Sök i Ratio Lex

Angående förslag till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem

1931-01-14 · 45 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:161, Angående förslag till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förslag till stadga

angående enskilda sjukhem och förlossningshem; given

Stockholms slott den 20 februari 1931.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härigenom inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogat förslag till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

«

Bihang till riksdagens protokoll 19SI. 1 sami. käft. (Nr 1613

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 161.

Förslag

till

Stadga

angående enskilda sjukhem oell förlossningshem.

§ 1.

Mom. 1. För enskilda sjukhem och förlossningshem skola gälla de bestämmelser,

som här nedan meddelas.

Med sjukhem förstås anstalt eller hem för beredande av sluten kroppssjukvård

och med förlossningshem anstalt eller hem för beredande av sluten vård i

samband med barnsbörd.

Såsom enskilt anses sjukhem eller förlossningshem, för vars driftkostnad

ansvar icke i sista hand helt eller till viss kvotdel åvilar staten, landsting,

kommun eller sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager.

Mom. 2. Vad i denna stadga är föreskrivet rörande enskilt sjukhem skall

i tillämpliga delar gälla beträffande enskilt vårdhem för sinnessjuka, i den

mån andra än sinnessjuka eller sinnesslöa personer därstädes vårdas.

Mom. 3. Har anstalt eller hem inrättats med bidrag av statsmedel eller utgår

statsbidrag till dess drift, skola föreskrifterna i denna stadga äga tillämpning,

allenast i den mån de icke strida mot de för bidragets åtnjutande gällande

bestämmelserna.

§ 2.

Enskilt sjukhem eller förlossningshem må ej inrättas eller drivas, med mindre

tillstånd därtill erhållits.

Tillstånd meddelas av medicinalstyrelsen efter prövning i den ordning, Konungen

bestämmer.

§ 3.

Mom. 1. Ansökan örn tillstånd göres av den, som skall driva hemmet.

Vid ansökningen skola vara fogade:

1) uppgift örn hemmets ändamål; *

2) de handlingar, sökanden vill åberopa till bevis för att den, som skall

förestå hemmet, är lämplig härför;

3) ritningar eller andra handlingar, som tydligt utvisa hemmets belägenhet,

antalet vårdplatser, de i hemmet ingående lokalerna, dessas storlek och inredning

ävensom anordningar till skydd mot eldfara;

4) uppgift å vårdpersonal, som sökanden finner erforderlig för verksamhetens

bedrivande; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161.

3

5) om sökanden är bolag, förening eller stiftelse, ett exemplar av gällande

bolagsordning eller stadgar jämte uppgift å den, som äger att för sökanden

tala och svara.

Mom. 2. Örn meddelat tillstånd skall utfärdas skriftligt bevis, innehållande

uppgift å den, som skall driva hemmet, och å särskild föreståndare, där sådan

skall finnas, ävensom å hemmets benämning och belägenhet samt det högsta

antal personer, som samtidigt må vårdas därstädes.

§ 4.

För enskilt sjukhem örn minst fem vårdplatser samt för enskilt förlossningshem

skall finnas legitimerad läkare, som skriftligen förbundit sig att

bestrida läkarvården vid hemmet ävensom att öva tillsyn å vårdanordningarna

därstädes och avgiva berättelse över hemmets verksamhet i enlighet roed vad i

§ 6 är stadgat (anstaltsläkare). Skall å enskilt sjukhem läkarverksamhet utövas

av annan än anstaltsläkaren, må dennes åtagande begränsas att avse

tillsynen å vårdanordningarna och avgivandet av nämnda berättelse.

Innan verksamheten å hemmet tager sin början, skall föreståndaren

eller om särskild sådan ej finnes den, som skall driva hemmet, tillställa

medicinalstyrelsen anstaltsläkarens förbindelse samt tillika meddela upplysning,

huruvida annan än anstaltsläkaren skall utöva läkarverksamhet å hemmet.

§ 5.

Vill den, som driver enskilt sjukhem eller förlossningshem, flytta hemmet

till annan lägenhet, utvidga hemmet eller vidtaga större förändring beträffande

detsamma, eller skall annan övertaga driften, skall tillstånd därtill sökas

hos medicinalstyrelsen, och gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad i §§ 2

och 3 är stadgat.

Sker ombyte av anstaltsläkare, skall förbindelse, som i § 4 sägs, ofördröjligen

tillställas medicinalstyrelsen.

§ 6.

Vid enskilt sjukhem om minst fem vårdplatser samt vid enskilt förlossningshem

skall föreståndaren eller om särskild sådan ej finnes den, som driver hemmet,

föra journal över å hemmet vårdade. Inom mars månad varje år skall anstaltsläkaren

till förste provinsialläkaren eller med förste provinsialläkare

likställd stadsläkare avgiva till medicinalstyrelsen ställd berättelse över hemmets

verksamhet under nästföregående kalenderår. Journal och berättelse

skola vara upprättade i enlighet med föreskrifter och formulär, som fastställas

av medicinalstyrelsen, efter samråd såvitt angår förlossningshem med statens

inspektör för fattigvård och barnavård.

§ 7.

Mom. 1. Enskilda sjukhem och förlossningshem äro i medicinskt-hygieniskt

hänseende underkastade inspektion av medicinalstyrelsen, överstiger antalet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

vårdplatser trettio, skall inspektionen verkställas nied lämpliga mellantider.

Angående inspektion av tjänsteläkare är stadgat i allmänna läkarinstruktionen.

Mom. 2. Tillsyn å enskilda förlossningshem i andra hänseenden, än i morn. 1

avses, utövas under inseende av statens inspektör för fattigvård och barnavård

utav statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt barnavårdsnämnderna

ävensom, där så finnes erforderligt, av särskilt tillkallade personer.

§ 8.

Finnes vid inspektion eller eljest, att vården å enskilt sjukhem eller förlossningshem

ej på tillfredsställande sätt ombesörjes, eller att annat uppenbart

missförhållande föreligger, må medicinalstyrelsen, såframt rättelse ej åstadkommes,

med återkallande av meddelat tillstånd, förbjuda den, som driver hemmet,

att fortsätta därmed.

§ 9.

Mom, 1. Driver någon enskilt sjukhem eller förlossningshem utan att innehava

tillstånd, som i § 2 eller § 5 är föreskrivet, eller driver någon dylikt hem

utan att för hemmet finnes anstaltsläkare, där sådan enligt § 4 skall finnas,

eller fortsätter någon verksamheten, sedan förbud meddelats enligt § 8, straffes

med böter från och med femtio till och med ettusen kronor eller, då omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Mom. 2. Underlåter föreståndare för enskilt sjukhem eller förlossningshem,

eller om särskild sådan ej finnes den som driver hemmet, att tillställa medicinalstyrelsen

förbindelse, som avses i § 4 eller § 5, eller att föra i § 6 föreskriven

journal, eller underlåter anstaltsläkare att avlämna i samma paragraf

omförmäld berättelse, straffes med böter från och med tio till och med femhundra

kronor.

§ 10.

Åtal för förseelse mot denna stadga anhängiggöres vid allmän domstol och

utföres av allmän åklagare.

§ 11.

Böter, som ådömas enligt denna stadga, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fullä gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

§ 12.

Klagan över beslut, som enligt denna stadga meddelas av medicinalstyrelsen,

må förås hos Konungen i socialdepartementet före klockan tolv å trettionde

dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

Beslut enligt § 8 går genast i verkställighet, såframt ej medicinalstyrelsen

annorlunda förordnar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl• Maj:ts proposition nr 161.

5

Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1931.

Stadgan gäller icke anstalter, som avses i kungörelsen den 22 juni 1928

(nr 304) angående tillämpning å enskilda, för vård av tuberkulossjuka avsedda

anstalter av vissa bestämmelser örn sanatorier och tuberkulossjukstugor.

Ej heller gäller stadgan sanatorier, som tillhöra Konung Oscar Ilis jubileumsfond,

eller anstalter, avsedda för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.

Beträffande enskilt sjukhem eller förlossningshem, som vid tiden för stadgans

ikraftträdande är i verksamhet, skall vad i § 2 är föreskrivet icke äga

tillämpning. Dock åligger den, som driver hemmet att, vid ansvar som i § 9

mom. 2 sägs, inom sex månader från nämnda tidpunkt till medicinalstyrelsen

göra anmälan örn hemmet med uppgift å hemmets ändamål och föreståndare

samt antalet vårdplatser och därvid tillställa styrelsen förbindelse av anstaltsläkare,

där sådan enligt § 4 skall finnas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.-ts proposition nr 161.

Gällande bestämmelser.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 februari 1931.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Hansén,

Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

Såsom jag i annat sammanhang haft anledning omförmäla, har under den

senaste tiden från skilda utgångspunkter fråga väckts örn utfärdande av bestämmelser,

avsedda att reglera verksamheten inom vissa enskilda sjukvårdsinrättningar,

i synnerhet s. k. förlossningshem. I det betänkande, som den 26

september 1929 avgavs av särskilt tillkallade sakkunniga, de s. k. moderskapsunderstödssakkunniga

(Statens offentliga utredningar 1929: 28), föreslogs

som ett led i förordade åtgärder till förbättrat moderskapsskydd antagande av

ett i betänkandet framlagt förslag till lag angående enskilda förlossningshem.

över detta betänkande hava yttranden inhämtats från vederbörande myndigheter

och intresserade enskilda sammanslutningar. Såsom ett resultat av det

kontrollarbete beträffande enskilda barnhem och förlossningshem, vilket under

de senaste åren bedrivits med av riksdagen anvisade medel, har vidare medicinalstyrelsen

med skrivelse den 14 januari 1931 överlämnat ett inom styrelsen

utarbetat förslag i samma ämne, vilket förslag emellertid är avsett att även

reglera enskilda sjukhem.

Efter det numera yttranden inkommit jämväl över medicinalstyrelsens förslag,

anhaller jag att fa anmäla detta ärende, och vill jag då först lämna en

redogörelse för de bestämmelser, som för närvarande gälla angående enskilda

sjukhem och enskilda förlossningsanstalter m. m.

Allmän motivering.

Enligt instruktionen för medicinalstyrelsen av den 19 december 1930 (nr

441) åligger det styrelsen att hava överinseende över sjukvården vid offentliga

och enskilda sjukvardsanstalter i riket, brunns- och badanstalter samt andra

dylika inrättningar, där ej för särskilda fall annorlunda finnes stadgat. Därjämte

åligger det styrelsen att, i den mån så är erforderligt, låta inspektera

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161. 1

sjukvårdsanstalter samt i övrigt låta förrätta de inspektioner, som den allmänna

hälso- och sjukvårdens behöriga handhavande kan påkalla. I den

allmänna läkarinstruktionen av samma dag (nr 442) föresknves, att förste

provinsialläkare skall utöva tillsyn över sjukvårdsinrättningar och andra vårdanstalter,

såsom sjukhus, sjuk- och vilohem, förlossningshem, dispensärer,

brunns- och badanstalter, institut för ljusbehandling, medicinska och hygieniska

institut m. m. Enligt samma instruktion bör vidare provinsialläkare under

tjänsteresor inom sitt distrikt, när tid och omständigheter det medgiva, undersöka

hälsovårdsförhållandena inom de inrättningar och anstalter, som nu

nämnts.

Lagen den 22 juni 1928 (nr 302) angående av landsting eller kommun drivna

sjukhus samt den samma dag utfärdade sjukhusstadgan (nr 303) reglera verksamheten

inom sådana sjukhus, beträffande vilka landsting eller kommun eller

sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager, helt eller till viss kvotdel

i sista hand ansvarar för driftkostnaderna. Även beträffande vissa grupper

av enskilda sjukhus finnas närmare föreskrifter meddelade. Sålunda äro

tuberkuloss jukvårdsan stal ter, för vilkas uppförande eller inrättande statsbidrag

åtnjutits eller till vilkas drift statsbidrag utgår, enligt kungörelse den

22 juni 1928 (nr 304) i huvudsak underkastade bestämmelserna i nyssnämnda

lag och stadga. Enskilda anstalter för vård av sinnessjuka liksom vissa anstalter

för sinnesslöa äro vidare underkastade stadgan den 19 september 1929

(nr 328) angående sinnessjukvården i riket. Rörande vissa andra enskilda

sjukvårdsinrättningar gälla därjämte särskilda bestämmelser, meddelad? i samband

med att statsbidrag lämnats till deras inrättande eller drift. Sådana sjukvårdsinrättningar

äro t. ex. radiumhemmet i Stockholm och kroniska sjukhem,

tillhörande annan än landsting eller kommun.

Vad särskilt angår enskilda förlossningshem finnas beträffande vissa av dem

bestämmelser meddelade i barnmorskereglementet av den 21 november 1919

(nr 798). . . , ,

I § 24 av detta reglemente stadgas nämligen, att örn barnmorska i sm bostad

eller annan lägenhet vill yrkesmässigt tillhandahålla logi och vård för barnaföderskor,

hon skall söka tillstånd därtill hos hälsovårdsnämnden. Vid ansökningen

skall fogas uppgift angående lokalens läge och beskaffenhet m. m.

ävensom, därest sängantalet överstiger fyra, legitimerad läkares skriftliga

åtagande att bestrida läkarvård vid hemmet. Nämnden har att efter hörande

av barnmorskans närmaste förman pröva ansökningen samt att, örn efter företagen

besiktning av lägenheten och inhämtande av övriga upplysningar ansökningen

finnes böra bifallas, meddela tillstånd för viss tid, ej överstigande tre

år. Nämnden åligger ock att anordna tjänlig kontroll över hemmet. Meddelat

tillstånd kan återkallas, när helst skälig anledning därtill förekommer.

Det förslag till allmän sjukhusstadga, som 1920 års lasarettsstadgekorn- Tidigare^

mitté avgav den 18 oktober 1922 (Statens offentliga utredningar 1922:43), lagstiftning

avsåg att — med undantag för vissa grupper av sjukhus, varom nu ej ar i ämnet.

fråga — reglera samtliga sjukvårdsanstalter i riket. Förslaget skilde därvid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

mellan offentliga sjukhus, varmed skulle förstås sjukhus, vilka från stat,

landsting eller kommun erhållit bidrag till sjukhusets uppförande eller inrättande

eller uppbure bidrag till driften, samt enskilda sjukhus, varmed avsåges

alla övriga, genom förslaget reglerade sjukhus. Från stadgans tillämpning

undantogos generellt enskilda sjukhus med mindre tili sex sjukplatser, varjämte

medicinalstyrelsen skulle äga medgiva undantag för sådana enskilda sjukhus,

där antalet sjukplatser uppginge till sex men understege tolv. Enligt förslaget

skulle den, som ämnade inrätta enskilt sjukhus, vilket icke sålunda vore

undantaget, därom göra anmälan hos medicinalstyrelsen och vederbörande förste

provinsialläkare. Örn annan än legitimerad läkare ville inrätta sådant sjukhus,

skulle anmälan dessutom innehålla uppgift på för sjukhuset antagen legitimerad

läkare, som skulle öva tillsyn Över sjukhusets verksamhet och anordningarna

för de sjukas behandling. Vid enskilt sjukhus skulle föras journal

över där intagna sjuka samt avgivas årsberättelse över dess verksamhet. Sjukhuset

skulle stå under inseende av vederbörande förste provinsialläkare, som

agde att verkställa besiktning å detsamma. Skulle behörig sjukvård vid''sjukhuset

uppenbarligen åsidosättas eller sjukhuset ej vara tillfredsställande anordnat,

ålåge det förste provinsialläkaren att hos medicinalstyrelsen eller annan

vederbörlig ämbetsmyndighet påkalla den åtgärd, som för rättelses vinnande

ansåges erforderlig. Därjämte medgav förslaget möjlighet för vederbörande

att få enskilt sjukhus auktoriserat av medicinalstyrelsen, i vilket fall

sjukhusets innehavare skulle vara skyldig att ställa sig till efterrättelse av

medicinalstyrelsen eller förste provinsialläkaren meddelade anvisningar.

Till motivering av de sålunda föreslagna stadgandena anförde kommittén

följande:

Kommittén hade för sill del utgått från att en lagstiftning beträffande de

enskilda sjukhusen vöre av behovet pakallad men borde inskränkas till vad som

ur samhällsintressets synpunkt kunde anses oundgängligen erforderligt och alltsa„

i,or sjukhusen anordnas så litet betungande som möjligt. Särskild hänsyn

mäste harvid tågås till det förhållandet, att ett ganska stort antal av de enskilda

sjukhusen icke tillkommit för att bereda dess innehavare vinst, utan

tvärtom mer eller mindre tjänade filantropiska ändamål. Då dessa båda grupper

av sjukhus knappast kunde underkastas olika regler i lagstiftning, hade

kommittén icke ve at föreslå obligatorisk giltighet åt bestämmelser, som väl

kunde anses pakallade med hänsyn till i förvärvssyfte drivna sjukhus, men

som däremot för filantropiska sjukhus icke syntes erforderliga.

En ytterligare anledning att å förevarande område framgå med varsamhet

lage ock dari, att utvecklingen även i fråga om de enskilda sjukhusen hittills

i stort sett visat sig tillfredsställande samt att några mera framträdande

olagenheter såvitt kommittén hade sig bekant, icke förmärkts av att bestämmelser

pa detta område saknats. Kommittén hade sålunda icke velat föreslå

sådana bestämmelser som t ex. att Kungl. Maj:ts tillstånd skulle vara erforderligt

tor inrättande av enskilda sjukhus — detta i motsats till vad i hospitalsstadgan

vöre föreskrivet örn enskilda sinnessjukanstalter. Att emellertid å

andra sidan den nu gällande lagstiftningen vore alltför ofullständig, torde knappast

kunna förnekas, och vore detta således anledningen till att kommittén

funnit nödigt att beträffande de enskilda sjukhusen meddela en del såsom

lampliga ansedda föreskrifter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161.

9

Sedan kommittén härefter lämnat en närmare motivering för de av kommittén

föreslagna bestämmelser, som vore avsedda att gälla alla enskilda sjukhus,

anförde kommittén vidare:

Mer utförliga bestämmelser än de nu nämnda hade kommittén icke ansett

böra vid de enskilda sjukhusen äga obligatorisk giltighet. Likväl vore tydligt,

att de sålunda föreslagna stadgandena icke innebure någon som helst garanti

för att sjukvården på ett enskilt sjukhus, som vore underkastat bestämmelserna

i fråga, skulle fylla berättigade anspråk. Skulle emellertid sjukhusets innehavare

kunna förmås att underkasta sig mera ingripande tillsyn från det offentligas

sida, syntes detta kunna ske endast genom ett hans frivilliga åtagande.

Lämpligen borde han förmås därtill genom att, å andra sidan, någon

förmån bereddes honom. Från sådana synpunkter utginge det framlagda förslaget

örn »auktoriserade sjukhus».

En av kommitténs ledamöter, lasarettsläkaren Per Clarholm, hade en från

kommittémajoritetens ståndpunkt avvikande mening och föreslog, att den, som

ville inrätta enskilt sjukhus eller sjukhem, skulle göra ansökan hos medicinalstyrelsen,

som skulle äga att för sökanden utfärda för viss tid gällande tillståndsbevis

och bestämma, i vad mån befintliga föreskrifter för allmänna sjukhus

skulle vara tillämpliga å anstalten i fråga. Den, som förestode enskilt

sjukhus eller sjukhem, skulle vara skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som av medicinalstyrelsen sålunda meddelades, vid äventyr att tillståndsbeviset

eljest återkallades.

Sedan utlåtanden över kommitténs betänkande inhämtats från åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar samt dessa utlåtanden genom remiss överlämnats

till medicinalstyrelsen, hemställde styrelsen i en den 1 oktober 1926 dagtecknad

framställning örn bemyndigande att i stället för att omedelbart avgiva

yttrande över hela kommittébetänkandet för det dåvarande få inskränka sig till

att, med utbrytande ur sjukhusstadgeförslaget av de delar, som endast berörde

lasaretten och med dem likställda sjukvårdsanstalter, söka med ledning av inkomna

utlåtanden uppgöra allmänna normer för en ny författning beträffande

nämnda anstalter.

I anledning av denna framställning anhöll dåvarande chefen för socialdepartementet

hos Kungl. Maj:t örn bemyndigande att tillkalla sakkunniga att inom

socialdepartementet biträda vid fortsatt behandling av 1920 års lasarettsstadgekommittés

förslag till allmän sjukhusstadga m. m., i vad dessa förslag avsåge

lasarett och därmed närmast likställda sjukvårdsanstalter. Såsom skäl för

denna anhållan anförde departementschefen bland annat:

Med hänsyn till de framkomna anmärkningarna syntes det uppenbart, att

kommitténs förslag icke utan en genomgripande omarbetning kunde läggas till

grund för författningar i ämnet. En dylik omarbetning måste taga en betydande

tid i anspråk. Emellertid förelåge för närvarande ett starkt behov av

. nya bestämmelser rörande lasaretten och därmed närmast likställda anstalter.

Att undanskjuta den sålunda erforderliga omarbetningen av lasarettsstadgan i

avbidan på en förnyad granskning av kommittéförslaget i hela dess vidd syntes

icke tillrådligt. Det torde vara iämpligare att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,

ur kommittéförslaget utbryta och till särskild behandling upptaga de

delar därav, som avsåge lasaretten och därmed likartade sjukhus. För ett dylikt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition, nr 161.

förfarande talade jämväl den omständigheten, att de beträffande övriga sjukvårdsanstalter

gällande föreskrifterna icke i samma grad som lasarettsstadgan

vore i behov av överarbetning. Sedan förslag till bestämmelser för lasaretten

utarbetats och blivit antagna, torde böra undersökas, i vad mån desamma kunde

vinna motsvarande tillämpning beträffande andra anstalter. Givetvis hade

genom antagande av en dylik ordning för ärendets behandling ställning icke

tagits till spörsmålet, huruvida föreskrifterna rörande sjukvårdsanstalter av

olika art framdeles borde såsom särskilda kapitel infogas i en gemensam stadga.

I enlighet med denna hemställan, som av Kungl. Maj :t bifölls den 15 oktober

1926, tillkallades för det angivna ändamålet särskilda sakkunniga. I anledning

av framställning från de sakkunniga erhöllo dessa sedermera i uppdrag

att biträda med behandling av kommittéförslaget jämväl i vad detta avsåg

sjukstugor och tuberkulossjukvårdsanstalter.

De sakkunniga avlämnade sedermera den 15 januari 1927 betänkande med

förslag till författningar i ämnet (Statens offentliga utredningar 1927:3).

Körslaget behandlade alla av landsting eller kommun drivna inrättningar för

anstaltsvård vid sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd. Undantag gjordes

dock för anstaltsvård, varom föreskrifter meddelas i epidemilagen, samt för

anstaltsvård för sinnesjuka, fallandesjuka, kroniskt sjuka och konvalescenter.

De sakkunnigas förslag vann i huvudsak statsmakternas gillande,1 och de på

grundval av detsamma utfärdade författningarna, förenämnda sjukhuslag och

sjukhusstadga, kommo sålunda allenast att avse nyss nämnda, av landsting

eller kommun drivna sjukhus.

Moderskapsunderstödssakkunnigas inledningsvis berörda, den 29 september

1929 avgivna förslag till lag angående enskilda förlossningshem innebar, att

enskild person eller sammanslutning av dylika personer — således även barnmorska

— som ville yrkesmässigt tillhandahålla bostad och vård åt barnaföderskor,

skulle, oavsett det tillämnade förlossningshemmets storlek, söka

tillstånd därtill hos länsstyrelsen i det län, inom vilket hemmet vore avsett att

förläggas. Innan tillstånd lämnades, skulle tjänsteläkare genom personligt

besök hava tagit kännedom örn den för förlossningshemmet avsedda lägenheten

samt gjort sig underrättad örn hemmets tillämnade anordning och utrustning

och örn sökandens, respektive föreståndarens lämplighet med hänsyn till insikter,

redbarhet och personliga förutsättningar i övrigt. Över verksamheten

skulle sedermera tillsyn utövas av vederbörande barnavårdsnämnd och tjänsteläkare.

Till motivering av de sålunda föreslagna bestämmelserna anförde de sakkunniga,

bland annat, följande.

Kör att råda bot på de missförhållanden, som sedan långt tillbaka förekommit

i samband med barnmorskornas härbärgerande m. m. av förlossningspatienter,

intogos i det år 1909 utfärdade barnmorskereglementet vissa bestämmelser,

vilka i det nu gällande, år 1919 utfärdade reglementet återfunnes under

§ 24.

Dessa bestämmelser torde, ehuru ingalunda i allo tillfredsställande, hava varit

till avsevärd nytta. De gällde emellertid endast sådana förlossningshem, som

1 Se proposition nr 101 år 1928, andra lagutskottets utlåtande nr 35/1928 samt riksdagens skrivelse

nr 251/1928.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

11

innehades av barnmorskor. Yern som helst, som ej vore barnmorska, hade sålunda

nu rätt att utan hinder av några föreskrifter örn tillstånd eller kontroll öppna

och bedriva förlossningshemsverksamhet. Att denna frihet även i avsevärd

mån utnyttjades, torde vara allmänt bekant. För den stora mängden av barnaföderskor,

som önskade vara »obemärkta», erbjöde de små förlossningshemmen

ofta den till synes lämpligaste tillflykten. Den framhållna knappheten, för att

ej säga bristen, på vårdplatser å de offentliga förlossningsanstalterna främjade

givetvis också frekvensen å förlossningshemmen. För många kvinnor, som,

ehuru icke barnmorskor, genom arbete inom sjuk- eller fattigvård eller dylikt

förvärvat några erfarenheter och insikter på anstaltsvårdens område, läge det

nära till hands att vid val av sysselsättning slå sig på att mottaga barnaföderskor.

Även för andra kvinnor kunde det i många fall, t. ex. då de måste

se sig örn efter en verksamhet och vore i besittning av en för förlossningshem

användbar lägenhet med därför erforderliga möbler och husgeråd, befinnas

lämpligt att öppna ett dylikt hem.

Behovet av ingripande från det allmännas sida för att få till stånd förbättrade

förhållanden vid förlossningshemmen, och särskilt givetvis vid de av andra

än barnmorskor innehavda, hade bjärt kommit till synes genom den av statens

inspektör för den offentliga fattig- och barnavården igångsatta utredningen

rörande förhållandena vid privata förlossnings- och spädbarnshem. Denna

utredning hade nämligen bragt i dagen svårartade sanitära och andra missförhållanden,

väsentligen i avseende å de där födda barnen, vid ett icke litet antal

dylika hem.

Med hänsyn till nu berörda, sedan länge nära nog notoriska missförhållanden

hade de sakkunniga funnit sig föranlåtna taga under övervägande, vilka

åtgärder lämpligen kunde vidtagas till deras motverkande. Den närmast till

hands liggande utvägen hade då synts vara att jämväl på de av andra än barnmorskor

innehavda förlossningshemmen tillämpa en reglering liknande den,

som vore angiven i barnmorskereglementet.

Över de sakkunnigas förslag till lag örn enskilda förlossningshem hava efter

remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och statskontoret,

Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, statens t. f. inspektör för

fattigvård och barnavård, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, barnavårdsnämnderna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro, barnmorskeläroanstalten

i Göteborg, överstyrelsen för svenska Röda korset samt styrelserna

för svenska stadsförbundet och svenska landstingsförbundet. Länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands

och Gävleborgs län hava tillika överlämnat yttranden från förste provinsialläkaren

i länet.

I samtliga över lagförslaget avgivna yttranden har betonats nödvändigheten

av att en offentlig kontroll över de enskilda förlossningshemmen komme till

stånd. Det stora flertalet hörda myndigheter har jämväl för detta ändamål

tillstyrkt en lagstiftning i ämnet på grundval av det framlagda förslaget, ehuru

vissa av dem mot förslagets utformning framställt erinringar i olika avseenden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har däremot ansett förslaget icke

vara ägnat att på ett tillfredsställande sätt reglera de förhållanden, som avsåges,

och har förty avstyrkt detsamma. Medicinalstyrelsen, som i samband

med utfärdandet av sjukhuslagen erhållit uppdrag att utarbeta allmän stadga

för hem åt kroniskt sjuka m. fl. enskilda vårdanstalter, har hemställt, att för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Verkställd

inspektion

av spädbarns-

och

förlossningshem

m. m.

slaget icke måtte för det dåvarande framföras utan att i stället erforderliga

föreskrifter angående de enskilda förlossningshemmen måtte intagas i nämnda

stadga. Barnavårdsnämnden i Malmö har likaledes ansett, att frågan örn koncession

för de enskilda förlossningshemmen icke, på sätt som skett, bort göras till

föremål för särskild lagstiftning utan upptagas till behandling i större sammanhang.

Nämnden har även ifrågasatt, huruvida en särskild författning

bordp tillskapas samt örn icke hela koncessionssystemet kunde inpassas i lagen

örn samhällets barnavård i samband med reglerna för barnhem, särskilt som

gränserna mellan dessa olika slag av hem ofta vore ganska obestämda. I vissa

tillstyrkande yttranden har ifrågasatts, huruvida icke med förslagets realiserande

borde anstå, till dess pågående utredning örn den sociala hjälpverksamhetens

rationalisering hunnit avslutas. Ä andra sidan har i en del yttranden

betonats angelägenheten av att förslaget snarast möjligt upphöjdes till lag.

Därest uppskov med realiserandet av de sakkunnigas förslag till moderskapsskydd

ansages lämpligt, borde med hänsyn till rådande missförhållanden på

området förslaget till lag om enskilda förlossningshem undantagas och alltså

upptagas till omedelbar behandling.

Slutligen må beträffande förslagets detaljer här omnämnas, att ett flertal

myndigheter framhållit önskvärdheten av att för ernående av större likformighet

och enhetlighet prövningen av ansökningar örn tillstånd att upprätta förlossningshem

anförtroddes åt en central myndighet. Därigenom skulle undvikas

den olägenheten, att en person, som meddelats förbud att utöva verksamhet

av här ifrågavarande slag inom ett län, flyttade till ett annat län och där

utövade samma verksamhet. I en del yttranden har som lämplig myndighet

angivits medicinalstyrelsen. I åtskilliga yttranden har ifrågasatts, huruvida

barnavårdsnämnderna vore skickade att utöva den tillsyn över hemmen, som

enligt lagförslaget ålagts dem, och har i stället som lämplig tillsynsmyndighet

i en del yttranden föreslagits hälsovårdsnämnd, i andra medicinalstyrelsen.

Den av moderskapsunderstödssakkunniga omfönnälda, på initiativ av statens

inspektör för fattigvård och barnavård igångsatta undersökningen föranledde

Kungl. Majit att i 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln

punkt 1) begära ett anslag på 3,000 kronor för anordnande av särskild kontroll

å spädbarns- och förlossningshem.

På grund av nämnda framställning anvisade riksdagen (skrivelse nr 291)

för budgetåret 1929/1930 ett extra anslag å 3,000 kronor att ställas till Kungl.

Maj :ts förfogande för att användas till beredande av ersättning för inspektionsoch

upplysningsarbete i avseende å verksamheten vid spädbarns- och förlossningshem.

Jämväl för budgetåret 1930/1931 ställde riksdagen ett dylikt anslag av

samma storlek till Kungl. Maj’:ts förfogande (skrivelse nr 5 A).

Rörande nämnda anslag och det med anlitande av desamma utförda inspektionsarbetet

har jag lämnat en närmare redogörelse i den proposition (nr 98)

med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924

om samhällets barnavård, varom beslut fattats denna dag. Jag ber att få hän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

13

visa till nämnda framställning och vill här endast lämna en sammanfattning

av inspektionsarbetets resultat, särskilt då med hänsyn till förhållandena vid

förlossningshemmen.

Den verkställda inspektionen har omfattat såväl den medicinskt-hygieniska

som den sociala sidan av ifrågavarande hems verksamhet. Den medicinskthygieniska

delen av undersökningen har utförts av vederbörande tjänsteläkare,

under det att för den sociala delen av utredningen anlitats särskilt tillkallade

sociala experter.

Vid den sociala delen av undersökningen hava 117 hem varit föremål för

inspektion, varav, bland annat, 62 spädbarnshem med omkring sammanlagt

850 platser och 40 förlossningshem med sammanlagt omkring 150 platser samt

7 kombinerade förlossnings- och barnhem med tillsammans ett sjuttiotal platser.

Angående resultatet av undersökningen må här lämnas följande uppgifter.

1. Antal hem, som befunnits tillfredsställande ...................... 20

2. Antal hem, som givit anledning till vissa anmärkningar, beträffande

vilka rättelse sedermera iakttagits, så att hemmen numera

kunna anses tillfredsställande ........................ 8

3. Antal hem, som givit anledning till vissa anmärkningar, vilka dock

med god vilja skulle kunna rättas ................... 43

4. Antal hem, som ur social synpunkt utövat så skadlig verksamhet, att de

bort upphöra........................ 46

Därav a) Hem, som stängts eller vilkas intagning begränsats genom

länsstyrelses eller annan myndighets beslut ............ 19

b) Hem, som frivilligt upphört.......................... 19

c) Hem, angående vilka utredning för beslut örn deras eventuella

stängande pågår .............................. 8

Av de under 4 a) upptagna hemmen voro 11 barnhem, 4 kombinerade förlossnings-

och barnhem samt 4 förlossningshem och av hemmen under 4 b) vore

13 barnhem och 6 förlossningshem.

Beträffande verksamheten vid de privata förlossningshem, mot vilka ingripande

skett, varibland även finnas av barnmorskor drivna hem, giver utredningen

vid handen, att synnerligen svåra missförhållanden förelegat. Sålunda

framgår det, att föreståndarinnorna vid hemmen, däribland även barnmorskor,

ofta i vinningssyfte hänsynslöst utnyttjat det nödläge, varuti mödrarna befunnit

sig. Den oftast förekommande anledningen till anmärkning synes härvid

hava varit, att mödrarna, ofta fattiga och ensamstående, avkrävts oskäliga

avgifter för inackordering, förlossning, läkarhjälp o. s. v. samt att de dessutom

påförts en hel del extra tillägg, som avsevärt ökat kostnaderna för vistelsen å

hemmet. Då något annat intresse än det rent affärsmässiga ej förefunnits,

hade barnen hänsynslöst skilts från mödrarna, ofta omedelbart efter födelsen,

och sänts till fosterhem, som mödrarna ej sett och som i många fall visat sig

synnerligen undermåliga. Även vid en sådan förkastlig utackordering hade

föreståndarinnan skaffat sig en extra inkomst såsom provision av såväl modern

söm’ fosterföräldrarna. En annan metod, som med ekonomisk vinst ofta utnyttjats,

hade varit att söka erhålla adoptivföräldrar till barnen. Ehuru gällande

lag förbjuder adoption mot vederlag till fosterföräldrarna, giver utredningen

vid handen, att i många fall vederlag givits. Sålunda hade icke alle
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

nast adoptivföräldrarna bekommit avsevärda belopp för egen del, utan hade

föreståndarinnan för förlossningshemmet dessutom själv uppburit ett kontant

bidrag för varje adoption och därigenom förskaffat sig en stor extra inkomst.

I åtskilliga fall hade barnafäderna med hot örn bekantgörande av saken

tvungits att anskaffa lör dem mycket betydande belopp för adoptionens verkställande,

eller ock hade modem av sina besparingar eller genom bistånd från

anhöriga förmåtts lämna de behövliga medlen. Genom hänsynslöshet hade

man lyckats nå ekonomiskt goda resultat, så mycket lättare som hemmen ofta

läge i undangömda trakter, där barnavårdsnämnderna ej vore mäktiga att genomskåda

de metoder, som använts.

Den medicinskt-hygieniska delen av undersökningen har omfattat 83 spädbamshem

med sammanlagt 1,283 barn, 8 kombinerade spädbarns- och förlossningshem

med 50 vårdplatser samt 98 barn ävensom 84 förlossningshem med

415 platser. I undersökningen hava ingått såväl enskilda som kommunala hem

av ifrågavarande slag. Av de besiktigade spädbarnshemmen hava 49 befunnits

tillfredsställande, 27 ej fullt tillfredsställande och 5 otillfredsställande.

Vid 2 hem hava svåra missförhållanden konstaterats. Beträffande de kombinerade

förlossnings- och spädbarnshemmen hava 3 varit tillfredsställande och

4 ej fullt tillfredsställande. Vid ett hem hava svåra missförhållanden konstaterats.

Av de besiktigade förlossningshemmen hava 63 befunnits tillfredsställande,

13 ej fullt tillfredsställande och 8 otillfredsställande. I vad mån

missförhållandena fördelat sig på kommunala och enskilda hem framgår ej av

berättelsen över undersökningen.

Med-anledning av de missförhållanden, som sålunda framkommit, har, för

möjliggörande av en fortlöpande statlig kontroll över spädbarns- och förlossningshem,

i årets statsverksproposition begärts ett extra anslag av 3,000 kronor.

Börande nämnda anslagsäskande och vad därmed äger samband ber jag

att få hänvisa till vad jag anfört till statsverkspropositionen i denna del (femte

huvudtiteln, punkt 45, sid. 231—232).

Därjämte har i den proposition (nr 98) angående ändring i vissa delar av

lagen örn samhällets barnavård, som jag omnämnt i det föregående, i anledning

av ett den 27 november 1930 dagtecknat förslag från medicinalstyrelsen

och statens inspektör för fattigvård och barnavård föreslagits, att annan än

landsting eller kommun icke skulle få inrätta barnhem, utan att tillstånd erhållits

av länsstyrelsen i det län, där hemmet skulle förläggas. Meddelandet

av tillstånd skulle föregås av granskning av hemmets belägenhet och beskaffenhet

samt övriga omständigheter av betydelse för bedömande av huruvida

tillfredsställande vård och uppfostran kunde antagas komma att där beredas,

ävensom av huruvida med hänsyn till hemmets ledning och personal trygghet

funnes för dess ändamålsenliga skötsel. Tillstånd skulle meddelas personligen

för hemmets innehavare, och nytt tillstånd skulle erfordras, «

hemmet flyttades eller örn utvidgning därav eller större förändring beträffande

detsamma vidtoges — såsom sådan förändring har särskilt pekats på den omständigheten,

att ombyte sker av ledare av hemmet -— liksom också då hemmet

överginge till ny innehavare. Mottager någon barn utan att innehava

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1C>1.

15

behörigt tillstånd, ådrager han sig enligt förslaget straff, som under särskilt

försvårande omständigheter kan uppgå till fängelse.

Medicinalstyrelsens nu till behandling föreliggande förslag, vilket torde få Medicinalsåsom

bilaga (Bilaga A) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, innebär,

att tillstånd till inrättande av enskilt sjukhem eller förlossningshem med

minst fem vårdplatser skall sökas hos styrelsen. Därjämte skall vid hemmet

föras journal över de där vårdade, och berättelse rörande dess verksamhet skall

årligen avgivas. Hemmet skall vidare vara underkastat inspektion av styrelsen.

De nämnda bestämmelserna skola även avse förlossningshem, inrättat

av barnmorska. Angående barnmorskas rätt att inrätta förlossningshem

örn högst fyra vårdplatser skola däremot bestämmelserna i barnmorskereglementet

allt fortfarande gälla, d. v. s. tillstånd skall sökas hos hälsovårdsnämnd.

Önskar annan än barnmorska upprätta dylikt hem eller vill någon

inrätta sjukhem örn högst fyra vårdplatser, skall enligt förslaget tillstånd jämväl

sökas hos nämnden.

I den skrivelse, varmed detta förslag överlämnades, Ilar medicinalstyrelsen

till en början framhållit, att styrelsen på grund av den behandling, som kommit

1920 års lasarettsstadgekommittés betänkande till del, icke blivit i tillfälle att

avgiva något yttrande över det förslag till stadga angående enskilda sjukhus i

allmänhet, som av kommittén framlades. Styrelsen hade ej heller nu för avsikt

att närmare ingå i prövning av detta förslag men hade vid avgivande av sitt eget

förslag beaktat de synpunkter å föreliggande fråga, som i betänkandet kommit

till synes. Efter erinran örn att behovet av lagstiftningsåtgärder för de enskilda

förlossningshemmen varit föremål för uppmärksamhet även från moderskapsunderstödssakkunnigas

sida samt att styrelsen jämte statens inspektör för fattigvård

och barnavård i skrivelse den 27 november 1930 föreslagit, att barnhem

i vissa fall ej skulle få inrättas utan att tillstånd erhållits av länsstyrelse, har

styrelsen vidare anfört följande.

Att närmare bestämmelser örn enskilda anstalter för barnbördsvård vöre

av behovet starkt påkallade, därom torde icke råda mer än en mening bland

samtliga, som i ansvarig ställning sysselsatt sig med denna fråga. Medicinalstyrelsen

vore också fullt enig med nämnda sakkunniga örn att bestämmelser

i ämnet borde snarast möjligt komma tili stånd. Såsom av det av styrelsen

utarbetade förslaget till förordning (stadga) framginge, holle styrelsen före, att

bestämmelserna icke behövde givas i en lag, även örn riksdagen borde lämnas

tillfälle yttra sig över förslaget, samt att de bestämmelser, som gällande barnmorskereglemente

innehölle beträffande av barnmorska anordnat förlossningshem,

torde med viss begränsning kimna bibehållas. Tanken på att utfärda en

särskild författning rörande de enskilda förlossningshemmen hade synts medicinalstyrelsen

böra övergivas, då möjlighet funnes att samtidigt få frågan

örn bestämmelser rörande enskilda sjukhem löst. Styrelsen funne det under

sådana förhållanden synnerligen lämpligt att för undvikande av splittring och

olikartad tillämpning sammanföra de reglerande bestämmelserna rörande nämnda

två grupper sjukvårdsanstalter i en gemensam stadga.

De skäl för införande av stadgebestämmelser jämväl för enskilda sjukhus och

sjukhem, vilka av lasarettsstadgekommittén anförts, syntes styrelsen fortfarande

hava full giltighet. Beträffande dessa sjukvårdsanstalter kunde dock

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Martts proposition nr 161.

Remiss
yttranden.

icke såsom beträffande vissa enskilda förlossningshem konstaterade missförhållanden

åberopas. Orsakerna lage här å ett något annat plan.

På grund av organisationen av det svenska offentliga sjukhusväsendet hade

antalet enskilda sjukvårdsanstalter i vårt land icke kunnat bliva synnerligen

stort, och de större av dem hade för övrigt inrättats och drivits av ideella föreningar

eller sammanslutningar utan ekonomiskt vinningssyfte. Emellertid

existerade även ett antal sjukhem av mindre storlek, av vilkas avkastning enskilda

ägare vore i större eller mindre grad beroende. Det måste då enligt

styrelsens förmenande under alla förhållanden vara ett allmänt intresse, att

trygghet funnes för att ifrågavarande sjukhus och sjukhem inrättades med

iakttagande av hygienens fordringar och jämväl med iakttagande av nödiga

säkerhetsanordningar beträffande eldfara och dylikt. En konsekvens av denna

ståndpunkt bleve jämväl, att dessa hem ställdes under tillsyn av medicinsk

myndighet eller den, som kunde företräda densamma. Fullföljandet av en

kontroll medförde ock krav på att rapporter avgåves över den sjukvårdande

verksamheten på dessa hem.

Medicinalstyrelsen vore emellertid fullt medveten örn att den sjukvårdande

verksamheten å nämnda sjukhus icke finge bindas genom strängare bestämmelser

än dem, hygien och säkerhetsåtgärder fordrade, och styrelsen utginge

ifrån, att ett bifall till det förslag, styrelsen samtidigt framlade, skulle medföra

skyldighet för styrelsen att underställa för Kungl. Majrts godkännande

vissa allmänna fordringar i nu nämnda avseende. Ej mindre viktigt syntes det

styrelsen vara, att den kontroll och det rapportsystem, som kunde komma att

föreskrivas, icke rubbade den diskretion, som icke minst de sjuka på de enskilda

sjukhusen hade rätt att förutsätta. Dessa senare torde icke sällan söka vård

på de enskilda sjukhemmen för att få den sekretess och enskilda prägel på

vården, som de offentliga sjukhusen trots allt icke alltid kunde helt genomföra.

Att ett rapportsystem icke behövde träda dessa patienters och läkarnas

fullt, legitima önskemål i berörda avseende för nära visade bland annat det

förhållandet, att årsberättelser över den medicinska verksamheten av det slag,

styrelsen åsyftade, sedan flera år avgivits av Sophiahemmet i Stockholm. Att

föreslagna inspektioner icke ändrade något i detta förhållande syntes icke behöva

närmare motiveras.

Den omständigheten, att styrelsen i sitt stadgeförslag föresloge licensförfarande

jämväl för enskilda sjukhus och sjukhem för kroppssjuka i likhet med för

förlossningshemmen, kunde. måhända, efter vad som anförts om att verksamheten

i fråga icke finge bindas av stränga bestämmelser, förefalla att innebära

en inkonsekvens. Det syntes emellertid styrelsen att, örn överhuvud taget

en tillsyn över dessa hem från det allmännas sida skulle komma till stånd

ett licensförfarande skapade klarare förhållanden än enbart en anmälan. Den

förra lämnade, en blivande, ägare garantier för att vid en kommande inspekfiivna

föreskrifterna följts, de lokala anordningarna icke kunde

hilva föremål för erinringar, och skänkte sålunda en trygghetskänsla av stort

värde. En föreskrift om enbär anmälan skulle sannolikt för övrigt leda därhän,

att en samvetsgrann blivande ägare i allt fall underställde den prövande

myndigheten sina planer för att vara på den säkra sidan, under det att den

mindre nogräknade skulle starta sitt sjukhem utan dylika åtgärder, i förhoppning

att en undermålighet i ett eller annat avseende icke skulle, då hemmet

väl vore i gång, föranleda några strängare åtgärder från myndighetens

sida.

Över medicinalstyrelsens förslag hava yttranden avgivits av samtliga länsstyrelser,

statens inspektör för fattigvård och barnavård, överstyrelsen för

svenska Röda korset, styrelsen för förste provinsialläkarnas förening, central
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

17

styrelsen för Sveriges läkarförbund, styrelserna för svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund, allmänna

svenska barnmorskeförbundet, styrelserna för Stockholms sjukhem,

Samariterhemmet i Uppsala, Carlanderska sjukhemmet i Göteborg och Romanäs

sanatorium samt av aktiebolaget Ulricehamns sanatorium & badanstalt.

Länsstyrelserna i örebro, Stockholms, Älvsborgs, Kronobergs, Kristianstads,

Blekinge, Jämtlands och Västerbottens län hava bifogat yttranden från förste

provinsialläkarna i respektive län, länsstyrelsen i Kopparbergs län från statens

fattigvårds- och barnavårdskonsulent i sjunde distriktet samt länsstyrelsen i

Hallands län från barnmorskestyrelsen i länet. Därjämte har statens inspektör

för fattigvård och barnavård överlämnat yttrande från kyrkoherden Hagbard

Isberg i Malmö, överstyrelsen för svenska Röda korset från ordföranden

i styrelsen för stiftelsen Röda kors-hemmet samt styrelsen för Samariterhemmet

yttrande från en av hemmets läkare, medicine doktorn Axel Petterson i

Uppsala.

Tillfälle har jämväl beretts styrelsen för Sophiahemmet att avgiva yttrande,

men nämnda styrelse har icke inkommit med något yttrande.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som sålunda avgivit yttranden,

hava länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kopparbergs, Jönköpings,

Kronobergs, Skaraborgs, Hallands, Västernorrlands och Västerbottens län

samt förste provinsialläkarna i Stockholms, Kronobergs och Västerbottens

län, förste provinsialläkarnas förening, svenska landstingsförbundet ävensom

centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund, allmänna svenska barnmorskeförbundet,

statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i sjunde distriktet,

barnmorskestyrelsen i Hallands län, styrelsen för Carlanderska sjukhemmet

samt aktiebolaget Ulricehamns sanatorium & badanstalt tillstyrkt förslaget

eller förmält sig ej hava någon erinran att framställa mot detsamma.

Länsstyrelserna i Gotlands, Västmanlands, Värmlands, Älvsborgs, Göteborgs

och Bohus, Malmöhus, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län samt förste

provinsialläkarna i örebro, Älvsborgs, Blekinge och Jämtlands län ävensom

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, styrelsen för

Stockholms sjukhem och styrelsen för Romanäs sanatorium hava ävenledes

tillstyrkt eller förmält sig ej hava någon erinran att framställa mot förslagets

allmänna principer, medan erinringar gjorts mot vissa detaljbestämmelser

i detsamma. I allmänhet hava de nu nämnda myndigheterna och sammanslutningarna

uttalat, att reglerande bestämmelser vore, särskilt beträffande

förlossningshemmen, av behovet påkallade. Åtskilliga, däribland centralstyrelsen

för Sveriges läkarförbund, aktiebolaget Ulricehamns sanatorium

& badanstalt och styrelsen för Romanäs sanatorium, hava uttalat sin fulla

anslutning till de av medicinalstyrelsen framförda allmänna synpunkterna

ävensom ansett, att de spörsmål, som vore i fråga, i huvudsak erhållit en

lämplig lösning genom styrelsens förslag.

Överstyrelsen för svenska Röda korset har förklarat sig ej hava något att

erinra mot den i förslaget stadgade skyldigheten att söka tillstånd för upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 saini. lhZ käft. (Nr 161.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majda proposition nr 161.

rättande av förlossningshem, överstyrelsen har emellertid framhållit, att enligt

av överstyrelsen den 30 november 1926 utfärdade föreskrifter plats och

plan för förlossningshem, som upprättades genom Röda korsets försorg eller

med bidrag från detsamma, skulle godkännas av vederbörande förste provinsialläkare.

Då nämnda hem i allmänhet hade mindre antal vårdplatser än

fem, skulle enligt stadgeförslaget tillstånd i regel komma att sökas hos hälsovårdsnämnd.

Beträffande förslaget i vad det avser enskilda sjukhem har

överstyrelsen överlämnat infordrat yttrande från ordföranden i styrelsen för

stiftelsen Röda kors-hemmet, som ej funnit anledning till annan anmärkning

mot förslagets allmänna principer, än att redan befintliga, vårdanstalter ieke

borde för sitt fortbestånd vara underkastade villkor örn tillstånd av vederbörande

myndighet.

Bland de myndigheter, som avgivit yttranden, har länsstyrelsen i Blekinge

län avstyrkt förslaget i vad det avser enskilda sjukhem, under framhållande av

att då något behov av reglerande bestämmelser för dessa icke yppat sig, det

vore opåkallat att införa dylika bestämmelser. I varje fall borde bestämmelserna

göras så litet ingripande som möjligt och garantier erhållas för att

fordringar icke komme att uppställas, ägnade att fördyra sjukvården. Tillstånd

syntes ej heller böra fordras utan endast anmälan. Vidare borde tillsynen

över sjukhemmen allenast avse kontroll över vårdens beskaffenhet. Beträffande

förlossningshemmen har länsstyrelsen ansett onödigt, att beviljande

av tillstånd uppdroges åt medicinalstyrelsen. Åtminstone när det gällde anstalter

med mindre än 25 vårdplatser kunde denna befogenhet överlämnas

åt hälsovårdsnämnderna. Länsstyrelsen i Örebro län har, med hänsyn till

den allmänna betydelsen av att sjukvården vid de enskilda sjukhemmen handhades

på ett ändamålsenligt sätt, ansett det önskvärt, att även dessa ställdes

under viss tillsyn. Däremot förelåge enligt länsstyrelsens förmenande icke

anledning att beträffande dem införa koncessionssystem. För ändamålet borde

det fastmera vara tillräckligt att föreskriva anmälningsskyldighet, som

då lämpligen borde fullgöras hos vederbörande förste provinsialläkare samt

i stad hos stadsläkaren, på vilka även tillsynen över anstalterna borde ankomma.

I fråga örn förlossningshemmen hade länsstyrelsen ej något att erinra

mot förslaget.

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat tvivelsmål, huruvida 1 Bistånd till inrättande

av enskilt sjukhem borde fordras i den omfattning, förslaget innehölle,

och har länsstyrelsen därutinnan anfört i huvudsak följande.

De större av de enskilda sjukhemmen, t. ex. Sophiahenamet, Röda korsets

sjukhem och Samariterhemmet i Uppsala, tillhörde stiftelse eller förening, och

någon omständighet, som skulle föranleda, att dessa anstalters sjukvårdande

verksamhet borde kräva medicinalstyrelsens tillstånd, hade hittills icke förekommit.

Däremot kunde det tänkas, att fordran på licens skulle medföra

mindre lyckliga verkningar därigenom, att den enskilda offervilligheten, på

vilken dylika sjukhem i hög grad vilade, icke kände sig lika benägen att

understödja institutioner, som genom författningsmässig reglering närmade

sig de officiella. Förkärleken från donatorers sida för en mera fri verksamhet

torde vara otvivelaktig. Samma känsla torde även göra sig gällande beträffande

understöd genom personligt arbete. Dylika insatser för sjukvår
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

19

deus utveckling och differentiering borde icke underskattas. A andra sidan

funnes det säkerligen sjukhem, för vilka en förberedande kontroll vore lämplig,

kanske till och med väl behövlig. Länsstyrelsen ville därför ifrågasätta,

huruvida icke dessa båda arter av sjukhem för kroppssjnkvård, vilka enligt

förslaget behandlades lika, borde uppdelas samt gränsen mellan dem Öfter

förebild av 125 § i sinnessjukstadgan dragas så, att tillstånd skulle erfordras

för inrättande av sjukhem med förvärvssyfte, men att i övrigt allenast anmälan

till medicinalstyrelsen skulle vara tillräcklig, dock med rätt för styrelsen

att verkställa inspektion jämväl av dylika sjukhem. Om därvid anmärkning

förekomme, kunde det säkerligen antagas, att den komme att föranleda rättelse

av de föreningar, stiftelser eller liknande, som dreve sjukhemmet. Beträffande

samtliga enskilda förlossningshem ansåge länsstyrelsen däremot lämpligt, att

tillstånd krävdes. Det syntes emellertid länsstyrelsen ovisst om, såsom föreslagits

beträffande de mindre förlossningshemmen, en prövning av hälsovårdsnämnd

vore tillräcklig. Prövningen borde i stället uppdragas åt länsstyrelse.

Liknande synpunkter som dem länsstyrelsen anfört i fråga om de enskilda

sjukhemmen hava även framförts av styrelsen för Samariterhemmet. Denna

styrelse har emellertid framhållit, att enligt dess mening det föreliggande

stadgeförslaget i stort sett beaktat angelägenheten därav, att en lagstiftning

rörande de enskilda sjukhemmen borde inskränkas till vad som ur samhällsintressets

synpunkt kunde anses oundgängligen erforderligt och att en sådan

lagstiftning borde bevara den största möjliga frihet åt sådana sjukhem, blott

garantier funnes för en lämplig och god sjukvård. Vad anginge den kontroll

och det rapportsystem, som föresloges, läge enligt styrelsens mening huvudvikten

på huru dessa bestämmelser komme att i praktiken tillämpas. Styrelsen

vore emellertid, icke minst på grund av vad i motiveringen till förslaget

därom anfördes, förvissad om, att den sekretess och den intimitet, som måste

bevaras åt sjukvården vid dessa sjukhem, icke skulle på något sätt trädas för

nära, och hade därför på denna punkt intet i princip att invända mot förslaget.

Beträffande nämnda kontroll och rapportsystem hava liknande synpunkter

framhållits av hemmets ene läkare, medicine doktorn Axel Petterson.

Länsstyrelsen i Kalmar lån, som funnit den föreslagna stadgans bestämmelser

väl avvägda, har emellertid ifrågasatt behövligheten och lämpligheten

av dess tillämpning för de inrättningar, som stöde under ledning av svenska

Buda korset, vars organisation och kontroll lämnade fullt nöjaktiga garantier

i de hänseenden stadgan avsåge.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har icke ansett sig kunna förorda det remitterade

förslaget och har som skäl härför anfört huvudsakligen följande.

Förlossningshemmen vore till sin art väsentligt skilda från övriga anstalter,

som avsåges i förslaget. Det vore främst, örn icke uteslutande, i fråga örn

dessa hem, som rådande missförhållanden framkallat krav på en verksam

kontroll från det allmännas sida. Förslaget syntes emellertid icke hava tagit

tillräcklig hänsyn till denna artskillnad, då det licenssystem och den inspektion,

som föreslagits, även i fråga örn förlossningshemmen lagts så att säga

på uteslutande medicinsk basis och anförtrotts uteslutande åt hälsovårdsmyndigheter,

ehuru de missförhållanden, som påtalats beträffande vissa hem, vöre

mindre av socialhygienisk än av socialt etisk och ekonomisk innebörd. Vad

som lagts de åsyftade förlossningshemmen till last vore ju främst, att de

begagnade sig av de blivande mödrarnas ofia vanskliga belägenhet- för att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

avpressa dem oskäliga ekonomiska offer samt att dessa hem med avseende å

de nyfödda barnen bedreve en ur barnavårdssynpunkt förkastlig utackorderingsverksamhet.

Länsstyrelsen, som icke ansett sig kunna uppdraga positiva

riktlinjer i ämnet, funne det emellertid uppenbart, att den förvisso behövliga

kontrollen över enskilda förlossningshem icke kunde fungera på tillfredsställande

sätt, med mindre någon myndighet, som representerade de speciella barnavårdssynpunkterna,

finge tillfälle att deltaga däri. Beträffande förslaget

i övrigt ville länsstyrelsen anmärka, att även i fråga örn anstalter med mindre

än fem vårdplatser krävdes en kontroll, som icke vore alltför svag.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län, som emellertid förklarat sig i huvudsak

ej hava något att erinra mot medicinalstyrelsens förslag, har under hänvisning

till förste provinsialläkarens i länet yttrande framhållit, att den sociala

sidan av förlossningshemmens verksamhet borde ägnas mera uppmärksamhet,

än som skett i förslaget. Sålunda borde noggrann undersökning verkställas

beträffande sökandens personliga förutsättningar. Tillsyn borde utövas

av barnavårdsnämnd och möjligen fattigvårdskonsulent. Åtgärder borde föreskrivas

till förhindrande av barnaföderskornas uppskörtande samt beträffande

barnens omhändertagande och vårdande. Förste provinsialläkaren i länet, som

ej haft något att erinra mot stadgeförslaget i vad detsamma avsåge enskilda

sjukhem, har, under hänvisning till de missförhållanden, som uppdagats vid

den förut omförmälda undersökningen av enskilda förlossningshem och barnhem,

ansett nämnda förslag icke vara tillfredsställande beträffande förlossningshemmen.

Särskild stadga borde upprättas för dessa, därvid hänsyn borde

tagas till de erfarenheter, som vunnits vid nämnda undersökning. Koncessionsmyndighet

för samtliga förlossningshem borde därvid bliva länsstyrelse.

Kyrkoherden Haghard Isberg, vilken varit anlitad som expert vid de företagna

undersökningarna beträffande spädbarnshem och förlossningshem, har

jämväl ansett, att förslaget toge för liten hänsyn till den sociala sidan av

förlossningshemmens verksamhet. Isberg har med anledning härav — och under

framhållande av att de svåra missförhållanden, som uppdagats jämväl vid förlossningshem,

drivna av barnmorskor, ådagalagt, att hälsovårdsnämnderna ej

vore lämpliga såsom tillståndsmyndigheter — föreslagit, att samtliga enskilda

förlossningshem borde erhålla koncession av länsstyrelse, att barnavårdsnämnd

och tjänsteläkaren på platsen skulle hava den närmaste tillsynen å dessa hem

samt att de därjämte skulle stå under inspektion av förste provinsialläkaren och

statens inspektör för fattigvård och barnavård. Vidare borde även vid de mindre

förlossningshemmen föras journal, som dessutom borde innehålla uppgifter till

underlättande av den sociala kontrollen å hemmen.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har under hand förklarat sig

i allt väsentligt instämma i vad Isberg anfört.

Departe- De missförhållanden, som ådagalagts vid den förut omförmälda undersökmentschefen.

ningen av de enskilda förlossningshemmen, torde giva vid handen, att reglerande

bestämmelser i fråga örn dessa hem äro av behovet synnerligen påkallade.

Den vanvård och det förfaringssätt gentemot mödrar och barn, som befunnits

där förekomma, äro upprörande. För att uppkomsten av dylika hem

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

21

av undermålig beskaffenhet skall så effektivt som möjligt kunna förhindras,

synes det mig nödvändigt, att koncessionstvång införes. Därjämte krävas tydligen

väsentligt skärpta kontrollbestämmelser för verksamhetens utövande.

Föreskrifter i dessa avseenden hava också i fråga örn förlossningshemmen

förordats av samtliga över moderskapsunderstödssakkunnigas och medicinalstyrelsens

förslag hörda myndigheter och sammanslutningar.

Beträffande de enskilda sjukhusen eller sjukhemmen hava däremot meningarna

varit mera delade. Visserligen äro också omständigheterna där annorlunda,

i det att missförhållanden torde höra till undantagen. Klart synes

emellertid vara, att det allmänna jämväl i fråga om dylika anstalter bör kunna

åvägabringa rättelse eller förebygga olägenheter i de, låt vara fåtaliga,

fall, då anledning därtill föreligger. Enär de förut omnämnda bestämmelserna

i medicinalstyrelsens instruktion och i läkarinstruktionen praktiskt taget icke

giva möjlighet till ett dylikt ingripande, torde föreskrifter i nämnda syfte böra

meddelas. Därvid måste naturligtvis en viss tvekan göra sig gällande, huruvida

ett ingripande från det allmännas sida lämpligen bör gå så långt, att tillstånd

fordras för verksamhetens utövande. På de av medicinalstyrelsen anförda

skälen och särskilt med hänsyn till att flertalet i ärendet hörda myndigheter

och praktiskt taget alla sammanslutningar, däribland samtliga enskilda sjukhus

och läkarsammanslutningar, varifrån yttranden i frågan inkommit, i

princip uttalat sig för eller icke haft erinran mot ett koncessionssystem jämväl

beträffande enskilda sjukhem, har jag ansett mig kunna förorda, att bestämmelser

i denna riktning införas.

Vad därefter angår frågan, huruvida tillstånd till inrättande av enskilda

sjukhem bör fordras i hela den omfattning förslaget innehåller, eller örn

plikten att söka tillstånd skulle kunna begränsas till vissa slag eller grupper

av anstalter, instämmer jag visserligen med vad i en del yttranden uttalats

därom, att man nog bör giva akt på att hinder icke beredes för den enskilda

offervillighet, av vilken åtskilliga av nu ifrågavarande sjukvårdsinrättningar

äro beroende; jag torde senare få tillfälle att närmare utveckla min uppfattning

i detta hänseende. Då emellertid fordran på kontroll från offentlig myndighets

sida vid inrättande av enskilt sjukhus endast måste innebära ökade

garantier att detsamma blir inrättat och kommer att drivas på fullt tillfredsställande

sätt, synes mig uppställandet av en sådan fordran icke rimligen

kunna utgöra något avskräckande moment för donatorer och andra, som vilja

bidraga till ett dylikt sjukhus verksamhet. I detta sammanhang vill jag därjämte

framhålla, att enligt förslaget prövningen av tillståndsansökningar är

avsedd att alltid tillkomma medicinalstyrelsen, d. v. s. den myndighet, som

enligt sjukhuslagen har att beträffande samtliga av landsting och kommun drivna

sjukhus godkänna tomt och byggnadsritningar ävensom ritningar över uppvärmnings-

och sanitärtekniska anordningar, och som alltså besitter en erfarenhet

på området, vilken endast kan bliva de enskilda sjukhus, varom nu är

fråga, till gagn. De kontrollanordningar, som föreslås med avseende å driften,

äro så allmänt lagda och så föga betungande, att de, såsom också framhållits

i ett i det föregående återgivet uttalande från ett större, enskilt sjuk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ti proposition nr 1G1.

hus, icke böra. kunna kännas såsom något band på den enskilda verksamheten

och det frivilliga initiativet. Vid detta förhållande har jag ej funnit mig

böra tillstyrka någon här ifrågasatt begränsning i skyldigheten att söka tillstånd.

Vad beträffar sjukhem — liksom även förlossningsanstalter — som

stå under ledning av svenska Röda korset, har jag, bland annat av det skälet,

att överstyrelsen för Röda korset själv ej påfordrat någon undantagsställning

för föreningens anstalter, ej ansett någon bestämmelse härom böra meddelas.

I remissyttrandena hava angående beskaffenheten av det koncessionssystem

och den inspektion, som böra införas beträffande förlossningshemmen, olika

meningar gjort sig gällande. Av den föregående redogörelsen har framgått,

att moderskapsunderstödssakkunniga tänkt sig länsstyrelserna såsom koncessionsmyndighet

och barnavårdsnämnderna — med biträde av tjänsteläkarna

— såsom övervakande organ. I medicinalstyrelsens förslag hava däremot koneessionssystemet

och tillsynen väsentligen lagts på medicinsk basis och tilllämpningen

därav anförtrotts åt hälsovårdsnämnderna eller beträffande större

anstalter åt medicinalstyrelsen. Mot båda dessa förslag hava anmärkningar

framställts; vad angår medicinalstyrelsens förslag har det framhållits, att de

missförhållanden, som förekommit vid dylika hem, framför allt vore av socialt

etisk och ekonomisk innebörd. Vissa erinringar i fråga om moderskapsunderstödssakkunnigas

förslag gå ut därpå, att för erhållande av större likformighet

och enhetlighet prövningen av ansökningar om tillstånd att upprätta förlossningshem

även beträffande de minsta anstalterna borde överlämnas åt en central

myndighet. Därjämte har i yttrandena över de sakkunnigas förslag

uttalats tvekan örn huruvida barnavårdsnämnderna vore skickade att utöva den

tillämnade tillsynen över hemmen.

Vad sålunda från olika håll anförts synes mig vara värt allt beaktande. Beträffande

först frågan, huruvida koncessionssystemet och tillsynen böra läggas

efter huvudsakligen medicinska eller mera sociala linjer, måste det visserligen

fastliållas, att det viktigaste momentet i förlossningshemmens verksamhet

är av medicinsk natur och att förutsättningarna för att denna verksamhet

skall kunna bedrivas utan risk och till gagn för de vårdade måste bedömas

ur medicinsk synpunkt. Ä andra sidan är det emellertid riktigt, att

den under de senaste åren verkställda undersökningen framför allt påvisat

sociala olägenheter beträffande dylika hem, bestående dels i olämplig behandling

av mödrarna, bland annat i form av ekonomisk utpressning, dels i vanskötsel

av barnen och deras utackorderande eller undanskaffande på annat

sätt under otillfredsställande förhållanden.

Vad sedan angår frågan huruvida från de mera noggranna kontrollbestämmelserna

böra, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, undantagas de minsta

hemmen, nämligen sådana där platsantalet icke uppgår till fem, är det visserligen

riktigt, att en dylik bestämmelse för närvarande gäller beträffande av

barnmorskor inrättade förlossningshem och att en prövning av dessa små hem

genom central myndighet måste medföra en viss omgång. Å andra sidan har

erfarenheten visat, att olägenheter kanske oftast vidlåda just de minsta hem
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161.

23

men, varjämte bör ihågkommas, att hälsovårdsnämnden — som enligt medicinalstyrelsens

förslag skulle vara koncessions- och tillsynsmyndighet beträffande

småanstätterna -— på landsbygden oftast utgöres av kommunalnämnden, vilken

ju tillsatts för helt andra uppgifter och uppenbarligen icke överallt kan förväntas

hava vare sig nödig kompetens eller erforderligt intresse för att ensam

kunna bära upp en effektiv övervakning av dessa hem.

Vid övervägande av frågan ur sålunda anförda synpunkter har jag kommit

till den uppfattningen, att koncessionssystemet och tillsynen beträffande förlossningshem

visserligen böra i princip läggas efter medicinska riktlinjer men

att därvid en intim samverkan bör uppehållas med de myndigheter, som framför

allt hava att iakttaga sociala synpunkter, så att dessa både vid behandlingen

av koncessionsansökningarna och vid tillsynens utövande komma till sin

fulla rätt. Därjämte har jag ansett, att enahanda regler som för större anstalter

böra gälla även för små hem, så att dessa bliva underkastade prövning

i samma former som de förra. För nu angivna ändamål torde i stadgan,

bland annat, böra införas bestämmelser av innebörd, att tillstånd till inrättande

och drivande av enskilt sjukhem eller förlossningshem alltid skall

meddelas av medicinalstyrelsen samt att styrelsens beslut rörande tillståndsansökningar

skall föregås av prövning i den ordning, som Konungen bestämmer.

Därmed avses närmast, att Kungl. Maj :t bör utfärda föreskrifter av innehåll,

att medicinalstyrelsen skall, då fråga är örn tillstånd för förlossningshem,

inhämta yttrande av länsstyrelsen och förste provinsialläkaren ävensom

av såväl hälsovårds- som barnavårdsnämnd samt, då så kan anses

påkallat, även av statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör. Därjämte

torde böra föreskrivas, att de journaler och berättelser, som med den nu förordade

omläggningen komma att krävas av alla förlossningshem, skola upprättas

enligt formulär, fastställda av medicinalstyrelsen i samråd med vederbörande

barnavårdsmyndighet. Med anledning av bestämmelser, som intagits

i moderskapsunderstödssakkunnigas förslag, må vidare framhållas, att det

torde vara klart, att vid den prövning, som enligt vad som framgår av § 3

skall ske av lämpligheten hos den, som ämnar driva hemmet, eller dess föreståndare,

bland de omständigheter, som böra beaktas, skola vara även sådana,

som väsentligen hava en social innebörd och alltså icke endast angå den medicinska

sidan av frågan, såsom föreståndarens redbarhet och personliga förutsättningar

i övrigt. Slutligen synes det böra i stadgan fastslås, att

barnavårdsmyndigheterna äga att, vid sidan av den medicinska kontrollen,

.särskilt i vad angår vården av å förlossningshemmen kvarvarande barn utöva

tillsyn i socialt hänseende. Genom dylika anordningar torde man kunna

säkerställa, att såväl prövningen av ansökningar örn tillstånd till inrättande

av förlossningshem som kontrollen över befintliga dylika hem kommer att ske

med tillbörligt beaktande av både medicinska och sociala synpunkter.

De skäl, som sålunda ansetts tala för ett likställande av alla förlossningshem

oavsett storleken, göra, sig visserligen icke med samma styrka gällande

beträffande de egentliga sjukhemmen. Även i fråga örn samtliga dessa torde

det emellertid ur vissa synpunkter vara till fördel, att koncessionsmyndighéten

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung1, Maj:ts proposition nr 161.

blir en sakkunnig, central myndighet, under vars inseende och ledning tillsynen

dessutom har förutsättningar att bliva den bästa möjliga. Vid sådant förhållande

har jag i nu nämnt avseende ej funnit anledning att föreslå några

särskilda bestämmelser för de mindre sjukhemmen.

Då jag, på sätt nu anförts, i viss mån förordar en skärpning av det av medicinalstyrelsen

föreslagna koncessionssystemet, är jag emellertid angelägen att

samtidigt framhålla, att min avsikt med förevarande förslag naturligen icke

varit, att kraven på ifrågavarande anstalter skola ökas utöver det ur medicinskt-hygienisk

och social synpunkt nödvändiga, så att fordringarna alltmera

komme att sammanfalla med de anspråk, som ställas å statliga eller

kommunala sjukvårdsinrättningar. Den vårdverksamhet, som förekommer på

dessa enskilda anstalter, utgör i många fall ett betydelsefullt led i vårt sjukvardsväsen,

och det mäste alltså vara av vikt att icke genom höjande av de

allmänna fordringarna på dylika anstalter bereda svårigheter för det enskilda

initiativet på förevarande område samt fördyra den å dessa anstalter lämnade

vården. Likaledes bör givetvis, även örn enahanda regler nu bliva gällande

för stora sjukhus och små vårdhem, vid prövningen av tillståndsansökningar

och tillsynens utövande beaktas, att samma krav icke i alla hänseenden

kunna uppställas på sistnämnda hem som på de större anstalterna. Det synes

också vara av vikt att erinra därom, att medicinalstyrelsen — såsom styrelsen

själv framhållit — vid bedömandet av tillståndsansökningar har att anlägga

medicinskt-hygieniska och sociala synpunkter samt att därvid taga hänsyn

till den lämnade vårdens beskaffenhet. Meningen är alltså icke, att koncessionssystemet

skall leda till en begränsning av det antal tillstånd, som lämnas,

efter det uppskattade behovet av anstalter av det ena eller andra slaget.

Av den nyss lämnade redogörelsen för avgivna yttranden framgick, att på

visst håll påyrkats, att ifrågavarande bestämmelser måtte införas i barnavårdslagen.

Med den läggning, som enligt min mening förslaget i materiellt

hänseende bör erhålla, är det uppenbart, att jag icke kan tillstyrka en dylik

åtgärd. Det synes ändock klart, att i den mån ett förlossningshem är kombinerat

med en avdelning för spädbarnsvård, sistnämnda avdelning är att anse

som ett barnhem och alltså underkastad reglering och tillsyn såsom ett sådant.

Ej heller torde det vara anledning att med här förordade regler avvakta slutförandet

av organisationssakkunnigas utredning angående handhavande inom

de särskilda kommunerna av sociala uppgifter.

De principer för förslaget, som medicinalstyrelsen i övrigt berört i sin allmänna

motivering, hava i allt väsentligt vunnit anslutning i de avgivna yttrandena

och framför allt från de hörda läkarorganisationerna och de enskilda

sjukhusen. Vid sådant förhållande och då nämnda spörsmål synas mig hava

erhållit en i stort sett tillfredsställande lösning i styrelsens stadgeförslag, har

jag ansett detsamma lämpligen kunna läggas till grund för lagstiftning i ärendet.

Vad särskilt angår den betydelsefulla frågan, huruvida skyldighet att

söka tillstånd även skall åläggas redan existerande anstalter, torde jag få

återkomma till detsamma vid behandlingen av § 13 i medicinalstyrelsens stadgeförslag

(övergångsbestämmelserna i departementsförslaget), där nämnda

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

fråga närmare avhandlas. Redan här vill jag emellertid såsom min uppfattning

tillkännagiva, att tillräcklig anledning icke synes mig föreligga att beträffande

vid stadgans ikraftträdande befintliga inrättningar föreskriva tillståndsansökan

och prövning därav, utan synes varsamheten kräva, att man

beträffande dylika anstalter i stället endast fordrar en anmälan inom viss tid

med straff för försummelse i sådant avseende. Genom en dylik bestämmelse

uppnås även analogi med vad som förut i dag föreslagits beträffande införande

av koncessionssystem för i lagen örn samhällets barnavård avsedda barnhem,

inrättade av annan än landsting eller kommun. Jag återkommer i det

följande till de bestämmelser i fråga örn tillsyn över driften, som synas böra

gälla beträffande äldre hem.

Innan jag härefter övergår till en närmare redogörelse för de särskilda delarna

av förslaget, får jag beträffande den legislativa natur, de ifrågasatta

bestämmelserna böra erhålla, nämna, att det synes klart, att anledning icke

föreligger att förläna dessa bestämmelser karaktären av en av Konungen och

riksdagen stiftad lag. Däremot torde bestämmelserna lämpligen böra införas

i en stadga, över vilken riksdagens yttrande inhämtas, detta i analogi med

vad som tillämpats i åtskilliga liknande fall. Den slutliga utformningen av

bestämmelserna såväl i formellt hänseende som beträffande vissa detaljer a\

saklig innebörd torde böra ankomma på Konungen.

Specialmotivering.

§§ 1 och 2.

I § 1 av medicinalstyrelsens förslag föreskrives i första momentet, att tillstånd

att inrätta enskild anstalt för beredande av sluten sjukvård (sjukhem)

eller för beredande av vård vid barnsbörd (förlossningshem) meddelas, örn

statsbidrag skall utgå, i enlighet med vad därom kan vara stadgat, och i andra

fall, så vitt ej annat följer av vad i förslaget sägs, av medicinalstyrelsen.

I första punkten av andra momentet hänvisas angående tillstånd att anordna

enskild anstaltsvård för sinnessjuka eller sinnesslöa till vad därom är

särskilt stadgat. I andra punkten föreskrives, att vad i den föreslagna stadgan

sägs skall i tillämpliga delar gälla beträffande vården av å enskilt vårdhem

för sinnessjuka intagna men icke sinnessjuka personer.

§ 2 innehåller, att i § 1 mom. 1 omförmäld anstalt skall, uär ej annat är

särskilt stadgat, anses såsom enskild, för så vitt icke stat, landsting eller kommun

helt eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar för driftkostnaden.

Som motivering till dessa stadganden har medicinalstyrelsen anfört bland

annat följande.

Med sjukhem för beredande av sluten vård avsåges här sådant sjukhem, sorn

inrättades för att emottaga sjuka personer i behov av sjukvård och läkarbehandling

motsvarande den, som gåves åt patienter intagna å offentliga kroppssjukhus,

inrättade för den vård, vilken sjukhemmet ville bereda. I enlighet

härmed vore sådana hem (pensionat) uteslutna^ där personer mottoges eller

enligt gängse språkbruk inackorderades för att på ett lör dem bekvämare sätt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 161.

kunna besöka^ läkare och eventuellt stå under dennes omvårdnad och där ingen

annan behandling utövades än den, som vore att anse som ett fullföljande av

toreskniter meddelade av läkare, t. ex. dietisk behandling, medikamentsbehandung,

som kunde givas av annan än läkare, elektrisk behandling, bad och

dylikt.

Stadgandet i § 2 stöde i överensstämmelse med bestämmelserna i gällande

författningar örn sjukhus.

Stranden. ■ Vad .angår de över försla£et avgivna yttrandena har länsstyrelsen i Gotlands

län ansett, att föreskrift borde lämnas därom, att anstalt, som här sågs,

ej finge tagas i bruk, förrän densamma blivit avsynad och godkänd. Svenska

stadsfö) bundet har framhållit, att med hänsyn till den skyldighet, som författningsenligt

ålåge vissa tjänsteläkare att övervaka sjukvården inom sina distrikt,

rätt syntes i den föreslagna stadgan böra tillförsäkras dessa läkare att,

var för sitt distrikt, avgiva yttrande över ansökningar om anstalternas inrättande

och att erhålla meddelande örn beviljade ansökningar. Av länsstyrelsen

i Blekinge län och förste provinsialläkaren i länet har anmärkts, att i förslaget

borde tydligare utmärkas gransen mellan sjukhem och pensionat. För undvikande

av tvekan, huruvida stadgan Amre tillämplig å konvalescent- och vilohem,

har länsstyrelsen i Kalmar län ifragasatt, om ej i densamma borde införas

det väsentliga av Arnd som förekomme i medicinalstyrelsens motivering till

§ 1. Aktiebolaget Ulricehamns sanatorium & badanstalt hav hemställt, huruvida

ej pensionat och institut, där bad- och övrig fysikalisk behandling meddelades,

borde komma under samma kontroll som enskilda sjukhem. Kyrkoherden

Isberg har i sitt yttrande framhållit, att med den definition medicinalstyrelsen

uppställt beträffande förlossningshemmen det vore lätt att kringgå stadgans

bestämmelser. Det hade nämligen förekommit, att barnmorskor,, vilkas förlossningshem

stängts, undandragit sig gällande bestämmelser örn kontroll genom

att lata a hemmet intagna kvinnor förlösas å annat förlossningshem. Fördenskull

hemställdes, att med förlossningshem borde betecknas hem, som stöde

kvinnor till tjänst före, vid och efter förlossning. Styrelsen för Hornanäs sanatorium

har ansett mindre väl motiverat att även hänföra större enskilda vårdanstalter

under benämningen sjukhem.

menis'' m°tiven till den principiella omläggning av medicinalstyrelsens förslag,

chefen. som Ja§ vill förorda, har jag redogjort i det föregående. Denna omläggning

kommer i de nu behandlade paragraferna till synes dels därutinnan, att regeln

örn tillstånd från medicinalstyrelsen bragts att omfatta alla enskilda sjuk- och

förlossningshem, dels ock genom att föreskrifter lämnats därom, att medicinalstyrelsens

bedömande av inkomna tillståndsansökningar skall ske efter prövning

i den ordning, som konungen bestämmer. Rörande den a\7sedda innebörden

av sistnämnda stadgande har jag uttalat mig i den allmänna motiveringen.

I formellt hänseende har en ändring också skett, så att i § 1 i det

omarbetade förslaget fastslas grundsatsen, att ifrågavarande hean skola \rara

underkastade reglering enligt stadgan, en bestämmelse som ansetts vara av

värde såsom utmärkande att stadgan i princip avser även redan befintliga

hem. Föreskrifterna om skyldighet att söka tillstånd samt örn tillstånds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

•27

Kungl. Majda proposition nr 161.

myndigheten hava i stället införts som § 2. Av liknande skäl hava sist avsedda

regler fått det innehåll, att tillståndet skall avse ej blott inrättande utan

även drivande av här avsett hem. Därigenom vinnes bättre överensstämmelse

med de följande föreskrifterna.

Den bestämning av begreppet sjukhem till skillnad från pensionat m. in.,

som upptages i § 1, synes mig vara tillräckligt tydlig. Att i vissa fall tvekan

kan komma att uppstå, huruvida en anstalt skall anses vara avsedd för beredande

av sjukvård eller ej, torde icke kunna förhindras, vilken definition som

än lämnas. Att stadga en begränsning till sådana hem, där vardén lämnas

»yrkesmässigt» eller »i förvärvssyfte» eller dylikt — jämför sinnessjukstadgan

och moderskapsunderstödssakkunnigas förslag har jag icke funnit lämpligt.

Det avgörande bör i varje fall vara, huruvida hemmet är avsett for

ifrågavarande vårdändamål. Att hemmet skall vara avsett för »sluten kroppssjukvård»

innebär en avgränsning mot polikliniker och dylika anstalter, där de

sjuka icke kvarligga . Skillnad göres eljest icke mellan olika slag av kroppssjukvård

i vidare mån än som följer av övergångsbestämmelserna; så kunna

t. ex. epileptikeranstalter komma att omfattas av stadgan. Särskilt för förlossningshemmens

elei har jag emellertid, med hänsyn bland annat till vad

kyrkoherden Isberg anfört, ansett en något annan bestämning böra meddelas,

än den av medicinalstyrelsen föreslagna. Meningen är ju, att även de minsta

hemmen skola komma under stadgans bestämmelser. Det torde då vara i

någon måll missvisande att kalla ett sådant mindre hem anstalt. Med hänsyn

härtill samt för att så vitt möjligt förebygga, att dylika hem genom att utgiva

sig för inackorderingshem m. m. söka undandraga sig stadgans föreskrifter,

torde i § 1 böra utsägas, att nied sjukhem och förlossningshem förstas icke

blott anstalter utan även hem, som avse att bereda den i paragrafen angivna vardén.

Och för att förhindra, att hem, som till sin karaktär äro att jämställa med

förlossningshem, kunna undandraga sig kontroll genom att lata där intagna

kvinnor under själva förlossningen vistas å annat hem, synas orden »vård

vid barnsbörd» lämpligen kunna ersättas nied »vård i samband med barns
b°Vad

angår innehållet i övrigt av § 1 synes det mig av medicinalstyrelsens

förslag icke klart framgå, om enskilda sjukhus, som erhållit statsbidrag till

uppförandet eller inrättandet, äro avsedda att vara undantagna från stadgans

bestämmelser. Det är visserligen uppenbart, att de i samband med statsbidragets

beviljande föreskrivna villkoren rörande dessa anstalters drift m. m. bora,

oavsett den nu förordade stadgan, lända till efterrättelse. Tämligen utförliga

dylika regler hava meddelats beträffande hem för kroniskt sjuka, och

där skulle alltså stadgan få föga praktisk betydelse, men beträffande andra

grupper av anstalter är förhållandet ett annat. Där innehålla de speciella

bestämmelserna ofta icke föreskrifter i alla de ämnen, som behandlas i förevarande

stadga; sålunda torde tillsättande av anstaltsläkare, registerföring

och dylikt icke vara föreskrivet. I denna stadga synes därför lämpligen böra

intagas en bestämmelse av innehåll, att stadgans föreskrifter skola i fråga

örn dylika hem lända lill efterrättelse, allenast i den mån de icke strida mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

Mtmiss
yttranden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

de för statsbidragets åtnjutande gällande bestämmelserna. En sådan regel

bar i det reviderade förslaget införts som ett tredje moment i § 1.

Det har icke synts mig vara nödvändigt eller ens lämpligt att, såsom i ett

remissyttrande föreslagits, införa en bestämmelse därom, att anstalt skall avsjulås

och godkannas, innan den får tagas i bruk. Att, såsom i ett annat yttrande

föreslagits, i detta sammanhang upptaga frågan örn införande av reglerande

bestämmelser även för anstalter, som icke äro av sjukhems karaktär,

torde icke böra ifrågakomma.

Eor enkelhetens skull och då i namnet på åtskilliga av de större enskilda

sjukhusen just ingar ordet hem, t. ex. Sophiahemmet, Röda korsets sjukhem,

stockholms sjukhem, Samariterhemmet m. fl., har jag ansett beteckningen sjukhem

kunna bibehållas för samtliga enskilda sjukhus.

Vid införandet av de här berörda sakliga ändringarna i § 1 av medicinalstyrelsens

förslag har, som redan antytts, åt detta givits en i viss mån ändrad

avfattning och uppställning. Därvid har stadgandet i § 2 av styrelsens förslag

med definition av begreppet enskild anstalt funnits lämpligen kunna inforas

i mom. 1 av § 1. I enlighet med motsvarande bestämmelser i sjukhuslagen

m. fl. författningar har stadgandet därvid erhållit den avfattningen,

att som enskilt anses sjukhem eller förlossningshem, för vars driftkostnad

ansvar icke i sista hand helt eller till viss kvotdel åvilar staten, landsting eller

kommun eller sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager.

I stället hava i § 2, som nyss anförts, intagits reglerna angående koncessionsplikt

och koncessionsmyndighet.

§ 3.

Enligt § 3 första stycket i styrelsens förslag skall ansökan örn inrättande av

i § 1 mom. 1 omförmäld enskild anstalt göras av den, som avser att driva anstalten

och som i sista hand ansvarar för driftkostnaden. Göres ansökan av boag,

förening eller stiftelse, skall Aud ansökan företes erforderligt utdrag av för

bolaget, föreningen eller stiftelsen gällande ordning eller stadga, ävensom angivas

viss person, som skall förestå anstalten och å dess vägnar äga att tala

och svara. I andra stycket stadgas, att vid ansökan vidare skola vara fogade

i) uppgift om anstaltens sjukvårdsändamål, 2) de handlingar, sökanden kan

vilja åberopa, till bevis för lämpligheten hos den person, som skall förestå anstalten,

3) ritningar eller andra uppgifter, av vilka tydligt framgå anstaltens

belägenhet, antalet vårdplatser, de i anstalten ingående lokalerna samt deras

storlek, saint 4) uppgifter å vårdpersonal, som sökanden finner erforderlig för

verksamhetens bedrivande.

I motiveringen till detta stadgande har medicinalstyrelsen framhållit, att

bestämmelserna örn ansökning vore nära överensstämmande med dem,''sorn

gällae beträffande ansökan örn inrättande av kommunalt hem för kroniskt

sjuka.

Styrelsen for Stockholms sjukhem har anmärkt på föreskriften att vid ansökning

av bolag, förening eller stiftelse skulle angivas viss person, som skulle

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 161.

29

förestå anstalten och å dess vägnar tala och svara. Styrelsen har framhållit,

att även om bestämmelsen finge anses endast avse sjukhusets förhållande till

medicinalstyrelsen, den näppeligen syntes lämplig. Om t. ex. vid en inspektion

vissa anmärkningar framställts och fråga uppstode, örn från sjukhusets

sida åtgärder vidtagits, varigenom anmärkningarna på ett tillfredsställande

sätt undanröjts, det i sista hand vore sjukhusets styrelse, som bleve härför ansvarig.

Medicinalstyrelsens skriftväxling med sjukhuset borde därför lämpligen

föras icke med föreståndaren utan med styrelsen.

Ordföranden i styrelsen för stiftelsen Röda kors-hemmet bär framhållit, att

vid hemmet vore anställd en föreståndarinna men att det knappast syntes lämpligt

att hon, såsom i § 3 förutsattes, skulle äga tala och svara för anstalten.

Härom torde hemmets styrelse böra förordna efter lägligheten.

I vissa remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke beträffande de under

3) omförmälda handlingarna borde tilläggas, att av desamma jämväl skulle

framgå föreslagna brandskyddsanordningar och dylikt. Länsstyrelsen i Norrbottens

län har ansett, att i andra stycket av § 3 borde införas föreskrift örn

att vid ansökan skulle fogas, utom annat, fullständiga ritningar jämte beskrivning

och situationsplan.

I stort sett torde de i § 3 i medicinalstyrelsens förslag upptagna bestäm- Departemelserna

vara lämpliga för sitt ändamål. Vad angar den i skilda yttranden .

väckta frågan örn införande av föreskrifter, varigenom garantier skulle vinnas

för att brandskyddssynpunkterna skulle vinna beaktande, synas dessa

önskemål kunna tillmötesgås genom ett tillägg till de under 3) upptagna bestämmelserna

av innehåll, att av där nämnda handlingar skola framgå även de

anordningar, som äro avsedda att tjäna till skydd mot eldfara. Härav följer, att

prövningen skall omfatta även dylika anordningar. Det torde också böra tillläggas,

att uppgift skall lämnas ej blott örn lokalernas storlek utan även örn

deras inredning. Härförutom hava några smärre ändringar vidtagits i det föreslagna

stadgandet.

Enligt det omarbetade förslaget kommer § 3 att avse alla av stadgan reglerade

sjukhem och förlossningshem. För samtliga anstalter lärer också böra

gälla, att angående meddelat tillstånd skall utfärdas skriftligt bevis, och stadgande

därom har införts som mom. 2 i paragrafen. I dylikt bevis torde böra

utsättas de grundläggande faktorer för anstaltens verksamhet, beträffande vilka

en förändring bör åstadkomma, att särskilt tillstånd skall sökas; jag återkommer

därtill vid behandlingen av § 5.

§ 4.

§ 4 i medicinalstyrelsens förslag innehåller bestämmelser örn läkarvården å

anstalter av ifrågavarande slag. Sålunda stadgas i första momentet, som har

avseende å sjukhem med minst fem vårdplatser, att innan sådant hem upptager

sin verksamhet, uppgift skall lämnas till medicinalstyrelsen å den legitimerade

läkare, som därstädes skall bestrida läkarvården (anstaltsläkare).

Skola flera läkare därstädes vara verksamma, skall uppgiften endast upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ii 0

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Medicinal
styrelsen.

Hemissi/ttr

ari flen

Departe
ments
chefen.

taga namnet å den läkare (anstaltsläkare), som åtagit sig att öva tillsyn över

vardanor (Ininga i na inom anstalten och att avgiva de rapporter och upplysningar

angående vårdhemmets verksamhet, varom i förslaget sägs.

Andra momentet avser förlossningshem med minst fem vårdplatser och

innehåller, att innan hem av dylikt slag upptager sin verksamhet, legitimerad

läkares skriftliga åtagande att bestrida läkarvård vid hemmet skall tillställas

medicinalstyrelsen. Därjämte skall meddelande lämnas, örn flera läkare

än denne komma att å hemmet utöva läkarverksamhet. Anstaltsläkaren

skall öva tillsyn över vårdanordningarna inom hemmet och avgiva de rapporter

och upplysningar angående hemmets verksamhet, varom i förslaget

sägs.

Angående detta stadgande har medicinalstyrelsen i sin motivering anfört,

att styrelsen beträffande samtliga ifrågavarande sjukhem och förlossningsanstalter

gått in för att anstaltsläkare borde i någon form finnas där anställd.

Läkarvard, örn sadan erfordrades, skulle alltså vara obligatorisk även

vid större förlossningshem och antingen lämnas av anstaltsläkaren eiler av

annan av patienten tillkallad läkare.

Beträffande föreskrifterna i första momentet har ordföranden i styrelsen

för stiftelsen Röda kors-hemmet framhållit, att vid hemmet ägde — frånsett

röntgenavdelningen, som vore uthyrd till särskild läkare -— envar patient

rätt att anlita den läkare, honom syntes för gott. A hemmet vore anställd

en underläkare, som emellertid ej hade att svara för patientvården. Rapporter

och berättelse hade upprättats av denne men granskats och underskrivits av

en av styrelsens läkarledumöter. Med hänsyn särskilt till att Röda korshemmet

jämväl gjorde tjänst såsom utbihlningsanstalt för sjuksköterskor torde

det ligga en viss vikt på, att hemmets styrelse alltfort kände sitt ansvar

för anordningarna vid hemmet. Någon jämkning av ordalagen syntes därför

lämpligen böra företagas, därvid begreppet anstaltsläkare syntes kunna

försvinna, I redaktionellt hänseende anmärktes, att, såvitt styrelsen kunnat

finna, ej andra rapporter och upplysningar i fortsättningen omförmäldes än

den i § 6 upptagna berättelsen. Det hemställdes förty, att andra punkten

måtte erhålla den avfattningen, att uppgiften till medicinalstyrelsen endast

skulle upptaga namnet å den läkare, som anstaltens styrelse inom sig utsett

att å dess vägnar utöva tillsyn över vårdanordningarna inom anstalten ävensom

att upprätta den i § 6 omförmälda berättelsen.

Då den av medicinalstyrelsen föreslagna avfattningen av § 4 mom. 1

punkt 2 icke utgör något hinder för en sådan anordning, som ordföranden i styrelsen

för stiftelsen Röda kors-hemmet ansett lämplig för Röda kors-hemmets

del, torde för detta ändamål någon ändring i avfattningen ej vara erforderlig.

Den läkare, som styrelsen inom sig utser för att utöva tillsyn över vårdanordningarna,

kommer enligt förslaget att kunna anses såsom där avsedd anstaltsläkare.

I anslutning till vad moderskapsunderstödssakkunniga föreslagit har jagansett

lämpligt, att anstaltsläkare finnes vid samtliga förlossningshem. Där
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161 31

emot Ilar jag ieke funnit anledning föreligga att föreskriva överenskommelse

med anstaltsläkare även vid sjukhem med mindre än fem vårdplatser. I denna

punkt överensstämmer alltså det föreliggande förslaget med vad medicinalstyrelsen

hemställt. En ändring är däremot, att även vid sjukhem, som avses i

paragrafen, skall fordras skriftlig förbindelse av vederbörande läkare att fullgöra

uppgifterna som anstaltsläkare, vilken förbindelse skall tillställas medicinalstyrelsen.

Stadgandet har i övrigt underkastats viss jämkning i avsikt att reglerna örn

att anstaltsläkare skall finnas samt om hans uppgift skola komma att klarare

framstå såsom det väsentliga, medan skyldigheten att göra anmälan beträffande

anstaltsläkare tydligen utgör ett spörsmål av mera sekundär natur.

§ 5.

I motsvarande paragraf av medicinalstyrelsens förslag stadgas, att örn anstalt

flyttas till annan lokal eller utvidgning eller större förändring av densamma

vidtages, anmälan dessförinnan skall göras hos den myndighet, vilken

enligt § 1 mom. 1 meddelat tillstånd om inrättandet. Anställes ny föreståndare

eller föreståndarinna eller sker ombyte av i § 4 omförmäld anstaltsläkare, skall

anmälan göras hos nyssnämnda myndighet.

Beträffande detta stadgande har styrelsen framhållit, att vid anmälan örn

utvidgning eller större förändring av anstalt uppgift borde lämnas om arten

och beskaffenheten av utvidgningen respektive förändringen.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län hava framhållit, att för

flyttning av anstalt till annan lokal borde fordras tillstånd. Länsstyrelsen i

''Älvsborgs län har ansett, att samtliga i första punkten av § 5 omförmälda

förändringar borde kräva tillstånd. Liknande synpunkter hava uttalats av

länsstyrelserna i Norrbottens och Kristianstads län. Sistnämnda länsstyrelse

har därjämte ansett, att anställande av ny föreståndare och föreståndarinna

borde göras beroende av godkännande från tillståndsmyndigheten. Förste provinsialläkaren

i Jämtlands län, i vars yttrande länsstyrelsen i länet instämt,

har framhållit, att utom i de fall, som omförmäldes i § 5, varje ändring av personalens

antal borde anmälas och att särskild anmälan borde göras vid ombyte

av barnmorska eller sjukvårdskunnig personal eller då barnmorska eller sjukvårdskunnig

person ersattes med icke kvalificerad arbetskraft.

Som en konsekvens av att tillstånd fordras för inrättande och drivande alen

anstalt synes mig — väsentligen i överensstämmelse med vad från flera

håll yrkats — böra följa, att för en förändring i sådana avseenden, som skulle

hava varit av betydelse för tillståndsmyndighetens bedömande av koncessionsfrågan,

jämväl bör fordras tillstånd av samma myndighet. En motsatt anordning

skulle uppenbarligen i hög grad minska värdet av det ifrågasatta koncessionssystemet,

då sannolikt en anmälan örn en timad förändring icke skulle

komma att föranleda ingripande eller rättelse i alla de fall, då fordran på nytt

tillstånd skulle leda till undvikande av missförhållanden. En regel av nu av
-

Medicinal
styrelsen.

Remiss
yttranden.

Departe
ments
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Medicinal
styrelsen.

Remiss
yttranden.

Departe
ments
chefen.

sedd innebörd bär också intagits i det framlagda förslaget till ändringar i barnavårdslagen,

åsyftande införande av koncessionssystem för barnhem.

Emellertid kan det tydligen icke vara lämpligt att, såsom i ett par remissyttranden

hemställts, kräva, att praktiskt taget varje förändring i en anstalts

verksamhet skall vara beroende av tillståndsmyndighetens prövning. Enligt

min mening bör därför stadgandet i § 5 i förevarande del erhålla den innebörden,

att örn den, som driver sjukhem eller förlossningshem, vill flytta hemmet

till annan lägenhet eller utvidga hemmet eller vidtaga större förändring beträffande

detsamma, tillstånd därtill skall sökas. Såsom »större förändring» torde

böra anses exempelvis ombyte av föreståndare eller ledare, avsevärdare förändring

beträffande personalen och dylikt. Samma regel lärer böra gälla, då

driften är avsedd att övertagas av annan. Beträffande ansökningar örn ifrågavarande

tillstånd synas bestämmelserna i §§ 2 och 3 böra i tillämpliga delar

lända till efterrättelse. Dessa regler torde böra gälla även vid stadgans ikraftträdande

befintliga hem; jag återkommer härtill i det följande.

Vid ombyte av anstaltsläkare torde med hänsyn till den nya lydelse, som

§ 4 erhållit, sådan förbindelse av läkare, som där avses, böra tillställas medicinalstyrelsen.

I enlighet härmed har stadgandet i denna del omarbetats.

§ 6.

Motsvarande paragraf i medicinalstyrelsens förslag är uppdelad på två moment,

varav det första innehåller, att vid anstalt med minst fem vårdplatser

skall i enlighet med därom av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser föras

journal över å anstalten vårdade.

I andra momentet föreskrives, att inom mars månad varje år skall till vederbörande

förste provinsialläkare avgivas till medicinalstyrelsen ställd berättelse

örn dylik anstalts verksamhet under nästföregående kalenderår. Berättelsen

skall vara upprättad i enlighet med av medicinalstyrelsen givna föreskrifter

och formulär.

Under hänvisning till vad styrelsen anfört i sin allmänna motivering bär

styrelsen framhållit, att den journal, som föreståndaren skulle vara skyldig

föra över vårdade sjuka, borde begränsas till att innehålla den intagnes namn,

yrke, alder och hemvist samt dag för intagning och utskrivning. För de övriga

anteckningar, som vore erforderliga för de årliga rapporterna, borde anstaltsläkaren

bära ansvaret.

Beträffande de över ifrågavarande stadgande avgivna yttrandena ber jag

att få hänvisa till den redogörelse jag lämnat i samband med mitt ståndpunktstagande

till de allmänna principerna i medicinalstyrelsens förslag. Utom de

där återgivna synpunkterna har det önskemålet framförts, att journal borde

finnas vid samtliga förlossningshem och att dylik journal borde innehålla uppgifter,

som kunde vara erforderliga för den sociala kontrollen å ifrågavarande

hems verksamhet.

Givetvis är det önskvärt, att de synpunkter, som medicinalstyrelsen i förevarande

avseende anfört rörande betydelsen av att vården å enskilda sjukhem

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

33

och förlossningshem är omgiven av diskretion, vinna vederbörligt beaktande.

Jag delar följaktligen uppfattningen därom, att journalföringen bör begränsas

till sådana uppgifter, som äro nödvändiga för den avsedda kontrollen; patienternas

namn och övriga personalia böra sålunda icke där upptagas. Vad angår förlossningshemmen

torde emellertid, som jag redan i den allmänna motiveringen

anfört, med hänsyn till de konstaterade synnerligen svåra missförhållandena i

socialt avseende i viss mån strängare synpunkter än rörande sjukhem böra

läggas på kontroll och rapportsystem, dock givetvis med beaktande av vad

nyss anförts rörande de intagnas anspråk pa diskretion.

För att även de omständigheter, som i socialt avseende böra vinna beaktande,

skola komma till uttryck vid fastställande av formulär till journal och berättelse,

har jag, såsom förut antytts, ansett det lämpligt att i förslaget införa

en föreskrift örn att här avsedda föreskrifter och formulär skola, i vad de avse

förlossningshem, fastställas efter samråd med statens inspektör för fattigvård

och barnavård.

Förutom i redaktionellt hänseende avviker vidare det inom socialdepartementet

upprättade förslaget från medicinalstyrelsens därutinnan, att det utsäges

av vem journal skall föras och årsberättelse avgivas. Då i vissa städer förste

stadsläkarna hava att fullgöra förste provinsialläkares skyldigheter, torde årsberättelse

från sjuk- och förlossningshem i dessa städer böra avlämnas till

nämnda stadsläkare. En föreskrift härom har upptagits i förslaget. Enär,

såsom förut angivits, stadgans bestämmelser i allmänhet erhålla tillämplighet

å samtliga förlossningshem, kommer således även vid de mindre hemmen att få

föras journal och avgivas årsberättelse.

§ 7.

§ 7 i medicinalstyrelsens förslag innehåller föreskrifter örn inspektion och

stadgar, att sjukhem eller förlossningshem med minst fem vårdplatser är underkastat

inspektion av medicinalstyrelsen, vilken inspektion, örn antalet vårdplatser

överstiger trettio, skall ske i enahanda ordning, som i 1 § i gällande

sjukhusstadga omförmäles. övriga sjukhem och förlossningshem äro därjämte

underkastade inspektion av vederbörande förste provinsialläkare. Sadan inspektion

skall verkställas med lämpliga mellantider.

I detta stadgande har den ändringen ansetts böra göras, att beträffande

inspektion av läkare hänvisning endast sker till den inspektionsplikt, som redan

enligt gällande läkarinstruktion aligger tjänsteläkarna. Därjämte har

beträffande medicinalstyrelsens inspektion av sjuk- och förlossningshem med

mer än trettio vårdplatser upptagits bestämmelsen i 1 § i sjukhusstadgan, att

dylik inspektion skall ske med lämpliga mellantider.

Redan i den allmänna motiveringen har jag anfört, att jag med hänsyn till

de erinringar, som gjorts mot medicinalstyrelsens förslag ifraga örn behovet

av kontroll i socialt hänseende, ansett föreskrifter böra lämnas om tillsyn jämväl

från de myndigheter, som hava att framför allt beakta de sociala synpunkterna.

I överensstämmelse härmed har såsom ett andra moment i före
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. lis Käft. (Nr 161.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

varande paragraf införts ett stadgande av innehåll, att tillsyn å förlossningshem

i andra hänseenden än det medicinskt-hygieniska skall under inseende

av statens inspektör för fattigvård och barnavård utövas av vederbörande fattigvårds-

och barnavårdskonsulenter samt barnavårdsnämnder. Därjämte lärer

i förslaget också böra omnämnas den tillsyn, som alltsedan år 1929 utövats

å ifrågavarande hem genom särskilt tillkallade sociala experter. Det

torde ligga i sakens natur, att den kontroll, som med förevarande moment avses,

i praktiken endast kommer att gälla hem, beträffande vilka skälig anledning

finnes till antagande, att missförhållanden av social art föreligga. Jag

anser mig kunna förutsätta, att ifrågavarande kontroll skall utövas med all

den varsamhet, som kräves, för att icke de å anstalterna eller hemmen vårdade

skola störas eller deras önskan örn obemärkthet gäckas. Beträffande tillsynen

från barnavårdsmyndigheterna kommer givetvis huvudvikten att ligg''a

på övervakandet av sådana från förlossningshemmens sida beträffande barnen

vidtagna åtgärder, som icke äro av medicinsk eller hygienisk art.

1^ anslutning till vad nyss anförts i annat avseende må även framhållas,

att viss återhållsamhet tydligen kräves jämväl med hänsyn

därtill, att samhället tills vidare är i stort behov av enskild vårdverksamhet

på ifrågavarande område, varför det är av vikt, att icke det lojala enskilda

intresset besväras genom betungande administrativa åtgärder. Såsom en framtidsuppgift

i förevarande sammanhang må påpekas tillskapande av rådfrågningscentraler,

dit blivande mödrar skulle kunna hänvända sig för att få

upplysning örn beskaffenheten av olika hem, som lämna vård vid barnsbörd.

I viss män, nämligen för mindre bemedlade barnaföderskor, skulle behovet

av dylik rådfrågning fyllas vid bifall till det nyligen framlagda förslaget rörande

reformerad sjukförsäkring. Enligt detta förslag skola nämligen sjukkassorna

bliva skyldiga att tillhandagå moderskapsunderstödsberättigade

kvinnor med upplysning och hjälp för erhållande av vard på förlossningshem.

I konsekvens med vad förut anförts har första momentet i förevarande paragraf

givits tillämpning a samtliga sjuk- och förlossningshem och andra momentet

a samtliga förlossningshem. Härförutom hava ett par smärre ändringar, väsentligen

av formell natur, vidtagits.

§ 8.

§ 9 i medicinalstyrelsens förslag innehåller föreskrifter örn åtgärder mot

missförhållanden i hem, varom nu är fråga, och stadgar, att, därest vid inspektion

eller eljest tydligt framgår, att sjukvården ej blir på tillfredsställande

sätt tillgodosedd eller att eljest uppenbara missförhållanden föreligga, det för

anstalten meddelade tillståndet må, därest rättelse ej vinnes, indragas av den

myndighet, som meddelat detsamma.

Detta stadgande har i departementsförslaget ersatts med en bestämmelse,

att där vid inspektion eller eljest finnes, att vården å enskilt sjukhem eller

förlossningshem ej pa tillfredsställande sätt ombesörjes, eller att annat uppenbart

missförhållande föreligger, medicinalstyrelsen äger att, såframt rättelse

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 161.

35

ej åstadkommes, förbjuda den, som driver hemmet, att fortsätta därmed. Ett

dylikt förbud, som omedelbart bör kunna bringas till verkställighet, innebär

tydligen ett mera effektivt medel att undanröja förefintliga missförhållanden

än enbart ett återkallande av tillstånd. Uppenbarligen bör meddelat tillstånd

upphöra att gälla, då här ifrågavarande förbud meddelas. Bestämmelse av

likartat innehåll gäller beträffande barnhem.

§ 9.

Denna paragraf motsvaras av § 11 i medicinalstyrelsens förslag, som i första

momentet innehåller att, örn någon driver enskild anstalt utan att därtill

hava erhållit föreskrivet tillstånd eller fortsätter verksamheten vid sådan anstalt,

sedan meddelat tillstånd indragits eller förfallit, han skall vara förfallen

till böter från och med 50 till och med 1,000 kronor.

I andra momentet av § 11 straffbelägges uraktlåtenhet att göra i stadgan

föreskrivna anmälningar eller att föra den i § 6 moni. 1 föreskrivna journalen

eller att avlämna den i § 6 mom. 2 omförmälda berättelsen. Straffet är böter

från och med 5 till och med 100 kronor.

Med anledning av bland annat vissa uttalanden i de avgivna yttrandena hava

i departementsförslaget straffen skärpts, i första momentet till fängelse i högst

sex månader vid synnerligen försvårande omständigheter och i andra momentet

till 10 respektive 500 kronors böter. Paragrafen har därjämte undergått

vissa andra ändringar. Sålunda har i första momentet hänvisning även skett

till § 5, varjämte straff stadgats för den som fortsätter verksamhet vid hem,

sedan förbud meddelats enligt § 8, eller som driver anstalt utan att anstaltsläkare

finnes, då sådan är föreskriven.

§ 10.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i medicinalstyrelsens förslag,

hava införts bestämmelser om åtal m. m.

§ 11.

Ifrågavarande paragraf innehåller bestämmelser örn böters fördelning och

förvandling i överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen föreslagit.

§ 12.

Denna paragraf är ny. Stadgan har nämligen ansetts böra innehålla bestämmelser

örn klagan över medicinalstyrelsens beslut och örn omedelbar verkställighet

av meddelat förbud att driva sjuk- eller förlossningshem, såframt

medicinalstyrelsen ej annorlunda förordnar.

Medicinalstyrelsens förslag innehåller förutom de bestämmelser, för vilka

hittills redogjorts, vissa ytterligare stadganden, som jag torde böra här beröra.

§ 8 i styrelsens förslag avsåg sjukhem och förlossningshem med mindre än

fem vårdplatser. Såsom framgått av den föregående redogörelsen, hava i de
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Medicinal
styrelsen.

Remiss
yttranden.

partementsförslaget bestämmelser örn dylika anstalter införts i de paragrafer,

som behandla anstalter i allmänhet. Någon direkt motsvarighet till § 8 i medicinalstyrelsens

förslag har alltså icke behövt upptagas i det reviderade förslaget.

I § 10 i medicinalstyrelsens förslag föreskrives, att örn verksamheten å anstalt,

varom i stadgandet är fråga, upphör, anmälan därom skall göras sist

två månader därefter. Sedan sådan anmälan skett, skall meddelat tillstånd

anses förfallet. Någon motsvarighet till detta stadgande har jag ej ansett

nödigt att upptaga i departementsförslaget, särskilt med hänsyn till att i detsamma

införts skyldighet att söka tillstånd till mera betydande förändringar

i redan godkänt hem. Jag vill i detta sammanhang omnämna, att lagen örn samhällets

barnavård ej innehåller någon motsvarande bestämmelse beträffande

barnhem.

Ytterligare må här erinras örn en följd av att enligt departementsförslaget

även förlossningshem med mindre antal vårdplatser än fem skola underkastas

kontroll i samma former som större anstalter. Härmed komma nämligen barnmorskereglementets

bestämmelser rörande av barnmorska inrättade dylika hem

delvis att förlora sin betydelse. I det föregående återgivna stadganden i § 24

i reglementet torde därför böras ändras så, att de bliva tillämpliga allenast då

fråga är örn tillfälligt mottagande av havande kvinna på annat sätt än som kan

hänföras till anstaltsvård. Härav torde föranledas oniformulering av andra

och tredje momenten i nämnda paragraf. Jag anhåller att, efter det riksdagen

tagit ståndpunkt till förevarande förslag, få återkomma till denna fråga.

övergångsbestämmelserna.

I § 13 av medicinalstyrelsens förslag stadgas, att örn någon vid lagens ikraftträdande

driver verksamhet av här ifrågavarande slag, som enligt givna stadganden

erfordrar särskilt tillstånd, ansökning örn sådant tillstånd skall vid

påföljd som i § 11 mom. 1 sägs göras före utgången av viss, i förslaget ej

närmare angiven tid, medicinalstyrelsen dock obetaget att för utfärdandet av

sådant tillstånd meddela dispens från i stadgan givna föreskrifter under viss

tid.

Styrelsen har som motivering härtill anfört, att styrelsen funnit lämpligt, att

redan befintliga anstalter av här ifrågavarande slag visserligen bleve underkastade

anmälnings tvång för erhållande av tillstånd men dock finge möjlighet

att av styrelsen få dispens från vissa föreskrifter, vilkas tillämpning

skulle äventyra eller åtminstone ytterligt försvåra verksamhetens fortsatta

bedrivande. Styrelsen syntes därvid böra lämnas fria händer, endast

dispensen begränsades till viss tid.

Beträffande denna bestämmelse har ordföranden i styrelsen för stiftelsen Röda

hors-hemmet uttalat sig i avstyrkande riktning och därvid anfört, att det syntes

principiellt oriktigt, att redan befintliga vårdanstalter för sitt fortbestånd

skulle vara underkastade villkor om tillstånd av vederbörande myndighet,

även örn det måste medgivas, att villkoret i sin praktiska tillämpning väl icke

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

37

komme att verka alltför betungande. Vad särskilt anginge det stiftelsen tillhöriga

sjukhemmet verkade det knappast tilltalande att ens ifrågasätta, det

denna miljonanläggning skulle kunna såsom följd av avslag a tillstandsansökan

tvingas att upphöra med sin verksamhet. Det hemställdes därför örn sådan

ändring i förslaget, att för redan befintliga anstalter skulle gälla endast anmälningsskyldighet,

varemot övriga bestämmelser i förslaget borde äga motsvarande

tillämplighet även för dessa anstalter.

Såsom jag redan inledningsvis berört, har tillräcklig anledning ej synts mig Depante-^

föreligga att beträffande vid stadgans ikraftträdande redan befintliga inrättningar

föreskriva ansökan örn tillstånd och prövning därav. Da det emellertid

för kontrollens skull är av vikt, att myndigheterna erhålla kännedom örn de

enskilda sjuk- och förlossningshem, som finnas, har i övergångsbestämmelserna

föreslagits skyldighet att hos medicinalstyrelsen göra anmälan örn sådana

hem vid ansvar för uraktlåtenhet härutinnan, som i § 9 mom. 2 sägs. I övrigt

torde emellertid, som redan antytts, stadgans bestämmelser lämpligen böra

i tillämpliga delar gälla även redan befintliga hem, något som fran de hörda

sjukvårdsinrättningarnas sida icke mött någon egentlig erinran. Detta innebär

sålunda, att bestämmelserna i § 4 angående anstaltsläkare, i § 6 angående

förande av journal m. m., i § 7 om inspektion, i § 8 örn förbud mot drivande

av visst hem och i § 9 örn straff för överträdelse av föreskrifterna i stadgan

bliva tillämpliga även å dessa äldre anstalter. Vidare följer av formuleringen

av § 5 i det reviderade förslaget, att tillstånd, som där avses, måste sökas

även av äldre anstalter. Det torde vara lämpligt att vid övergångsbestämmelserna

föreskrives, att samtidigt med förenämnda anmälan skall avlämnas förbindelse

av anstaltsläkare, såframt sådan enligt § 4 skall finnas för hemmet.

Anmälningstiden har ansetts böra utsträckas till sex månader.

Stadgan bör tydligen icke äga tillämpning å vissa enskilda sjukvårdsinrättningar.

Detta är till en början förhållandet med de anstalter, beträffande vilka

kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 304) angående vissa enskilda tuberkulossjukvårdsanstalter

är tillämplig. Detsamma gäller ock de sanatorier, som tillhöra

Konung Oscar II :s jubileumsfond. Slutligen lära hit böra hänföras vissa

för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet anlitade sjukvårdsanstalter.

Pensionsförsäkringsfonden är nämligen faktisk ägare till tre sådana (i Åre,

Nynäs och Tranås), av vilka de två först avsedda ägas av fonden men förvaltas

av ett särskilt förvaltningsbolag, aktiebolaget Kurortsverksamhet, i vilket

pensionsförsäkringsfonden emellertid äger så gott som samtliga aktier.

Anstalten i Tranås äges av ett särskilt bolag, aktiebolaget Tranås Vattenkuranstalt,

vari pensionsförsäkringsfonden innehar aktiemajoriteten. Medicinalstyrelsens

förslag lärer utgå ifrån, att dessa anstalter ej skola regleras av

stadgans bestämmelser. Då så enligt min mening ej heller lämpligen bör ske

men det med hänsyn till den här förut lämnade redogörelsen för anstalternas

karaktär torde vara tveksamt, huruvida de ej enligt den allmänna definitionen

skulle falla under stadgan, hava de synts böra uttryckligen undantagas. I

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

enlighet med vad nu anförts har andra stycket i slutbestämmelserna avfattats.

Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med förut anförda grunder

upprättat förslag till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem

samt hemställer, att riksdagens yttrande måtte genom proposition inhämtas

över förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 161.

39

Bilaga A.

Till KONUNGEN.

Det betänkande, 1920 års lasarettsstadgekommitté avgav år 1922 innehöll

jämväl förslag till stadganden angående enskilda sjukhus (se kapitel V i betänkande

1922 nr 43). I sin motivering till detta förslag (sid. 208 och följande)

påvisade kommittén bland annat, att de för det dåvarande gällande

författningarna innehöllo ytterst ofullständiga bestämmelser beträffande de

enskilda sjukhusen. Varken näringsfrihetsförordningen eller någon annan författning

lade hinder i vägen för dylikt sjukhus anläggande av vem som helst,

och i sin fortgående verksamhet var det icke underkastat annan offentlig tillsyn

än som framginge av mera allmänt hållna stadganden, bland annat i då

gällande läkarinstruktion. Kommittén utgick ifrån, att en lagstiftning beträffande

de enskilda sjukhusen vore av behovet påkallad men borde inskränkas

till vad som ur samhällsintressets synpunkt kunde anses oundgäng■

ligen erforderligt. Den borde alltså skänka största möjliga frihet vid enskilt

sjukhus inrättande men samtidigt fordra vissa garantier för en lämplig och

god sjukvård.

På grund av den behandling, som kom 1920 års lasarettsstadgekommittés^ betänkandet

till del, har medicinalstyrelsen icke kommit i tillfälle att avgiva något

yttrande över det förslag till stadga angående enskilda sjukhus i allmänhet, som

av kommittén framlades. Styrelsen har ej heller nu för avsikt att närmare ingå i

prövning av detta förslag men har vid avgivande av sitt eget nedanstående

förslag givetvis beaktat de synpunkter å föreliggande fråga, som i betänkandet

kommit till synes.

Beträffande vissa grupper av enskilda sjukvårdsanstalter har styrelsen duck

redan gjort framställning örn normerande bestämmelser.

På uppdrag av Eders Kungl. Maj:t har medicinalstyrelsen den 27 november

1930 gemensamt med statens inspektör för fattigvård och barnavård avgivit

yttrande angående ändrade bestämmelser rörande barnhem.

I Eders Kungl. Maj:ts stadga angående sinnessjukvården i riket den 19 september

1929 (n:r 328) hava bestämmelser meddelats även beträffande enskilda

anstalter för sinnessjuka och sinnesslöa.

Föreskrifter finnas även meddelade för enskilda epileptikerhem och gymnastiska

institut, och stadgan angående lasarett, sjukstugor och tuberkulossjukvårds

an stalter (1928) har även tillämplighet å vissa enskilda sjukvårdsanstalter.

Behovet av lagstiftningsåtgärder för de enskilda förlossningshemmen har

varit föremål för uppmärksamhet även från de sakkunnigas för moderskapsskydd

sida och har föranlett dem att framlägga förslag till dylika åtgärder.

De sakkunniga hava sålunda i sitt betänkande (1929 nr 28) erinrat om,^ att

vem som helst, som ej är barnmorska, nu har rätt att utan hinder av några

föreskrifter örn tillstånd eller kontroll öppna och bedriva anstalt för förlossningsverksamhet,

och de hava framhållit, att nära nog notoriska missförhållanden

rått på detta område. Bristen på reglerande bestämmelser har otvivelaktigt

varit en av de huvudsakliga anledningarna härtill.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Att närmare bestämmelser örn enskilda anstalter för barnbördsvård äro av

behovet starkt påkallade, därom torde icke råda mer än en mening bland samtbga,

som i ansvarig ställning sysselsatt sig med denna fråga. Medicinalstyrelsen

är också fullt enig med nämnda sakkunniga örn, att bestämmelser i

ämnet böra snarast möjligt komma till stånd. Såsom av styrelsens nedanstående

förslag till förordning (stadga) framgår, håller styrelsen före, att bestämmelserna

icke behöva givas i en lag, även örn riksdagen bör lämnas tillfälle

yttra sig över förslaget, samt att de bestämmelser, som gällande barnmorskereglemente

innehåller beträffande av barnmorska anordnat förlossningshem

torde med viss begränsning kunna bibehållas. Tanken på att utfärda en särskild

författning rörande de enskilda förlossningshemmen har synts medicinalstyrelsen

böra övergivas, då möjlighet finnes att samtidigt få frågan örn be|!''.

^''Jn»I?Ie^ser brande enskilda sjukhem löst. Styrelsen finner det under sådana

förhallanden synnerligen lämpligt att för undvikande av splittring och olikartad

tillämpning sammanföra de reglerande bestämmelserna rörande nämnda

två grupper sjukvårdsanstalter i en gemensam stadga.

De skäl för införande av stadgebestämmelser iämväl för enskilda sjukhus

och sjukhem, vilka av lasarettsstadgekommittén anförts och vilka ovan antytts,

synas styrelsen fortfarande hava full giltighet. Beträffande dessa sjukvårdsanstalter

kunna dock icke såsom beträffande vissa enskilda förlossningshem

konstaterade missförhållanden åberopas. Orsakerna ligga här å ett något

annat plan.

På grund av organisationen av det svenska offentliga sjukhusväsendet har

antalet enskilda sjukvardsanstalter i vårt land icke kunnat bliva synnerligenstort,

, och de större av dem hava för övrigt inrättats och drivits av ideella

föreningar eller sammanslutningar utan ekonomiskt vinningssyfte. Emellertid

existerar även ett antal sjukhem av mindre storlek, av vilkas avkastning

enskilda ägare äro i större eller mindre grad beroende. Det måste då enligt

styrelsens förmenande under alla förhållanden vara ett allmänt intresse, att

trygghet finnes för att ifrågavarande sjukhus och sjukhem inrättas med iakttagande

av hygienens fordringar och jämväl med iakttagande av nödiga säkerhetsanordningar

beträffande eldfara och dylikt. En konsekvens av denna

ståndpunkt blir jämväl, att dessa hem ställas under tillsyn av medicinsk myndighet

eller den, som kan företräda densamma. Fullföljandet av en kontroll

medför ock krav på att rapporter avgivas över den sjukvårdande verksamheten

på dessa hem. Det må i detta sammanhang erinras örn att i det senaste förslaget

till sjukförsäkring sjukkassa icke skulle äga rätt utgiva vårdkostnad

för. vård pa .enskilt sjukhem. Häremot hava erinringar från läkarhåll gjorts,

enligt medicinalstyrelsens förmenande icke utan fog. Medicinalstyrelsen har

även biträtt förslag om en ändring i bestämmelserna härutinnan till förmån för

de enskilda sjukhusen dock under den förutsättning att de ställdes under

det allmännas kontroll och tillsyn.

Medicinalstyrelsen är emellertid fullt medveten örn att den sjukvårdande

verksamheten å nämnda sjukhus icke får bindas genom strängare bestämmelser

än dem, hygien och säkerhetsåtgärder fordra, och styrelsen utgår ifrån,

att ett bifall till det förslag, styrelsen här framlägger, skulle medföra skyldighet

för styrelsen, att underställa för Eders Kungl. Maj:ts godkännande

vissa allmänna fordringar i nu nämnda avseende. Ej mindre viktigt synes det

styrelsen.vara, att den kontroll och det rapportsystem, som kan komma att föreskrivas,

icke rubbar den diskretion, som icke minst de sjuka på de enskilda

sjukhusen hava rätt att förutsätta. Dessa senare torde icke sällan söka vård

på de enskilda sjukhemmen för att få den sekretess och enskilda prägel på)

vården, som de offentliga sjukhusen trots allt icke alltid kunna helt genomföra.

Att ett rapportsystem icke behöver träda dessa patienters och lä
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

41

kärnäs fullt legitima önskemål i berörda avseende för nära visar bland annat

det förhållandet, att årsberättelser över den medicinska verksamheten av det

slag, styrelsen åsyftar, sedan flera år avgivits av Sophiahemmet. Att föreslagna

inspektioner icke ändra något i detta förhållande torde icke behöva närmare

motiveras.

Den omständigheten, att styrelsen i sitt stadgeförslag föreslår licensförfarande

jämväl för enskilda sjudhus och sjukhem för kroppssjuka i likhet med

förlossningshemmen, kan måhända, efter vad ovan anförts örn att verksamheten

i fråga icke får bindas av stränga bestämmelser, förefalla att innebära en

inkonsekvens. Det synes emellertid styrelsen att, örn över huvud taget en tillsyn

över dessa hem från det allmännas sida skall komma till stånd, ett licensförfarande

skapar klarare förhållanden än en enbär anmälan. Den förra lämnar

en blivande ägare garantier för att vid en kommande inspektion, örn de givna

föreskrifterna följts, de lokala anordningarna icke kunna bliva föremål för erinringar,

och skänker sålunda en trygghetskänsla av stort värde. En föreskrift

örn enbär anmälan skulle sannolikt för övrigt leda därhän, att en samvetsgrann

blivande ägare i allt fall underställer den prövande myndigheten sina planer

för att vara på den säkra sidan, under det att den mindre nogräknade skulle

starta sitt sjukhem utan dylika åtgärder, i förhoppning att en undermålighet i

ett eller annat avseende icke skulle, då hemmet väl vore i gång, föranleda några

strängare åtgärder från myndighetens sida.

Med ledning av vad ovan anförts har medicinalstyrelsen upprättat dels förslag

till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningsanstalter dels ock

förslag till ändring av § 24 i gällande barnmorskereglemente den 21 november

1919 (S. F. S. nr 798/1919), vilka förslag hava följande lydelse:

Stadga angående enskilda sjukhem och förlossningsanstalter.

§ i.

1. Tillstånd att inrätta enskild anstalt för beredande av sluten sjukvård

(sjukhem) eller för beredande av vård vid barnsbörd (förlossningshem) meddelas,

örn statsbidrag skall utgå, i enlighet med vad därom kan vara stadgat,

och i andra fall, så vitt ej annat följer av vad nedan sägs, av medicinalstyrelsen.

2. Angående tillstånd att anordna enskild anstaltsvård för sinnessjuka eller

sinnesslöa gäller vad därom är särskilt stadgat. Vad i denna stadga sägs skall

i tillämpliga delar gälla beträffande vården av å enskilt vårdhem för sinnessjuka

intagna men icke sinnessjuka personer.

§ 2.

I § 1 morn. 1 omförmäld anstalt skall, där ej annat är särskilt stadgat, anses

såsom enskild, för så vitt icke stat, landsting eller kommun helt eller till viss

kvotdel i sista hand ansvarar för driftkostnaden.

§ 3.

Ansökan örn inrättande av i § 1 mom. 1 omförmäld enskild anstalt iskall

göras av den, som avser att driva anstalten och som i sista hand ansvarar för

driftkostnaden. Göres ansökan av bolag, förening eller stiftelse skall vid ansökan

företes erforderligt utdrag av för bolaget, föreningen eller stiftelsen gällande

ordning eller stadga, ävensom angivas viss person, som skall förestå anstalten

och å dess vägnar äga att tala och svara.

Vid ansökan skola vidare vara fogade 1) uppgift örn anstaltens sjukvårdsändamål,

2) de handlingar, sökanden kan vilja åberopa till bevis för lämplig
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

heten hos den person, som skall förestå anstalten, 3) ritningar eller andra uppgifter,

av vilka tydligt framgå anstaltens belägenhet, antalet vårdplatser, de i

anstalten ingående lokalerna samt deras storlek, samt 4) uppgifter å vårdpersonal,

som sökanden finner erforderlig för verksamhetens bedrivande.

§4.

Morn. 1. Innan sjukhem upptager sin verksamhet, skall uppgift lämnas till

medicinalstyrelsen å den legitimerade läkare, som därstädes skall bestrida läkarvården

(anstaltsläkare). Skola flera läkare därstädes vara verksamma,

skall uppgiften endast upptaga namnet å den läkare (anstaltsläkare), som åtagit

sig att öva tillsyn över vårdanordningarna inom anstalten och att avgiva de

rapporter och upplysningar angående vårdhemmets verksamhet, varom nedan

sägs.

Mom. 2. Innan förlossningshem upptager sin verksamhet, skall legitimerad

läkares skriftliga åtagande att bestrida läkarvård vid hemmet tillställas medicinalstyrelsen.

Därjämte skall meddelande lämnas, örn flera läkare än denne

komma att å hemmet utöva läkareverksamhet.

Anstaltsläkaren skall öva tillsyn över vårdanordningama inom hemmet och

avgiva de rapporter och upplysningar angående hemmets verksamhet, varom

nedan sägs.

§ 5.

Flyttas anstalten till annan lokal eller vidtages utvidgning eller större förändring

av densamma, skall dessförinnan anmälan härom göras hos den myndighet,

vilken enligt § 1 mom. 1 meddelat tillstånd om inrättande.

Anställes ny föreståndare eller föreståndarinna eller sker ombyte av i § 4

omförmäld anstaltsläkare, skall anmälan göras hos nyss nämnda myndighet.

§ 6.

Mom. 1. Vid anstalt skall i enlighet med därom av medicinalstyrelsen utfärdade

bestämmelser föras journal över å anstalten vårdade.

_ Mom. 2. Inom mars månad varje år skall till vederbörande förste provinsialläkare

avgivas till medicinalstyrelsen ställd berättelse örn anstaltens verksamhet

under nästföregående kalenderår. Berättelsen skall vara upprättad i

enlighet med av medicinalstyrelsen givna föreskrifter och formulär.

§ 7.

Sjukhem eller förlossningshem är underkastat inspektion av medicinalstyrelsen,

vilken inspektion, örn antalet vårdplatser överstiger trettio, skall ske i

enahanda ordning, som i § 1 i gällande sjukhusstadga omförmäles. Övriga

sjukhem och förlossningshem uro därjämte underkastade inspektion av vederbörande

förste provinsialläkare. Sådan inspektion skall verkställas med lämpliga

mellantider.

§ 8.

Vad ovan stadgas i § 1 och §§ 3—-7 av denna stadga gäller icke enskild anstalt

örn ett mindre antal vårdplatser än fem.

Angående barnmorskas rätt att inrätta förlossningshem, örn högst fyra vårdplatser,

gälla bestämmelserna i barnmorskereglementet.

vm annan än barnmorska inrätta sådant mindre förlossningshem eller vill

någon inrätta sjukhem örn högst fyra vårdplatser, skall anmälan därom göras

hos vederbörande hälsovårdsnämnd, som äger att, efter hörande av tjänstläkaren

i orten samt efter besiktning av de för verksamheten avsedda lokalerna,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

43

meddela tillstånd till verksamhetens bedrivande. Sådant tillstånd skall avse

viss tid, ej överstigande tre år. Beslut härom skall omedelbart delgivas länsstyrelsen

och förste provinsialläkaren samt medicinalstyrelsen.

§ 9.

Därest vid inspektion eller eljest tydligt framgår, att sjukvården ej^ blir på

tillfredsställande sätt tillgodosedd eller att eljest uppenbara missförhållanden

föreligga, må, därest rättelse ej vinnes, det för anstalten meddelade tillståndet

indragas av den myndighet, som meddelat detsamma.

§ 10.

Upphör verksamheten å anstalt, varom här är fråga, skall anmälan därom

göras sist två månader därefter. Sedan sådan anmälan skett, anses meddelat

tillstånd förfallet.

§11.

1. Driver någon enskild anstalt utan att därtill hava erhållit föreskrivet *

tillstånd eller fortsätter någon verksamheten vid sådan anstalt, sedan meddelat

tillstånd indragits eller förfallit, bote från och med femtio till och med ettusen

kronor.

2. För uraktlåtenhet att göra i denna stadga föreskrivna anmälningar eller

att föra den i § 6 mom. 1 föreskrivna journalen eller att avlämna den i § 6

mom. 2 omförmälda berättelsen bote den för åtgärden ansvarige från och med

5 till och med 100 kronor.

§ 12.

Böter, som ådömas enligt denna stadga, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till deras fulla gäldande, sker förvandling enligt strafflagen.

§ 13.

Driver någon den 1 januari 19.... verksamhet av här ifrågavarande slag,

som enligt givna stadganden erfordrar särskilt tillstånd, skall ansökning örn

sådant tillstånd vid påföljd, som i § 11 mom. 1 sägs, göras före utgången av

............ månad 19...., medicinalstyrelsen dock obetaget att för utfärdandet

av sådant tillstånd meddela dispens från i denna stadga givna föreskrifter

under viss tid.

Barnmorskereglementet.

§ 24.

Mom. 1. Barnmorska, som mot betalning i sin bostad emottager havande

kvinna att där förlösas, åligger att inom tre dagar göra skriftlig anmälan därom

hos sin närmaste förman.

Mom. 2. Vill barnmorska i sin bostad eller annan lägenhet tillhandahålla

logi och vård för barnaföderskor till ett antal av högst fyra, söke tillstånd

därtill hos hälsovårdsnämnden. Vid ansökan skall fogas uppgift angående

lokalens läge och beskaffenhet samt förteckning över det förråd av sängkläder

och handdukar m. m., varöver sökanden förfogar.

Nämnden har att, efter hörande av barnmorskas närmaste förman, pröva ansökningen

samt att, örn efter företagen undersökning av lägenheten och inhämtande

av övriga upplysningar ansökningen finnes böra bifallas, meddela tillstånd

för viss tid, ej överstigande tre år; nämnden anordne ock tjänlig kontroll

över hemmet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Meddelat tillstånd kan återkallas, när helst skälig anledning därtill förekommer.

Mom. 3. Har barnmorska med annan person, som yrkesmässigt mottager

barnaföderskor till vård (enskilt förlossningshem), träffat avtal att tillhandagå

vid förekommande förlossningar, har hon att göra skriftlig anmälan därom

hos sin närmaste förman.

Slutligen vill styrelsen beträffande några av stadgandena i förestående två

författningsförslag här nedan meddela några motiverande upplysningar.

Stadgeförslaget.

§ 1.

Med sjukhem för beredande av sluten vård avses här sådant sjukhem, som

inrättas för att emottaga sjuka personer i behov av sjukvård och läkarbehandling

motsvarande den, som gives åt patienter intagna å offentliga kroppssjukhus,

inrättade för den vård, vilken sjukhemmet vill bereda. I enlighet härmed

äro sådana hem (pensionat) uteslutna, där personer mottagas eller enligt

gängse språkbruk inackorderas för att på ett för dem bekvämare sätt kunna

besöka läkare och eventuellt stå under dennes omvårdnad och där ingen annan

behandling utövas än den, som är att anse som ett fullföljande av föreskrifter

meddelade av läkare t. ex. dietisk behandling, medikamentsbehandling, som kan

givas av annan än läkare, elektrisk behandling, bad och dylikt.

I denna § har icke tagits någon hänsyn till gällande stadga angående hotelloch

pensionatrörelse (jämför nuvarande lydelsen av § 24 i barnmorskereglementet).

Denna hotellstadga har enligt senaste författningstolkning (se K.

1923 ref. nr 8) icke ansetts tillämplig å sjukvårdsanstalter. Nu är visserligen

ett förlossningshem icke en sjukvårdsanstalt i sträng bemärkelse, eftersom

ett regelmässigt havandeskap icke kan sägas vara ett sjukdomstillstånd.

Ett förlossningshem står dock sjukvårdsanstalten synnerligen nära, har även

rent sjukvårdande uppgifter och betraktas allmänneligen såsom en sjukvårdsanstalt.

Det är därför utan gensägelse praktiskt och lämpligt att även frikalla

alla förlossningshem från hotellstadgans tillämplighet. Så har ock skett

i styrelsens nedanstående förslag till ändring av § 24 i barnmorskereglementet,

där intet upptagits örn nämnda hotellstadgas inflytande på ifrågavarande anstalters

anordning.

Detta utesluter dock ej, att hotellstadgans bestämmelser i vissa delar kunna

tjäna till ledning vid prövning av enskild anstalt för godkännande av vederbörlig

myndighet.

§ 2.

Detta stadgande är i överensstämmelse med bestämmelserna i gällande författningar

örn sjukhus.

§ 3.

Bestämmelserna om ansökning äro nära överensstämmande med dem, som

gälla beträffande ansökning örn inrättande av kommunalt hem för kroniskt

sjuka.

§4.

Styrelsen har beträffande samtliga här ifrågavarande sjukhem och förlossningsanstalter

gått in för, att anstaltsläkare bör i någon form finnas där anställd.

Läkarvård, örn sådan erfordras, skall alltså vara obligatorisk även vid

förlossningshem och lämnas antingen av anstaltsläkaren eller av annan av patienten

tillkallad läkare.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

45

§ 5.

Vid anmälan om utvidgning eller större förändring av anstalt skall uppgift

lämnas örn arten och beskaffenheten av utvidgningen respektive förändringen.

§ 6.

Med hänsyn till vad i den allmänna motiveringen anförts synes den journal,

som föreståndaren skall vara skyldig föra över vårdade sjuka böra begränsas

till att innehålla den intagnes namn, yrke, ålder och hemvist, dag för intagning

och utskrivning. För de övriga anteckningar, som äro erforderliga för de

årliga rapporterna, bör anstaltsläkaren bära ansvaret.

§ 7.

Anstalt bör vara underkastad inspektion att äga rum på lämpliga mellantider.

Har anstalten nått sådan storlek, att den omfattar minst 30 sängar, bör

inspektion lämpligen ske i samma ordning, som gäller för sjukhus. Skulle

styrelsen finna anledning till inspektion av anstalt föreligga, bör det även tillkomma

styrelsen att låta verkställa sådan inspektion, varför sådant nu står

uttryckligen angivet.

§ 8.

Det har synts styrelsen, att varje mottagande av patienter för viss vård icke

lämpligen bör betecknas såsom anstaltsvård i egentlig mening.

Var gränsen bör dragas har varit föremål- för överläggning och har det synts

styrelsen, att fyra vårdplatser kunna anses som det högsta antal en mera privat

sjukvård eller förlossningsvård kan omfatta. Detta antal vårdplatser anges

även i nuvarande § 24 av gällande barnmorskereglemente som lämplig

gräns för inträdande av skyldighet att hava läkare vidtalad att vid behov biträda

i vården.

§ 13.

Medicinalstyrelsen finner lämpligt, att redan befintliga anstalter av här

ifrågavarande slag visserligen bliva underkastade anmälningstvång för erhållande

av tillstånd men dock givas möjlighet att av styrelsen erhålla dispens

från vissa föreskrifter, vilkas tillämpning skulle äventyra eller åtminstone

ytterligt försvåra verksamhetens fortsatta bedrivande. Styrelsen synes härvid

böra lämnas fria händer, endast dispensen begränsas till viss tid.

Barnmorskereglementet.

§ 24.

Ur stadgandet har, såsom ovan under § 1 i stadgan anförts, uteslutits bestämmelsen

örn hotellstadgans tillämplighet.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit medicinalrådet

E. Edén samt medlemmen av vetenskapliga rådet revisionssekreteraren

H. Guldberg.

Underdånigst

NILS HELLSTRÖM.

John Byttner.

IA. E. Bastman.

Stockholm den 14 januari 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.