Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av visst avtal mellan kronan och Karlsborgs kommun

1931-01-29 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:142, Angående godkännande av visst avtal mellan kronan och Karlsborgs kommun

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av visst avtal mellan kronan och Karlsborgs

kommun; given Stockholms slott den 20 februari

1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

U tdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gaede, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anhåller att få

underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn godkännande av visst avtal mellan

kronan och Karlsborgs kommun samt anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Majit den 24 mars 1925 gjorde representanter för

Karlsborgs kommun framställning örn beredande av ekonomiskt vederlag åt

kommunen, för den händelse de enligt Kungl. Maj:ts proposition (nr 50) till

1925 års riksdag angående försvarsväsendets ordnande avsedda indragningarna

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 124 Käft. (Nr 142.) 42531 1

Framställning

av representanter

för

Karlsborgs

kommun.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 142.

beträffande den militära förläggningen å Karlsborg bomme till stånd. Härvid

anfördes, bland annat, följande.

Knappast någon förläggningsort i landet vore till den grad beroende av militärförläggningen

som just Karlsborg. Några skatteobjekt utöver dem, som

bildades av avlöning från de militära anstalterna, förekomme knappast. All

mark inom kommunen, med undantag av ett obetydligt område, ägdes av kronan^

vadan inkomster av fastigheter vore mycket små. Enbart örn Göta ingenjörkår

förflyttades samt Karlsborgs fästning och kommendantskapet därstädes

nedlades, skulle icke mindre än 25 % av kommunens beskattningsbara belopp

komma att försvinna. Visserligen avsåges enligt berörda proposition, att en

mindre del av flygvapnet skulle komma att förläggas till Karlsborg, men även

örn så skedde, skulle en dylik förläggning i ekonomiskt avseende icke tillnärmelsevis

komma att motsvara Göta ingenjörkår.

Karlsborgs samhälle kunde ej, såsom fallet vore med många andra förläggningsorter,

påvisa, att samhället haft direkta utgifter för ditförläggningen av

truppförband, men samhället hade så att säga växt upp på och levt på det militära.

Det torde icke finnas någon enda familj inom Karlsborgs socken, om

man frånräknade personalen, vid post och järnväg, som ej direkt eller indirekt

hade sin utkomst från de militära anstalterna. Vidare hade vid beslut om utgifter,

som fattats av såväl den borgerliga som den kyrkliga kommunen, alltid

räknats med de ekonomiska möjligheter, som för tillfället förelegat. Kommunen

hade sålunda år 1919 beslutat örn inrättandet av en högre folkskola, som

sedermera ombildats till kommunal mellanskola. Örn de ifrågasatta militärförflyttningarna

bomme till stånd, torde det emellertid ej bliva möjligt för

samhället att i fortsättningen underhålla denna skola utan ekonomiskt understöd

av staten i större utsträckning, än vad gällande författningar medgäve.

Beträffande denna skola kunde framhållas, att församlingen under första hälften

av år 1924 ingått till Kungl. Majit med anhållan att slippa binda ytterligare

ordinarie lärare vid skolan, alldenstund församlingen redan då befarat indragningar

i fråga örn de militära anstalterna. Denna ansökan hade emellertid

av Kungl. Majit blivit avslagen.

Det kunde även befaras, att driften vid ammunitionsfabriken och måhända

även vid tygstationen å Karlsborg i fortsättningen ej komme att bedrivas i

samma omfattning som för det dåvarande, vadan minskning av personalen även

där kunde bliva nödvändig. Sådana åtgärder borde vidtagas, att driften vid

dessa.fabriksanläggningar ej minskades mera än vad som kunde bliva oundgängligen

nödvändigt, så att någon större arbetslöshet inom kommunen därigenom

ej uppstode.

Av det anförda torde framgå, att Karlsborgs samhälle, i händelse föreslagna

indragningar och förflyttningar bleve en verklighet, i fortsättningen ej vore

i stånd att utan statens ingripande fullgöra åtagna förbindelser mot de kommunala

anstalter, som beslutats, och framför allt mot personal, som anställts under

en tid, då kommunen ej haft möjlighet att förutse en så stark reducering av de

militära anstalterna, som nu ifrågasatts.

Kasernkommitténs

skrivelse den

6 februari

1930.

Kasernkommittén, till vilken ifrågavarande framställning överlämnades, inledde

förhandlingar i ämnet med Karlsborgs kommun. Sedan Karlsborgs kommunalfullmäktige

vid sammanträde den 13 januari 1930 godkänt ett upprättat

förslag till avtal med kasernkommittén samt bemyndigat särskilda personer att

för kommunen underskriva avtal i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget,

träffades mellan Kungl. Majit och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll

av Kungl. Majits och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Karls
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 142.

borgs kommun, å andra sidan, ett den 18 och den 22 januari 1930 dagtecknat

avtal. Genom skrivelse den 6 februari 1930 underställde kasernkommittén

ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

I nyssnämnda skrivelse uttalade sig kasernkommittén till en början örn betydelsen

för Karlsborgs kommun av 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan

m. m. samt anförde därvid i huvudsak följande.

Enligt 1914 års försvarsordning hade till Karlsborg varit förlagda följande

truppförband: Karlsborgs artillerikår, Göta ingenjörkår (utom dess till Karlskrona

förlagda fästningsingenjörkompani) samt Andra intendenturkompaniet.

Till Karlsborgs militärförläggning hade vidare varit att räkna: kommendantskapet,

personalen för fästningsbyggnaden och fastighetsförvaltningen, Karlsborgs

tygstation och ammunitionsfabrik samt volontärskolan.

Beslutet i försvarsfrågan vid 1925 års riksdag hade för Karlsborgs del inneburit,

att fästningen nedlagts och därmed kommendantskapet därstädes indragits.

Karlsborgs artillerikår hade upphört och Göta ingenjörkår förflyttats

till annan ort (Eksjö). Personalen vid fastighetsförvaltningen, tygstationen och

ammunitionsfabriken hade avsevärt förminskats och volontärskolans förläggning

till Karlsborg upphört.

Andra intendenturkompaniet hade kvarblivit i Karlsborg, och i stället för

de bortgångna truppförbanden hade till Karlsborg förlagts Karlsborgs artilleriregemente

(luftvärnsartilleriregementet), vars chef tillika vore platsbefälhavare,

ävensom en del av tredje flygkåren. Sistberörda flygkårsförläggning hade

emellertid ännu icke kommit till stånd, och först i 1930 års statsverksproposition

hade för budgetåret 1930/1931 begärts medel för utrustning för Karlsborgs

flygreparationsverkstad.

Betydelsen för kommunen av 1925 års beslut i försvarsfrågan framginge,

vad beträffade truppförbanden och kommendantskapet, av nedanstående tablåer:

Enligt 1914 års försvarsordning.

A n

tal

Summa

Truppförband

Office-

rare

Under-

office-

rare

Man-

skap

Musik-

per-

sonal

Civil-

militär

per-

sonal

Pensio-

nerad

per-

sonal

Summa

beräknade

avlönings-

förmåner

! 1. Karlsborgs artillerikår.........

20

21

112

6

_

_

159

344,000

j 2. Göta ingenjörkår (utom fäst- ningsingenjörkompaniet)...

24

15

138

13

9

_

199

435,000

} 3. Andra intendenturkompaniet

2

2

6

—

—

—

ID

31,000

i 4. Kommendantskapet å Karls- borg ............................

3.

_

_

_

4

_

7

52,000

Summa

49

38

256

19

13

—

375

862,000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majlis proposition nr 142.

Enligt 1925 års försvar sordning.

Truppförband

Antal

Summa

1

Summa

beräknade i

avlönings- förmåner

Office-

rare

Under-

office-

rare

Man-

skap

Musik-

per-

sonal

Civil-

militär

per-

sonal

Pensio-

nerad

per-

sonal

1. Karlsborgs artilleriregemente

2. Andra intendenturkompaniet

3. Tredje flygkåren (del av) ....

Samina

30

2

4

19

3

9

'') 135

7

23

2) 12

_

i

4

3

200

12

40

3) 439,000

36,000

108,000

36

31

165

12

5

3

252 1 583,000

*) Därav 2 civilmilitär personal.

2) Avsedd för Karlsborgs garnison.

3) Däri inräknat arvode för upprätthållande av veterinärvården vid regementet.

Alim. Avlöningarna i förestående två tablåer hade beräknats såsom medeltal mellan högsta och

lägsta löner, dock att beträffande Karlsborgs artilleriregemente räknats med det i 1930 års statsverksproposition

i stat upptagna beloppet. Genomgående hade för dyrtidstillägg tillagts 18 procent.

Av tablåerna framginge, att vid en jämförelse med 1914 års försvarsordning

hade den nya försvarsordningen — då den i en framtid helt genomförts även

beträffande flygvapnet — nedbringat antalet fast anställda befattningshavare

vid truppförbanden (inklusive kommendantsstaten) i Karlsborg från 375 till

252 eller sålunda med 123, d. v. s. ungefär en tredjedel. Av dessa vore 13 officerare

och 7 underofficerare. Musikpersonalen hade minskats med 8 musikunderofficerare,

men i stället hade tillkommit 1 i manskapsgrad.

Förestående tablåer upptoge icke något örn personalen vid Karlsborgs fastighetsförvaltning,

tygstation och ammunitionsfabrik, men minskningen i personal

vid dessa hade, enligt vad som från orten meddelats kommittén, redan

medfört, att antalet anställda sjunkit under tiden 1 januari 1925—1 november

1929 från 477 till 278 eller med i det närmaste 200 personer.

Slutligen vore att erinra örn volontärskolans bortflyttning, som även den

för Karlsborgs kommun medfört direkt eller indirekt minskning i skatteinkomsterna.

.Karlsborgs kommun hade icke haft några direkta utgifter för därvarande

militärförläggningar. Men kronan ägde större delen av marken inom kommunen,

och denna, hade i avseende å ekonomi etc. varit nästan helt beroende av

militärförläggningen.

Sedan kasernkommittén upptagit förhandlingar med Karlsborgs kommun,

hade kommunens representanter vid sammanträde i juni 1928 till kommittén

överlämnat en skrivelse, vari, bland annat, framhållits, att enligt 1928 års debiterings-

och uppbördslängd å kommunalutskylder i Karlsborgs socken hade

nedanstående institutioner i Karlsborg haft följande antal skattskyldiga,

respektive beskattningsbar inkomst till följande belopp, nämligen:

Kommendantsstaten

Fästningsbyggnaden ____

Arméns intendentur förråd

Karlsborgs artillerikår . .

Gröta ingenjörkår ......

Beskattnings-

skyldiga

bär inkomst

kronor

21

67,130: —

24

52,730: —

43

90,740: —

136

201,400: —

170

301,700: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 142.

5

Antal skattskyldiga
-

Beskattningsbar

inkomst

kronor

Volontärskolan ..........................

Karlsborgs tygstation......................

Ammunitionsfabriken ....................

Kronans skatterestituerade fastigheter ......

Övriga inkomsttagare och fastighetsägare . . • ■

30

54

209

7

353

74,080

110,920

292,990

77,500

625,423

Summa 1,047

1,894,613

I skrivelsen hade därjämte anförts, att i 1930 års debiterings- och uppbördslängd

bomme Göta ingenjörkår, volontärskolan och kronans skatterestituerade

fastigheter att helt bortfalla. Dessa representerade i 1928 års längd ett belopp

av sammanlagt 453,280 kronor, vilket utgjorde 24 procent av hela kommunens

beskattningsbara inkomst. Ammunitionsfabrikens personal bomme redan den

1 juli 1928 att hava minskats med omkring 70 personer, och sannolikheten

talade för att den inom ett år bomme att ännu ytterligare minskas. Aven vid

kommendantsstaten, fästningsbyggnaden och Karlsborgs tygstation syntes personalindragningar

komma att äga rum. Endast Karlsborgs artillerikår hade

genom sin omorganisation till regemente erhållit utökning. Då så gott som

alla Karlsborgs innevånare direkt eller indirekt hade sin utkomst av de

militära institutionerna, syntes förflyttningarnas och indragningarnas ekonomiska

verkningar för kommunen bliva långt större än vad som kunde utläsas

genom den direkt förlorade beskattningsbara inkomsten. Hantverkare, handlande

och övriga näringsidkare, vilka räknade personer, som nu avflyttade

från samhället, såsom sina kunder, komme att se sina inkomster minskade

i proportion till kundkretsens minskning i antal och köpkraft. Inom dessa

branscher komme med all sannolikhet att uppsta arbetslöshet och starkt nedsatt

skatteförmåga. Under förutsättning att kommunens utgifter bibehölles

oförändrade, betydde det ovan anförda en ökning av kommunalskatten med omkring

50 %. Sannolikheten talade emellertid för att utgifterna icke kunde

hållas inom den nuvarande ramen, varför skattestegringen kunde väntas bliva

ännu större.

Vid sammanträde i november 1929 hade Karlsborgs kommun inför kasernkommittén

ytterligare anfört, att vid genomförandet av 192o ars beslut i försvarsfrågan

Göta ingenjörkår och infanteriets skolor förflyttats fran Karlsborg,

varjämte arbetspersonalen vid ammunitionsfabriken, tygstationen och

fastighetsförvaltningen minskats från sammanlagt 477 anställda den 1 januari

1925 till 278 den 1 november 1929. På grund härav hade kommunens folkmängd

minskats från 2,433 personer den 1 januari 1925 till 2,059 den 1

januari 1929. Antalet skattekronor hade under samma tid nedgått från 19,618

till 17,621. Utdebiteringen hade ökats från 4 kronor till 4 kronor 80 öre.

Härtill komme landstingsskatt 2 kronor 5 öre och vägskatt 25 öre per fyrk

(motsvarande en utdebitering för inkomst av jordbruksfastighet av cirka 4

kronor 15 öre, för inkomst av »annan fastighet» av cirka 2 kronor 33 öre och

för annan inkomst av 1 krona 65 öre, allt per inkomsthundra). Karlsborgs

kommun hade icke någon juridisk rätt till gottgörelse. Den hade växt upp med

fästningen och hittills nästan uteslutande levt på de militära anslag, som här

förbrukats. Då nu dessa anslag minskats med omkring 40 procent sedan 1925,

vore det ofrånkomligt, att verkningarna, såväl de direkta som kanske ännu mer

de indirekta, bleve svåra.

Ur den officiella statistiken kunde anföras följande rörande Karlsborgs kommuns

förhållanden under åren från och med år 1924:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 142.

Folk-

Inkomst, varå

kommunal-

Progressiv-

Ar

Kommu-

skattens

1 januari

utskylder

utdebiterats

nalskatt

kommun- ;

andel |

1924.

1925.

1926.

1927.

1928.

1929..

2,401

2,268,058

3 90

2,379

2,443

1,961,874

—

4 —

2,045

_

2.416

1,951.774

—

4 50

2,065

__

2,409

1,952.673

—

4 60

2,478

1

2,400

1,894,623

—

4 70

2.648

_i

2,059

1,762,152

—

4 80,

1,714

—!

Kommunens den borgerligas och den kyrkligas, tillgångar och skulder den

dl december 1927 hade utgjort respektive 227,232 kronor och 33,870 kronor.

Kasernkommittén framhöll härefter, att det syntes kommittén av det anförda

framgå, att genomförandet av 1925 års försvarsbeslut för Karlsborgs

del redan medfört ett avsevärt försvagande av Karlsborgs kommun, samt att

det vore antagligt, att kommunens läge komme att ytterligare i väsentlig grad

försämras, därest kommunen ej erhölle hjälp i någon form. Då kommunens försämrade

läge berodde icke av något kommunens eget åtgörande utan på berörda

personalindragningar, syntes här föreligga ett sådant fall, då billigheten krävde,

att från statens sida vidtoges åtgärder, som vore ägnade att så långt sig göra

läte neutralisera verkningarna av personalindragningarna inom försvarsorganisationen.

Kommittén yttrade vidare, att för frågan örn beredande av kompensation

till Karlsborgs kommun ännu en omständighet kommit att bliva av synnerlig

betydelse, nämligen spörsmålet örn det s. k. Rödesundsområdets uppordnande.

Ett dylikt uppordnande förutsatte ovillkorligen ganska stora kostnader för

stadsplan, dennas genomförande, anläggning av vägar, avlopps- och andra ledningar

och dylikt, kostnader, vilka väl i första hand kunde åtminstone delvis

åläggas kommunen, men vilka kronan såsom områdets ägare och exploatör icke

skäligen kunde undgå att påtaga sig ansvaret för. Rödesundsfrågan hade

emellertid synts kommittén kunna lämpligen kombineras med förberörda fråga

örn ersättning till Karlsborgs kommun.

I detta ämne anförde kasernkommittén därefter bland annat:

Pa landtungan mellan Vättern och Bottensjön invid Karlsborgs fästning hade

redan tidigt uppstått en viss bebyggelse.. Då kronan år 1819 köpt mark för

anläggning av Wanås (Karlsborgs) fästning, hade å den nordligaste, närmast

kanalen belägna, då Rödesunds by eller Rödesunds marknadsplats kallade delen

av sagda område funnits en gästgivargård samt en del marknadsstånd.

Dessa stånd hade egentligen varit avsedda att vara tillfälliga bostäder och magasinslokaler

för i städerna Vadstena, Hjo och Askersund bosatta personer,

vilka årligen såsom försäljare besökte marknaderna och vore ägare till de olika

stånden. Redan på 1820-talet hade emellertid, såsom framginge av handlingar

från nämnda tid, eldstäder börjat att uppföras i marknadsstånden och dessa

att bebos även vintertid.

Enär denna marknadsplats då av kronans myndigheter antagits tillhöra kronan,

hade myndigheterna särskilt på 1880-talet upplåtit tomter på detta område

till enskilda. I själva verket hade området emellertid utgjort en samfällighet,

tillhörig »Östra skogslaget uti Karlsborgs och Mölltorps socknar». Sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kim (fl. Maj:ts proposition nr 142.

fälligheten hade skiftats år 1911, oell de kronan därvid tilldelade områdena

hade sedermera genom ägoutbyten undergått vissa förändringar.

Mellan berörda »marknadsområde» och Karlsborgs järnvägsstation funnes

ytterligare bebyggelse. Kronan, som vore ägare till denna mark, hade här med

nyttjanderätt "upplåtit tomter, särskilt efter år 1908. De flesta kontrakten

utlöpte den 1 oktober 1930. , ..

Intill de förberörda Rödesundsområdena men norr örn Rödösundet Imellan

Vättern och Bottensjön) hade också uppstått bebyggelse å de där belägna, avkronan

till Göta kanalbolag på sin tid för kanaldriften med besittningsrätt

upplåtna områdena. Å den s. k. Kanalholmen ävensom utmed norra sidan av

kanalen hade nämligen kanalbolaget dels självt uppfört en del byggnader för

sin förvaltning och sina tjänstemän, dels ock upplåtit tomter till enskilda, som

där uppfört hus. , , , , » -

Den ifrågavarande samhällsbildningen kring Rödesund hade en befolkning

av omkring 400 personer. Allmänna landsvägen Undenäs Karlsborg —Mölltorp

genomlöpte samhället, som bildade slutpunkt för järnvägen Skövde Karlsborg.

Någon större industri funnes ej inom samhället.

Den uppkomna samhällsbildningen hade icke varit utan sina vador, vilka

påtalats av olika myndigheter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län hade sålunda i

skrivelse till arméförvaltningen den 4 maj 1921 framhållit nödvändigheten av,

att förhållandena i samhället ordnades upp, och hade länsstyrelsen därvid,

bland annat, erinrat, att byggnadsverksamheten uppstått och fått utveckla sig,

utan att för densamma funnits vederbörligen fastställd stadsplan, samt a? „ r*"’

att denna brist syntes länsstyrelsen med det snaraste böra avhjälpas.. En fråga,

som även syntes värd att taga i övervägande, vore, huruvida militära och

andra allmänna synpunkter medgåve upplåtande av kronans mark med äganderätt

eller, såsom redan skett med kronans likartade mark i Vaxholm, med f°mträtt.

En mera betryggad rätt till byggnadsplatsen skulle otvivelaktigt pa det

kraftigaste befrämja en bättre byggnadsverksamhet.

I skrivelse till länsstyrelsen den 20 oktober 1923 hade armeförvaltningens

fortifikationsdepartement anfört, att departementet väl såsom företrädande

Kungl. Maj :t och kronan i egenskap av jordägare ansåge det tvivelaktigt, huruvida

med hänsyn till den fria dispositionsrätt över närliggande områden, som

förutsattes för fästningens utnyttjande, det kunde vara för kronan fördelaktigt

att inrymma ifrågavarande samhälle inom de skrankor, som genom de s.. k.

stadsstadgorna utstakades, men att departementet likväl på grund av bestämmelserna

i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad och det allmänna

intresse, som nämnda lag vore ägnad att tillgodose, samt tillika i betraktande

av fästningens dåmera minskade betydelse funnit sig böra tillstyrka, att berörda

stadgor vunne tillämpning inom nämnda samhälle, dock under förutsättning

att giltighetsområdet utsträcktes till att omfatta jämväl den s. k. Kanalholmen

och annan angränsande mark, som kunde antagas komma att indelas

till byggnadstomter. Däremot kunde fortifikationsdepartementet icke tor det

dåvarande medgiva, att, såsom länsstyrelsen ifrågasatt, kronans mark a Rodesund

eller i fästningens närhet upplätes med äganderätt eller tomträtt.

Någon tid innan fortifikationsdepartementet avlåtit berörda skrivelse, hade

kommendanten å Karlsborg hos Kungl. Majit gjort framställning örn att föreskrift

måtte meddelas, att 13 § i ordmngsstadgan for rikets stader skulle tilllämpas

inom Karlsborgs fästnings skyddsområde. Länsstyrelsen hade i häröver

den 30 december 1922 avgivet utlåtande erinrat, att kommendantens framställning

syntes åsyfta den antydda bestämmelsens åvägabringande i den

ordning, 30 § i nyssberörda stadga anvisade, men att syftet med framställningen,

ehuru behjärtansvärt, icke syntes kunna på antydd väg ernns. Ua

emellertid behov av åtgärder från det allmännas sida för reglering av förhållandena

i ordningshänseende kunde anses föreligga i avseende a det tätt be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

i RödesuQd hade länsstyrelsen i utlåtandet erinrat om sin

forberorda hos fortifikationsdepartementet gjorda framställning och den utväg

KU fraqns .lösande, S°m/Ppade sig’ 1 händelse av länsstyrelsen påkallad

inom^Hde SaS°im vore att förmoda, skulle ådagalägga behovet av tillämpning

inom Rödesund av ordnmgsstadgan för rikets städer i dess helhet Enligt be
sådtantehänseen°dket0bef-1+92?

had,e ,Kungl- faJ:t På de grunder, länsstyrelsen i

någon Runn M | ° j f^nit kommendantens framställning icke föranleda

länsstyrelsen vldare ajarard. Emellertid hade Kungl. Majit anbefallt

ment faol fort’ n4 sa“rad “ed armeförvaltningens fortifikationsdeparte.

ent, taga i fortsatt overvagande den av länsstyrelsen väckta frågan om till
arTett!,

inknia0in ?°deTd av °rdmngsstadgan för rikets städer i dess helhet samt

Emia enlcdmbigde Vldtaga de ytterligare åtgärder, vartill länsstyrelsen kunde

Länsstyrelsen hade därefter kallat markägare och andra vederbörande till

Rt a Piatsen den26 ai,gustl 1924. Vid detta hade flertalet utta
’

att fu jfrag-a varande örn raden väl icke skulle bilda ett municipalsamhaHe

men litt Kungl Maj :ts förordnande örn att stadsplan skulle upprättas

Kun°H bi°r!ile "tverli;as- S.edan länsstyrelsen gjort dylik framställning till

Kungl Majit hade Kungl. Majit genom beslut den 9 april 1926 förordna? att

ninJf sKd1??1 l?het “-tbestämmelserna i 1 kap. 42 § lagen örn fastighetsbildning

i stad skulle upprattas for ovanberörda områden kring Rödesund inklusive

kanalbolagets områden vid kanalen och å Kanalholmen

r1 Jx, ande atgarder 1 för samhällets ordnande borde anmärkas, att

SL i /Y samhället, som icke vöre belägen å kanalbolagets mark, fått sin

a at.teulod n ingsf råga ordnad pa det sätt, att fästningens vattenverksledningar

leininJi6 •t<iftf-?fI?dra8''-tS-0chia yomtei1 uPPsatts en vattenkastare, varemot

ledningen icke fatt förås m i sjalva byggnaderna. Samhällets genomfartsvägar

hade övertagits ay vederbörande väghållmngsdistrikt såsom allmänna vägar,

i Ur 39241hade >Rddes«nds hus- och fastighetsägarförening u. p. a»

lios fortifikationsdepartementet gjort framställning om vidtagande av åtgärder

för beredande av möjlighet för föreningen att med äganderätt förvärva

^)rdanr, °"aliS1 mar(k vid Rödesund som kronan ej behövde för eget ändamål.

1 ortifikationsdepartementet hade da låtit verkställa en värdering å den till

inköp ifrågasätta marken genom en nämnd av tre personer, och hade till medlemmar

av densamma utsetts: av fortifikationsdepartementet överstelöjtnanten

oven Alin, av föreningen byggmästaren Axel Larsson i Rödesund och av länsstyrelsen

häradshövdingen Carl Arhusiander, vilken sistnämnde tillika fungerat

som nämndens ordförande. Till ledning vid värderingen hade förelegat en av

distriktslantmätare!! Jansson upprättad karta, upptagande den söder om Rödesundet

belägna mark, som vid det inför länsstyrelsen den 26 augusti 1924

halina sammanträdet ansetts böra ingå i ett blivande municipalsamhälle och

vilket markområde således begränsades i norr av Rödesundet, i öster av

Vättern, i söder ay den s k Kärleksstigen, gående från högvakten till allmänna

andsvagen Karlsborg—Mölltorp vid järnvägsövergången, och vidare av vägen

förbi lärarbostaden ned till Bottensjön samt i väster av nämnda sjö. Från

värderingen hade undantagits järnvägsområdet, sådant detsamma av baningenjoren

stanzen utvisats och med röda linjer inlagts å kartan. Vidare hade från

\ai delängen undantagits fyra särskilda i enskild ägo varande, i nordöstra delen

av det kartlagda området belägna områden, vilka å kartan utmärkts med grön

K. r arg’ •la?1^? tillhörande vägar. Värderingsnämnden hade varit enig om

att fran värderingen därjämte skulle undantagas dels det område, som bestode

n.y aff° lygli renia 1, 2, 3 och 4 och som disponerades för kronans räkning för

torradsiius samt övnings- och lastageplats, dels ägofiguren 118. som disponerades

av Karlsborgs tygstation, och dels ägofiguren 187. som disponerades av

Lota ingenjörkår. Sedan det upplysts, att den genom det kartlagda området

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 142.

löpande landsvägen Forsvik—Rödesund—Mölltorp vore indelad till allmänt

underhåll, hade ävenledes denna väg undantaghj från värderingen.

Kasernkommittén redogjorde härefter närmare för innehållet av ett utav omförmälda

nämnd upprättat värderingsprotokoll av den 4 februari 1925. Av detsamma

inhämtades, att sammanlagda värdet av den mark, vars inlösande

kunde ifrågasättas, uppskattats av nämndens ordförande, häradshövdingen

Arhusiander till i runt tal 181,000 kronor, av överstelöjtnanten Alin till 230,000

kronor och av byggmästaren Larsson till cirka 89,000 kronor.

Kommittén yttrade vidare:

Värderingsinstrumentet hade av länsstyrelsen översänts till fortifikationsdepartementet

med skrivelse den 9 februari 1925. Länsstyrelsen hade därvid,

bland annat, anfört, att för länsstyrelsen måste i förevarande angelägenhet den

ledande synpunkten vara att söka åstadkomma ordnade förhållanden inom ifrågavarande

trakt av länet i såväl byggnads- som andra hänseenden. Otvivelaktigt

torde för detta syftes ernående municipalsamhällsformen vara förmånligast.

•Därigenom erhölles tillika en laglig organisation, till vilken försäljningen av

kronans mark kunde ske och under vars tillsyn egnahemsbildningen kunde försiggå

under fullt betingande former. Med hänsyn emellertid till de lösa

grunder, på vilka lägenlietsägarnas innehav av tomtmarken vilade, hade det för

det dåvarande icke ansetts lämpligt och billigt att ålägga lägenhetsinnehavarna

de utgifter, som vanligtvis vore oundgängliga vid municipalsamhällsbildning,

och länsstyrelsen hade därför ansett sig böra tillsvidare avstå från åtgärd i

sådan riktning. Däremot kunde länsstyrelsen icke släppa kravet på stadsplan

för ifrågavarande del av länet. Den i ärendet verkställda utredningen hade

nämligen oförtydbart ådagalagt det oavvisliga och trängande behovet av sådan

plan. Strävandena borde därför inriktas på densammas snara åstadkommande.

Ett oeftergivligt villkor vore, att stadsplanen förelåge vederbörligen fastställd

vid den tidpunkt, då marken skulle utskiftas med äganderätt till de enskilda

lägenhetsinnehavarna, på det att full överensstämmelse måtte komma till stånd

mellan äganderättsförhållandena, å ena, samt laga stadsplan och tomtindelning,

å andra sidan. Länsstyrelsen hade därför inlett åtgärderna för stadsplans åstadkommande

genom att samtidigt med skrivelsen avlåta framställning till Kungl.

Majit angående förordnande örn stadsplans upprättande. Något hinder eller

fördröjande av marklösenfrågan behövde icke befaras av nyssberörda framställning,

utan kunde de båda frågorna samtidigt mycket väl lösas var för sig.

I stadsplaneärendet hade kommendanten å Karlsborg avgivit utlåtande, vari

beträffande försäljningsfrågan anförts, att det vore lämpligast, att försäljningen

skedde i samband med bildandet av ett municipalsamhälle, som då förvärvade

marken, varigenom såväl det allmännas som den enskildes intressen

bäst tillgodosåges.

De vidare förhandlingarna mellan fortifikationsdepartementet och berörda

fastighetsägarförening hade icke lett till något resultat. Fortifikationsdepartementet

hade i stället ansett sig böra förhandla med Karlsborgs kommun om att

kommunen skulle övertaga all för kronans eget behov ej avsedd mark och därefter

i sin tur försälja till de särskilda tomtinnehavarna respektive tomter.

Kommunen hade också utsett en förhandlingsdelegation för ändamålet. Parterna

hade emellertid enats om att låta frågan vila, till dess stadsplanen för området

förelåge fastställd.

Kasernkommittén övergick härefter till frågan örn ersättning åt Karlsborgs

kommun i anledning av de år 1925 beslutade indragningarna beträffande den

militära förläggningen därstädes samt lämnade en redogörelse för innehållet av

det mellan kommittén och kommunen träffade villkorliga avtalet. Härvid anförde

kasernkommittén i huvudsak följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 142.

Kommittén hade funnit, att Karlsborgs kommun borde tillerkännas viss

ersättning för det avbräck kommunen åsamkats genom de förändringar i därvarande

militärförläggningar, som blivit en följd av den år 1925 beslutade försvarsorganisationen.

Vid ersättningsfrågans behandling hade kommittén ansett

hänsyn böra tagas även till frågan örn Rödesundsområdets uppordnande. Skulle

nämligen icke kronan därvidlag träda emellan utan låta Karlsborgs kommun,

eventuellt ett särskilt bildat municipalsamhälle, bekosta sagda uppordnande,

skulle detta medföra synnerligen betungande utgifter för kommunen, respektive

municipalsamhället.

Vattenledningsfrågan kunde visserligen anses åtminstone för närvarande löst

på ett någorlunda tillfredsställande sätt, varvid Karlsborgs kommun även

bidragit med avsevärda belopp. Men avlopps- och dräneringsfrågan kvarstode

helt olöst. Områdena vore så lågt belägna och marken så genomsläpplig, att en

tillfredsställande dränering icke torde kunna åstadkommas utan särskilda invallningar

och skyddsgrunder utmed stränderna, kombinerade med pumpverk, avsett

även för de blivande avloppsledningarna. Enligt ett år 1922 uppgjort förslag

skulle avlopps- och pumpverksanläggning draga en engångskostnad av 85,000

kronor, vartill komme driftkostnader, beräknade till 8,000 kronor för år. ,,

Vidare vore vägarna inom området, frånsett de av väghållningsdistriktet

övertagna allmänna vägarna, endast till mycket ringa del iordningställda och

komme alltså att draga avsevärda kostnader.

Kasernkommittén ansåge, att även i förevarande fall markexploatören borde

vara ansvarig för och bekosta samhällets uppordnande med vägar, dränering,

ledningar etc. Under förutsättning, att kronan själv exploaterade områdena,

borde kronan därför icke undandraga sig att antingen själv utföra ifrågavarande,

alltför länge uppskjutna arbeten och anläggningar eller, örn dessa utfördes

genom kommunen eller ett eventuellt municipalsamhälle, till kommunen,

respektive municipalsamhället utgiva ersättning för sagda arbeten och anläggningar.

För kronans del vore härvid att ytterligare taga hänsyn till, att en exploatering

genom kronans egna myndigheter, inklusive områdenas uppordnande,

måste medföra en del administrationskostnader och risker, vartill komme de

många obehag och svårigheter, vilka måste för den exploaterande uppstå, innan

alla åtgärder för samhällets uppordnande verkställts och alla nuvarande tomtinnehavare

fått tillösa sig respektive tomter. Icke heller finge förbises, att

kronans inkomst från de nu upplåtna områdena vore ganska obetydlig — för

närvarande endast cirka 5,000 kronor årligen, sedan skatter för områdena

betalts — och någon ytterligare tomtupplåtelse av betydelse torde, på grund

av de inträdda här ovan berörda förhållandena, icke kunna förväntas uppkomma

inom den närmaste framtiden. I vad mån, därest kronan själv ombesörjde

exploateringen av området, kronans inkomster — genom tomtavgälder

eller köpeskillingar för tomter — skulle under den närmaste tidsperioden täcka

de förestående stora utgifterna, torde därför få anses ganska ovisst.

Under kasernkommitténs förhandlingar med Karlsborgs kommun hade

dennas representanter förklarat sig intresserade av en sådan lösning av de föreliggande

ersättnings- och samhällsfrågorna, att kommunen finge övertaga all

för kronan ej erforderlig mark inom stadsplaneområdet — med skyldighet för

kommunen att sedan i sin tur till nuvarande tomtinnehavare försälja respektive

tomter — på sådana villkor, som jämväl innefattade kompensation för militärindragningarna.

Kasernkommittén hade funnit en sådan lösning vara ur alla

synpunkter lämplig. För kronans del vunnes, att kronan undginge de med en

kronans egen exploateringsverksamhet förbundna, här ovan antydda svårigheter

och risker, samtidigt som kompensationen till kommunen bereddes i en

för kronan fördelaktig form. För kommunens del vunnes, att den erhölle en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 142.

skälig kompensation, att kommunen kunde uppordna Rödesundsområdct, samt

att de nuvarande tomtinnehavarna bereddes tryggad rätt till sina tomter, vilket

även ur kommunens synpunkt givetvis mäste medföra fördelar i form av högre

taxeringsvärden och större möjligheter för samhällets vidare utveckling, yad

kommunen sålunda vunne vore en vinst även för det allmänna. Ytterligare fördelar

för det allmänna genom en sådan lösning som den ovan antydda vöre, att

den eljest rätt svårlösta samhällsfrågan såmedelst äntligen finge sin lösning,

ävensom att administrationskostnaderna för exploateringen skäligen kunde

antagas för kommunen bliva mindre, än de skulle bliva, örn kronan ombesörjde

densamma. Slutligen borde i detta sammanhang anmärkas, att enighet ratt

inom hela Karlsborgs kommun därom, att det borde vara Karlsborgs kommun,

som skulle övertaga exploateringen och uppordna ifrågavarande områden, och

att sålunda icke åtminstone för närvarande borde bildas något municipalsamhälle,

enär detta icke skulle erhålla tillräckligt ekonomiskt underlag för att

kunna gå i land med sagda uppgifter för områdets uppordnande.

Då, i enlighet med det ovanstående, kasernkommittén ansett, att marken i

fråga borde överlåtas till Karlsborgs kommun och att detta borde ske på sådana

villkor, som innefattade kompensation för militärindragningarnas inverkan a

kommunens ställning, hade det gällt att precisera dessa^ villkor och därvid

närmast taga ståndpunkt till frågan, huruvida den överlåtna markens värde

överstege vad som skäligen borde tillerkännas kommunen i kompensation,

d. v. s. huruvida och i så fall med vad belopp kommunen borde erlägga köpeskilling

för marken. „ .

Kasernkommittén hade icke kunnat undgå att finna de vid 1925 ars värdering

av herrar Arhusiander och Alin åsätta värdena alltför höga. Dessa värderingsmän

syntes icke hava i tillräcklig grad tagit hänsyn till de dryga kostnader för

områdenas iordningställande och för själva exploateringen, som markexploatören

måste räkna med. Därtill komme, att, enligt det nu föreliggande stadsplaneförslaget,

i stadsplaneområdet inginge procentuellt sett högst betydligt mera

mark för vägar, parker och andra allmänna ändamål, än sagda värdering utgått

från. Värderingsmännens grundpriser torde snarast utgöra priset pa ordnad

tomtmark, i stället för att man härvidlag borde söka få fram ett antagligt

råmarksvärde, varvid hänsyn borde rimligen tågås även till den förhöjning i

tomternas värde, som åstadkommits av tomtinnehavarna själva, även örn de

enligt gällande avtal icke kontraktsenligt ägt att tillgodoräkna sig denna värdestegring,

i händelse förnyad upplåtelse eller försäljning av tomterna icke

kommit till stånd.

Den del av stadsplaneområdet, som icke utgjordes av kanalbolagets mark,

hade en totalareal av omkring 570,000 kvadratmeter, däri ej inräknat statens

järnvägars område. Sagda areal vöre enligt stadsplaneförslaget uppdelad på

ungefär följande sätt:

mark tillhörig enskilda eller ecklesiastik jord...... 22,700 kvm.

mark förbehållen kronan ....................................... 12,000 »_ 34,700 kvm.

allmänna vägar (delvis tillhöriga andra än kronan) 35,900 kvm.

övriga vägar.............................................................. 04,500 »

parker och planteringar........................................ 78,200 » - 173,600

till kommunala ändamål upplåten mark............... 16,200 kvm.

tomtmark avsedd för ytterligare offentliga ändamål 19.000 » 35,200 >

till enskilda upplåtna tomter................................. 102,400 kvm.

icke upplåten tomtmark.......................................... 219,100 » 321,500 >

Summa 570,000 kvm.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Till jämförelse syntes böra erinras, att 1925 års värdering omfattat cirka

446,500 kvadratmeter. Däri hade då icke ingått enskild tillhörig mark, en del

av de allmänna vägarna och en mindre del av den mark, som borde bibehållas

av kronan, ej heller vissa som park avsedda områden. Däremot hade ingått ali

för kommunala ändamål avsedd mark, en stor del av den för allmänna vägar

numera disponerade marken samt all mark för övriga vägar ävensom större

delen av den nu för parker och planteringar avsedda marken.

Beträffande värdet å det i stadsplanen ingående, nu ifrågavarande området

vore^ att märka markens av naturen dåliga beskaffenhet inom stora delar av

området. De redan upplåtna tomternas nuvarande värde hade till största delen

uppkommit genom de jordpåfyllningar och det arbete, som tomtinnehavarna

själva utfört. Å stora delar av övriga områden vore det värdefullaste icke

marken utan skogsbeståndet; men dettas ekonomiska värde bleve ganska ringa

på den grund, att större delen av skogsbeståndet icke kunde få ekonomiskt utnyttjas

utan måste bibehållas som ovillkorligen nödvändigt vindskydd mot sjöområdena

samt förty också i stadsplanen utlagts som parkområden.

Vidkommande värdesättningen av marken i Karlsborg tilläte sig kasernkommittén

vidare erinra örn innehållet i det utlåtande, som byggnadsstyrelsen

den 26 juli 1927 avgivit i fråga om dispositionen av Vaxholmsmarken. Ur

detta utlåtande ville kommittén åberopa, att byggnadsstyrelsen ansett, att

Vaxholmsmarken, därest kommunen övertoge exploateringen, skäligen kunde

åsättas ett råmarksvärde av 19 öre kvadratmetern.

Det till överlåtelse ifrågasatta området vid Karlsborg syntes kunna åsättas

ett råmarksvärde av högst 15 öre kvadratmetern. Då totalarealen av stadsplaneområdet,

med undantag av järnvägsområdet, utgjorde 570,000 kvadratmeter,

samt enskilda tillhörig, ecklesiastik och kronan eljest förbehållen mark

utgjorde (22,700 + 12,000 =) 34,700 kvadratmeter, kunde exploateringsområdet

beräknas till cirka 535,000 kvadratmeter och dess råmarksvärde efter 15

öre per kvadratmeter till sammanlagt cirka 80,000 kronor.

För bedömande av skäligheten av sistsagda värde borde erinras örn, att

kronans årliga inkomst från området för närvarande utgjorde cirka 5,000

kronor, sedan utskylderna för området betalats. Men att kronan kunnat erhålla

så pass stor nettobehållning av området berodde därpå, att kronan, frånsett

upprättandet av stadsplan och bidrag vid vattenledningsfrågans lösning, underlåtit

att göra något åt områdets uppordnande. Detta, att kronan icke åtgjort

något i angivna hänseenden, hade icke kunnat undgå att väcka betänksamhet

hos dc militära myndigheter, vilka haft området under sin förvaltning, samt

hos länsstyrelsen. Kasernkommittén, som delade denna betänksamhet, hade

förut framhållit, att kronan, därest kronan i sin hand behölle området och

själv genom någon, sin myndighet omhändertoge områdets exploatering, icke

längre kunde undgå att påtaga sig de skyldigheter, som framför andra markexploatörer

borde anses åligga kronan. Men detta skulle medföra, att kronan

icke skulle kunna längre påräkna sådan nettoinkomst av området, som kronan

hittills hade erhållit. Snarare torde man hava skäl antaga, att inkomsterna från

områdena åtminstone under exploateringstidens första skede icke ens skulle

räcka till alla utgifter för samhällets uppordnande, a dmini streringen av exploateringsverksamheten,

ränteförluster etc.

Vid beaktande av samtliga härvid inverkande faktorer borde, såvitt kasernkommittén

kunde bedöma förhållandena, nuvärdet å hela området vid dess överlåtande

till kommunen i och för dennas övertagande av exploateringen och därmed

förbundna skyldigheter och risker icke beräknas högre än 80,000 kronor,

utan snarare lägre.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter hade kasernkommittén ansett

det salunda beräknade värdet a den överlåtna marken icke överstiga vad Karls
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majlis proposition nr 142.

borgs kommun skäligen borde i förevarande sammanhang av staten tillerkännas

som kompensation för avbräck genom minskningen i dervarande militärförläggning.

Kommittén hade sålunda ansett, att marken i fråga borde av

kronan utan ersättning med full äganderätt överlåtas till Karlsborgs kommun.

Med denna utgångspunkt hade kasernkommittén efter förda förhandlingar

med Karlsborgs kommun träffat det villkorliga avtalet av den 18 och den

22 januari 1930.

Enligt detta avtal skulle kronan överlåta till Karlsborgs kommun utan

ersättning all den rätt kronan ägde till den mark, som å den till avtalet hörande

kartan betecknats med röd färg och litt. A., dock endast under förutsättning

och i den mån dessa områden komme att ingå i stadsplan, som före den 1

januari 1931 fastställdes av Kungl. Maj:t.

Med grön färg och litt. B. hade å kartan angivits den mark, som kronan

skulle behålla, och vilken mark hade bestämts i enlighet med anvisningar från

platsbefälhavaren å Karlsborgs fästning. Å kartan hade med gul färg och

litt. C. angivits den mark inom den numera skiftade, ovanberörda marknadsplatsen

vid Rödesund, som tillhörde enskilda eller utgjorde mark, tillhörig

ecklesiastikt boställe eller Visingsö skolegodsfonds hemman. De med gul eller

grön färg å kartan angivna områdena litt. B. och C. inginge sålunda icke i

överlåtelsen enligt avtalet och kartan.

I överlåtelsen inginge däremot den rätt, som kronan för sina fastigheter

kunde äga till de inom området befintliga vägarna, sålunda även den rätt

kronan för sina fastigheter kunde äga till den genom den s. k. marknadsplatsen

gående allmänna vägen, vilken vid skiftet å samfälligheten år 1911 undantagits

från skiftet. Den rätt Karlsborgs kommun härvid förvärvade till mark,

som utgjorde allmän väg, förpliktades kommunen emellertid att i sin tur avstå

till väghållningsdistriktet. Enligt avtalet överläte kronan vidare å kommunen

den rätt kronan kunde äga till det vatten, som gränsade intill de överlåtna områdena.

Då stadsplanen för Rödesundsområdet icke ännu förelåge fastställd, hade i

avtalet intagits bestämmelser i syfte att de kronan förbehållna och de angränsande

överlåtna fastigheternas gränser skulle jämkas till överensstämmelse

med blivande stadsplan, tomtindelning eller annan fastighetsindelning.

Do överlåtna fastigheterna skulle få av Karlsborgs kommun tillträdas den

närmast efter statsmakternas beslut örn avtalets godkännande och stadsplanens

fastställande inträffande 1 oktober. Kommunen tillförbundes att från och med

tillträdesdagen svara för alla skatter, onera och skyldigheter för de överlåtna

områdena, därvid tillika uttryckligen fastsloges, att i den mån icke lag och

laga föreskrifter ålade annan detsamma, kommunen skulle iordningställa och

underhålla alla den blivande stadsplanens gator, torg och allmänna platser,

vilka icke tillika irtgjorde allmän väg enligt lagen örn allmänna vägar å landet.

Kostnaderna för avstyckning och lagfart å de överlåtna områdena skulle till

ingen del bestridas av kronan.

I avtalet hade intagits bestämmelser, åsyftande att trygga de nuvarande

tomtinnehavarnas intressen. Tomtinnehavarna berättigades därvid att, om de

nuvarande kontrakten utginge dessförinnan, för tiden intill dess stadsplan och

tomtindelning bleve fastställda innehava sina tomter med nyttjanderätt på nu

gällande villkor. Så snart stadsplan och tomtindelning blivit fastställda, iigde

tomtinnehavare att av kommunen erhålla efter eget val äganderätt, tomträtt

eller annan nyttjanderätt till sin tomt med allenast dc jämkningar, vartill stadsplan

och tomtindelning kunde föranleda. Kunde parterna ej enas om villkoren

för överlåtelsen, respektive upplåtelsen, skulle tvisten hänskjutas till en skiljenämnd

på tre personer. I denna skulle ordföranden utses av kronan, en ledamot

av kommunen och en av vederbörande nyttjanderättshavare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Yttranden

över kasernkoramitténs

förslag.

Kungl. Majus proposition nr 142.

Beträffande värdesättningen av tomterna hade kasernkommittén icke ansett

det möjligt att nu angiva uttömmande regler samt förty ansett det icke lämpligt

att i avtalet intaga några anvisningar alls rörande grunderna för värderingen.

Klart vore, att hänsyn i prissänkande riktning borde tagas till den del av

tomts värde, som tomtinnehavaren åstadkommit genom jordpåfyllning eller på

annat sätt. Å andra sidan måste tomtens värde sättas i relation till de i stadsplanen

tomterna tillförsäkrade fördelarna i form av gator, torg och andra allmänna

platser och som det enligt det föreliggande avtalet ålåge kommunen

att iordningställa och underhålla. Hänsyn borde också tagas till de åtgärder

för områdenas dränering, avlopp etc., som kommunen utfört eller beslutat skola

komma till stånd. Att angiva alla på prisfrågan inverkande omständigheter

kunde emellertid näppeligen för närvarande vara möjligt. Kommittén hade

därför i samförstånd med tomtinnehavarnas samt kommunens representanter

stannat för att i avtalet hänvisa parterna till skiljedom, därest frivillig överenskommelse

ej kunde träffas.

De medel, vilka genom tomtförsäljning, tomtupplåtelse eller eljest komme

att på grund av avtalet tillflyta kommunen, skulle enligt avtalet redovisas för

sig och förvaltas som en särskild fond. Bor fondens förvaltning och disposition

skulle Kungl. Majit efter förslag av kommunalfullmäktige meddela bestämmelser.

I avtalet hade därvid utsagts, att fondens medel borde användas

för ändamål, som avsåge de överlåtna områdenas ordnande.

Därest de nu ifrågavarande områdena i en framtid komme att bilda en egen

kommun eller ett municipalsamhälle, skulle det enligt stadgande i avtalet bero

på Kungl. Maj :ts prövning, huruvida och i vad mån de rättigheter och skyldigheter,

vilka enligt avtalet tillkomme Karlsborgs kommun, skulle övertagas av

berörda nya kommun, respektive municipalsamhälle. Denna bestämmelse utgjorde

en motsvarighet till bestämmelserna i gällande indelningslag rörande

ekonomisk uppgörelse mellan kommuner vid indelningsändring.

över kasernkommitténs förslag till avtal mellan kronan och Karlsborgs

kommun infordrades yttranden från arméförvaltningens fortifikationsdepartement,

länsstyrelsen i Skaraborgs län och byggnadsstyrelsen.

Arméförvaltningens fortifihationsdepartement meddelade i utlåtande den

19 februari 1930, att platsbefälhavaren å Karlsborg förklarat, att från militär

synpunkt hinder icke förefunnes mot den föreslagna marköverlåtelsen till

Karlsborgs kommun, ävensom att chefen för västra arméfördelningen instämt

därutinnan. För egen del framställde fortifikationsdepartementet mot avtalsförslaget

vissa erinringar, på vilka jag emellertid, med hänsyn till vad i ärendet

senare förekommit, här icke torde behöva ingå.

I yttrande den 12 februari 1930 uttalade länsstyrelsen, att styrelsen lika

med kasernkommittén ansåge, att Karlsborgs kommun borde beredas kompensation

för den minskning i skatteinkomster, som direkt eller indirekt tillskyndades

kommunen genom den av 1925 års försvarsorganisation föranledda indragningen

i militärförläggningen. Länsstyrelsen anslöt sig även till den form

för ersättningens utgående, som kommittén föreslagit, samt yttrade vidare, att

det för länsstyrelsen framstode såsom synnerligt betydelsefulla omständigheter,

att genom markens överlåtande till kommunen utväg bereddes att på

betryggande sätt uppordna samhällsbildningen vid Rödesund och tillgodose

lägenhetsägarnas berättigade krav att i egnahemsbildande syfte få förvärva

äganderätten till sina boplatser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 142.

Byggnadsstyrelsen avgav utlåtande i ärendet den 20 februari 1930 samt

anförde därvid följande.

Med hänsyn till att kommunen enligt den föreliggande överenskommelsen

skulle påtaga sig kostnaderna för ordnandet och exploateringen av däri avsedd

mark, gällde det att vid värderingen av densamma fastställa ett skäligt råmarksvärde.

Under hänvisning till byggnadsstyrelsens den 26 juli 1927 avgivna utlåtande

i fråga örn dispositionen av viss kronan tillhörig mark i Vaxholm, däri framhållits,

att denna mark, därest kommunen övertoge exploateringen av densamma,

skäligen kunde åsättas ett råmarksvärde av 19 öre per kvadratmeter,

hade kasernkommittén gjort gällande, att nu ifrågakomna mark inom Rödesundsområdet

med hänsyn till förhandenvarande förhållanden skäligen kunde

åsättas ett råmarksvärde av 15 öre per kvadratmeter, motsvarande ett totalvärde

å marken av omkring 80,000 kronor. Det av kommittén sålunda angivna

å-priset funne sig byggnadsstyrelsen kunna biträda med hänsyn till dels. att

stora delar av nu ifrågavarande område läge relativt sankt och sålunda icke

vore särskilt lämpade för bebyggande, dels ock att de inom området redan upplåtna

tomternas nuvarande värde till största delen uppkommit genom av tomtinnehavarna

verkställda jordpåfyllningar m. m. Härtill komme, att, därest områdets

exploatering skulle ske genom statens försorg, detta skulle medföra avsevärda

utgifter för staten för ordnande av vägar och avlopp m. m. inom området,

vilka kostnader sannolikt icke skulle komma att uppvägas av möjligheten, till

motsvarande ökning av tomtpriset, särskilt med hänsyn till det ekonomiska

avbräck, som drabbat befolkningen på orten genom militärindragningarna och

därav betingade minskade förvärvsmöjligheter. På grund av vad sålunda

framhållits funne byggnadsstyrelsen, i likhet med kasernkommittén, att nuvärdet

på hela det i överenskommelsen angivna området vid dess överlåtande

till kommunen i och för dennas övertagande av exploateringen och därmed förbundna

skyldigheter och risker icke borde beräknas högre än till 80,000 kronor.

Detta belopp motsvarade ungefär det värde, en av ledamöterna i den av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement år 1924 tillsatta värderingsnämnden,

byggmästaren A. Larsson, åsatt marken, eller 89,000 kronor, vilket senare

belopp hänförde sig till ett något större område än det nu ifrågakomna.

I överenskommelsen hade intagits bestämmelser örn skyldighet för Karlsborgs

kommun att ombesörja och bekosta iordningställandet och underhållet av

i den blivande stadsplanen för området ingående gator, torg, allmänna platser

m. m., samt att alla medel, som till följd av överenskommelsen kunde komma

att inflyta till kommunen, skulle utgöra en särskild fond, som skulle användas

för de till kommunen överlåtna områdenas ordnande. Enligt byggnadsstyrelsens

mening innefattade dessa bestämmelser de garantier, som skäligen kunde

påfordras, för att området i fråga utan alltför stor tidsutdräkt bleve vederbörligen

iordningställt. Icke heller i övrigt hade byggnadsstyrelsen något att

ur stadsplanesynpunkt erinra beträffande den föreliggande överenskommelsen.

Vidare ville byggnadsstyrelsen framhålla, att nuvarande nyttjanderättsinnehavares

intressen måste anses hava blivit vederbörligen tillgodosedda genom

bestämmelserna i överenskommelsen.

Sedermera gjorde domänstyrelsen framställning i syfte att, bland annat, den

del av den enligt kasernkommitténs avtalsförslag till överlåtelse å Karlsborgs

kommun avsedda marken, som är belägen mellan det å Rödcsundsområdet

framdragna järnvägsspåret och Bottensjön, måtte reserveras för eller möjligen

helt överlåtas å domänverket för att disponeras för uppförande av en sågverks
-

Ny utredning

jämte förslag

till avtal med

Karlsborgs

kommun.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

anläggning för domänverkets räkning. Sedan utredning i ärendet verkställts,

förordnande Kungl. Majit den 12 december 1930, att utav ifrågavarande mellan

nämnda järnvägsspår och Bottensjön belägna mark visst angivet område med en

areal av omkring 7.672 hektar skulle från och med den 1 januari 1931 överlämnas

till domänstyrelsens förvaltning för att disponeras för uppförande av omförmälda

sågverksanläggning.

Med anledning av Kungl. Majlis berörda beslut anmodades den 17 december

1930 kasernkommittén att efter underhandlingar med Karlsborgs kommun avgiva

förnyat yttrande och förslag beträffande frågan örn kompensation åt kommunen

i anledning av genomförandet av 1925 års riksdags beslut rörande försvarsväsendets

omorganisation.

I skrivelse den 10 februari 1931 har nu kasernkommittén redogjort för resultatet

av de med Karlsborgs kommun förda nya underhandlingarna, varjämte

kommittén överlämnat ett den 29 januari och den 4 februari 1931 dagtecknat

avtal, som mellan Kungl. Maj :t och kronan genom kommittén, å ena

sidan, och kommunen, å andra sidan, träffats under förbehåll av Kungl. Majits

och riksdagens godkännande. Ifrågavarande avtal torde få fogas såsom bilaga

(Bil. A) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Kasernkommittén har i sistnämnda skrivelse framhållit, att kommittén vid

de nya förhandlingarna utgått från, att förläggandet av det statliga sågverket

till Karlsborg måste medföra kompensation för där skedda militärindragningar

både på så sätt, att sågverksanläggningen bomme att tillföra kommunen ett

visst antal skattekronor, och genom att anläggningen beredde ökade arbetstillfällen

för befolkningen inom kommunen. Dessa förhållanden medförde enligt

kommitténs åsikt, att kommunen i kompensation för de beträffande militärförläggningen

skedda indragningarna icke längre borde tillerkännas så stor

markareal, som det mellan kommittén och kommunen år 1930 avslutade avtalet

förutsatte. Det hade då synts kommittén skäligt, att kronan, utöver vad

1930 års avtal innefattade samt det markområde, som redan ställts under

domänstyrelsens förvaltning, förbehölle sig viss ytterligare mark. Intill dess

sistberörda, för eventuell framtida utveckling av sågverksanläggningen samt

för bostäder m. m. avsedda mark behövde tagas i anspråk av kronan, borde

densamma upplåtas såsom park till Karlsborgs kommun.

Kasernkommittén har slutligen beträffande de å den till avtalet hörande

kartan utmärkta områdena lämnat följande sammanställning, utvisande områdenas

disposition:

Mark, som av kronan överlåtes till Karlsborgs kommun ......... 414,260 kvm.

Mark, som behålles av kronan:

Statens järnvägars mark...................................... 78,770 kvm.

Övrig mark...........................................................■ 88,870 » 167640 >;

Mark, som behålles av kronan men tillsvidare upplåtes till

kommunen.................................................................................... 49,250 »

Mark i enskild ägo eller tillhörande ecklesiastikt boställe eller

Visingsö skolegodsfond ............................................................ 19,780 »

Summa 650,930 kvm.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 142. 17

Yttranden över det nya avtalsförslaget hava infordrats från arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, länsstyrelsen i Skaraborgs län, byggnadsstyrelsen

samt domänstyrelsen. Samtliga de hörda myndigheterna hava lämnat

avtalsförslaget utan erinran.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har kasernkommittén ansett det

vara med billighet överensstämmande, att Karlsborgs kommun beredes något

ekonomiskt vederlag av kronan för de förluster, som tillskyndats kommunen i

anledning av genomförandet av 1925 års härordningsbeslut. Som nämnts, träffades

på grund härav i januari 1930 mellan kasernkommittén och kommunen

ett preliminärt avtal, enligt vilket kronan skulle till kommunen utan ersättning

överlåta vissa markområden med en areal av cirka 535,000 kvadratmeter.

Sedan det emellertid visat sig, att en del av ifrågavarande mark alltjämt

är behövlig för statligt ändamål, har kasernkommittén nu efter förnyade förhandlingar

med kommunen framlagt ett nytt förslag till avtal i ämnet mellan

kronan och kommunen. Avtalsförslaget innebär huvudsakligen följande. Kronan

skall till kommunen utan ersättning överlåta mark med en sammanlagd

areal av omkring 414,000 kvadratmeter. Denna mark har å en vid avtalet fogad,

av länsarkitekten A. Berglund åren 1927 och 1929 upprättad och av ingenjören

C. Hemgren år 1931 kompletterad karta betecknats med röd färg och Litt. A.

I överlåtelsen ingår jämväl den rätt kronan må äga till det vatten, som gränsar

intill de överlåtna markområdena. Dagen för tillträdet av de överlåtna områdena

är bestämd till den 1 oktober, som inträffar närmast efter det Kungl.

Majit och riksdagen fattat beslut rörande avtalets godkännande. Det åligger

kommunen att från nämnda tidpunkt — i den mån ej skyldighet i sådant hänseende

enligt laga föreskrift tillkommer annan — ombesörja och bekosta iordningställandet

och underhållet av sådana i blivande stadsplan för överlåtet område

ingående gator, torg och allmänna platser, vilka icke tillika utgöra allmän

väg. Kommunen skall vara skyldig att, så snart stadsplan och tomtindelning

blivit fastställd, till vederbörande nyttjanderättshavare efter dennes bestämmande

med äganderätt överlåta, respektive med tomträtt eller annan nyttjanderätt

upplåta det av honom innehavda området, dock med den jämkning, som

kan betingas av stadsplan eller tomtindelning. Kunna parterna ej enas örn

villkoren för överlåtelsen, respektive upplåtelsen, skall tvisten hänskjutas till

en på i avtalet angivet sätt sammansatt nämnd. Alla medel, vilka till följd av

avtalet må komma att tillflyta kommunen, skola redovisas för sig och förvaltas

såsom en särskild fond för att användas för ändamål, som avse de å kommunen

överlåtna områdenas ordnande.

I det nya avtalsförslaget hava intagits vissa bestämmelser, som icke förekomma

i det tidigare upprättade förslaget, nämligen, bland annat, dels en föreskrift

(§ 3), varigenom kronan tillförsäkras rätt att utan ersättning bibehålla

nuvarande och framdraga nya elektriska ledningar samt kablar ävensom vattenoch

avloppsledningar över, respektive i de överlåtna områdena, vilken rätt kronan

äger säkerställa genom servitutsinteckning, dels ock ett stadgande (§ 8)

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 124 haft. (Nr 142.) 425 3i 11

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

därom, att kronan äger påfordra återgång av avtalet, därest kommunen underlåter

att uppfylla i avtalet gjord utfästelse till förmån för tredje man.

I likhet med kasernkommittén anser även jag billighetsskäl tala för att

Karlsborgs kommun erhåller gottgörelse av kronan för de förluster, som genomförandet

av 1925 års härordning medfört för kommunen. Beträffande sättet

för beredandet av vederlag åt kommunen ansluter jag mig till det förslag i sådant

hänseende, som innefattas i det mellan kasernkommittén och kommunen

senast träffade preliminära avtalet.

Vid granskningen av de särskilda bestämmelserna i avtalet har jag icke

funnit anledning till någon erinran. Beträffande säkerställandet genom servitutsinteckning

av kronans i § 3 stadgade rätt med avseende å bibehållande,

respektive framdragande av vissa ledningar och kablar vill jag emellertid framhålla,

att inskrivning av tomträtt icke må meddelas, där tomten är besvärad av

sökt eller beviljad inteckning. Då upplåtelse med tomträtt ifrågakommer, synes

därför kronan böra avstå från servitutsinteckning i tomten, under förutsättning

att kronans ifrågavarande rätt tryggas, genom att i tomträttskontraktet

intages en föreskrift örn skyldighet för tomträttsinnehavaren att respektera

kronans rätt i omförmälda hänseende enligt avtalet med kommunen.

Jag tillstyrker alltså, att överenskommelse i ämnet träffas med Karlsborgs

kommun i enlighet med det av kasernkommittén senast framlagda förslaget.

Den i ärendet berörda frågan örn fastställandet av stadsplan för Rödesundsområdet

torde i annat sammanhang komma att underställas Kungl. Haj:ts

prövning.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att godkänna förut omförmälda den 29 januari och den 4 februari 1931 mellan

Kungl. Maj :t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Karlsborgs

kommun, å andra sidan, ingångna preliminära avtal (Bil. A).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj.ts proposition nr 142,

19

Bil. A.

Mellan Kungl. Majit och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll

av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, å ena, samt Karlsborgs kommun,

å andra sidan, träffas härmed följande avtal:

§ I
1.

Kronan skall till Karlsborgs kommun med full äganderätt utan ersättning

överlåta all den rätt kronan äger till den mark, som å den härvid fogade,

av länsarkitekten Allan Berglund åren 1927 och 1929 upprättade, och av ingenjören

C. Hemgren år 1931 kompletterade kartan innefattande »Förslag till

stadsplan för Rödesund i Karlsborgs socken, Södra Vadsbo härad, Skaraborgs

län» betecknats med röd färg och Litt. A.

Kronan förbehåller sig äganderätten till de områden, vilka å sagda karta

betecknats med grön färg och Litt. B., dock att, därest enligt fastställd stadsplan

viss mark inom sådant område skall utläggas som gata, dylik gatumark

skall av kronan avstås till kommunen i samband med att gatan varder iordningställd.

Med gul färg och Litt. C. är å kartan angiven den mark inom det föreslagna

stadsplaneområdet., vilken tillhör enskilda eller ock utgör mark, tillhörig ecklesiastikt

boställe eller Visingsö skolegodsfonds hemman.

2. I överlåtelsen ingår jämväl den rätt kronan må äga till det vatten, som

gränsar intill de överlåtna markområdena, varvid de överlåtna vattenområdenas

gränser emot de kronan behållna vattenområdena skola utstakas enligt reglerna

i J. B. 12 kap. 4 §.

3. Ägande- och dispositionsrätten till enligt detta avtal å Karlsborgs kommun

överlåtet område, vilket vid blivande fastställelse av stadsplan, tomtindelning

eller annan fastighetsindelning tilldelas kvarter, tomt eller vid fastighetsindelning

uppkommen annan enhet, som till huvudsaklig del tillhör kronan,

skall, därest området vid sagda fastställelse alltjämt äges av kommunen, utan

ersättning avstås till kronan, örn kronan det påfordrar.

4. Mark, vartill äganderätten enligt punkt 1 förvärvats av Karlsborgs kommun

och som utgör del av allmän väg, vare kommunen pliktig att utan ersättning

avstå till vederbörande väghållningsdistrikt.

5. Den del av det kronan förbehållna området, som å kartan är avgränsat

med brun kantlinje och bokstäverna a, b, c, d och a, skall kronan tillsvidare upplåta

till Karlsborgs kommun, att av kommunen disponeras som parkområde,

med rätt för kronan att, så snart kronan vill använda hela eller del av området,

återtaga sådant område. Kommunen är skyldig tillse, att det sålunda upplåtna

området hålles i prydligt skick.

§ 2.

1. De enligt § 1 till Karlsborgs kommun överlåtna mark- och vattenområdena

må av Karlsborgs kommun tillträdas den 1 oktober, som inträffar närmast

efter det att Kungl. Majit och riksdagen fattat beslut rörande godkännande

av denna överenskommelse.

2. Såväl avkastning från som skatter, onera och skyldigheter för de överlåtna

områdena skola, allt efter som de belöpa på tiden före eller efter tillträdesdagen,

uppbäras, respektive bestridas och fullgöras av kronan respektive Karlsborgs

kommun; och åligger det Karlsborgs kommun att från sagda tidpunkt och

i den mån ej iordningställandet eller underhållet enligt laga föreskrift till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majda proposition nr 142.

kommer, annan, ombesörja oell bekosta iordningställandet och underhållet av

sådana i den blivande stadsplanen för området ingående gator, torg och allmänna

platser, vilka icke tillika utgöra allmän väg enligt lagen örn allmänna

vägar å landet.

§ 3.

Kronan skall vara berättigad att till förmån för sina fastigheter inom Karlsborgs

kommun utan ersättning över, respektive i de land- och vattenområden,

vilka enligt detta avtal överlåtas å kommunen, bibehålla nuvarande och framdraga

nya elektriska svagströms- och starkströmsledningar samt kablar, ävensom

ledningar för vatten och avlopp, dock med skyldighet för kronan att vid

placering av ledningsstolpar och vid erforderliga grävningar dels icke göra

större intrång än nödigt, dels och i möjligaste mån återställa marken i förutvarande

skick.

Kronan äger säkerställa sin här angivna rätt genom servitutsinteckning.

§ 4.

1. Gällande nyttjanderättsavtal rörande område, som omfattas av § 1, rubbas

icke av detta avtal.

Går tiden för nyttjanderättsavtal till ända, innan stadsplan och tomtindelning

för respektive nyttjanderättsområde blivit fastställd, skall nyttjanderättshavaren

äga att, för tiden intill dess dylik stadsplan och tomtindelning blivit

fastställd, erhålla förlängning av nyttjanderättsavtalet på förutvarande villkor.

2. Så snart stadsplan och tomtindelning blivit fastställd, vare Karlsborgs

kommun skyldig att till vederbörande nyttjanderättshavare efter dennes bestämmande

med äganderätt överlåta, respektive med tomträtt eller annan nyttjanderätt

upplåta det område, han vid sagda tidpunkt enligt avtal innehar,

dock med den jämkning, som kan betingas av stadsplan och tomtindelning.

Kunna parterna därvid icke enas örn villkoren för överlåtelsen, respektive upplåtelsen,

skall tvisten hänskjutas till en nämnd, bestående av tre personer, varav

en, tillika ordförande, utses av Kungl. Majit eller den myndighet Kungl. Majit

därtill förordnar, en utses av Karlsborgs kommun och en utses av vederbörande

nyttjanderättshavare.

Kostnaderna för denna nämnd skola bestridas efter enahanda grunder, som

stadgas i fråga örn skiljemannanämnd, tillsatt enligt gällande skiljemannalag;

och skola i tillämpliga delar denna lags bestämmelser jämväl i övrigt gälla beträffande

sagda nämnd.

§ 5.

Alla medel, vilka till följd av detta avtal må komma att tillflyta Karlsborgs

kommun, skola jämte åbelöpande avkastning för sig redovisas och förvaltas

som en särskild fond.

Fondens förvaltning och disposition skall ske enligt bestämmelser, vilka efter

förslag av Karlsborgs kommunalfullmäktige fastställas av Kungl. Majit, varvid

skall iakttagas, att fondens medel böra användas för ändamål, som avse de

genom detta avtal å Karlsborgs kommun överlåtna områdenas ordnande, däri

inräknat även sådana kostnader, vilka avses i § 6 här nedan.

§ 6.

Kostnader, vilka uppkomma för avstyckning av och lagfart å de i detta avtal

överlåtna områden, skola till ingen del bestridas av kronan.

§ 7.

Därest i en framtid de områden, som enligt § 1 överlåtits å Karlsborgs kommun,

komma att bilda eller ingå i en från Karlsborg i ett eller flera hänseenden

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

skild kommunal enhet eller municipalsamhälle, skall på Kungl. Maj:ts prövning

bero, huruvida och i vad mån de rättigheter och skyldigheter, vilka enligt

detta avtal tillkomma Karlsborgs kommun, skola övertagas av berörda nya

kommun respektive municipalsamhälle.

§8.

Underlåter kommunen att uppfylla i detta avtal gjord utfästelse till förmån

för tredje man, äger kronan påfordra återgång av avtalet i den omfattning, vartill

den förelupna uraktlåtenheten må anses föranleda.

Av detta avtal jämte därtill hörande karta äro upprättade två exemplar, av

vilka Kungl. Maj:t och kronan erhållit det ena samt Karlsborgs kommun det

andra exemplaret.

Stockholm den 29 januari 1931.

För kasernkommittén:

JOHAN JÖNSSON.

Sten Grönvall.

Karlsborg den 4 februari 1931.

För Karlsborgs kommun:

CARL JOHANSSON.

B. BIRATH.

A. KINDBOM.

PAUL JOHANSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:104 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av visst avtal mellan kronan och Karlsborgs kommun. a1 i texten
  2. SU 1931:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av visst avtal mellan kronan och Karlsborgs kommun. s. 4 i texten