 kronor och slutlönen till

6,420 kronor. Lägges härtill den särskilda ersättningen, utgör således begynnelselönen

5,496 kronor och slutlönen 7,320 kronor.

Enligt de sakkunnigas av kommerskollegium tillstyrkta förslag i

denna del skulle de hittills gällande avlöningsbestämmelserna beträffande

dessa befattningshavare fortfarande gälla för de 16 icke-ordinarie

ledamöter(8 8), som efter vad förut sagts skulle finnas. Statskontoret

har uttalat, att det enligt ämbetsverkets mening skulle vara lämpligare

att hänföra ifrågavarande befattningshavare till 22:a lönegraden,

varvid någon särskild ersättning icke skulle utgå. I enlighet härmed

skulle begynnelselönen utgöra 6,048 kronor och slutlönen 7,212 kronor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har för sin del ansett, att den

särskilda ersättningen — i varje fall för befattningshavare inom den

högre lönegruppen — borde inarbetas i lönen och vederbörande i följd

härav erhålla en mot arvodet svarande höjning i lönegradsplaceringen.

Patent- och registreringsverket slutligen har uttalat, att samtliga ifrågavarande

befattningshavare lämpligen borde hänföras till 24:e lönegraden

enligt ovannämnda löneplan men utan rätt till särskilt arvode. Enligt

detta förslag skulle begynnelselönen utgöra 6,816 kronor och slutlönen

8,124 kronor.

För egen del finner jag mig böra biträda statskontorets förslag, enligt

vilket dessa befattningshavare skulle placeras i 22:a lönegraden enligt löneplanen

för icke-ordmarie tjänstemän. Visserligen skulle vid bifall härtill

slutavlöningen och för en del befattningshavare även begynnelseavlöningen

i någon mån komma att understiga vad enligt gällande bestämmelser

nu utgår till i frågavarande befattningshavare. Då man emellertid

å andra sidan bör kunna räkna med att flertalet av dessa befattningar

komma att besättas med personer, som nu uppbära lägre avlöning än den

till ledamot utgående, skulle det av mig förordade förslaget likväl för dem

innebära en icke oväsentlig höjning av nu utgående avlöningsförmåner.

Vad de sakkunniga i övrigt uttalat beträffande anställning av assistenter

och löneförmåner åt dem har icke givit anledning till någon erinran

från min sida.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 135.

Övriga

avdelningar

inom

patent- och

registreringsverket.

1930 års sakkunniga.

Innan jag lämnar frågan om personalen k patentavdelningarna, ber jag

få anmäla min avsikt att förorda vissa skärpta föreskrifter beträffande

befattningshavarnas rätt att tillhandagå den patentsökande allmänheten.

Bestämmelserna härom torde givas den innebörd, att befattningshavare

icke må mot ersättning tillhandagå enskilda i ärende, som faller inom

patentverkets arbetsområde. För den ordinarie personalens vidkommande

synes föreskrift i ämnet böra, efter riksdagens godkännande, meddelas

genom tillägg i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) angående utsträckt

tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen m. m. För de icke-ordinarie befattningshavarne

lärer motsvarande bestämmelse kunna meddelas i annan ordning.

Härefter övergår jag till de båda andra huvudavdelningarna inom patent-

och registreringsverket, nämligen administrativa och varumärkesavdelningen

samt bolagsavdelningen.

Beträffande administrativa och v arumärkesav delvin gen hava de sakkunniga

uttalat sig sålunda:

»Jämväl denna avdelning gjordes av besparingskommittén till föremål

för undersökning och anförde kommittén i anledning därav i huvudsak

följande:

.''Beträffande arbetsuppgifterna å administrativa och varumärkesavdelningen

har kommittén, i stort sett, inga förändringar att föreslå. På

några punkter torde ett genomförande av kommitténs förslag i fråga örn

patentärendenas handläggning komma att öva inverkan på arbetet jämväl

å administrativa avdelningen. Den föreslagna anordningen i fråga

örn avförande av vissa patentärenden med återupplivningsrätt skulle antagligen

betyda någon, örn ock mindre betydande ökning i arbetsbördan

å avdelningen.----

Befattningshavarnas antal å avdelningen synes, såvitt den av kommittén

verkställda granskningen givit vid handen, i stort sett vara väl avvägt.

Den, visserligen icke obetydliga, ökning härutinnan i förhållande

till vad som gällde före omorganisationen, vilken kvarstår även efter de

senaste årens personalindragningar, torde få anses motiverad, ej blott av

arbetsmängdens stegring utan även därav, att personalutrustningen före

omorganisationen utan tvivel måste betecknas såsom otillräcklig.

De förändringar i arbetet å avdelningen, som kunna bliva en följd av

de i det föregående ifrågasatta omläggningarna beträffande patentärendenas

behandling, torde icke komma att betinga någon ändrad organisation.

’ --- —

Såsom inledningsvis berörts, yttrade sig besparingskommittén jämväl

för nedflyttning i lönegrad av registratorstjänsten, vilken ock genom beslut

av 1926 års riksdag blev satt å övergångsstat för att vid nuvarande

innehavarens avgång ersättas med en tjänst av lägre grad.

Under tiden efter besparingskommitténs granskning hava göromålen å

avdelningen otvivelaktigt ökat. I detta avseende tillåta vi oss att hänvisa

dels till de ovan lämnade uppgifterna beträffande antalet inkomna

patentärenden, dels ock till följande sammanställning av antalet under

åren 1925—1929 inkomna ansökningar örn registrering av varumärken,

mönster och modeller samt ärenden av allmän natur:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr

135.

47

Varu-

Varumärkes-

Mönster och

Allmänna

Ar

märken

förnyelser

modeller

ärenden

1925 .............

.............................. 1,727

717

108

4,258

1926 .............

............................... 1,484

722

92

4,423

1927 .............

............................... 1,937

670

154

4,566

1928 .............

............................... 1,940

815

209

4,555

1929 .............

.............................. 1,973

1,052

141

4,799

Ett genomförande av de av oss föreslagna åtgärderna i fråga om pa

tentärendenas handläggning torde komma att medföra viss ökning av arbetet

å administrativa avdelningen, framför allt på den grund att det är

att förvänta, att en väsentligt större avarbetning av patentärenden skall

äga rum särskilt under den närmast följande femårsperioden efter förslagets

genomförande.

Med hänsyn till vad nu anförts och då vi icke funnit anledning föreslå

någon förändring beträffande arbetssättet å denna avdelning, synes någon

minskning i personalen å avdelningen icke kunna komma i fråga. Fastmera

torde medgivande böra lämnas ämbetsverket att återbesätta följande

3 befattningar, vilka enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 december 1927

och 7 november 1929 för närvarande uppehållas på förordnande, nämligen

2 befattningar i B 4 och en befattning i B 2.

I anledning av vad under granskningen av avdelningen i övrigt förekommit

ha vi ansett oss böra i detta sammanhang upptaga frågan om

löneställningen för den befattningshavare, som har sig anförtrott förest

andar skap et för granskning av varumärken.

Detta föreståndarskap åvilar för närvarande en kvinnlig befattningshavare

med placering i lönegraden B 11 (kansliskrivare). Kansliskrivarebefattningen

tillkom genom beslut av 1924 års riksdag. Därförinnan var

föreståndaren för granskning av varumärken placerad i lönegraden B 13

(nuvarande B 21). Nedflyttningen föranleddes av önskemålet örn nedbringande

av ämbetsverkets utgifter och genomfördes i samband därmed

att dåvarande innehavaren av befattningen efter uppnådd pensionsålder

avgick ur tjänst.

Granskar man den nuvarande kansliskrivarens arbetsuppgifter, finner

man, att vederbörande enligt arbetsordningen har till åliggande, bland

annat, att verkställa den förberedande granskningen av ansökningar örn

registrering av varumärken; att ordna, vidmakthålla och fullständiga det

därför erforderliga granskningsmaterialet; att ombesörja utgivandet av

registreringstidningen för varumärken; att efter varje från trycket utkommet

nummer av registreringstidningen uppgöra kortregister, upptagande

märkesinnehavarens namn och märkets registernummer, för att

tjäna såsom manuskript till register till registreringstidningen för varumärken;

att för varje år ombesörja utgivandet av ett supplement till registreringstidningen,

innefattande vad i denna under det gångna året intagits

om järnstämplar, utom vad angår förnyelse; att uppgöra månatlig

förteckning över varumärken, som skola avföras, ur registret, och över

järnstämplar, som skola förnyas; samt att fullfölja uppgörande av kortregister

över registrerade figurmärken.

Det är således både många och maktpåliggande göromål, som äro förenade

med ifrågavarande befattning. Av särskild betydelse är den förberedande

varumärkesgranskningen, därigenom att vid ärendenas prövning

och avgörande med hänsyn till förut registrerade liknande märken allenast

de av kansliskrivaren anförda märkena som regel bruka komma un

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

der diskussion. Vi kunna därför icke undertrycka den reflexionen, att en

något högre löneställning än den nuvarande är väl motiverad för innehavaren

av denna befattning, och föreslå alltså, att befattningen måtte

uppflyttas till lönegraden B 14.

Slutligen må vi erinra örn att en expeditionsvaktsbefattning jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 13 oktober 1927 uppehälles allenast på förord

nande.

Å patent- och registreringsverkets ordinarie stat finnas uppförda sex

expeditionsvakter — inberäknat förste expeditionsvakten. Därutöver

finnas anställda fyra icke ordinarie befattningshavare för bestridande av

på expeditionsvakt i allmänhet ankommande göromål.

Då behovet av expeditionsvakter vida överstiger det å ordinarie stat

upptagna antalet expeditionsvakter, synes anledning icke förefinnas att i

fortsättningen uppehålla den vakanta befattningen allenast på förord

nande.

Beträffande bola gsuv delning en hava de sakkunniga anfört följande:

»Vid bedömande av omfattningen av arbetet med registreringsärendena

är särskilt att uppmärksamma, att detta arbete blir tyngre år från år

därigenom att vid behandling av anmälningar rörande senare ändringar

oftast ett flertal av de för bolaget förut vidtagna registreringsåtgärderna

måste genomgås, framför allt för utrönande av den för bolaget gällande

ordningen.

Statens besparingskommitté uttalade i anledning av sin granskning av

denna avdelning, att någon minskning av ledamöternas antal icke kunde

ifrågakomma, men att däremot en av notarietjänsterna å avdelningen

syntes kunna undvaras. Såsom i det föregående omnämnts, blev också

genom beslut av 1926 års riksdag en notarietjänst indragen.

Till belysande av arbetsbördan under tiden efter besparingskommitténs

granskning få vi meddela, att antalet inkomna registreringsansökningar

beträffande bolag för vart och ett av åren 1925—1929 utgjort 6,626, 6,784

6,387, 6,923 och 7,444.

Såsom av det föregående framgår, äro endast två av ledamöterna uppförda

å ordinarie stat. Med hänsyn till såväl vad besparingskommittén

på sin tid anförde som vad som framkommit vid den nu verkställda

granskningen av bolagsavdelningen, anse vi oss böra föreslå, att jämväl

för den tredje ledamoten en byrådirektörsbefattning med placering i lönegraden

B 28 uppföres å ordinarie stat.

Under hand bar till oss överlämnats bilagda, av kanslibiträdena bos

patent- och registreringsverket Lotten Leijonhufvud och Sigrid Årmann

skriftligen gjorda framställning (Bil. D), att av dem innehavda kanslibiträdesbefattningar

i lönegraden B 7 måtte under benämningen kansliskrivarebefattningar

hänföras till lönegraden B 11.

Av den vid framställningen fogade promemorian framgår arten och omfattningen

av de med kanslibiträdesbefattningarna förenade göromålen.

Då dessa göromål i viss del äro av sådan natur, att de i allmänhet åvila

amanuenser, hava vi icke kunnat finna annat, än att den sålunda gjorda

framställningen, vilken understötts av ämbetsverkets chef, uppbäres av

starka skäl.

Vi få alltså föreslå, att nu nämnda båda befattningar måtte under benämningen

kansliskrivarebefattningar uppflyttas till lönegraden B 11.»

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

49

En sammanfattning av de sakkunnigas förslag beträffande administrativa

och varumärkesavdelningen samt bolagsavdelningen utvisar följande:
Beträffande

administrativa och varumärkesavdelningen hava de sakkunniga

uttalat, att bemyndigande borde lämnas patent- och registreringsverket

att med ordinarie innehavare besätta vissa lediga befattningar,

nämligen 2 skrivbiträdesbefattningar i B 2, 1 kontorsbiträdesbefattning

i B 4 och 1 expeditionsvaktbefattning i B 5, inalles 4 befattningar.

Därjämte hava de hemställt örn uppflyttning av kansliskrivarbefattningen

— föreståndarbefattningen för graskning av varumärken — från 11 :e

till 14 :e lönegraden.

I fråga örn bolagsavdelningen hava de sakkunniga föreslagit, dels att

den extra byrådirektörsbefattningen i B 28, som alltsedan år 1917 uppehållits

på förordnande, uppföres å ordinarie stat, dels och att två kanslibiträdesbefattningar

i 7:e lönegraden uppflyttas till k ansi i skrivare änster

i 11 :e lönegraden.

Statskontoret erinrar örn att åt 1928 års lönekommitté uppdragits att

vid fullgörande av sitt uppdrag taga under övervägande frågan örn biträdesbefattningarnas

inom statsförvaltningen uppdelning å olika lönegrader

och placering å löneskalan. På grund härav ansåge sig ämbetsverket

ej kunna tillstyrka den ifrågasatta uppflyttningen av de båda kanslibiträdesbefattningarna.

Då det arbete, som ankomme på innehavaren av föreståndarbefattningen

för granskning av varumärken, torde kunna sägas ligga på ett annat

plan än de göromål, innehavare av biträdesbefattningar hade att utföra,

finge ämbetsverket tillstyrka ifrågavarande befattnings uppflyttning.

Emellertid har ämbetsverket — i samband med sitt redan behandlade

förslag till placering i lönegrad av de tekniska ledamöterna å patentavdelningarna

— uttalat, att en placering för dessa ledamöter i enlighet med

ämbetsverkets förslag givetvis borde medföra, att även ledamöterna å nu

ifrågavarande avdelningar placerades i lönegraden B 26.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har icke någon erinran att

framställa mot den ifrågasatta uppflyttningen av ovannämnda kansliskrivare-

och kanslibiträdesbefattningar.

I analogi med vad som av nämnden ifrågasatts beträffande byrådirektörstjänsternas

å patentavdelningarna lönegradsplacering har nämnden

föreslagit, att även byrådirektörerna å de avdelningar, varom nu är fråga,

hänfördes till lönegraden B 27.

Patent- och registreringsverkets tjänstemannaförening har — i anslutning

till de sakkunnigas uttalande att vid bifall till omorganisationsför

slaget lättnad borde beredas ämbetsverkets sekreterare i honom åvilande

göromål —såsom sin åsikt framhållit, att redan med nu gällande organisation

sekreterarens göromål så vuxit, att en avbelastning under alla för

Sammanfatta

ning av de

sakkunnigas

förslag.

Avgivna

yttranden.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 117 höft. (Nr 135.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

hållanden syntes önskvärd. Den arbetsmängd, som nu avsåges skola tillkomma

sekreteraren, motiverade väl upprättande av någon under honom

sorterande tjänst, vars innehavare på eget ansvar skulle äga att fullgöra

vissa av sekreterarens nuvarande göromål.

Patent- och registreringsverket har — med förmälan att på grund av

dödsfall ytterligare en kontorsbiträdesbefattning på ämbetsverkets stat

blivit ledig — beträffande de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag anfört

följande.

Den kansliskrivare, för närvarande en kvinnlig befattningshavare, vilkens

uppflyttande i högre lönegrad föreslagits, hade, såsom av de sakkunniga

framhållits, flera maktpåliggande arbetsuppgifter sig anförtrodda,

bland annat att verkställa den förberedande granskningen av ansökningar

örn registrering av varumärken ävensom att ombesörja utgivandet

av registreringstidningen för varumärken, vilka båda arbetens

noggranna utförande vore av synnerlig vikt. Vid befattningens placerande

från och med den 1 juli 1924 i lönegraden C 5 (B 11) hade detta

varit den högsta lönegrad, i vilken kvinnliga befattningshavare inom den

centrala statsförvaltningen då placerades. Enär, såsom antytts, befattningen

vore mycket krävande och snarast av den karaktär, som plägade

påkalla anlitande av manlig arbetskraft, syntes det ämbetsverket med fog

kunna ifrågasättas, örn icke befattningen borde hänföras till en högre lönegrad

än den av de sakkunniga föreslagna, i vilket hänseende ämbetsverket

— under erinran att befattningen före den 1 juli 1924 var uppförd

i lönegraden B 13 (21) — tilläte sig föreslå lönegraden B 18.

De sakkunnigas förslag om uppförande å ordinarie stat av den extra

hyrådirektörsbefattningen å bolagsavdelningen samt uppflyttning av

två kanslibiträdesbefattningar å samma avdelning till kansliskrivarbefattningar

finge ämbetsverket tillstyrka under erinran, att framställningar

i förstnämnda hänseende vid upprepade tillfällen hos Kungl.

Majit gjorts från ämbetsverkets sida.

I detta sammanhang får jag anmäla, att ämbetsverket tillika hemställt

om inrättande av en extra notariebefattning å administrativa och varumärkesavdelningen.

Ämbetsverkets uttalande i fråga härom lyder sålunda:
»I

anslutning till vad de sakkunniga uttalat angående behovet av lättnad

i byrådirektörens respektive sekreterarens arbetsbörda samt under

hänvisning till vad ämbetsverkets tjänstemannaförening och sekreteraren

i sina vid detta utlåtande fogade yttranden anfört rörande önskvärdheten

av särskild hjälp till denne senare i hans arbete, anser sig ämbetsverket

böra hemställa örn inrättandet av en extra notariebefattning å administrativa

och varumärkesavdelningen. Med de föreslagna organisatoriska

ändringarna, såvitt angår patentärendenas behandling, skulle ju

vinnas en betydande ökning av arbetsresultatet. Att detta högst väsentligt

kommer att inverka på sekreterarens arbetsbörda är uppenbart. Detsamma

gäller inrättandet av den ifrågasatta besvärsavdelningen. Sär
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

51

skilt under de torsta åren etter omorganisationen, då den nuvarande balansen

skall nedbringas, kommer detta tillskott till den redan förut tunga

sekreterartjänsten att verka synnerligen tryckande. Det är därför enligt

ämbetsverkets bestämda uppfattning av vikt, att åt sekreteraren beredes

sådan hjälp, att han befrias från vissa honom nu åvilande göromål och

att ansvaret för deras fullgörande lägges å den ifrågasatta extra notarien.

Måhända kan det även befinnas nödigt att å denne överflytta någon

eller några av byrådirektörens nuvarande arbetsuppgifter, i den mån

så lämpligen kan ske. Att redan från början, innan närmare erfarenheter

vunnits, föreslå den nya befattningens uppförande å ordinarie stat

har ämbetsverket ansett sig icke böra göra, men anledning torde ej saknas

till det antagandet att behovet av den nämnda notarietjänsten kommer

att visa sig konstant.

Givetvis kommer även såväl den ökade arbetsproduktionen å patentavdelningarna

i första instansen som ock besvärsavdelningens inrättande

att medföra en avsevärd stegring av kostnaderna för skrivarbete och

dylikt.»

Vad till en början beträffar de tjänster i lönegraderna B 2, B 4 och B 5,

som finnas uppförda å patentverkets stat men för närvarande uppehållas

på förordnande, synas mig dessa tjänster böra i staten bibehållas, varför

åtgärder i sinom tid torde vidtagas för desammas återbesättande.

För den befattningshavare, som har sig anförtrott föreståndarskapet

för granskning av varumärken, synes mig, med hänsyn till vad som upplysts

angående arbetets art, en högre lönegradsplacering rättvisligen böra

ifrågakomma. Dock anser jag, i olikhet med patent- och registreringsverket,

en uppflyttning till lönegrad B 14 vara tillfyllest. Jag förordar alltså

de sakkunnigas, av statskontoret och lönenämnden i denna del tillstyrkta

förslag.

Inrättandet å administrativa och varumärkesavdelningen av en extra

notarietjänst, varom patent- och registreringsverket gjort framställning,

finner jag mig ej kunna tillstyrka. Det synes mig nämligen, som örn

sekreteraren åtminstone tillsvidare skulle kunna beredas den hjälp, varav

han eventuellt kan bliva i behov, av någon utav de amanuenser, som

redan finnas anställda å avdelningen.

Med avseende å förslaget örn uppförande å ordinarie stat av ytterligare

en byrådirektörsbefattning å bolagsavdelningen tillåter jag mig

erinra örn att vid flera föregående tillfällen —- senast i ovannämnda motioner

vid 1930 års riksdag — förslag i enahanda syfte blivit framställda.

Då ifråga örn behövligheten av denna befattning, som alltsedan år 1917

uppehållits på förordnande, tvekan desto mindre kan råda, som å sagda

avdelning inflytande ärenden äro stadda i stark tillväxt, får jag tillstyrka,

att tjänsten i fråga nu uppföres å ordinarie stat.

Däremot anser jag mig på de skäl, som av statskontoret framhållits,

förhindrad förorda den ifrågasatta uppflyttningen i lönegrad av två kanslibiträdesbefattningar

å bolagsavdelningen.

Departement>•

chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Patent- och

registrerings''

verkets utgiftsstat.

1930 års sakkunniga.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Vid bifall till mitt förslag om bibehållande av byrådirektörstjänsterna

å anmälningsavdelningarna i 28:e lönegraden lära jämväl de å nu ifrågavarande

båda avdelningar anställda byrådirektörerna böra, liksom hittills,

hänföras till nämnda lönegrad.

I motsvarighet till vad som av mig förordats beträffande inskränkning i

rätten för befattningshavare å patentavdelningen att mot ersättning tillhandagå

enskilda i ärende, som faller inom patentverkets arbetsområde,

föreslår jag slutligen, att det sålunda ifrågasatta stadgandet må gälla

jämväl för befattningshavarna å administrativa och varumärkesavdelningen

samt å bolagsavdelningen.

Sedan jag nu redogjort för den organisation, som jag anser patent- och

registreringsverket lämpligen böra erhålla, samt i sammanhang därmed

för den personal, som jag funnit vara erforderlig för att ämbetsverket

på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra det arbete, som åligger

detsamma, får jag övergå till frågan örn ämbetsverkets utgiftsstat.

De sakkunniga hava verkställt vissa beräkningar av de kostnader, som

ett genomförande av deras förslag beträffande patent- och registreringsverket

skulle betinga. I avseende härå hava de utlåtit sig på följande

sätt:

»De ändringar, som föreslagits i fråga örn patent- och registreringsverkets

ordinarie befattningshavare, innebära beträffande: byråchefs- (pateuiråds-)

befattningar (B 30) ökning med 2, byrådirektörsbefattningar

(B 28) minskning med 3 (4—1), förste byråingenjörsbefattningar (B 26)

nyinrättande av 12, förste byråingenjörsbefattningar (B 24) ökning med

7, byråingenjörsbefattningar (B 21) minskning med 4. Härtill skulle

komma uppflyttning av en kansliskrivarebefattning (B 11) till B 14 och

av 2 kanslibiträdesbefattningar (B 7) till B 11. Den ökning av anslaget

till ordinarie befattningar, som betingas av nämnda förändringar, skulle,

örn man utgår ifrån den näst högsta löneklassen för varje ifrågakommen

grad, utgöra 139,308 kronor (+ 22,920 — 31,500 + 114,480 + 60,060 — 28,848

+ 708 + 1,488).

Enligt förslaget böra å övergångsstat uppföras befattningar för 4 byrådirektörer

och 4 byråingenjörer, vilket skulle innebära en ökning i kostnaderna

för övergångsstaten med 70,848 kronor (42,000 + 28,848).

Antalet vakanta befattningar vid tidpunkten för ikraftträdandet av den

föreslagna omorganisationen skulle bliva 23, nämligen förutom den sedan

år 1925 vakanta befattningen i B 30 lönande befattningar: 2 i B 30, 1 i B

28, 12 i B 26 och 7 i B 24. (Härvid bortses från de föreslagna uppflyttningarna

av nuvarande en kansliskrivarebefattning och två kanslibiträdesbefattningar

i högre grad ävensom från vakanta befattningar i lägre

grad.)

Örn man räknar med att innehavarna av sju av de till överflyttning å

övergångsstat föreslagna befattningarna omedelbart vid nyorganisationens

genomförande vinna befordran till sålunda vakanta befattningar,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Mårds proposition Nr 135.

skulle således å övergångsstat komma att kvarstå allenast 1 byrådirektör.

Ovannämnda belastning av övergångsstaten skulle vid sådant förhållande

komma att nedgå till allenast 10,500 kronor.

Å andra sidan bör, så länge denna befattningshavare kvarstår å övergångsstaten,

en av de föreslagna förste byråingenjörstjänsterna i 26:te

lönegraden hållas vakant, vilket medför en besparing i kostnaderna för

den ordinarie staten med 9,540 kronor.

Därest vidare antages, att övriga ovannämnda vid tidpunkten för omorganisationens

ikraftträdande lediga tjänster besättas med icke-ordinarie

personal inom ämbetsverket, nämligen genom befordran till ordinarie av

14 förste biträdande ingenjörer (i 20:de graden) och 1 förste amanuens (i

18:de graden), skulle, med utgångspunkt från lönen i näst högsta löneklassen

inom respektive grad, den nuvarande belastningen å anslaget till

icke ordinarie befattningshavare, vikariatsersättningar m. m. minskas

med 95,928 kronor (89,880 + 6,048). Härutöver skulle emellertid å sistnämnda

anslag ytterligare besparing uppstå med följande belopp:

1) genom att den för närvarande till 21 extra föredragan
de

utgående särskilda ersättningen av 900 kronor för år begränsas

till 16 extra föredragande ........................ Kronor 4,500

2) genom bortfallande av de vikariatsersättningar, som

för närvarande utgå till dels den tillförordnade byråchefen

å patentavdelningarna och i succession efter honom förordnade

tjänstemän, dels ock den såsom extra byrådirektör å

bolagsavdelningen tjänstgörande notarien och den i succession

efter honom tillförordnade notarien .................. Kronor 4,077.

Sammanlagda minskningen av kostnaderna på sistberörda anslag skulle

sålunda komma att uppgå till 104,505 kronor.

Örn hänsyn tages till samtliga ovan angivna faktorer, skulle således

verkets medelsbehov under den första fem-årsperioden komma att allt som

allt förete en nettoökning av 35,763 kronor eller, örn byrådirektörsbefattningen

å övergångsstaten bortfaller, 34,803 kronor per år, vilken nettoökning

efter nämnda periods utgång skulle nedgå till 28,563 kronor, respektive

27,603 kronor.

Vid förestående beräkningar har hänsyn icke tagits till å de olika avlöningsposterna

belöpande dyrtidstillägg. Den verkliga ökningen i medelsbehovet

torde därför komma att uppgå till ett något örn ock obetydligt

högre belopp än som i det föregående angivits.

Patent- och registreringsverket tillhör de verk, vilkas utgifter, enligt

vad som är avsett, helt skola bestridas av de till verket inflytande inkomsterna,

i detta fall huvudsakligen patent- och registreringsavgifter. Verkets

inkomster hava under senare åren lämnat understundom avsevärda

överskott. Dessa överskott äro numera sammanförda i en fond.

Behållningen av fonden utgjorde vid ingången av räkenskapsåret

1929/1930 1,412,986 kronor 57 öre. Såvitt av ämbetsverkets räkenskapsböcker

framgår, utgjorde verkets inkomster under nämnda räkenskapsår

1,643,706 kronor 82 öre. I detta belopp ingingo patentansökningsavgifter

med 284,900 kronor, patentårsavgifter med 646,315 kronor, varumärkesregistreringsavgifter

med 158,000 kronor, varumärkesförnyelseavgifter

med 61,260 kronor, mönster- och modellregistreringsavgifter med 1,880 kronor

samt bolagsregistreringsavgifter med 304,711 kronor 99 öre. Utgifterna

uppgingo under samma tid till 1,248,432 kronor 15 öre. Överskottet

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

utgjorde alitsa 39o,274 kronor 67 öre, vadan fondens behållning vid utgången

av sagda räkenskapsår stigit till 1,808,261 kronor 24 öre.

Under det första kvartalet av räkenskapsåret 1930/1931 utgjorde inkomsterna

341,211 kronor 67 öre och utgifterna 343,581 kronor 44 öre,

vadan detta kvartal utvisar en brist av 2,369 kronor 77 öre. Enligt vad vi

inhämtat, torde förklaringen till det mindre gynnsamma resultatet av

verksamheten under detta kvartal vara att söka, dels däri att några större

utgiftsposter kommit att skjutas över till innevarande räkenskapsår från

det förra, dels. att en, sannolikt tillfällig, nedgång beträffande inbetalning

av årsavgiften ägt rum. För räkenskapsåret i dess helhet torde man

kunna räkna med ett betydande överskott.

Genom den av oss föreslagna besvärsavgiften skulle med ett beräknat

antal inkommande besvär av 200 per år till ämbetsverket inflyta 15,000

kronor utöver vad eljest skolat inkomma. I anledning av återupplivningsförfarandet

kan jämväl en viss mindre ökning av inkomsterna vara att

påräkna. En ansökan örn återupplivning i veckan eller omkring 50 per år

skulle innebära en ökad inkomst av 2,500 kronor.

Kostnaderna för de av oss föreslagna åtgärderna, tillsvidare (frånsett

dyrtidstillägg) i runt tal 35,700 kronor per år, kunna sålunda förväntas

till, likaledes i runt tal räknat, hälften täckas av de föreslagna nya avgifterna.

I betraktande av omfattningen av ämbetsverkets ekonomi över huvud

synas de av våra ändringsförslag betingade ökade kostnaderna för avlöningar

icke vara av skrämmande storlek.»

Patent- och

registrerings

verket.

Patent- och registreringsverket har i detta ämne uttalat sig på följande

sätt:

»Enligt vad ovan anförts ifrågasätter ämbetsverket åtskilliga ändringar

beträffande sin ordinarie personal. De ordinarie befattningarnas antal

jämte de för vederbörande befattningar avsedda lönegrader skulle

sålunda bliva följande:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör ................................................. A 3

8 byråchefer (därav 3 patentråd) ................................ B 30

16 byrådirektörer ..................................................B 28

12 förste byråingenjörer ...........................................B 26

11 » » ............................................ B 24

1 bibliotekarie .................................................... B 24

1 sekreterare.......................................................B 24

1 byråingenjör ....................................................B 21

1 kassör och räkenskapsförare .................................... B 21

3 notarier..........................................................B 21

1 föreståndare för varumärkesgranskningen ...................... B 18

2 kansliskrivare ...................................................B 11

1 förste expeditionsvakt ........................................... B 7

1 eldare och maskinist ............................................ B 7

4 kanslibiträden ................................................... B 7

5 expeditionsvakter ................................................ B 5

15 kontorsbiträden ................................................. B 4

2 skrivbiträden .................................................... B 2

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl Maj:ts proposition Nr 135.

Medelsbehovet för dessa ordinarie befattningshavares avlönande, beräknat

i överensstämmelse med vedertaget bruk efter de för vederbörande

ifrågakommande näst högsta löneklasser, uppgår till 631,608 kronor.

Då det emellertid ej kan undvikas att överflytta åtminstone en. men

sannolikt ej flera — av de nuvarande tekniska byrådirektörerna till över

gångsstat och vid sådant förhållande minst en av de nya förste byråingenjörsbefattningarna

i grad 26 tills vidare ej torde få tillsättas, skulle

för de ordinarie befattningshavarnas avlönande under nästa budgetår erfordras

622,068 kronor eller i runt tal 622,000 kronor.

Sedan åtskilliga år finnes å ämbetsverkets stat såsom enda bestämda

anslag uppförd »avlöning åt en å övergångsstat uppförd registrator .kronor

6,400». Enligt avlöningsreglementet utgår dock denne befattningshavares

lön med 7,668 kronor, varför densamma delvis mäst täckas från

anslaget för avlöningar till ordinarie tjänstemän. Vid bifall till den av

ämbetsverket förordade nya organisationen skulle, rent teoretiskt sett,

kunna hända, att, utom registratorn, fyra byrådirektörer (B 28), fyra byråingenjörer

(B 21) och två kanslibiträden (B 7) komma att befinnas utom

tjänsteförteckningen. Som dessa befattningshavare givetvis måste redovisas

i staten, men på grund av antagliga befordringar utgifterna för befattningshavare

ä övergångsstat sannolikt komme att inskränka sig till

— utom registratorns avlöning — avlöningen åt en byrådirektör, föreslår

ämbetsverket den anordningen, att å utgiftsstaten uppföres,, i stället

för ovannämnda bestämda anslag, såsom förslagsanslag: avlöningar till

å övergångsstat uppförda fyra byrådirektörer, fyra byråingenjörer, en

registrator och två kanslibiträden 18,000 kronor.

Även anslaget för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vikariatsersättningar

m. m., nu 225,000 kronor, måste röna väsentlig inverkan

av den nya organisationen. Anslagsbeloppet uppfördes å staten finn

och med den 1 juli 1929 men beräknades från början ej för en del utgifter,

som dock bestridas därifrån, såsom de särskilda arvodena till vissa

tekniska föredragande, varjämte det numera tynges av avlöningarna.vid

åtskilliga under de sista två åren tillkomna befattningar, såval tekniska

sorn administrativa, såväl manliga som kvinnliga. Det har ock därlor

mäst väsentligt överskridas.

Den icke-ordinarie personalen vid ingången av år 1931 är följande:

Paten tavdelningarna.

22 extra föredragande (varav 6 äro ordinarie tjänstemän oell 16 förste

biträdande ingenjörer, nedan upptagna) vardera, utom en, med särskilt

.arvode av 900 kronor för år.

18 förste biträdande ingenjörer i 20:e graden.

9 förste biträdande ingenjörer i 18:e graden.

10 biträdande ingenjörer i 16:e graden. „

3 extra tekniska tjänstemän med arvoden av 3,750 kronor tor ar.

Administrativa och varumärkesavdelningen.

4 förste amanuenser i 18:e graden (varav en tjänstgör jämväl a bo
lagsavdelningen).

„ , , , , . __,

1 amanuens i 16:e graden (tjänstgör även a bolagsavdelningenj.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

, .°* kanslibiträde i 7:e graden (befattningen uppehälles av ordinarie

befattningshavare).

„ l2.®-. °: kontorsbiträde» i 4:e graden (vissa av dessa tjänstgöra tidvis

a biblioteket).

4 e. o. skrivbiträden i 2:a graden (tjänstgöra tidvis å biblioteket).

,. j . , eil me<* arv°den av 150 kronor för månad (tjänstgöra

tidvis a biblioteket).

Bolagsavdelningen.

1 extra byrådirektör i 28:e graden (befattningen uppehälles av ordinarie

tjänsteman).

2 förste amanuenser i 18 :e graden.

2 halvtidsamanuenser i 16 :e graden.

3 e. o. kontorsbiträden i 4:e graden.

1 e. o. skrivbiträde i 2:a graden.

(Se jämväl under adm. avdeln.)

Biblioteket.

3 förste biträdande ingenjörer i 20:e graden.

1 biträdande ingenjör i 16:e graden.

1 halvtidsamanuens i 16 :e graden.

1 e. o. kontorsbiträde i 4:e graden.

(Se jämväl under adm. avdeln.)

Expeditionsv akterna.

5 e. o. expeditionsvakter i 5:e graden.

• ^jn fa-V ämbetsverket tillstyrkta omorganisationen skulle medföra följande

förändringar beträffande nu ifrågavarande personal.

Å patentavdelningarna skulle de nuvarande 22 extra föredragandena

försvinna men däremot 16 icke-ordinarie rotelföreståndare i 24:e grade»

tillkomma. Vidare skulle de nuvarande assistenternas antal, 24 stycken*

väsenligt reduceras; dock torde, ur rekryteringssynpunkt och för att

hava tillgång å lätt flyttbar arbetskraft för mötande av uppstående ojämnheter

i rotlarnas belastning, antalet ej böra få bliva alltför ringa, under

inga omständigheter mindre än 15. De sålunda kvarblivande assistenterna

torde lämpligen böra lika fördelas å 20:e, 18:e och 16:e graderna.

A administrativa avdelningen skulle en extra notarie i 21 :a graden tillkomma

men däremot, da härtill sannolikt en förste amanuens bleve befordrad,

en sådan bortgå. Vidare skulle 4 extra ordinarie kontorsbiträden

i 4:e graden bortgå, örn, såsom ovan förutsatts, nu vakanta ordinarie

3 kontorsbiträdesbefattningar och en skrivbiträdesbefattning återbesättas.

Å bolagsavdelningen skulle den extra byrådirektören övergå till den ordinarie

staten, vilket, da dennes ordinarie tjänst uppehälles av en första

amanuens, bör hava till följd, att även en sådan övergår till den ordinarie

staten.,

Å biblioteket skulle bibliotekarien, som för närvarande tjänstgör tillfälligt

såsom extra föredragande, åter rycka in, vilket skulle minska

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135. 57

behovet av icke-ordinarie personal med en förste biträdande ingenjör f

20: de graden.

Av de icke-ordinarie expeditionsvakterna slutligen skulle en övergå till

den ordinarie staten genom återbesättande av den nu vakanta expeditionsvaktsbefattningen.

Den ifrågavarande icke-ordinarie personalen skulle således i och med

omorganisationen erhålla följande sammansättning:

16 e. o. förste byråingenjörer .................................i grad 24

1 e. o. notarie ................................................» » 21

7 förste biträdande ingenjörer ................................ » » 20

5 » » » ................................» » 18

4 förste amanuenser .......................................... » » 18

6 biträdande ingenjörer ...................................... » » 16

1 amanuens ..................................................» » 16

3 halvtidsamanuenser .........................................» » 16

1 e. o. kanslibiträde ........................................... » » 7

4 e. o. expeditionsvakter ...................................... » » 5

12 e. o. kontorsbiträden ........................................ » » 4

5 e. o. skrivbiträden ......................................... » » 2

3 extra biträden med arvoden av 150 kronor per månad.

Den e. o. kanslibiträdesbefattningen innehaves av ett ordinarie kontorsbiträde,

varför denna tjänst belastar ifrågavarande anslag endast

med vikariatsersättning. Avlöningarna vid övriga nyssnämnda tjänster,

beräknade efter vederbörande graders begynnelseklasser, uppgå till sammanlagt

276,144 kronor. Anslaget kommer emellertid att belastas med en

del andra utgifter, såsom vikariatsersättningar och ersättningar för övertidsarbete.

Och vidare äro en del icke-ordinarie befattningshavare redan

berättigade eller komma sannolikt inom kort att bliva berättigade till lön

i högre klass än sin grads begynnelseklass, varjämte medel böra finnas

tillgängliga för eventuellt behövliga nyanställningar av icke-ordinarie

personal. Kostnaderna för samtliga sistnämnda behov må beräknas till

omkring 20,000 kronor. Anslaget för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,

vikariatsersättningar m. m. skulle då kunna bestämmas

till i runt tal 295,000 kronor.

I övriga anslag å staten ifrågasätter ämbetsverket för närvarande icke

någon ändring.

Enligt ovanstående beräkningar skulle statens slutsumma uppgå till

1,376,600 kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till nu gällande

stat, sorn slutar å 1,168.700 kronor, med ej mindre än 207,900 kronor.

Emellertid må framhållas, att ämbetsverkets utgifter under de senare

åren icke kunnat hållas inom ramen av vederbörande stat. Sålunda te sig

staternas slutsummor och de verkliga totalutgifterna under de sista fem

budgetåren på följande sätt:

År Stat Utgifter

1925/26 .................................... 927,300: — 1,088,680

3926/27 .................................... 928.700:— 1,067,186

1927/28 .................................... 935,700:— 1,167,450

1928/29 .................................... 935,700:— 1,190,181

1929/30 .................................... 1,162,700:— 1,248,432

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

De genom omorganisationen ökade utgifterna motsvaras i viss mån av

nya inkomster, nämligen av besvärs- och återupplivningsavgifterna. Men

även örn dessa nya inkomster ej tagas i betraktande, torde ämbetsverkets

inkomster fullt förslå att täcka de ökade utgifterna.

Inkomsterna uppgingo sålunda under ovannämnda fem budgetår till:

Den markanta nedgången i inkomsterna för sista budgetåret beror på

de kort därförut vidtagna nedsättningarna av såväl patent- som registreringsavgifterna

och är därför ej att uppfatta såsom början till en fortgående

minskning av ämbetsverkets inkomster. Under det med denna

dag tilländagående första halvåret av löpande budgetåret uppgå ämbetsverkets

inkomster till 788,480 kronor, trots det av de sakkunniga omnämnda

mindre goda ekonomiska resultatet av halvårets första månader. Och

intet ger vid handen att inkomsterna under budgetårets senare hälft komma

att ställa sig olördelaktigare än under den förra. Snarare tyda vissa

tecken på motsatsen.»

mpartements- De sakkunniga hava beräknat, att ett genomförande av deras förslag

chefen. beträffande patent- och registreringsverkets organisation skulle under den

närmaste femårsperioden medföra en merkostnad — frånsett dyrtidstill

lägg — av i runt tal 35,700 kronor örn året. Denna kostnadsökning kunde

emellertid förväntas att till hälften täckas av de föreslagna nya avgifterna.

Även det av mig framlagda förslaget medför tydligen viss ökning av

utgifterna för verket, örn ock till något mindre belopp än det av de sakkunniga

beräknade. Besparing har sålunda uppkommit genom mitt för*- slag örn anställande av allenast 29 ledamöter såsom ordinarie samt genom

bibehållande i lönegrad B 7 av de två till uppflyttning i lönegrad B 11

föreslagna kanslibiträdesbefattningarna. Å andra sidan skulle en mindre

kostnadsökning uppstå genom placering i lönegrad B 22 enligt löneplanen

för extra ordinarie tjänstemän av de extra ledamöterna. I jämförelse med

de sakkunnigas förslag skulle de av mig förordade organisatoriska förändringarna

i ämbetsverket medföra en kostnadsökning, som med i runt

tal 6,000 kronor skulle understiga de sakkunnigas motsvarande merkostnad.

Vad angår utgiftsstaten för patent- och registreringsverket har ämbetsverket

framlagt förslag med avseende å beräkningen av anslagsposterna

till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till avlöningar till befattningshavare

å övergångsstat samt till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. Jag anser verkets förslag i dessa avseenden böra läggas till

grund för bestämmandet av anslagsposternas belopp, allenast med följande

modifikationer, som föranledas av vad jag i det föregående föreslagit.

Vidkommande först avlöningsanslaget till ordinarie tjänstemän — av

patent- och registreringsverket upptaget med 622,000 kronor — bör vid

år 1925/26

» 1926/27

» 1927/28

» 1928/29

» 1929/30

....... kronor 1,403,466

» 1,492,179

» 1,720,317

» 1,778,441

» 1,643,706

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kuric/l. Maj:ts proposition Nr 135.

59

bifall till mitt förslag om nedsättning av antalet förste byråingenjörer

med 3 i vardera lönegruppen B 26 och B 24 detta belopp till en början minskas

med (3 X 9,540 + 3 X 8,580 =) 54,360 kronor. Härtill kommer dels skillnaden

i avlöning å den av ämbetsverket till uppf lyftning i 18 :e lönegraden

ifrågasatta men av mig till uppfattning i 14:e lönegraden tillstyrkta

föreståndarbefattningen för granskning av varumärken (6,048 — 4,596 =)

1,452 kronor, dels ock skillnaden i avlöningarna å de av mig ej förordade

båda kansliskrivarbefattningarna (2 X 3,888) och motsvarande antal kanslibiträdesbefattningar,

som alltså fortfarande skola bibehållas (2 X 3,144),

eller 1,488 kronor. Ifrågavarande avlöningsanslag skulle alltså minskas

med sammanlagt (54,360 -f- 1,452 + 1,488 =) 57,300 till (622,000 — 57,300 =)

564,700 kronor.

Ämbetsverkets förslag till övergångsstat och till de befattningar, som

skulle uppföras å samma stat, föranleder icke någon annan erinran från

min sida än att, då i anslutning till vad förut anförts i fråga örn de båda

kanslibiträdesbefattningarna dessa befattningar fortfarande skulle bibehållas

å ämbetsverkets ordinarie stat, de sålunda böra avföras från övergångsstaten.

Vad angår ämbetsverkets beräkningar rörande det anslag, som erfordras

till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. — enligt

ämbetsverkets förslag slutande å ett belopp av 295,000 kronor — vill jag

erinra örn att det nuvarande förslagsanslaget å 225,000 kronor under de

senaste åren av olika anledningar högst väsentligt överskridits. Ben mest

bidragande orsaken till detta förhållande har varit den med hänsyn till

arbetsmaterialets ökade tillväxt inträdda nödvändigheten för ämbetsverket

att nyanställa personal, varjämte vissa från början ej beräknade utgifter

kommit att i sin mån tynga anslaget.

Då jag förordat, att utöver de 29 ledamotsbefattningar å anmälningsavdelningarna,

som skulle uppföras på den ordinarie staten, 6 extra

förste byråingenjörer skulle anställas såsom ledamöter å sagda avdelningar,

lära till en början medel böra beräknas till avlöningar åt dessa. Särskilt

anslag för detta ändamål torde icke vara behövligt, utan synas kostnaderna

ifråga (3 X 8,124 | 3 X 7,212 =) 46,008 kronor böra avföras å

anslaget till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m., vilket

anslag alltså torde böra i motsvarande mån ökas. Ä andra sidan har patent-

och registreringsverket vid sina beräkningar angående nu ifrågavarande

anslag bland annat utgått från en löneställning för övriga erforderliga

16 extra ledamöter enligt 24:e lönegraden i nämnda löneplan. Med

utgångspunkt från begynnelselönen i den av mig för dessa ledamöter

förordade lönegraden — 22 enligt löneplanen för extra ordinarie tjänstemän

— bör anslaget minskas med skillnaden mellan begynnelseavlöningarna

i berörda lönegrader (16 X 6,816 — 16 X 6,048 —) 12,288 kronor. Då

jag vidare ej tillstyrkt den extra notarietjänst, om vars inrättande ämbetsverket

gjort framställning, kan anslaget följaktligen ytterligare minskas

med ett belopp av 5,676 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

Då ämbetsverkets beräkningar rörande ifrågavarande anslag i övrigt

icke givit mig anledning till någon erinran, skulle alltså samma anslag

komma att ökas med (46,008 — 12,288 — 5,676 —) 28,044 kronor eller, i

runt tal, med1 28,000 kronor till 323,000 kronor.

I övriga i patent- och registreringsverkets stat nu ingående anslag

ifrågasätter jag, lika med ämbetsverket, icke någon ändring.

I enlighet med mitt förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket,

som med ett belopp av (57,300 — 28,000 =) 29,300 kronor understiger

ämbetsverkets enahanda förslag, skulle samma stat erhålla följande

utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ......kronor 564,700

Avlöningar till å övergångsstat uppförda fyra byrådirektörer,

fyra byråingenjörer och en registrator, förslagvis

............................................... » 18,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vika
riatsersättningar

m. m., förslagsvis .................. » 323,000

Renskrivning och skrivmaterialier, fastighetens underhåll,

bränsle, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m., förslagsvis » 72,000

Publikationer, efter avdrag av influtna prenumerationsavgifter

och dylikt, kungörelser, böcker och tidskrifter

samt bindningskostnader, förslagsvis ................ 180,000

Återställda registreringsavgifter, förslagsvis .......... » 16,000

Bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern,

förslagsvis ........................................... » 2,600

Pensioner åt avskedade tjänstemän, förslagsvis ......... » 46,000

Dyrtidstillägg, förslagvis ................................ » 125,000

Summa kronor 1,347,300.

Statförslaget slutar alltså å ett belopp av 1,347,300 kronor, medan den för

löpande budgetår fastställda statens slutsumma uppgår till 1,168,700 kronor.

Det nya statförslaget skulle alltså medföra en ökning med 178,600

kronor. Då emellertid de verkliga utgifterna under en följd av år högst väsentligt

överskridit de i respektive års stater upptagna anslagsbeloppen,

innebär det nu föreliggande statförslaget i verkligheten icke en så stor merkostnad,

som nyss angivna skillnadsbelopp anger. Under budgetåret

1929/1930 uppgingo de verkliga kostnaderna till i runt tal 1,248,400 kronor»

I jämförelse härmed skulle den faktiska ökningen nu begränsas till cirka

99,000 kronor.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra örn att anslaget till

patent- och registreringsverket tillhör de anslag, som tillsammans med

korresponderande inkomsttitlar bilda fristående specialbudgeter, vilka i

riksstaten äro uppförda med sammanfallande utgifts- och inkomstbelopp»

Enligt hittills tillämpad ordning har anslaget bestämts till det belopp, vartill

den för verket fastställda utgiftsstaten uppgått. Från och med in
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

61

gången av budgetåret 1929/1930 bar den anordningen vidtagits, att från

inkomsttiteln »patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter» den

"behållna inkomsten över utgiftsanslaget, »patent- och registreringsverket»,

tillgodoföres en särskild s. k. diversemedelsfond »patent- och registreringsverkets

fond», från vilken utgifterna direkt bestridas. Anslagets

ändamål är sålunda numera närmast att förmedla överförandet av

bidragsmedlen från inkomsttiteln till fonden. Då inkomsttiteln och det

därmed kommunicerande utgiftsanslaget ansetts böra uppföras med det

belopp, som motsvarar det påräkneliga inkomstbeloppet, och icke såsom

hittills med det belopp, vartill de blivande utgifterna beräknas uppgå,

har jag under punkt 21 av tionde huvudtiteln i årets statsverksproposition,

i enlighet med ett av riksräkenskapsverket i detta ämne framställt förslag

och enär ifrågavarande inkomsttitel av statsrådet och chefen för finansdepartementet

i riksstatsförslaget för nästkommande budgetår upptagits

med 1,300,000 kronor, tillstyrkt en höjning av det nuvarande förslagsanslaget

till ämbetsverket, 1,168,700 kronor, med 131,300 kronor till 1,300,000

kronor. Med hänsyn till den sålunda genomförda förändringen i sättet för

anslagets beräkning påverkas anslaget icke av den höjning av utgiftsstatens

belopp, som nu föreslås.

På grund av vad sålunda anförts ärnar jag hemställa, att Kungl. Hemställan.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels från och med den 1 juli 1931 bestämma antalet ordinarie befattningshavare

hos patent- och registreringsverket på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör ............................................... A 3

3 byråchefer och ledamöter av besvärsavdelningen.............. B 30

5 byråchefer .....................................................B 30

16 byrådirektörer ................................................. B 28

9 förste byråingenjörer ...........................................B 26

8 » » ........................................... B 24

1 bibliotekarie ....................................................B 24

1 sekreterare ..................................................... B 24

1 byråingenjör ................................................... B 21

1 kassör och räkenskapsförare ................................... B 21

3 notarier ........................................................B 21

1 föreståndare för varumärkesgranskningen ..................... B 14

1 eldare och maskinist ........................................... B 7

1 förste expeditionsvakt, .......................................... B 7

6 kanslibiträden .................................................. B 7

5 expeditionsvakter .............................................. B 5

15 kontorsbiträden ................................................. B 4

2 skrivbiträden ..................................................B 2;

Anin. Tillsvidare skola hållas obesatta förste byråingenjörstjänster i lönegraden B 26 till

antal motsvarande antalet byrådirektörer, som åtnjuta avlöning å övergångsstat.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

dels besluta, att å övergångsstat för patent- och registreringsverket

skola från och med den 1 juli 1931 uppföras följande befattningar, nämligen:
-

Befattning Lönegrad

4 byrådirektörer ..................................................B 28

4 byråingenjörer...................................................B 21

1 registrator ...................................................... B 21;

dels godkänna det av mig förordade förslaget till stat för patent- och

registreringsverket, att tillämpas från och med den 1 juli 1931;

dels ock besluta att innehavare av befattning i patent- och registreringsverket

icke må mot ersättning tillhandagå enskilda i ärende, som

faller inom ämbetsverkets arbetsområde.

Emellertid torde det böra anstå med fattande av slutligt beslut i ämnet,

till dess det på föredragning av chefen för justitiedepartementet

beroende förslaget örn ändring i vissa paragrafer i patentförordningen

hunnit undergå vederbörlig granskning i lagrådet. Jag anhåller således

att få ånyo upptaga ärendet, sedan nämnda granskning avslutats.

Slutligen hemställer jag, att utdrag av detta protokoll får tillställas

lagrådet till kännedom vid nyssnämnda granskning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna sitt bifall.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

68

Bilaga A.

Tyska patentyerkets organisation och arbetssätt.

Redogörelse lör resultatet av ett studiebesök i tyska patentverket den 7—12 juli 1930

av H. Flogelund.

Tyska patentverket, das Reichspatentamt, daterar sin tillkomst från den

1 juli 1877, den dag då en för hela riket gemensam patentlag trädde i

kraft. Redan före denna tidpunkt hade uppfinningar patenterats i åtskilliga

tyska stater, men förutsättningarna för erhållande av patent och det erhållna

skyddets innebörd voro olika i de särskilda staterna. Den nya för hela

riket gemensamma patentlagen och det nya patentverket, som gjorde slut

på dessa kaotiska förhållanden, hälsades därför med stor tillfredsställelse

av såväl uppfinnare som industri. Från en blygsam början gick verket en

rask utveckling till mötes, och åtskilliga gånger måste flyttningar företagas,

innan det vid sekelskiftet framstod som ofrånkomligt, att verket måste försäkra

sig örn en byggnadstomt av sådan storlek, att verkets behov av lokaler

kunde tillgodoses för lång tid framåt. En tomt av 23,000 kvm. anskaffades

och 1905 flyttade verket in i den byggnad det ännu bebor. Denna byggnad

är uppförd i fem våningar och inrymmer omkring 700 tjänsterum och ett

20-tal stora salar samt en särskild biblioteksavdelning i sex våningar. Dessutom

finnes tjänstebostad för verkets chef och ett 15-tal tjänstemän samt

vaktmästare.

Sedan verkets personal innevarande år stigit till sammanlagt omkring

1,500 personer, ha emellertid de hittillsvarande utrymmena befunnits otillräckliga,

och en större tillbyggnad är f. n. under uppförande.

Arbetsuppgifter och deras fördelning.

Förutom beviljandet av skydd för nya uppfinningar, varumärken och

mönster åligger det även tyska patentverket att handlägga besvär över avslagna

patentansökningar och varumärken. Patentverket utgör också första

instans, då det gäller upphävande av redan beviljade patent ävensom beviljande

av tvångslicenser. Verkets arbetsuppgifter äro fördelade på följande

avdelningar: Granskningsavdelningen för patentansökningar (Anmeldeabteilung),

besvärsavdelningen (Beschwerdeabteilung), varumärkesavdelningen

(Abteilung flir Warenzeichen und Marken), avdelningen för mönsterskydd

(Abteilung fur Gebrauchsmuster) och avdelningen för upphävande av patent

(N ichtigkeitsabteilung).

Övervakandet och fördelningen av arbetet inom de olika avdelningarna

tillkommer i främsta rummet verkets chef »der Präsident». Han deltager

dock icke i någon form i handläggandet av de ärenden, som tilldelas de

olika avdelningarna. Presidenten synes hava en vidsträckt befogenhet rörande

verkets angelägenheter. Nödvändiga reformer kunna därför snabbt genomföras

och det ständigt ökade ansökningsantalets behov av ökade arbetskrafter

har undan för undan kunnat tillgodoses utan att avgörandet härom behövt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

läggas i händerna på för verkets arbetsuppgifter mer eller mindre främmande

institutioner. Såsom exempel må nämnas, att den nuvarande presidenten

Eylau så gott som omedelbart efter sitt tillträdande av chefskapet

för halvannat år sedan kunde mer än fördubbla antalet ledamöter å granskningsavdelningen

och i övrigt vidtaga de mest genomgripande förändringar

i arbetssättet å verkets flesta avdelningar.

För skötseln av verkets administration och ekonomiska angelägenheter

har presidenten vid sin sida sju »Direktören», av vilka fyra hava juridisk

och tre teknisk utbildning. Av dessa direktörer deltaga även några i besvärsavdelningens

beslut.

Granskning savdelningar nas organisation.

Liksom i Sverige meddelas i Tyskland patent endast å nya uppfinningar.

Fördenskull tillkommer det patentverket att underkasta de inkommande

ansökningarna en nyhetsgranskning, och häri ligger egentligen tyngdpunkten

av verkets arbete. Att planer verkligen skulle förefinnas på att i någon

mån beskära denna nyhetsgranskning tillbakavisades inom patentverket på

det bestämdaste. Tvärtom framhölles, att den synnerligen effektiva nyhetsgranskningen

spelat en stor roll för den tyska industriens snabba utveckling

under de senaste 50 åren. Genom granskningen har patentsökanden fått

veta i vilken omfattning han med största sannolikhet har skydd för sin

uppfinning, och detta förhållande har i hög grad bidragit till ett snabbt

exploaterande av de patenterade uppfinningarna. Av icke mindre vikt har

det varit för industrien i allmänhet att de beviljade patenten ej fått en

sådan omfattning, att de givit sig sken av att skydda sådant, som det står

var och en fritt att utföra, varigenom långvariga och dyrbara processer i

stor utsträckning kunnat undvikas. Följden härav är, att såväl uppfinnare

som industri äro villiga att betala sådana avgifter till patentverket, att en

effektiv nyhetsgranskning kan åstadkommas, och att under sådana förhållanden

göra inskränkningar, som göra granskningen helt värdelös, vore ju

föga motiverat.

Det är ingen obetydlig utgallring nyhetsgranskningen åstadkommit bland

patentansökningarna under de gångna åren. Av de 1,421,899 under åren

1877—1929 avgjorda patentansökningarna hava endast 490,752 lett till patent,

d. v. s. endast 34.5 %. Den bär i Sverige gängse uppfattningen, att nyhetsgranskningen

skulle ha slappnat något under de senaste åren bestreds på

det bestämdaste. I så fall dömer man på grund av några enstaka fall och

tvärtom framhölls det, att nyhetsgranskningen varit vida effektivare under

de senaste åren än tidigare. Sålunda har förhållandet mellan beviljade

patent och avgjorda ansökningar under de senaste åren hållit sig betydligt

under det ovan angivna medeltalet av 34.5 %, nämligen för år 1927: 28.9 %,

1928: 27.4 % och 1929: 28.6 %. Endast för åren 1922 och 1923 steg procenttalet

över medeltalet nämligen till 36 resp. 39 %. Detta förhållande torde

stå i visst samband med den samtidiga hastiga försämringen och slutliga

sammanbrottet av den tyska valutan, som helt naturligt haft menlig inverkan

på granskarens arbetsförmåga.

Liksom här i Sverige har även tyska patentverket haft svårigheter, då

det gällt att med ett ständigt växande ansökningsantal få nyhetsgranskningen

utförd inom rimlig tid. Flera system för granskningsarbetets ordnande

hava under årens lopp försökts och visat sig lida av ohjälpliga

brister. De första åren var granskningen ordnad ungefär som nu i Dan
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 135.

65

mark, d. v. s. granskningen utfördes på extra tid av teknici, anställda i

annan statstjänst eller inom industrien. Detta system övergavs dock rätt

snart och i stället övergick man till fast anställda granskare, vilka självständigt

Ängö utfärda förelägganden, men patentansökningarnas godkännande

eller avslående beslutades kollegialt å olika avdelningar. Allteftersom ansökningsantalet

steg, ökades dock antalet oavgjorda ärenden undan för undan.

Systemet var för tungrott, föredragningarna togo bort för mycket tid, och

avdelningsföreståndaren kunde dessutom omöjligen behärska de stora områden

av tekniken, som folio under deras domvärjo, varigenom misshälligbeter

ofta uppkommo då granskaren såg sin sakkunnighet åsidosatt. Då

kriget bröt ut och personalen minskades, beslöt man sig helt resolut för att

lägga all beslutanderätt i händerna på granskaren ensam. Detta system

med helt självständiga ledamöter visade sig hava så stora fördelar framför

det trögare arbetande och större personal krävande kollegiala systemet att

detsamma efter kriget bibehållits som permanent institution. Allt efter som

ansökningarnas antal efter efterkrigsårens lågkonjunktur åter började stiga

tillsattes en del nya ledamöter, men den väsentliga ökningen av arbetskrafterna

skedde genom anställande av assistenter, som hade att biträda

ledamöterna vid nyhetsgranskningen. Tillsammans med en eller två assistenter

hade ledamoten att avverka 4—500 nya ansökningar per år. Antalet

ledamöter (Regierungsräte) steg så småningom till omkring 140, men det

visade sig att balansen av å rotlarna inneliggande ärenden, trots att avverkningen

å granskningsrotlarna mer än fördubblats sedan före kriget,

åter började stiga, och hos många granskare dröjde ända till ett år, innan

första föreläggandet kunde avlämnas. Vid chefsskiftet 1929 beslöt sig den

nye presidenten för att på ett radikalt sätt försöka råda bot på missförhållandena.

Anseende det genom assistentsystemet förorsakade dubbelarbetet

vara en av huvudorsakerna till den långsamma behandlingen av ansökningarna,

gjorde han så gott som alla assistenterna till självständiga ledamöter,

så att ledamöternas antal mer än fördubblades. Antalet uppgick den 1 juli

i år till 306. Att med Tysklands finansiella nödläge (patentverkets överskott

inbetalas till staten) utnämna omkring 175 nya »Regierungsräte» var

icke möjligt. Därför förordnades de nya granskarna som extra ledamöter

(Hilfsmitglieder) på viss tid med bibehållande av lönen som assistent (Hilfsarbeiter).

Ledningen har dock uttryckligen framhållit, att denna avlöningsform

endast är en provisorisk nödfallsåtgärd. För rekryteringen finnas för

närvarande endast 32 assistenter, vilkas tjänstgöring helt och hållet måste

anses såsom utbildningskurs. Det har hänt, att assistenter blivit självständiga

ledamöter redan efter ett år.

Var och en av de 306 ledamöterna har att handlägga omkring 250 ansökningar

per år. Svårighetskoef ficlen ter finnas för de olika klasserna men

äro mycket omstridda. Endast då det gäller speciellt svåra eller lätta

klasser under- resp. överstiger antalet ansökningar 250 st. per år.

Samtidigt med utnämnandet av de extra ledamöterna lingö samtliga

granskare uppmaning att inom viss tid hava endast två månaders balans å

sina rotlar. Detta har man lyckats genomföra, så att den 1 juli i år fanns

enligt uppgift ingen ledamot, som hade ärenden å sin rotel (Priifungsstelle)

med äldre remissdatum än två månader. Alla tillfrågade granskare förklarade

sig utan större svårigheter kunna bibehålla sin rotel i detta skick

under förutsättning, att ansökningsantalet per rotel ej ökar i väsentlig grad.

Att detta verkligen låter sig göra förklarades bero på följande förhållande:

1) Frånvaron av allt dubbelarbete.

/lilläng lill riksdagens protokoll Will. I sami. 117 hafi. (Kr 1.1.7.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

2) Ledamotens ensambeslutanderätt.

3) Det mycket begränsade granskningsområdet för varje ledamot.

4) De utländska patentens uppdelning enligt tyska klasslistan.

5) Den relativt snabba befordran, som visad^duglighet medför för såväl

ordinarie som extra ledamöter.

Av dessa inverkande faktorer funnos ett flertal redan tidigare. Det skulle

alltså närmast vara slopandet av det i allt för stor utsträckning tillämpade

assistentsystemet och inrättandet av enmansrotlar med små granskningsområden,

som åstadkommit det gynnsamma arbetsresultatet, ehuru de övriga

faktorernas, särskilt ledamöternas självständiga beslutanderätt, stora betydelse

icke får förbises. Gentemot assistentsystemet framhölls även den

nackdelen, att de flesta nyhetsgranskningarna överlätos på assistenterna,

varigenom ledamoten förlorade den intima kontakten med granskningsmaterialet

och kom att sakna den totala överblick över detsamma, som är

av största betydelse vid bedömandet av en uppfinnings patenterbarhet. En

liknande brist vidlådde det äldre kollegiala behandlingssystemet.

Granskningsarbetet är fördelat på 14 avdelningar med var sin avdelningschef

eller ordförande (Abteilungsvorsitzender). Denne har ungefär samma

ställning som våra byråchefer med det undantag, att hans deltagande i

handläggandet av patentärenden inskränker sig till endast invändningarna

(se nedan). Granskaren godkänner och avslår nämligen ensam ansökningarna.

Varje avdelning har sitt eget kansli, där förelägganden och dylikt

utskrivas och ansökningarna förvaras i avvaktan på svaromåls ingående.

När en patentansökning inlämnats i inlämningsavdelningen, stämplas där

alla handlingar med ett löpande nummer och datum. Därifrån går ansökningen

till kassskontoret, som antecknar om avgiften är betald eller ej.

Sedan går den till klassificeringsavdelningen och kommer slutligen via avdelningskansliet

till granskaren. Från och med i år tillämpas ett nytt system

för ansökningarnas numrering. Denna sker efter klassificeringen och

i numret »Aktenzeichen» ingår den klass, på vilken ansökningen förts och

begynnelsebokstaven på sökandens namn, t. ex. 12 p M 7/30 om ansökningen

är den sjunde för året, som inkommit å klass 12 p från en sökande,

vars namn börjar på M. Härigenom undgås höga och på grund därav ofta

av sökanden i svarsskrifter och dylikt felskrivna nummer. Kansliet slipper

dessutom använda »nyckel», då det gäller att remittera svaromål och dylikt

till vederbörande granskare.

Granskningsmaterialet utgöres förutom av de tyska patenten av de österrikiska,

schweiziska, franska, engelska och amerikanska patenten jämte tidskrifter

och annan facklitteratur. De utländska patenten äro ordnade enligt

tyska klasslistan, och detta utföres av samma ingenjörer, som klassificera

de inkommande patentansökningarna. Då de engelska patenten finnas uppdelade

enligt tyska klasslistan, blir granskningen av de engelska »abridgements»

obehövlig, varigenom avsevärd tid inbesparas.

Varje granskare för ett systematiskt ordnat kortregister över artiklar i

tidskrifter och dylikt, som beröra hans granskningsområde. Då detta oftast

är begränsat till en viss specialindustri, kan han utan större svårighet följa

med i facktidskrifterna. Av sådana tidskrifter, som bestå av referat av avhandlingar

och artiklar i andra tidskrifter t. ex. Chemisches Zentralblatt

och Chemical Abstracts, anskaffas flera exemplar, som klippas sönder och

uppklistras å kort, som insättas på olika uppslagsord i ett kortsystem, vilket

i hög grad underlättar granskningen för kemisterna. Dessa kortsystem äro

även vissa tider tillgängliga för allmänheten.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

De till granskningsmaterialet hörande patenten får granskaren linuppdela

efter behag och av patent, som ligga å andra rotlar men beröra hans granskningsområde,

skaffar han sig dubletter eller fotostatiska kopior.

De förelägganden, granskaren utfärdar, kan han antingen diktera för en

maskinskriverska eller skriva dem för hand själv och lämna till avdelningskansliet

för renskrift. Före expedieringen måste granskaren kontrollera

utskriftens riktighet och i de flesta fall även underteckna densamma. De

tyska föreläggandena avvika från de svenska i det hänseendet, att de sakna

äventyr, och att den tid, inom vilken svaromålet skall inkomma (vanligen

två månader), ej räknas från beslutsdagen utan från den dag föreläggandet

tillställts sökanden från posten. Detsamma gäller även vid överklagningar

av beslut. Besvarar sökanden ej föreläggandet, får han en skrivelse, att

ärendet efter viss tid kommer att upptagas till beslut, såvida ej svar inkommer.

Samtidigt uppmanas sökanden att återtaga ansökningen, för den

händelse han ej ämnar fullfölja densamma. Denna uppmaning har ofta

haft önskat resultat.

Någon begränsning av antalet förelägganden i ett patentärende linnes

icke, utan det ges så många förelägganden, som enligt granskarens åsikt

äro erforderliga för ett ärendes fullständiga utredning.

I tyska patentverket är man betydligt strängare med avseende på underanspråken

än här i Sverige, och uppdelningar i olika uppfinningar förekomma

i stor utsträckning. Härigenom nedbringas antalet underanspråk,

och det är mycket sällan desamma överstiga två å tre.

Med föreläggandet följer ofta ena beskrivningsexemplaret, försett med

anteckning örn de rättelser, granskaren önskar utförda.

Liksom här i Sverige vålla de utländska ansökningarna granskaren stort

besvär på grund av deras avvikande uppställning av patentanspråken, som

ombuden i regel sakna befogenhet att ändra, och bristande specialfackkunskap

hos översättaren. Särskilt de kemiska avdelningarna lida därav, då

en del patentombud, som icke hava någon inhemsk kemisk industri bland

sina klienter utan endast få en och annan utländsk kemisk ansökning, icke

hava någon kemist bland medhjälparna.

När en ansökning är färdig till godkännande, underrättas sökanden därom

och granskaren gör erforderliga rättelser i det ena beskrivningsexemplaret,

varefter ändringarna införas i det andra exemplaret å kansliet. Därefter

kungöres ansökningen i Patentblatt och utlägges i »Auslagehalle» för

så vitt sökanden ej begärt anstånd, vilket beviljas högst 6 månader. Kungörandet

i »Reichsanzeiger» har upphört sedan några år tillbaka. Innan

kungörandetiöens utgång måste första årets patentavgift vara inbetald. Har

denna avgift ej inbetalats inom utsatt tid, erhåller sökanden en skrivelse,

vari meddelas, att om avgiften (30 Mark) jämte en straffavgift å 5 Mark ej är

inbetald inom en månad, kommer ansökningen att betraktas som återtagen.

Sedan patentet meddelats och erhållit nummer, kan uppskov erhållas med

offentliggörandet, om sökanden har oavgjord ansökning i Förenta Staterna.

Vid kollisioner förfares på samma sätt som här i Sverige med det undantaget,

att sökanden till den sist inkomna ansökningen erhåller meddelande,

då den äldre ansökningen kungöres.

Har invändning gjorts mot en kungjord ansökning, undersökes örn densamma

är befogad och i sådant fall erhåller invändaren rätt att taga del

av alla handlingar i patentärendet. I annat fall får invändaren endast se

den utlagda delen. Inkommer invändningen efter kungörandetidens slut,

prövar verket densamma, men invändaren lämnas aldrig tillfälle att yttra

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

sig vidare eller taga del av eventuell skriftväxling mellan sökanden och

verket.

Då en invändning skall upptagas till avgörande, har ledamoten ej längre

rätt att ensam fatta beslut. I beslutet deltaga avdelningschefen, såsom ordförande,

den ledamot, som handlagt ärendet, såsom föredragande, och en

ledamot med ett närliggande granskningsområde, såsom bisittare. Vid behandling

av invändningar kallas ofta parterna till patentverket och vittnesförhör

hålles med intygsgivare och andra personer, som kunna sitta inne

med upplysningar. Invändningsförfarandet tillämpas i Tyskland i betydligt

större omfattning än här i Sverige. Under år 1929 inkommo ej mindre

än över 9,000 invändningar. Antalet kungjorda ansökningar var samma

år omkring 25,000 (jfr statistiska uppgifterna i forts.). Invändarna komma

emellertid i regel mera sällan med direkta nyhetshinder utan bestrida i

regel endast uppfinningens patenterbarhet. I dylika fall är det ju helt

naturligt, att den, som godkänt ansökningen och således fattat ståndpunkt

till uppfinningens patenterbarhet, ej bör lia rätt att fatta beslut örn invändningen.

I detta hänseende brister behandlingen av invändningarna här i

landet.

Den första i varje månad avlämnar ledamoten skriftlig rapport till avdelningsföreståndaren

över antalet inneliggande ärenden, avgivna utlåtanden,

avslagna och godkända ansökningar.

Granskningsavdelningen är f. n. till följd av utökandet av antalet ledamöter

rätt trångbodd. De yngsta ledamöterna sitta två i varje rum, men

en större tillbyggnad är under uppförande för att varje ledamot skall kunna

få sitt enskilda rum, en åtgärd, som verkets ledning anser mycket betydelsefull.

Det anses t. o. m. mycket olämpligt, att flera assistenter sitta i samma

rum. Det högsta antal i ett enda rum, som förekommit under de senaste

åren, är tre. De olika avdelningarnas rum ligga alltid samlade på en plats

för att underlätta arbetet för ledamöter, vilkas granskningsområden mer

eller mindre tangera varandra. För varje avdelning finnes ett »Anmeldezimmer»,

där besökaren måste anmäla sitt besök, örn han önskar tala med

en ledamot. Gäller det en patentansökning, framlägges dessförinnan ansökningen

på ledamotens bord, örn densamma befinner sig i kansliets förvar.

Besvärsinstansen.

I tyska patentverkets arbetsuppgifter ingår som tidigare nämnts även

handläggning av de besvär, som inkommit över å granskningsavdelningen

avslagna patentansökningar. Antalet ledamöter i besvärsinstansen utgör

45, därav omkring hälften med teknisk utbildning. För handläggning av

besvär över avslag på grund av nyhetshinder finnas tio olika besvärsavdelningar,

vilka mottaga ärenden från bestämda granskningsavdelningar. I

besluten deltaga tre ledamöter, av vilka två måste vara tekniska ledamöter.

Den tredje ledamoten utgöres oftast av en av verkets direktörer. Då det

gäller besvär av rent juridisk natur, handläggas dessa av tre juridiska ledamöter.

Ett viktigt led i besvärsavdelningarnas arbetssätt äro kallelser av

sökanden eller hans ombud till personlig inställelse för muntliga förhör.

Besvärsavdelningarna utgöra ett verksamt medel för åstadkommandet av

största möjliga enhetlighet i behandlingen av patentansökningarna å granskningsavdelningen.

Genom besvärsavdelningarnas beslut fastställas vissa

principer, som tjäna grar skaren till ledning. För att ytterligare befrämja

enhetligheten i behandlingen inrättades 1923 en »Grosser Senat», vars med
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

lemmar utses varje år. Till denna institution måste en besvärsavdelning

hänskjuta sådana beslut, som skulle komma att strida mot tidigare beslut

av annan eller samma besvärsavdelning.

Statistiska uppgifter om patentansökningar.

1927

1928

1929

1877 — 1929

Antalet ansökningar.......................

. 68,457

70,893

72,748

1,551,165

» kungjorda ansökningar

18,692

19,189

25,698

558,728

» invändningar ...................

7,085

7,891

9,715

139,288

» besvär ..............................

3,179

3,578

5,728

136,821

» avgjorda ansökningar

. 52,724

56,851

70,153

1,421,899

Därav patent...................................

. 15,285

15,598

20,202

490,752

Antalet oavgjorda ansökningar

. 112,627

126,671

129,266

(Att den

totala arbetsbalansen fortfarande ökat under 1929 sammanhänger därmed

att omorganisationen av granskningsavdelningen ej varit genomförd under

hela året.)

Avgifter för patentansökningar och patent.

Ansökningsavgift ...

..... 25

Mark

...... 300

Mark

lia årsavgiften ............

..... 30

»

10:e årsavgiften

2:a » ...........

..... 30

»

Ilie

» ......

...... 400

»

3:e » ............

..... 30

»

12:e

» ......

...... 500

»

4:e » ...........

.... 30

»

13:e

» ......

...... 600

»

5:e » ..........

50

»

14:e

» ......

...... 700

»

6:e » ............

... 75

»

15:e

» ......

...... 800

»

7:e » ...........

..... 100

»

16:e

» ......

...... 900

»

8:e » ...........

..... 150

»

17:e

» ......

...... 1,000

»

9:e » ...........

..... 200

»

18:e

» ......

...... 1,200

»

Besvärsavgift 20 Mark.

Avgift för ansökning örn upphävande av patent 50 Mark.

Vid försenad inbetalning pålägges en straffavgift av 10 %, minsta avgiften

dock 5 Mark.

Avdelningen för mönsterskydd (^Gebrauchsmuster^).

Det tyska patentverket handhaver endast mönsterskyddet för »Gebrauchsmuster»,

vilket ej är att förväxla med vårt svenska mönsterskydd. Man

kan närmast karakterisera »Gebrauchsmuster» såsom ett slags patent å

enklare uppfinningar. De äro icke enbart inskränkta till den yttre formen

hos ett föremål, och det kan icke uppdragas någon bestämd gräns, enligt

vilken man kan avgöra örn ett industriellt alster kan bli föremål för patentskydd

eller mönsterskydd. En ansökan örn »Gebrauchsmuster» har också

samma uppställning som en patentansökning med beskrivning, anspråk och

ritning. Samma klassindelning som för patent tillämpas också för Gebrauchsmuster.

Ansökningarna om Gebrauchsmuster inregistreras utan föregående

nyhetsgranskning. Upphävande av registreringen är domstolssak. Giltighetstiden

för ett Gebrauchsmuster är tre år, men den kan förlängas ytterligare

en treårsperiod. Ilegistreringsavgiften är 15 Mark och förlängningsavgiften

60 Mark.

Sedan tillkomsten av lagen örn mönsterskydd år 1891 till utgången av

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 135.

år 1929 hava inregistrerats 1,102,800 Gebrauchsmuster och under 1929 inkommo

67,263 ansökningar.

V arumärkesav delningen
Sedan

år 1894 är beviljandet av skydd för varumärken anförtrott åt tyska

patentverket. Dessförinnan tillkom detta de myndigheter, som förde handelsregistren

å vederbörande varumärkessökandes hemorter. Skydd kan

erhållas för såväl figur- som ordmärken. Vissa sammanslutningar kunna

erhålla s. k. Verbandzeichen, som få användas av medlemmarna utan att

någon gemensam fabrikation eller försäljningsorganisation behöver förefinnas.

Sedan 1922 är Tyskland anslutet till Madridöverenskommelsen örn

internationella varumärken.

Varumärkena indelas i 42 varuklasser och granskningen av ansökningarna

handhavas av 12 tekniska helt självständiga ledamöter, fördelade på tre

avdelningar. Att granskningspersonalen har teknisk utbildning anses absolut

nödvändigt. I annat fall riskeras inregistrering av ord, som äro gängse

varubenämningar eller facktermer inom viss industri. För de internationella

varumärkena finnes en särskild avdelning. Granskningsmaterialet är synnerligen

omfångsrikt och uppdelat efter de 42 varuklasserna. De till varje

klass hörande ordmärkena äro alfabetiskt ordnade efter kortsystem. Figurmärkena

är också uppsatta å kort och ordnade efter figurernas art. För

varje klass finnes dessutom ett »fonetiskt» register, där ordmärkena äro

ordnade enligt vokalföljden. Å klass 2 (Apoteksvaror) innehåller ordregistret

omkring 100,000 ord och det fonetiska registret nära 50,000 ord.

För granskarnas gemensamma bruk finnes dessutom ett register över s. k.

»Freizeichen» d. v. s. ord, som av en eller annan anledning icke äro registrerbara.

För överklagande av granskarens beslut finnes en särskild besvärsavdelning,

sammansatt av tre ledamöter.

Giltighetstiden för varumärken är 10 år och förnyelse kan ske vart tionde

år.

Avgifter.

Vanl. varu-

» verband-

märken

zeichen»

Ansökningsavgift...............

15 Mark

100 Mark

Klassavgift...........................

......... 5 »

15 »

Registreringsavgift ..........

......... 15 »

100 »

Förnyelseavgift...................

......... 50 »

500 »

Besvärsavgift 20 Mark.

Sedan 1894 hava inkommit 720,268 varumärkesansökningar, av vilka

412,630 hava registrerats.

År 1929 inkommo 25,205 ansökningar och inregistrerades 16,322 märken.

1,616 besvär över vägrad registrering inkommo.

Under samma år inkommo 1,725 ansökningar örn internationell registrering

av tyska märken.

Övriga avdelningar, ? 3

Bland övriga avdelningar av intresse märkes en särskild avdelning för

förvaltning av patenten. Där föres den s. k. patentrullan, inregistreras

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

överlåtelser och kontrolleras årsavgifternas inbetalande. Vidare finnes en

upplysningsbyrå, som står allmänheten till tjänst med allmänna upplysningar

och råd angående ansökningar örn patent, mönsterskydd och varumärken.

Råd i rättsfrågor lämnas icke.

Anställningar och tjänstgöringsförhållanden.

För anställning som assistent (Hilfsarbeiter) å granskningsavdelningen

fordras examen från teknisk högskola (Diplom- eller Doktor-ingemor) eller

för kemister även fil. doktorsgrad. Fem års praktisk verksamhet inom

industrien fordras dessutom, men till följd av hård konkurrens örn inträdet

i patentverket ha de nyanställda oftast vida längre praktik. Begynnelselönen

är ungefär 500 Mark i månaden. (Lönen varierar något beroende pa

familjeförhållandena). De icke ordinarie befattningshavarna aro anställda

enligt lagen för privatanställda, d. v. s. på de villkor, som avtalats mellan

vederbörandes fackorganisation och arbetsgivareorganisationen, till vilken

patentverket är anslutet. Verket måste därför betala samma loner som industrien,

och då befordringsmöjligheterna äro större i patentverket an inom

industrien, där endast ett fåtal av den stora ingenjörsstaben inom storindustrierna

kan påräkna någon väsentlig löneökning, har följden blivit, att

patentverket har mycket lätt att få synnerligen kvalificerat folk for rekryteringen

av granskningspersonalen.

Befordringsutsikterna för den extra personalen lia åtminstone hittills varit

mycket goda. Efter några få års tjänstgöring har utnämning till Regierungsrat

kunnat äga rum. Några mellangrader linnas ej, utan uppflyttningar

ske direkt från Hilfsarbeiter till Regierungsrat. Då Regierungsrat egentligen

är en departementstjänst ungefär motsvarande våra kansliråd, har den

tyske granskaren högre tjänsteställning än våra byrådirektorer. Järnfelt

med den allmänna lönenivån i Tyskland (tjänstemannalöner pa 200-250

Mark i månaden äro mycket vanliga) är en lön på 1,000 Mark i månaden

mycket sällsyntare än motsvarande lön här i Sverige. Då hyror, bekladnadsoch

hushållsartiklar äro väsentligt billigare och livsmedelsprisen ej högre an

i Stockholm, äro de tyska tekniska och juridiska ledamöterna förutom i

socialt även i ekonomiskt hänseende avgjort bättre lottade än deras svenska

kolleger.

Ledamöterna av besvärsavdelningen och avdelningsföreståndarna hava utöver

sin lön som Regierungsrat ett årligt tillägg av omkring 900 Mark.

Pensionsåldern är 65 år men vederbörande får ej kvarstå i tjänst, tills

denna ålder blivit uppnådd, annat än i det fall, att han är fullt ar betsduglig.

I annat fall pensioneras han i förtid. Full pension (c:a 80 % av

lönen) erhålles efter 40 tjänsteår, men så många tjänsteår kan aldrig en

teknisk ledamot få, som ej kan vinna inträde i verket förrän i 30-arsåldern.

För kanslitjänst användes så gott som uteslutande manlig arbetskraft.

Försöken att under kriget hjälpa sig fram med kvinnliga befattningshavare

å kanslierna manade icke till efterföljd. Numera användes kvinnlig arbetskraft

huvudsakligen endast för maskinskrivning.

Den dagliga tjänstgöringstiden är 8 timmar med undantag av lördagar,

då arbetet slutar kl. 1. Åtminstone för ledamöternas del förekommer icke

någon annan kontroll av arbetstiden än som kan avläsas av arbetsresultatet.

Den arbetsbörda, som vilar å ledamöterna, är dock så stor, att det

tar hela den stadgade arbetstiden i anspråk och ofta något däröver. Hemmaarbete

är ganska vanligt och kan med mer eller mindre officiellt med
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

givande delvis ersätta arbetet å tjänsterummet. Så länge ledamoten håller

sin rotel i gott skick, synes han i enlighet med gamla traditioner inom den

högre ämbetsmannavärlden kunna i viss mån självständigt bestämma över

arbetets förläggning såväl till tid som rum, och den för den tyska statstjänstemannen

utmärkande starka pliktkänslan förhindrar allt missbrukande

av denna lilla frihet, som den nya tiden ej ännu förmått helt borttaga.

Den sociala särställning, den akademiskt bildade ämbetsmannen i likhet

med officerarna intagit under kejsartiden och även dessförinnan, har revolutionen

ej förmått utplåna. Några allvarligare försök i den vägen ha heller

icke gjorts, ty denna särställning med utföljande stränga kårdisciplin, som

kanske mest framträder i ett ängsligt övervakande av att ingen fläck får

komma på kårens heder men i minst lika hög grad vakar över obruten

pliktuppfyllelse, har skapat en i fråga örn arbetsamhet enastående och absolut

omutlig ämbetsmannakår, vars stora värde för statsförvaltningen insetts av

de makthavande från olika partiläger. Inom patentverket har dock den nya

presidenten i väl hög grad utnyttjat denna pliktkänsla hos tjänstemännen,

vilka under avarbetningen av de stora balanserna satts på ett enastående

prov.

Beträffande semester äro saväl ledamöter som assistenter likställda. De

som icke uppnått 40 års ålder, hava 31 dagar och de övriga 37 dagar!

Semestervi karier tillsättas icke å rotlarna, utan arbetet å dessa ligger helt

nere under semestern.

För att de tekniska ledamöterna icke skola förlora kontakten med det

praktiska arbetet inom industrien finnes anslag till ett hundratal studier^n°r

i^er.i ^r‘ ^essa resor utföras å tjänstetid och kunna även utsträckas

till utlandet. Ett flertal ledamöter ha sålunda på verkets bekostnad besökt

bland annat Förenta Staterna.

Patentombuden och deras förhållande till patentverket.

För att upptagas å patentverkets lista över auktoriserade ombud måste

vederbörande kunna styrka en vetenskaplig och praktisk utbildning samt

undergå en examen i patenträtt inför en kommission, sammansatt av ledamöter

i patentverket och medlemmar ur ombudskåren. Upptagandet på

listan tillförsäkrar ombudet rätt att föra annans talan inför patentverket.

Denna rätt kan endast fråndömas honom genom en särskild hedersdomstol.

Överklaganden av denna domstols beslut kan ske hos en överdomstol, sammansatt

av ledamöter i patentverket och patentombud. Bland de omkring 500

ombud, som sedan 1900, då patentombudslagen trädde i kraft, varit inregistrerade

å verkets lista, ha ett sjuttiotal domslut avkunnats, i de flesta fall

utmynnande i bötesstraff eller uteslutning på viss tid. Uteslutning för alltid

har förekommit i ett tiotal fall.

Den nuvarande ombudslistan upptager omkring 300 ombud, bosatta å skilda

platser i Tyskland, det ojämförligt största antalet naturligtvis i Berlin.

Detta ordnande av patentombudsväsendet medför vissa örn dock ej absoluta

garantier för att den patentsökande allmänheten kan lägga sina angelägenheter

i händerna på fullt hederliga och kunniga patentombud. För patentverkets

egen del har ombudskårens höga standard medfört stora lättnader

i arbetet.

Stockholm den 22 aug. 1930.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

73

Bilaga B.

Några uppgifter rörande utländska patentverk.

Norge.

Patentmyndigheten »Styret for det Industrielle Rettsvern» har två avdelningar

i instansställning i förhållande till varandra. De benämnas: »Förste

avdeling», som i första instans behandlar och fattar beslut angående ingivna

ansökningar, och »Annen avdeling», som är besvärsinstans.

I Förste avdeling, som bildar ett kollegium på ett tiotal ledamöter (»medlemmer»),

tjänstgör en av ledamöterna som chef (»formann»). Därjämte

fanns åtminstone för några år sedan ett antal »medlemmer i bistilling»

för mera speciella områden (krigsmateriel, telefonteknik etc.) och med c:a

2 timmars daglig tjänstgöringstid. Avdelningschefen deltager icke i själva

granskningen. Hans uppgift är att åstadkomma likformighet i behandlingen.

Alla meddelanden till sökandena skola passera honom; han leder

kollegiets sammanträden och deltager i besluten i alla kollegiets utskott

(»utvalg»).

I särskilda fall kan Konungen på Styrets hemställan tillsätta ledamöter

för avgörande av vissa ärenden.

De inkommande ansökningarna fördelas mellan »Förste avdelings» ledamöter.

Dessa hava till sitt biträde vid granskningen ett tjugutal ingenjörer

i två grader (»avdelingsingenjörer» och »assistentingenjörer»), vilka i första

hand arbeta med nyhetsgranskningen och den formella granskning, som ansluter

sig därtill. Ledamöterna deltaga i mån av tid i nyhetsgranskningen.

Vederbörande ledamot är ensam beslutande under hela den förberedande

behandlingen, intill dess han anser att slutligt avgörande bör äga rum.

Behandlingen fortsätter därefter i ett utskott (»utvalg») på tre ledamöter,

som beslutar om kungörande (godkännande) eller avslag eller eventuellt

fortsatt behandling. Utskottet består av:

1. avdelningschefen;

2. vederbörande granskande ledamot;

3. en annan ledamot på avdelningen, vilken i egenskap av »annet medlem»

har ifrågavarande klass sig tilldelad.

Efter invändning behandlas ansökningarna av samma personer och i samma

ordning, som före kungörandet.

Kollegiet samlas in pleno en gång i veckan. Avdelningschefen uppläser

då bland annat första patentanspråket till godkända ansökningar, varvid

ledamöterna få tillfälle att framföra sina synpunkter.

»Annen avdeling» arbetar blott kollegialt och i utskott på i regel fem

ledamöter. »Styrets» chef är ordförande i utskottet och deltager i alla beslut.

Utskotten skola bestå av tre tekniskt sakkunniga eller (huvudsakligen för

varumärken) handelssakkunniga samt två rättskunniga. Ledamöterna äro

ej fast anställda (med undantag givetvis för ämbetsverkets chef) utan uppbära

honorar. För några år sedan lära hava funnits två rättskunniga, tio

tekniska och två handelssakkunniga ledamöter ävensom suppleanter. Behandlingen

försiggår i stor utsträckning genom cirkulation av akterna mellan

resp. ledamöter, innan beslut fattas vid ett samfällt sammanträde. Både

sökande och invändare kunna anföra besvär. Därest besvärsavdelningens

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

beslut föranleder ny granskning, återremitteras ärendet ofta till »Förste

avdeling» för ny behandling.

Någon ytterligare klagoinstans Annes icke; »Annen avdelings» beslut är

»endeligt».

Antalet inkommande ansökningar har under senare år varit c:a 2,500.

Varje granskare skulle sålunda i medeltal medhinna ungefär 80 ärenden.

Enligt en muntlig uppgift brukar en biträdande granskare i praxis medhinna

något över 100 ärenden per år.

Danmark.

Den danska patentmyndigheten, »Patentkommissionen», som utgör en avdelning

inom »Direktoratet for Patent- og Varemaerkevaesenet», består av

tio ledamöter, utnämnda på fem år av regeringen. Åtta av ledamöterna

äro tekniskt sakkunniga; de två övriga rättskunniga. Ansökningarna behandlas

i regel av två tekniska och en rättskunnig ledamot. Men örn dessa

ej äro ense, förelägges ärendet kommissionens plenum.

Ledamöterna lära vid sidan av arbetet i patentverket även hava annan

verksamhet. Särskilda sakkunniga få i speciella fall tillkallas och deltaga

i behandling och beslut.

Såsom biträden för i främsta rummet nyhetsgranskningen Annas anställda

ett antal (24 st.) förgranskare (»Forundersögere»), vilka arbeta på ackord.

Ett Aertal av biträdena har arbetet i patentverket som bisyssla.

Stor vikt lägges vid att ansökningarna före nyhetsgranskningens verkställande

formellt äro i sådant skick, att en enda uttömmande granskning

kan företagas och omgranskningar ej behöva äga rum. Före nyhetsgranskningen

underkastas ansökningarna sålunda en noggrann formell prövning

beträffande bland annat patentanspråkens tydlighet och uppAnningens enhetlighet.

Sökandena föreläggas att avhjälpa eventuellt föreAntliga brister;

och när så skett, skall särskilt undersökas, huruvida resp. ansökning fortfarande

skall kunna anses ingiven på den ursprungliga ansökningsdagen,

eller örn ändringarna äro så stora, att den måste betraktas såsom ingiven

den senare dag, då den inlämnades i tillfredsställande skick. — Därest

påtalade formella bristfälligheter icke avhjälpas inom utsatt (eventuellt förlängd)

tid, »avvisas» ansökningen (= förklaras förfallen).

Det nyhetsmaterial, som förgranskaren på grundval av de sålunda eventuellt

kompletterade handlingarna framskaffar, överlämnas till vederbörande

ledamotsutskott, vilket skriftväxlar med sökanden. De ändringar i handlingarna,

som bliva nödvändiga på grund av nyhetshänvisningarna, få

därvid endast ske i rent inskränkande riktning. — Denna praxis ställer

mycket stora och ofta onppfyllbara krav på ombudens formuleringsskicklighet;

enligt en muntlig uppgift lärer även ett stort antal, minst 15 %, av de

beviljade patenten bliva värdelösa, därför att patentanspråken före nyhetsgranskningen

erhållit en mindre lämplig formulering. Någon annan utväg

anses dock icke vara möjlig, därest man vill undgå den tidsödande s. k.

» portions» granskningen.

Örn sökanden icke inom bestämd tid besvarar ett föreläggande med nyhetshänvisningar,

avgöres ansökningen genom ett s. k. »kort avslag», som lär

ske rent expeditionsmässigt med hänvisning till föregående behandling.

Besvär kunna anföras av sökande, ej av invändare. De riktas till handelsministern,

som med hänsyn till den ifrågavarande ansökningens beskaffenhet

utser en »Saerlig Kommission», bestående av ordförande jämte fyra andra

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

ledamöter (utomstående sakkunniga) för besvärsmålets handläggning. Besvärsavgiften

är mycket hög, 250 kronor; den återfås emellertid, därest patentverkets

beslut icke stadfästes. — Den »Saerlige Kommissions» beslut kunna

icke överklagas.

Antalet inkommande ansökningar har under senare år i medeltal varit

c:a 3,000. På var och en av de 32 tekniska tjänstemännen skulle alltså

falla nära 100 st.

Finland.

Patentmyndighet är »Handels- och industridepartementets byrå för patentärenden».

Förutom patentbyråns chef, för närvarande en ingenjör, finnas

en rättskunnig byråsekreterare samt nio provningsingenjörer. Av provningsingenjörerna

äro fyra uppförda på ordinarie stat; en utökning av personalen

med åtminstone fem (möjligen tio) ingenjörer är (år 1930) avsedd

att äga rum.

Patentbyråns chef är ensam beslutande i alla frågor även i sådana av

förberedande natur. Byråsekreteraren handlägger juridiska spörsmål och är

(i regel) närvarande vid alla beslut. Beslut efter teknisk granskning fattas

sålunda i närvaro av (förutom chefen) den juridiske och en teknisk tjänsteman.

Provningsingenjörerna lyda alla direkt under byråchefen; de nyantagna

bruka dock under några månader stå under överinseende av en äldre

kollega.

Patentansökningarna upptagas ej till saklig prövning, förrän avgift och,

i förekommande fall, fullmakt ingivits.

Nyhetsgranskningen omfattar finska patent och ansökningar samt svenska

och tyska ävensom i regel norska och danska patentskrifter. Material från

andra länder undersökes endast undantagsvis.

Besvär (som endast sökande men icke invändare få anföra) skola ingivas

hos »Högsta förvaltningsdomstolen». Besvären remitteras i regel till patentbyrån

för utlåtande. Angå besvären teknisk fråga, kan domstolen låta

ärendet ytterligare skärskådas av sakkunniga.

Antalet patentansökningar, som år 1921 utgjorde 648 hade år 1928 stigit

till 980 st. Varje provningsingenjör uppgives i medeltal medhinna 70

ärenden per år (tvåspråkigheten lärer medföra en väsentlig ökning av arbetsbördan).

Balansen oavgjorda ärenden uppgick hösten 1930 till c:a 2,000

st. Vid samma tillfälle funnos mer än ett och ett halvt år gamla nyansökningar,

som ännu ej alls upptagits till egentlig granskning.

Holland.

Patentansökningar handläggas i en avdelning av »Bureau voor den Industrieelen

Eigendom», vilken avdelning benämnes »Octrooirad» (patentråd).

Patentrådet är uppdelat i

1. en centralavdelning;

2. anmälningsavdelningar;

3. besvärsavdelningar.

Centralavdelningen består av en president, som samtidigt är direktör för

byrån i dess helhet, samt två vicepresidenter.

Patentgranskningen, som anses vara mycket grundlig, särskilt i formellt

hänseende, sker i två stadier:

1) En inkommande ansökning remitteras först till en ledamot eller annan

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 135.

tjänsteman, som i vanlig ordning behandlar densamma och skriftväxlar med

sökanden. När han anser ärendet vara i sådant skick, att avgörande beslut

kan fattas, anmäler han detta för patentrådet.

2) Centralavdelningen utser då en anmälningsavdelning, som kan bestå

av en eller tre ledamöter (består avdelningen av en ledamot, skall den i

händelse av invändning utökas till tre st.). Anmälningsavdelningen underkastar

ärendet ny prövning. Anmärkningar, som därvid framkomma, delgivas

sökanden. Den förberedande granskaren kan få i uppdrag att fortsätta

granskningen och kan höras inför avdelningen, innan denna fattar sitt

beslut.

Besvär kunna anföras av sökande och invändare (ävensom av vissa andra

intresserade). Besvären handläggas på en av besvärsavdelningarna inom

patentrådet; varje besvärsavdelning består av fem ledamöter. Klaganden

skall höras eller bör åtminstone hava fått tillfälle därtill. Före besluts fattande

kan vederbörande besvärsavdelning giva den förberedande granskaren

i uppdrag att företaga ytterligare granskning.

Ledamöterna i de olika anmälnings- och besvärsavdelningarna utses av

centralavdelningen bland patentrådets ordinarie och extra ordinarie ledamöter

samt suppleantledamöter. De extra-ordinarie ledamöterna utnämnas för

fem år och kunna omväljas för en ny femårsperiod; de torde för våra förhållanden

kunna betraktas som »sakkunniga», vilka tillkallas utifrån men ej

permanent tjänstgöra i ämbetsverket. Suppleanterna rekryteras bland »les

fonctionnaires tecniciens ou juristes du Conseil des brevets», d. v. s. tjänstemän

(även juridiska) inom ämbetsverket men av lägre grad än ledamotsgraden.

Antalet ingivna patentansökningar utgjorde år 1928 4,859 st.

Österrike.

Patentverket (Patentamt) är uppdelat i tre olika slag av avdelningar, nämligen:
1.

»Anmeldeabteilungen», som närmast motsvara våra patentavdelningar;

2. »Beschwerdeabteilungen», (två till antalet) för behandling av besvär

samt för avgivande av utlåtanden till domstolarna;

3. »Nichtigkeitsabteilung», d. v. s. en domstol för bl. a. upphävande av

patent.

Särskild personal finnes icke för de olika avdelningarna (instanserna),

utan tjänstemännen tjänstgöra efter förordnande av ämbetsverkets chef samtidigt

inom flera instanser enligt nedan närmare angivna regler.

På de tekniska anmälningsavdelningarna bedrives det vanliga granskningsarbetet

med ansökningarna. Avdelningarnas antal är för närvarande

elva. (Dessutom finnes en juridisk avdelning). Varje avdelning är uppdelad

i fem å sju (vanligen sex) rotlar, av vilka avdelningschefen själv förestår en.

Rotelföreståndarna eller ledamöterna (»Vorpriifer», »Mitglieder») synas i

allmänhet arbeta ensamma på sina rotlar. De äro i huvudsak befogade att

pa egen hand fatta beslut i rent tekniska frågor med följande undantag:

1. Beslut örn avslag av ansökningar (Zuriickweisungen).

2. Slutliga avgöranden efter invändningar.

3. Beslut i övrigt av principiell räckvidd eller betydelse eller vid vilka

sakläget skall bedömas även med hänsyn till andra industriområden än de

resp. ledamot tilldelade.

I de fall, då invändningar icke förekomma, besluta ledamöterna alltså

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. May.ts proposition Nr 135.

fullt självständigt i tekniska frågor ända till och med det slutliga beviljandet

av patent. Men i spörsmål av mer eller mindre rättslig innebörd skall

yttrande av vederbörande avdelningen tilldelade rättskunnige ledamot inhämtas;

ett flertal fall äro angivna i arbetsordningen, bl. a. patenterbarhet

ur synpunkten av teknisk användbarhet (gewerbliche Anwendbarkeit); uppfinningar,

som strida mot lag och goda seder; frågor rörande offentlig utövning

såsom nyhetshinder eller örn en tryckt skrift skall anses offentliggjord;

prioritetsärenden o. d.

Avslags- och invändningsärenden handläggas kollegialt på avdelningarna

av tre ledamöter, inberäknat avdelningschefen. Minst två av dessa ledamöter

skola vara tekniskt sakkunniga.

Övriga fall, d. v. s. punkt 3 här ovan, skola hänskjutas till avdelningschefen.

_ . .

Om under behandlingen svaromål med anledning av föreläggande ej ingnes

inom den bestämda, event, efter ansökning förlängda tiden, anses ansökningen

återtagen. Den kan emellertid återupplivas, därest svar inkommer

inom 4 månader och ny inlämningsavgift bifogas.

Besvär kunna anföras såväl av sökande som av invändare. För arbetet

med besvärsärendena äro anmälningsavdelningarna uppdelade i två grupper,

av vilka den ena bildar besvärsavdelningen A och den andra gruppen besvärsavdelningen

B. I båda grupperna äro olika industriområden representerade.

Ledamöter ur gruppen A tjänstgöra i sin besvärsavdelning vid

besvär i ärenden, som handlagts av någon avdelning inom grupp B och

vice versa. Vilka ledamöter, som skola deltaga, bestämmas i varje särskilt

fall av ämbetsverkets chef. I varje besvärsavdelning finnas dessutom vissa

permanenta bisittare, tagna bland de högre tjänstemännen i ämbetsverket.

Därjämte tillkomma s. k. icke ständiga ledamöter, vanligen representanter

för industrien.

Ordförande i besvärsavdelningarna är ämbetsverkets chef, en ställföreträdare

för chefen (sous chef) eller någon annan av chefen särskilt förordnad.

Avgörande beslut i besvärsavdelningarna skola i regel fattas i närvaro av

tre fackkunniga och en rättskunnig ledamot. Vid förberedande beslut är

det tillräckligt med tre närvarande ledamöter.

Någon ytterligare klagoinstans i fråga örn beviljande av patent finnes icke.

För befordrande av en enhetlig praxis finnes numera en s. k. »Verstärkter

Senat», som består av patentverkets chef eller en av hans ställföreträdare

som ordförande samt tre rättskunniga och tre fackkunniga (tekniska)

ständiga ledamöter. De sex ledamöterna skola i regel tagas bland cheferna

för besvärsavdelningarna och anmälningsavdelningarna. Den förstärkta senatens

uppgift är att fatta bindande avgöranden i sådana fall, då de båda

besvärsavdelningarna kommit till olika beslut i samma (eller likartade) rättsfrågor,

eller då olika beslut inom samma avdelning strida mot varandra,

eller då en besvärsavdelning vill avvika från ett tidigare beslut av den förstärkta

senaten. Beslut, som fattas av den förstärkta senaten, skola införas

i en minnesbok (Spruchsammlung) och offentliggöras i Patentblatt.

Upphävandeavdelningen, »Nichtigkeitsabteilung», är beslutför i närvaro

av två rättskunniga och tre tekniska ledamöter. Ordförande är patentverkets

chef eller en av hans ställföreträdare eller någon annan av chefen förordnad

ledamot av patentverket. Ordföranden skall vara rättsinnig.. I

♦ivrigt tagas ledamöterna bland patentverkets ständiga och icke-ständiga

ledamöter. .

Mot utslag av »Nichtigkeitsabteilung», som ju är en domstol i forsta m
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

stans, kan talan fullföljas hos en specialdomstol utanför patentverket, »Patentgerichtshof

».

Antalet ingivna ansökningar var år 1929 8,954. Samma år anfördes

214 besvär.

England.

Det engelska (brittiska) patentväsendet företer flera karakteristiska egendomligheter,

som sakna full motsvarighet på andra håll. De viktigaste, vad

arbetssättet inom patentverket, Patent Office, beträffar, äro följande:

1. Inskränkt nyhetsgranskning.

2. Inskränkt avslagsbefogenhet för patentmyndigheten.

3. Behandlingens påskyndande genom ett omfattande fristbegränsningsoch

avgiftssystem.

1) Nyhetsgranskningen är inskränkt till engelska fullständiga patentbeskrivningar

inom 50 år tillbaka från resp. ansökningsdatum och publicerade

före detta datum. Därjämte granskas numera även inneliggande

tidigare patentansökningar. Motsvarande begränsning (bland andra) gäller

även vid på nyhetshänvisningar grundade invändningar. — Nyhetsfrågan i

hela dess vidd får sedan eventuellt prövas vid domstol.

2) Avslagsbefogenhet för patentmyndigheten förefinnes endast därest »the

invention claimed has been wholly and specifically claimed in any specification,

to winch the investigation has extended», d. v. s. örn den patentsökta

uppfinningen ej blott finnes angiven i tidigare patentbeskrivningar utan

jämväl utgör direkt patentföremål i dessa, alltså innehålles i patentanspråken.

— I andra fall har patentmyndigheten endast möjlighet att, därest

sökanden trots nyhetshänvisningar vidhåller sina patentanspråk, bevilja patent

men med angivande i patentbeskrivningen av de patentskrifter, som

patentmyndigheten anser vara nyhetshindrande. (Dylika s. k. »references»

förekomma ej i större utsträckning; sökandena lära hellre låta patentanspråken

eller hela ansökningarna falla, enär ett patent med preference» i

regel anses vara värdelöst.)

3) Fristerna för föreläggandens besvarande äro korta (2 månader). Möjlighet

till erhållande av ytterligare anstånd finnes dock, men dels är sådant

förenat med en särskild avgift (10 shillings per månad), dels oek framför

allt måste ansökningen vara godkänd (accepted) inom en jämförelsevis kort

tid, nämligen 15 månader efter ansökningsdagen. Uppskov kan visserligen

erhållas men endast i tre månader och endast mot den höga avgiften av 2

pund per månad. Till följd av dessa bestämmelser bringas handlingarna

från sökandenas, resp. deras ombuds, sida snabbt i sådant skick, att behandlingen

kan slutföras; statistiken visar, att uppskovsmöjligheterna endast i ett

fåtal fall utnyttjas, och att avgifter sålunda i regel ej behöva erläggas.

Särskilt uppskov utan avgift lärer dessutom kunna erhållas, därest förseningen

kan påvisas vara orsakad av patentmyndigheten. — Bland övriga

avgifter må nämnas sådana för uppskov med ingivande av fullständig beskrivning,

uppskov med patents utfärdande, invändningar, muntliga förhör

etc.

För granskningsarbetet finnes en personal, som enligt årsberättelsen för

år 1929 bestod av 6 Superintending Examiners, 27 Senior Examiners samt

255 Examiners and Assistant Examiners.

Såsom något för engelska förhållanden särskilt utmärkande må därjämte

framhållas, att muntliga förhör på patentverkets initiativ förekomma i stor

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

utsträckning, och att ett omfattande arbete måste nedläggas på utarbetande

av illustrerade förkortningar av patentskrifterna (abridgements).

Besvär kunna anföras av såväl sökande som invändare. Besvären kunna

gälla jämväl frågor rörande införande i patentbeskrivningarna av de ovan

omtalade hänvisningarna till tidigare engelska patentskrifter (»references»).

Besvärsmyndighet är the »Law Officer» (även kallad Attorney General —

ungefär vår justitiekansler). Antalet besvär är mycket ringa. (År 1929

ingåvos endast 38 st.), vilket torde sammanhänga med den begränsade nyhetsprövningen

i patentverket och med att domstolsbehandling i alla fall

kan förväntas.

Någon ytterligare besvärsinstans finnes icke.

År 1929 ingåvos i England 25,386 fullständiga patentansökningar. Siffran

för provisoriska ansökningar (vartill motsvarighet saknas i icke-brittiska länder)

var 39,898.

Amerikas Förenta Stater.

I U. S. A. är granskningen i patentverkets (Patent Office) första instans

jämförelsevis enkelt organiserad. De inkommande ansökningarna fördelas

efter industriklasser mellan ett antal »Principal examiners», som i svenskt

språk närmast skulle kunna kallas avdelningschefer. De förestå var sin avdelning

»division»; antalet är för närvarande 63. Såsom biträden tjänstgöra

på resp. avdelningar 6—12 (på rent kemiska avdelningar ännu flera) »assistant

chief examiners» och »assistant examiners». Totala antalet granskare

(inberäknat principals) är för närvarande 708 (enligt en uppgift i Seientific

American, augusti 1930, sid. 93).

Avdelningschefen är ensam beslutande, i patentverkschefens (»Commissioner’s»)

namn, i alla frågor såväl rörande förelägganden som vid godkännanden

och avslag (undantag: se nedan vid »Law examiners»). Därjämte

skall han uppsätta promemorior och även muntligt svara i besvärsmål.

I praktiken kan avdelningschefen givetvis icke hinna närmare kontrollera

detaljarbetet över hela linjen; i medeltal inkomma ju årligen c:a 1,400

ansökningar på varje avdelning. Han måste därför, i stort sett, inskränka

sig till att förnämligast bearbeta de yngre granskarnas utlåtanden och i

övrigt undersöka de fall, som granskarna anse sig hava skäl att särskilt

rådfråga honom örn. Vissa avdelningschefer bruka själva redan från början

handleda de nyantagna granskarna. — På grund av den långt gående differentieringen

(en avdelning motsvarar beträffande industriklassomfånget c:a

2/;i svensk rotel) kan avdelningschefen dock utan större svårighet hålla sig

i ständig kontakt med granskningsmaterialet och teknikens ståndpunkt.

Vissa spörsmål skola underställas särskilda lagkunniga tjänstemän (»law

examiners»). Detta gäller exempelvis kollisioner och uppdelningar i flera

uppfinningar ävensom åtgärder mot tredskande sökande. Nyttan av särskilt

tredskoförfarandet lär emellertid vara omstridd, ehuru avsiktlig förhalning

från sökandenas sida av ärendenas behandling förekommer i jämförelsevis

stor utsträckning (patenttiden räknas från dagen för patentets beviljande,

ej från ansökningsdagen, varför lång behandlingstid i detta sammanhang är

liktydig med lång patenttid).

I första instans finnes dessutom en särskild kollisionsgranskare (»interference

examiner»), vilket emellertid saknar intresse ur svensk synpunkt.

Besvär handläggas av ett kollegium (»board of appeals») sammansatt av

cai 10 »examiners in chief» i förening med patentverkets chef och sous
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

chefer. »Examinera in chief» äro fast anställda heltidstjänstgörande personer,

som äro särskilt tillsatta för handläggning av besvärsärenden. Instansen

är beslutsmässig vid närvaro av minst tre ledamöter. Arbetet sker

på avdelningar och cirkulationssystem mellan avdelningarna lär vara infört.

I rent formella frågor finnes möjlighet till ett särskilt besvärsförfarandé

med skyndsammare behandling, s. k. »petition». Dessa besvär behandlas

direkt av patentverkets chef och giva honom en vidsträckt möjlighet att

påverka praxis vid ärendenas handläggning.

Endast sökande kan anföra besvär (invändningsinstitutet finnes ej i U.S.A.).

Särskilda regler gälla för klagorätten vid kollisioner mellan ansökningar

(»inter f erences »).

Från »board of appeals» kan ytterligare klagan äga rum hos en utanför

patentverket belägen domstolsinstans, nämligen »U. S. Court of Customs and

Patent Appeals», vars avgörande är slutgiltigt. Alternativt kan även klagas

enligt civilprocessuella regler hos de vanliga domstolarna.

Antalet ingivna patentansökningar var år 1928 87,837.

Sammanställning.

Bilaga C.

Inkomna

Av-

gjorda

ansök-

ningar

Till följ.

år balan-

Antal

rotlar

Tekn.

gran-

Avgjorda

ansökningar

"" i

I Ar

ansök-

ningar

serade

ansök-

ningar

skare

(medel-

tal)

Per

rotel

Per

gran-

skare

Anmärkningar

1912

3,493

3,184

5,841

21

34

152

94

12 byråing. rotlar

1913

3,683

3,015

6,494

(21)24

32

era 130

95

12(17) » »

1914

3,071

3,349

6,232

24

36

140

93

17 » »

1915

2,615

3,013

5,838

24

36

126

84

16 självständ. rotlar

1916

2,928

3,124

5,646

24

35

130

89

20 » »

1917

4,359

2,762

7,250

24

37

115

75

20 » »

1918

4,919

2,933

9,247

(24)26

38

c:a 120

77

20(22) » »

1919

6,165

3,513

11,904

28

42

125

84

24 » »

1920

6,046

4,756

13,213

30

50

159

95

Samtliga rotlar självständ.

1921

4,469

4,881

12,810

31

56

157

87

D:o

1922

3,781

5,832

10,770

31

56

188

104

D:o

1923

3,696

5,107

9,376

27

50

189

102

D:o

1 1924

4,031

4,356

9,062

29

42

150

104

D:o

1925:

Vi-S7«

2,300

2,050

_

29

42

70

49

D:o

Vt-81/!*

2,087

1,923

9,485

3972

40

49

48

39 självständ. rotlar

1926

4,395

4,400

9,403

3972

40

112

ilo

39 » »

1927

4,822

4,421

9,806

4072

43

109

103

40 » »

1928

5,682

4,486

11,019

417 2

46

108

98

41 » »

1929

5,788

4,544

12,263

4P/2

48

109

95

41 » »

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

81

Bilaga D.

Till kungl, patent- och registreringsverket.

Undertecknade få härigenom vördsamt anhålla, att genom kungl, patentoch

registreringsverkets försorg bilagda skrivelse med därvid fogade bilagor

måtte överlämnas till Herrar ekonomisakkunniga, utsedda att granska patentoch

registreringsverkets organisation och arbetssätt.

Stockholm den 15 maj 1930.

L. Leijonhufvud. S. Årmann.

Till Herrar ekonomisakkunniga, utsedda att granska patent- och registreringsverkets

organisation och arbetssätt.

Undertecknade, kanslibiträden hos kungl, patent- och registreringsverket,

få härigenom vördsamt anhålla, att Herrar ekonomisakkunniga ville förorda,

att av oss innehavda kanslibiträdesbefattningar å ämbetsverkets avdelning

för aktiebolagsärenden måtte med benämningen kansliskrivare hänföras

till lönegraden Bil.

Såsom motiv härför tillåta vi oss vördsamt framhålla, att de arbetsuppgifter,

som äro förenade med ifrågavarande befattningar och vilka av oss

sammanfattats i bilagda promemoria, på befattningshavarna ställa så stora

krav på omdöme och noggrannhet ävensom hos dem förutsätta viss kännedom

om gällande aktiebolagsstiftning, att dessa arbetsuppgifter synas oss

fullt likvärdiga med dem, som utföras av de befattningshavare, vilka vid

andra statens verk äro placerade i berörda lönegrad B 11.

Beträffande berörda promemoria tillåta vi oss framhålla, att det däri omförmälda

granskningsarbetet ävensom i densamma angivet biträde med redigering

av registret till samlingarna omfattande ur aktieregistret med flera

register kungjorda uppgifter tidigare utförts av hos ämbetsverket anställda

amanuenser och andra extra ordinarie tjänstemän, vilka avlagt juris kandidatexamen

eller kansliexamen, men sedermera till följd av begränsning av

antalet sådana tjänstemän i allt mer ökad omfattning överflyttats till oss.

Antalet sådana extra ordinarie tjänstemän, som år 1919 utgjorde 11, har

sålunda numera nedgått till 1; och denne tjänsteman är sysselsatt med förberedande

granskning huvudsakligen av anmälningar örn registrering av

nya bolag och beslutade ändringar i ordningarna för redan registrerade

bolag. Den förberedande granskningen av övriga till ämbetsverket inkommande

registreringsanmälningar utgöres således till väsentlig del av oss.

Antalet av dessa anmälningar har på sätt bifogade tablå utvisar alltsedan

år 1823 uppgått till omkring 5,000 årligen och år 1929 utgjort 5,495.

Stockholm den 15 maj 1930. S.

S. Leijonhufvud. S. Årmann.

6

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 117 höft. (Nr 135.)

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

P. M.

över det arbete, som utföres av tvenne å bolagsavdelningen i patent* och

registreringsverket anställda kanslibiträden (B: 7):

att verkställa förberedande granskning av inkommande registreringshandlingar

— med undantag för sådana, som avse nya bolag och ändringar i

bolagsordningar — att uppsätta koncept, även rörande nya bolag och ändringar

i ordningar samt, i händelse av anmärkning mot granskad ansökning,

förslag till skriftligt föreläggande eller p. m. upptagande anmärkningarna;

att efter varje föredragning stämpla i sessionen ingående registrerade

ärenden, att befordra till utskrift beslutade skrivelser samt till renskrivning

i och för kungörelse i posttidningen samtliga till sessionen hörande

koncept, att i liggare hos expeditionsnotarien anteckna antalet registrerade

diarienummer och antalet därtill hörande koncept, samt att därefter göra de

statistiska anteckningar, vartill de registrerade ärendena giva anledning;

att i särskilda liggare införa registrerade nya bolags firmor ävensom registrerade

förändringar av firmanamn;

att i och för statistiska uppgifter rörande bolagsärenden föra tre liggare,

en rörande nya bolag och senare inbetalningar å aktiekapital, en angående

ökning av aktiekapital och en angående nedsättning av aktiekapital;

att med ledning av dessa liggare upprätta de tabeller rörande bolagsärenden,

som skola ingå i ämbetsverkets årsberättelse;

att angående bolagsregistreringen upprätta kvartals- och årsrapporter till

handelsdepartementet;

att till kommerskollegium och statistiska centralbyrån samt, på särskild

begäran, till annan offentlig myndighet lämna uppgifter rörande bolagsregistreringar

(månads-, kvartals- och årsrapporter);

att årligen till kungl, biblioteket lämna uppgift å de nyregistrerade bolag,

som driva tryckerirörelse;

att ombesörja utgivandet av det register, som varje månad åtföljer »Samling

av anmälningar till aktiebolagsregistret, det hos kungl, försäkringsinspektionen

förda försäkringsregister samt förenings- och handelsregistren»;

att för dylikt ändamål kollationera och i bokstavsordning sortera firmanamnen

å det kortregister, som föres med ledning av i post- och inrikes

tidningar varje vecka kungjorda uppgifter rörande aktiebolags-, försäkrings-,

förenings- och handelsfirmor, att efter utgången av varje månad överlämna

det sorterade kortregistret till tryckeriet samt att, sedan korrektur erhållits och

läsning därav skett, återställa detsamma till tryckeriet med tryckningstillstånd.

Antal under

året inkomna

registrerings- anmälningar

Därav nya

bolag och

ändringar i

bolagsord- ningen

Övriga

anmälningar

1919............................

................................ 9,134

—

—

1920 ............................

................................ 8.775

—

—

1921............................

................................. 7,518

—

—

1922 ..................

.............................. 7,197

_

—

1923 ............................

................................ 7d>35

1,906

5,129

1924 ............................

................................ 6,937

1,825

5,112

1925 ...........................

................................ 6,626

1,727

4,899

1926 ............................

................................ 6,784

1,782

5,002

1927 ............................

................................ 6,387

1,660

4,727

1928 ............................

................................ 6,923

1,879

5,044

1929 ............................

................................ 7,444

1,949

5,495

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 135.

83

Bilaga E.

Utkast till ändringar i förordningen den 16 maj 1884 ang. patent.

5 §.

Finner patentmyndigketen, att sökanden ej fullgjort vad enligt 4 §

1 mom. honom ålegat, skall patentmyndigheten hålla sökanden till handa

eller, örn fullständig adress uppgivits, med posten till honom översända

skriftlig underrättelse därom med föreläggande för sökanden att inom

viss tid skriftligen yttra sig med anledning av sålunda framställd anmärkning

och avhjälpa förefintlig brist.

Underlåter sökanden att inom föreskriven tid avgiva infordrat yttrande,

skall patentmyndigheten avföra ansökningen såsom återtagen; ägande

sökanden emellertid att återuppliva densamma genom att inom 120 dagar

från utgången av förenämnda tid till patentmyndigheten inkomma med

dylikt yttrande, varvid skall fogas en avgift (återupplivningsavgift) av

50 kronor, vid äventyr, örn avgiften icke erlagts före den sålunda stadgade

tidens utgång, att yttrandet icke upptages till prövning.

Avgiver sökanden inom tid, som i första stycke sägs, eller, med bifogande

av återupplivningsavgift, inom tid. som i andra stycket stadgas,

infordrat yttrande, men underlåter han därvid avhjälpa anmärkt brist,

äge patentmyndigheten förklara ansökningen förfallen.

6 %.

Finner patentmyndigheten, att uppfinningens föremål icke är av sådan

beskaffenhet, att patent därå må meddelas, eller att uppfinningen uppenbarligen

icke är ny, eller att sökande, vilken uppgivit annan såsom uppfinnare,

ej visat, att han är dennes rättsinnehavare, eller att sökande underlåtit

att erlägga avgift, som i 4 § 3 mom. sägs, skall patentmyndigheten

så som i 5 § stadgas för där avsedda fall delgiva sökanden skriftlig underrättelse

därom med föreläggande för sökanden att inom viss tid skriftligen

yttra sig med anledning av sålunda framställd anmärkning och, där

sådant icke med hänsyn till beskaffenheten av anmärkt brist är uteslutet,

avhjälpa bristen. . ,

Underlåter sökanden att inom föreskriven tid avgiva infordrat yttrande,

äge vad i 5 § andra stycket för där avsedda fall stadgas motsvarande till
lämpning.

. „ , , , ,

Avgiver sökanden inom tid, som i forsta stycket sågs, eller, med bifogande

av återupplivningsavgift, inom 120 dagar från utgången av förenämnda

tid infordrat yttrande, men underlåter han därvid avhjälpa anmärkt

brist, äge patentmyndigheten avslå ansökningen.

7 $.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter ty i 6 § sägs, avslå ansökningen---tryck offentlig
göras.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

8 %.

Har patentansökning--— avsedda fall.

Är sökanden missnöjd med beslutet, åge han att vid talans förlust innan

klockan 12 å 60:de dagen från beslutets dag hos patentmyndighetens besyärsavdelning

anföra besvär, varvid skall bifogas en avgift (besvärsavgift)

av 75 kronor, vid äventyr, örn avgiften icke erlagts före nämnda tids

utgång, att besvären icke upptagas till prövning.

Patentmyndighetens besvärsavdelning skall bestå av patentmyndighetens

chef såsom ordförande samt tre av Konungen utsedda tekniskt kunniga

ledamöter; varjämte i handläggning av ärende, vars beskaffenhet

sådant påfordrar, skall deltaga en av Konungen inom patentmyndigheten

därtill förordnad rättskunnig ledamot. Besvärsavdelningen är beslutför,

när förutom patentmyndighetens chef eller den rättskunnige ledamoten

minst två av de övriga ledamöterna äro tillstädes. Besvärsavdelningen

äge att till utredning i på dess prövning ankommande ärende låta vid allmän

domstol avhöra vittnen eller sakkunniga. Närmare bestämmelser örn

besvärsavdelningens verksamhet meddelas av Konungen.

Över beslut, varigenom besvärsavdelningen ogillat eller icke till prövning

upptagit hos densamma anförda besvär, äge sökande att vid talans

förlust innan klockan 12 å 60: de dagen från beslutets dag hos Konungen

anföra besvär.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 135.

85

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hansén:

Den 13 i denna månad anmälde jag för Kungl. Majit frågan örn stat

för patent- och registreringsverket m. m. och framlade i samband därmed

förslag till proposition i ämnet till riksdagen. Emellertid erinrade jag,

att med fattande av slutligt beslut i ärendet borde få anstå, till dess ett

på föredragning av chefen för justitiedepartementet beroende förslag örn

ändring i vissa paragrafer i patentförordningen hunnit undergå vederbörlig

granskning i lagrådet.

Som denna granskning nu slutförts och därvid icke förekommit något,

som utgör hinder för fullföljande av det av mig framställda förslaget,

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte besluta avlåtande av proposition

till riksdagen i enlighet med samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 117 höft. (Nr 1S9.)

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln gjorda framställning om anslag till patentoch registreri s. 6 i texten