Sök i Ratio Lex

Angående lantmäteriundervisningens ordnande i

1931-03-13 · 62 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 60 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:183, Angående lantmäteriundervisningens ordnande i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

.Kungl. Majlis proposition Nr 1S3.

1

Nr 183.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lantmäteriundervisningens

ordnande i given Stockholms slott den 13 mars 1931.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbuksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, .

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

Den nuvarande anordningen för lantmäteriundervisning tillkom efter

beslut vid 1910 års riksdag, som emellertid beviljade anslag för ändamålet

endast å extra stat. Fråga föreligger nu örn lantmäteriundervisningens

definitiva ordnande.

Den 14 december 1928 anbefallde Kungl. Maj:t lantmäteristyrelsen att

efter verkställd utredning till Kungl. Majit inkomma med förslag till ordBihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ISO hafi. (Nr 183.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

nande av lantmäteriundervisningen. Föredragande departementschefen angav

i huvudsak följande riktlinjer för utredningsarbetets bedrivande.

Frågan om lantmäteriundervisningens definitiva ordnande borde upptagas

till övervägande för att bringas till slutlig lösning. Sålunda borde övervägas

lämpligheten och behovet av upprättandet av en särskild institution

för undervisningens bedrivande eller huruvida denna på tillfredsställande

sätt kunde ordnas genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter

på angränsande utbildningsområden eller vid sådana anstalter anställda

lärarkrafter. I samband därmed borde, en omprövning ske av själva

undervisningsplanen med tillgodogörande av den under de gångna åren

vunna erfarenheten, önskligt syntes härvid emellertid vara, att icke någon

mera betydande förlängning av studietiden skulle behöva vidtagas. Uppmärksamhet

borde även ägnas spörsmålet, huruvida genom ett sammanförand?

av de nuvarande båda kurserna till en sammanhängande studietid,

möjlighet vunnes att bättre utnyttja densamma. Vidare uppkomme till

bedömande den ställning, som lärarna, allt efter den ordning för undervisningen

som kunde komma att väljas, borde intaga och i vilken utsträckning

lärare med extra ordinarie anställning fortfarande behövde anlitas.

Sedan lantmäteristyrelsen med biträde av särskilt förordnade sakkunniga

verkställt den sålunda anbefallda utredningen, har styrelsen den 27 augusti

1929 avlämnat utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens

ordnande (statens offentliga utredningar 1929:20). I betänkandet uttalas

och föreslås bland annat följande.

För lantmäteriet tarvades, med hänsyn till verksamhetens egenart och

omfattning, en särskild för ändamålet avpassad utbildning. Då möjlighet

icke förefunnes att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt

genom anlitande av redan förefintliga undervisningsanstalter, borde undervisningen

ordnas som en särskild institution, en lantmäterihögskola. Antalet

studerande i varje årsklass beräknades normalt till 18 å 20. Undervisningen

skulle, efter ett halvt års praktisk elevtid, omfatta sju terminer,

vartill komme fältövningar under tre somrar. Antalet ordinarie lärartjänster

föresloges till sju, därav fyra professurer och tre lektorat. Kostnaderna

för lantmäteriundervisningens ordnande enligt förslaget beräknades till

140,932 kronor för år jämte kostnader för dyrtidstillägg. Lokalfrågan

skulle ordnas genom nybyggnad.

Till förslagets detaljer återkommer jag senare.

över lantmäteristyrelsens förslag hava infordrade1 utlåtanden avgivits

den 14 oktober 1929 av lantbruksstyrelsen, den 23 oktober 1929 av styrelsen

för sjökarteverket, den 26 oktober 1929 av statskontoret, chefen för generalstaben

och chefen för rikets allmänna kartverk, den 30 oktober 1929

av domänstyrelsen, den 1 november 1929 av styrelsen för svenska kommunaltekniska

föreningen, efter hörande av föreningens stadsmätnings och

stadsplanekommittéer, den 2 november 1929 av styrelsen för svenska stadsförbundet,

den 4 november 1929 av allmänna civilförvaltningens lönenämnd,

den 7 november 1929 av byggnadsstyrelsen samt den 29 november

1929 av styrelsen för tekniska högskolan, efter hörande av högskolans lä
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

rarkollegium, och av styrelsen, för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt,

efter hörande av skogshögskolans lärarråd.

I vissa av de avgivna yttrandena har ifrågasatts, huruvida särskild högskola

krävdes för lantmäteriundervisningen. Sålunda har styrelsen för

tekniska högskolan ansett ytterligare utredning erforderlig, särskilt beträffande

frågan om lantmäteriundervisningen lämpligen helt eller delvis kunde

anknytas till undervisningen vid högskolan.

Den 3 oktober 1930 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla utredningsmän att inom departementet verkställa

viss ytterligare utredning i avseende å lantmäteriundervisningens

ordnande. I anslutning härtill tillkallade jag samma dag professorerna vid

tekniska högskolan T. G. E. Lindmark (ordförande) och H. Kreuger samt

byråchefen i lantmäteristyrelsen L. O. Bagger-Jörgensen att verkställa ifrågavarande

utredning. Vid ärendets anmälan inför Kungl. Majit anförde jag

till statsrådsprotokollet bland annat följande.

Innan slutlig ställning toges till frågan örn lantmäteriundervisningens

ordnande, syntes det vara erforderligt, att ett alternativt förslag funnes

upprättat, huru samma undervisning som den av lantmäteristyrelsen föreslagna

skulle ordnas, därest undervisningen förlädes till tekniska högskolan.

För frågans allsidiga bedömande borde därför en detaljerad studieplan

upprättas med utgångspunkt därifrån, att undervisningen ifråga tänktes

förlagd till tekniska högskolan. Vid studieplanens upprättande borde förutsättas,

dels en undervisning i de ämnen och ungefär den omfattning,

lantmäteristyrelsens förslag innebure, samt i den ordningsföljd, som betingades

av ämnenas inbördes sammanhang och praktiska övningar under ferierna,

dels ock minsta möjliga förlängning av studietiden. Den studieplan, som

sålunda upprättades, borde åtföljas av redogörelse jämte erforderliga kostnadsberäkningar,

i vad mån undervisningen icke kunde bestridas genom

de vid tekniska högskolan redan befintliga lärarkrafterna och nya lärarkrafter

alltså bleve erforderliga ävensom i vilken utsträckning en förläggning

av lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan föranledde ökade

lokalutrymmen.

Efter slutfört uppdrag avlämnade sagda utredningsmän med skrivelse

den 1 december 1930 den anbefallda utredningen, vilken alltså omfattar ett

utarbetat förslag till lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska

högskolan, över utredningen hava infordrade utlåtanden avgivits den 9

januari 1931 av styrelsen för svenska stadsförbundet, den 16 januari 1931

av allmänna civilförvaltningens lönenämnd, den 19 januari 1931 av lantmäteristyrelsen,

statskontoret och styrelsen för svenska kommunaltekniska

föreningen samt den 6 februari 1931 av styrelsen för tekniska högskolan,

efter hörande av högskolans lärarkollegium. Jag kommer senare

att redogöra för innehållet av utredningsmännens betänkande och de däröver

avgivna utlåtandena.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Historik.

Den nuvarande

lantmäteriundervisningens

allmänna

huvuddrag.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Jag vill erinra därom, att frågan om lantmäteriundervisningens ordnande

var föremål för uppmärksamhet vid 1930 års riksdag. Såväl föredragande

departementschefen (IX H. T. 1930, punkt 133) som jordbruksutskottet (utlåtande

nr 2, 1930, punkt 51), vilket i anledning av väckta motioner uppehöll

sig vid frågan, uttalade önskvärdheten av lantmäteriundervisningens

ordnande på ett fastare och rationellare sätt. Vid det förhållande, att, enligt

vad utskottet inhämtat, förslag från Kungl. Majit till undervisningens

slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta till 1931 års riksdag, fann

utskottet ej erforderligt göra hänvändelse härom till Kungl. Majit. Riksdagen

godkände utskottets utlåtande.

Jag anhåller nu att på grundvalen av vad som anförts i förevarande

betänkanden och utlåtanden få lämna följande redogörelse i avseende å de

spörsmål, till vilka ståndpunkt nu torde böra tagas.

Redan vid det svenska lantmäteriets ordnande som statsinstitution under

förra delen av 1600-talet ansågos lantmätarna behöva en särskilt för dem

lämpad utbildning, som enligt meddelade föreskrifter skulle avslutas med

examen, avlagd inför lantmäteriets styrelse. Från början utgjordes utbildningen

av dels praktisk utbildning hos lantmätare, dels teoretiska studier.

De senare bedrevos under 1600- och 1700-talen på olika sätt. De elever,

som därav vore i behov, kunde dock erhålla undervisning vid lantmäterikontoret

i Stockholm (motsvarande nuvarande lantmäteristyrelsen). I början

av 1800-talet fick denna undervisning i Stockholm fastare form, blev årlig

och omfattade ett läsår. Undervisningen föregicks av en tvåårig praktisk

elevtid. År 1848 föreskrevs studentexamen som villkor för antagning till

lantmäterielev. Från 1856 hava statsmedel beviljats för lantmäteriundervisningen.

Under 1800-talet framkommo åtskilliga förslag rörande lantmäteriundervisningen.

Sålunda föreslogs 1856 dess föreläggande till universiteten, 1861

till skogsinstitutet och 1872 till tekniska högskolan.

I början av 1900-talet framträdde bristerna i den ettåriga lantmäteriundervisningen

alltmera. Under åren 1904 1910 anordnades därför extra

kurser intill ett läsårs längd för redan utexaminerade lantmätare. År 1908

tillkallades sakkunniga för lantmäteriundervisningens ordnande och förslag

därom avgavs 1909. På grundval av detta förslag avläts till 1910

års riksdag proposition (nr 186), som bifölls, ehuru medel beviljades endast

på extra stat.

Den genom 1910 års beslut tillkomna, under inseende av lantmäteristyrelsen

ställda lantmäteriundervisningen har sedan icke undergått

några nämnvärda förändringar. För inträde vid undervisningen fordras

studentexamen på reallinjen och ett års praktisk elevtid hos lantmätare

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

eller mätningsman i stad. Undervisningen är fördelad på två kurser, en

tvåårig kurs för lantmäteriexamen och en ettårig kurs för kulturteknisk

examen. Förutom dessa kurser kan, i den mån möjligheter och förutsättningar

därtill föreligga, ytterligare utbildning meddelas genom handledning

i vetenskapliga och praktiska arbeten. Vid kursen för lantmäteriexamen

meddelas undervisning i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära,

fysisk geografi, läran örn fornlämningar och naturskydd, tolkning av äldre

handskrifter samt bokhålleri. Vid kursen för kulturteknisk examen undervisas

i jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvärderingslära, skollära,

kulturteknik samt stadsplanerna. Undervisningen meddelas i enlighet

med en av lantmäteristyrelsen på förslag av lärarrådet för varje läsår

fastställd läsordning genom föreläsningar, övningar, som dels utföras å lärorummet

eller i dess närhet och dels äro fältövningar, samt exkursioner

och dylikt. Kurserna börja årligen den 1 september och sluta med maj månads

utgång, vartill komma tre månaders fältövningar under en sommar.

Undervisningen är avgiftsfri; dock har elev att dels, i den mån därtill anslagna

medel ej äro tillräckliga, bestrida rese- och andra omkostnader under

fältövningar och exkursioner, dels ock gottgöra utgifter för förbrukningsmateriel

vid övningar och lahorationer. Undervisningen meddelas av

lärare och assistenter. Samtliga lärare ävensom assistenter och annan personal

förordnas för ett år i sänder av lantmäteristyrelsen, som även utser

en av lärarna till föreståndare för undervisningen. Lärarrådet utgöres av

lärarna i matematik, geodesi, praktiskt lantmäteri, rättslära, jordbrukslära

m. m., skogslära och kulturteknik. Den 20 juli 1928 fastställde Kungl.Majit

nu gällande stadgar för undervisningen. Av nuvarande lärare i huvudämnena

anställdes en 1907, en 1910, en 1912, en 1914, en 1917, en 1925 och en

1930. De sammanlagda kostnaderna för lantmäteriundervisningen beräknade

lantmäteristyrelsen 1929 hava för läsåret 1928—1929 uppgått till

94,200 kronor, däri inberäknat dyrtidstillägg och lokalhyra. Kostnaderna

torde för närvarande uppgå till ungefär samma belopp. Undervisningen är

sedan 1912 förlagd till Östermalms läroverks gamla byggnad, där lokaler förhyras

av Stockholms stad. På grund av beslut örn husets rivning kommer

undervisningen instundande sommar att flytta till tekniska högskolans

byggnad vid Drottninggatan, där lokaler i flygeln utmed Kådmansgatan

för närvarande iordningställas för ändamålet.

Efter 1910 hava flera förslag framkommit om lantmäteriundervisningens

slutliga ordnande. Den 19 december 1910 avgåvo lantmäteristyrelsen och

domänstyrelsen på anmodan av chefen för jordbruksdepartementet gemensamt

yttrande rörande förening av skogs- och lantmäteriundervisningen.

Yttrandet utmynnade i det uttalandet, att några fördelar ej skulle vinnas

genom en sådan förening. 1911 års sakkunniga för lantbrukshögskoleundervisning

föreslogo 1913 anordnande av en agronomisk fakultet vid Uppsala

Framställningar

om

undervisningens

oidnandt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

universitet och lantmäteriundervisningens förläggande dit. Lantmäteristyrelsen

har framlagt förslag om undervisningens ordnande år 1911 som

ett särskilt institut i Stockholm och år 1913 som en högskola för lantmäteri

och geodesi. År 1920 gjorde sex lärare vid lantmäteriundervisningen

framställning till Kungl. Maj:t örn slutligt ordnande av undervisningen,

varvid de framhöllo, att det långvariga provisoriet medfört allvarliga

olägenheter och att ett fortsatt provisorium kunde komma att medföra

betänkliga följder för undervisningens kvalitet. I infordrat yttrande år

1922 föreslog lantmäteristyrelsen åter undervisningens ordnande som en

fristående högskola för lantmäteri och geodesi.

Behovet av en I fråga örn behovet av lantmäteriundervisningens ordnande anförde lantlantmäteri-

^äter istyr elsen i sitt år 1929 avgivna betänkande bland annat följande:

undervisning. Sedan lång tid tillbaka hade för lantmäteriets utövare en särskild utbildning

funnits anordnad, och lantmäteriets egenart och omfattning vore

alltjämt av det slag, att de påfordrade en särskild för ändamålet avpassad

utbildning. Den provisoriska lösning av frågan örn lantmäteriundervisningens

ordnande, som beslöts år 1910, betecknade visserligen ett stort

framsteg, men den nya ordningen hade dock varit ett provisorium med

alla de olägenheter, som måste vara förenade med ett sådant. Svårigheterna

hänförde sig till alla sådana anordningar, som vid en undervisning för

ifrågavarande ändamål måste vidtagas på längre sikt, anställande och

bibehållande av lämpliga lärare, lärarbefattningarnas bestridande mer eller

mindre som bisysslor, varav lärarna hindrades att ägna tillräcklig tid åt

bearbetning och utveckling av respektive ämnen, svårigheten för att icke

säga omöjligheten att åstadkomma erforderliga läro- och handböcker eller

kompendier m. m. Icke minst sistnämnda omständighet hade visat sig

vara ett allvarligt hinder vid fullgörandet av lantmäteriet pålagda arbetsuppgifter.

Det måste därför anses vara en trängande nödvändighet att

efter de många årens provisorium få lantmäteriundervisningen slutligt

ordnad. Lantmäteriundervisningens huvuduppgift torde allt framgent bliva

att utbilda personal för anställning i lantmäteristaten. Liksom hittills

borde undervisningen även avse utbildning av viss personal vid rikets

allmänna kartverk samt kunna lämna erforderlig utbildning åt mätningsmän

i städer och samhällen. Vidare hade önskemål framförts, att möjlighet

måtte beredas personal vid rikets allmänna kartverk, sjökarteverket och

armén att vid behov få för specialutbildning följa undervisningen i vissa

avseenden. Slutligen förelåge ett starkt behov, att lantmäteriundervisningen

bleve i bättre tillfälle att fylla en uppgift, som den redan enligt nu gällande

stadgar hade, nämligen att genom vetenskapliga arbeten och praktiska rön

bidraga till lantmäteriets utveckling.

Jag övergår nu att redogöra för innebörden av de framlagda förslagen

till lantmäteriundervisningens ordnande och kommer därvid att först uppehålla

mig vid frågan om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 7

lantmäteriutbildningens uppdelning på praktik och undervisning i olika

ämnen samt dessas omfattning.

Sedan gammalt har utbildningen av lantmätare bestått dels i praktisk

utbildning genom elevanställning hos lantmätare, dels i teoretiska studier

med avläggande av lantmäteriexamen. Före lantmäteriundervisningens

omorganisation år 1910 gällde, att lantmäterielev, innan han fick anmäla

sig till undergående av lantmäteriexamen, skulle i minst två år hava

oavbrutet arbetat bos någon skicklig lantmätare och med intyg från denne

kunna styrka sig hava förvärvat säker och tillförlitlig kännedom örn allt

vad till lantmäteriets praktiska utövning hörde. Kursen för lantmatenexamen

innebar endast en nödtorftig handledning i vissa för en lantmätare

nödvändiga ämnen. Utbildningens tyngdpunkt låg i den praktiska handledning,

som erhölls under elevtiden hos lantmätare. Detta förhållande

förändrades genom 1910 års omorganisation, varigenom den treåriga lantmäteriundervisningen

kom att omfatta icke endast utbildning i erforderliga,

mera teoretiska delar utan även praktiska tillämpningsövningar av betydande

omfattning. De sakkunniga, vilkas förslag låg till grund for

omorganisationen, hade även föreslagit en minskning av elevtiden före

undervisningen, och 1912 bestämdes, att inträde vid kursen för lantmäteriexamen

finge beviljas elev, som tjänstgjort hos lantmätare kortare tid,

dock minst ett år. Denna bestämmelse har gällt sedan dess. Den mtogs i

1920 års lantmäteriinstruktion.

I sitt betänkande framhåller lantmäteristyrelsen, att frågan örn elevtiden

hade, sedan nyss nämnda förändring vidtogs, varit föremål för delade meningar

inom lantmäterikåren. Lantmäteristyrelsen redogör i detta sammanhang

för innehållet i vissa av styrelsen från rikets överlantmätare samt ett

tjugutal andra lantmätare infordrade utlåtanden samt yttrar för egen del

bland annat följande:

En längre elevtid före undervisningen torde i allmänhet icke medföra

några nämnvärda fördelar men väl avsevärda olägenheter samt framför allt

ett visst slöseri med tid, vilket vore sa mycket mera anmärkningsvärt, som

den sammanlagda utbildningstiden ändock måste få en avsevärd längd. I

stället torde själva undervisningen böra ordnas med så praktisk inriktning

som möjligt genom att tillräcklig tid tillmättes åt fältövningar och andra

övningar, exkursioner, studieresor och dylikt.

Att emellertid bortse från all elevtid före undervisningen syntes icke vara

tillrådligt. Före studiernas påbörjande behövde eleven val en viss tid för

att förvärva en någorlunda riktig kännedom om lantmäteriväsendet, dess

uppgifter och arbetssätt. Med en sådan kännedom komme de efterföljande

studierna säkerligen att mer eller mindre medvetet bliva mera andamalsenligt

inriktade än örn dylik på erfarenhet grundad uppfattning örn studiernas

syfte icke funnes. Därtill komme, att lantmätenarbetet vore av den

säregna beskaffenhet, att en prövning av lämpligheten därför dels av vederbörande

själv, dels av en lämplig, omdömesgill lantmätare mäste anses val

motiverad före de egentliga studiernas påbörjande. För dessa ändamål kunde

Elevtid.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

emellertid ett år vara mer än tillräckligt oell tiden torde även kunna ytterinskränkas,

örn så skulle befinnas lämpligt ur andra synpunkter.

..et bade framhållits, att under en längre elevtid lantmätaren kunde få ersättning

för den tid, som han offrat åt undervisning av eleven, genom att

eleven sedermera utförde vissa arbeten, men att detta icke vore möjligt under

en kort elevtid, samt att härigenom svårigheter skulle uppstå för placering

av eleverna. En sådan farhåga torde ej visa sig vara grundad. De lantmätare,

vilka mottoge elever endast för den nytta, dessa kunde göra i arbetet,

tr re^e* var^ lämpliga att giva dem utbildning, enär denna komme

att oliva mera ensidigt inriktad. Lantmäteristyrelsens erfarenheter ginge

emellertid i den riktning, att svårigheter ej skulle möta att finna lantmä
;ar?’,

T^a främst i syfte att medverka till en god rekrytering av lantmäteri

atoge sig elevutbildning.

I annat sammanhang framhåller lantmäteristyrelsen, att för en begränsning

av den sammanlagda studietiden borde den teoretiska undervisningen,

som vid en specialanstalt torde kunna koncentreras till sju terminer,

taga sin början med en vårtermin. I anslutning till vad förut anförts

rörande praktisk elevtid före inträde vid lantmäteriundervisningen,

anser lantmäteristyrelsen, att elev t iden borde kunna begränsas

till ett halvt år, varigenom vunnes, att hela utbildningstiden

kunde begränsas till fyra år efter studentexamen.

Utredningsmännen hava utan att taga närmare ståndpunkt till förevarande

spörsmål i sitt betänkande allenast uttalat, att, med hänsyn till de

vid tekniska högskolan tillämpade studieplanerna och till högskolans hela

organisation, det i händelse av lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan icke torde böra ifrågakomma att låta studierna

börja vid annan tidpunkt än vid höstterminens ingång.

Utredningsmännen anföra vidare:

Utredningsmännen vore väl medvetna örn att frågan örn tidpunkten för

studiernas början intimt .sammanhängde med frågan örn den praktik, som

före högskolestudierna borde fordras av de lantmäteristuderande. Med hänsyn

till nyss anförda skäl hade de dock icke ansett frågan örn de lantmäteristuderandes

förberedande praktiska utbildning kunna verka ändring i

vad som eljest torde vara det mest lämpliga och ändamålsenliga i fråga örn

studietidens början. Härtill komme, att i lantmäteristyrelsens förslag betecknades

en förberedande praktisk utbildningstid av sex månader såsom en minifordran

^ samt att från majoriteten av i ämnet börda lantmätare framförts

krav på en förberedande praktisk utbildning under minst ett års tid. En

ettårig praktisk utbildningstid skulle låta sig väl förena med utredningsmännens

förslag, att studierna påbörjades med en hösttermin.

Tekniska högskolans lärarkollegium, som intagit den principiella ståndpunkten,

att utbildningen av lantmätare och av mätningsingenjörer borde

ske gemensamt inom en särskild vid högskolan inrättad fackavdelning, uttalar

i fråga örn den förberedande praktiska utbildningstiden i huvudsak

följande.

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 9

slacit organiseras i full överensstämmelse med vad som redan vöre fallet

vid8 högskolans övriga fackavdelningar. Studierna borde alitsa borja med

en hösttermin, och intet krav på praktik borde uppställas för inträde vid g

skolan. Lantmäteristyrelsen uppställde visserligen i sitt förslag ^,*rd tm_

krav nå ett halvt års praktik före inträdet men hade lian intet stod från de tili

frågade lantmätarna. Av de trettioåtta lantmätare i skilda ställningar, som

uttalat sig, förordade endast två en dylik elevtid av ett halvt år, tjugosex utsäde

för en väsentligt längre elevtid, delvis av sådan längd att den

vöre oförenlig nied principerna för högskoleutbildning överhuvud, en gjorde

intet uttalande örn elevtiden och nio förordade med mollveiMiig elevtidens

slopande. Som skäl för sin ståndpunkt anförde dessa i de flesta fall, att

handledningen av praktikanterna kunde väntas bliva av sa varierande valde

på olika håll, att praktikens värde överhuvudtaget bleve tvivelaktigt

såsom förberedelse till högskolestudier. Valutan av praktiken bleve säkerligen

väsentligt större, örn den följde efter de teoretiska studierna, i synne - hft då dessa, såsom här vore fallet, vore förenade med omfattande övningar.

Styrelsen för tekniska högskolan har biträtt den av lärarkollegiet uttalade

meningen.

redogörelse lämnats för de ämnen,

lantmäteriundervisningen. Lantmäteristyrelsen

I det föregående har en kortfattad

sorn för närvarande ingå i ------------

framhåller i sitt betänkande, att den gångna tidens erfarenhet ävensom av

styrelsen infordrade yttranden gåve vid handen, att vissa ändringar av lantmäteriundervisningen

torde i detta hänseende vara påkallade. Lantmäteristyrelsen,

som rådgjort med nuvarande lärare och vissa andra sakkunniga,

yttrar vidare:

Ämnet praktiskt lantmäteri utgjorde för närvarande till omkring tre fjärdedelar

mätningsteknik, d. v. s. tillämpning av de kunskaper som mhamtats

vid undervisningen i ämnet geodesi. Det syntes darfor ändamålsenligt, att

ifrågavarande del äv ämnet praktiskt lantmäteri överflyttades till amnet geodesi

Förslag härom hade framställts av nuvarande lärarna i bada amnero, och

hade därvid framhållits, att en sådan omläggning skulle möjliggöra en bättre

anordning av hela undervisningen i geodesi och dess tillämpning samt att

även någon tidsbesparing därigenom skulle kulina göras. Forslaget hade

även gillats av de båda sakkunniga, professorerna Rosen och Fagerholm,

som styrelsen haft att rådgöra med rörande undervisningen i amnet geodesi

Överflyttningen torde vara så mycket mera ändamålsenlig, som till amnet

praktiskt lantmäteri i stället kunde läggas annan undervisning, vilken

rätteligen hörde dit, såsom undervisningen i jord värdering och lovider, som

nu inginge i ämnet jordbrukslära med jordbruksekonomi och jordvardermgslära.

Denna undervisning syntes nämligen med hänsyn till sm art och sitt

syfte mera naturligt kunna hänföras till praktiskt lantmäteri an till det

ämne till vilket det nu räknades. Förslag örn denna överflyttning hade framställts

av nuvarande läraren i jordvärderingslära. Men även annan undervisning

syntes böra ingå i det nya ämnet praktiskt lantmäteri. 1 de yttranden,

som infordrats från vissa lantmätare, hade framhållits, att den

praktiska jorddelningsverksamheten borde bliva föremal foi ett mera kon

kret studium; att, då en lantmätares huvuduppgift vöre att verkställa en

rättvis och lämplig fördelning av jord mellan sakägare, det syntes vara av

gen ingående

ämnen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

S,to^ att under ämnet praktiskt lantmäteri inginge ett ämne, benämnt

skifteslaggmng, at vilket icke alltför obetydlig tid tillmättes; samt att skiftesläggnmgen

borde agnäs särskild omsorg. Även de nuvarande lärarna i praktiskt

lantmäteri och jordvärderingslära hade påvisat behovet av och framställt

förslag om utvidgad undervisning i detta hänseende. Uppenbarligen torde

det också vara av synnerligen stor vikt, att sådan undervisning meddelades

iantmatarna. Stadsplanelaran, som vöre ett särskilt ämne, innefattade iu i

huvudsak undervisning i jorddelning för visst ändamål, nämligen bostadsbyggande,

och detta ämne hade fått alltmera ökad betydelse, men det vore

tydligen av största vikt, att även den jorddelning, som skedde för annat ändamål,

närmast lantbruk och skogsbruk, gjordes så ändamålsenlig som möjligt

och att en lämplig på verklighetsförhållanden grundad och praktiskt inriktad

undervisning dari meddelades. Tyngdpunkten i detta ämne skulle således

bliva jorddelning och fastighetsbildning, till den del undervisning däri

icke meddelades under amnena rättslära och stadsplanen. Med hänsyn

hartin syntes ämnets uppgift och innebörd bättre framhållas, örn namnet

andrades fran praktiskt lantmäteri till jorddelningslära.

I nuvarande ämnet jordvärderingslära inginge bland annat fysik, kemi,

mineralogi markera och jordundersökning. Dessa delar av ämnet kunde

sammanfattas under namnet marklära. Undervisning däri vore av synnerlig

vikt för lantmätarna samt utgjorde grundval för jordbrukslära, skogslära

och framför allt jordvärderingslära. Med hänsyn härtill och då undervisning

i amnet, som for närvarande vore statt i stark utveckling, borde meddelas

av en lärare som speciellt inriktat sig därpå, syntes marklära böra upptagas

som ett särskilt amne, i vilket emellertid borde ingå det nuvarande ämnet

fysisk geografi. Förslag i angiven riktning hade framställts av nuvarande

läraren i jordvardermgslära och gillats av de båda sakkunniga för ämnet

jordbrukslara m. m.

I nuvarande läroplan inginge ämnet bokhålleri. I yttranden från lantmataire

hade ansetts, att ämnet kunde uteslutas, då det saknade praktisk

betydelse för en lantmätares arbete. Visserligen saknade icke dylik undervisning

sitt varde, men då en blivande läroplan likväl måste bliva ganska

betungande för de studerande och ämnet knappast kunde tillmätas större

varde och ej he ler vöre nödvändigt för det egentliga lantmäteriarbetet,

syn es överjagande skäl tala för att ämnet utginge ur undervisningsplanen.

i yttranden, som infordrats från lantmätare, hade framhållits, att en

i nationalekonomi icke borde saknas vid lantmäteriundervisningen.

r ne ,hansya V,11. art?n av lantmätarnas verksamhet syntes det också

fullt befogat att i undervisningsplanen låta ingå en kortare kurs i nationalekonomi.

En sådan kurs skulle också vara av betydelse särskilt för

den speciella undervisningen i jordbruksekonomi och skogsekonomi.

.Kland iantmatarnas åligganden inginge även att verkställa delning av

vattenområden, vars värde delvis och ofta nästan uteslutande bestämdes

aj fisket, ävensom delning av enbart fiske. Vid sådana förrättninf.

ar faanef visserligen möjlighet att som sakkunnigt biträde tillkalla

fiskeritjänsteman, men lantmätaren borde uppenbarligen därvid icke vara

rm“naif<ie for flskeförhållanden. De båda överlantmätare, som styrelsen

tillkallat som sakkunniga for vissa frågor rörande lantmäteriundervisningen,

hade även ansett erforderligt, att i undervisningen inginge en

kortare kurs i fiskerikunskap. Då verkställd undersökning visat, att denna

undervisning icke garna kunde ingå i något förut befintligt ämne,

syntes det nödvändigt att låta densamma bilda ett särskilt ämne.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

Undervisningsplanen för lantmäteriundervisningen skulle upptaga arnnena

matematik, geodesi, rättslära, vilket emellertid ansetts lämpligare

höra benämnas juridik, nationalekonomi, markera, jordbrukslara och

jordbruksekonomi, skogsta, vilket lör bättre angivande,av dess mnebord

ansetts böra benämnas skogsekonomi med skogslärl!, kultui teknik, stads

nlanelära jorddelningslära, tolkning av äldre handskrifter, som med naggen

utvidgning torde böra benämnas arkivkunskap, fornlämningar och

naturskydd samt fiskerikunskap.

Lantmäteristyreisen har i sitt betänkande i avseende på frågan örn särskilda

examensarbeten anfört i huvudsak följande. f

De från lantmätare inkomna yttrandena hade aven hemort Hagan,

huruvida vid lantmäteriundervisningen borde förekomma särskilda exa

mensarbeten. Sålunda framhölles bland annat, att kursens avslutande

genom ett obligatoriskt examensarbete skulle vara en vinst utöver den

nuvarande studieplanen, att eleverna borde efter tentamina ia såsom^examens-

eller diplomarbete behandla något lämpligt problem valt i samråd

med läraren, varvid examensarbetet skulle valjas fran rattslaian, geo - sien eller det praktiska lantmäteriet, och att sista terminen borde anvandas

till examensarbeten i något av dessa ämnen.

Två uttalanden hade gjorts mot införande av examensarbeten. Det

ena framhold, att några tidsödande, mera självständiga examensarbeten

av större omfattning i allmänhet icke borde förekomma. Endast da det

gällde att i något särskilt ämne försvara ett mycket högt betyg torde

en uppsats e. d., baserad på självständiga studier, bora fordras. I det

andra yttrandet gjordes gällande, att införande av mera självständig

examensarbeten såsom obligatoriska för visst betyg eller för avgångsexamen

vore olyckligt. Tiden för sådana sjalvstandiga arbeten hade bade

vid Stockholms högskola och tekniska högskolan visat stor benägenhet

att förlängas. Då ursprungligen beräknats två a tre veckor hade det^sa

småningom blivit regel, att de tagit i anspråk en tid. av en hel termin

eller mera. Genom svårigheten att i längden finna lampliga ämnen för

sådana arbeten bleve de ofta så speciella, att de okade insikter, eleven

genom arbetet vunne, i hans framtida verksamhet icke spelade någon som

Man kunde icke bortse från de vägande invändningar, som gjorts mot

införande av obligatoriska examensarbeten. Det starkaste motivet för

införande därav skulle vara, att de studerande därigenom vandes vid

självständigt arbete, vilket vore av särskild vikt för blivande lantmätare.

Häremot hade emellertid vid överläggning inför styrelsen av lärare vid

den nuvarande lantmäteriundervisningen framhållits, att undervisningen

även utan särskilda examensarbeten kunde och borde laggas så, att

den fostrade till självständigt arbete. Det syntes salunda lämpligt att

vid lantmäteriundervisningen vidtaga sådana anordningar, att särskilda

examensarbeten icke bleve obligatoriska för samtliga studerande men

väl kunde förekomma såsom frivilliga for sådana studerande, sorn vill

ådagalägga sin förmåga av mera fördjupat, vetenskapligt arbete. Denna

mening hade biträtts av de båda överlantmätare, vilka styrelsen vid utredningen

inkallat som särskilda sakkunniga.

Utredningsmännen, vilka i överensstämmelse med det dem givna uppdraget

beträffande i undervisningen ingående ämnen i stort sett foljt

lantmäteri styrelsens förslag, hava i. fråga örn eventuellt examensarbete

för lantmäteristuderande yttrat följande.

Examens
arbeten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

De olika

ämnenas om

fattning.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Da samtliga studerande inom de nuvarande fackavdelningarna vid tekniska

högskolan^ för erhållande av avgångsexamen måste utföra ett examensprov

bestående av ett självständigt arbete av mera vetenskaplig

karakter, borde fordringarna i detta hänseende icke ställas lägre beträffande

de lantmatenstuderande. För att dessas studier skulle hållas på

samma hogskolemassiga nivå som studierna vid tekniska högskolans nuvarande

fackavdelningar, torde det oundgängligen böra krävas, att även

de lantmateristuderande genom fullgörande av examensarbete avlade

Piov pa sin förmåga av självständig verksamhet av mera vetenskaplig

natur. _ Den utökning av studierna, som examensarbetet innebure, komme

i sm ordning med nödvändighet att medföra en förlängning av stuteboI

11''och vT f°+rl“?nmg .torde emellertid kunna begränsas till en

termin, och ville utredningsmannen i detta sammanhang framhålla att

tekniska högskolans övriga studerande under sista terminen av sina stuarbete°ie

sysselsatta så gott som uteslutande med föreskrivet examens
Lantmäteristyrelsen

anför i sitt utlåtande över utredningsmännens betankande:
Ändamålet

med införandet av obligatoriska examensarbeten, varigenom

den studerande vandes vid självständigt arbete, komme betydligt

»akrare och lämpligare att vinnas vid den utexaminerade elevens verksamhet

under lämplig ledning å lantmäteridistrikt, en verksamhet som

ei farenheten visat just fostrade till självständigt tänkande och arbete.

Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller i sitt yttrande:

Studietiden borde vara den av lantmäteristyrelsen föreslagna. För erhallände

av diplom borde därtill fogas ytterligare en termin, ägnad åt

ett självständigt examensarbete. Intet hinder torde emellertid möta att

lantmäteristyrelsen för kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete

och avgångsdiplom.

I fråga örn de olika ämnenas omfattning anför lantmäteristyrelsen i

sitt betänkande i huvudsak följande.

Körande ämnet matematik hade läraren i ämnet ansett, att det för

närvarande hade en efter nuvarande geodesiundervisning, vars teoretiska

grund det i första hand utgjorde, i stort sett väl avpassad omfattning,

vai vid dock möjligheter funnes att genom undanröjande av vissa olägenheter,

som tack vare nuvarande tidsföljd mellan undervisningen i geodesi

och i matematik vidlådde den senare, minska dess föreläsningstid

nied omkring 30 timmar. Läraren i geodesi hade ifrågasatt, att den för

närvarande under ämnet geodesi meddelade undervisningen i mekaniska

och grafiska hjälpmedel för räkning (för närvarande 12 timmar) skulle

överflyttas till matematik, men i övrigt ansett den nuvarande kursen i

matematik vara i stort sett lämplig. I vissa av de yttranden, som infordrats

från lantmätare, gjordes gällande, att kursen i matematik vore

sa betungande, att en minskning vore önskvärd, andra uttryckte den

meningen, att kursen snarare borde ökas. De av lantmäteristyrelsen anlitade

sakkunniga hade ansett, att undervisningen örn hjälpmedel vid

räkning kunde överflyttas till ämnet matematik. Lantmäteristyrelsen

delade denna uppfattning. Kursen i matematik hade i övrigt av de sakkunniga

ansetts lämplig, varvid dock ifrågasatts, örn de ganska betungande

studierna i differentialgeometri vore nödvändiga eller örn de icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

13

under alla omständigheter kunde minskas. Den verkställda utredningen

hade visat, att sådan undervisning icke kunde uteslutas men att den

borde inskränkas till det oundgängligen nödvändiga. Med hänsyn tili

förenämnda överflyttning från geodesien hade det icke ansetts möjligt

att minska undervisningstiden i ämnet med mera än 20 timmar eller från

nuvarande 300 timmar till 280 timmar. Härav beräknades föreläsningarna

till omkring 215 och övningarna till omkring 65 timmar. Ämnet,

som avsåge att bibringa de studerande för studierna i geodesi, kulturteknik

m. fl. ämnen nödvändiga matematiska förkunskaper och erforderlig

rälmefärdighet, borde omfatta ungefär följande, nämligen elementär algebra,

grunderna av ekvations- och determinantteorien, Ihran örn maskinell

och numerisk räkning, plan och sfärisk trigonometri, analytisk geometri

i två och tre dimensioner, nomografi, differential- och integralräkning

med enklaste geometriska tillämpningar.

I fråga örn ämnet geodesi hade förut redogjorts för den utökning med

vissa delar av ämnet praktiskt lantmäteri, som ansetts lämplig.. Från

ämnet skulle därjämte, såsom ovan anförts, till. undervisningen i matematik

överflyttas läran örn hjälpmedel vid räkning. I övrigt hade lölaren

i ämnet endast föreslagit några mindre ändringar i den nuvarande

undervisningsplanen, nämligen någon ökning av tiden för kartografi för

bredare behandling av kartprojektioner, mera tid till studiet av kartbeteckningar

och en framställning av reproduktionsmetoder samt att den

geodetiska kursen även skulle omfatta fotogrammetri, vari hittills endast

kunnat lämnas en ytlig orientering. Tiden för ämnet borde beräknas

till 1,025 timmar jämte tre månaders fältövningar, vilket vore

lika med den nuvarande tiden för geodesi och den del av praktiskt lantmäteri,

som skulle överflyttas till geodesi.

Av yttranden, som inkommit från lantmätare, angåve intet, att krutsén

i geodesi skulle kunna minskas, några funne den nuvarande kursen lämplig

och tillräcklig, men flertalet ansåge ämnet böra beredas ökat utrymme,

varvid underströkes vikten av en god och allsidig geodetisk utbild
Enligt

lantmäteristyrelsens mening borde ämnet geodesi omfatta följande

delar. (Lantmäteristyrelsen redogör i detta sammanhang även för

viss uppkommen meningsskiljaktighet rörande lantmäterielevernas undervisning

i triangelmätning, vilken redogörelse här ansetts kunna uteslutas.)

Inledning. Geodesiens omfattning, indelning och historia. Enheter

för mått. .... .

Instrument! är a. Optiska och andra instrumentdelar samt hjaipmstrument.

Längdmätningsinstrument. Avståndsmätningsinstrument. Vinkelmätningsinstrument.

Höjdmätningsinstrument, Stakningsmstru
Mätningslära.

Mätningslärans uppgift och indelning. Koordinaträknin"

i planet. Triangelmätning. Polygonmätning. Linjemätning. Detaljplanmätning.

Fixpunktsavvägning. Profil- och ^höjdmätning. Takymetri

Fotogrammetri. Astronomisk ort- och mendianbestamnmg. Staken»-

av räta linjer, kurvor och vinklar. Numerisk .arealuträkning och

delning Gällande mätningsförordning och verkställighetsföreskrifter.

F ä 1 tö v n i n g a r. Planläggning och fullständigt utförande av ett matnino-sföreta-''

såsom finmätning. Basmätning och astronomisk meridianbestämning

även i de fall, då fullständig anslutning erhållits. Planläggning

och fullständigt utförande av ett mätningsföretag såsom vanlig mat
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ning. Höjdfixavvägning utförd både såsom vanlig mätning och finmätning.

Trigonometrisk höjdmätning och barometerhöjdmätning. Takymetri-

och ythöjdmätning (knrvläggning).

Utjämningsräkning efter minsta kvadratmetoden. Felteori.

Mbdeltalsräkning. Elementutjämning med tillämpningar på stationsutjämning,

koordinatutjämning, utjämning av felvisande figur och

ekvidistanta mätningar m. m. Korrelatutjämning med tillämpningar på

triangelnät, polygonnät och avvägningsnät. Kombinerad utjämning enligt

Bessels metod.

Fullständig uträkning av det material, som åstadkommits genom

fältövningarna.

Kartografi. Kartprojektioner. (Det viktigaste örn jordens form och

storlek. Jordytans _ krökningsradier. Linjer på jordytan. Avbildning i

allmänhet och avbildningsielen. De viktigaste kartprojektionerna, särskilt

mätningsförordningen och Spens projektion.) Karteringsinstrument

och -metoder. Kartbeteckningar. Övningar i kartritning och textning.

Upprättande av nät- och detaljkartor över de under fältövningarna

mätta triangel-, polygon- och linjenäten. Fullständiga detaljkartor

över finmätt område. Nät- och detaljkartor över grafiskt mätt område.

Upprättande av längd- och tvärprofiler samt kurvkarta. Punktskisser.

Planimetrar och andra kartmätningsinstrument. Övningar i planimetrering.

Kartors kopiering, transportering och reproduktion. De svenska

kartverken och viktigare utländska.

Studier och granskning av mätningsliandlingar och kartor.

I fråga örn den tid, som borde beräknas för detta ämne, linge anföras

följande. Lantmäteristyrelsen hade vid utarbetande av förslag till lantmäteriundervisningens

ordnande funnit det vara av synnerlig vikt att

tillse, att den sammanlagda utbildningstiden icke bleve för lång och att

därför varje möjlighet till besparing av tid tillvaratoges. Även örn styrelsen

ansåge en god och allsidig utbildning i geodesi vara av största

betydelse för lantmätarna, hade styrelsen icke kunnat undgå att finna,

att ämnet geodesi hittills intagit en jämförelsevis gynnad ställning ocn

att någon inskränkning av tiden därför borde vara möjlig. En sådan

motiverades även av den förut omnämnda överflyttningen av vissa delar

av praktiskt lantmäteri till geodesi, varigenom all undervisning i mätningsteknik

sammanfördes till ett ämne och möjligheter bereddes för en

mera rationell anordning av samma undervisning. Styrelsen hade vid

undersökning i denna del funnit, att en tillfredsställande undervisning i

geodesi borde kunna meddelas, örn tiden för ämnet beräknades till 925

timmar jämte tolv veckors fältövningar. Av dessa 925 timmar beräknades

omkring 400 timmar till föreläsningar med förhör och 525 timmar

till övningar.

Ämnet juridik vore delat i tva delar, allmänna delen och speciella delen.

Läraren i ämnet hade ansett det oundvikligt att för var och en av

de båda delarna beräkna ökad tid. För den allmänna delen skulle ökningen

erfordas närmast för sakrätten med familjerätten och i avseende på

speciella delen behövdes ökningen närmast för jorddelningslagstiftningen.

Av 28 från lantmätare inkomna yttranden rörande undervisningen i

detta ämne angåve 26 uttryckligen, att behov av ökad tid förelåge, och

samtliga yttranden påvisade, att lantmätarna vöre i stort behov av en

god och ändamålsenligt ordnad juridisk utbildning. I många yttranden

framhölles starkt, att undervisningen i ämnet nu vore alltför forcerad

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

och koncentrerad på för kort tid, samt att undervisningen därför måste

fördelas på avsevärt längre tid.

De båda av lantmäteristyrelsen anlitade sakkunniga för ämnet hade

ansett ämnets nuvarande omfattning vara i stort sett lämplig, men ansett

den nu anslagna tiden höra ökas till minst 340 timmar. De sakkunniga

förutsatte därvid, att lämpliga läroböcker eller kompendier skulle

finnas tillgängliga samt att tillräcklig tid för hemarbete reserverades.

Undervisningen i ämnet borde utsträckas över fyra terminer och dessa

helst vara de sista av studietiden. Ämnets omfattning hade de sakkunniga

ansett lämpligen böra angivas på följande sätt, nämligen allm ä n n a

delen: encyklopedisk översikt av rättssystemet, grunddragen av civilrätten

■—- särskilt sakrätten och därmed sammanhängande delar av familjerätten

— beskattningsrätten samt författnings- och förvaltningsrätten,

och speciella delen: jordäganderättens utveckling, lagstiftningen örn

delning och sammanläggning av jord på landet samt örn jordregister, lagen

örn fastighetsbildning i stad, den s. k. ensittarlagstiftningen, lagstiftningen

örn vägar och stängsel, vattenrätten, särskilt den defensiva, lagstiftningen

örn skogar och gruvor samt jakt och fiske, expropriation, författningar

rörande rikets lantmätare och deras verksamhet. Härtill skulle

komma övningar, avseende redogörelser för rättsfall, ledande av förhandlingar

och upprättande av protokoll med Inlagor till olika slag av

lantmäteriförrättningar samt expeditionsgöromål.

Lantmäteristyrelsen hade funnit ämnets omfattning höra angivas på

sätt de sakkunniga föreslagit. I avseende på tid för ämnet hade nuvarande

läraren ansett en tid av 390 timmar vara erforderlig. Styrelsen

hade stannat vid att beräkna en tid av omkring 370 timmar, därav 90

timmar avsedda för övningar.

Förslaget örn en kurs i nationalekonomi hade vunnit gillande av de

sakkunniga i sådana ämnen, som därav berördes, och hade därvid framhållits,

att denna undervisning skulle vara av särskilt värde som orientering

och förberedelse för ämnena jordbruksekonomi och skogsekonomi.

Kursen borde givetvis läggas så, att den gåve en inblick i förhållanden,

som vore av särskild betydelse för en lantmätares verksamhet. För kursen

hade beräknats en tid av omkring 30 timmar.

Som förut angivits hade lantmäteristyrelsen med stöd av såväl vederbörande

lärare som sakkunniga funnit, att undervisningen i marklära

borde meddelas som ett särskilt ämne. Tiden för ämnet hade beräknats

till omkring 100 timmar, därav omkring en fjärdedel avsedd för övningar,

samt exkursioner under fem dagar. Ämnets ungefärliga omfattning

torde kunna angivas på följande sätt: Översikt av de fysikaliska lagar,

som äga samband med jordarnas uppkomst, utveckling oell egenskaper;

översikt av allmänna reaktionsläran och kolloidernas kemi; växternas

byggnad och deras livsfunktioner; lämpliga delar av geologien, särskilt

bergarter, mineral samt deras kemiska sammansättning och egenskaper;

markerna, deras mekaniska sammansättning, fysik, kemi och biologi

samt därav härflytande egenskaper ur växtfysiologi och produktiv synpunkt;

laborationer.

I fråga örn ämnet jordbrukslära och jordbruksekonomi hade lantmatarnas

yttranden givit uttryck för behovet av en god inblick i jordbruks

praktiska bedrivande, bland annat genom besök på lantegendomar o. d;

Läraren hade ansett den nuvarande anordningen, att undervisning i

torvmarkers odling och torvteknik samt torvgeologi meddelades genom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

särskilda lärare, icke böra bibehållas, utan att denna undervisning lämpligare

borde meddelas i samband med ämnena jordbrukslära och marklära.

De sakkunniga hade anslutit sig till denna mening, och även lantmäteristyrelsen

funne detta förslag lämpligt. Vidare hade de sakkunniga

ansett, att vid undervisningen i jordbrukslära ökad vikt borde

läggas vid botanik och växtkännedom, att jordbruksekonomin borde få

ökad tid och att övningar i avsevärd utsträckning därvid borde förekomma

samt att husdjursskötsel och dess betydelse för jordbruksekonomin

borde ingå i ämnet. Vikten av exkursioner och studier av lantbruksdrift

hade understrukits av de sakkunniga, som även ansett önskvärt, att ämnet

lästes en vårtermin och en hösttermin med exkursioner o. d. under

mellanliggande sommar. I samförstånd med såväl vederbörande lärare

som de sakkunniga hade tiden beräknats för jordbrukslära till 125 timmar

och för jordbruksekonomi till 100 timmar, därav 40 timmar till övningar.

För hela ämnet beräknades således omkring 225 timmar. Härtill

komme exkursioner och studier på lantegendomar under 15 dagar.

Ämnet hade ansetts böra omfatta följande:

Jordbrukslära. Jordarternas egenskaper och förbättring. Jordens

torrläggning. Uppodling av obruten mark. Jordens bearbetning. Grunder

för jordens gödsling. Den naturliga spillningen. Konstgödsel. Allmän

och speciell växtodlingslära. Kortfattad översikt av växternas

byggnad. Växtkännedom. Kulturväxternas vård och behandling. Ogräs

förekomst och bekämpande. Olika grödors odling, skörd och avkastning.

Vallars anläggning. Ängs- och betesmarkers skötsel. Mossodling och

torvteknik.

Jordbruksekonomi. Produktionsmedlen. Jordbrukets organisation

och ekonomiska förhållanden. Husdjursskötsel^ betydelse för jordbrukets

ekonomi. Driltskostnader. Driftsformer och hushållningsplaner. Lantmannabyggnader

och deras anordnande. Jorden och jordräntan. Jordvärden.

Som förut angivits hade nuvarande ämnet skogslärl ansetts böra benämnas

skog sekonomi med skog slär a. Rörande detta ämne framhölles i

lantmätarnas yttranden, att tiden för ämnet borde ökas och att undervisningen

borde förbindas med praktiska övningar i skogen under ej för kort

tid. Även läraren i ämnet hade framkommit med önskemål av samma

slag. De sakkunniga hade funnit det nuvarande undervisningsprogrammet

för ämnet vara i stort sett lämpligt och hade framhållit nödvändigheten

av att lantmätarna erhölle en grundlig utbildning i detta ämne. De

hade därför ansett en utökning av tiden vara erforderlig och att vid

undervisningen särskild vikt borde läggas på de ekonomiska förhållanden,

. som sammanhängde med skogsskötsel. De sakkunniga hade även

funnit lämpligt, att undervisning i ämnet började under en vårtermin

och. avslutades under en hösttermin med övningarna förlagda till mellanliggande

sommar. Lantmäteristyrelsen hade icke funnit något att erinra

mot de synpunkter, som sålunda gjort sig gällande. Tiden för ämnet

hade beräknats till omkring 120 timmar med 20 dagars fältövningar.

Undervisningen avsåge att tillgodose de krav, som gällande lagstiftning

och föreskrifter ställde på lantmätares insikt i detta ämne, särskilt

i vad det gällde beräkningar av värdet å skogsmark och ståndskog under

olika förhållanden, och borde omfatta i huvudsak följande: De allmänna

förutsättningarna i vårt land för skogsbruk; grunddragen i utvecklingen

av skogsbruket och skogslagstiftningen; skogsskötsel, särskilt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skogsmarks och skogsbestånd samt försumpade markers egenskaper och

behandling; uppskattning av massan hos stammar, bestånd och skogar;

tillgodogörande av skogsprodukter enligt ekonomiska grunder; beräkning

av skogsområdens produktionsförmåga; grunderna för skogsindelning,

avverkningsberäkning och upprättande av skogshushållmngsplaner;

värdering av skogsmark och ståndskog.

I fråga örn ämnet kulturteknik innehölle yttrandena från lantmätare

1 huvudsak endast krav på att för ämnet bereddes ökad tid för praktiska

övningar av olika slag. Läraren i ämnet hade framhållit det stora behovet

av att lämpliga kursböcker bleve utarbetade, varigenom elevernas

arbete underlättades samtidigt som även föreläsningstiden kunde något

minskas. Ökning av tiden behövdes dels för övningarna å lärorummet,

dels för fältövningar. Undervisning i ämnet borde örn möjligt börja

med en vårtermin och fältövningarna förläggas till sommaren efter samma

termin. De sakkunniga hade ansett den nuvarande undervisningen i

ämnet vara i stort sett tillfredsställande men i likhet med läraren funnit

ökning av tiden för övningar å lärorummet och för fältövningar vara

påkallad samt av vikt, att undervisning i ämnet började med en vårtermin.

Lantmäteristyrelsen delade den uppfattning, som sålunda gjorts

gällande. För ämnet hade beräknats en tid av omkring 350 timmar,

därav omkring 165 timmar föreläsningar, samt 15 dagar för fältövningar.

Undervisningen i kulturteknik hade ansetts böra omfatta följande.

Vägbyggnad slä ra. Planläggning, byggnad och underhåll av jord-,

grus- och makadamvägar. Gator i mindre samhällen. Kostnadsberäkningar

för vägbyggnadsarbeten. Normalsektioner för vägar. Detaljerat

förslag till utfartsväg. Preliminärt förslag till bygdeväg eller gata. Beräkning

och fördelning av vägunderhåll. Besiktning av vägarbeten och

vägförsök. Förundersökningar för förslag till utfartsväg.

Bro- ochhusbyggnadslära. Kortfattad elementär byggnadsstatik

och hållfasthetslära. Materiallära, huvudsakligen trä, sten och bruk

samt järn. Enklare trä-, järn- och stenkonstruktioner. Grundläggning

för smärre hus och brobyggnader. Anordning och beräkning av enklare

broar. Anordning av enklaro trähus. Kostnadsberäkningar för byggnadsarbeten.

Exempel till byggnadsstatik och hållfasthetslära. Beräkning

av en stödmur. Detaljerat förslag till bro med bärbjälkar av trä

eller helvalsade järnbalkar. Enklare detaljer till trähus. Beräkning av

kostnaden för nybyggnad samt flyttning av ett trähus. Besiktning av

hus- och brobyggnadsarbeten. Besök vid bvggnadslaboratorier och utförande

av något enklare försök.

Vattenbyggnadslära. Klimatlära. Vattenstånd i färskvattendragen

och vid kusten. Vattenmängd, avrinning. Vattentryck, vattnets rörelse

över dammar samt i öppna och slutna ledningar, uppdämningskurvor.

Planläggning av dikningsföretag, kostnadsfördelning. Invallningsföretag,

jordvallars utförande. Detaljdränering, rördikessystems anordning

och beräkning. Kloakledningar i smärre samhällen. Beräkning av krafttillgång

i vattenfall. Exempel till hydrografi och hydraulik. Detaljerat

förslag till avdikning. Detalj till kloakledning. Kostnadsberäkning

av täckdikning eller kloakledning. Besiktning av pågående eller färdiga

hithörande arbeten. Förundersökningar för dikningsförslag. Besök vid

vattenbyggnadslaboratoriet vid tekniska högskolan. Uppmätning av vattenmängd

och vattenstånd.

Bihang lill riksdagens protokoll 19111. 1 sinni. ISO haft. (Nr 1S3.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

Rörande undervisningen i stadsplanelära uttalades i ett flertal av de

från lantmätare inkomna yttranden nödvändigheten av att ämnet bereddes

väsentligt ökad tid, då lantmätarna vöre i behov av avsevärt förbättrad

utbildning för uppgörande av stadsplaner för mindre samhällen

och styckningsplaner. Läraren i ämnet hade ansett den nuvarande kursen

i ämnet alldeles för knapphändig och ofullständig. En någorlunda

tillfredsställande utbildning i ämnet skullo kräva avsevärt längre tid

samt därtill vissa grundläggande förkunskaper, särskilt i husbyggnadskonst.

Undervisningen i ämnet borde därför förläggas till tekniska högskolan

i samband med införandet av en ifrågasatt särskild stadsbyggnadsskola

därstädes. Då lantmäteristyrelsen emellertid önskat förslag till

program för undervisning i ämnet, hade ett sådant uppgjorts med en beräknad

tid av 200 timmar för föreläsningar och övningar samt 4 dagar

för exkursioner, avseende allenast att bibringa lantmätare sådana nödiga

insikter i ämnet, som måste anses erforderliga vid upprättandet av enklare

styckningsplaner. I anslutning, därtill hade föreslagits, att ämnesbenämningen

stadsplanelära borde såsom missvisande utbytas mot en

mera betecknande benämning, såsom exempelvis styckningsplanelära.

Av de sakkunniga för ämnet hade byggnadsrådet Bergsten ansett det

vara tydligt, att verklig fackutbildning på detta krävande område måste

kräva flerdubbelt längre tid än den föreslagna kursen, men då här icke

vore fråga örn specialutbildning utan endast ett meddelande av den kunskap,

som ansåges oundgängligen nödvändig för lantmätarna, borde i avvaktan

på den utredning angående ordnandet av undervisningen i stadsplanelära,

örn vilken byggnadsstyrelsen gjort framställning till Konungen,

försök med den föreslagna kursen kunna göras. Antalet timmar

bordo tillsvidare reserveras i timplanen och borde framdeles, sedan här

ovan omnämnda utredning slutförts, ställning tagas till huruvida undervisningen

skulle förläggas till denna eller annan läroanstalt, exempelvis

tekniska högskolan. Faran för bristande kompetens även för lösandet

av de enklaste uppgifter vore uppenbar, och man finge giva akt

på, att undervisningen lades så, att lantmätarna, efter det de genomgått

enbart denna kurs, ej komme att anse sig kompetenta att lösa även uppgifter

av stadsplanerna. Ämneslärarens förslag att kalla ämnet styckningsplanelära

hade därför, enligt byggnadsrådet Bergsten, mycket fog

för sig.

Stadsplanedirektören Lilienberg hade bestämt avstyrkt anordnandet av

en så lång kurs för samtliga studerande vid lantmäteriundervisningen.

Kursen borde icke göras längre än att lantmätarna finge den uppfattning

örn ämnet, som de kunde behöva för att bedöma, när specialutbildad

fackman borde tillkallas för upprättande av stads- eller styckningsplan.

Lantmätare och mätningsmän borde således i allmänhet icke utbildas

för att sysselsättas med uppgörande av stads- och därmed jämförliga

planer och borde icke tillåtas uppgöra sådana med mindre än att

de fått en tilläggsutbildning till sin ordinarie utbildning. Denna tillläggsutbildning

borde givas betydligt större omfattning än den, som föreslagits

skola ingå i lantmäteriundervisningen. Aven de till synes enklaste

styckningsplaner kunde nämligen rymma frågor, som vore i sina

konsekvenser både invecklade och av stor ekonomisk räckvidd. Stadsplane-

och därmed jämförliga frågor borde därför behandlas av speciella

för sådana uppgifter utbildade personer. Sådan specialutbildning behövde

i ett så litet land som vårt anordnas endast på en plats, exempelvis

tekniska högskolan, och stå öppen för såväl ingenjörer som arkiteE
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ter och lantmätare såsom tilläggskurs, sedan den övriga utbildningen i

huvudsak avslutats. Förslag örn sådan specialutbildning hade av byggnadsstyrelsen

ingivits till Kungl. Majit, och innan detta spörsmål blivit

behandlat, vore det synnerligen svårt att taga ställning till nu föreliggande

fråga, som vore beroende av det sätt, på vilket den högre, verkliga

fackutbildningen ordnades. Komme en kurs av föreslagen omfattning att

ingå i lantmäteriundervisningen, kunde man enligt stadsplanedirektören

Lilienberg befara, att den hindrade tillkomsten av den verkliga specialutbildning

på området, som vore för hela landets byggnadsväsen och för

dess ekonomi av största vikt att få till stånd.

De av lantmäteristyrelsen tillkallade båda överlantmätarna hade

framhållit, att inom de flesta lantmäteridistrikt förekomme då och då

frågor rörande stadsplaner och styckningsplaner av olika slag och att

dessa frågor många gånger vore så enkla, att de icke kunde påfordra tillkallandet

av en specialist på området. Det kunde icke anses tillfredsställande

för allmänheten, att lantmätarna, som hade hand örn jorddelningen,

icke i samband därmed kunde lösa sådana enklare planfrågor,

där några invecklade förhållanden uppenbarligen varken förelåge eller

kunde tänkas uppstå. Det vore oundvikligt, att lantmätarna finge erforderlig

utbildning för enklare uppgifter av förevarande slag.

Ledamoten av riksdagens första kammare herr C. P. V. Nilsson i Gränebo

och ledamoten av riksdagens andra kammare herr D. Hj. Pettersson i

Bjälbo, vilka såsom sakkunniga biträtt styrelsen, hade påvisat, att det ur

praktisk synpunkt och med hänsyn till allmänhetens berättigade krav vore

nödvändigt, att lantmätarna kunde uppgöra enklare planer och att de således

måste erhålla därför erforderlig utbildning.

Lantmäteristyrelsen ansåge den verkställda utredningen hava visat,

att verklig fackutbildning i ämnet icke kunde inrymmas inom den uppgjorda

planen, men att sådan högre fackutbildning inom landet vore av

behovet påkallad. Då emellertid en viss utbildning på området vore nödvändig

för alla lantmätare, måste en kurs i ämnet ingå i lantmäteriundervisningen.

Erinringarna mot den uppgjorda planen avsåge närmast,

att kursen skulle bliva alltför kort, men då av skäl, som de båda på området

speciellt sakkunniga framhållit, någon verklig specialutbildning

för denna undervisningsgren icke borde eller kunde inrymmas inom en

blivande undervisningsplan för lantmäteriundervisningen, hade styrelsen

med ledning av erfarenheterna från den hittillsvarande undervisningen

ansett sig böra i enlighet med den plan, som uppgjorts av läraren

i ämnet, räkna med en tid av omkring 200 timmar, därav 50 timmar

till föreläsningar, samt exkursioner under fyra dagar. Föreläsningarna

bordo omfatta: avlopp, dränering och väganläggningar; stadsplaneväsendets

utveckling; äldre och nyare samhällsbildningar och byggnadsanläggningar

av olika slag; planområdes förutsättningar för stadsmässigt

bebyggande; huvudtrafikleder och delområdens ytdispositioner; gatusystemet;

kvartersmark och dess användning för olika ändamål; allmänna

platser för olika ändamål; stadsplaneväsendet berörande lagar och

författningar. Övningarna bordo omfatta mindro stadsplaneuppgifter

samt olika slag av styckningsplaner.

Med den ståndpunkt, som styrelsen sålunda stannat vid, hado ingen

anledning förelegat att ändra ämnets namn.

I det föregående hado redogörelse lämnats för motiven till undervisning

i ämnet jorddelning slär a och vad denna undervisning i huvudsak

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

borde åsyfta. För ämnet, som givetvis bleve av synnerlig vikt, borde

beräknas en tid av omkring 360 timmar, därav omkring 150 timmar övningar,

samt 30 dagar för fältövningar och exkursioner. Då all undervisning

måste anpassa sig efter utvecklingen och föreliggande behov,

kunde för detta ämne liksom för övriga endast den ungefärliga omfattningen

angivas och detta på följande sätt:

Historik, översikt över fastighetsbildningens och jorddelningens utveckling.

Laga skifte. J ordbrukstekniska och ekonomiska synpunkter rörande

skifteslag och deras begränsning. Undantag av mark och bildandet av

servitut, gemensamhetsskog. Urskiljande av inrösnings- och avrösningsjord,

inverkan av hushållningsplaner, kulturtekniska och ekonomiska

synpunkter, samband med frågan örn utflyttning. Gradering, jordklassifikation

med hänsyn till jordvärdering för skiftesändamål, olika

graderingssystem. Skiftesläggning och utflyttning, arrondering, lage

och gränser, inverkan på fastighetsvärden och utvecklingen. Jordbruksekonomiska

förutsättningar för utbrytning av ägolott. Delningsarbetets

tekniska utförande. Likvider, samband med graderingen, olika likvidanledningar

och likvidmetoder.

Styckning. Styckning för olika ändamål och markens lämpliga utnyttjande.

Styckningslotters lämpliga storlek, läge och gränser samt

sammansättning av olika ägoslag. Värderingar. Tilldelning av skog.

Samfälligheter. Styckningens tekniska utförande.

Andra lantmäteriförrättningar. Tillämpliga delar av det

under laga skifte och styckning angivna.

Som förut nämnts hade det nuvarande ämnet tolkning av äldre handskrifter

ansetts kräva någon utökning i viss riktning och därvid lämpligen

böra benämnas arkivkunskap. Utökningen skulle avse att meddela

en inblick i det svenska arkivväsendets organisation samt anvisningar

örn sättet att bedriva arkivforskningar. Behovet för lantmätare''

av någon handledning i detta hänseende vore påtagligt. Tiden för ämnet

hade beräknats till omkring 30 timmar.

Körande fornlämningar och naturskydd hade läraren i ämnet ansett

den nuvarande tiden vara väl knapp, varjämte han ansett det vara önskvärt,

att lantmätarna erhölle någon inblick i den moderna hembygdsvården

samt kunskap örn ortnamnsforskningens nuvarande ståndpunkt,

mål och hjälpmedel. Lantmäteristyrelsen delade denna uppfattning och

hade för det sålunda något utvidgade ämnet beräknat en tid av omkring

30 timmar jämte exkursion under en dag.

Förut hade redogörelse lämnats för behovet av undervisning i fiskerikunskap

och den undersökning, som därom gjorts. För ämnet hade ansetts

erforderligt att beräkna en tid av 30 timmar jämte exkursioner under

två dagar. Undervisningen borde omfatta ungefär följande: Inledning;

vattnets fysikaliska och kemiska beskaffenhet; vattnets flora och

fauna; Sveriges fiskarter och deras utbredning; de viktigaste fiskarternas

biologi; fisktillgångens beroende av olika faktorer; olika vattens avkastningsförmåga

och orsakerna därtill; olika sjötyper; fiskredskap och

fiskemetoder; allmän översikt; garnredskap; träredskap; krokredskap;

saxredskap; tillbehör; sumpar och dessas placering; fisktransport och avsättningsförhållanden;

fiskevård och fiskodling; fiskets organisation; rationell

fiskerihushållning; fisket och kulturen; allmän återblick; Sveriges

fiskavkastning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Den tid, som sålunda visat sig vara erforderlig för do olika umnena,

innebure, att den sammanlagda undervisningstiden komme att utgöra

3,050 timmar till föreläsningar och övningar å lärorummet samt 164

dagar till fältövningar och exkursioner. Denna tid kundo icke fördelas

på mindre än tre och ett halvt läsår eller sju terminer och fältövningar

under tre somrar. Även med denna tid torde kursen komma att stalia

stora krav på de studerandes arbetsförmåga. Kursen borde taga sm början

med en vårtermin, då det med hänsyn till lantmätenarbetets beskaffenhet

icke vore lämpligt att utexaminera de studerande vid slutet av

en hösttermin. Med hänsyn härtill och i anslutning till vad som förut

anförts rörande praktisk elevtid före inträde vid lantmätenundervisningen

bordo sådan elevtid kunna bogränsas till ott halvt år. Härigononi

skulle den, som omedelbart efter studentexamen antoges som lantmäterielev,

kunna vinna inträde vid undervisningen vid vårterminens början

och således avlägga lantmäteriexamen fyra år efter studentexamen. För

närvarande vore den praktiska elevtiden ett år samt studietiden sammanlagt

tre läsår och fältövningar under en sommar. Hela ökningen i utbildningstiden

skulle således inskränka sig till fältövningar under två

somrar.

Utredningsmännen hava i stort sett följt lantmäteristyrelsens fbislag

i hithörande frågor. Emellertid framhalles, att en viss omläggning och

utvidning av undervisningen i stadsplanelära med vad därtill hörer syntes

ofrånkomlig. Härom anföra utredningsmännen följande.

I lantmäteristyrelsens förslag hade undervisning i stadsplanelära upptagits

med 200 timmar. För att rätt kunna tillgodogöra sig den vid tekniska

högskolan meddelade undervisningen i stadsplanelära måste de studerande

emellertid äga vissa förkunskaper i avseende på husbyggnader

och kommunikationsväsen. Tillfredsställande resultat i dessa hänseenden

torde svårligen kunna vinnas med undervisning, som endast vore av

ringa omfattning och inginge i annat ämne. För övrigt torde undervisning

rörande husbyggnader och kommunikationsteknik vara av värde

för lantmätarna även för annan verksamhet än den, sorn sammanhängde

med stadsplaneväsendet. Då det icke torde vara möjligt att hänvisa

lantmäteristuderande helt eller delvis till de vidlyftiga kurser i byggnadstekniska

ämnen, som vid tekniska högskolan gåves för de studerande

inom fackavdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt för arkitektur

hade utredningsmännen stannat för att för de lantmäteristuderande

''borde meddelas en särskild kurs i husbyggnaders allmänna planläggning

och utformning, omfattande 150 timmars undervisning. Kursen

i kommunikationsteknik, vilken kunde vara gemensam nied tekniska

högskolans undervisning i ämnet, borde omfatta 50 timmar. Den egentliga

stadsplaneläran torde därför kunna inskränkas till 125 timmars undervisning.

Lantmäteri styrelsen framhåller i sitt yttrande över utredningsmännens

betänkande, att den i fråga örn utbildningen i stadsplanelära föreslagna

förändringen innebure en avgjord förbättring av det tidigare förslaget,

varför styrelsen i denna del anstöta sig till utredningsmännens felslag.

Lurarkollegiet vid och styrelsen för tekniska högskolan hava funnit sig

kunna i fråga örn läroämnenas omfattning i det stora liela följa det fram
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Lantmäteri
styrelsens
förslag.

Frågan om

undervisningens

förläggning

till

redan befintlig

anstalt.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

lagda föi slaget, dock med vissa modifikationer, vilka jag av lämplighetsskäl

anhåller att få behandla i samband med frågan örn studieplaner och

undervisningens anordnande.

Jag övergår nu att redogöra för föreliggande förslag och yttranden i

vad avser

frågan om undervisningens anordnande.

Föi ut har redogörelse lämnats för de förslag, som tidigare framställts

att få undervisningen förlagd till någon redan befintlig institution. I

sitt betänkande redogör lantmäteristyrelsen för av styrelsen verkställda

undersökningar rörande frågan örn undervisningens förläggning till redan

förefintliga undervisningsanstalter. De undervisningsanstalter, som där•

Vld ansetts kunna ifrågakomma, äro skogshögskolan, tekniska högskolan

och någon anstalt för högre lantbruksundervisning.

I fråga örn undervisningens förläggande till skogshögskolan

anför lantmäteristyrelsen, som i nämnda fråga överlagt med representanter

för skogshögskolan och särskilda sakkunniga, bland annat följande.

Gemensam undervisning för lantmäterielever och studerande vid skogshogskolan

kunde icke anordnas med bibehållande av nuvarande eller tillämnade

undervisningsplaner, och en förändring av dessa för möjliggörande

av Barnundervisning skulle otvivelaktigt medföra en förlängning

av studietiden och en försämring av utbildningen genom svårigheter att

specialisera undervisningen i för varje undervisningsgren önskvärd

riktning.

I fråga örn lärarna vid skogshögskolan hade upplysts, att professorerna

vöre fullt upptagna av sin nuvarande undervisningsskyldighet samt arbetet

med respektive ämnens vetenskapliga utveckling,'' varför ökad undervisningsskyldighet

skulle medföra betydande olägenheter och risk för

sänkning av undervisningens och det vetenskapliga arbetets kvalitet.

x1 or de tre lektorerna vid forstmästarkursen funnes visserligen någon

större möjlighet för ökad lärarverksamhet men ej i sådan utsträckning

eliel av beskaffenhet att kunna motivera någon gemensam organisation,

helt eller delvis, av skogs- och lantmäteriundervisningen. Högskolans

extra lärare erhölle arvode efter omfattningen av meddelad undervisning,

varför en gemensam organisation ej skulle medföra någon besparing.

Skogshögskolans byggnad inneliölle sex föreläsningssalar, en rit- och

högtidssal, arbetsrum för sex institutionsföreståndare samt museilokaler.

linder höstterminen funnes fem årskurser samlade, vadan lika många

föreläsningssalar ständigt vore upptagna, samtidigt som ritsalen i regel

erfordrades för utförande av examensarbeten m. m. Då därtill bomme,

att_ vissa föreläsningar fordrade demonstrationer av undervisningsmaterial.

vilket ej under föregående rast kunde iordningställas, behövde

ofta en eller två salar vara lediga timmen före en sådan föreläsning,

varför utrymmet redan nu ansåges hårt utnyttjat. Detsamma gällde museer

och andra utrymmen, varför ett ökat antal kurser eller institutioner

icke syntes kunna inrymmas inom skogshögskolans nuvarande lokaler. •

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 183.

23

Ur allmän synpunkt skulle ett sammanförande möjligen kunna medföra

vissa fördelar genom den närmare kontakt, som därigenom skulle

vinnar mellån två i viss mån närstående undervisningsgrenar, men

dessa fördelar kunde icke tillmätas någon avgörande betydelse, sa my

ket mindre som en dylik önskvärd kontakt kunde i väsentlig grad eimas

även utan ett administrativt sammanförande.

Undersökningen hade sålunda givit till resultat, att lantmatenundeivisningen

icke, varken helt eller delvis, kunde lämpligen anordnas i sam

band med undervisningen vid skogshögskolan.

Lantmäteristyrelsen erinrar därefter örn att överläggning agt rum

mellan styrelsen och representanter för tekniska högskolan äfvensom r - presentant för svenska stadsförbundet och andra av styrelsen anlitatade

sakkunniga angående möjligheterna att förlägga lantmatenun. ervisningen

till tekniska högskolan. Undersökningen hade gmt

^D^ämnen^Uvilka mera likartad undervisning meddelades vid de båda

an?taSna?’ vöre matematik, geodesi och stadsanläggnmgslara (stads
PlKurserna

i matematik sammanfölle icke, enär de måste speciellt inriktas

på de studerandes vidare utbildning, som vöre vasentligt ohka.

Någon gemensam undervisning vore därför icke möjlig, och learna^vid

tekniska högskolan vore så upptagna av den nuvarande undei vinninge,

därstädes, att de ej kunde medhinna särskild undervisning at lantmateri
St

I^geodcsi funnes vid högskolan en lägre, obligatorisk kurs för dem,

som gemminge fackskolan för väg- och vattenbyggnad och en ho^e

frivillig kurs, som tillsammans med den lägre kursen till omfattning

ungefärligen motsvarade kursen vid lantmäteriundervisnmgen Den

lägre kursen vore icke så inriktad, att den lämpade sig för blivande la

mätare. Den högre kursen vore utsträckt över en tid av tre terminer.

Vid överläggningen uttalade professor Fagerholm den mening, att en

förläggning av lantmäteriundervisnmgen i dess helhet till tekniska högskolan

icke vore lämplig, men att lantmätarnas undervisning i geodesi

borde uppdelas i en lägre obligatorisk kurs vid lantmateriundervisn

gen och en frivillig högre, till ett år sammanförd kurs vid tekniska hog
^X^äinnet

stadsanläggningslära meddelades för närvarande en kortare

kurs vid tekniska högskolan och en ungefär motsvarande kurs vid lantin

äteriundervisningen. Förslag hade emellertid väckts att vid högskola

utöver den kortare kursen införa en mera omfattande undervisning i ämnet

Möjligen skulle den kortare kursen kunna göras gemensam för lantmäteristuderande

och för vissa studerande, vid tekniska högskolan.

I fråga om övriga ämnen vid lantmäteriundervisnmgen hade utrönts,

att inga tillnärmelsevis likartade kurser förekomme vid tekniska hog
SkUndérvisningslokalerna

vid tekniska högskolan kunde icke till någon

nämnvärd del användas även för lantmäteriundervisnmgen, varför kostnaderna

för lokaler bleve ungefärligen desamma, vare sig lantmateriundervisningen

förlädes till högskolan eller ej. .

Ur mera allmänna synpunkter syntes inga fördelar sta att vinna men

viii olägenheter kunna uppkomma genom lantmåterinndervisnmgens for
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

olikartado'' ändamål iSh J^dtärTSirighetlr ™d"’is,lil>8s«?-onar°m<1d

sniÄsss,ni “*• hi“ AttSBs

Beträffande dan h ö ? r a 1 n n f in*« v 9 i

•,„ , ... , nuaie lantbruk sunde r vis ilinge n erinnr

lantmatenstyreisen örn följande g

JäääSSSäS

att 1 fråga om kursen för lantmäteriexamen synnerlig™ rins*örn

SSSS—Masi

undersökning visat, att, örn det ur lantmäteriundeivisningens SnnuX

lantmäSSme™SÄÄSSÄT ^ km*.lir

fSärådPnrtie11 ansh,tninB ™ lantbrukshögskolan stalleTlwfSrÄ?

Oavsett det resultat, vartill nämnda kommitté sålunda kommit hade lant

matenstyrelsen ansett sig pliktig föranstalta örn en y?t“TÄre f£ut

sattmngslos undersökning örn möjligheterna att anordna lantmäteriun

harlI1Sfinge^ i1 sambaad med en frösne lantbruksundervisning. Styrelsen

Ultuna TaanntbrukTål föv?rlä««n“g med representanter för

, ,:. u,n a lantbruksinstitut ävensom med andra av stvrelsen

anlitade sakkunniga. Därvid hade framkommit följande

SÄ j0Idbr"ksl6,''a och to*****»»

. D,evn undervisning, som för lantmätare erfordrades i marklära samt

D .rdbrukslara och .tordbruksekonomi, måste vid en högre lantbruksunderlsning

meddelas under andra förutsättningar hos do studerande samt

nan Åmötet a.nnan omfattailI£ med uppdelning på flera ämnen och en ansamnfn

Vkt iPn^’UUd av andra Syften med undervisningen. GemenT

k +rSlr SkUi110 kuana tankas endast i mycket obetydlig utsträckning

* am ii otskogsek on örn i med skogslära bordo visserligen till omfattnin0_n

ungefärligen motsvarande kurser förekomma vid lantmäteriunde”- Tismngen och vid lantbruksundervisningen, men kurserna måste få olika

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

syften och därför givas olika inriktning och innehåll. Gemensam undervisning

kundo därför svårligen anordnas.

Då sålunda inga ämnen vid do håda undervisningsanstalterna kunde

givas sammanfallande kurser, kunde några nämnvärda bespai ingar med

hänsyn till behovet av lärare icke vinnas genom att förena lantmäteriundervisningen

med den högre lantbruksundervisningen.

Vid förenämnda överläggning närvarande hade varit ense örn, att undersökningen

visat, att någon besparing av kostnader ej syntes stå att

vinna och att några större fördelar ej heller i övrigt torde vara att uppnå

genom att anordna lantmäteriundervisningen i samband med en högre

lantbruksundervisning vid Ultuna.

Då enligt lantmäteristyrelsen någon möjlighet sålunda icke förelåge Inrättande av

att ordna lantmäteriundervisningen på tillfredsställande sätt,genom an- mäterihög.

litande av redan förefintliga undervisningsanstalter eller vid sådana an- skola,

ställda lärarkrafter, har lantmäteristyrelsen ansett det vara ofrånkomligt,

att lantmäteriundervisningen ordnades som en särskild institution.

Denna borde i likhet med andra fackskolor av liknande slag anordnas som

en högskola och lämpligen benämnas lantmäterihögskola. Undervisningen

vid högskolan borde bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med

de riktlinjer, som angivits örn lantmäteriutbildningens uppdelning på

praktik och undervisning i olika ämnen samt dessas omfattning.

För den sålunda föreslagna undervisningen har lantmäteristyrelsen ut- studieplan,

arbetat följande studieplan.

Förutsättningar. Studierna uppdelas i sju terminer och fältövningar

under tre somrar samt börja med en vårtermin. Tre veckor vid julen

och en vecka vid påsk beräknas till ferier. Fältövningar och sommarferier

beräknas i regel till sammanlagt 12 veckor. För studierna återstå

således för varje år normalt en vårtermin med 20 veckor under tiden 10

januari—5 juni och en hösttermin med 16 veckor under tiden 29 augusti

—18 december.

Av första terminen (vårtermin) reserveras tre veckor för tentamina,

exkursioner m. m., varefter återstå 17 veckor.

Av första sommaren användas sex veckor för övningar och exkursioner

i jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi med skogslära

och sex veckor för ferier.

Av andra terminen (hösttermin) reserveras två veckor för tentamina

m. m., varefter återstå 14 veckor.

Av tredje terminen (vårtermin) reserveras en vecka för tentamina

m. m., varjämte terminen med hänsyn till sommar övningarnas längd avkortas

med tro veckor. Härefter återstå 16 veckor......

Under andrei sommciren användas 12 veckor till fältövningar i geodesi,

två veckor till fältövningar i kulturteknik och lyra veckor till ferier..

Av fjärde terminen (hösttermin) reserveras en vecka för tentamina

nr m„ varjämte terminen med hänsyn till sommarövningarna avkortas

med tre veckor. Härefter återstå 12 veckor.

Av femte terminen (vårtermin) reserveras två veckor för tentamina

m. m., varefter återstå 18 veckor.

Under tredje sommaren användas fem veckor till övningar och exkursioner

i jorddelningslära och sju veckor till ferier.

Av sjätte terminen (hösttermin) reserveras en vecka för tentamina

m. m., varefter återstå 15 veckor.

Av sjunde terminen (vårtermin) reserveras två veckor för tentamina

m. m., varefter återstå 18 veckor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Under de olika terminerna skulle de olika ämnena förekomma på följande

sätt:

Matematik..................

Nationalekonomi.........

Marklära ..................

Jordbrukslära och jord- bruksekonomi .........

Skogsekonomi med

skogslära ...............

Föreläsningar

Övningar

Summa

föreläs- ningar

och öv- ningar

tim.

Beröka.

hem-

arbete

tim.

Summa

tim.

antal

veckor

tim.

per

vecka

summa

tim.

antal

veckor

tim.

per S“mm‘

vecka! tim''

Förs

17

8

C

9

9

ta tern

8

4

7

2

8

6

inea (v

136

32

56

18

72

54

årterm

17

8

9

n) n

2

1

o

>eckor

1 34

18/

i 170

32

100

72

54

135

40

80

60

55

305

72

180

132

109

Summa

—

-

—

428

370

798

Alltså arbetet per

vecka

47 timmar

Andra terminen (.hösttermin) 14 veckor

Matematik..................

14

6

84

14

2

28

112

45

157

Geodesi .....................

14

4

56

14

4

56

112

50

162

Jordbrukslära och jord-

bruksekonomi .........

14

8

112

14

3

42

154

75

229

Skogsekonomi med

skogslära ...............

14

5

70

—

—

—

70

45

115

Summa

—

—

-

_

—

—

448

215

663

Alltså arbetet per

vecka 47 timmar

Tredje terminen (vårtermin) 16 veckor

Geodesi .....................

16 1

8 i

128

16

8

128

256

100

356

Kulturteknik...............

16 i

8

128 1

16

6

96

224

170

394

Summa

—

—

— (

_ 1

i

_

480 |

270

750

Alltså arbetet per

vecka 47 timmar

Fjärde terminen (hösttermin) 12 veckor

Geodesi .....................1

12 |

12 1

144 1

12 I

3

36

180

60 1

240

Juridik .....................''

12

4

48

— ,

—

—

48

144 |

192

Kulturteknik...............1

12 I

Q

o i

36

12

7

84 |

120

35 |

155

Summa!

- 1

— |

—

- |

_

348 !

239

587

Alltså arbetet per

vecka 49 timmar

Femte terminen (vårtermin) 18 veckor

Geodesi .....................i

is ;

4

72

18 |

17 !

306 j

378 |

25

403

Juridik .....................

18

4

72

18 !

1 ;

18

90

216

306

Jorddelningslära .........|

18

4 1

72 |

18

2 1

36 j

108

50

158

Summa

- |

_

_ j

- 1

- j

576 !

291 !

867

Alltså arbetet per

vecka 48 timmar

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

27

-''--

Föreläsningar

Övningar

Summa

föreläs-

Beräkn.

antal

tim.

summa

antal

lim.

summa

ningar

och öv-

hem-

arbete

Summa

tim.

veckor

per

vecka

tim.

veckor

vecka

tim.

ningar

tim.

tim.

Sjätte terminen (hösttermin) 15 veckor

Juridik .....................

15

6 1

90 j

-

—

—

90

270

360

Stadsplanelära ............

15

2

30

15

4

60

90

60

150

Jorddelningslära ........

15

7

105

15

5

75

180

50

230

Summa

-

—

—

— ;

360

380

740

Alltså arbetet per

vecka

49 timmar

Sjunde terminen (vårtermin) 18 veckor

Juridik .....................

18

4

72

18

4

72

144

216

360 j

Stadsplanelära ...........

18

1

18

18

5

90

108

30

138 ;

Jorddelningslära .........

18

2

36

18

2

36

72

36

108 i

!

Arkivkunskap ............

8

3

24

8

1

8

32

•

30

62 i

Fornlämningar och na- turskydd ...............

5

6

30

—

—

—

30

15

45

1

Fiskerikunskap............

i 8

4

32

-

—

— •

32

16

48

Summa'' — j — | —

Alltså arbetet per

vecka 42 timmar

418

| 343

761

Lantmäteristyrelsen framhåller i samband härmed, att belastningen

med avsikt gjorts minst under sista terminen och ferierna under sista

sommaren gjorts jämförelsevis långa. Detta hade skett dels med tanke

på de särskilda examensarbeten, som skulle kunna förekomma, dels emedan

arbetet under en kurs av olika anledningar ändock brukade ökas mot

slutet.

Lantmäteristyrelsen omförmåler vidare, att styrelsen från chefen för

rikets allmänna kartverk inhämtat yttrande rörande anordnande vid

lantmäteriundervisningen av en särskild utbildningslinje

för hartog rafaspir anter.

Kartverkschefen förordade en sådan särskild utbildningslinje. Denna

linje borde omfatta endast vissa av de i kursen för lantmäteriexamen

ingående ämnen och några av dessa endast med en begränsad del. Kartografaspiranterna

borde följa kurserna för jämnåriga lantmäterielever

i vissa ämnen och i andra undervisas tillsammans med lantmäterielever

i äldre årskurs. Ämnena matematik, juridik, arkivkunskap samt fornlämningar

och naturskydd borde läsas helt och hållet samt ämnena geodesi,

jordbrukslära och jordbruksekonomi, skogsekonomi med skogslära

samt jorddelningslära endast delvis. Ämnena nationalekonomi, marklära,

liulturteknik och stadsplanelära _ kunde^ helt uteslutas. Genom sådana

inskränkningar skulle undervisningen å den särskilda utbildningslinjen

för kartografelever behöva fortgå under två eller möjligen två och

ett halvt år. .

Lantmäteristyrelsen ansåge ändamålsenligt, att en sådan särskild ut
-

Särskild utbildningslinje

för kartografaspiranter.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Erforderliga

lärarkrafter.

Kungl. Majlis proposition Nr 1S3.

bildningslinje kommo till stånd, och hade vid. undersökning funnit, att

den kunde inrättas utan vidtagande av några anordningar, till vilka hänsyn

för närvarande borde tagas. Närmare utredning om de särskilda bestämmelser,

som erfordrades för denna utbildningslinje, torde icke erfordras,

förrän beslut föreläge om lantmäteriundervisningens ordnande.

I fiaga om behovet av lärare för den av lantmäteristyr

elsen föreslagna undervisningen anför lantmäteristyrelsen.

Ludell isningen i matematik krävde en särskild lärare, som emellertid

icke erhölle full sysselsättning med denna undervisning. Med hänsyn till

ämnets art och uppgift måste det emellertid anses vara av vikt, att undervisning

däri bestredes av en ordinarie lärare. Detta hade ansetts bliva

möjligt genom att för ämnet upprätta ett lektorat med reducerad avlöning.

Då en lektor med full sysselsättning torde böra placeras i samma

lönegrad som en lektor vid skogshögskolan eller B 26, borde lektorn i

matematik med hänsyn till undervisningsskyldighetens omfattning placeras

i lönegraden B 22.

För ämnet geodesi hade ända sedan 1910 funnits en lärare, för vilken

avlöningen ursprungligen beräknats lika med professor vid högskola.

Undervisningsskyldigheten hade emellertid varit väsentligt större än den

som ålåge sådan professor. För ämnet måste tydligen beräknas en pro^

iessor med avlöning i samma lönegrad som professorer vid andra högskolor

eller B 30. Med hänsyn till nödvändigheten att minska huvudlärarens

nuvarande arbetsbörda och till att ämnet utökats med större deGn.

av nuvarande ämnet praktiskt lantmäteri krävdes utöver professorn

även en biträdande lärare i ämnet. Denne finge, särskilt

genom de omfattande praktiska övningarna, full sysselsättning

och borde därför bliva ordinarie befattningshavare såsom lektor

med samma avlöning som lektor vid skogshögskolan eller efter lönegraden

B 26. För ämnena geodesi och praktiskt lantmäteri funnes för

närvarande en assistent med full sysselsättning. För det utvidgade ämnet

geodesi erfordrades således en assistent, som uteslutande ägnade sig åt

denna befattning. Denne assistent borde emellertid icke vara ordinarie

befattningshavare men borde dock erhålla sådan avlöning, att lämpliga

personer kunde erhållas för befattningen, vilket vore av vikt, då assistenten

vore avsedd att fylla viktiga uppgifter, särskilt vid de praktiska övningarna^

Det syntes lämpligt, att assistenten bleve likställd med assistenterna

a länens lantmäterikontor och således erhölle avlöning efter lönegraden

B 21. . Slutligen borde den nuvarande anordningen med speciallärare

i kartritning och textning bibehållas. Härför hade beräknats ett

arvode av 400 kronor.

. Undel visningen i juridik vore av den omfattning och betydelse, att den

icke kunde pa tillfredsställande sätt handhavas annat än av en ordinarie

lärare med professors ställning. Ehuru vägande skäl talade för att denne

professor borde givas samma ställning som professorerna i de juri<T.

s„a .mkulteterna vid rikets universitet, föresloges dock icke högre iönestallmng

än för. andra professorer vid fackskolor, nämligen B 30. Vid

undervisningen i ämnet, särskilt i frågor av mera administrativ natur

samt vid övningar av praktisk art, erfordrades någon assistenthjälp. Härför

borde beräknas 1,000 kronor.

För ämnet nationalekonomi erfordrades endast en speciallärare. Med

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 183.

29

hänsyn till ämnets jämförelsevis ringa omfattning kunde arvodet begränsas

till 1,000 kronor.

Även i ämnet marklära borde undervisningen lämpligen handhavas av

en speciallärare. På grund av ämnets omfattning och betydelse borde

arvodet sättas till minst 3.000 kronor. . „ 11A .

I jordbrukslära och jordbruksekonomi bleve läraren ej fullt sysselsatt,

men särskilt med hänsyn till den speciella inriktning, som denna undervisning

måste givas, vore det av betydelse, att läraren bleve ordinarie

befattningshavare. Han borde därför erhålla samma ställning som läraren

i matematik eller lektor med placering i lönegraden B 22.

Ämnet skogsekonomi med skogslära borde kunna tillfredsställamde handhavas

av en speciallärare, för vilken emellertid med hänsyn till ämnets

vikt och omfattning borde beräknas ett arvode av 4,000 kronor.

Ämnet kulturteknik hade vid lantmäteriundervisningen ända sedan

1910 räknats till huvudämnena och hade här utökats. Det komme att

kräva en lärares hela tid. Med hänsyn härtill och för att kumla för befattningen

förvärva fullt kompetent och lämplig person vöre det nödvändigt,

att för ämnet beräknades en professor med samma löneställning som

övriga professorer eller B 30. Assistent för ämnet funnes redan nu och

bleve än mera nödvändig efter den föreslagna utökningen av ämnet. För

assistenten, som vore avsedd att biträda huvudsakligen vid ökningarna,

torde arvodet kunna begränsas till ett belopp av 1,500 kronor.

För stadsplanelära erfordrades en speciallärare. Med hänsyn till ämnets

omfattning och nödvändigheten att till lärare erhålla fullt kompetent

person borde arvodet beräknas till 4,000 kronor.

Ämnet jorddelning slör a vore till väsentliga delar nytt. Det bleve a\

betydande omfattning och komme att ställa mycket stora krav på läraren,

som utom specialutbildning borde vara väl förtrogen med alla olika

grenar av lantmäteriverksamheten. Det torde därför vara ofrånkomligt

att för ämnet beräkna en professor med samma ställning som övriga professorer

eller i lönegraden B 30. Undervisning i ämnet kunde emellertid

icke bedrivas utan biträde av assistent särskilt för de praktiska övningarna,

som vore avsedda att förekomma i stor utsträckning. För assistenthjälp

i ämnet borde beräknas 2,000 kronor.

För ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd samt fiskenkunskap

erfordrades givetvis endast speciallärare. För vart och ett av arnnena

hade arvodet till läraren beräknats till 800 kronor.

Lärarpersonalen vid högskolan skulle således bliva fyra professorer och

tre lektorer som ordinarie befattningshavare samt dessutom speciallärare

i åtta ämnen och assistenter i fyra ämnen.

Framhållas borde, att vid bedömande av behovet av lärare hänsyn mäste

tagas till att i lantmäteriundervisningen inninge ett stort antal fran varandra

väsentligt skilda ämnen. Det torde även böra nämnas, att samtliga

arvoden för speciallärare beräknats lägre i förhållandet till undervisningsskyldighelen

än vad fallet voro exempelvis vid skogshögskolan.

För högskolans expedition och kassarörelse samt för biträde med sknvsöromål

torde vara tillräckligt med allenast ett kanslibiträde, som borde

erhålla samma löneställning som liknande befattningshavare eller leneus

lut li gen'' erfordrades vaktmästare. Vid en institution av förevarande

sia* erfordrades ständigt biträde vid handhavando och vardén av olla

skrymmande och svårhanterlig undervisningsmaterial. Därtill komme

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skötsel av samlingar, värmeledning o. d. samt bevakning av högskolans

lokaler. Med hänsyn till allt detta torde det vara nödvändigt att anställa

tva vaktmastare, den ene tillika maskinist. I andra liknande fall torde

den ene därvid hava placerats i samma lönegrad som förste expeditionsvakt.

Styrelsen hade dock ansett sig böra för båda beräkna lönegraden

-L> D,

Av de i anledning av lantmäteristyrelsens förslag avgivna yttrandena

1 n fi rv> trin n d T 1______1 i» o n o

Yttranden

över lant- . - -----------o ~ ■ e- • j uui-uuut-ua

mäteristyrd- inhämtas — med bortseende från frågan örn lärarnas avlöning och från

sens förslag, övriga kostnadsfrågor, vartill allt jag senare återkommer — i huvudsak

följande.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av domänstyrelsen,

chefen för generalstaben, lantbruksstyrelsen och styrelsen

för sjökarteverket.

Domänstyrelsen uttalar, att beträffande de undervisningsämnen, som

mera direkt berörde jordbruk och skogsbruk, vore genomförandet av lantmateristyrelsens

förslag ägnat att väl tillgodose utbildningen. Lantbruksstyrelsen

hav betonat, att styrelsen ansett sig böra begränsa sitt utlåtande

till att avse allenast de delar av utredningen, som mera direkt

berörde lantbruksstyrelsens eget verksamhetsområde, eller lantmäteri undervisningens

förhållande till den högre lantbruksundervisningen och lantbruksingenjorsutbildningen.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till den

ståndpunkt, som lantmäteristyrelsen intagit till dessa spörsmål.

Mot förslaget hava emellertid även framförts vissa erinringar.

Sålunda föreslår byggnadsstyrelsen, under erinran örn förberörda av

byggnadsstyrelsen till Kungl. Majit ingivna framställning rörande underV,

ls,rl1“gen,.1,1stac!splan^jonst> Kungl. Majit ej för närvarande måtte taga

?mnpin|£n-sporsmalet om-det slutliga ordnandet av undervisningen i detta

amne. Beträffande lantmatares befattning som mätningsmän i stad har

byggnadsstyrelsen framhållit, att lantmätares anställning som mätningsrnan

hksom hans användning vid uppgörandet av styckningsplaner ej

tillhörde hans tjänsteutövning, varför endast de lantmätare, som vid si
w

aVf i3an;! in ut,föra stadsplanearbete eller bliva stadsmätare,

hade skal att förskaffa sig harf or erforderlig utbildning. Beträffande omilia!*,

?311 flaggningen av undervisningen i geodesi har byggnadsyrelsen,

utan att taga stallning till denna fråga, framhållit, att studieplanens

omfattning syntes vara beroende dels på den slutliga utformningen

av matnmgsstadgan tor rikets städer och dels på frågan örn kontrollen

över stadernas matnmgsväsen skulle förläggas hos lantmäteristyrelsen

Det syntes med skäl kunna sättas i fråga, huruvida för lantmäteri
vThT--118!611!8

ratl0n?Ua bedrivande skulle krävas inrättandet av en

särskild högskola. I varje fall syntes denna fråga lämpligen böra upptagas

till provning i samband med en allman utredning rörande ordnandet av

den tekniska undervisningen.

Statskontoret qrinrar örn innehållet i ett av ämbetsverket den 29 januari

1928 a,vgivet utlåtande rörande den högre lantbruksundervisningens

ordnande, i vilket framhållas de möjligheter i besparingssyfte, som

kunde vinnas genom att sammanföra högskolorna i större enheter

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhåller, att förevarande

organisationsspörsmål borde ses ur synpunkten av de fördelar, som kim
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

de vara att vinna genom ett sammanförande av den statliga högre undervisningsverksamheten

på skogsbrukets, lantbrukets och lantmäteriets

ävensom veterinärväsendets områden i en enda högre läroanstalt. Därest

emellertid en fristående läroanstalt för lantmäteriundervisningen ansåges

böra komma till stånd, har nämnden ifrågasatt, huruvida icke — med

hänsyn i synnerhet till omfattningen av de rent praktiska läroämnena

— en läroanstalt skulle, särskilt vad anginge läraruppsättningen, kunna

organiseras i närmare anslutning till statens högre läroanstalter av »instituts»

karaktär. Lönenämnden hyste sålunda för sin del viss tvekan

rörande lämpligheten av ett realiserande av det föreliggande förslaget.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anser, att det med hänsyn till lantmäterikårens

numera relativt begränsade uppgifter torde kunna med fogifrågasättas,

huruvida utbildningsbehovet för kårens del kunde tillräckligt

motivera en särskild högskola vid sidan av redan befintliga högre

läroanstalter. Styrelsen kunde vidare icke biträda förslaget örn utvidgad

undervisning för lantmätare i stadsplanelära. I städer med över 5,000

invånare syntes lantmätare endast undantagsvis anlitas som mätningsman,

och detta kunde förväntas ske i allt mindre omfattning. För utbildning

av stadsbyggare syntes den naturligaste och effektivaste vägen vara

att omlägga undervisningen vid tekniska högskolan. Denna möjlighet

borde först undersökas, innan man laste fast en annan anordning. Då det

vore ett stadskommunalt önskemål av betydande vikt, att frågan örn utbildning

av kompetenta stadsbyggare bleve tillfredsställande löst, ville

styrelsen under alla förhållanden hemställa, att lösningen av specialfrågan

örn undervisningen i stadsplanelära måtte ställas på framtiden för att upptagas

i samband med frågan örn omläggning av tekniska högskolans undervisning.

Styrelsen för tekniska högskolan har icke kunnat förorda upprättandet

av en särskild högskola för lantmäteriundervisningen utan ansett ytterligare

utredning erforderlig särskilt beträffande frågan, huruvida undervisningen

helt eller delvis skulle kunna anknytas till undervisningen vid

tekniska högskolan. .

Tekniska högskolans lärarkollegium framhåller, att en av kollegiet tillsatt

kommitté föreslagit, att lantmätarnas utbildning skulle ske _vid_ tekniska

högskolan och inom en nybildad studieriktning »mätteknik»^ inom

fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad. Lärarkollegiet ansåg sig

emellertid på sakens dåvarande ståndpunkt ej kunna taga bestämd ställning

till något av de framkomna alternativen utan föreslog, att saken

gjordes till föremål för förnyad utredning.

Å.V TGSGTVCLfitcv inom tekniska högskolans lärarkollegium har däremot

framförts tanken på lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska

högskolan. . .... , „ ,

Styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen har pa anlonia,

skäl anslutit sig till kraven på förnyad utredning rörande lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan.

Såsom förut omnämnts tillkallades, med anledning av de i vissa remissyttranden

sålunda gjorda erinringar, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den

3 oktober 1930 särskilda utredningsmän för upprättande av ett alternativt

förslag till lantmäteriundervisningens ordnande. I utredningsmännens utlåtande

framhålles, att, därest utbildningen av lantmätare lörlades till tekniska

högskolan, det icke torde kunna ifrågakomma att inordna detta på

De särskilda

utredningsmännens

för

slag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Studieplan.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

speciella arbetsuppgifter inriktade studium under någon av de vid högskolan

nu befintliga avdelningarna, utan borde för meddelande av nämnda

undervisning bildas en ny fackavdelning. Förslaget anknyter i fråga örn

studieplanen i så stor utsträckning som möjligt till lantmäteristyrelsens

förslag. De förändringar, som vidtagits, hava huvudsakligen sin grund i

att undervisningen föreslagits skola börja vid annan tidpunkt på året,

än lantmäteristyrelsen ifrågasatt, samt i den förlängning av studietiden

med en termin, som blivit en följd av införandet av obligatoriskt examensarbete.

Den upprättade studieplanen är av följande utseende.

Ista årskursen.

Timantal

pr vecka

Timantal

pr termin

Ht.

Vt.

Ht.

Vt.

F.

ö.

F.

Ö.

F.

Ö.

F.

Ö.

Matematik.............................................

5

6

.

4

3.5

70

84

68

59.5

Nationalekonomi....................................

2.5

—

—

—

35

_

_

Marklära .............................................

5.5

2

—

—

77

28

_

_

Jordbrukslära och -ekonomi ..................

3.5

—

6

—

49

_

102

_

Skogsekonomi med -lära.......................

2

—

3.5

—

28

_

59.5

Geodesi................................................

—

—

4

7

—

—

68

119

I

18.5

8

17.5

10.5

1

26.5

28

Usta sommaren: 6 veckors övningar och exkursioner i jordbrukslära och -ekonomi samt

skogsekonomi med -lära
-

2-dra

Jordbrukslära och -ekonomi ..................

Skogsekonomi med -lära........................

Geodesi................................................

Kulturteknik ......................................

Husbyggnaders allm. planläggning och utformning

..........................................

Juridik .............................................

2:dra sommaren: 12 veckors fältövningar i geodesi och 2 veckors fältövningar i kulturteknik.

årskursen.

Timantal

pr vecka

Timantal

pr termin

Ht.

Vt.

Ht.

Vt.

F.

Ö.

F.

Ö.

F.

Ö.

F.

Ö.

2.5

3

_

_

35

42

2.5

—

—

—

35

—

—

—

4.6

8

4.5

9

63

112

76.5

153

1 2

2

5

3.5

OO

<M

28

85

59.6 |

j —

—

2

4

—

34

68

! 2

3

2

3

28

42

34

51

13.6

16

13.5

19.5

29.5

33

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

3:dje årskursen.

33

Geodesi.......................... ....................

Kulturteknik .......................................

Husbyggnaders allm. planläggning och utformning

..........................................

Juridik................................................

J orddelningslära....................................

Kommunikationsteknik...........................

Stadsplanelära.......................................

Tim

antal

pr ve

eka

T im antal

pr termin

H .

liv.

vt. 17 V.

Ht.

Vt.

F.

ö.

F.

Ö.

F.

Ö.

F.

Ö.

8

13

27.5

88

_

221

4.5

8.5

—

—

49.6

93.5

—

—

1.5

3

—

—

16.5

33

—

—

2.5

4

2

6.5

27.5

44

34

110.5

_

—

4

5

—

—

68

85

_

—

1.5

1.5

—

—

25.6

25.5

—

—

1

1

—

-

17

17

11

23-5

8.5

27

34.5

35.5

3:dje sommaren: 5 veckor till övningar och exkursioner i jorddelningsläia. I

4.cfc årskursen.

. —

Timantal pr vecka

Timantal

pr termin

Ht. 1 Vt.

Ht.

vt.

F. | Ö. j F. Ö.

F.

Ö.

F.

ö. 1

i Jorddelningslära....................................

I

6 i 9

84

126

-

i Stadsplanelära.......................................

1 j | Examens-

14

77

—

- 1

j Arkivkunskap .......................................

2 j 0.5 arbete

28

7

—

1 Fornlämn. och naturskydd.....................

2 — 1

28

—

2.5 —

35

—

—

—

13.5 1 15 ''

28.5

I fråga om behovet av lärarkrafter framhålla utredningsmännen, att

undervisningen borde uppdelas mellan professorer och speciallärare på

sätt ägde rum vid tekniska högskolan. Att låta viss del av undervisningen

ombesörjas av fast anställda lektorer vore icke överensstämmande

med vad som eljest brukades vid tekniska högskolan. I avseende å

frågan örn lärarkrafter anföra utredningsmännen i övrigt.

Beträffande matematik torde någon kombination mellan den vid tekniska

högskolan meddelade undervisningen och undervisningen för de

lantmäteristuderande knappast vara möjlig att genomföra. Då undervisningen

för tekniska högskolans studerande och för de lantmäteristuderande

med hänsyn till de fortsatta studier, för vilka kunskapen i matematik

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 160 höft. (Nr 183.) 3

Erforderliga

lärarkrafter.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 183.

vore avsedd som underlag, vore väsenligt olika inriktad, torde redan denna

omständighet i och för sig utesluta sammanslagningen av undervisningen.

Härtill komme, att tekniska högskolans lärare i ämnet redan

hade så många studerande, att de näppeligen kunde förutsättas skola vara

i stånd att meddela undervisning i vidare omfattning. För meddelande

av den för de lantmäteristuderande erforderliga undervisningen i matematik

borde sålunda anställas en speciallärare. Avlöningen till denne lärare

beräknades till 6,800 kronor.

Ej heller i ämnet nationalekonomi torde någon gemensam undervisning

kunna ifrågakomma. I detta sammanhang borde nämligen bemärkas, att

ämnet nationalekonomi för de lantmäteristuderande utgjorde ett förberedande

ämne särskilt till studier i jordbrukslära och jordbruksekonomi

samt skogslära med skogsekonomi och därför måste läsas i början av studierna

samt hava en speciell inriktning på dessa grenar av folkhushållningen.

Vid tekniska högskolan däremot vore läroämnet nationalekonomi

förlagt till slutet av studietiden samt med nödvändighet mera inriktat

på industriens problem. För undervisningen i nationalekonomi för de

lantmäteristuderande erfordrades en speciallärare, vars avlöning lämpligen

kunde sättas till 1,000 kronor.

I ämnena marklära, jordbrukslära och jordbruksekonomi samt skogsekonomi

med skogslära meddelades för närvarande icke någon undervisning

vid högskolan, varför för dessa ämnen vore nödvändigt att anställa

speciallärare. Avlöningarna till dessa borde utgå med respektive 3,000,

6,800 och 4,000 kronor.

I fråga örn läroämnet geodesi ville utredningsmännen framhålla, att

professor Fagerholm på förfrågan förklarat sig anse det av utredningsmännen

föreslagna antalet timmar för undervisningen i geodesi vara

lämpligt. Vid övervägande av det antal lärarkralter, som vid tekniska

högskolan behövdes för meddelande av undervisningen i geodesi efter

lantmäteriundervisningens överflyttning till högskolan, hade utredningsmännen

stannat för, att det för ändamålet torde vara erforderligt med en

professor och tre speciallärare. Utredningsmännen ifrågasatte sålunda

icke upprättandet av någon ny professur i ämnet, en mening, som professorn

Fagerholm på förfrågan förklarat sig kunna biträda. Beträffande

den undervisning, som nämnda speciallärare skulle meddela, torde en

av dem huvudsakligast böra vara inriktad på undervisning i praktisk geodesi

(fältövningar och vad därtill hörer), en på undervisning i utjämningsräkning

och en på undervisningen vid den lägre kursen i geodesi.

Kostnaderna för nämnda speciallärare, vilka måste nyanställas, beräknades

av utredningsmännen till respektive 8,400, 3.600 och 3,600 kronor.

För undervisningen i geodesi behövdes därjämte assistenthjälp utöver den,

som nu funnes vid tekniska högskolan. Denna nya assistenthjälp beräknades

draga en kostnad av omkring 6,000 kronor. För undervisning i

textning erfordrades slutligen en särskild lärare med ett beräknat arvode

av 400 kronor.

Beträffande ämnet kulturteknik borde ihågkommas, att till detta ämne

sammanförts kunskapsstoff från flera av de vid högskolan förekommande

och med professurer försedda läroämnena. För detta ämne borde därför

icke ifrågakomma någon professur utan borde undervisningen, givetvis

med samma omfattning som i lantmäteristyrelsens förslag, meddelas

av speciallärare. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet och stora omfattning

borde undervisningen delas upp på två speciallärare, av vilka en

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

huvudsakligen ägnade sig åt undervisning i vattenbyggnad och därmed

besläktade ämnen och en åt undervisning i byggnadslära. För nämnda

speciallärare borde beräknas ett arvode av 4,200 kronor till vardera. För

undervisningens behöriga fullgörande torde därjämte vara nödvändigt

att anställa en assistent till en beräknad kostnad av 1,800 kronor.

Undervisningen i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning

torde icke lämpligen kunna förenas med den undervisning, som nu

meddelades vid högskolan. Den undervisning i ämnet, som skulle meddelas

åt de lantmäteristuderande, borde därför anförtros åt en speciallärare,

vars avlöning beräknades till 3,000 kronor.

I fråga örn ämnet juridik delade utredningsmännen den uppfattning,

som kommit till uttryck i lantmäteristyrelsens förslag, att för meddelande

av undervisning härutinnan en professur borde upprättas och att åt

professorn i ämnet borde beredas assistenthjälp till förut föreslaget arvode

av 1,000 kronor.

I ämnet kommunikationsteknik torde undervisningen utan olägenhet

kunna vara gemensam med den vid högskolan meddelade, och undervisningen

sålunda icke draga någon särskild kostnad för nya lärarkrafter.

Med hänsyn till det ökade antalet studerande borde emellertid åt läraren

i kommunikationsteknik beredas en något ökad assistenthjälp, vilken dock

icke beräknades medföra större kostnad än 250 kronor.

Undervisningen i jorddelning slär a borde i överensstämmelse med vad

som upptagits i lantmäteristyrelsens förslag meddelas av en. professor i

ämnet, åt vilken jämväl ansåges böra beredas hjälp av en assistent. Kostnaden

för assistenten beräknade utredningsmännen till 2,000 kronor.

Undervisningen i stadsplanelära kunde lämpligen göras .gemensam med

tekniska högskolans undervisning, varför någon särskild kostnad för

ändamålet icke uppstode, frånsett att med hänsyn till ökningen av antalet

studerande assistenthjälpen torde böra förstärkas. Utredningsmännen

beräknade de ökade assistentkostnaderna till 800 kronor.

Undervisningen i arkivkunskap samt i läran örn fornlämningar och

naturskydd borde överlämnas åt speciallärare. Utredningsmännen hade

icke något att erinra mot beloppet av den ersättning, som i lantmäteristyrelsens

förslag upptagits till ifrågavarande lärare, eller 800 kronor

för vardera.

För undervisningen i fisher ikunskap ansåge utredningsmännen bora

anställas en speciallärare. Det i lantmäteristyrelsens förslag för denne

speciallärare uppförda arvodet av 800 kronor ansåge utredningsmännen

väl lågt, och torde arvodet med hänsyn till ämnets omfattning böra sättas

till 1,000 kronor.

I detta sammanhang anser jag mig böra omnämna, att föreståndaren

för tekniska högskolans fackavdelning för väg- och vattenbyggnad, professorn

C. A. Forssell inför utredningsmännen redogjort för fackavdelningens

uppfattning av hithörande organisationsproblem. De av professor

Forssell framförda synpunkterna återfinnas i stort sett i det yttrande,

tekniska högskolans lärarkollegium avgivit över utredningsmännens betänkande,

till vilket jag senare återkommer.

Av do yttranden, som avgivits över det av utredningsmännen

rättado förslaget, inhämtas i huvudsak följande.

Upp- Yttranden

ö'' er utredningsmännens

utlåtande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition Nr 183.

Lant mäter (styrelsen framhåller, att lantmäter iunder visningens förläggande

till tekniska högskolan skulle komma att medföra en utökning av

tiden för utbildningen med icke mindre än ett år eller från nuvarande och

i lantmäteristyrelsens förslag upptagna fyra år till fem år. Lantmäteristyrelsen

anför vidare:

Av denna utökning i utbildningstiden skulle en termin användas för

utförande av särskilda examensarbeten och återstående halvår till ytterligare

praktik å lantmäteridistrikt. Av skäl, som ovan anförts vid

behandling av frågorna örn examensarbete och elevtid holle lantmäteristyrelsen

före, att utredningsmännen icke anfört några andra vägande

skäl för utbildningstidens utökning än sådana, som vore direkt sammanhängande

med den för tekniska högskolan nu förefintliga organisationen,

och måste alltså den av utredningsmännen föreslagna utökningen anses

allenast betingad av undervisningens inordnande under tekniska högskolan.

Härtill komme emellertid, enligt vad som framginge av en av

föreståndaren för lantmäteriundervisningen till lantmäteristyrelsen avgiven

utredning med därvid fogade grafiska bilagor, att förlängningen

av utbildningstiden vid undervisningens förläggande till tekniska högskolan

icke syntes komma att stanna vid ett år. Såsom lantmäteriundervisningen

nu vore organiserad och med det effektiva utnyttjande av

studietiden, som för närvarande skedde — och jämväl med lantmäteristyrelsens

förslag avsåges — hade endast i mycket sällsynta undantagsfall

ett överskridande av den beräknade studietiden behövt förekomma, vanligen

då orsakat av sjukdom. Vid tekniska högskolan vore förhållandena

däremot annorlunda. Till följd av där rådande organisatoriska anordningar

syntes regeln vara, att den programenliga studietiden avsevärt

överskredes, och att detta överskridande vid de med lantmäteriundervisningen

närmast jämförliga fackavdelningarna kunde beräknas uppgå

till i medeltal icke mindre än sju månader. Då lantmäteriundervisningen,

som utredningsmännen också framhållit, vid ett inordnande under tekniska

högskolan givetvis måste bliva bunden vid där i allmänhet gällande

förhållanden och organisatoriska anordningar, finge det anses minst sagt

sannolikt, att man även för denna undervisning hade att motse en efterhand

inträdande förlängning av studietiden utöver den programenliga

upp till över ett halvt år. Vad ovanberörda förlängningar av utbildningstiden

i skilda hänseenden och icke minst ur kostnadssynpunkt inneburé

för lantmäteriets vidkommande torde ligga i öppen dag.

I fråga om lärarpersonalens anställningsform skulle enligt utredningsmännens

förslag undervisningen i ämnena jorddelningslära och juridik

samt delvis geodesi meddelas av professorer, under det att all övrig

undervisning skulle meddelas av lärare utan ordinarie anställning eller

så kallade speciallärare. Härigenom skulle undervisningen till huvudsaklig

del — motsvarande omkring 2/3 av hela timantalet — komma att

meddelas av lärare, som innehade sin befattning mer eller mindre såsom

bisyssla, och de av lantmäteristyrelsen tidigare åberopade, med den nuvarande

lantmäteriundervisningen förknippade olägenheterna i väsentliga

delar komma att kvarstå. Styrelsen hade givetvis icke något att erinra

mot att speciallärare användes i den utsträckning, det vöre möjligt utan

att undervisningen därigenom bleve lidande. Enligt styrelsens meningborde

emellertid sådana användas endast för meddelande av kurser av

mera allmänt innehåll och i perifera, fristående ämnen samt i sådana.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts prvpasillun Nr 183.

vilkas omfattning lade hinder i vägen för anställande av fasta lärare.

Däremot torde alla ämnen, vilka för föreläsandet kunde och holde bearbetas

med särskild hänsyn till lantmätenets speciella ar^ets^®1^t.®

— sådana vore särskilt geodesi, juridik, jorddelnmgslara, kulturteknik,

matematik samt jordbruksar» och jordbruksekonomi — med Jiodvaudighet

kräva lärare med ordinarie anställning. Endast hos sådana torde

man såsom regel kunna förvänta tillräckligt intresse för den sovring ocn

bearbetning av kunskapsstoffet, innan det meddelades eleverna, som vore

en nödvändig förutsättning för att dessa på den relativt korta tid, varom

här vöre fråga, skulle kunna inhämta det önskvärda kunskapsmattet.

Härtill komme, att man i allmänhet endast hos lärare med ordinarie

anställning torde kunna förvänta det erforderliga intresset tor utvecklingen

inom det ämne, han representerade, samt inom de angi ansande

kunskapsområden, vilka ur lantmäterisynpunkt darmed kunde aga sammanhang

Ej heller torde man av andra än lärare med fast anställning

kunna påräkna, att de skulle hava möjlighet till och vara benagna för

att biträda med utarbetandet av erforderliga handbocker och kompendier

i vederbörande ämnen, ett förhållande som, i enlighet med vad styrelsen

förut påpekat, medfört, att vid den nuvarande lantmätenundervisnmgetf

med dess provisoriska karaktär ett dylikt utarbetande till stort men såv al

för själva undervisningen som för lantmäteriverksamheten i dess helhet

icke kunnat åstadkommas. I detta sammanhang torde jämväl bora framhållas,

att icke någon av de lärare, vars långa väntetid pa ordinarie tjänst

departementschefen (IX H. T. 1930 sid. 420) torde huva asyftat vid framhållandet

av, hurusom ett uppskov med ordnandet av lan tmater lunder visningen

innebure en obillighet mot lärarpersonalen, enligt utredningsmannens

förslag skulle vinna utsikt till ordinarie anställning. Detta berodde

emellertid icke på någon omläggning av undervisningen och endast i ett

enda fall på utnyttjande av tekniska högskolans nuvarande lararkratter,

utan huvudorsaken vore att söka i de vid högskolan saregna organisatoriska

förhållandena, till vilka utredningsmännen haft att taga hänsyn. Av

vad sålunda sagts torde ligga i öppen dag, att etet av utredningsmannen

framlagda förslaget även i nu berörda hänseende mäste anses utgöra en

betänklig försämring av lantmäteristyrelsens förslag och medföra, att

vad man velat vinna med lantmäteriundervisningens definitiva ordnande

i ett synnerligen betydelsefullt avseende endast till helt ringa del skulle

Skulle emellertid det oaktat Kungl. Maj :t linna overvagande skal tala

för lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan,.angå

<re lantmäteristyrelsen oundgängligen nödvändigt, att följande andrina

gjordes i nu berörda del av utredningsmännens förslag.

Lantmäteristyrelsen höllö sålunda av skäl, som framkommit vid den

till grund för lantmäteristyrelsens förslag liggande utredningen, förfarande

bestämt före, att för ämnet kulturteknik en professur krävdes.

Det av utredningsmännen såsom enda skal lor ämnets uppdelning a tvä

speciallärare anförda, eller att till detta ämne sammanförts slolt tran

(lera av de vid högskolan förekommande och med professurer lorsedda

läroämnen, funne lantmäteristyrelsen icke böra tillmätas avgörande betydelse

helst den för lantmäterieleverna i hithörande delar avsedda undervisningen

mäste inriktas på do blivande lantmätarnas verksamhet och

ämnet därför erhålla en för ändamålet speciell bearbetning, som torde

vara svår att på lämpligt sätt åstadkomma vid ämnets uppdelning mellan

två speciallärare.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Visserligen funnes för närvarande vid tekniska högskolan icke anställ

da lärare med lektors ställning, och måhända ansåges lektorat av en

eller annan anledning icke böra komma till användning vid högskolans

hittillsvarande undervisning, men lantmäteristyrelsen funne fortfarande

ingen utväg att ändamålsenligt ordna undervisningen för lantmätarnas

vidkommande, utan att denna anställningsform för vissa lärare komme

till användning. I anslutning till lantmäteristyrelsens förslag borde

därför en av speciallärarbefattningarna i geodesi omändras till lektorat i

geodesi, och borde speciallärarbefattningarna i såväl matematik som

jordbrukslära med jordbruksekonomi ersättas med lektorat.

Statskontoret erinrar örn den av statskontoret tidigare hävdade ståndpunkten,

att vissa besparingar skulle kunna ernås, örn lantmäteriundervisningen

samordnades med annan undervisning och finge ingå såsom en

särskild avdelning i en större högskola, samt anför vidare:

Det av utredningsmännen framlagda förslaget utginge från, att undervisningen

förlädes till tekniska högskolan såsom en särskild fackavdelning

samt att högskolans lärarkrafter i möjligaste mån utnyttjades för

lantmäteriundervisningen. Delvis såsom en följd av den föreslagna anordningen

hade emellertid studie- och elevtiden måst utsträckas med ett år,

vilket enligt statskontorets mening måste anses såsom en betydande olägenhet.

I fråga örn de erforderliga lärarna ansåge statskontoret att det

icke vöre nödvändigt med någon professur i juridik för lantmäteriundervisningens

behov utan kunde förslå med en lärare i ämnet, avlönad efter

lönegraden B 26.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anför:

Nämnden hade kommit till den uppfattningen, att ett förläggande av

lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan skulle i vissa avseenden

erbjuda beaktansvärda fördelar i jämförelse med den lösning av ifrågavarande

organisationsfråga, som lantmäteristyrelsens förslag innebure.

I betraktande av dessa fördelar, vilka främst vore av statsekonomisk

art, måste nämnden finna det beklagligt, därest ett realiserande av utredningsmännens

förslag skulle åstadkomma en icke obetydlig förlängning

av studietiden med därav följande fördyring av utbildningskostnaderna.

Såsom utredningsmännen anfört, skulle till följd av att lantmäteriutbildningen

i allo skulle likställas med ingenjörsutbildningen vid tekniska

högskolan lantmäteriexamen i det stora flertalet fall icke kunna avläggas

förrän fem år efter studentexamen. Nämnden måste för sin del starkt

ifrågasätta, huruvida en så avsevärd studietid kunde anses nödvändig

för behörigt utövande av lantmäteriverksamheten, och det syntes därför

nämnden vara förtjänt av ytterligare övervägande, örn ej en sådan omläggning

av de utav utredningsmännen föreslagna kursplanerna kunde

åstadkommas, att studietiden begränsades till den av lantmäteristyrelsen

i dess förslag beräknade. Angående förslaget i övrigt ifrågasatte nämnden,

huruvida det icke — med hänsyn till önskemålet att för den speciella

juridiska utbildning, varav de blivande lantmätarna hade behov, kunna

erhålla de därför häst skickade lärarkrafterna — vore lämpligt, att för

undervisningen i juridik ställdes till förfogande ett mot professors avlöning

svarande belopp, att disponeras såsom arvode till en eller flera

lärare i detta ämne.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183. 39

Styrelsen för svenska stadsförbundet uttalar allenast, att tanken på

ett förläggande av undervisningen i stadsplanelära till tekniska högskolan

syntes tilltalande. Ett definitivt avgränsande av undervisningen

i ämnet syntes dock böra anstå, tills en inom kommumkahonsdepartementet

pågående utredning rörande förbättrad utbildning i stadsplane
konst

slutförts. ,

Styrelsen för svenska kammunal-tekniska föreningen framhåller, att

den nu föreliggande utredningen inskränkts till att avse studieplaner och

den ekonomiska innebörden av tekniska högskolans utökning med ytterligare

en fackavdelning för lantmätare, samt anföi vidare.

Utredningsmännen hade däremot icke framlagt erforderligt underlag

för bedömandet i vad mån undervisningens överflyttande till högskolan

skulle i övrigt vara ur ena eller andra synpunkten att förorda framfor

upprättandet av en särskild lantmätenhögskola. Da utredningen salunda

icke utsträckts till att omfatta frågan i vad man undervisningen för

lantmätarna lämpligen kunde sammankopplas med r™leryisningen för

de ingeniörer, som ämna ägna sig åt stadsmatningsfacket, och Hagan

alltså syntes i en väsentlig del ofullständigt utredd, vöre det styrelsen

icke möjligt att utan berörda kompletterade utredning fatta ståndpunkt

till spörsmålet, huruvida, förutom de ekonomiska, tilliackliga skal före

funnes att förlägga lantmäteriundervisnmgen till tekniska högskolan.

I det av lärarkollegiet vid tekniska högskolan avgivna yttrandet över Yttrande från

utredningsmännens förslag har ingående diskuterats ej blott, såsom i *io£ns Wrfr.

utredningsmännens betänkande, den tekniska frågan, huru lantmäteri- kollegium och

undervisningen skulle kunna anknytas till tekniska högskolan, sådan

undervisningen där för närvarande är organiserad, utan även den for

tekniska högskolan interna frågan, vilken inverkan ett förläggande av

lantmäteriundervisningen till nämnda högskola skulle öva på den övriga

undervisningen vid högskolan, särskilt å undervisningen inom fackavdelningen

för väg- och vattenbyggnad. Yttrandet utmynnar i ett helt nytt

förslag till ordnande av lantmäteriundervisningen, vilket i stort sett går

ut på, att lantmätarnas och mätningsingenjörernas utbildning borde i

viss utsträckning göras gemensam samt förläggas till en nybildad fackavdelning

för mätningsteknik vid högskolan. Av lärarkollegiets yttrande

inhämtas i huvudsak följande.

Omfattningen av högskolans undervisning i geodesi, vilken vore avsedd

för blivande mätningsmän, vore med hänsyn till de krav, som numera

ställdes på mätningsmännen, icke tillfredsställande. Detta framginge

redan därav, att den för lantmäterieleverna föreslagna utbildningen omfattade

vida större timantal, än som vid högskolan nu anvandes tor

undervisning i geodesi åt blivande mätningsmän. Harvid vöre ytterligare

att beakta, att lantmätaren vid det egentliga lantmäteri d. v. s. vid

delning av jord på landet, endast hade mindre användning för högre

geodesi, i motsats till mätningsmannen i stad, vars arbete till stulsta

delen vore av från mätningsteknisk synpunkt mera krävande art. En

ökning av undervisningen på detta område för mätningsingenjorer vore

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Marits proposition Nr 183.

ofrånkomlig. Denna ökning kunde emellertid icke ske genom ökning av

geodesiundervisningen och införandet av övriga erforderliga ämnen för

ntf-a väg- och vattenbyggare. Därtill funnes ej plats inom den fyraåriga

studietiden. Inrättandet av en särskild studieriktning vid tekniska högskolan

for mätningsingenjörer vore därför ofrånkomlig och hade i själva

verket varit aktuell mer än ett årtionde men hade ständigt måst uppskjutas

i avvaktan på ordnandet av lantmätarnas utbildning

Denna undervisningsfråga skulle nämligen kunna tänkas löst på så

satt, att utbildningen av mätningsingenjörer förlädes till en från högskoian

fristående undervisningsanstalt för lantmätare. En sådan anordni?g

. e Slg emellertid icke realisera, därför att i flertalet mindre städer

matningsmannabefattningen vore, och måste av praktiska skäl vara, förenad

med befattningen som byggnadschef. Denna befattning krävde hos

sin innehavare byggnadsteknisk skolning, vilken icke kunde erhållas vid

befintlig eller föreslagen lantmäteriundervisning. Att i detta avseende

utvidga lantmateriundervisningen skulle betyda dubblering av stora delar

av undervisningen inom fackavdelning Y vid tekniska högskolan.

Da grund därav syntes det kollegiet, som örn den enda rationella lösningen

av föreliggande undervisningsfråga vore, att vid tekniska högskolan

sammanfördes utbildningen av lantmätare och utbildningen av mätningsingenjörer

med kommunalteknisk skolning till en gemensam studiegrupp.

Organisationen av denna undervisning kunde antingen läggas så, att

olika studieriktningar inom fackavdelning V anpassades för respektive,

vag- och vattenbyggare, mätningsingenjörer och lantmätare, eller så att

en ny fackavdelning för mätningsteknik bildades, speciellt avsedd för

lantmateriundervisningen. Utbildningen av mätningsingenjörer kunde i

senare fall förläggas som särskild studieriktning inom den nya fackavdelningen

eller inom fackavdelning V eller inom båda. Intet hinder

skulle mota och inga särskilda kostnader vållas därav. Genom denna anordning

skulle vinnas, att val av studieriktning icke inom någondera

fackavdelningen behövde ske före inträdet vid högskolan. Vid de definitiva

studieplanernas uppgörande borde så långt möjligt ordnas så, att

studierna under forsta studieåret inom vardera fackavdelningen vore

lika for bada studieriktningarna.

Studierna vid denna nya fackavdelning borde, såsom utredningsmännen

föreslagit, organiseras i full överensstämmelse med vad som redan

vöre fänet vid högskolans övriga fackavdelningar och sålunda börja med

en hosttermin varjämte intet krav på praktik borde uppställas för intrade

vid högskolan.

Studietiden borde vara den av såväl lantmäteristyrelsen år 1929 sorn

av utredningsmännen nu föreslagna eller 7 terminer. För erhållande av

diplom borde därtill fogas en 8:e termin, ägnad åt ett självständigt examensarbete

Intet hinder torde emellertid möta, att lantmäteristyrelsen

tor kompetens såsom lantmätare icke fordrade examensarbete och avgangsdiplom.

I så fall skulle lantmätarens studier avslutas till julen i 4:e årskursen

efter 7 terminers studier.

Det torde emellertid kunna förutsättas, att det för den blivande lantmataren

kunde vara värt att offra den 8:e terminen på träning till självständigt

vetenskapligt arbete. Detta bomme honom sedermera till godo

vid varje utredningsarbete av mera krävande ari Ansåge emellertid lant
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition Nr 183.

mäteristyrelsen, att denna träning bättre erhölles genom praktik hos en

därför lämpad lantmätare, kunde denna praktik ordnas under den 8:e

terminen.

För den undervisning, som inom den nybildade fackavdelningen för

mätningsteknik skulle meddelas åt lantmäterieleverna, har tekniska högskolans

lärarkollegium uppgjort följande förslag till studieplan.

l:a årskursen.

Matematik II

Nationalekonomi

Marklära ............

Jordbrukslära

Skogslära

Geodesi

lia sommaren: 6 veckors övningar

3 veckor i geodesi på fältet.

Timantal per vecka

H. t. V. t.

F.

ö.

F.

0.

6

6

1

1

2 7a

—

—

—

5 72

2

—

—

3 72

—

6

—

2

—

5 73

—

—

—

3

5

19T/7~

8

15 7*

6

27 7» 21 7,

i jordbrukslära och i skogslära samt

2:a årskursen.

Jordbrukslära

Geodesi

Kulturteknik

Husbyggnad

Juridik

2:a sommaren

0 i/ 3 — —

1 2 10 5 107,

............ 5 3 2 3 7,

_ — 2 4

.............................. 2 3 2 3

13 7S 19 11 21

327a 32

9 veckors fältövningar i geodesi, 2 veckors i kulturteknik.

3:e årskursen.

Geodesi................

Kulturteknik

Husbyggnad

Juridik

Jorddelning

Vägbyggnad

2

8

3

13

1

6

—

—

17*

3

—

—

2

3

2

6 7:

_

—

4

5

2

3

—

—

8 7a

31 72

23

9''

24 7,

33 72

3:e sommaren: 5 veckors övningar i jorddelning.

4:e årskursen.

Jorddelningslära 3

Stadsplanelära ..........................................*• 2 ® Is.

Arkivkunskap............................................... 2 /a

Fornlämning 2

Fiskeri............................................................ 2 /3_—_t_~-_—

14 7 15 Examensarbete

'' 29 7,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

I fiåga om behovet av lä rarkrafter vid denna nya fackavdelHing

har lärarkollegiet i det stora hela anslutit sig till utredningsmännens

förslag samt endast framställt yrkanden örn smärre modifikationer.

I fråga örn ämnet matematik föreslås allenast en annan uppdelning av

undervisningsskyldigheten, än utredningsmännens förslag innefattar, varjämte

utöver nyssnämnda förslag framställes krav på anställande av ytterligare

en assistent i ämnet. Beträffande undervisningen i geodesi föreslår

lärarkollegiet, att denna uppdelas på två professorer och en speciallarare.

I fråga örn ämnet kulturteknik föreslår kollegiet, att därför anstalles

en professor i stället för två speciallärare, som utredningsmännen

tänkt sig. Kollegiet föreslår slutligen, att åt professorn i juridik beredes

en något mera omfattande assistenthjälp med en till 1,500 kronor förhöjd

kostnad.

_ Lärarkollegiet har tillika framlagt förslag till studieplan för den studieriktning

inom den nya fackavdelningen, som skulle avse utbildandet av

mätningsingenjörer (studieriktningen för kommunalteknik). Denna skulle

hava i viss mån gemensam undervisning med lantmäteriutbildningen.

Detaljerna i förslaget torde i detta sammanhang vara av mindre intresse;

framhållas bör allenast, att den gemensamma undervisningen

skulle omfatta ämnena geodesi, husbyggnad, stadsplanelära och juridik.

Lärarkollegiet framhåller tillika, att, därest lantmäteriundervisningen

skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan, man i allt fall

icke skulle kunna undgå att vid högskolan införa en studieriktning för

kommunalteknik med undervisningen i huvudsak ordnad enligt det av

kollegiet framlagda förslaget till studieplan. Kollegiets yttrande utmynnar

i hemställan, att utbildningen av lantmätare måtte förläggas till en

nyinrättad fackavdelning för mätningsteknik vid tekniska högskolan.

Mot lärarkollegiets beslut har reservation anmälts av sju av kollegiets

ledamöter, vilka ansett att kollegiets utlåtande bort hava i huvudsak följande

lydelse.

Genom utredningsmännens betänkande hade med all tydlighet ådagalagts,

att lantmäteriundervisningen läte ordna sig på ett fullt tillfredsställande

sätt, örn densamma förlädes till tekniska högskolan. Beträffande

förslagen till läroplaner och lärarbefattningar syntes det kollegiet icke

påkallat att i detta sammanhang ingå på en detaljgranskning. I stort

sett kunde undervisningen ordnas så, som utredningsmännen föreslagit,

även örn det vid den slutliga utformningen kunde visa sig nödvändigt att

företaga en del modifikationer. Utredningsmännen hade icke haft i uppdrag

att yttra sig örn vilketdera av de båda förslagen, lantmäteristyrelsens

och utredningsmännens, som skulle vara lämpligast att genomföra.

Såvitt kollegiet kunde bedöma frågan, syntes båda förslagen ur lantmäteriutbildningens

synpunkt vara tillfredsställande. För tekniska högskolans

vidkommande skulle förläggandet av lantmäteriundervisningen till

högskolan medföra både olägenheter och fördelar, varvid de senare dock

måste anses övervägande. Obestridligen folie den ifrågavarande undervisningen

till stor del utanför högskolans uppgift, sådan denna vore angiven

i gällande stadgar, i det lantmäteriutbildningen endast till mindre del

vöre tekniskt betonad. Härigenom skulle högskolans nu ganska enhetliga

arbetsprogram bliva på ett mindre önskvärt sätt splittrat. Till den
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

na olägenhet av mera formell natur komme vidare vissa svårigheter med

avseende å högskolans tomtområde. Emellertid vöre det i våra med - stora och mindre städer och i en del stadsliknande Barnhällen numera en

mycket vanlig anordning, att mätningsingenjörens och stadsingenjorens

tjänster vore förenade i en och samma befattning. För ''tekniska högsten

lan vore det därför en viktig angelägenhet att. på basta satt tillgodose

utbildningen av denna relativt stora grupp av ingenjörer, och för dessa

skulle lantmäteriutbildningens förläggande till tekniska högskolan innebära

en stor fördel. Då den ifrågavarande anordningen dessutom skulle

medföra besparing för statsverket, ansåge sig lärarkollegiet kunna tillstyrka,

att lantmäteriundervisningen förlädes till tekniska högskolan.

Jag övergår nu till

frågan om kostnaderna

vid ett genomförande av de föreliggande förslagen till lantmäteriundervisningens

ordnande. Jag torde härvid till en början få uppehålla mig

vid de årliga kostnaderna.

Av lantmäteristyrélsens betänkande inhämtas härom följande.

Rörande behovet av lärare och andra befattningshavare har styrelsen

hänvisat till vad härom redan återgivits. Vidare framhalles att de

åtgärder, som ankomma på en blivande styrelse for lantmatenhogskolan

torde bliva förenade med vissa utgifter, varför för sadant ändamål

torde böra beräknas ett årligt belopp av.1,000 kronor. Arvoden

till rektor och till bibliotekarie hava upptagits med respektive 1,500

och 500 kronor, varjämte till vikariatsersättningar beräknats ett belopp av

1,500 kronor. Därjämte har, i likhet med vad fallet är i fråga örn skogshögskolan

och tekniska högskolan, upptagits för stipendier at elever, 2,000

kronor Utgifterna för resekostnader för lärare och elever samt traktamentsersättning

åt lärare vid praktiska övningar och exkursioner hava

med hänsyn till den stora omfattningen av dylika övningar beraknats

till 10 000 kronor, varjämte kostnaderna för övriga utgifter av olika slag

vid dessa övningar upptagits till 5,000 kronor. Kostnaderna för sknvmaterialier,

telefon och dylikt hava upptagits med 3,000 kronor samt utgifterna

för inköp och underhåll av möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel

m. m. med 9,000 kronor. Slutligen hava kostnaderna for bränsle,

lyse, vatten, renhållning och städning beräknats till 10,000 kronor

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle, sålunda de sammanlagda årliga

kostnaderna för lantmäteriliögskolan bliva följande:

Dt artega

kostnaderna.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

4 professorer i geodesi, juridik, kulturteknik och jorddel
ningslära,

lönegrad B 30 kronor

1 lektor i geodesi, lönegrad B 26 ................... ...

2 lektorer i matematik samt jordbrukslära och jordbruks
ekonomi,

lönegrad B 22 ..........................................................

1 kanslibiträde, lönegrad B 7

1 vaktmästare, lönegrad B 5 .................

1 vaktmästare och maskinist, lönegrad B 5..............................*_

kronor

42,000

8,580

13,632

2,832

2,520

2,520

72,084.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S3.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.

Speciallärare i kartritning och textning ..........................

»

»

»

»

»

Assistent

»

»

»

» nationalekonomi ..........................

» marklära ......................................

» skogsekonomi med skogsskötsel

» stadsplanerna ..............................

» arkivkunskap ..............................

» fornlämningar och naturskydd

» fiskerikunskap ...............................

i geodesi..................................................

» juridik...................................................

» kulturteknik .....................................

» jorddelningslära...................................

Övriga utgifter.

Utgifter för styrelsen...................................................................

Arvode till rektor ...................................................................

* » bibliotekarie ............................................................

V i k a r i atsersätt n inga r.....................................................

Stipendier åt elever .....:..............................................

Resekostnader och traktamentsersättning vid praktiska övningar

och exkursioner............................................................

Kostnader vid praktiska övningar............................................

Skri vina terialier, telefon o. dyl. ................................................

Möhler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m.

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning ....................

kronor

400

»

1,000

»

3,000

»

4,000

»

4,000

»

800

»

800

»

800

»

6,048

»

1,000

»

1,500

»

2,000

kronor

25,348.

kronor

1,000

»

1,500

»

500

»

1,500

»

2,000

»

10,000

»

5,000

»

3,000

»

9,000

»

10,000

kronor

43,500.

Summa kronor 140,932.

I vissa av de yttranden, som avgivits över lantmäteristyrelsens förslag

till lantmäteriundervisningens ordnande, har jämväl kostnadsfrågorna

berörts.

Statskontoret yttrar, att avlöningsbeloppen till lärare bleve i åtskilligt

beroende av, huruvida den tilltänkta läroanstalten befunnes böra erhålla

karaktär av högskola eller icke. Vid bestämmande av lönernas storlek

torde en viss ledning kunna vinnas av de vid andra jämförliga anstalter

i sadant hänseende rådande förhållanden. Därest den för lantmäteriundervisningen

avsedda anstalten skulle vara av högskolekaraktär, vore intet

att erinra mot att professorerna placerades i 30:e lönegraden. Såsom

tidigare omförmälts, ansåg statskontoret icke nödigt, att någon professor

anstailes tor undervisningen i juridik, utan borde sagda undervisning antoris

åt en lärare i 26:e lönegraden. Beträffande de båda lektorerna i

matematik och jordbrukslära framhåller statskontoret, att de näppeligen

kunde få ordinarie anställning, då de icke skulle ''komma att hava full

t jans (goring. Deras lön borde däremot fastställas till ett belopp, motsvarande

avlöning enligt lönegraden B 22. Mot lönerna till den lägre personf

aade statskontoret icke något att erinra. De under rubriken övriga

utgifter upptagna kostnaderna hade icke givit statskontoret anledning till

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

annat yttrande, än att ersättning åt vikarier för ordinarie tjänstemän i enlighet

med numera vedertagen praxis borde utgå av vederbörande loislagsanslag

till avlöningar åt ordinarie personal, samt att det torde vara

behövligt att reservera något belopp till ersättning jämväl åt vikarier föi

icke ordinarie befattningshavare.

Allmänna civilförvaltningens lönenämna framhåller, att det berett

nämnden vissa svårigheter att på grundval av den verkställda utredningen

komma till någon mera bestämd uppfattning rörande skäligheten

av den i varje särskilt fall föreslagna löneställningen, särskilt som

närmare uppgifter saknades rörande kompetensfordringarna. Enligt

nämndens mening borde professorerna i geodesi och juridik placeras, i

lönegraden B 30, men professorerna i jorddelningslära och kulturteknik

i lönegraden B 28. Beträffande de föreslagna lektorerna i matematik

och jordbrukslära torde en principiellt riktigare lösning av dessa lärares

lönefråga vara, att löneförmånerna åt dessa lärare, som icke skulle

erhålla full sysselsättning vid högskolan, utginge i föfm av arvoden.

Örn dessa lärare emellertid skulle inplaceras i lönegrad, torde de böra

hänföras till samma lönegrad som lektorn i geodesi eller B 26 men härvid

vidkännas en reducering av lönen i förhållande till avkortningen i

tjänstetiden. Avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare hade

synts nämnden i vissa fall väl högt beräknade. Exempelvis syntes höjningen

i arvodena till lärarna i ämnena arkivkunskap samt fornlämningar

och naturskydd från nuvarande 200 kronor till 800 kronor icke

fullt motiverad, även örn lärokurserna skulle i någon mån utvidgas. I

fråga örn de under rubriken övriga utgifter upptagna posterna syntes arvodet

till rektor, 1,500 kronor, väl högt tilltaget, men ville nämnden likväl

icke framställa någon erinran härutinnan, särskilt som det läte tänka

sig, att lärare i lägre lönegrad än den 30:e kunde bliva förordnad till

rektor. I övrigt påpekar nämnden, att avlöningarna till de i förslaget

upptagna ordinarie befattningshavarna beräknats enligt lägsta löneklassen

i stället för, såsom vanligen skedde vid lönestaters upprättande, enligt

näst högsta löneklassen. Slutligen borde vid en beräkning av de totala

kostnaderna för den nya högskolan hänsyn tagas jämväl till de dyrtidstillägg,

som skulle komma att utgå å de nya lönebeloppen.

Utredningsmännen framhålla i sitt betänkande, att lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan skulle, utöver avlöningen

till lärarpersonalen, föranleda vissa utgifter, samt anföra härom följande.

Sålunda borde å tekniska högskolans kansli anställas ytterligare ett

ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B 4. Särskilda arvoden åt rektorn

och åt bibliotekarien behövde väl icke förekomma, men däremot borde

utgifterna för vikariatsersättningar, studiestipendier, resekostnader,

praktiska övningar, skrivmaterialier, telefoner, höcker och instrument

m. m. upptagas till samma belopp, som i lantmäteristyrelsens förslag.

Det torde även bliva nödvändigt att vid den nya fackavdelningen anställa

en vaktmästare, vilken borde placeras i samma lönegrad som tekniska

högskolans laboratoreivaktmästare eller B 7.

Utredningsmännen påpeka, att vid den nuvarande lantmäteriunder

visningen icke upptages någon terminsavgift utan undervisningen är avgiftsfri,

vilket även förutsatts i lantmäteristyrelsens förslag. Vid tek
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

niska högskolan erlägga de studerande en terminsavgift å 150 kronor. Utredningsmännen

anse, att lantmäterieleverna, vid undervisningens förläggande

till tekniska högskolan, även i detta hänseende borde likställas med

övriga studerande vid tekniska högskolan och sålunda erlägga nyss nämnda

terminsavgift, givetvis med samma möjligheter till nedsättning i avgiften

som högskolans övriga studerande.

_ De influtna terminsavgifterna borde, så långt de försloge, användas

till bestridande av avlöningen åt assistenterna, vilken därför endast till

mindre del behövde upptagas i högskolans stat. Det kunde också beräknas,

att de terminsavgifter, som skulle inbetalas av lantmäterieleverna,

komme att till större delen täcka utgifterna för assistenthjälp vid lantmäteriundervisningen,

varför utredningsmännen beräknat statens bidrag

till assistenthjälpen till allenast 2,000 kronor.

Utredningsmännen hava beräknat de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen,

örn densamma förlägges till tekniska högskolan, på

sätt framgår av följande uppställning.

Lärare: 2 professorer ................................................................

assistenter......................................................................

speciallärare i matematik............................................

nationalekonomi............................................................

marklära ........................................................................

jordbrukslära och jordbruksekonomi........................

skogslära med skogsekonomi ....................................

geodesi ........................................................................

kulturteknik ...............................................................

husbyggnaders allmänna planläggning och utformning

...........................................................................

arkivkunskap ...............................................................

fornlämningar och naturskydd ................................

fiskerikunskap...............................................................

Kontorsbiträde B 4 ....................................................................

Vaktmästare B 7 ........................................................................

Vi kariatsersättning........................................................................

Stipendier ...................................................................................

Resekostnader................................................................................

Praktiska övningar ....................................................................

Skrivmaterialier ...........................................................................

Möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel m. m.

Bränsle.....................................................................

kronor 21,000

» 2,000

» 6,800

» 1,000

» 3,000

» 6,800

» '' 4,000

» 16,000

» 8,400

» 3,000

» 800

» 800

» 1,000

» 2,364

» 2,832

» 1,500

» 2,000

* 10,000

» 5,000

» 3,000

» 9,000

» 6,000

Summa kronor 116,296.

Utredningsmännen framhålla tillika, att vid en allsidig ‘jämförelse ur

kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens och utredningsmännens

förslag hänsyn borde tagas till, bland annat, dels de enligt utredningsmännens

förslag med 3,500 kronor ökade kostnaderna för ökning och omläggning

av undervisningen (ämnena husbyggnaders allmänna planläggning

och utformning, kommunikationsteknik och stadsplanelära), dels

den eventuella förlängningen av studietiden, dels ock kostnaderna för

terminsavgifter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 183. 47

Av inkomna yttranden över utredningsmännens förslag inhämtas bland

annat följande.

Lantmäteristyr elsen: Då lantmäteriundervisningen så gott som uteslutande

avsåge att utbilda personal för anställning i statens tjänst, borde

undervisningen, såsom hittills, vara avgiftsfri, helst som terminsavgifterna

enligt utredningsmännens förslag skulle avse att täcka utgifterna

för viss lärarkraft. Skulle emellertid terminsavgifter utgå, vöre det likval

ofrånkomligt, att dessa utgifter på ett eller annat sätt slutligen stannade

å statsverket, och under alla förhållanden borde de medräknas vid

en jämförelse melllan kostnaderna enligt lantmätenstyrelsens och utredningsmännens

förslag. Mot den av utredningsmännen gjorda sammanställningen

av de årliga kostnaderna hade lantmäteristyrelsen — som

dock ställde sig något tveksam i fråga örn de föreslagna minskningarna

i administrationskostnader samt i utgifter för bränsle m. m. — icke annat

att erinra än att till sammanställningen borde läggas, deZs kostnaderna

för det enligt styrelsens mening nödvändiga utbytet av vissa speciallärare

mot ordinarie lärare, dels den utgift för ökad assistenthjälp,

som utredningsmännen tänkt sig skola täckas av elevernas terminsavgifter

Sammanlagda årliga beloppet av terminsavgifterna kunde beräknas

uppgå till i medeltal 15,000 kronor, och kostnaden för förändringen i vissa

lärares anställningsform uppginge till 2,312 kronor.

En jämförelse gåve sålunda följande resultat.

Lantmäteristyrelsens förslag.

I förslaget upptagna ....................................... kronor 140,932

Tillägg för ökad undervisning....................... » 3,500 kronor 144,432.

Utredningsmännens förslag.

I förslaget upptagna ........................................ kronor 116,296

Tillägg för förändring i vissa lärares anställning

....................................................... * 2,312

Tillägg för ökad assistenthjälp, motsvarande

beräknade terminsavgifter............................ »____15,000 kronor 133,608.

Med det av utredningsmännen framlagda förslaget skulle alltså i de

årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen uppstå en besparing av

10,824 kronor. , ...

Såsom utredningsmännen framhållit, borde emellertid vid en allsidig

jämförelse ur kostnadssynpunkt mellan lantmäteristyrelsens förslag och

det av utredningsmännen framlagda dessutom—förutom till olikheten i

byggnadskostnader — hänsyn tagas till förlängningen av lantmäteriele
vernas

utbildningstid. . ,

Då denna förlängning i utbildningstiden icke betingades av sjalva aen

för lantmätarna erforderliga utbildningen utan allenast bomme att föranledas

av undervisningens inordnande under tekniska högskolan och av

där rådande förhållanden och organisation i övrigt samt ifrågavarande

undervisning vore avsedd för personal med så gott som uteslutande anställning

i statens tjänst, torde det nämligen ligga i sakens natur, att

den kostnadsökning, som denna förlängda utbildning givetvis komme att

medföra, åtminstone till största delen på ett eller annat sätt slutligen

komme att drabba det allmänna, ävensom att kostnadsökningen i varje

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

fall borde medtagas vid den jämförelse, varom nu vore fråga. En ökning

a\ studietiden för lantmäterieleven av 1 å 1 % år torde för honom

innebära en utgiftsökning av lågt räknat 3,000 kronor. Sattes antalet

för värjo år utexaminerade elever till endast 18, skulle alltså sammanlagda

utgiftsökningen för undervisningen komma att årligen uppgå till

icke mindre än 54,000 kronor. Härtill komme — vad som uppenbarligen

jämväl måste tagas hänsyn till — att genom den ökade utbildningstiden

tiden för tjänstanställning och därmed för förvärvsarbetets påbörjande

komme att uppskjutas i motsvarande grad.

Av vad här anförts torde med tydlighet framgå, att ovannämnda vid

utredningsmännens förslag beräknade årliga kostnadsbesparing av i runt

tal 11,000 kronor, även örn därtill lades en eventuellt möjlig besparing

i byggnadskostnaden, komme att betydligt understiga den kostnadsökning,

som årligen uppkomma genom studietidens föreslagna förlängning

av ett år eller i verkligheten sannolikt avsevärt mera än ett år.

I detta sammanhang ansåge sig lantmäteristyrelsen icke kunna underlåta

att framhålla, att vid lantmäteriundervisningens förläggande till

tekniska, högskolan en där redan förefintlig ordinarie lärare, professorn

i geodesi, tydligen skulle komma att ersätta den vid lantmäteriundervisningen

sedan 23 år tillbaka anställde professorn i samma ämne. Vid sådant

förhållande och då vid lantmäteriundervisningen annan lämpilg

anställning för den sistnämnde, som innehade en levnadsålder av 56 år,

icke torde stå till finnandes, syntes det ofrånkomligt, att statsverket på

ett eller annat sätt beredde honom skälig ersättning. Även detta komme

uppenbarligen att vid utredningsmännens förslag medföra kostnadsökning.

Statskontoret, som uttalar att den förlängda studietiden måste anses

som en betydande olägenhet, framhåller tillika, att utredningsmännens

kostnadsberäkningar vid jämförelse med lantmäteristyrelsens förslag utvisade

en ganska betydande sänkning av utgifterna, något som givetvis

måste anses tala till förman för förslaget örn lantmäteriundervisningens

överflyttande till tekniska högskolan. Mot de föreslagna terminsavgifterna

torde det icke vara något att erinra, då det förutsatts, att mindre

bemedlade elever skulle kunna erhålla nedsättning i dessa avgifter. Beträffande

den föreslagna avlöningsstaten ansåge statskontoret det icke

nödvändigt, att undervisningen i juridik meddelades av en professor. Vidare

borde vaktmästaren vara placerad i lönegraden B 5. Den för vikariatsersättning

beräknade posten borde upptagas under förändrad

rubrik: »Vikariatsersättning å icke-ordinarie befattningar». Statskon
toret

hade utgått ifrån, att avlöningen för samtliga befattningshavare

skulle anses såsom s. k. reglerad avlöning.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anser utredningsmännens

förslag erbjuda beaktansvärda statsekonomiska fördelar i jämförelse

med den av lantmäteristyrelsen föreslagna lösningen. Nämnden framhåller

emellertid, att de föreslagna arvodena till icke-ordinarie lärare

visserligen icke gåve anledning till särskild erinran men dock i vissa

fall syntes Amra något högt beräknade. Nämnden erinrar därjämte, att

avlöningarna till de ordinarie befattningshavarna beräknats enligt lägsta

löneklassen inom vederbörande lönegrad i stället för. såsom vanligen

skedde vid lönestaters upprättande, enligt näst högsta löneklassen.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan, vilket i fråga örn lärarbefattningarna

föreslagit allenast obetydliga modifikationer i utredningsmän
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

nens förslag, hava sammanfört de årliga kostnaderna för den av kollegiet

föreslagna nya fackavdelningen i mätningsteknik i följande uppställning.

Professor i geodesi..................................

» i juridik..................................

» i jorddelningslära.................

» i kulturteknik ......................

Assistenter .............................................

Speciallärare i geodesi ..............•..........

» '' i nationalekonomi

» i marklära .....................

» i jordbrukslära m. m.

» i skogslära m. m..........

» i husbyggnad m. m......

» i arkivkunskap .............

» i fornlämningar m. m.

» i fiskerikunskap.............

» i matematik .................

Posterna: kontorsbiträde, vaktmästare, etc. — — bränsle,

oförändrat ..............................................................................

Summa

kronor

»

»

»

»

»

»

»

»

kronor

10,500

10,500

10,500

10,500

2,500

4.000

1.000

3.000

6,800

4.000

3.000

800

800

1.000

5,000

41,696

115,596.

I anslutning härtill framhåller lärarkollegiet, att dess förslag gåve en

besparing på 700 kronor per år i förhållande till utredningsmännens förslag

och på 28,836 kronor i förhållande till lantmäteristyrelsens förslag.

Därvid hade emellertid icke beaktats den besparing, som vunnes genom

att sammanföra undervisningen för lantmätare och mätningsingenjörer.

Örn lantmäteriundervisningen skulle ordnas oberoende av tekniska högskolan,

kunde man i allt fall icke undgå att vid tekniska högskolan införa

en studieriktning för kommunalteknik inom fackavdelning V. De

årliga kostnaderna härför hade kollegiet approximativt beräknat till

19,600 kronor enligt följande beräkningsgrunder.

Speciallärare i geodesi ............................

Assistent » » ............................

ökade utgifter för praktiska övningar

Speciallärare i juridik ...........................

Assistent » » ...........................

Speciallärare i husbyggnad ...................

Assistent » » ...................

Kollegiet beräknado alltså besparingen genom lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan till cirka 50,000 kronor för år.

Härvid hade ingen hänsyn tagits därtill, att en professur i kulturteknik

vid tekniska högskolan skulle möjliggöra ett länge närt önskemål att i

vissa delar avlasta professuren i vattenbyggnad. Hydrografi, hydrologi

och vissa angränsande delar av ämnet vattenbyggnad skulle sannolikt

kunna övertagas av professorn i kulturteknik. Detta skulle också innebära

en påtaglig besparing.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ISO höft. (Nr 183.)

............... kronor 4,000

............... » 2,500

............... » 1,500

............... » 7,000

............... » 1,000

............... » 3,000

............... »_ 600

Summa kronor 19,600.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Lokalfrågan. Då jag nu övergår till frågan om lokaler för lantmäteriundervisningen,

vill jag erinra därom, att undervisningen för närvarande är inrymd i förhyrda

lokaler i Östermalms läroverks gamla byggnad, Artillerigatan 60.

För iordningställande åt undervisningen av nya lokaler i tekniska högskolans

gamla byggnad vid Drottninggatan 95 har Kungl. Majit den 15

augusti 1930 anvisat medel. Arbetet härmed pågår, och är det avsett,

att lantmäteriundervisningen skall kunna flytta in i sist nämnda lokaler

senast den 1 oktober 1931.

Lantmäteristyrelsen har i sitt betänkande givit uttryck åt den uppfattningen,

att fullt lämpliga lokaler för den av styrelsen ifrågasätta''

lantmäterihögskolan knappast kunde erhållas annat än genom nybyggnad.

Lantmäteristyrelsen har beräknat behovet av nyttig golvyta till något

över 1,600 kvadratmeter, vartill skulle komma korridorer, trappor, kapprum,

toaletter, källare, vind och dylikt. Den sammanlagda golvytan

skulle uppgå till 1,900 kvadratmeter enligt en över de olika rummen upprättad

förteckning. Till jämförelse har lantmäteristyrelsen meddelat, att

motsvarande utrymmen vid skogshögskolan upptoge en golvyta av inemot

3,200 kvadratmeter. I fråga örn platsen för en eventuell nybyggnad

har lantmäteristyrelsen besiktigat en omedelbart öster örn veterinärhögskolan

belägen skogsbacke och funnit den kunna bliva en lämplig byggnadsplats.

Enligt av byggnadsstyrelsen sedermera uppgjorda beräkningar skulle

kostnaden för en sådan byggnad, som lantmäteristyrelsen föreslagit, uppgå

till 675,000 kronor samt kostnaderna för en självständig lantmäterihögskola,

inbyggd i södra flygeln av tekniska högskolans gamla byggnad

vid Drottninggatan, till 525,000 kronor.

Utredningsmännen framhålla, att undervisningen för lantmäterieleverna

till en början skulle kunna förläggas till de lokaler i tekniska högskolans

gamla byggnad vid Drottninggatan, vilka nu iordningställas

för lantmäteriundervisningen. Denna anordning måste emellertid enligt

utredningsmännen betraktas såsom ett otillfredsställande provisorium,

och nya lokaler behövde inom en nära framtid beredas å tomten

för tekniska högskolans byggnader vid Valhallavägen.

Utredningsmännen hava uppskattat den erforderliga nyttiga golvytan

till 1,150 kvadratmeter. På utredningsmännens begäran har f. d. professorn

Erik Lallerstedt beräknat kostnaderna för den eventuella nybyggnaden till

370,000 kronor. Utredningsmännen framhålla, att det för tekniska högskolan

vid Valhallavägen avsedda tomtutrymmet i och för sig vore

knappt samt att lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan

komme att minska möjligheterna till utvidgning för laboratorier

och dylikt.

I anledning av vad utredningsmännen sålunda anfört har lantmäteristyrelsen

framhållit, bland annat, att den av utredningsmännen anförda

kostnadssumman för lokalerna icke utan vidare torde kunna läg
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

gas till grund för en tillförlitlig jämförelse mellan styrelsens och utredningsmännens

förslag.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan Ilar anfört i huvudsak följande.

Genom lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska högskolan

behövde inga lokaler för de studerandes bekvämlighet eller samlingsrum

för dem inrättas, enär redan befintliga utrymmen kunde användas. Vidare

kunde utrymmena för den nuvarande geodetiska institutionen vid

tekniska högskolan i huvudsak användas för den nya fackavdelningen.

Lärarkollegiet har tillika redogjort för de nya lokaler, som kunde bedövas

utöver redan befintliga, samt därvid kommit till ett utrymmesbehov

av sammanlagt 750 kvadratmeter, vilket enligt kollegiets mening utan svårighet

skulle kunna tillfredsställas i södra flygeln av tekniska högskog

lans gamla byggnad vid Drottninggatan. Genom den av kollegiet foreslagna

lokaldispositionen skulle byggnadskostnaderna kunna begränsas

till cirka 240,000 kronor. Denna summa vöre dock högt beräknad, ty

dels syntes vissa utrymmeskrav vara högt tilltagna, dels vöre det icke

uteslutet, att kombinationen med tekniska högskolans övriga lokaler

kunde möjliggöra minskning av kravet på korridorutrymmen och liknande.

1 fråga örn

övergången från nuvarande förhallanden till en ny ordning för

lantmäteriundervisningen

har lantmäteristyreisen anfört, bland annat, följande.

Då den nya ordningen innebure, att kursen för kulturteknisk examen

skulle sammanslås med kursen för lantmäteriexamen, måste vid övergången

tillses, att kulturteknisk kurs, som hittills påbörjats först tva

år efter lantmäteriexamen, kunde genomgås av alla dem, som avlagt lantmäteriexamen

efter nuvarande ordningen. Kulturteknisk kurs mäste

därför anordnas även efter omorganisationen. För att emellertid söka

nedbringa antalet sådana kurser till det minsta möjliga^ hade det synts

lantmäteristyrelsen nödvändigt att redan nu vidtaga sådana åtgärder,

att varje kulturteknisk kurs hädanefter finge så många deltagare, som

lämpligen kunde mottagas. För att möjliggöra detta, hade Kungl. Majit

den 26 april 1929 efter framställning av styrelsen medgivit, att styrelsen

finge utan hinder av bestämmelserna i gällande lantmäteriinstruktion

bevilja inträde vid kurs för avläggande av kulturteknisk examen för extra

lantmätare, som icke tjänstgjort som sådan under två år. Med hänsyn

till dessa kulturtekniska kurser och även på grund därav, att efter beslut

örn lantmäterihögskolans inrättande tid erfordrades för vidtagande av

vissa förberedande åtgärder, syntes den nya ordningen icke böra tilllämpas

förrän under andra läsåret efter besluts fattande.

Med utgångspunkt från att 1930 års riksdag skulle fatta beslut i fragan

i huvudsaklig överensstämmelse med lantmäteristyrelsens förslag, har

lantmäteristyrelsen beräknat, att den nya ordningen skulle tillämpas

med läsåret 1931/1932 och studerande efter nya ordningen mottagas första

gången i januari år 1932. Enär beslut i fråga tidigast kan komma

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

att fattas av 1931 års riksdag, kar vid följande redogörelse för lantmäteristyrelsens

förslag till övergångsbestämmelser de angivna årtalen ersatts

med andra, som ligga ett år längre fram i tiden. I överensstämmelse

härmed skulle den nya ordningen tillämpas från och med läsåret

1932/1933 och studerande efter nya ordningen mottagas första gången i

januari 1933. Lantmäteristyrelsens förslag i denna del innebär — med

ett års förskjutning i tid — följande.

Lantmäteriexamen avlägges efter gamla ordningen sista gången år

1933 och efter nya ordningen första gången år 1936. Lantmäteriundervisningen

fortgår efter nuvarande ordning till och med vårterminen 1932

och därefter skulle finnas

höstterminen 1932: en kulturteknisk kurs och en andra årets kurs för

lantmäteriexamen efter gamla ordningen,

vårterminen 1933: en kulturteknisk kurs, en andra årets kurs för lantmäteriexamen

efter gamla ordningen och en första årets kurs för lantmäteriexamen

efter nya ordningen,

höstterminen 1933: en kulturteknisk kurs samt en första årets kurs för

lantmäteriexamen efter nya ordningen,

vårterminen och höstterminen 1934: en kultur teknisk kurs samt en första

och en andra årets kurs för lantmäteriexamen efter nya ordningen,

vårterminen 1935: en kultur teknisk kurs samt en första, en andra ^och

en tredje årets kurs för lantmäteriexamen efter nya ordningen.

Från och med höstterminen 1935 skulle undervisningen bedrivas helt

efter det nya programmet. Någon svårighet att under övergångsåren

anordna lantmateriundervisningen på angivet sätt skulle enligt lantmäteristyrelsens

mening icke föreligga.

^ ^dervisning i de olika ämnena skulle komma att avvika från normala

förhållanden på följande sätt. Ämnet juridik skulle icke förekomma under

höstterminen 1932, höstterminen 1933 och vårterminen 1934. Undervisning

för två kurser samtidigt skulle förekomma för ämnena jordbrukslara

och jordbruksekonomi samt skogsekonomi med skogslära under

hostterminen 1933 och höstterminen 1934, för ämnet kulturteknik

under vårterminen och höstterminen 1934 samt vårterminen 1935 och för

amnet jorddelningslära vårterminen 1935. Ämnet arkivkunskap skulle

icke förekomma under åren 1932—1935, ämnet fornlämningar och naturskydd

skulle icke förekomma under åren 1933—1935 och det nya ämnet

fiskerikunskap skulle icke börja förrän under vårterminen 1936.

Genom förenämnda dubbla undervisning under åren 1933—1935 torde

möjligen behov uppstå av någon tillfällig förstärkning av lärarkrafterna

i ifrågavarande ämnen, men kostnaderna därför torde uppvägas

av den besparing, som uppstå genom att under dessa år några special1(?k0

l0 , va.s ^''r ämnena arkivkunskap, fornlämningar och naturskydd

samt fiskerikunskap. Några ökade kostnader för lantmäteriundervisnmgens

lämpliga bedrivande under övergångsåren skulle således icke

eriordras.

Ä är jag nu går att angiva min ståndpunkt till förevarande undervisningsfrågor,

må först erinras örn lantmäteriets nuvarande arbetsuppgifter

och betydelse.

Det centrala i lantmäteriet och föremålet för flertalet lantmäteriarbe
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ten är jorddelning eller fastighetsbildning samt reglering av befintliga

fastigheter till läge och gränser. För tryggande av äganderätts- och besittningsförhållanden

till fast egendom samt vinnande av klarhet och

reda i inskrivningsväsendet ävensom med hänsyn till fastighetskiediten

är det av yttersta vikt, att lantmäteriväsendet fyller sina uppgifter på

tillfredsställande sätt. Med hänsyn till angelägenheten, att fastigheterna

bildas på för jordens rationella utnyttjande lämpligaste sätt, har lantmäteriet

vidare stor betydelse för jordbruket.

Vid 1 antmäter i förrättningar kunna rättsliga frågor av olika slag

uppkomma. Sålunda måste därvid ofta göras utredningar örn äganderätt

till fast egendom, örn tidigare jorddelningsförrättningar och gränsbestämningar

samt deras innebörd och nuvarande betydelse m. m. Vid

förrättningarna har lantmätaren, ofta biträdd av gode män, att meddela

beslut i ämnen, som kunna röra dels den formella handläggningen

och dels de sakliga åtgärder, som enligt gällande lag skola behandlas

vid förrättningen. Lantmätarens eller förrättningsmännens beslut,

vilka kunna vara av stor räckvidd, vinna i många fall laga kraft,

därest de ej överklagas, och äro sålunda att i viss mån likställa med

domstols utslag. Därtill kommer, att varje ifrågasatt jorddelning skall

prövas ej blott i avseende på möjligheten i juridiskt hänseende att genomföra

densamma utan även ur synpunkten av dess ändamålsenlighet

med hänsyn till de blivande fastigheternas avsedda användning. Då jorddelning

verkställes för många olika ändamål, såsom jordbruk, skogsbruk,

bostadsbyggande, fiske m. m., måste vid den prövning, som skall

äga rum, hänsyn tagas till alla de faktorer, även av rent ekonomisk art,

som för olika ändamål kunna göras gällande. Exempelvis måste, när jorddelning

sker för jordbruksändamål, sådana frågor bedömas som jordbruksfastighets

lämpliga storlek, sammansättning av olika ägoslag och

jordarter, möjligheter för bebyggelse, avdikningsförhållanden m. m. För

lösande av flertalet uppgifter inom lantmäteriet äro mätning och kartläggning

viktiga hjälpmedel, vilkas rätta och sakkunniga handhavande

äro av största betydelse, enär de utgöra underlaget för nästan allt lantmäteriarbete

och tjäna att för framtiden betrygga dessa arbetens resultat.

För utförande av de mångskiftande arbetsuppgifter, som sålunda möta

den blivande lantmätaren, måste denne äga en grundlig och allsidig utbildning,

vilken dock för att utbildningstiden icke skall bliva för lång

måste givas en speciell inriktning.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att den teoretiska utbildningen

till lantmätare för närvarande sker under en treårig studietid, fördelad

å en tvåårig kurs, vars genomgående utgör förutsättning för

vederbörande aspirants konstituerande till extra lantmätare, och en

därpå följande ettårig s. k. kulturteknisk kurs. Denna sin gestaltning

erhöll lantmäteriundervisningen genom beslut vid 15)10 års riksdag, som

emellertid beviljade anslag för ändamålet allenast å extra stat. Att så

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

skedde tolde Lava berott på ifrågasatt förenande av lantmäteriundervisningen

nied närbesläktade undervisningsgrenar, närmast den högre

skogs- eller den högre lantbruksundervisningen, ävensom därpå att

man velat vinna närmare erfarenhet örn den nyorganiserade undervisningens

resultat, innan den erhöll en mera definitiv utformning''. Den

högre skogsundervisningen är numera sedan länge ordnad, och i fråga

örn den högre lantbruksundervisningen har förslag förelagts årets riksdag

genom proposition nr 143. Frågan örn lantmäteriundervisningens

ordnande står emellertid alltjämt olöst.

Av de i ämnet verkställda utredningar framgår, att den nuvarande

lantmäteriundervisningen icke längre motsvarar tidens fordringar. Särskilt

tolde genom 1926 års jorddelningslagstiftning de krav, som måste

ställas på lantmäteriväsendet, hava i viktiga avseenden ökats, vilket i

sin ordning med nödvändighet påkallar viss omläggning och förbättring

av lantmätarnas utbildning. Örn den nuvarande anordningen med lantmäteriundervisningen

skulle längre fortsätta, skulle detta genom anordningens

provisoriska och otidsenliga karaktär äventyra undervisningens

effektivitet, vartill komme olägenheterna för lärarpersonalen att alltjämt

sakna fast anställning. Behovet av en snar förbättring av lantmäteriundervisningen

har kraftigt understrukits av lantmäteristyrelsen,

bland annat i styrelsens framställningar örn anslagsäskanden till 1930

och 1931 års riksdagar. Såsom tidigare omförmälts har spörsmålet jämväl

varit föremål för behandling vid 1930 års riksdag, varvid jordbruksutskottet,

i anledning av väckta motioner, uttalade önskvärdheten av att

lantmäteriundervisningen ordnades på ett fastare och rationellare sätt

samt angav sig hava inhämtat, att förslag från Kungl. Majit till undervisningens

slutliga ordnande med säkerhet vore att förvänta till 1931 års

riksdag. Även jag anser, att frågan örn lantmäteriundervisningens ordnande

snarast bör bringas till sin lösning.

Vid behandlingen av spörsmålet örn lantmäteriundervisningens omorganisation

träda i förgrunden frågan örn undervisningens omfattning

eller vilka kunskaper lantmäterieleverna skola inhämta samt frågan örn

undervisningens anordnande eller på vilket sätt kunskaperna skola bibringas

eleverna.

Beträffande det i frågan örn undervisningens omfattning ingående

spörsmålet örn viss praktik före den teoretiska undervisningen hava olika

meningar gjort sig gällande. För tillträde till den teoretiska undervisningen

krävdes enligt den före år 1910 tillämpade undervisningsformen

minst två års praktik. Genom 1910 års reform nedsattes anspråken på

förberedande praktik till ett år. Av de lantmätare, vilka yttrat sig i denna

fråga, hava flertalet förordat bibehållande av fordringen på någon

tids praktik före studierna. Lantmäteristyrelsen anser, att kravet på förberedande

praktik icke kan uppgivas, men att elevpraktiken kan begrän
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

sas till ett halvt år. Enligt lärarkollegiet vid tekniska högskolan borde

däremot den förberedande praktiken slopas. För egen del anser jag, att

man icke bör släppa kravet på viss förberedande praktisk utbildning. Med

hänsyn till lantmäteriets särskilda arbetsuppgifter och arbetsmetoder

torde nämligen någon tids praktik erfordras för att lantmäterieleverna

skola kunna få en allmän uppfattning av lantmäteriets uppgifter

och arbetssätt samt kunna rätt tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen.

Genom en örn än kort elevtid vinnes möjlighet för dem,

som ej lämpa sig för lantmätarens yrke, att redan på ett tidigt skede,

innan kostnader nedlagts på den teoretiska utbildningen, välja annan levnadsbana.

I denna fråga ansluter jag mig till lantmäteristyrelsens uppfattning

och förslag.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag skulle lantmäteriundervisningen

omfatta följande läroämnen och undervisningstid, nämligen matematik

(280 timmar), geodesi (925 timmar jämte 12 veckors fältövningar), juridik

(370 timmar), nationalekonomi (30 timmar), marklära (100 timmar),

jordbrukslära och jordbruksekonomi (225 timmar jämte 15 dagars exkursioner),

skogsekonomi med skogslära (120 timmar jämte 20 dagars fältövningar),

kulturteknik (350 timmar jämte 15 dagars fältövningar), jorddelningslära

(360 timmar jämte 30 dagars fältövningar och exkursioner), fornlämningar

och naturskydd (30 timmar jämte en dags exkursion), arkivkunskap

(30 timmar), fiskerikunskap (30 timmar jämte 2 dagars exkursioner)

samt stadsplanelära (200 timmar jämte 4 dagars exkursioner).

Med undantag för ämnet stadsplanelära har under utredningen erinringar

icke framställts mot lantmäteristyrelsens förslag. Icke heller jag

har i berörda hänseenden något att invända mot förslaget. Emellertid

må framhållas, att det för varje ämne sålunda angivna timantalet måste

anses såsom endast ungefärligt samt vid studieplanens definitiva utformning

må kunna, i mån av behov, underkastas jämkning.

Vad härefter angår ämnet stadsplanelära har byggnadsstyrelsen ifrågasatt,

huruvida utbildning i ämnet vore nödvändig, enär lantmätares

användning som mätningsman liksom vid uppgörandet av styckningsplaner

ej tillhörde hans tjänsteutövning. Styrelsen för svenska stadsförbundet

har framhållit den uppfattningen, att lantmätare endast undantagsvis

borde anlitas såsom mätningsmän i städer, samt att lösningen av specialfrågan

om undervisningen i stadsplanelära borde ställas på framtiden

för att upptagas i samband med frågan örn omläggning av tekniska högskolans

undervisning i ämnet. Liknande synpunkter hava framförts av

styrelsen för svenska kommunaltekniska föreningen. I detta sammanhang

må erinras, att chefen för kommunikationsdepartementet jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1930 tillkallat utredningsmän

för verkställande av utredning och avgivande av förslag i fråga örn förbättrad

utbildning i stadsplanekonst m. m., vilka skulle hava att jämväl

pröva frågan, huruvida till en förändrad undervisning i stadsplane
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

konst kunde knytas den utbildning i stadsplanerna, som vöre nödvändig

för lantmätare. Något förslag i frågan föreligger ännu icke. De

av mig jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 oktober 1930 tillkallade

utredningsmän hava förordat viss omläggning och utvidgning

av undervisningen för lantmätarna i stadsplanelära. De framhålla, att

för att rätt kunna tillgodogöra sig undervisningen i detta ämne måste

de studerande äga vissa förkunskaper i avseende på husbyggnader

och kommunikationsväseu. Utredningsmännen förorda, att för lantmäterieleverna

borde meddelas en särskild kurs i husbyggnaders allmänna

planläggning och utformning, omfattande 150 timmar, och en kurs i

kommunikationsteknik, omfattande 50 timmar. Den egentliga studsplaneläran

skulle därigenom kunna inskränkas till 125 timmars undervisning.

Lantmäteristyrelsen har i sitt yttrande över utredningsmännens betänkande

framhållit, att den i fråga örn utbildning i stadsplanelära föreslagna

förändringen innebure en avgjord förbättring i det tidigare förslaget,

arföl* lantmäteristyrelsen anslutit sig till utredningsmännens förslag.

Enligt min mening har den verkställda utredningen visat, att, även

örn lantmätarna icke böra erhålla fullständig fackutbildning i stadsplaners

uppgörande och vad därmed äger sammanhang, de dock måste

erhålla viss utbildning på detta område, då de i sin verksamhet

komma i beröring med en mångfald, stadsplaneväsendet berörande frågor

och allmänheten måste kunna kräva att av dem få biträde med lösande

av hithörande enklare frågor, bland annat styckningsplaner. Den

av utredningsmännen för lantmäteriundervisningens ordnande föreslagna

utbildningen i nu förevarande ämnen synes mig vara ändamålsenlig.

Enligt vad jag inhämtat torde det icke möta svårigheter

att i den sålunda föreslagna undervisningen göra de jämkningar, som

kunna föranledas av ett blivande förslag från de inom kommunikationsdepartementet

arbetande utredningsmännen rörande undervisningen i

stadsplanekonst. Under sådana förhållanden vill jag förorda, att nyssberörda,

jämväl av lantmäteristyrelsen biträdda förslag i avseende på undervisningen

i stadsplanelära, husbyggnaders allmänna planläggning och

utformning samt kommunikationsteknik genomföres.

Beträffande frågan, huruvida lantmäterieleverna skola för erhållande

av avgångsexamen behöva utföra särskilt examensarbete anser jag, att, då

dylikt arbete skulle föranleda en avsevärd förlängning av studietiden

utan att ur utbildningens synpunkt bereda däremot svarande fördelar,

införande av obligatoriska examensarbeten icke torde böra ske. Däremot

bör det för den elev, som så önskar, stå öppet att genom utförande av

examensarbete — vid sidan av och under de övriga studierna — ådagalägga

prov på sin förmåga av ett mera fördjupat, självständigt arbete.

Beträffande frågan örn lantmäteriundervisningens anordnande har

under utredningens gång övervägts, huruvida undervisningen borde för
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

läggas till en fristående läroanstalt eller inordnas under någon befintlig

högskola. I sistnämnda fallet hava verkställda undersökningar givit

vid handen, att lantmäteriundervisningen icke lämpligen kan samordnas

med den högre skogsundervisningen eller den högre lantbruksundervisningen.

Däremot kan allvarligen övervägas att förlägga lantina-"

teriundervisningen till tekniska högskolan. Såsom av det förestående

framgår föreligga nu i huvudsak tre förslag till lantmäteriundervisningens

ordnande, nämligen

lantmäteristyrelsens förslag örn upprättande av en särskild lantmäterihögskola

med en studietid av 7 terminer efter ett halvt års förutgången

praktisk elevtid;,

det av utredningsmännen utarbetade alternativet örn lantmäteriundervisningens

förläggande till tekniska högskolan, utan att ändring i högskolans

undervisning i övrigt vidtages, medförande en studietid av 4 år,

oberoende av praktisk elevtid, vilken, örn den skall förekomma, måste

bliva ett år, varigenom hela studietiden skulle bliva 5 år; samt

det av tekniska högskolans lärarkollegium och styrelse framlagda förslag,

vilket innefattar, att lantmäteriundervisningen överföres till tekniska

högskolan samt där i viss utsträckning göres gemensam med utbildningen

av mätningsingenjörer inom en nytillkommande fackavdelning för mätningsteknik

med en studietid av 4 år, frånsett praktisk elevutbildning,

eller, örn kravet på examensarbete eftergives, en studietid av 7 terminer.

Vid övervägande av de olika förslagen, därvid valet närmast står mellan

en fristående lantmäteriundervisning och ett inordnande av denna

undervisning inom tekniska högskolan, kunna skäl anföras såväl för som

emot vart och ett av dem. Såsom skäl för lantmäteriundervisningens förläggande

till tekniska högskolan kunna åberopas viss kostnadsbesparing,

som därav synes bliva en följd, samt önskemålet att, så långt möjligt är,

sammanföra den högre undervisningen till större enheter och undvika

upprättandet av smärre fristående läroanstalter. Mot tanken att anknyta

lantmäteriundervisningen till tekniska högskolan talar det förhållandet,

att lantmäteriet icke till övervägande grad kan sägas vara av teknisk

karaktär, varför lantmäteriundervisningens förläggande till tekniska

högskolan skulle kunna tänkas medföra, att denna undervisning erhölle

en för lantmätarnas praktiska verksamhet i viss mån främmande inriktning,

varigenom utbildningens resultat och effektivitet kunde äventyras.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har

jag stannat för att föreslå, att lantmäteriundervisningen tillsvidare, liksom

hittills, meddelas vid en självständig läroanstalt. Härigenom avser

jag dock icke att avskära möjligheterna till lantmäteriundervisningens

framtida inordnande i tekniska högskolan. Den nu förestående omorganisationen

av lantmäteriundervisningen, vars reformering icke

längre kan uppskjutas, torde alltså böra företagas på så sätt, att möj
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. ICO höft. (Nr 133.) 5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ligheten av undervisningens framtida förläggande till tekniska högskolan

hålles öppen.

I enlighet med lantmäteristyrelsens förslag bör undervisningen omfatta

en studietid av sju terminer, vartill komma fältövningar under tre somrar.

Enligt min mening torde det icke vara av nöden, att ändring nu företages

i fråga örn undervisningens benämning, utan torde densamma, såsom

hittills, kunna benämnas lantmäteriundervisningen samt i organisatoriskt

hänseende stå under lantmäteristyrelsens överinseende.

I enlighet med den sålunda angivna utgångspunkten torde vid den

nyorganiserade lantmäteriundervisningen ej heller några andra lärarbefattningar

böra uppföras såsom ordinarie än sådana, sopi bliva behövliga

jämväl vid ett eventuellt framtida förläggande av lantmäteriundervisningen

till tekniska högskolan.

Då jag nu övergår till frågan örn behovet av lärare i de olika undervisningsämnena,

må först erinras, att lantmäteristyrelsen för ämnet matematik

föreslagit inrättande av ett lektorat i lönegraden B 22. Med hänsyn

till att lektorat ej förekomma vid tekniska högskolan hava utredningsmännen

för detta ämne uppfört en speciallärare med arvode av

6,800 kronor. Tekniska högskolans lärarkollegium har ifrågasatt viss ändring

i undervisningsskyldigheten för denne speciallärare, samt föreslagit

arvodet till 5,000 kronor. I anslutning till vad jag tidigare anfört vill

jag i nu förevarande del biträda utredningsmännens förslag, att för ämnet

matematik icke förordnas någon fast anställd lärare utan allenast en

speciallärare med arvode av 6,800 kronor.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att för undervisningen i ämnet

geodesi har vid lantmäteriundervisningen sedan 1910 funnits en lärare,

för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med för professor vid

högskola. Styrelsen har hemställt, att för ämnet upprättas en professur

i lönegraden B 30 samt anställes en lektor med placering i lönegraden B

26, vartill skulle komma dels arvode till en assistent med enahanda belopp

som åt assistenterna å länens lantmäterikontor eller 6,048 kronor, dels ock

arvode å 400 kronor till en speciallärare i kartritning och textning. Enligt

utredningsmännen skulle, därest lantmäteriundervisningen överflyttades

till tekniska högskolan, för högskolans hela undervisning i ämnet

behövas en professor och tre speciallärare. Under erinran, att vid tekniska

högskolan redan funnes en professur i geodesi och att alltså någon ny

professur icke där behövde inrättas, hava utredningsmännen såsom arvoden

för de tre speciallärarna föreslagit respektive 8,400, 3,600 och 3,600 kronor.

Därjämte hava de för assistenthjälp beräknat en kostnad av omkring

6,000 kronor samt biträtt lantmäteristyrelsens förslag i fråga örn undervisningen

i kartritning och textning. Tekniska högskolans lärarkollegium har

med den av lärarkollegiet föreslagna organisationen ansett undervisningen

i geodesi erfordra två professurer i lönegraden B 30 samt en speciallärare

med arvode av 4,000 kronor. Enligt min mening torde för undervis
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 183.

59

ningen för lantmätaraspiranter i ämnet geodesi erfordras bland annat en

professur i lönegraden B 30. Då emellertid vid tekniska högskolan redan

finnes inrättad en professur i geodesi samt det icke kan anses klarlagt,

att, örn lantmäteriundervisningen förlägges dit, därutöver erfordras

en ny professur i ämnet, vill jag icke nu föreslå, att vid Ian - mäteriundervisningen upprättas någon ordinarie professur i geodesi. Såsåsom

huvudlärare i ämnet torde i stället böra austalius en speciallärare.

Då emellertid undervisningen i geodesi vid lantmäteriundervisningen sedan

omkring 23 år tillhaka uppehälles av en lärare — professor b. 1. ö.

Rubin — för vilken avlöningen ursprungligen beräknats lika med tor

professor och vilken inom några år uppnår den för professor stadgade

pensionsålder, torde det vid lantmäteriundervisningens omorganisation

med hänsyn till billighet och rättvisa vara ofrånkomligt, att sist nämnde

lärare på något sätt heredes mera fast anställning. Detta synes mig lämpligast

kunna ske genom att för honom upprättas en personlig professur i

geodesi. Under den tid, ifrågavarande personliga professur finnes, lärer

givetvis nyss åsyftade speciallärarbefattning icke höra. tillsättas. . 1

avseende å behovet i övrigt av lärarkrafter i geodesi tillstyrker jag,,

att en biträdande speciallärare med arvode av 8,400. kronor anstalta

samt att för assistenthjälp beräknas 6,000 kronor och till speciallärare i

kartritning och textning 400 kronor.

För undervisningen i juridik hava lantmäteristyrelsen, utredningsmannen

och lärarkollegiet vid tekniska högskolan samstämmigt foreslagi

inrättande av en professur i lönegraden B 30 samt att till assistenthjalp

åt denne beräknas 1,000 kronor. Mot förslaget att inrätta sagda professur

har erinran framställts dels av statskontoret, som ansett, att for undervisningen

i ämnet borde anställas en lärare, avlönad enligt lönegraden

B 26 dels ock av allmänna civilförvaltningens lonenamnd, som ansett,

att för undervisning i juridik borde ställas till förfogande ett mot pro essors

avlöning svarande belopp, att disponeras såsom arvode till en eller

flera lärare i detta ämne. Med hänsyn till ämnets omfattning och betydelse

tillstyrker jag förslaget örn inrättande av en ordinarie professur

i juridik, placerad i lönegraden B 30. Däremot synas tillräckliga skal

för anställande av assistent i detta ämne icke föreligga.

För undervisning i jordbrukslära och jordbruksekonomi har lantmateristyrelsen

föreslagit inrättande av ett lektorat i lönegraden B 22 men

vill jag — med biträdande av utredningsmannens och lärarkollegiets vid

tekniska högskolan ståndpunkt samt i anslutning till vad jag ovan i avseende

å ämnet matematik anfört rörande frågan örn lektorers anställande

_ förorda, att för nämnda undervisning icke upptages någon fast

anställd lärare utan allenast en speciallärare med ett arvode av 6,800

^Förämnet kulturteknik hava såväl lantmäteristyrelsen som tekniska

högskolans lärarkollegium föreslagit inrättande av en professur, medan

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition Nr 183.

utredningsmännen ansett, att undervisningen borde uppdelas på två speciallärare.

Då kulturteknik måste anses såsom ett av huvudämnena vid

lantmäteriundervisningen, biträder jag det först nämnda förslaget, att

för undervisningen i ämnet inrättas en professur i lönegraden B 30, varjämte

torde för en assistent beräknas 1,500 kronor.

För undervisning i jorddelning slära, vilket synnerligen viktiga ämne

till väsentliga delar är nytt, torde i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen,

utredningsmännen och tekniska högskolans lärarkollegium samstammande

föreslagit böra inrättas en professur i lönegraden B 30 samt

anställas en assistent med ett arvode av 2,000 kronor.

För amnena nationalekonomi, marklära, skogsekonomi och skogslära

fornlämningar och naturskydd, arkivkunskap samt fisker ikunskap, torde

i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag böra anställas speciallärare,

vilkas arvoden torde bestämmas till de av styrelsen i vart fall angivna

belopp.

För undervisning i husbyggnaders allmänna planläggning och utformning

bor anstallas en speciallärare med arvode, beräknat till 3,000 kronor.

Kursen i kommunikationsteknik torde böra meddelas av en speciallärare

vars arvode torde bestämmas till 1,000 kronor. Slutligen bör för undervisning

i den egentliga stadsplaneläran anställas en speciallärare med ett

arvode av 2,500 kronor.

Utöver lärarpersonalen torde även viss annan personal böra anställas.

1 huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande förslag tillstyrker jag

härutinnan, att för lantmäteriundervisningens expedition samt för biträde

med skrivgöromål anställes ett kanslibiträde i lönegraden B 7,

varjämte bör anställas en vaktmästare i lönegraden B 5.

Beträffande de, utöver avlöningar till lärare och andra befattningshavare

erforderliga årsutgifterna för lantmäteriundervisningen kan jag

i hujudsak biträda lantmäteristyrelsens föreliggande förslag, däri emellertid

pa satt framgår av följande uppställning några mindre jämkningar

vidtagits. Såsom statskontoret anfört torde avlöningen för samtliga

befattningshavare böra anses såsom s. k. reglerad avlöning.

Ungefärlig beräkning av de årliga kostnaderna för lantmäteriundervisningen.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

1 professor i juridik, lönegrad B 30............ kronor 11,460

1 » i kulturteknik, lönegrad B 30 »

1 » i jorddelningslära, lönegrad B 30 »

1 kanslibiträde, lönegrad B 7....................... »

1 vaktmästare, lönegrad B 5 ........................ »

11,460

11,460

3,144

2,988

kronor 40,512.

Avlöning till innehavare av personlig professur.

1 professor i geodesi, lönegrad B 30 ........................................ kronor

11,460.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

61

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.

Speciallärare i matematik ............................ kronor 6,800

» i geodesi (huvudlärare); tillsättes

ej så länge personlig

professur finnes i ämnet

—

» i geodesi....................................

8,400

» i kartritning och textning ...

400

» i nationalekonomi....................

»

1,000

» i marklära................................

» i jordbrukslära och jordbruks-

3,000

ekonomi ............................

6,800

» i skogsekonomi med skogslära

» i fornlämningar och natur-

»

4,000

skydd ................................

»

800

» i arkivkunskap........................

»

800

» i fiskerikunskap ....................

» i husbyggnaders allmänna

planläggning och utform-

»

800

ning ....................................

»

3,000

» i kommunikationsteknik........

»

1,000

» i stadsplanelära........................

»

2,500

Assistent i geodesi............................................

»

6,UU0

» i kulturteknik ................................

»

1,500

» i jorddelningslära ......................^

—--

2,000

Övriga utgifter.

Arvode till föreståndaren ............................

kronor

1,500

» » bibliotekarien ............................

Vikariatsersättning till icke-ordinarie be-

»

500

fattningshavare............................................

1,500

Stipendier åt elever ........................................

Resekostnader och traktamentsersättning

2,000

vid praktiska övningar och exkursioner

10,000

Kostnader vid praktiska övningar ............

5,000

Skrivmaterialier och expenser ....................

3,000

kronor 48,800.

Möbler, instrument, böcker, undervisningsmateriel

m. ............................................

Bränsle, lyse, vatten, renhållning och städning

..............................................................IL.

9.000

8.000 kronor 40,500

Summa kronor 141,272.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 160 höft. (Nr 183.)

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

Det torde böra framhållas, att förestående kostnadsberäkning är ungefärlig

samt att definitiv ställning till frågan örn utgiftsstat för lantmäteriundervisningen

icke behöver tagas, förrän anslag för ändamålet

första gången äskas av riksdagen.

Någon byggnadsfråga för lantmäteriundervisningen torde för närvarande

icke vara aktuell, enär lokaler för undervisningen för närvarande

iordningställas i tekniska högskolans gamla lokaler vid Drottninggatan.

Dessa lokaler torde tillsvidare förslå även för den omorganiserade undervisningen.

I fråga örn övergången från nuvarande förhållanden till den nya ordningen

för lantmäteriundervisningen förordar jag, att den nya ordningen

tillämpas fran och med läsaret 1932—1933, så att studerande efter

nya ordningen mottagas första gången vårterminen 1933. Lantmäteriundervisningen

skulle fortgå efter nuvarande ordning till och med vårterminen

1932, och därefter skulle för tiden från och med höstterminen

1932 till och med vårterminen 1935 finnas de kurser, som närmare angivits

här ovan å sid. 52. Från och med höstterminen 1935 skulle undervisningen

bedrivas helt efter det nya programmet.

Enär lärarbefattningarna böra vara tillsatta senast vid den tidpunkt,

då undervisningen enligt den nya ordningen skall taga sin början, samt

proceduren med ansökan och prövandet av de sökandes kompetens tager

relativt lång tid i anspråk, torde erfordras, att Kungl. Majit erhåller

bemyndigande att vidtaga under tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 erforderliga

åtgärder för tillsättande av de professurer, som avsetts skola bliva

ordinarie, nämligen i juridik, kulturteknik och jorddelningslära.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna de i det föregående av mig tillstyrkta huvudgrunderna för

en omorganisation av lantmäteriundervisningen,

2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga under tiden den 1 juli 1931_

30 juni 1932 erforderliga åtgärder för tillsättande av professurer i juridik,

kulturteknik och jorddelningslära vid lantmäteriundervisningen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Hugo Nordlander.

310740.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lantmät&riunderrvisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner. s. 5 i texten
  2. SJoU 1931:7 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts ''proposition angående lantmäteriundervisningens ordnande jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten