Angående försäljning av den till kronan återfallna kronovybyggesdelen 21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län
1931-02-26 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1931:146, Angående försäljning av den till kronan återfallna kronovybyggesdelen 21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
1
Nr 146.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av den
till kronan återfallna kronovybyggesdelen 21/256 mantal
Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens län; given
Stockholms slott den 26 februari 1931.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allerriådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 26 februari 1931.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
Genom utslag den 22 september 1891 inrymde länsstyrelsen i Västerbottens
län Sara Karolina Andersdotter i värdskapet å krononyhemmanet 7/«*
mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken under villkor av åboskyldigheternas
fullgörande. Sedan Sara Karolina Andersdotter överlåtit besittnings
-
Bihang lill riksdagens protokoll 19,''U. 1 sami. 127 haft. (Nr H6.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
rätten till en fjärdedel, eller 7/^s mantal, av hemmanet till Anders Leonard
Karlsson, erhöll denne införsel i nämnda hemmansdel den 6 augusti Idit!
Efter stämning yrkade sedermera Kungl. Maj:t och kronan vid Lycksele
lappmarks tingslags häradsrätt, att, som Sara Karolina Andersdotter icke
fullgjort odlings- och byggnadsskyldigheterna å den av henne dåmera innehavda
delen av sagda hemman, eller 21/åse mantal, Sara Karolina An
bersdotter måtte förklaras hava förverkat besittningsi*ätten till berörda
hemmansdel samt förpliktas ersätta Kungl Majit och kronan vad som
bruste i byggnader och odling.
I målet meddelade häradsrätten utslag den 30 oktober 1920, därvid häradsrätten
— av skäl, bland andra, att Sara Karolina Andersdotter försummat
att ställa sig till efterrättelse vissa av länsstyrelsen meddelade
ålägganden i avseende å hemmanets byggnader och hävd, att vid ekonomisk
besittning, som den 19 juni 1920 hållits å hemmanet, värdet av bristande
nybyggnads-, odlings- och underhållsskyldighet värderats till 1,274
kronor 60 öre, samt att Sara Karolina Andersdotter, vilken uppnått hög
ålder, varken bodde å hemmanet eller ägnade sig åt dess skötsel —
förklarade henne hava förverkat åborätten till 21/»(S6 mantal av sagda hemman
samt ålade henne att till Kungl. Majit och kronan utgiva den å hennes
hemmansdel belöpande andelen av det å hela hemmanet vid berörda
ekonomiska besiktning påsynta värdet av bristande nybyggnads-, odlingsoch
underhållsskyldighet med 955 kronor 95 öre.
Svea hovrätt, där Sara Karolina Andersdotter sökte ändring i häradsrättens
berörda utslag, fann enligt dom den 6 april 1923 ej skäl göra ändring
i sagda utslag i här angivna delar.
Hos Kungl. Majit anhöll därefter Sara Karolina Andersdotter örn till
stånd att fullfölja talan mot hovrättens dom utan hinder därav, att hon
icke förmått fullgöra föreskriven nedsättning till säkerhet för kostnads
ersättning till motparten, men fann Kungl. Majit genom utslag den 30
juni 1923 ej skäl bifalla ansökningen, i följd varav hovrättens dom emot
Sara Karolina Andersdotter skulle stå fast.
I skrivelse till kammarkollegiet den 14 april 1925, därvid fogats infordrade
yttranden av vederbörande jägmästare, Överjägmästare och
landsfiskal samt överlantmätaren i länet ävensom av förbemälde Karlsson,
gjorde länsstyrelsen i VÖsterbottens län anmälan örn utgången av örn förmälda
tvist, i syfte att frågan örn den framtida dispositionen av före
nämnda 21/s56 mantal av krononyhemmanet Sundsvall nr 1 måtte varda underställd
Kungl. Majits prövning.
.Jägmästaren hade i sitt yttrande anfört bland annat följande.
Ifrågavarande hemman, som omfattade, förutom ängsmark, jämväl omkring
6 hektar odlad eller odlingsbar mark, 234.8 hektar skogsmark och
54.» hektar impediment, vore i avseende å skogen ett av de bästa i mellersta
Stensele revir. Hemmanet hade uppdelats i tre skiften, vilka samt
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
3
liga vore belägna mellan kronoparken Jovan och Barsele! i lime älv, där
allmän flottled funnes. På grund av nivåförliållandena måste en del av
virket från sagda kronopark forslas över hemmanets ägor för att uppnå
flottleder. Då det med hänsyn till nu angivna förhållanden befunnits
önskvärt, att hemmanet i sin helhet bleve disponerat såsom kronopark,
hade jägmästaren inlett underhandlingar med förenämnde Karlsson örn
överlåtelse till kronan av honom tillhöriga besittningsrätten till 7/**« mantal
av hemmanet. Karlsson hade därvid förklarat sig villig att till kronan
avstå nämnda rätt mot en liemmansdelens senaste taxeringsvärde
motsvarande köpeskilling av 2,900 kronor samt under villkor tillika, att
hemmanet i sin helhet avsattes till kronopark och att hemmanets inägojord
jämte angränsande odlingsbar mark åt Karlsson upplätes såsom odlingslägenhet.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit och då Karlsson,
som vore mindre bemedlad, ägde god frejd och gjort sig känd för arbetssamhet
och hederlig vandel samt ägde förutsättningar för drivande av ett
mindre jordbruk, föresloge jägmästaren, att det anbud, som innefattades i
Karlssons förenämnda förklaring, måtte antagas samt därav föranledda
åtgärder vidtagas.
Över jägmästaren, på vars initiativ dessa underhandlingar upptagits,
hade på det livligaste tillstyrkt bifall till jägmästarens förslag och
och tillika framhållit, att genom det avsedda köpet komme att för domänverket
inbesparas sannolikt eljest ofrånkomliga kostnader för laga
skifte av hemmanet.
Även landsfiskalen hade uttalat sin anslutning till jägmästarens förslag.
Överlantmätaren åter hade föreslagit ett annat förfaringssätt av följande
innebörd.
Karlsson borde till kronan avstå sin besittningsrätt till förenämnda
hemmansdel 7/a-,e mantal utan kontant ersättning men i stället erhålla en
inägolott, bestående av hela hemmanets i skifteshandlingarna redovisade
åkerjord och odlingsmark, dess andel i en utgrävningslägenhet, benämnd
Grundträsket, samt tillräcklig husbehovsskog, förslagsvis omkring 20 hektar.
Ägolotten borde utbrytas genom ägostyckning på vanligt sätt, varvid
densamma bolde påläggas servitut till förmån för den för kronan bibehållna
skogslotten i fråga örn rätt till ulf artsvägar och upplagsplatser.
Hinder syntes icke möta för Karlsson att genom förmedling av länets egnahemsnämnd
erhålla vanligt egnahemslån och säkerligen även premielån
utan återbetalningsskyldighet, varigenom hans framtida intressen enligt
överlantmätarens mening på bästa sätt skulle komma att skyddas.
Karlsson hade förklarat sig icke kunna godtaga överlantmätarens förslag
eller vara villig att medverka till annan lösning av frågan än den
av jägmästaren föreslagna.
I sin förenämnda skrivelse föreslog länsstyrelsen i likhet med skogs
statstjänsteinännen, att kronan på angivna villkor av Karlsson förvärvade
återstoden av hemmanet, att hela hemmanet avsattes till kronopark.
samt att inägojorden därefter upplätes åt Karlsson såsom odlingslägenhet.
Domänstyrelsen, vars yttrande i ärendet av kammarkollegiet inhämtades,
biträddo överlantmätarens förslag.
4
Kunni. Maj:ts proposition Nr 146.
Med skrivelse den 9 september 1925 underställde kammarkollegiet ärendet
Kungl. Maurts prövning oell anförde därvid bland annat följande.
Därest i sammanhang med den mot Sara Karolina Andersdotter förda
rättegången talan riktats även mot Karlsson, hade säkerligen även denne
blivit förklarad förlustig sin åborätt. Att talan mot Karlsson icke väcktes,
berodde antagligen på, att det icke varit hans fel, att åboskyldigheterna
å hemmanet blivit eftersatta, alldenstund den av honom innehavda delen
av hemmanet varit alltför liten för att bebos och självständigt brukas.
Även om berörda omständighet finge anses hava utgjort giltig anledning
till att Karlsson undsluppit att vidkännas påföljd för sin underlåtenhet
att fullgöra honom åliggande odlings- och byggnadsskyldighet i avseende
å den av honom innehavda delen av hemmanet, kunde kollegiet för sin
del icke finna det påkallat att, i trots av Karlssons berörda underlåtenhet,
tillgodose honom i så ytterligt hög grad som skogsstatstjänstemännens, av
länsstyrelsen biträdda förslag innebure.
Kollegiet ansåge, att en överenskommelse med Karlsson borde gå ut
på, att han mot avstående av sin åborätt till ifrågavarande Vase mantal av
hemmanet tillförsäkrades antingen upplåtelse som odlingslägenhet av
hela hemmanets inägor jämte angränsande odlingsbar mark ävensom samtliga
å hemmanet varande byggnader i befintligt skick eller ock åborätt till
de av överlantmätaren föreslagna områdena med därå varande byggnader
ävensom ett mindre penningbelopp, förslagsvis 750 kronor, ägnat att för
Karlsson underlätta hemmanslottens iordningställande.
Skulle Karlsson vägra att gå med på en uppgörelse av nu antytt innehåll,
borde, enligt kollegiets mening, länsstyrelsen låta genom vederbörlig
syn eller besiktning konstatera, huruvida åboskyldiglieterna å Karlssons
hemmanslott alltjämt vore eftersatta, samt därefter vidtaga åtgärder antingen
för återvinning till kronan av jämväl Karlssons hemmansdel eller
ock, därest denna sistnämnda del genom synen eller besiktningen konsta
terats befinna sig i tillfredsställande skick, för utbrytning i laga ordningav
den från Sara Karolina Andersdotter återvunna hemmansdelen.
Eu ledamot i kammarkollegiet var av skiljaktig mening och ansåg,
att kollegiet bort hemställa, det Kungl. Majit matte förordna, att den
del av hemmanet, till vilken besittningsrätten frånvunnits Sara Karolina
Andersdotter, skulle genom laga skifte avskiljas från den övriga delen
av hemmanet oell därefter avsättas till kronopark; att Karlsson skulle
genom länstyrelsens försorg erhålla del av beslutet härom; samt att,
därest Karlsson inom en månad därefter hos länsstyrelsen skriftligen
anmälde sin åstundan att ingå på förenämnda av överlantmätaren framställda
förslag till uppgörelse mellan kronan och honom, beslutet örn
verkställande av berörda laga skifte skulle anses förfallet.
Länsstyrelsen avgav, efter remiss, den 15 maj 1926 utlåtande i anledningav
kammarkollegiets hemställan och bifogade därvid förnyade yttranden
från vederbörande jägmästare och Överjägmästare ävensom från Karlsson.
Jägmästaren och över jägmästaren vidhöllo båda sitt förut framförda
förslag och utvecklade detsamma närmare.
Karlsson anförde i sitt den 22 februari 1926 dagtecknade yttrande, att
då han icke ansåge sig hava förverkat åborätten till hemmansdelen ifråga,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146. 5
elen av kammarkollegiet tillmätta ersättningen för densamma vöre för
liten. Da han ieko kunde anskaffa erforderliga medel till hemmansklyvning
eller ägostyckning och behövde allt vad han kunde utverka för aborätten
till byggnader och odling, anliölle han, att skogstjänstemännens
förslag måtto bifallas.
Vid Karlssons yttrande fanns fogat ett av två ledamöter av Stensele
sockens kommunalfullmäktige den 21 februari 1926 utfärdat intyg, att
Karlsson å hemmanet Sundsvall uppfört ny ladugård och reparerat mangärdsbyggnaden,
samt att jorden å hemmanet vore i bästa hävd.
För egen del anförde länsstyrelsen, under vidhållande av sin tidigare
uttalade mening, huvudsakligen följande.
Att brist i avseende å odlingar och byggnader å Karlssons hemmansdel
på sin tid förekommit, torde vara uppenbart, men huruvida sådan brist
fortfarande förelåge vore ovisst eller knappast troligt. Av handlingarna
bilagt, av tvenne trovärdiga personer utfärdat intyg angående å hemmansdelen
utförda byggnader och odlingar syntes snarare framgå, att
hemmansdelen befunne sig i försvarligt skick. Man torde därför icke
kunna för Karlsson diktera villkoren för hemmansdelens avträdande till
kronan.
Genom remiss deli 1 juni 1926 anbefalldes härefter domänstyrelsen at,.
avgiva utlåtande i ärendet.
Det begärda utlåtandet avgavs den 30 juli 1929; och hade därvid fogats
dels instrument över en på uppdrag av domänstyrelsen genom vederbörande
överjägmästares försorg i april 1929 verkställd värdering av Frononyhemmanet
7/« mantal Sundsvall nr 1, dels ock en från Karlsson til!
överjägmästaren inkommen den 3 maj 1929 dagtecknad skrift.
Berörda värderingsinstrument utvisade, att hemmanets hela areal utgjorde
254.86 hektar, därav 5.63 hektar inägojord. 197.2» hektar produktiv
skogsmark oell 52 hektar impediment; att hela hemmanet uppskattats till
ett värde av 24,307 kronor, därav inägovärdet beräknats till 3,270 kronor,
värdet av den produktiva skogsmarken och dess förråd upptagits till 19,652
kronor samt »övriga värden» angivits representera 1,385 kronor; att sedan
från berörda belopp, 24,307 kronor, dragits »avgående poster» för värdet
av liusbehovsvirke, skatter och förvaltning m. lii., omfattande tillhopa 260
kronor och kapitaliserat efter 5 procent till 5,200 kronor, det återstående
värdet å hemmanet utgjorde 19,107 kronor; samt att av detta belopp belöpte
på kronans andel 14,329 kronor och på Karlssons andel 4,778 kronor.
I sin omförmälda skrift anförde Karlsson, att då han sedan våren 1926
bebott och brukat sin ifrågavarande hemmansdel och alltsedan år 1924 nedlagt
arbete på odling, dikning och byggande därstädes, hemmansdelens
värde avsevärt förbättrats, att till följd härav taxeringsvärdet ä densamma
numera höjts till 4,700 kronor, samt att vid sådant förhållande Karlsson
nu ansåge sig berättigad fordra sistnämnda belopp, 4,700 kronor, i ersättning
för avstående av åborätten.
6
Kungl. Maj.ts proposition Nr 146.
I sitt utlåtande meddelade domänstyrelsen, att styrelsen icke funnit anledning
frångå sin i ärendet tidigare intagna ståndpunkt, samt anförde
vidare följande.
Jämlikt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av
kronotorp å vissa kronoparker finge upplåtande av nya lägenheter
på grund av kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 69) angående upplåtande av
odlingslägenheter å kronoparker oell överloppsmarker i de sex nordligaste
länell icke vidare äga rum efter den 1 juli 1929. I följd därav vore det
numera icke möjligt att fullfölja ärendet enligt skogspersonalens av länsstyrelsen
förordade förslag. Att upplåta inägorna till hela hemmanet till
innehavaren av den hemmansdel örn Vase mantal, varom här vore särskilt
fråga, såsom kronotorp, torde jämlikt nyssnämnda kungörelse
den 14 juni 1929 icke kunna ske, då dessa såsom en redan odlad och bebyggd
jordbrukslägenhet helt krävde sin man och något ytterligare behov
av arbetskraft för kronans skogar i berörda ort ej förefunnes. Jämväl
förskrifterna i 4 § sista stycket sagda kungörelse syntes lägga hinder
i vägen för en dylik upplåtelse.
Den 13 juni 1930 har länsstyrelsen, efter remiss, avgivit förnyat utlåtande
i ärendet och därvid överlämnat, jämte yttranden från vederbörande
landsfiskal och överlantmätare, en från Karlsson till landsfiskalen inkommen
skrift i ärendet.
Karlsson har i nämnda, den 3 november 1929 dagtecknade skrift antori
huvudsakligen följande.
Han hade med sina barns hjälp under svårigheter och umbäranden arbetat
upp ifrågavarande hemman. Barnen, åtta söner och fem döttrar,
vore nu vuxna och såväl de som Karlsson själv vore numera mindre benägna
för en försäljning. I stället hemställde Karlsson, att han måtte
få inköpa kronans andel i hemmanet för en köpeskilling av 9,100 kronor,
att gäldas på sätt Kungl. Majit funne för gott bestämma.
Landsfiskalen har ansett detta förslag, såsom enligt hans mening icke
lämpligt eller för kronan förmånligt, icke böra komma under prövning
och har förordat laga skifte å hemmanet.
I likhet med landsfiskalen har överlantmätaren funnit Karlssons köpeanbud
icke böra upptagas till prövning. Överlantmätaren har vidare uttalat,
att ett laga skifte å hemmanet väl torde kunna äga rum, men att
detta komme att medföra betydande kostnader för såväl kronan som Karlsson,
samt att det därför vore för båda parterna förmånligast örn samfällig
heten dem emellan kunde på annat sätt upplösas; och bär i anledning
härav överlantmätaren hemställt, att till förnyat övervägande måtte upptagas
det tidigare av överlantmätaren framställda förslaget, varigenom
av hemmanets till odling tjänliga jord med erforderlig stödskog skulle
kunna genom avstyckning bildas en bärkraftig jordbruksfastighet utan
tillnärmelsevis de med ett laga skifte förenade kostnader.
Länsstyrelsen Ilar för sin del anfört, att överlantmätarens förslag enligt
länsstyrelsens mening vore den lyckligaste lösningen av ärendet; men
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
lunne sig länsstyrelsen likväl böra föreslå, att kronan begärde laga skifte
å hemmanet, varefter frågan, huruvida skiftet skulle fullföljas, gjordes
beroende av örn Karlsson förklarade sig villig att överlåta sin hemmansdel
till kronan och av de villkor, han därvid komme att uppställa.
Härefter har kammarkollegiet i infordrat förnyat utlåtande den 21 juli
1980 anfört bland annat följande.
Av handlingarna i ärendet syntes framgå, att Karlsson på ett mönstergillt
sätt fullgjort honom såsom åbo å en fjärdedel av nybygget åliggande
skyldigheter samt att Karlsson därjämte hade en talrik familj, vilken
deltagit i arbetet å det tidigare vanhävdade nybyggets iståndsättande.
På grund härav syntes Karlssons i skrift den 8 november 1929
framställda förslag, att han måtte berättigas inköpa den till kronan
återfallna återstående delen av nybygget vara förtjänt av tillmötesgående.
Mot detta förslag talade visserligen skogsförvaltningsmyndigheternas
önskan att få använda nybyggets skogsmark såsom kronopark och att där
få framdraga vägar och anordna upplagsplatser till tjänst vid utdrivning
av timmer från närbelägna kronoskogar. Av dessa önskemål torde egentligen
endast de sistnämnda vara av större vikt, och dessa syntes på ett
fullt tillfredsställande sätt kunna säkerställas genom servitutsförbehåll
vid nybyggesdelens avhändande. Det med nybyggesväsendet åsyftade
ändamålet, uppodling i möjligaste mån av därför lämpliga trakter i de
norra landsdelarna samt skapandet av en självägande bondeklass därstädes,
syntes enligt kollegiets mening icke vara av mindre utan snarare
av större vikt än kronans önskan att förvärva skogsmark för ekonomisk
verksamhet.
Beträffande villkoren för överlåtelsen vore att märka, att den till kronan
återfallna delen av nybygget vid den genom domänstyrelsens försorg
företagna värderingen åsatts ett värde av ungefär 14,300 kronor, men att
Karlsson icke erbjudit högre köpeskilling än 9,100 kronor. Toge man emellertid
hänsyn till att Karlsson å hemmanet redan utfört nybyggnads- och
odlingsarbeten i en omfattning, som därest Karlsson varit åbo å hela nybygget,
sannolikt skulle medfört, att lian inom kort utan vederlag bekommit
nybygget med full äganderätt genom så kallad skatteomföring, samt
därtill att Karlsson i sådan händelse icke nödgats erlägga någon kontant
ersättning härför till kronan vare sig vid nybyggets upplåtelse med åbo
rätt eller vid skatteomföringen, förefölle det icke obilligt, att Karlsson,
vars lämplighet såsom hemmansbrukare syntes stå över varje tvivel, erhölle
förmånen att för nedsatt pris förvärva en nybyggesdel, å vilken han
och hans familj nedlagt så mycket arbete, helst som denna fastighet läge
i sambruk och samfällighet med Karlssons del av nybygget och icke utan
synnerligen betydande kostnader för såväl kronan som Karlsson syntes
kunna lösgöras från denna gemenskap. På grund härav funne kollegiet
sig kunna tillstyrka, att Karlssons erbjudande antoges.
Kammarkollegiet hemställde fördenskull, att Kungl. Majit måtte med
giva, att dea till kronan återfallna delen, mantal, av ifrågavarande
nybygge linge försäljas till Karlsson mot en köpeskilling av 9,100 kro
lior på villkor, dels att till förmån för kronoparken Jovan och andra kro
noskogar i trakten Indes det servitut å liela nybygget, att å nybygget
linge anordnas för utdrivning av timmer från kronoskognrna erforder
-
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr U6.
liga vägar och upplagsplatser, dels att Karlsson gäldade alla nied köpet
och dess lagfarande förenade kostnader, dels ock att kronan frisade sig
från annan liemulsskyldighet än köpeskillingens återbärande.
Domänstyrelsen har, efter remiss, i förnyat utlåtande den 29 januari
1931 yttrat sig i huvudsak sålunda.
Kronans intresse av att behålla sin andel i krononybygget Sundsvall vore
enligt styrelsens förmenande ej större, än att frågan örn densammas försäljning
mycket väl förtjänade att upptagas till prövning. Såsom fram
ginge av den ärendet tillhörande kartan gränsade hemmanet visserligen
mot kronoparken Jovan, men komme efter införlivande med nämnda kronopark
att förläna denna en föga tilltalande ägoligur. Detta bleve sannolikt
i ännu högre grad fallet, örn kronans andel i hemmanet skulle avskiljas
genom laga skifte. Med avseende å den av Karlsson erbjudna köpeskillingen
finge styrelsen erinra örn den tämligen avsevärda nedgång i
virkespriserna, som inträtt efter den år 1929 förrättade värderingen av
hemmanet. Enligt en inom styrelsen verkställd bearbetning av värderingsinstrumentet
kunde denna sänkning av virkets rotvärde antagas havn
nedbragt hemmanets totala värde från omkring 19,100 kronor år 1929 till
endast cirka 14,000 kronor för närvarande. Av detta värde beräknades
tre fjärdedelar, d. v. s. cirka 10,500 kronor, belöpa å kronans andel. Dit
den av Karlsson erbjudna köpeskillingen, 9,100 kronor, förhållandevis
obetydligt understege liemmansdelens sålunda beräknade nuvärde och
med hänsyn därjämte till de avsevärda kostnader, ett laga skifte komme
att medföra jämväl för kronan, funne styrelsen sig kunna med instämmande
i övrigt i kammarkollegiets motivering och förslag tillstyrka antagande
av Karlssons anbud. För köpet borde gälla de villkor och servitutsförbehåll,
som av kollegiet föreslagits. Ej heller i fråga örn sättei
för köpets avslutande m. m. hade styrelsen något att erinra mot vad
kollegiet i detta avseende föreslagit.
Slutligen har genom länsstyrelsens försorg inhämtats yttrande från
Karlsson i anledning av vad kammarkollegiet i sitt senaste utlåtande
anfört i fråga om villkoren för den ifrågasatta överlåtelsen; och har Karlsson
i en till länsstyrelsen ställd och till Kungl. Maj:t överlämnad, den 9
februari 1931 daterad skrift, förklarat sig till alla delar godkänna de av
kollegiet föreslagna villkoren.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att 21/s5« mantal av krononybygget
Sundsvall nr 1, örn 7/c4 mantal, i Stensele socken till följd av en genom
Kungl. Maj:ts utslag den 30 juni 1923 avslutad rättegång återfallit
till kronans fria disposition. Den övriga delen av hemmanet, ‘/A» mantal,
innehaves av Anders Leonard Karlsson, vilken den 6 augusti 1903 erhållit
införsel däri. De båda liemmansdelarna ligga i samfällighet med
varandra.
Frågan örn den till kronan återfallna hemmansdelens framtida disposition
har nu underställts Kungl. Maj:ts prövning.
Kammarkollegiet har i sitt slutliga utlåtande i ärendet tillstyrkt bifall
till en av Karlsson gjord ansökning att få för en köpeskilling
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
av 9,100 kronor förvärva ifrågakomna 2Vase mantal av hemmanet. Såsom
villkor för försäljningen har kollegiet ansett höra uppställas servitutsförbehåll
därom, att å hemmanet i dess helhet finge anordnas vägar
och upplagsplatser för utdrivning av timmer från den hemmanet angränsande
kronoparken Jovan och andra närbelägna kronoskogar. Till
förmån för ett bifall till Karlssons framställning har kollegiet ansett
tala, bland annat, att Karlsson å hemmanet utfört odlings- och nybyggnadsarbeten
i en omfattning, som, därest han varit åbo å hela nybygget,
sannolikt skulle medfört, att han inom kort utan vederlag bekommit hem
manet med full äganderätt genom skatteomföring. Jämväl domänstyrelsen,
som beräknat den till kronan återfallna hemmansdelens nuvarande
värde uppgå till omkring 10,500 kronor, har förordat ett antagande av
Karlssons köpeanbud. Styrelsen har därvid framhållit, att ett införlivande
av hemmansdelen med den angränsande kronoparken skulle giva
denna mindre lämpliga ägogränser, varjämte kronan komme att åsam
kas dryga kostnader för avskiljandet från den av Karlsson under besittningsrätt
innehavda delen av hemmanet.
För egen del ansluter jag mig till den ståndpunkt kammarkollegiet
och domänstyrelsen sålunda intagit. Starka skäl synas mig tala för att
tillfälle beredes Karlsson att förvärva ifrågavarande hemmansdel, vilken
ligger i sambruk med den del av nybygget, till vilken Karlsson förvärvat
ärftlig besittningsrätt och varå han och hans familj nedlagt ett
förtjänstfullt och framgångsrikt odlingsarbete. En överlåtelse till Karlsson
av de delar av hemmanet, till vilka han icke innehar besittningsrätten,
synes mig stå i bästa överensstämmelse med strävandena att i dessa
bygder skapa en självständig jordbrukarklass.
Vid överlåtelsen torde böra fästas de av kammarkollegiet föreslagna
villkoren, vilka Karlsson förklara sig godtaga.
Den av Karlsson erbjudna köpeskillingen ligger något under det värde,
till vilket domänstyrelsen uppskattat hemmansdelen. Detta förhållande
synes mig ej böra utgöra hinder för anbudets antagande. Det må påpekas,
att å den försålda hemmansdelen jämte den av Karlsson under
åborätt innehavda fastigheten skulle läggas ett, efter vad det vill synas,
ur kronans synpunkt ganska värdefullt servitut till förmån för domänverkets
skogar i trakten. Såvitt handlingarna i ärendet utvisa, har hänsyn
härtill icke tagits vid värderingen.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då riksdagens samtycke
till den ifrågasatta försäljningen torde böra inhämtas, hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den till kronan återfallna krononybyggesdelen
21/256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele socken av Västerbottens
län må försäljas till Anders Leonard Karlsson
mot en köpeskilling av 9,100 kronor på villkor,
Bihang till riksdagens protokoll 19.11. 1 sami. lil haft. (Nr 1U6 )
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 146.
dels att till förmån för kronoparken Jovan och andra
kronoskogar i trakten lägges det servitut å hela
krononyhygget Sundsvall nr 1, att å nyhygget må
anordnas för utdrivning av timmer från kronoskogar - na erforderliga vägar och upplagsplatser, dels att
Karlsson gäldar alla med köpet och dess lagfarande
förenade kostnader, dels ock att kronan fritager sig
från annan hemulsskyldighet än köpeskillingens
återbärande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
310811. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av den till kronan återfallna krononybyggesdelen 211256 mantal Sundsvall n a1 i texten
- JoU 1931:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av den till kronan återfallna krononybyggesdelen 21)256 mantal Sundsvall nr 1 i Stensele a1 i texten