Sök i Ratio Lex

Med förslag tiU förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen till beredande av tullfrihet för varor till främmande makters lönade konsuler

1931-02-20 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:144, Med förslag tiU förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen till beredande av tullfrihet för varor till främmande makters lönade konsuler

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 144.

1

Nr 144.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag tiU förordning

om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen till beredande

av tullfrihet för varor till främmande makters lönade konsuler;

given Stockholms slott den 20 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av

5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316).

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GOSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Bihang lill riksdagens protokoll I9.TI

1 sami.

12G haft.

(Nr 1U—US.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 144.

F ö rslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordnlngen

den 4 oktober 1929 (nr 316).

Härigenom förordnas, att 5 § tulltaxeförordningeu den 4 oktober 1929

skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

5 §.

Tullfrihet åtnjutes för:

h) varor, som utländskt, här ackrediterat sändebud eller annan person,

som tillhör främmande makts härvarande beskickning, eller av främmande

makt här i riket anställd lönad konsul (generalkonsul, konsul eller

vicekonsul), som icke här utövar enskild förvärvsverksamhet, inför för

tjänstebruk eller för eget eller sin familjs behov; dock skall detta medgivande

gälla endast person, som icke är svensk medborgare, och i den män

den främmande makten medgiver Sverige motsvarande förmån;

c) vapensköldar, flaggor, kontorsförnödenheter och andra likartade,

för tjänsten avsedda föremål, som eljest inkomma till härvarande konsulat

för främmande makt, vilken medgiver Sverige motsvarande förmån;

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 144.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Hegén ten i statsrådet å Stockholms slott

den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,

Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler, efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena, fråga örn medgivande

i vissa fall av tullfrihet för varor, som införas av här i riket anställda

främmande konsuler, och anför:

Enligt 5 § b) tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) åtnjutes för

närvarande tullfrihet för sådana eljest tullpliktiga varor, vilka utländskt

här ackrediterat sändebud eller annan person, som tillhör främmande makts

härvarande beskickning, inför för tjänstebruk eller för eget eller sin familjs

behov. Medgivandet gäller emellertid endast person, som icke är

svensk medborgare, och i den mån den främmande makten medgiver Sverige

motsvarande förmån. Förmånen tillgodokom ursprungligen allenast

beskickningscheferna men tillerkändes, på förslag av Kungl. Majit i proposition

(nr 100) till 1927 års riksdag, även den underordnade personalen

vid beskickningarna.

För åtnjutande av ifrågavarande tullfrihet har Kungl. Majit meddelat

vissa ordningsföreskrifter, intagna i kungörelse av den 29 november

1929 (nr 373). Sålunda har bestämts, att varorna skola vara adresserade

till vederbörande beskickning, dess chef eller annan beskickningen tillhörande

person och att på adressatens anmälan skriftlig framställning

örn varornas tullfria utlämnande skall hava av ministern för utrikes ärendena

ingivits till vederbörande distrikttullanstalt. För det fall, att adressaten

är annan till beskickningen hörande person än beskickningschefen,

skall i berörda framställning finnas intygat, att adressatens anmälan är

försedd med beskickningschefens påskrift örn att den uppvisats för honom.

över varor, som i anledning av framställningen tullfritt utlämnats

från tullverket, har generaltullstyrelsen att kvartalsvis upprätta förteckningar,

vilka insändas till finansdepartementet.

Med rätten till tullfrihet för varorna följa i vissa fall ytterligare förmåner,

såsom befrielse från för varorna eljest utgående skatt eller tillstånd

att införa varorna utan hinder av den begränsning i införselrät
-

Gällande

bestämmel
ser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tidigare förslag

om

utsträckt

tullfrihet.

Utrikesdepartementets

om.

organisationskommitté.

Tull- och

traktatkommittén

m. fl.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

ten, som av någon anledning kan hava föreskrivits. Dessa förmåner

åtnjutas med stöd av i de särskilda författningarna örn skatteplikt eller

införselbegränsning intagna bestämmelser örn att skatteplikten eller in

förselbegränsningen icke skall gälla för »den, som enligt särskilt stadgande

äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor» eller

i fråga örn vara, för vilken »tullfrihet enligt särskilda bestämmelser» till

godonjutes.

Vad beträffar främmande makters härvarande konsulära representan

ter är för dessa förmånen av särskild tullfrihet för införda varor enligt

5 § c) tulltaxeförordningen begränsad till vissa konsulatrekvisita, nämligen

vapensköldar, flaggor, kontor stör nödenheter och andra likartade,

för tjänsten avsedda föremål; även i detta fall förutsättes reciprocitet.

Frågan om utsträckt tullfrihet för främmande makters i Sverige anställda

konsuler har i olika sammanhang varit föremål för uppmärksamhet.

I en till ministern för utrikes ärendena ställd skrivelse den 8 maj 1920,

som åberopats redan i förenämnda proposition till 1927 års riksdag, uttalade

kommitterade för omorganisation av utrikesdepartementet och

Sveriges representation i utlandet (utrikesdepartementets omorganisationskommitté),

att det enligt deras mening borde tagas under övervägande,

huruvida icke den förmån av tullfrihet, som tillkomme beskickningscheferna,

borde utsträckas att, under förutsättning av ömsesidighet,

gälla samtliga främmande diplomatiska tjänstemän och lönade konsuler.

Såsom skäl härför anförde kommitterade:

Under senare tid hade allt oftare i utlandet gjort sig gällande en tendens

att utsträcka tullfriheten till alla diplomatiska tjänstemän och lönade

konsuler. Kommitterade kunde ej heller för sin del finna det annat

än i och för sig rimligt, att staten under förutsättning av ömsesidighet

avstode från att upptaga tullavgifter av de personer, som tillhörde en

av främmande makt utsänd representation. Då det rörde sig örn en så

begränsad personkrets som den nu ifrågavarande, syntes blott ringa praktisk

betydelse kunna tillmätas de statsekonomiska skäl, som i allmänhet

föranlett införandet av tullsystem. Vid sådant förhållande syntes själva

principen örn tulltvångets behövlighet icke kunna utgöra hinder för att

inom de av kommitterade ifrågasatta gränser medgiva tullfrihet i överensstämmelse

med den uppenbara önskvärdheten av att staten så långt

möjligt underlättade förhållandena för dem, som av främmande makt utsänts

till tjänst för det ömsesidiga intresset av officiella förbindelser mellan

staterna.

I anledning av remiss å de sakkunnigas framställning avgåvos utlåtanden

dels den 5 juni 1924 av tull- och traktatkommittén, som i ärendet

inhämtat yttranden från kontrollstyrelsen och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,

dels ock den 25 april 1925 av generaltullstyrelsen. Samtliga

dessa yttranden voro i fråga om de diplomatiska tjänstemännen till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144. b

styrkande; vad beträffar konsulerna gjordes däremot i allmänhet vissa

invändningar mot tillerkännande åt dessa av den ifrågasatta förmånen.

Tull- och traktatkommittén yttrade beträffande konsulernas rätt till

tullfrihet — att, såvitt kommittén kunnat bedöma, en sådan tullfrihet icke

vore påkallad av alldeles samma hänsyn eller i samma grad som då

fråga vore örn diplomatiska tjänstemän. Då härtill komme, att de betänkligheter,

som givetvis kunde anföras mot överhuvud varje utvidgning

av den redan medgivna tullfriheten, framträdde starkare beträffande

de lönade konsulerna än med avseende å de diplomatiska tjänstemännen,

hade kommittén icke funnit sig kunna förorda en utvidgning av de

främmande lönade konsulernas rätt till tullfri varuinförsel.

Generaltullstyrelsen anförde i fråga örn de främmande lönade konsulerna,

att det icke syntes styrelsen lämpligen böra förekomma att tillerkänna

dessa allmän rätt till tullfrihet, detta desto mindre som, efter vad

upplyst blivit, enligt utomlands gällande bestämmelser konsuler och konsulära

tjänstemän i regel åtnjöte en mycket begränsad tullfrihet.

I skrivelse till utrikesdepartementet den 29 oktober 1929 har nu svenska

generalkonsuln i Hamburg meddelat, att enligt i Tyskland gällande

bestämmelser rätt till allmän tullfrihet därstädes tillkomma de utsända

konsulära representanterna för länder, som medgåve tyska konsuler motsvarande

behandling. I anslutning därtill har generalkonsuln hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas för tillförsäkrande åt tjänstemännen vid generalkonsulatet

av ifrågavarande förmån, vilken åtnjötes av flertalet

övriga konsulstjänstemän i Hamburg.

Med anledning av denna framställning hava genom utrikesdepartementets

försorg utlåtanden inhämtats från kontrollstyrelsen, aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet samt generaltullstyrelsen.

Kontrollstyrélsen har i sitt den 1 december 1930 avgivna utlåtande anfört

bland annat följande;

»Såsom utrikesdepartementet erinrat, har kontrollstyrelsen tidigare i

ett den 1 december 1921 till tull- och traktatkommittén avgivet utlåtande

funnit sig sakna anledning att beträffande främmande makters lönade

konsuler direkt avstyrka en ifrågasatt utsträckning av tullfriheten och

dess följd, den fria importrätten av rusdrycker. Även örn en dylik fri

importrätt får anses utgöra ett avsteg från gällande restriktionssystems

principer, är att märka, att ett dylikt avsteg redan skett i och med att dylik

importrätt medgivits främmande makters här ackrediterade sändebud eller

andra personer, som tillhöra främmande makts härvarande beskickning.

Ur sistnämnda synpunkt sett kan näppeligen ett utsträckande av den fria

importrätten till de lönade konsulerna anses innebära ett ytterligare avsteg

utöver det, som redan skott från gällande restriktionsbestämmelsers

principer. I likhet med vad kontrollstyrelsen uttalade i sitt utlåtande av

den 1 december 1921, finner kontrollstyrelsen, att de bestämmelser, som

gälla för införsel av rusdrycker till de främmande makternas beskickningar,

böra äga motsvarande tillämpning vid de lönade konsulernas import

av rusdrycker, d. v. s. att viss anmälan örn importen skall äga rum

hos distriktstullanstalten, att medgivande gäller endast person, som icke

Nu föreliggande

förslag

om utsträckt

tullfrihet.

Yttranden.

Kontroll
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts proposition Nr 144.

är svensk medborgare, och i den mån den främmande makten medgiver

Sverige motsvarande förmån, ävensom att skriftligt intyg på tro och heder

avgives av varuägaren därom, att varorna införas för eget bruk och ej till

avsalu.»

kontrollstyrelsens utlåtande fanns fogad en skrivelse den 7 oktober

centralen. 1930 från aktiebolaget Vin- & spritcentralen, däri bolaget framhållit, att

bolaget med hänsyn till de jämförelsevis obetydliga ekonomiska konsekvenserna

för staten och bolaget ansett skäl ej föreligga att avstyrka bifall

till framställningen.

Aktiebolaget

Svenska

tobaksmono
polet.

Generaltull
styrelsen.

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har i skrivelse den 15 september

1930 gjort följande uttalande i frågan:

»För tobaksmonopolets del skulle ett genomförande av förslaget innebära,

att de tobaksvaror, som vederbörande konsul utan samband med inresa

i landet bomme att till riket införa, bleve befriade från den licensavgift,

som erlägges för genom handlande importerade tobaksvaror och som utgöres

dels av den å varan belöpande tobaksskatten, dels ock av ett belopp,

motsvarande vad tobaksmonopolet för täckande av sina omkostnader samt

vinst pålägger tobaksvara med samma priskurantpris eller värde. Även

örn frågan sålunda kan vara av någon ekonomisk betydelse för tobaksmonopolet,

synes den dock icke kunna tillmätas sådan vikt, att anledning

skulle föreligga för tobaksmonopolet att motsätta sig den åsyftade lättnaden

beträffande införseln av tobaksvaror, därest statsmakterna vid en

prövning av det föreliggande förslaget skulle finna den ifrågasatta utvidgningen

av tullfriheten i allmänhet vara påkallad. Överensstämmelse

mellan rätten till tullfrihet i allmänhet och till fri import av tobaksvaror

torde nämligen redan vid införandet av tobaksmonopolet hava varit åsyftad

och har i varje fall kommit till klart uttryck genom den ändrade lydelse

21 § 1 mom. i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket erhöll genom förordningen

den 30 april 1927 (nr 163). Styrelsen förutsätter likväl, att en eventuell utvidgning

av rätten till tullfrihet icke utsträckes att omfatta annan person

än sådan, som tillhör främmande makts härvarande konsulära representation

och är samma makts undersåte samt icke utövar privat förvärvsverksamhet.

»

Generaltullstyrelsen har i sitt den 12 januari 1931 dagtecknade utlåtande

framhållit bland annat följande:

»Det torde allmänt sett vara ett önskemål att så mycket som möjligt begränsa

området för de generella personliga tullfrihetsförmånerna. Styrelsen

har ock på sin tid avstyrkt ett av sakkunnige för omorganisation

av utrikesdepartementet och Sveriges representation i utlandet framlagt

förslag örn tullfrihetsförmånens utsträckning till utländska lönade konsulattjänsteman.

Emellertid synes den ifrågasatta utsträckningen enligt

vad utredningen i ärendet ger vid handen i och för sig vara mindre betydande.

såsom avseende endast ett jämförelsevis begränsat antal personer,

och härtill kommer att, efter vad likaledes påvisats, motsvarande lättnader

numera medgivits i åtskilliga främmande stater och att en tendens jämväl

gör sig gällande att inom olika staters utrikesförvaltningar och även

inom vår egen tillämpa en gemensam karriär för diplomatiska och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.

konsulära tjänstemän, allt förhållanden vilka vid tiden för styrelsens tidigare

yttrande i ämnet icke förelågo klarlagda i samma mån som nu. Dä

slutligen genom den ifrågasatta ändringen svenska konsulära tjänstemän i

utlandet skulle komma i åtnjutande av en förmån, som av föreliggande

uppgifter att döma skulle äga större värde än förut kunnat beräknas,

vill styrelsen för sin del icke motsätta sig, att den tullfriketsförmån, som

enligt 5 § b) i gällande tulltaxeförordning tillerkänts utländska diplomater,

utsträckes att gälla främmande makters härstädes anställda consules missi.

Förutom de beträffande diplomater stadgade villkoren torde härvid såsom

särskild förutsättning böra stipuleras, att vederbörande icke här i

riket utövar enskild förvärvsverksamhet.»

Inom utrikesdepartementet har vidare verkställts en utredning, avsedd utredning an

att giva vid handen, i vad mån internationell sedvänja på förevarande 0å®^jeolj"f|8r

område under senare åren undergått sådan utveckling, att åtgärder i den sedvänja,

av generalkonsrdn i Hamburg åsyftade riktningen därav kunde anses påkallade.

Denna utredning har ådagalagt, att på det internationella området

under senare år försiggått en påtaglig utveckling i riktning mot allt fullständigare

jämställdhet mellan diplomatiska och konsulära tjänstemän

i fråga örn tullfrihet och därmed sammanhängande'' förmåner. Under det

att — såvitt av tillgängligt material kunnat utrönas — före världskriget

och omedelbart därefter konsuler endast i mycket ringa utsträckning tillerkändes

dylika förmåner och ännu vid tidpunkten för det senaste riksdagsbeslutet

i ämnet det övervägande antalet makter i detta avseende synes

hava gjort bestämd åtskillnad på diplomater och konsuler, är läget numera

det, att flertalet länder anse de senare böra komma i åtnjutande av

samma förmåner som de förra, och att alltjämt nya länder ansluta sig

till denna uppfattning.

För att på ett överskådligt sätt belysa nyss antydda förhållande härinom

utrikesdepartementet utarbetats följande översikt över de tullättnader,

vilka, såvitt för departementet tillgängliga uppgifter givit vid handen,

för närvarande av olika makter medgivas främmande länders lönade

konsuler:

Följande länder bevilja obegränsad rätt till tullfri införsel: Abessinien.

Afghanistan, Albanien, Amerikas Förenta Stater, Argentina, Bolivia, Bulgarien,

Chile, Colombia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska republiken.

Ecuador, Egypten, Guatemala, Haiti, Honduras, Japan, Jugoslavien, Kina,

Lettland, Liberia, Lithauen, Mexico, Nederländerna, Nicaragua, Norge,

Panama, Paraguay, Peru, Persien, Salvador, Siam, Spanien, Turkiet,

Tyskland, Ungern, Uruguay; summa 38 länder.

Följande länder bevilja mindre omfattande tullättnader av olika slag:

Belgien, Estland, Frankrike (rätt att tullfritt införa automobil), Grekland,

Portugal, Schweiz (rätt att tullfritt medföra automobil vid inflyttningen).

Storbritannien jämte Indien och biländer m. m. (obegränsad tullfrihet för

allt, som införes inom 9 månader efter inflyttningen), Tjeckoslovakien

(samma rätt som Schweiz); summa 8 länder.

Följande länder bevilja inga personliga förmåner i tullavseende: Brasilien,

Danmark, Estland, Finland, Italien, Polen, Rumänien, Ryssland,

Sverige, Venezuela, Österrike; summa 11 länder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr lil.

Det må uppmärksammas, att Norge, som här ovan återfinnes i den grupp

av länder, vilka medgiva lönade konsuler full tullfrihet, helt nyligen anslutit

sig till denna grupp. Enligt inhämtade upplysningar har norska

regeringen vidtagit de därför erforderliga författningsåtgärderna med

stöd av ett av 1925 års storting lämnat bemyndigande.

Den tendens, som i främmande länder gjort sig gällande att i avseende

å förmåner av nu ifrågavarande beskaffenhet likställa de konsulära representanterna

med de diplomatiska, torde i väsentlig mån hava framkallats

därav, att allt flera länder omorganiserat sina utrikesförvaltningar enligt

den moderna principen om en för diplomatisk och konsulär tjänst

gemensam kår av befattningshavare. Denna princip innebär, att

tjänstemännen inom vederbörande utrikesförvaltning, i stället för att

utbildas och användas för uteslutande den ena tjänstegrenen, växelvis

placeras till tjänstgöring vid beskickningar och konsulat, samt

att full jämställdhet råder mellan motsvarande befattningar inom

de två tjänstegrenarna. En omorganisation av vår utrikesförvaltning

efter dessa linjer har ägt rum redan år 1919, och fullständig likställdhet

mellan våra diplomatiska och konsulära tjänstemän är sålunda

numera i allmänhet genomförd. Då emellertid, såsom av den nyss lämnade

redogörelsen framgår, viss olikhet dem emellan ännu råder med avseende

å rätten till tullfrihet utomlands, synes det vara angeläget att, i den

mån åtgärder från svensk sida därtill kunna bidraga, söka åvägabringa,

att våra konsuler i utlandet även i förevarande avseende erhålla såvitt möjligt

samma ställning som de diplomatiska tjänstemännen. Detta skulle

tydligen kunna åstadkommas genom införande i den svenska hillagstiftningen

av stadganden, varigenom utländska lönade konsulära tjänstemän

tillförsäkrades tullfrihet här i riket i samma utsträckning som diplomatiska

tjänstemän. Förmånen av fullständig tullfrihet skulle därmed följa för

våra lönade konsulattjänstemän i, bland andra, de länder, där Sverige har

det största antalet sådana representanter, nämligen Tyskland och Amerikas

Förenta Stater.

Med hänsyn till det förhållandet, att i Sverige endast ett relativt fåtal

främmande makter äga lönad konsulär representation, kan beviljandet åt

dessa makters lönade konsuler av de lättnader i tullhänseende, som fö c

närvarande åtnjutas av beskickningstjänstemän, däribland även sådana

i mycket underordnad ställning, icke nr statsfinansiell synpunkt vara av

nämnvärd betydelse. Ej heller eljest synes medgivandet av en dylik för

mån kunna medföra olägenhet. Givetvis höra gällande bestämmelser örn

skyldighet för generaltullstyrelsen att kvartalsvis upprätta och till finansdepartementet

insända förteckningar över de varor, som tullfritt införas

av främmande beskickningars personal, utsträckas att avse även sådan

import, varom här är fråga. Möjlighet att kontrollera omfattningen

av denna införsel kommer alltså att föreligga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr lii.

Jag filmer mig sålunda böra tillstyrka en utvidgning av rätten till tullfrihet

till att gälla även de lönade konsulerna. För åtnjutande av denna

utsträckta tullfrihet torde böra uppställas förutom enahanda villkor, som

äro stadgade i fråga örn rätten till tullfrihet för beskickningspersonal,

jämväl det av generaltullstyrelsen föreslagna villkoret, att vederbörande

icke här i riket utövar privat förvärvsverksamhet.

I enlighet med min sålunda angivna uppfattning har jag på grundval av

ett utav generaltullstyrelsen uppgjort förslag låtit utarbeta förslag till förordning

örn ändring i vederbörliga delar — b) och c) — av 5 § tulltaxeförordningen.

Därest detta förslag vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens

godkännande, är det min avsikt att sedermera föreslå därav betingade

ändringar i de av Kungl. Majit utfärdade tillämpningsföreskrifterna

till tulltaxeförordningen.

De blivande författningarna i ämnet torde böra träda i kraft den 1

juli 1931.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till förordning

örn ändrad lydelse av 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) samt hemställer, att Kungl. Majit måtte i proposition föreslå

riksdagen att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Kans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Borgström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:88 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse/ av 5 § tulltaxeförordningen till beredande av a1 i texten
  2. BevU 1931:19 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19 s. 8 i texten