Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av den till kronan återfallna kronovybyggesdelen 21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län

1931-02-26 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:146, Angående försäljning av den till kronan återfallna kronovybyggesdelen 21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

1

Nr 146.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av den

till kronan återfallna kronovybyggesdelen 21/256 mantal

Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län; given

Stockholms slott den 26 februari 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allerriådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

Genom utslag den 22 september 1891 inrymde länsstyrelsen i Västerbottens

län Sara Karolina Andersdotter i värdskapet å krononyhemmanet 7/«*

mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken under villkor av åboskyldigheternas

fullgörande. Sedan Sara Karolina Andersdotter överlåtit besittnings
-

Bihang lill riksdagens protokoll 19,''U. 1 sami. 127 haft. (Nr H6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

rätten till en fjärdedel, eller 7/^s mantal, av hemmanet till Anders Leonard

Karlsson, erhöll denne införsel i nämnda hemmansdel den 6 augusti Idit!

Efter stämning yrkade sedermera Kungl. Maj:t och kronan vid Lycksele

lappmarks tingslags häradsrätt, att, som Sara Karolina Andersdotter icke

fullgjort odlings- och byggnadsskyldigheterna å den av henne dåmera innehavda

delen av sagda hemman, eller 21/åse mantal, Sara Karolina An

bersdotter måtte förklaras hava förverkat besittningsi*ätten till berörda

hemmansdel samt förpliktas ersätta Kungl Majit och kronan vad som

bruste i byggnader och odling.

I målet meddelade häradsrätten utslag den 30 oktober 1920, därvid häradsrätten

— av skäl, bland andra, att Sara Karolina Andersdotter försummat

att ställa sig till efterrättelse vissa av länsstyrelsen meddelade

ålägganden i avseende å hemmanets byggnader och hävd, att vid ekonomisk

besittning, som den 19 juni 1920 hållits å hemmanet, värdet av bristande

nybyggnads-, odlings- och underhållsskyldighet värderats till 1,274

kronor 60 öre, samt att Sara Karolina Andersdotter, vilken uppnått hög

ålder, varken bodde å hemmanet eller ägnade sig åt dess skötsel —

förklarade henne hava förverkat åborätten till 21/»(S6 mantal av sagda hemman

samt ålade henne att till Kungl. Majit och kronan utgiva den å hennes

hemmansdel belöpande andelen av det å hela hemmanet vid berörda

ekonomiska besiktning påsynta värdet av bristande nybyggnads-, odlingsoch

underhållsskyldighet med 955 kronor 95 öre.

Svea hovrätt, där Sara Karolina Andersdotter sökte ändring i häradsrättens

berörda utslag, fann enligt dom den 6 april 1923 ej skäl göra ändring

i sagda utslag i här angivna delar.

Hos Kungl. Majit anhöll därefter Sara Karolina Andersdotter örn till

stånd att fullfölja talan mot hovrättens dom utan hinder därav, att hon

icke förmått fullgöra föreskriven nedsättning till säkerhet för kostnads

ersättning till motparten, men fann Kungl. Majit genom utslag den 30

juni 1923 ej skäl bifalla ansökningen, i följd varav hovrättens dom emot

Sara Karolina Andersdotter skulle stå fast.

I skrivelse till kammarkollegiet den 14 april 1925, därvid fogats infordrade

yttranden av vederbörande jägmästare, Överjägmästare och

landsfiskal samt överlantmätaren i länet ävensom av förbemälde Karlsson,

gjorde länsstyrelsen i VÖsterbottens län anmälan örn utgången av örn förmälda

tvist, i syfte att frågan örn den framtida dispositionen av före

nämnda 21/s56 mantal av krononyhemmanet Sundsvall nr 1 måtte varda underställd

Kungl. Majits prövning.

.Jägmästaren hade i sitt yttrande anfört bland annat följande.

Ifrågavarande hemman, som omfattade, förutom ängsmark, jämväl omkring

6 hektar odlad eller odlingsbar mark, 234.8 hektar skogsmark och

54.» hektar impediment, vore i avseende å skogen ett av de bästa i mellersta

Stensele revir. Hemmanet hade uppdelats i tre skiften, vilka samt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

3

liga vore belägna mellan kronoparken Jovan och Barsele! i lime älv, där

allmän flottled funnes. På grund av nivåförliållandena måste en del av

virket från sagda kronopark forslas över hemmanets ägor för att uppnå

flottleder. Då det med hänsyn till nu angivna förhållanden befunnits

önskvärt, att hemmanet i sin helhet bleve disponerat såsom kronopark,

hade jägmästaren inlett underhandlingar med förenämnde Karlsson örn

överlåtelse till kronan av honom tillhöriga besittningsrätten till 7/**« mantal

av hemmanet. Karlsson hade därvid förklarat sig villig att till kronan

avstå nämnda rätt mot en liemmansdelens senaste taxeringsvärde

motsvarande köpeskilling av 2,900 kronor samt under villkor tillika, att

hemmanet i sin helhet avsattes till kronopark och att hemmanets inägojord

jämte angränsande odlingsbar mark åt Karlsson upplätes såsom odlingslägenhet.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då Karlsson,

som vore mindre bemedlad, ägde god frejd och gjort sig känd för arbetssamhet

och hederlig vandel samt ägde förutsättningar för drivande av ett

mindre jordbruk, föresloge jägmästaren, att det anbud, som innefattades i

Karlssons förenämnda förklaring, måtte antagas samt därav föranledda

åtgärder vidtagas.

Över jägmästaren, på vars initiativ dessa underhandlingar upptagits,

hade på det livligaste tillstyrkt bifall till jägmästarens förslag och

och tillika framhållit, att genom det avsedda köpet komme att för domänverket

inbesparas sannolikt eljest ofrånkomliga kostnader för laga

skifte av hemmanet.

Även landsfiskalen hade uttalat sin anslutning till jägmästarens förslag.

Överlantmätaren åter hade föreslagit ett annat förfaringssätt av följande

innebörd.

Karlsson borde till kronan avstå sin besittningsrätt till förenämnda

hemmansdel 7/a-,e mantal utan kontant ersättning men i stället erhålla en

inägolott, bestående av hela hemmanets i skifteshandlingarna redovisade

åkerjord och odlingsmark, dess andel i en utgrävningslägenhet, benämnd

Grundträsket, samt tillräcklig husbehovsskog, förslagsvis omkring 20 hektar.

Ägolotten borde utbrytas genom ägostyckning på vanligt sätt, varvid

densamma bolde påläggas servitut till förmån för den för kronan bibehållna

skogslotten i fråga örn rätt till ulf artsvägar och upplagsplatser.

Hinder syntes icke möta för Karlsson att genom förmedling av länets egnahemsnämnd

erhålla vanligt egnahemslån och säkerligen även premielån

utan återbetalningsskyldighet, varigenom hans framtida intressen enligt

överlantmätarens mening på bästa sätt skulle komma att skyddas.

Karlsson hade förklarat sig icke kunna godtaga överlantmätarens förslag

eller vara villig att medverka till annan lösning av frågan än den

av jägmästaren föreslagna.

I sin förenämnda skrivelse föreslog länsstyrelsen i likhet med skogs

statstjänsteinännen, att kronan på angivna villkor av Karlsson förvärvade

återstoden av hemmanet, att hela hemmanet avsattes till kronopark.

samt att inägojorden därefter upplätes åt Karlsson såsom odlingslägenhet.

Domänstyrelsen, vars yttrande i ärendet av kammarkollegiet inhämtades,

biträddo överlantmätarens förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunni. Maj:ts proposition Nr 146.

Med skrivelse den 9 september 1925 underställde kammarkollegiet ärendet

Kungl. Maurts prövning oell anförde därvid bland annat följande.

Därest i sammanhang med den mot Sara Karolina Andersdotter förda

rättegången talan riktats även mot Karlsson, hade säkerligen även denne

blivit förklarad förlustig sin åborätt. Att talan mot Karlsson icke väcktes,

berodde antagligen på, att det icke varit hans fel, att åboskyldigheterna

å hemmanet blivit eftersatta, alldenstund den av honom innehavda delen

av hemmanet varit alltför liten för att bebos och självständigt brukas.

Även om berörda omständighet finge anses hava utgjort giltig anledning

till att Karlsson undsluppit att vidkännas påföljd för sin underlåtenhet

att fullgöra honom åliggande odlings- och byggnadsskyldighet i avseende

å den av honom innehavda delen av hemmanet, kunde kollegiet för sin

del icke finna det påkallat att, i trots av Karlssons berörda underlåtenhet,

tillgodose honom i så ytterligt hög grad som skogsstatstjänstemännens, av

länsstyrelsen biträdda förslag innebure.

Kollegiet ansåge, att en överenskommelse med Karlsson borde gå ut

på, att han mot avstående av sin åborätt till ifrågavarande Vase mantal av

hemmanet tillförsäkrades antingen upplåtelse som odlingslägenhet av

hela hemmanets inägor jämte angränsande odlingsbar mark ävensom samtliga

å hemmanet varande byggnader i befintligt skick eller ock åborätt till

de av överlantmätaren föreslagna områdena med därå varande byggnader

ävensom ett mindre penningbelopp, förslagsvis 750 kronor, ägnat att för

Karlsson underlätta hemmanslottens iordningställande.

Skulle Karlsson vägra att gå med på en uppgörelse av nu antytt innehåll,

borde, enligt kollegiets mening, länsstyrelsen låta genom vederbörlig

syn eller besiktning konstatera, huruvida åboskyldiglieterna å Karlssons

hemmanslott alltjämt vore eftersatta, samt därefter vidtaga åtgärder antingen

för återvinning till kronan av jämväl Karlssons hemmansdel eller

ock, därest denna sistnämnda del genom synen eller besiktningen konsta

terats befinna sig i tillfredsställande skick, för utbrytning i laga ordningav

den från Sara Karolina Andersdotter återvunna hemmansdelen.

Eu ledamot i kammarkollegiet var av skiljaktig mening och ansåg,

att kollegiet bort hemställa, det Kungl. Majit matte förordna, att den

del av hemmanet, till vilken besittningsrätten frånvunnits Sara Karolina

Andersdotter, skulle genom laga skifte avskiljas från den övriga delen

av hemmanet oell därefter avsättas till kronopark; att Karlsson skulle

genom länstyrelsens försorg erhålla del av beslutet härom; samt att,

därest Karlsson inom en månad därefter hos länsstyrelsen skriftligen

anmälde sin åstundan att ingå på förenämnda av överlantmätaren framställda

förslag till uppgörelse mellan kronan och honom, beslutet örn

verkställande av berörda laga skifte skulle anses förfallet.

Länsstyrelsen avgav, efter remiss, den 15 maj 1926 utlåtande i anledningav

kammarkollegiets hemställan och bifogade därvid förnyade yttranden

från vederbörande jägmästare och Överjägmästare ävensom från Karlsson.

Jägmästaren och över jägmästaren vidhöllo båda sitt förut framförda

förslag och utvecklade detsamma närmare.

Karlsson anförde i sitt den 22 februari 1926 dagtecknade yttrande, att

då han icke ansåge sig hava förverkat åborätten till hemmansdelen ifråga,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146. 5

elen av kammarkollegiet tillmätta ersättningen för densamma vöre för

liten. Da han ieko kunde anskaffa erforderliga medel till hemmansklyvning

eller ägostyckning och behövde allt vad han kunde utverka för aborätten

till byggnader och odling, anliölle han, att skogstjänstemännens

förslag måtto bifallas.

Vid Karlssons yttrande fanns fogat ett av två ledamöter av Stensele

sockens kommunalfullmäktige den 21 februari 1926 utfärdat intyg, att

Karlsson å hemmanet Sundsvall uppfört ny ladugård och reparerat mangärdsbyggnaden,

samt att jorden å hemmanet vore i bästa hävd.

För egen del anförde länsstyrelsen, under vidhållande av sin tidigare

uttalade mening, huvudsakligen följande.

Att brist i avseende å odlingar och byggnader å Karlssons hemmansdel

på sin tid förekommit, torde vara uppenbart, men huruvida sådan brist

fortfarande förelåge vore ovisst eller knappast troligt. Av handlingarna

bilagt, av tvenne trovärdiga personer utfärdat intyg angående å hemmansdelen

utförda byggnader och odlingar syntes snarare framgå, att

hemmansdelen befunne sig i försvarligt skick. Man torde därför icke

kunna för Karlsson diktera villkoren för hemmansdelens avträdande till

kronan.

Genom remiss deli 1 juni 1926 anbefalldes härefter domänstyrelsen at,.

avgiva utlåtande i ärendet.

Det begärda utlåtandet avgavs den 30 juli 1929; och hade därvid fogats

dels instrument över en på uppdrag av domänstyrelsen genom vederbörande

överjägmästares försorg i april 1929 verkställd värdering av Frononyhemmanet

7/« mantal Sundsvall nr 1, dels ock en från Karlsson til!

överjägmästaren inkommen den 3 maj 1929 dagtecknad skrift.

Berörda värderingsinstrument utvisade, att hemmanets hela areal utgjorde

254.86 hektar, därav 5.63 hektar inägojord. 197.2» hektar produktiv

skogsmark oell 52 hektar impediment; att hela hemmanet uppskattats till

ett värde av 24,307 kronor, därav inägovärdet beräknats till 3,270 kronor,

värdet av den produktiva skogsmarken och dess förråd upptagits till 19,652

kronor samt »övriga värden» angivits representera 1,385 kronor; att sedan

från berörda belopp, 24,307 kronor, dragits »avgående poster» för värdet

av liusbehovsvirke, skatter och förvaltning m. lii., omfattande tillhopa 260

kronor och kapitaliserat efter 5 procent till 5,200 kronor, det återstående

värdet å hemmanet utgjorde 19,107 kronor; samt att av detta belopp belöpte

på kronans andel 14,329 kronor och på Karlssons andel 4,778 kronor.

I sin omförmälda skrift anförde Karlsson, att då han sedan våren 1926

bebott och brukat sin ifrågavarande hemmansdel och alltsedan år 1924 nedlagt

arbete på odling, dikning och byggande därstädes, hemmansdelens

värde avsevärt förbättrats, att till följd härav taxeringsvärdet ä densamma

numera höjts till 4,700 kronor, samt att vid sådant förhållande Karlsson

nu ansåge sig berättigad fordra sistnämnda belopp, 4,700 kronor, i ersättning

för avstående av åborätten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 146.

I sitt utlåtande meddelade domänstyrelsen, att styrelsen icke funnit anledning

frångå sin i ärendet tidigare intagna ståndpunkt, samt anförde

vidare följande.

Jämlikt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av

kronotorp å vissa kronoparker finge upplåtande av nya lägenheter

på grund av kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 69) angående upplåtande av

odlingslägenheter å kronoparker oell överloppsmarker i de sex nordligaste

länell icke vidare äga rum efter den 1 juli 1929. I följd därav vore det

numera icke möjligt att fullfölja ärendet enligt skogspersonalens av länsstyrelsen

förordade förslag. Att upplåta inägorna till hela hemmanet till

innehavaren av den hemmansdel örn Vase mantal, varom här vore särskilt

fråga, såsom kronotorp, torde jämlikt nyssnämnda kungörelse

den 14 juni 1929 icke kunna ske, då dessa såsom en redan odlad och bebyggd

jordbrukslägenhet helt krävde sin man och något ytterligare behov

av arbetskraft för kronans skogar i berörda ort ej förefunnes. Jämväl

förskrifterna i 4 § sista stycket sagda kungörelse syntes lägga hinder

i vägen för en dylik upplåtelse.

Den 13 juni 1930 har länsstyrelsen, efter remiss, avgivit förnyat utlåtande

i ärendet och därvid överlämnat, jämte yttranden från vederbörande

landsfiskal och överlantmätare, en från Karlsson till landsfiskalen inkommen

skrift i ärendet.

Karlsson har i nämnda, den 3 november 1929 dagtecknade skrift antori

huvudsakligen följande.

Han hade med sina barns hjälp under svårigheter och umbäranden arbetat

upp ifrågavarande hemman. Barnen, åtta söner och fem döttrar,

vore nu vuxna och såväl de som Karlsson själv vore numera mindre benägna

för en försäljning. I stället hemställde Karlsson, att han måtte

få inköpa kronans andel i hemmanet för en köpeskilling av 9,100 kronor,

att gäldas på sätt Kungl. Majit funne för gott bestämma.

Landsfiskalen har ansett detta förslag, såsom enligt hans mening icke

lämpligt eller för kronan förmånligt, icke böra komma under prövning

och har förordat laga skifte å hemmanet.

I likhet med landsfiskalen har överlantmätaren funnit Karlssons köpeanbud

icke böra upptagas till prövning. Överlantmätaren har vidare uttalat,

att ett laga skifte å hemmanet väl torde kunna äga rum, men att

detta komme att medföra betydande kostnader för såväl kronan som Karlsson,

samt att det därför vore för båda parterna förmånligast örn samfällig

heten dem emellan kunde på annat sätt upplösas; och bär i anledning

härav överlantmätaren hemställt, att till förnyat övervägande måtte upptagas

det tidigare av överlantmätaren framställda förslaget, varigenom

av hemmanets till odling tjänliga jord med erforderlig stödskog skulle

kunna genom avstyckning bildas en bärkraftig jordbruksfastighet utan

tillnärmelsevis de med ett laga skifte förenade kostnader.

Länsstyrelsen Ilar för sin del anfört, att överlantmätarens förslag enligt

länsstyrelsens mening vore den lyckligaste lösningen av ärendet; men

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

lunne sig länsstyrelsen likväl böra föreslå, att kronan begärde laga skifte

å hemmanet, varefter frågan, huruvida skiftet skulle fullföljas, gjordes

beroende av örn Karlsson förklarade sig villig att överlåta sin hemmansdel

till kronan och av de villkor, han därvid komme att uppställa.

Härefter har kammarkollegiet i infordrat förnyat utlåtande den 21 juli

1980 anfört bland annat följande.

Av handlingarna i ärendet syntes framgå, att Karlsson på ett mönstergillt

sätt fullgjort honom såsom åbo å en fjärdedel av nybygget åliggande

skyldigheter samt att Karlsson därjämte hade en talrik familj, vilken

deltagit i arbetet å det tidigare vanhävdade nybyggets iståndsättande.

På grund härav syntes Karlssons i skrift den 8 november 1929

framställda förslag, att han måtte berättigas inköpa den till kronan

återfallna återstående delen av nybygget vara förtjänt av tillmötesgående.

Mot detta förslag talade visserligen skogsförvaltningsmyndigheternas

önskan att få använda nybyggets skogsmark såsom kronopark och att där

få framdraga vägar och anordna upplagsplatser till tjänst vid utdrivning

av timmer från närbelägna kronoskogar. Av dessa önskemål torde egentligen

endast de sistnämnda vara av större vikt, och dessa syntes på ett

fullt tillfredsställande sätt kunna säkerställas genom servitutsförbehåll

vid nybyggesdelens avhändande. Det med nybyggesväsendet åsyftade

ändamålet, uppodling i möjligaste mån av därför lämpliga trakter i de

norra landsdelarna samt skapandet av en självägande bondeklass därstädes,

syntes enligt kollegiets mening icke vara av mindre utan snarare

av större vikt än kronans önskan att förvärva skogsmark för ekonomisk

verksamhet.

Beträffande villkoren för överlåtelsen vore att märka, att den till kronan

återfallna delen av nybygget vid den genom domänstyrelsens försorg

företagna värderingen åsatts ett värde av ungefär 14,300 kronor, men att

Karlsson icke erbjudit högre köpeskilling än 9,100 kronor. Toge man emellertid

hänsyn till att Karlsson å hemmanet redan utfört nybyggnads- och

odlingsarbeten i en omfattning, som därest Karlsson varit åbo å hela nybygget,

sannolikt skulle medfört, att lian inom kort utan vederlag bekommit

nybygget med full äganderätt genom så kallad skatteomföring, samt

därtill att Karlsson i sådan händelse icke nödgats erlägga någon kontant

ersättning härför till kronan vare sig vid nybyggets upplåtelse med åbo

rätt eller vid skatteomföringen, förefölle det icke obilligt, att Karlsson,

vars lämplighet såsom hemmansbrukare syntes stå över varje tvivel, erhölle

förmånen att för nedsatt pris förvärva en nybyggesdel, å vilken han

och hans familj nedlagt så mycket arbete, helst som denna fastighet läge

i sambruk och samfällighet med Karlssons del av nybygget och icke utan

synnerligen betydande kostnader för såväl kronan som Karlsson syntes

kunna lösgöras från denna gemenskap. På grund härav funne kollegiet

sig kunna tillstyrka, att Karlssons erbjudande antoges.

Kammarkollegiet hemställde fördenskull, att Kungl. Majit måtte med

giva, att dea till kronan återfallna delen, mantal, av ifrågavarande

nybygge linge försäljas till Karlsson mot en köpeskilling av 9,100 kro

lior på villkor, dels att till förmån för kronoparken Jovan och andra kro

noskogar i trakten Indes det servitut å liela nybygget, att å nybygget

linge anordnas för utdrivning av timmer från kronoskognrna erforder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr U6.

liga vägar och upplagsplatser, dels att Karlsson gäldade alla nied köpet

och dess lagfarande förenade kostnader, dels ock att kronan frisade sig

från annan liemulsskyldighet än köpeskillingens återbärande.

Domänstyrelsen har, efter remiss, i förnyat utlåtande den 29 januari

1931 yttrat sig i huvudsak sålunda.

Kronans intresse av att behålla sin andel i krononybygget Sundsvall vore

enligt styrelsens förmenande ej större, än att frågan örn densammas försäljning

mycket väl förtjänade att upptagas till prövning. Såsom fram

ginge av den ärendet tillhörande kartan gränsade hemmanet visserligen

mot kronoparken Jovan, men komme efter införlivande med nämnda kronopark

att förläna denna en föga tilltalande ägoligur. Detta bleve sannolikt

i ännu högre grad fallet, örn kronans andel i hemmanet skulle avskiljas

genom laga skifte. Med avseende å den av Karlsson erbjudna köpeskillingen

finge styrelsen erinra örn den tämligen avsevärda nedgång i

virkespriserna, som inträtt efter den år 1929 förrättade värderingen av

hemmanet. Enligt en inom styrelsen verkställd bearbetning av värderingsinstrumentet

kunde denna sänkning av virkets rotvärde antagas havn

nedbragt hemmanets totala värde från omkring 19,100 kronor år 1929 till

endast cirka 14,000 kronor för närvarande. Av detta värde beräknades

tre fjärdedelar, d. v. s. cirka 10,500 kronor, belöpa å kronans andel. Dit

den av Karlsson erbjudna köpeskillingen, 9,100 kronor, förhållandevis

obetydligt understege liemmansdelens sålunda beräknade nuvärde och

med hänsyn därjämte till de avsevärda kostnader, ett laga skifte komme

att medföra jämväl för kronan, funne styrelsen sig kunna med instämmande

i övrigt i kammarkollegiets motivering och förslag tillstyrka antagande

av Karlssons anbud. För köpet borde gälla de villkor och servitutsförbehåll,

som av kollegiet föreslagits. Ej heller i fråga örn sättei

för köpets avslutande m. m. hade styrelsen något att erinra mot vad

kollegiet i detta avseende föreslagit.

Slutligen har genom länsstyrelsens försorg inhämtats yttrande från

Karlsson i anledning av vad kammarkollegiet i sitt senaste utlåtande

anfört i fråga om villkoren för den ifrågasatta överlåtelsen; och har Karlsson

i en till länsstyrelsen ställd och till Kungl. Maj:t överlämnad, den 9

februari 1931 daterad skrift, förklarat sig till alla delar godkänna de av

kollegiet föreslagna villkoren.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att 21/s5« mantal av krononybygget

Sundsvall nr 1, örn 7/c4 mantal, i Stensele socken till följd av en genom

Kungl. Maj:ts utslag den 30 juni 1923 avslutad rättegång återfallit

till kronans fria disposition. Den övriga delen av hemmanet, ‘/A» mantal,

innehaves av Anders Leonard Karlsson, vilken den 6 augusti 1903 erhållit

införsel däri. De båda liemmansdelarna ligga i samfällighet med

varandra.

Frågan örn den till kronan återfallna hemmansdelens framtida disposition

har nu underställts Kungl. Maj:ts prövning.

Kammarkollegiet har i sitt slutliga utlåtande i ärendet tillstyrkt bifall

till en av Karlsson gjord ansökning att få för en köpeskilling

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

av 9,100 kronor förvärva ifrågakomna 2Vase mantal av hemmanet. Såsom

villkor för försäljningen har kollegiet ansett höra uppställas servitutsförbehåll

därom, att å hemmanet i dess helhet finge anordnas vägar

och upplagsplatser för utdrivning av timmer från den hemmanet angränsande

kronoparken Jovan och andra närbelägna kronoskogar. Till

förmån för ett bifall till Karlssons framställning har kollegiet ansett

tala, bland annat, att Karlsson å hemmanet utfört odlings- och nybyggnadsarbeten

i en omfattning, som, därest han varit åbo å hela nybygget,

sannolikt skulle medfört, att han inom kort utan vederlag bekommit hem

manet med full äganderätt genom skatteomföring. Jämväl domänstyrelsen,

som beräknat den till kronan återfallna hemmansdelens nuvarande

värde uppgå till omkring 10,500 kronor, har förordat ett antagande av

Karlssons köpeanbud. Styrelsen har därvid framhållit, att ett införlivande

av hemmansdelen med den angränsande kronoparken skulle giva

denna mindre lämpliga ägogränser, varjämte kronan komme att åsam

kas dryga kostnader för avskiljandet från den av Karlsson under besittningsrätt

innehavda delen av hemmanet.

För egen del ansluter jag mig till den ståndpunkt kammarkollegiet

och domänstyrelsen sålunda intagit. Starka skäl synas mig tala för att

tillfälle beredes Karlsson att förvärva ifrågavarande hemmansdel, vilken

ligger i sambruk med den del av nybygget, till vilken Karlsson förvärvat

ärftlig besittningsrätt och varå han och hans familj nedlagt ett

förtjänstfullt och framgångsrikt odlingsarbete. En överlåtelse till Karlsson

av de delar av hemmanet, till vilka han icke innehar besittningsrätten,

synes mig stå i bästa överensstämmelse med strävandena att i dessa

bygder skapa en självständig jordbrukarklass.

Vid överlåtelsen torde böra fästas de av kammarkollegiet föreslagna

villkoren, vilka Karlsson förklara sig godtaga.

Den av Karlsson erbjudna köpeskillingen ligger något under det värde,

till vilket domänstyrelsen uppskattat hemmansdelen. Detta förhållande

synes mig ej böra utgöra hinder för anbudets antagande. Det må påpekas,

att å den försålda hemmansdelen jämte den av Karlsson under

åborätt innehavda fastigheten skulle läggas ett, efter vad det vill synas,

ur kronans synpunkt ganska värdefullt servitut till förmån för domänverkets

skogar i trakten. Såvitt handlingarna i ärendet utvisa, har hänsyn

härtill icke tagits vid värderingen.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då riksdagens samtycke

till den ifrågasatta försäljningen torde böra inhämtas, hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den till kronan återfallna krononybyggesdelen

21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens

län må försäljas till Anders Leonard Karlsson

mot en köpeskilling av 9,100 kronor på villkor,

Bihang till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. lil haft. (Nr 1U6 )

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.

dels att till förmån för kronoparken Jovan och andra

kronoskogar i trakten lägges det servitut å hela

krononyhygget Sundsvall nr 1, att å nyhygget må

anordnas för utdrivning av timmer från kronoskogar - na erforderliga vägar och upplagsplatser, dels att

Karlsson gäldar alla med köpet och dess lagfarande

förenade kostnader, dels ock att kronan fritager sig

från annan hemulsskyldighet än köpeskillingens

återbärande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

310811. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av den till kronan återfallna krononybyggesdelen 211256 mantal Sundsvall n a1 i texten
  2. JoU 1931:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av den till kronan återfallna krononybyggesdelen 21)256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele a1 i texten