Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av vissa avtal mellan kronan och Stockholms stad samt mellan kronan och aktiebolaget Stockholms bryggerier örn fastighetsöverlåtelser m. m

1931-02-16 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:170, Angående godkännande av vissa avtal mellan kronan och Stockholms stad samt mellan kronan och aktiebolaget Stockholms bryggerier örn fastighetsöverlåtelser m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående godkännande

av vissa avtal mellan kronan och Stockholms

stad samt mellan kronan och aktiebolaget Stockholms

bryggerier örn fastighetsöverlåtelser m. m.;

given Stockholms slott den 6 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel,

statsråden Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Jeppsson:

Genom beslut den 2 november 1928 har Kungl. Majit meddelat direktiv för

den av kronans fastighetskommission av år 1925 bedrivna verksamheten och

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 151 käft. (Nr 170—171.) 4G4 si 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Fastighetsk

ommission

en.

2 Kungl. Majus proposition nr 170.

därvid uppdragit åt kommissionen att efter erforderlig utredning underhandla

med Stockholms stad örn reglering av åtskilliga kronans och Stockholms stads

mellanhavanden, som i skrivelsen närmare angivits, ävensom förklarat att kommissionen

ägde vid de underhandlingar, som uppdragits åt kommissionen, till

behandling upptaga även ytterligare mellanhavanden och förslag, som stöde i

samband med de meddelade uppdragen eller som lämpligen kunde göras till föremål

för förhandling i sammanhang med dessa uppdrag. Tillika har kommissionen

bemyndigats att i samband med sina förhandlingar med staden örn vissa

kronans och stadens mellanhavanden, i den mån så visade sig erforderligt eller

lämpligt, upptaga förhandlingar jämväl med ägare till enskild tillhörig fastighet,

som angränsade sådan kronans mark, örn vars reglering förhandlingar fördes

mellan kronan och staden.

I skrivelse den 16 februari 1931 har kommissionen meddelat, att kommissionen

till åtlydnad av de sålunda givna direktiven fört förhandlingar med delegerade

för Stockholms stad rörande de ämnen, vilka särskilt angäves i direktiven,

ävensom rörande vissa ytterligare mellanhavanden och förslag, som stöde

i samband med de kommissionen meddelade uppdragen eller som lämpligen

synts böra göras till föremål för förhandling i sammanhang med dessa uppdrag.

Kommissionen har vidare anfört, att det under förhandlingarnas gång visat sig,

att vissa frågor vore av den angelägna beskaffenhet, att deras lösning icke utan

olägenhet kunde uppskjutas. Ur komplexet av förhandlingsfrågor hade därför

utbrutits nyssberörda delar och avslutats fyra skilda, villkorliga avtal mellan

å ena sidan kommissionen för Kungl. Majit och kronan samt, å andra sidan,

Stockholms stads fastighetsnämnd1) för staden, ävensom ett villkorligt avtal

mellan kommissionen för Kungl. Majit och kronan, å ena, samt aktiebolaget

Stockholms bryggerier, å andra sidan.

Samtliga dessa avtal jämte tillhörande kartor hava med skrivelsen överlämnats

till Kungl. Majit.

Ett av de mellan kommissionen och fastighetsnämnden slutna avtalen avser

upplåtelse från kronans sida av visst område å Djurgården för utvidgning av

Yärtagasverket. Beträffande detta avtal hava ytterligare överväganden befunnits

påkallade. Två av de övriga mellan kommissionen och fastighetsnämnden

slutna avtalen röra de av staden för Katarina sjukhus disponerade fastigheterna

samt förvärv från stadens sida av fastigheterna nr 14 och 16 i kvarteret Nederland

och från kronans sida av tomten nr 23 i kvarteret Gråberget. Avtalet mellan

kommissionen och aktiebolaget Stockholms bryggerier samt det återstående

avtalet mellan kommissionen och fastighetsnämnden röra kvarteret Asplunden.

Samtliga dessa fyra avtal, vilka torde få såsom bilagor fogas vid detta protokoll,

torde nu böra underställas riksdagens prövning.

Rörande de nu ifrågavarande särskilda avtalen har kommissionen anfört

och åberopat huvudsakligen vad härefter angives.

*) Förhandlingarna hava för stadens del förts av särskilda delegerade, utsedda av stadens

fastighetsnämnd, nämligen borgarrådet H. Sandberg, byggmästaren Å. E. Magnusson'',

borgmästaren C. Lindhagen, redaktören G. Albihn och ledamoten av försäkringsrådet

O. Carlsson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Beträffande först avtalet rörande de av staden för Katarina

sjukhus disponerade fastigheterna framgår av handlingarna

följande:

I särskilda framställningar den 16 april 1926 och den 1 juli 1927 anhöll

stadens fastighetsnämnd att, i avvaktan på definitiv överenskommelse mellan

kronan och staden rörande de av Katarina sjukhus disponerade fastigheterna,

staden måtte medgivas rätt att disponera för utläggning till Katarina Bangata

enligt fastställd stadsplan successivt erforderlig mark från nämnda fastigheter.

Dessa framställningar överlämnades av Kungl. Majit till fastighetskommissionen.

Körande rätten till de fastigheter, som disponeras för Katarina sjukhus, hade

sedan gammalt förelegat vissa tvistigheter mellan kronan och staden, för vilka

närmare redogörelse lämnades i två promemorior, den ena upprättad för kommissionens

del av dess sekreterare och den andra upprättad för stadens del av

stadsjuristen Halvar G. B. Sundberg. Ur dessa promemorior inhämtas bland

annat följande.

Fastigheterna utgöras av de i kvarteret Bondetorpet mindre på Södermalm å

fri och egen grund belägna fastigheterna nris 1, 3 och 5 örn tillhopa 4,774.2

kvm. samt de å ofri och stadens grund belägna fastigheterna nris 2 och 4 örn

tillhopa 601.2 kvm. Samtliga tomter hava förvärvats av kronan i slutet av

1700-talet för att användas till kronobränneri, samt disponerades i början av

1800-talet av allmänna magasinsinrättningen. År 1823 beslöt riksdagen att allmänna

magasinsinrättningen -skulle nedläggas och att dess fastigheter skulle

avyttras, dock icke förr »än utrönt blivit örn och huruvida statsverket eller

andre publike verk kunna vara i behov, att desse egendomar, vare sig en eller

flere, till nyttige ändamål för det allmännas räkning övertaga, i vilket fall

husen ej komma att försäljas, utan till vederbörande verks disposition överlåtas,

emot skälig ersättning, vilken, efter föregången ordentlig och på lagligt sätt

verkställd värdering, bestämmas bör».

Hågra år senare kom fråga före örn ett bättre ordnande av huvudstadens

sjukvårdsförhållanden. Särskilda kommitterade för utredning av dit hörande

ärenden blevo av Kungl. Majit tillsatta. I ett den 30 oktober 1827 avgivet betänkande

föreslogo kommitterade bland annat, att till Överståthållarämbetet

skulle överlämnas Katarina f. d. kronobränneri för att användas till dels ett

provisoriskt sjukhus, som vid inträffande epidemier skulle stå redo att mottaga

de insjuknade, dels en anstalt, där vård och sysselsättning kunde beredas för

patienter med bensår och dylika sjukdomar. Med bifall till kommitterades framställning

förordnade Kungl. Majit genom brev den 21 november 1827 och den

26 mars 1828, att Katarina f. d. bränneri skulle upplåtas till »ett provisoriskt

sjukhus för Stockholms stad».

För utarbetande av förslag till organisation av de nya sjukvårdsinrättningarna

och anskaffande av nödiga medel sammanträdde sjukvårdskommitterade

till överläggning med deputerade från Stockholms stad. De senare vitsordade

oumbärligheten av ett provisoriskt sjukhus men avböjde såsom för det dåvarande

mindre behövlig den föreslagna inrättningen för bensårs- och dylika patienter.

I överensstämmelse härmed avläto kommitterade den 3 november 1828 en förnyad

framställning, som av Kungl. Majit i huvudsak bifölls genom brev

den 3 december 1828. I detta brev angives det provisoriska sjukhusets syfte

vara att »vid inträffande epidemier och en mera utbredd sjuklighet kunna

mottaga de sjuka, vilka ej å de övriga sjukhusanstalterna kunna inrymmas eller

där icke böra intagas i anseende till den smittande egenskapen av deras sjukdomar».

Då emellertid 1823 års riksdag bestämt, att ersättning skulle lämnas för de

f. d. bränneribyggnader, som upplätos till allmännyttiga ändamål, erfordrades

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

riksdagens bifall till den gjorda upplåtelsen av Katarina bränneri, vilken skett

utan vederlag från Stockholms stad. I en till riksdagen den 16 januari 1829

avlåten proposition föreslogs därför, att Katarina förra kronobränneribs^ggnader

måtte utan ersättning upplåtas till det angivna ändamålet »emot skyldighet för

staden att dem underhålla och med villkor, att de till staten återfalla, så snart

sjukhusinrättningen därstädes upphör». Riksdagen lämnade härtill sitt bifall.

Värdet av Katarina f. d. bränneri uppfördes av statskontoret i dess huvudbok

över magasinsfonden ända tills 1844—45 års riksdag beslöt beloppets avskrivning,

varvid dock upprepades förbehållet om byggnadernas återställande till

statsverket,, då de ej längre behövdes för det ändamål, vartill de upplåtits.

Provisoriska sjukhuset, vilket då rymde omkring 170 patienter, togs i bruk

den 22 juli 1831. Det ställdes till en början under fattigvårdsdirektionens, men

år 1843 under den s. k. stadsnämndens överinseende. År 1858 utfärdade stadsnämnden

instruktion för provisoriska sjukhuset, vari angavs, att anstalten

skulle vara avsedd att mottaga

a) personer, vilka, utan att vara behäftade med smittsam sjukdom, antingen

insjuknade å fattigbarack och efter erhållen läkarattest till sjukhuset remitterades

eller, i följd av bristande utrymme å församlingarnas försörjningshus

och å kungl, serafimerordenslasarettet, av församlingsnämndernas fattigvårdsavdelningar

dit överlämnades ävensom sådana å allmänna arbetshuset eller därmed

förenade uppfostringsinrättning insjuknade hjon, som behövde långvarigare

eller annan vård än därstädes vore tillfälle att erhålla, varjämte — därest skyndsam

hjälp, som icke tålde uppskov, erfordrades — stadsnämndens ordningsbyrå

ägde att, efter erhållen sjukattest, patient till sjukhuset hänvisa; b) personer,

vilka., angripna av smittsam sjukdom, antingen icke kunde eller borde å försörjningshus

intagas eller i sina hemvist vårdas, utan måste, sedan vederbörande

myndighet eller behörig person därom förordnat, till sjukhuset hänvisas; samt

c) efter av fattigläkare eller andra vederbörande gjord anmälan, sådana med

bensår behäftade patienter, vilka genom fortsatt tjänlig behandling ansåges

kunna läkas.

Provisoriska sjukhuset bestod alltså av tvenne avdelningar: medicinska avdelningen,

omfattande de tvenne förstnämnda kategorierna, samt bensårsavdelningen.

År 1878 omorganiserades anstalten under namn av Katarina sjukhus till en

sjukvårdsinrättning för såväl vård av smittsamma sjukdomar som för annan

sjukvård och blev då en vanlig sjukvårdsinrättning. Sedan ett särskilt epidemisjukhus

år 1893 öppnats, överflyttades vården av smittsamma sjukdomar till

detta sjukhus. Den icke epidemiska sjukvården överfördes åren 1902—1903

till nuvarande Åsö sjukhus. Katarina sjukhus erhöll då en helt förändrad

karaktär och togs i anspråk för vård av akut sinnessjuka personer inom staden.

Såsom sjukvårdsbyggnader vid Katarina sjukhus användes mycket länge

samma byggnader, vilka funnos vid egendomens ursprungliga upplåtande till

staden. Byggnadernas iordningställande för sjukvården bekostades väsentligen

med stadens medel. Staden uppförde vidare år 1888 tvenne uthusbyggnader på

tomten. En del vid övertagandet befintliga byggnader hava numera rivits.

Åtskilliga ombyggnader och förbättringar, vilka icke kunna rubriceras såsom

allenast underhållsåtgärder, hava under tidernas lopp ägt rum.

På grund av de sålunda angivna omständigheterna vid fastigheternas upplåtelse

till Stockholms stad gjordes från kronans sida av dess vederbörande

myndigheter gällande, att då staden icke längre använde fastigheterna för de

ändamål, vartill de upplåtits, nämligen provisoriskt eller reservsjukhus för

epidemiska sjukdomar, så syntes staden icke längre äga att disponera fastigheterna,

utan torde dessa i enlighet med det vid upplåtelsen gjorda förbehållet

böra återfalla till kronans fria disposition. Stadens skyldighet att återställa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 170.

5

fastigheterna till kronan vore alltså beroende på tolkningen av upplåtelsebestämmelserna

och dessa syntes giva vid handen, att stadens numera förändrade

användning av fastigheten borde medföra deras återlämnande till kronan.

Från stadens sida har återigen framhållits i stadsjuristen Sundbergs promemoria:

Kronan hade för ungefär 100 år sedan upplåtit Katarina kronobränneriegendom

för att användas till ett permanent »provisoriskt sjukhus», avsett för

vissa kategorier av sjuka enligt den av 1827 års kommitterade uppgjorda planen.

I överensstämmelse med denna plan hade egendomen sedermera nyttjats för

sjukvårdsändamål fram till år 1878. Den omorganisation, som då ägde rum,

syntes hava betagit sjukvårdsanstalten den särskilda karaktär, som densamma

dittills haft, i det sjukhuset då likställdes med övriga sjukhusinrättningar. Den

»provisoriska» karaktär, som alltfort kunde anses föreligga, yttrade sig däruti,

att sjukhuset till en väsentlig del var avsett för epidemisjukvård. Denna sjukhusets

uppgift upphörde emellertid i huvudsak år 1893 vid epidemisjukhusets

tillkomst. Tio år senare förlorade sjukhuset helt och hållet sin tidigare karaktär,

i det då all dittills bedriven sjukvård vid sjukhuset upphörde och detsamma i

stället togs i anspråk för sinnessjukvård, för vilket det varken vid upplåtelsen

eller dittills varit avsett.

Man syntes sålunda icke kunna bestrida, att i de kungl, brev, som läge till

grund för egendomens upplåtande till huvudstaden, något stöd icke gåves för

den nuvarande användningen av egendomen. Emellertid hade uppenbarligen

staden, när den under tidernas lopp nedlagt medel för byggnadernas apterande

och omändring för de slag av sjukvård, som där vid olika tillfällen bedrivits,

tydligen utgått ifrån, att staden ägde en starkare förfoganderätt över fastigheten

än kungl, brevens ordalydelse gåve vid handen. Denna uppfattning syntes

även hava varit kronans, ity att denna varken år 1878 eller år 1893 eller år

1903 framställt några anspråk på egendomens återfående. Det syntes också, som

örn rättsutvecklingen vore benägen att tillerkänna icke tidsbegränsade upplåtelser

en starkare natur än av upplåtelseordalagen omedelbart framginge,

något som jämväl torde vara rimligt, där markägaren genom uteblivna invändningar

eller underlåtenhet att framställa yrkanden örn egendomens återfående

själv bidragit att hos besittaren skapa en sådan föreställning om besittningsrättens

styrka. De utvidgningar, som under tidernas lopp faktiskt ägt rum av

det ursprungliga upplåtelseändamålet torde alltså böra anses vara av kronan

konkludent godtagna. På grund härav syntes staden icke kunna anses hava

gjort sig skyldig till något missbruk av upplåtelsen, som skulle göra det möjligt

för kronan att avhysa staden från fastigheten.

Fastighetskommissionen, som i sitt utlåtande jämväl erinrat därom, att

byggnaderna å fastigheterna ansetts äga det kulturhistoriska värde, att byggnadsstyrelsen

upptagit byggnaderna å den förteckning över statliga byggnadsminnesmärken,

som av styrelsen författningsenligt underställts Kungl. Maj:ts

prövning, har överlämnat ett beträffande fastigheterna den 9 november 1929

upprättat värderingsinstrument, avgivet av arkitekten i byggnadsstyrelsen

Arvid Sjöqvist, utsedd av kommissionen, samt dåvarande förste ingenjören kaptenen

G. Ernst Eggert, utsedd av stadens förhandlingsdelegerade. Handlingen

är av följande innehåll:

»Värderingen har skett efter följande utgångspunkter:

l:o) Hänsyn har icke tagits till den nyttjanderättsupplåtelse, som Stockholms

stad har till fastigheten.

2:o) Vid värderingen hava de å ofri och stadens grund belägna tomterna (nris

2 och 4) enligt praxis beräknats vara i värde lika med hälften av likabelägen

tomtmark å fri och egen grund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

3:o) Gatumarksersättning anses belasta den del av tomten nr 1, 3, 5, som ingår

i det nya kvarteret Tegen på så sätt, att dylik ersättning skall utgå såsom

för ny gata’ beträffande Katarina Bangata och Brännerigatan samt för

Vidgad gata’ beträffande Bjurholms- (förut Nya Sandbergs-) gatan och

Gottlandsgatan.

4:o) Den i nybildade kvarter ingående tomtmarken har tänkts bebyggd i anslutning

till och i huvudsaklig överensstämmelse med vidliggande kvarters

redan förefintliga och föreslagna nya bebyggelse, vadan värderingen av

denna mark grundar sig på det antal eldstäder, som med sådant byggnadssätt

kan utvinnas.

5:o) Den gatumark, för vilken icke ersättning i ena eller andra formen skall

utgivas till staden, har beräknats efter ett genomsnittsvärde av c:a

80 kronor per kvm.

Fastigheterna äro taxerade till sammanlagt 362,600 kronor; befintliga

åbyggnader äro brandförsäkrade för 226,555 kronor.

Tomtmarken innehåller i areal tillhopa 5,375.4 kvm., varav 4,774.2 kvm. å

fri och egen samt 601.2 kvm. å ofri och stadens grund. Den sistnämnda areaien

betraktas salunda i värde vara lika med 300.6 kvm. å fri grund och hela arealen

lika med 5,074.8 kvm.

Av sistnämnda areal ingå sammanlagt omkring 3,783.4 kvm. i kvarter, och

omkring 1,291.4 kvm. skola utläggas till gatumark.

Kvartersmarken beräknas kunna inrymma omkring 465 normaleldstäder.

Med hänsyn dels till markens belägenhet och beskaffenhet, dels till nu gällande

tomtpris i denna trakt, dels ock till tidpunkten för markens framtida försäljning

uppskattas genomsnittliga värdet per eldstad till 1,000 kronor och sålunda

värdet å hela kvartersarealen till 465,000 kronor.

För utläggning till Katarina Bangata och därinvid belägen platsbildning

erfordras omkring 1,216.4 kvm. och för vidgning av Bjurholmsgatan omkring

75 kvm. av ovan angivna 1,291.4 kvm. gatumark. Av den förstnämnda arealen

skola omkring 540 kvm. avstas utan och omkring 676.4 kvm. mot ersättning.

Av den för Bjurholmsgatans vidgning behövliga arealen skola omkring 19 kvm.

avstås utan och omkring 56 kvm. mot ersättning. Sålunda skall ersättning utgå

för tillhopa omkring 732.4 kvm.

Gatumarksersättning skall vidare utgivas dels för omkring 40 kvm. av ovannämnda

platsbildning, dels för omkring 330 kvm. av Brännerigatan (= halva

gatuarealen), dels för omkring 120 kvm. | j för vidgning av Gottlandsgatan,

eller för sammanlagt omkring 490 kvm. Örn sistskrivna areal kvittas

mot lika stor areal av ovannämnda omkring 732.4 kvm., skall alltså ersättning

lämnas för omkring 242.4 kvm. Efter ovan angivna grunder skulle ersättningen

sålunda bliva i runt tal 20,000 kronor för senast angivna areal.

Värdet å hela fastigheten efter förestående beräkningsgrunder blir 485,000

kronor.

Skulle gatumarksersättning icke befinnas böra utgå för Brännerigatan, förut

betecknad med ’Gränd-dessein’, skall fastighetens värde ökas med i runt tal

30,000 kronor.

De å fastigheten nu befintliga byggnader äro av den art och beskaffenhet,

att deras värde tillsammans med värdet å tomtmarken, sådan denna utnyttjas

av dessa byggnader, måste uppskattas till väsentligen lägre belopp än enbart

tomtmarken enligt ovanstående kalkyl.»

För egen del har fastighetskommissionen anfört, att kommissionen och stadens

delegerade med tagen hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter enat sig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 170.

7

i det förslag till överenskommelse i godo, som nu förelåge och som innebure, att

kronan skulle till staden avstå ali sin rätt i avseende å fastigheterna mot ett

kontant belopp av 300,000 kronor.

Med avseende å avtalet rörande stadens förvärv av fastigheterna

nr 14 och 16 i kvarteret Nederland och

kronans förvärv av tomten nr 23 i kvarteret Gråberget

har kommissionen omnämnt, att förhandlingarna rörande dessa fastigheter

föranletts av en skrivelse till fastighetskommissionen från generalpoststyrelsen,

vari styrelsen anfört huvudsakligen följande:

Postverket förhyrde för närvarande lokaler för postkontoret Stockholm 4 i

fastigheten med adressnummer 40 Högbergsgatan. Dessa lokaler vore numera

alldeles otillräckliga, och erforderligt lokalutrymme kunde icke erhållas genom

ytterligare utvidgning inom fastigheten. Ofrånkomligt vore därför, att åtgärder

omedelbart vidtoges för att säkerställa lokalbehovet för ifrågavarande postkontor,

särskilt som detta postkontor måste fungera så att säga såsom ett centralpostkontor

för hela stadsdelen Södermalm. Frågan kunde, enligt styrelsens

bestämda uppfattning, icke på tillfredsställande sätt lösas annorlunda, än genom

att postverket förvärvade egen fastighet för postkontoret Stockholm 4. Sådan

fastighet måste emellertid befinna sig i grannskapet av den plats, där postkontoret

för närvarande vore beläget.

Till styrelsens kännedom hade kommit, att de fastigheter, som ägdes av

telegrafverket, nämligen fastigheterna med adressnummer 45 och 47 Högbergsgatan,

och vilka vore belägna snett emot den nuvarande postkontorslokalen, från

och med årsskiftet 1931/1932 icke längre vore erforderliga för telegrafverkets

behov utan bleve disponibla. Vid sådant förhållande hade styrelsen under hand

fört förhandlingar med telegrafstyrelsen örn överförande på postverket av

nämnda båda fastigheter. Belägenheten av dessa fastigheter vore synnerligen

lämplig för postverkets behov i förevarande fall.

Emellertid hade generalpoststyrelsen vid de förberedande underhandlingar,

som förts, erhållit upplysning därom, att ifrågavarande fastigheter måste till så

väsentlig del tågås i anspråk för förestående gaturegleringar, att desamma icke

kunde komma till användning såsom postkontorslokaler. Generalpoststyrelsen

hade därför varit nödsakad undersöka, huruvida i närheten av nuvarande postkontor

funnes annan fastighet eller tomt, disponibel att kunna användas för

postkontoret Stockholm 4. Vid de förhandlingar, som i sådant hänseende förts

med stadens myndigheter, hade det visat sig, att Stockholms stad ägde en torpt,

nr 23 i kvarteret Gråberget, belägen mellan Tjärhovs- och Folkungagatorna. Vid

av nrofessorn E. Lallerstedt på generalpoststyrelsens föranstaltande företagen

undersökning hade konstaterats, att denna tomt synnerligen väl lämpade sig

för uppförande därå av ett posthus.

Under åberopande av underhandsförhandlingar anhölle generalpoststyrelsen,

att genom fastighetskommissionens föranstaltande värdering måtte anställas av

såväl fastigheterna Högbergsgatan 45 och 47 som tomten nr 23 i kvarteret Gråberget

samt att fastighetskommissionen ville i övrigt vidtaga de förberedande

åtgärder, som kunde ankomma på fastighetskommissionen i och för genomförande

av ett utbyte av nu ifrågavarande fastigheter.

Med anledning av berörda skrivelse hade fastighetskommissionen trätt i förhandlingar

med stadens underhandlingsdelegerade, varefter gemensam värdering

av ifrågavarande fastigheter skett genom särskilda värderingsman, nämligen

arkitekten Sjöqvist, utsedd av kommissionen, och t. f. förste ingenjören

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Majda proposition nr 170.

kaptenen Åke Virgin, utsedd av stadens delegerade. Värderingsinstrumentet,

dagtecknat den 13 december 1930, hade följande innehåll:

a) kvarteret Nederland nr 14, Högbergsgatan 45, tillhörig telegrafverket, uppskattas

till ett värde av......................... 420 000 kronor

b) kvarteret Nederland nr 16, Högbergsgatan 47, Banbrinken, tillhörig tele’

gratverket, ■uppskattas till ett värde av................ 220,000 kronor,

c) tomten nr 23 kvarteret Gråberget, vid Folkungagatan och Tjärhovsgatan,

tillhörig stockholms stad, uppskattas till ett värde av____ 330,000 kronor.

För egen del har fastighetskommissionen rörande detta avtal anfört,

att avtalet anslöte sig till de av värderingsmännen sålunda gemensamt åsätta

värdena. Tillträdesdagarna hade bestämts med hänsyn till att telegrafverket

icke kunde avflytta från fastigheterna i kvarteret Nederland före den 1 januari

1932 samt att den nya postbyggnaden å tomten i kvarteret Gråberget skulle

vara disponibel vid sadan tid, att arbetena där kunde igångsättas redan under

senare hälften av år 1931.

Beträffande avtalen rörande kvarteret Asplunden har

fastighetskommissionen omnämnt följande:

.. Kronan tomter i kvarteret Asplunden (Garnisonssjukhuset) angränsades mot

oster tran Garvaregatan och ned till Norr Mälarstrand av tomterna nris 1 och 4

i kvarteret Asplunden, tillhöriga aktiebolaget Stockholms bryggerier. Bolaget

hade upptagit fråga örn dessa sina tomters användning, helt eller delvis, för

andra ändamål än hittillsvarande — tidigare bryggerirörelse och numera endast

mälterirörelse. Vid de förhandlingar bolaget i det sammanhanget bedrivit med

staden angående eventuella ändringar i stadsplanen rörande bolagets tomter, hade

uppkommit fråga örn eventuellt framdragande av en ny gata i gränsen mellan

kronans och bolagets tomter. För kronan hade en dylik lösning synts önskvärd

ur den synpunkten, att därigenom undginges emot Garnisonssjukhusets tomt

vettande höga brandgavlar, samtidigt som en dylik ny gata skulle eventuellt

medgiva ett fördelaktigare bebyggande och ett bättre utnyttjande även av

kronans berörda tomter. Förhandlingarna mellan kommissionen samt staden och

bolaget hade lett till upprättandet av de nu överlämnade avtalen samt förslag

till ny stadsplan rörande kvarteret Asplunden, innebärande i huvudsak, att av

bolagets mark utmed kronans tomter utlades en 9 meter bred gata, medan av

kronans mark dels en 9-metersremsa i stadsplanen belädes med byggnadsförbud,

dels ock ytterligare en 3-metersremsa finge bebyggas endast i inskränkt omfattning.

Gatans iordningställande bekostades helt av bolaget, varjämte kronan

vöre befriad från utgivande av gatumarksersättning beträffande den nya gatan.

Bolaget skulle tillika utgiva till kronan ett kontant belopp av 50,000 kronor.

Med hänsyn till de fördelar, som genom dessa avtal och den nya stadsplanen

skulle ernås för kronans del, har fastighetskommissionen funnit den med bolaget

överenskomna ersättningen vara skälig för de uppoffringar i avseende å inskränkningar

i rätten att bebygga kronans tomter, som avtalen innebure.

Slutligen har kommissionen beträffande dispositionen av de

genom avtalen inflytande medlen anfört att, i vad avsåge de

genom avtalet angående byte av mark i kvarteren Nederland och Gråberget

inflytande medlen, det icke syntes vara något att erinra mot ett av generalpoststyrelsen

i skrivelse till Kungl. Majit den 29 augusti 1930 framställt och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

9

av riksräkenskapsverket i utlåtande den 20 september 1930 biträtt förslag, att

ifrågavarande mellangift skulle få användas för påbörjande av en postbyggnad

å den av kronan förvärvade tomten, detta under förutsättning, att fastigheterna

i kvarteret Nederland överfördes från telegrafverkets till postverkets fond.

övriga inflytande medel syntes lämpligen kunna tillföras statsverkets fond

för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden.

Rörande de här ifrågavarande avtalen och kommissionens förslag till disposition

av inflytande medel hava utlåtanden avgivits av vederbörande myndigheter.

örn avtalet angående de av Katarina sjukhus disponerade

fastigheterna hava utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet,

kammarkollegiet, statskontoret och byggnadsstyrelsen.

Justitiekansler sämbetet har anfört, att ämbetet funnit remisshandlingarna

icke giva ämbetet anledning ifrågasätta talan mot staden på grund av att fastigheterna

i fråga syntes hava under ett antal år använts för annat ändamål, än

vid upplåtelsen avsetts. Ämbetet, som ej heller av remisshandlingarna kunnat

bilda sig något omdöme angående skäligheten av den avtalade köpeskillingen,

hade för sin del ingen erinran att framställa mot att avtalet vunne statsmakternas

godkännande.

Kammarkollegiet har anfört huvudsakligen följande:

Värderingsmännen hade vid sin förrättning åsatt fastigheterna ett värde av

485,000 kronor eventuellt 515,000 kronor, varvid antecknats, att hänsyn icke

tagits till den nyttjanderättsupplåtelse, som Stockholms stad hade till fastigheterna.

Fastighetskommissionen hade i sin skrivelse meddelat, att kommissionen

och stadens delegerade »med tagen hänsyn till samtliga föreliggande

omständigheter» enat sig i det förslag till överenskommelse i godo, som nu

förelåge och innebure, att kronan till staden avstode all sin rätt beträffande

fastigheterna mot ett kontant belopp av 300,000 kronor.

Kollegiet hade ej kunnat utröna, vilka beräkningar legat till grund för detta

reducerade belopp. Det syntes dock påtagligt, att parterna skridit till överenskommelse

under antagandet att något påstående örn nyttjanderättens fortsatta

bestånd ej kunde göras gällande. Uppenbart torde vara, att, därest tomternas

försäljningsvärde skulle hava sänkts med hänsyn till ett anspråk från stadens

sida, att nyttjanderätten fortfarande kunde göras rättsligen gällande, det nu

föreliggande försäljningsavtalet icke kunde tillstyrkas med mindre ett dylikt

anspråk blivit av domstol godkänt.

Reduktionen i försäljningspriset syntes hava föranletts huvudsakligen av den

uppfattningen, att vissa byggnader å fastigheten ansetts hava det kulturhistoriska

värde, att de förmenades böra för framtiden bevaras. Huruvida de å fastigheten

varande byggnaderna ägde en sådan karaktär av kulturminnesmärke,

att de borde med ekonomisk uppoffring från statens sida för framtiden bevaras,

undandroge sig kollegiets bedömande. Kollegiet funne denna fråga för närvarande

outredd men föreställde sig, att riksantikvariens yttrande härutinnan

bleve inhämtat. Emellertid ville kollegiet för sin del ifrågasätta, örn statens

intresse av byggnadernas bevarande, därest ett sådant skulle anses förefinnas,

skulle ensamt för sig kunna uppväga den betydande reduktion av det uppskattade

värdet, som den föreslagna köpeskillingen innebure. Skulle emellertid

Kungl. Majit finna, att byggnaderna såsom ägande kulturhistoriskt värde borde

bevaras och köpeskillingen av denna anledning sättas lägre än värderingssumman,

måste enligt kollegiets mening i avtalet intagas bestämmelse, som på

Yttranden

över avtalen

m. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 170.

betryggande sätt förpliktade staden att för framtiden bevara och i värdigt skick

underhålla byggnaderna, med rätt likväl för staden att nyttja byggnaderna för

ändamål, som kunde anses förenligt med deras egenskap av kulturminnesmärke.

I ärendets nuvarande skick funne sig emellertid kollegiet icke kunna tillstyrka

det av kommissionen framlagda förslaget till avtal örn försäljning av

fastigheterna i fråga.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot detta avtal.

Byggnadsstyrelsen uttalar, att styrelsen med hänsyn till de i ärendet anförda

omständigheterna kunde tillstyrka den angivna köpeskillingen av 300,000 kronor.

Rörande de å fastigheterna befintliga byggnaderna ville styrelsen erinra,

att förutvarande överintendentsämbetet i utlåtande den 3 mars 1915 angående

ändring av stadsplanen för den del av Katarina församling, som begränsades

av Östgöta-, Skåne-, Södermanna- och Gotland sgatorna, framhållit, att hela anläggningen

med sina särskilt vackra gårdspartier vore ett värdefullt och typiskt

stadsparti från det äldre Södermalm och att denna tidsbild borde bevaras åt

eftervärlden. Byggnaderna i fråga hade sedermera av byggnadsstyrelsen upptagits

på den förteckning över kulturhistoriskt märkliga byggnader, som byggnadsstyrelsen,

med stöd av Kungl. Maj:ts kungörelse den 26 november 1920

med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsende^ med skrivelse den

15 mars 1929 överlämnat till Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn härtill förutsatte

byggnadsstyrelsen, som under hand rådgjort med riksantikvarien i förevarande

försäljningsfråga, att staden vid eventuellt blivande örn- och nybyggnadsarbeten

inom fastigheten bomme att i möjligaste mån taga hänsyn till anläggningens

kulturhistoriska värde.

Beträffande avtalet örn fastigheterna i kvarteren Nederland

och Gråberget hava yttranden avgivits av justitiekansler sämbetet,

kammarkollegiet, statskontoret, byggnadsstyrelsen, generalpoststyrelsen och

telegrafstyrelsen. Ingen av myndigheterna har haft något att erinra mot det

föreliggande avtalet.

Rörande avtalen örn fastigheterna i kvarteret Asplunden

hava justitiekansler sämbetet, arméförvaltningen, kammarkollegiet, statskontoret

och byggnadsstyrelsen avgivit utlåtanden och därvid icke haft något

att erinra mot avtalen. Arméförvaltningen har emellertid förutsatt, att

kronans a den i avtalet avsedda marken nu befintliga byggnader få kvarstå

därstädes, så länge de erfordras för något kronans ändamål, samt att, örn de

under denna tid skulle bliva skadade av brand, de få iståndsättas till den

storlek, de före denna ägt. Byggnadsstyrelsen har framhållit, att den i avtalet

med aktiebolaget Stockholms bryggerier intagna bestämmelsen därom,

att vid framtida bebyggande av den till fastigheten nr 5 i nämnda kvarter

hörande, vid den föreslagna nya gatan belägna tomtmarken en 3 meter bred

remsa utmed den föreslagna förgården skulle med viss begränsning lämnas fri

från bebyggelse, förefölle vara obehövlig med hänsyn till att avståndet mellan

byggnadslinjerna å ömse sidor örn nämnda gata i alla fall bleve så stort, att den

bolaget tillhöriga tomten enligt för närvarande gällande författningar kunde i

huvudsak bebyggas till den i den nu föreslagna stadsplanen avsedda byggnadshöjden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 170.

Beträffande frågan om dispositionen av de genom avtalen

inflytande medlen har riksräkenskapsvcrket förklarat sig icke hava

något att erinra mot fastighetskommissionens förslag. Statskontoret har beträffande

dispositionen av de i förevarande avtal angivna försäljningssummorna

funnit någon erinran icke kunna göras.

Det av kronans fastighetskommission överlämnade villkorliga avtalet Departements,

„ „ . -ii r .. - chefen.

rörande de av staden för Katarina sjukhus tor närvarande

disponerade fastigheterna utgör ett av kommissionen i

enlighet med de för dess verksamhet meddelade direktiven utarbetat förlikningsavtal

mellan kronan och Stockholms stad, varigenom i godo och med ömsesidiga

eftergifter bilägges ett av tvisteämnena mellan kronan och Stockholms stad.

Vid bedömandet av den i avtalet bestämda gottgörelsen till kronan för avståendet

av alla kronans rättigheter till fastigheterna bör förty tagas särskild hänsyn

till det förhållandet, att vardera parten av angivna skäl ansett sig äga

motstridiga rättigheter beträffande fastigheterna — kronan rätt att återfå fri

disposition till fastigheterna och staden rätt att även för framtiden utan ersättning

för sjukhusändamål disponera fastigheterna. Förutom att det rättsliga

läget beträffande dispositionsrätten till fastigheterna sålunda är ovisst, torde

även få tagas i betraktande, att det här är fråga örn avveckling av vissa för

lång tid tillbaka av kronan till stadens förmån träffade dispositioner.

Såsom fastighetskommissionen antyder, är vidare för kronans del att beakta

att kronan, även vid återvinnande av den av staden bestridda fria dispositionsrätten

till fastigheterna, av kulturhistoriska skäl måhända skulle se sig föranlåten

att icke utnyttja fastigheterna annorledes än genom de därstädes redan befintliga

byggnaderna, varigenom fastigheternas värde ur ren avkomstsynpunkt torde

komma att, i enlighet med vad värderingsmännen uttalat, högst väsentligt understiga

det av värderingsmännen med helt annan utgångspunkt åsätta värdet av

485,000, eventuellt 515,000 kronor.

Örn man emellertid lika med de statliga myndigheter, vilka närmast hava att

tillgodose byggnadsminnesvårdens intressen, anser de nuvarande byggnaderna

å fastigheterna äga det kulturhistoriska värde, att deras bibehållande är önskvärt,

så lärer detta önskemål kunna vid ett fastigheternas överlåtande å staden

lättare förverkligas, därest — såsom kommissionens förslag innebär — stadens

inköpspris icke sättes högre än att det kan förräntas även med bibehållande av

de nuvarande byggnaderna. Bevarandet av de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna

inom Stockholm är givetvis av intresse främst för staden, och detta

intresse lärer staden beakta även i förevarande fall, oavsett huruvida förbehåll

av kronan gjorts örn, att vid om- och nybyggnad å fastigheten hänsyn skall

tagas till förefintliga byggnaders kulturhistoriska värde.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört finner jag det mellan fastighetskommissionen

och staden träffade avtalet rörande de för Katarina sjukhus nu disponerade

fastigheterna kunna, sådant det föreligger, ur kronans synpunkt godtagas.

Yad angår avtalen rörande fastigheterna i kvarteren

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 170.

Nederland och Gråberget samt i kvarteret Asplunden,

vilka avtal av de hörda myndigheterna lämnats utan erinran, har även jag

funnit desamma förenliga med kronans intressen. Jag vill därför tillstyrka, att

dessa avtal varda för kronans del godkända. Med anledning av vad arméförvaltningen

anfört rörande bibehållandet av nu befintliga, kronan tillhöriga

byggnader i kvarteret Asplunden vill jag framhålla, att fastställandet av förevarande

stadsplaneändring icke föranleder, att de av ämbetsverket avsedda

byggnaderna skulle behöva rivas. Yad byggnadsstyrelsen anfört beträffande

avtalet örn fastigheterna i kvarteret Asplunden synes mig icke vara av beskaffenhet

att böra föranleda ändring i avtalet.

Vidkommande dispositionen av de genom ifrågavarande avtal inflytande

medlen ansluter jag mig till det av fastighetskommissionen därutinnan

framförda förslaget, enligt vilket det på grund av avtalet rörande byte

av mark i kvarteren Nederland och Gråberget inflytande beloppet 310,000

kronor skulle, på sätt generalpoststyrelsen förutsatt, tagas i anspråk för posthusbyggnad

a den av kronan förvärvade tomten, medan övriga medel skulle

tillföras fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden.

Beträffande nyssnämnda posthusbyggnad kommer jag i annat sammanhang

denna dag att göra framställning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna här ifrågavarande, av kronans fastighetskommission,

å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, samt Stockholms

stads fastighetsnämnd, å stadens vägnar, avslutade tre avtal

ävensom omförmälda av kronans fastighetskommission, å

Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, med aktiebolaget Stockholms

bryggerier avslutade avtal,

dels och vid bifall härtill besluta,

ej mindre att det på grund av avtalet angående byte av mark

i kvarteren Nederland och Gråberget inflytande beloppet skall

användas till posthusbyggnad i kvarteret Gråberget å Södermalm

i Stockholm,

än även att pa grund av avtalen i övrigt inflytande medel

skola tillföras fonden för anordnande av lokaler för statens

ämbetsverk i huvudstaden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

13

Bil. 1.

Mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra

sidan, har träffats följande

Köpeavtal,

§ I
Kungl.

Majit och kronan försäljer härmed till Stockholms stad de i

kvarteret Bondetorpet mindre å Södermalm här i staden belägna fastigheterna

å fri och egen grund niris 1, 3 och 5 enligt 1810 års nummerordning,

i areal innehållande cirka 4,774.2 kvadratmeter, samt de å ofri och

stadens grund belägna fastigheterna i sagda kvarter niris 2 och 4 enligt

samma nummerordning, i areal innehållande cirka 601.2 kvadratmeter, emot

en köpeskilling av trehundratusen (300,000: —) kronor.

§ 2.

Såsom tillträdesdag för de överlåtna fastigheterna, vilka redan innehavas

av staden, skall anses den 1 juli 1931.

§3.

Köpeskillingen skall kontant gäldas å tillträdesdagen den 1 juli 1931.

§4.

Staden skall äga att enbart med stöd av detta avtal, och sålunda utan

att något särskilt köpebrev eller annan ytterligare köpehandling av kronan

utfärdas, söka och erhålla lagfart å den fasta egendom, som staden genom

detta avtal förvärvar, så snart avtalet blivit i enlighet med vad i § 9 här

nedan sägs, godkänt ej mindre för stadens del av stadsfullmäktige genom

beslut, som blivit i vederbörlig ordning fastställt, än även för kronans del

av Kungl. Majit och riksdagen.

Kronan skall tillhandahålla staden de kartor, lagfartsbevis och övriga

äganderättshandlingar ävensom brandförsäkringshandlingar, vilka röra uteslutande

de överlåtna fastigheterna.

§ 5.

Staden skall ensam vidkännas alla kostnader för de överlåtna fastigheternas

avmätning ävensom alla kostnader för stadens lagfart å de överlåtna

fastigheterna.

§ 6-

Kronan garanterar, att de överlåtna fastigheterna icke besväras av några

inteckningar.

§7-

Staden skall uppbära den avkastning, däri inräknat utdelning från brandförsäkringsverk,

från de överlåtna fastigheterna, som belöper på tiden från

och med den 1 juli 1931, samt ansvara för fastigheternas på samma tid

belöpande skatter och onera.

§8.

Kungl. Majit och kronan förbinder sig att för tiden före den 1 juli 1931

icke mot staden göra gällande några anspråk i följd av ägande- eller dispositionsrätt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj :ts proposition nr 170.

Detta avtal skall icke anses innebära något medgivande i fråga om kronans

eller stadens äganderätts- eller dispositionsrättsanspråk rörande fastigheter

eller områden, vilka icke omfattas av detta avtal.

§ 9-

Har detta avtal icke blivit godkänt av stadsfullmäktige före den 1 april

1931 genom beslut, som varder vederbörligen fastställt, och av Kungl. Majit

och riksdagen före den 1 juli 1931, skall avtalet anses hava till alla delar

förfallit.

Härav äro två likalydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 29 januari 1931.

För Kungl. Majit och kronan:

Kronans fastighetskommission

av år 1925

S. JET. Kvarnzelius.

Sten Stendahl. Anders Anderson

Bevittnas :

Olof Ekeroth. Sten Grönvall.

Lidingö.

Stockholm den 13 februari 1931.

För Stockholms stad:

Dess fastighetsnämnd:

Harry Sandberg.

i M. Sellberg.

Bevittnas:

Karl fV. Ericsson. Alice Hallberg.

Bil. 2.

Mellan Kungl. Majit och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra

sidan, har träffats följande

Avtal.

§ L

Moni. A. Kungl. Majit och kronan överlåter härmed till Stockholms

stad fastigheterna uris 14 och 16 i kvarteret Nederland å Södermalm här i

staden.

Mom. B. Stockholms stad överlåter härmed till Kungl. Majit och kronan

tomten nr 23 i kvarteret Gråberget å Södermalm här i staden.

§ 2’

De i § 1 mom. A angivna fastigheterna i kvarteret Nederland skola av

staden tillträdas den 1 januari 1932, och den i § 1 mom. B angivna tomten

nr 23 i kvarteret Gråberget skall av kronan tillträdas den 1 juli 1931.

§ 3.

I mellangift för de överlåtna fastigheterna skall Stockholms stad den 2

januari 1932 till Kungl. Majit och kronan erlägga ett kontant belopp av

trehundratiotusen (310,000: —) kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

§4-

Värdera kontrahenten skall äga att enbart nied stöd av detta avtal, och

sålunda utan att någon ytterligare överlåtelsehandling av medkontrahenten

utfärdas, söka och erhålla lagfart å den fasta egendom, som kontrahenten

genom detta avtal förvärvar, så snart avtalet blivit, i enlighet med vad i § 8

här nedan sägs, godkänt ej mindre för stadens del av stadsfullmäktige genom

beslut, som blivit i vederbörlig ordning fastställt, än även för kronans del

av Kungl. Majit och riksdagen.

Vardera kontrahenten skall beträffande av honom överlåten fastighet tillhandahålla

medkontrahenten de kartor, lagfartsbevis och övriga äganderättshandlingar

ävensom brandförsäkringsliandlingar, vilka röra uteslutande respektive

överlåtna fastighet.

§ 5.

De enligt gällande taxa beräknade kostnaderna för tomtmätningar, vilka

erfordras för erhållande av lagfart å de överlåtna fastigheterna, skola betalas

av kronan och staden till hälften vardera. ''

Vardera kontrahenten vidkännes kostnaderna för lagfart å av honom förvärvad

fastighet.

§ 6.

Kronan och staden garantera ömsesidigt, att de överlåtna fastigheterna

icke besväras av några inteckningar. Gatumarksersättning skall icke utgå

från den utav kronan förvärvade fastigheten.

§ 7.

Vardera kontrahenten uppbär den avkastning, däri inräknat utdelning

från brandförsäkringsverk, från utav honom förvärvad fastighet, som belöper

på tiden från och med respektive tillträdesdag, samt ansvarar för fastighetens

på samma tid belöpande skatter och onera.

§ 8.

Har detta avtal icke blivit godkänt av stadsfullmäktige före den 1 april

1931 genom beslut, som varder vederbörligen fastställt, och av Kungl. Majit

och riksdagen före den 1 juli 1931, skall avtalet anses hava till alla delar

förfallit.

Härav äro två likalydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 29 januari 1931.

För Kungl. Majit och kronan:

Kronans fastighetskommission

av år 1925

S. H. Kvarnzelius.

Sten Stendahl. Anders Anderson.

Bevittnas:

Olof Ekeroth. Sten Grönvall.

Lidingö.

Stockholm den 13 februari 1931.

För Stockholms stad:

Dess fastighetsnämnd:

Harry Sandberg.

/ M. Sellberg.

Bevittnas:

Karl W. Ericsson. Alice Hallberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 170.

Bil. 3.

Under förutsättning att för kvarteret Asplunden å Kungsholmen i Stockholm

ändring av gällande stadsplan och byggnadsbestämmelser varder vederbörligen

antagen och fastställd i huvudsaklig överensstämmelse med det

förslag, som finnes närmare angivet å en stadsplanenämndens skrivelse till

fastighetsnämnden den 28 januari 1931 bifogad, med Pl. 799 betecknad karta

med tillhörande beskrivning, är mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena,

samt aktiebolaget Stockholms bryggerier, här nedan benämnt bolaget å

andra sidan, upprättat detta

Avtal.

l:o.

Kungl Majit och kronan förbinder sig och blivande ägare till fastigheten

nr 5 uti kvarteret Asplunden att vid framtida bebyggande av den till fastigheten

hörande, vid den föreslagna nya gatan belägna tomtmarken lämna en

tre (3) meter bred remsa utmed den föreslagna förgården fri från bebyggelse

för ali framtid, dock med rätt för Kungl. Majit och kronan att bebygg;i

särskilda områden a denna tremetersremsa i den omfattning sådant

kan ske med hänsyn till bebyggelsen å bolagets tomtmark vid den nya

gatans ostra sida, men i varje fall ej till större längd utmed förgården än

sammanlagt 50 meter.

2:o.

nep^ttning för ovan i mom. Ilo omförmält medgivande betalar bolaget

till Kungl. Majit och kronan fem tiotusen (50,000: —) kronor en månad

etter det Kungl. Majit fastställt här ovan omförmälda förslag till stadsplan

jämte byggnadsbestämmelser.

3:o.

Bolaget förbinder sig dels att kostnadsfritt till Stockholms stad överlåta

den mark, som enligt forenämnda stadsplaneförslag skall utläggas som ny

gata utmed östra sidan av kronans tomtmark i kvarteret Asplunden dels

att gent emot staden ansvara för alla kostnader beträffande hela den nya

gatans terrassermg, förseende med avlopp och erforderlig beläggning dels

att kvartersmarken å bolagets tomtmark utmed den nya gatan bebyg^es på

sådant enhetligt och ur arkitektonisk synpunkt tillfredsställande satt, som

av Kungl. Majit kan godtagas.

4:o.

Därest Stockholms stadsfullmäktige icke före den 20 maj 1931 genom

beslut som varder i vederbörlig ordning fastställt, godkänna ändringen av

stadsplanen och därtill hörande byggnadsbestämmelser, och hava icke Kungl

Majit och riksdagen före den 1 juli 1931 godkänt detta avtal, samt har

u - a ’^t 1C ie ^ore ^en 1 augusti 1931 fastställt stadsplaneändringen och

därtill hörande byggnadsbestämmelser, har detta avtal till alla delar förfallit

Därav aro två lika lydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 16 februari 1931.

Pör Kungl. Majit och kronan:

Kronans fastighetskommission Aktiebolaget Stockholms Bryggerierav

år 1925

S. H. Kvarnzelius. B. Almgren. Fr. Heiss.

Sten Stendahl. Anders Anderson.

Bevittnas:

Karl H. Tottie. Sten Grönvall.

Bevittnas:

H. Engström. Karl A. Hagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

17

Bil. 4.

Under förutsättning att för kvarteret Asplunden å Kungsholmen i Stockholm

ändring av gällande stadsplan och byggnadsbestämmelser varder vederbörligen

antagen och fastställd i huvudsaklig överensstämmelse med det

förslag, som finnes närmare angivet å en stadsplanenämndens skrivelse till

fastighetsnämnden den 28 januari 1931 bifogad, med Pl. 799 betecknad karta

med tillhörande beskrivning, har mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena

samt Stockholms stad, å andra sidan träffats den överenskommelse, att

kronan skall vara befriad från utgivande av gatumarksersättning beträffande

den nya gata, som enligt förenämnda stadsplaneförslag skall utläggas utmed

östra sidan av kronans tomtmark i kvarteret Asplunden.

Därest Stockholms stadsfullmäktige icke före den 20 maj 1931 genom beslut,

som varder i vederbörlig ordning fastställt, godkänna ändringen av

stadsplanen och därtill hörande byggnadsbestämmelser, och hava icke Kungl.

Maj:t och riksdagen före den 1 juli 1931 godkänt detta avtal, samt har

Kungl. Maj :t icke före den 1 augusti 1931 fastställt stadsplaneändringen och

därtill hörande byggnadsbestämmelser, har detta avtal till alla delar förfallit.

Härav äro två likalydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 16 februari 1931.

För Kungl. Majit och kronan:

Kronans fastighetskommission

av år 1925

S. H. Kvarnzelius.

Anders Anderson. Sten Stendahl.

Bevittnas: Bevittnas:

Sten Grönvall. Karl H. Tottie. Karl W. Ericsson. Alice Kallberg.

Stockholm den 16 februari 1931.

För Stockholms stad:

Dess fastighetsnämnd:

Harry Sandberg.

IM. Sellberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 151 höft. (Nr 170—171.) 464 3i 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:150 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av vissa avtal mellan kronan och Stockholms stad samt mellan kronan och ak a1 i texten
  2. SU 1931:83 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av vissa avtal mellan kronan och Stockholms stad samt mellan kronan och aktiebolaget Sto s. 1 i texten